Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849 II - 01

RESEANTECKNINGAR FRÅN ORIENTEN ÅREN 1843-1849 II
Dagbok och bref, efter resandens död,
utgifven af S.G. Elmgren
Af
GEORG AUGUST WALLIN


Helsingfors,
J. C. Frenckell Son,
1864.


Imprimatur. L. Heimbürger.


ANDRA BANDETS INNEHÅLL:
IV. Afdelningen: Färd till Barranijeh och Tanta.
Byn Barranijeh.
Byn Kavadi.
Byn Shamon.
Menof.
Tanta.
Marknaden i Tanta.
Återfärd till Kairo.
Kilfest, kanalens öppnande.
Bref af den 3 september 1844.
V. Afdelningen: Ramadan i Kairo.
Färd till Khanka i öknen.
Fastans början.
Amrus moské.
Pashans divan.
Tailons moské och berget Gujushi.
Gujushi-moskén.
En khatme.
Ramadans slutfest (stora Bairam).
Procession med Kisveh och Mahmil.
Möte med en Kinesare.
Bref af den 30 oktober 1844.
VI. Afdelningen: Resa till öfra Egypten och Nubien.
Sujut eller Siut.
Luksor och Karnak.
Grafdalen.
Byn Mansorijeh.
Nilkatarakten vid Assuan.
Ön Philae.
Kolosserna i Abu Zembel.
Vadi Halfa ooh Abu Sir, resans ändpunkt.
Sebu.
Dakkeh.
Dandur.
Kalabshe.
AsBuan.
Ombos.
Edfu.
Esne.
En nyårsdag hos Lepsius.
Kenneh.
Minjeh.
Sakkara-pyramiderna.


IV. Afdelningcn.
Färd till Barranijeh och Tanta.

1844.

Dagb. d. 6 Juli.
Vi uppstego före solen, gjorde vår morgonbön, drucko kaffe, gingo sedan
ut på bestyr och köpte upp allehanda för resan. Slutligen efter _'asr_
packade vi vår säck på en åsna och satte oss sjelfva upp, shekhen på
säcken och jag på en annan åsna; så begåfvo vi oss af till _Bolak_ och
satte oss der ner på sanden. Shekhen sökte båt, men fann ingen; vi foro
derföre öfver till _Embabe_, fingo der, efter litet krångel, en båt som
skulle föra oss fram, och begåfvo oss på väg närmare _'esha_, sedan vi
likväl en stund väntat på att den starka nordliga vinden skulle något
lägga sig. Vi rodde hela natten i det vackraste, ljummaste väder, och
senare på natten äfven i klart månsken. Jag sof dock godt mest hela
natten om bord på vår lilla båt, vaknade blott några få gånger och
betraktade den vackra himmelen.

Juli 7.
Hunno om morgonen fram till _Manjal el'aros_, der vi drucko kaffe på
stranden hos en gammal gumma, som hade slagit upp tält och plägade
resande med kaffe. Här togo vi åter 2 åsnor, redo upp öfver den vackra,
men släta Nildalen, till shekh _'Alis_ födelseort _Barranijeh_, och
togo in i hans hus derstädes, hvilket såsom alla andra hus i byn och
hos alla fellaher öfverhufvud, var uppfördt af gråa tegelstenar och
till en del af blott hopknådad mull och halm. Gården är ganska liten,
dock större än vanligen i Kairo. Från den stiger man omedelbarligen
på ett trappsteg upp i en förstuguqvist, som till hälften är täckt af
ett till fall lutande skygge af vass eller säf. Denna förstuguqvist
är platsen der alla besökande emottagas och sitta. Hela förmiddagen
kommo och gingo folk, de vanliga artighetsorden, såsom _tajibin_,
_salamat_, _vahashtinna_ &c. upprepades ända till leda och afsmak, och
såsom annorstädes på landet var umgänget här mera tvunget, med värre
etikett än i Kairo. Man hemtade oss slutligen att äta och vi gjorde
ett dugtigt middagsmål. De besökande hade till största delen lagfrågor
att afgöras, mest rörande äktenskap och skilsmessor. Shekh _'Ali_,
som här tyckes stå i stort rop och anseende, afgjorde dem genast och
lätt. Sedan de besökande alla småningom lemnat oss i ro, lade vi oss
att hvila. Jag tog min plats inne i rummet innanför förstuguqvisten.
Det är byggdt af samma material, tegelsten, i form af en _kobba_ eller
halvklotformigt hvalf, med golf af någon sorts bruk. Intet fenster,
blott en liten rund öppning midt i hvalfvet. Dörren förfallen,
sönderbruten och svart bränd af rök från den midtemot uppförda ugnen.
För öfrigt öfverallt på golfvet fullt af provision, såsom durra,
bönor, bröd &c. isynnerhet var rummet öfverfullt af flugor, som gåfvo
mig ingen ro att sofva, hvarföre jag steg upp och skrifver nu detta
på min portfölj, stödd på mina knän. Vid _'asr_ kommo alla besökande
åter tillbaka, sedan de lemnat oss ro från _dohr_ till _'asr_, och nu
upprepades de vanliga artighetsbetygelserna. Rättsökande kommo äfven
med sina lagfrågor och vi suto ett sällskap af omkring 10 personer,
liksom nämndemän med shekh _'Ali_ till domare. Han var särdeles färdig
med _hat el ma'lom_, här liksom i allt handlades och prutades, och
jag fann det slutligen högst osmakligt och uselt. Med mig började man
nu äfven rådgöra i medicin, sedan de af shekh _'Ali_ fått höra att
jag egentligen var medicus, och nu fanns folk med alla möjliga sorts
krämpor. De tröttade alldeles ut mig med sina frågor; men med den bästa
vilja och bästa förmåga skulle jag ändock ingenting kunnat uträtta nu,
då jag var alldeles utan medikamenter. Jag gick ut och satte mig på den
lilla begrafningsplatsen; men äfven här kommo några sjuka och pratade
med mig. Sedan jag åter kommit tillbaka in, började man qvestionera
mig om mitt land. Jag berättade att nära min hemstad var ett land der
på 3 nätter under midsommarn solen ej gick ned. De förundrade sig
högeligen häröfver och ville ej tro mig, men shekh _'Ali_, som jag
förut underrättat härom, styrkte min berättelse dermed att härom vore
nämndt äfven uti deras _Fikh_-böcker och att bland Herrans under detta
ej vore större, än undret att ett land gåfves der alla qvinnorna voro
fullkomligen vackra qvinnor, men alla karlar hade hundskapnad, och
barnen föddes flickor till flickor och gossar till hundar. Man yttrade
härvid ingen förundran, blott ödmjuka fromma utrop till Herren, såsom:
_subhan alkhaliki_ &c. Härefter qvestionerade man mig mycket om huru
man gjorde med de dagliga fem bönerna och Ramadan-fastan, då solen
aldrig gick ner eller då, såsom i mitt hem, natten räckte blott 3 à 4
timmar. Till min lycka kunde shekh _'Ali_ svara dem tillfredsställande
på dessa frågor och sålunda slapp jag ur klämman. Såsom de hade gjort
om middagen, så hemtade de äfven nu till aftonen mat åt oss, och vi
gjorde ett dugtigt mål i stort sällskap. De suto derefter ännu länge
och pratade, men jag var sömnig, lutade mig och slumrade bort ifrån
dem. Sedan de gått bort lade shekh _'Ali_ och jag oss ordentligen att
sofva i förstuguqvisten under bar himmel.

Juli 8.
Sedan vi om morgonen stigit upp, efter en åtminstone å min sida af
myggor och vägglöss störd natt, gjort vår tvagning och bön samt druckit
kaffe, kommo folk till oss och hade oss ut. Vi drucko kaffe på 2 à
3 ställen, dock icke inne i husen, utan utanför porten, sittande på
våra fötter och som oftast upprepande med hvar och en af de närvarande
de vanliga komplimenterna. Vi kommo dock snart hem och blefvo åter
här besökta af folk. Man hade nu flyttat mina saker i ett annat rum
på gården, men dock i samma byggning. Detta rum är byggdt alldeles i
samma smak som det förra, med ett halfklotformigt takhvalf och en liten
öppning högst uppe, en ugn på sidan. Här är väl ingen provision af
lifsförnödenheter, men längs ena sidan är en lång stapel af halm och
instängd badstuguluft. Jag lägrade mig nu här, men fick dock ingen ro
för besökande, som dels frågade mig om bot för sjukdomar, dels suto
blott pratande och frågande nyfiket om ett och annat af mina saker,
som de sågo ligga framme. Efter _'asr_ kom en gammal man och bad mig
se på hans son, som höll på att förlora sitt ena öga. Vi gingo dit
och jag fann patienten verkeligen, genom en femton dagars försummad
inflammation i ena ögat, troligen utan hopp att återfå synen i detta
öga. Jag skref dock efter blodiglar, calomel och åtskilligt annat att
hemtas från Kairo. Vi drucko kaffe der och blefvo inviterade till
qvällsvard. Vi gingo hem, suto en stund, blefvo tvungna af shekh
_Soleiman_ att först här äta ett dugtigt mål vid _maghrib_, gingo sedan
till gården, dit vi voro inviterade, och gjorde der en ännu starkare
måltid, sittande i förstuguqvisten och på gården framför en flammande
koleld i en _mankad_.

_Juli 9._
Hade om morgonen tidigt besök af _kadi_ från en närbelägen by, _Talie_,
shekh _Ibrahim_, som förekom mig vara en särdeles respektabel man.
För öfrigt kommo de vanliga gästerna och resonnerade i lagfrågor,
i anledning af folk som tvistade med hvarandra och sökte rätt. Jag
drog mig undan i mitt rum och hade å min sida hela förmiddagen att
göra med folk, som rådfrågade mig om sjukdomar. I dag hemtade ingen,
såsom de förra dagarne, åt oss mat på uppdukad bricka, utan vi måste
taga fram vår medhemtade resprovision, så när som på _battikh_ och
_abd allavije_, som om morgonen hemtades åt oss i stor mängd. Närmare
_maghrib_ gingo vi ut, satte oss under det stora trädet på den
närbelägna begrafningsplatsen och blefvo snart uppsökta af byns äldsta
och sjuklingar, som öfverhopade mig med frågor. Bland andra kom hit
äfven en gammal sherif, som tycktes vara bland byns förnämsta, och
rådfrågade mig om en hämorrojdalist, hvilken äfven var tillstädes. Jag
undervisade dem om allehanda bot, som voro möjliga här utan läkare
och all sorts apotek. Sedan började man åter med de gamla frågorna
om i mitt land ej var natt alls och huru vi gjorde med våra böner
eller bestämde tiden för dem. Jag hade redan blifvit utledsen på de
beständigt samma frågorna, äfvensom på den gamla sherifens halfva
näsvishet och sjelfbehag, så att jag ej kunde hålla mig från att svara
dem ofta rätt vresigt. Medan vi suto der skickade shekh _'Ali_, som
man hade kallat till ett hus för att slita en tvist, efter _Ibrahim_
och mig. Vi begåfvo oss dit och funno ett stort sällskap sittande på
gården jemte shekh _'Ali_, och svarta, smutsiga, nakna barn tittande på
dem genom springorna i porten. Vi satte oss jemte de andra och frågan
ventilerades. Parterna blefvo heta, isynnerhet en liten kort och tjock
gubbe skrek alldeles förfärligt och knöt näfven. Jag blef dock snart
trött att höra och se derpå, lemnade sällskapet och gick hem. Snart
derpå kom äfven shekh _'Ali_ med _Ibrahim_ och några andra och sedan
vi gjort vårt aftonmål, blefvo vi sittande på _mastaban_ att prata och
röka. Jag somnade dock snart från deras ointressanta samtal och kröp in
i mitt rum, der jag tillbragte en ganska plågosam natt i den instängda
badstuguluften samt med allehanda obehagligt sällskap i mitt läger på
min _lebbade_.

Juli 10.
Shekh _Ibrahim_ begaf sig hem, sedan han druckit kaffe med oss här. FÖr
öfrigt var det hela förmiddagen ovanligt lugnt och tyst. Hvarken shekh
_'Ali_ eller jag hade besök, så när som på 2 à 3. Jag fördref tiden
på mitt vanliga sätt på landet med att sofva mest hela dagen. Efter
middagen gjorde jag en liten vandring rundtomkring vår by, hvilken
dock ej är så liten som den först förekom mig. Vid _'asr_ blef jag
uppväckt af mannen, som begifvit sig till Kairo för att hämta blodiglar
och medicin åt _Abo Musas_ son. Han tvang mig följa sig hem och
applicera blodiglarne der, hvilket jag ock gjorde med stort bråk och
besvär. De voro äfven små och usla så att de ej gjorde den verkan jag
önskade, ehuru jag applicerade 24 stycken. Sedan jag kommit hem närmare
_maghrib_, fann jag gården full af sjuklingar som kommit att rådfråga
mig, bland dem en man med ett stort djuptgåendo sår på näsan, hvilket
under några års tid uppätit större delen af den venstra näsborren och
nu höll på att härja uppåt. Åtskilliga andra med sjuka ögon, isynnerhet
_trichiasis_, och en med heshet, som räckt i några års tid utan smärta
i bröstet; den hade börjats efter sår, som brutit upp först på magen
under nafveltrakten och sedan på högra skuldran, af hvilket senare jag
såg ett förfärligt stort och vidsträckt ärr. Jag rådde dem att söka sig
in på hospitalet i Kairo; här kunde de omöjligen göra någon ordentlig
kur, i den smuts, fattigdom och uselhet som de lefde uti.

_Juli 11._
Gjorde om morgonen bittida ett besök hos min ögonpatient. Jag fann
honom i den stuga dit jag i går låtit föra honom, ifrån det rum hvari
jag först funnit honom och som var fullt af halm, strå och annat
skräp, hvilket allt förorsakade ett förfärligt damm. I denna stuga
vat åtminstone ej annat än hvete och ehuru ej särdeles tjenlig för en
ögonpatient, dock ansenligt bättre än den förra. Hans ögon var något
litet bättre, dock ej så som jag trodde mig ha anledning att hoppas
af 24 blodiglar. Jag kom sedan hem och läste litet med shekh _'Ali_,
emedan vi nu voro i fred för besökande; tog mig sedan en liten lur på
förmiddagen och blef jemte shekhen afhemtad af _Abo Musa_ till hans
hus, der vi gjorde ett dugtigt middagsmål af det här vanliga, liksom
tortor bakade brödet, och resonnerade om hans sons öga och sjukdom. De
vilja veta allt, fråga huru medicin verkar, orsaken till sjukdomen och
äro förfärligt frågvisa. Shekh _'Ali_ pratade mycket strunt med gubben,
men jag kunde ej förmå mig dertill. Också bad han shekh _'Ali_ skrifva
något, såsom man här brukar, för att besvärja sjukdomen, och mente att
det äfven skulle göra sitt till. Vi kommo hem och togo oss en lur, men
den förfärliga hettan och flugorna i min stuga gåfvo mig blott föga
ro. Jag steg upp och gick ut. Ute var som om man skulle stå framfor
en masugn af den hett brännande solen och vinden, som blåste särdeles
stark från nordtrakten, var alldeles het. Jag påminner mig knappt ännu
ha öfverlefvat en så het dag. Efter _'asr_ förevar här ett mål mellan
en ung man, som hade slagit sin hustru och äfven sin svärmor, då hon en
gång hade gått emellan dem. Han var närvande jemte den senare, men hans
hustru var ej tillstädes. Man föreföll honom att mannen skulle försöka
lefva i sämja med sin hustru &c. Han invände med frågan: om då mannen
ej skulle slå sin hustru? Man svarade: att han visserligen skulle aga
henne med stryk, men ej utan full skäl, och frågade honom: hvad hon då
gjort honom emot? Han svarade ett hon ej rostade hans bröd, t.ex.,
att qvällsvarden var kall då han kom hem att äta, att hon ej hemtade
vatten åt honom då han ville dricka m.m.d. småsaker. Härpå svarade hans
svärmor, som var en kort pigg gumma med skinn på näsan: hemta tvål till
tvätt och _kohl_ till hennes ögon och _henna_ till hennes händer och
hon skall uppfylla alla dina önskningar. Härvid slog hon sina händer än
mot sitt bröst, en mot golfvet, gret och väsnades, och så gjorde äfven
motparten hennes måg. Dispyten var särdeles liflig och som oftast måste
af den stora församlingen upprepas: _salli 'annebi_. Gumman svor och
försäkrade sina ord vid shekh _'Alis_ och mitt skägg, och hennes måg
tvangs ett stiga upp och kyssa henne på hufvudet, hvarmed hon tycktes
vara belåten och gjorde nu inga vidare påståenden, än att han skulle
betala henne en skuld på 10 piaster. Hon kyste ofta hjessan på en man
som satt bredvid och talade för henne. Alltsammans var högst roligt.
Knappt var frågan slut och de flesta gångna, efter att ha läst _fathe_
gemensamt, så kom _Abo Musa_ och hemtade oss till sig för att äta
qvällsvard. Vi gingo dit, höllo vår _maghrib_ bön, suto och pratade
ända till _'esha_, då maten hemtades fram. Det var ej utan att jag
utledsnades på deras fadda och långa prat, som räckte ännu en lång
stund efter måltiden.

Juli 12.
Hade åtskilliga besök om morgonen, bland andra af shekh _Soleiman_, som
kom att hemta oss till den närbelägna byn _Kavadi_, der han är _imam_ i
en nyligen uppförd moské. Vi blefvo å andra sidan dragne af en _sherif_
från vår by att stanna här qvar och frukostera hos honom. Shekh _'Ali_
var som vanligt obeslutsam och skulle lätt låtit förleda sig att stanna
qvar, om jag ej tvungit honom att gå med mig och shekh _Soleiman_. Vi
gåfvo oss sålunda alla tre på väg, till stor förargelse för den annars
i mitt tycke präktiga sherifen. Efter omkring 20 minuters vandring
framkommo vi till _Kavadi_, betraktade den nya moskén, som storligen
prisas här på landet, ehuru den ej är särdeles grann, utan prydd med
sneda och klumpiga, målade zirater. Vi blefvo här emottagna af byns
förnämsta, hufvudsakligen 2 bröder, som sägas vara ibland de förnämsta
matadorer och seigneurer i _Arjaf._ De tycktes ock veta deraf, ty de
förekommo mig uppblåsta och temmeligen högdragna. De voro tjocka,
väldiga patroner med ett frodigt och välmående utseende, den ena
med rödt skägg. Sedan vi flygtigt besett den lila moskén, blefvo vi
inbjudna i trädgården derinvid, satte oss på matta under ett stort och
tjockt vinrankshvalf samt rökte och drucko kaffe. Vården med sitt röda
skägg var besvärad af rheumatism och plåkade mig förfärligt med frågor
om bot derför, då han fick höra att jag var medicus. När jag påstod
att rörelse och spatserande vore den bästa grundkur deremot, slog han
mig med en utsago af deras profet: att gående var från _gehennem_. Det
var ej utan att han föreföll mig något tråkig genom sitt högmod. Sedan
vi så sutit en stund och druckit ett särdeles godt kaffe, blefvo vi
inviterade att stiga upp i hans hus och sätta oss i en _ka'ah_, som,
ehuru ej något utomordentligt, var här på orten ovanligt vacker och
snygg. Medan vi suto der i den äkta orientaliska lättjan, hörde vi
_selam_ från moskén och gingo dit, gjorde vår _vodo_ och vår fredagsbön
i ett ganska stort sällskap. Det var första gången jag gjorde denna bön
och det var ej utan en liten rädsla och darrning i byxorna jag stod i
församlingen, nästan på den första och förnämsta platsen i moskén.
Shekh _'Ali_ läste _khotbe_ med en viss enkel värdighet. Den var ganska
vacker, så mycket jag i hast och i min tvungna ställning kunde höra
och förstå deraf; men så glömde han ej heller om aftonen, då vi voro
på tu man hand, att berömma och prisa den. I moskén fattades ännu
_member_ och _dikke_ och jag fick öfverhufvud ännu ej riktigt reda
på alla ceremonierna. Efter bönens slut gingo vi åter upp till byns
patron och blefvo sittande i _ka'an_ tills middagsmålet inhemtades på
en stor bricka. Sällskapet hade under det vi sutit här småningom ökat
sig, så att det var ganska betydligt då vi satte oss omkring bordet
och med fingren började gröpa i faten. Här förekom naturligtvis krus
och trugningar och man nästan tvangs att äta för mycket. Den äkta
enkla gästvänligheten har jag dock ännu ej funnit här. De tyckas vara
gästfria mer af fruktan för tadel, än af sannt hjerta. Sedan vi ätit
och druckit kaffe aflägsnade sig somliga, andra lade sig der de suto
att taga sig en lur; jag gick med shekh _Soleiman_ och en annan _Fellah
fikh_ ner till floden och simmade der. Vi suto sedan i skuggan af ett
uselt skjul vid en _sakijeh_, åto råa gurkor och betraktade den väldiga
floden, på hvilken nu färdades ovanligt många små fartyg. Vi gingo
sedan åter upp, höllo vår _'asr_-bön i moskén och jag gick derefter
ensam hem, emedan shekh _Ali_ gått förut. Sedan jag kommit hem hade
jag åtskilliga besök af sjuka, bland andra af shekh _Soleimans_ unga
hustru, som frågade mig om en hennes sjuka son. Hon var en särdeles
nätt qvinna och hon lär ha märkt att jag betraktade henne, emedan hon
särdeles flitigt slängde på sin slöja och flera gånger lät mig se
hela sitt ansigte. Och hvarföre skulle ej qvinnorna kokettera äfven
här, ehuru de ej hållas just bättre än hundar? Om aftonen blefvo vi
afhemtade af en byns äldsta att äta qvällsvard hos honom. Sedan vi på
hans vackra höga _mastabe_ väntat ifrån _maghrib_ ända till _'esha_ och
hållit vår _'esha_ bön, hemtades slutligen maten fram och vi åto nu
såsom i går hos _Abo Musa_ i kolmörkret. Så snart jag fått maten i mig,
gick jag hem, följd af shekh _'Alis_ systerson _Ahmad_, som ännu länge
efter det jag laggt mig blef sittande vid min bädd att prata, plågande
mig med uppmaningar att jag skulle bli här hos dem, gifta mig här,
så och skörda såsom de andra. Jag ledsnade slutligen vid hans prat,
men svarade just ej annat än: _nasib_, hvarmed man oftast och lättast
slipper ur mången klämma.

Juli 13.
Sedan vi druckit kaffe, läst litet och haft åtskilliga besök, kom
_Sejid Mohammad_ och hade oss ut till sig. Det var helt bittida på
dagen och vi blefvo sittande på hans gård i starkt damm af lin, som
2 karlar höllo på att häckla. Detta gjorde man med en sorts breda
trädknifvar, hvars blad voro ganska breda, isynnerhet upptill. Man
tog en knippa lin i handen och slog den på båda ändar, tills den var
alldeles fri från blår. Sättet var öfverhufvud behändigt och karlarne
förrättade sitt arbete med den lätthet och flinkhet man i allmänhet
finner här i alla göromål. Vi blefvo sittande här hela förmiddagen i
väntan på middagen, i sällskap med några andra. Jag hade förfärligt
tråkigt af denna långa väntan och var uttröttad af det oafbrutna
sittandet på fötterna. Åtskilliga sjuka kommo äfven hit och besvärade
mig, ibland andra ett par med ett 3 års gammalt barn, som ej ännu kunde
gå eller tala. Det förekom mig ha engelska sjukan; hans föräldrar hade
brännt honom med glödande jern på ryggraden och i hufvudet. Detta är
i allmänhet en kur, som särdeles mycket nyttjas här och ofta har jag
på Kairos gator eller cafén sett folk stå och bränna sig sjelfva med
glödgade spikar eller andra jernbitar. Sedan vi alla blifvit uttråkade
här efter omkring 3 timmars väntan, hvarunder jag dock tagit mig en
god lur och vår värd nästan hela tiden lemnat oss allena, hemtade man
slutligen maten fram och ett dugtigt mål gjordes, hvarefter vi genast
begåfvo oss hem att sofva. Jag plågades förfärligt af flugor och den
heta instängda luften i min kammare, så att jag just ingen ro fick,
utan steg upp och gick till den närbelägna trädomplanterade _sakijeh_,
samt såg med särdeles nöje på de särskilda hjordar af får, åsnor och
kameler, som hemtades hit att vattnas. Jag tyckte mig nästan lefva
i Josefs och gamla testamentets tid. Jag kom tillbaka kort efter
_'asr_ och gick öfver _battikh_- och _bamia_-fält, som vattnades från
_sakijan_. Det var hela dagen en förfärlig hetta, men jag tyckte mig ej
lida alltför mycket deraf och ingalunda mer än hemfolket här. Sedan jag
kommit hem, blefvo vi åter vid _maghrib_ afhemtade af _Sejid Mohammad_
till honom att äta qvällsvard, och fingo åter sitta der och vänta länge
förän maten hemtades fram. Vi hade i dag besök af en blind _fikih_ från
byn _Ashmam_, som äfven åt här och tillbragte natten hos oss. Han hade
litet tycke af vår Hacklin, och hade en viss gemen min i sitt ansigte.
Han vakade största delen af natten reciterande Koran och tycktes vara
en stor skrymtare.

Juli 14.
Vi hade om morgonen här åtskilliga rättegångsfrågor mellan hustrur
och män, isynnerhet en som roade mig särdeles, mellan en af byns
betydligare män och hans hustru, som han hade agat med stryk. Hon
kom hit springande om morgonen, medan shekh _'Ali_ och jag suto
inne i min kammare samt studerade; hon ropade _fi'ardek, fi'ardek_,
och berättade huru hennes man slagit henne. Han efterskickades och
infann sig om en stund. Här voro äfven några andra tillstädes och
saken begynte afhandlas. Mannen kallade sig sjelf _Bedavi_ och är af
Beduin-ursprung, ehuru redan hans föräldrar varit bosatta här i byn.
Han var en något kort man, med ett tunnt i rödt stötande skägg, som
litet begynt gråna, särdeles liflig, häftig och ofta rytande; tog ofta
shekh _'Ali_ i skägget, svor dervid såsom han svor vid sitt, kallade
skam och vanära ner öfver det om han ej talade sanning, uppmanade oss
oftare än vanligt att välsigna profeten och begagnade sjelf ofta eden:
_bileahilasím_, upprepad 3 gånger, under det han tog shekh _'Ali_ i
hand. Ilade i allmänhet ett outtömligt förråd på eder och försäkringar,
långt flere, tror jag, än Tyskarnes och våra kötteder. Sedan här länge
grälats, fann man for godt att afhöra några vittnen i saken. Saken
gällde nemligen en äktenskaps-ed: _bittalata_. Han hade nemligen i
en stund af häftighet sagt till sin äldre hustru, _durrah_ (ty han
hade 2): _inte motol saka_, har stannat litet i orden och kort derpå
tillagt: _vabittalateh_. Härvid voro åtskilliga personer närvarande
och de skulle nu höras som vittnen. Han gick bort, men kom längre fram
på förmiddagen tillbaka och hemtade oss till sitt hus, der nu åter ett
långt gräl, såsom fornt hemma hos oss, börjades mellan honom och hans
_durra_. Vittnena kommo slutligen tillstädes, blefvo hörda och till
min stora förundran fälldes han ej till äktenskapsskillnad, ehuru han
sjelf förklarade att han med full afsigt och i dess fulla mening yttrat
ordet _bittalateh_. Men det korta uppehåll han gjort emellan det och de
föregående orden, gjorde att de ej gällde. Han var nemligen _Shafi_,
men uti _Hanafi_- och _Maliki_-sekten skulle han ej blifvit frikänd.
Nu återtog han sin hustru med ord, förestafvade af shekh _'Ali_ och
upprepade af honom, hvarunder allt de höllo hvarandra i handen. Sedan
hemtades middagen fram, som jag åtminstone förtärde med särdeles god
smak. Värden trugade mycket och oftast med barsk min, ungefärligen
såsom vår Sjöström, då någon uppvaktare krusade att sätta sig. Det
var öfverhufvud kanske den första man här, som jag tyckte mig kunna
hjertligt skratta åt. Sedan vi kommit hem derifrån, tog jag min bössa
jemte min lilla väska och begaf mig i den stekande middagssolen ner
till Nilen, passerade på vägen en nästan förfallen by, _Ronamijeh_,
samt den började, men ej fullkomnade trädgården eller parken af _Ahmad
pasha Ettahir_, gick ner till floden och simmade, samt mojade mig rätt
i det halfljumma vattnet. På återvägen vandrade jag genom alléerna, som
man nu håller på att hugga ned, sköt en _hodeir_ och 2 _abo girden_, af
hvilka sistnämda här fanns alldeles till otal. Gjorde långa vandringar
öfver fälten och kom tillbaka till _Ronamijeh_, starkt plågad af törst,
satte mig der jemte en man i skuggan af en vägg, drack och pratade med
honom och andra som samlades omkring oss. Vandrade sedan öfver ett
_battikh_ fält, åt en _battikha_ för att släcka min allt fortfarande
starka törst och kom slutligen hem ganska trött närmare _maghrib_.
Här hade jag besök af en Turk, som bosatt sig i byn och var plågad af
allehanda krämpor, till största delen kanske inbillade. Han satt en
lång stund rådfrågande mig, och jag skulle säkert blifvit alldeles
utledsen på honom, om han för öfrigt ej varit en särdeles hygglig och
präktig man. Vi åto hemma i afton och lade oss genast efter _esha_.

Juli 15.
Suto hemma mest hela dagen och fingo största delen af den vara i fred
för besökande. Jag sof mest hela förmiddagen och så äfven eftermiddagen
ända till _asr_, hvarefter jag gick till vår _sakijeh_ och satt en
stund der med en gammal _sherif_.

Juli 16.
Åto bittida frukost hemma, hvarefter jag företog mig en vandring till
floden; passerade moskén i _Kavadi_, satt der en stund och pratade med
shekh _Soleiman_ jemte några sjuka, som rådfrågade mig, bland andra en
gammal omkring 60-årig gubbe, som tycktes ha föga qvar af sina lungor
och magen alldeles hopkrumpen i en båge. När han andades rördes blott
magmusklerna och bröstet var orörligt. Han var ömtålig för hvarje
tryckning på bröstet, isynnerhet på högra lungans öfra och nedra lob,
och vid starkare tryckning på den nedra loben uppstego långa och
häftiga rapningar. Vid auscultationen hörde jag föga respirationsljud
och ett ihåligt klangljud då han talade. Det var öfverhufvud, tycktes
mig, ett intressant fall och jag rådde honom bege sig till hospitalet
i Kairo. Men härpå svarade han att läkarena der voro kristna och han
moslim, och att, om de sågo sig ur stånd att kurera honom, skulle de
ge honom något gift, som snart skulle göra slut på honom, sedan skära
upp honom och se hvar hans sjukdom satt, för att framdeles i slikt
fall veta råd. Han försäkrade att sådant händt. Också beskref han sig
i en dröm ha sett 3 _mubarikin_, som sagt honom att de hvar i sin tur
höllo vakt öfver honom o.s.v. Shekh _Soleiman_ följde mig efter en
stunds väntan ner till floden, vi stannade en stund på ett _battikh_
fält och åto en _battikha_, vadade öfver en smal gren af floden till
en holme, som till största delen upptogs af ett sandfält, men på hvars
östra kant var ett _battikh_ fält. Vi simmade i floden och satte oss
sedan vid en gammal gubbe, som var väktare här, och åto 2 _battikh_,
som alldeles spände min mage, och dock ville de truga mig att äta mera.
Liksom annat för godt och välvilligt trugande folk, äro menniskorna
ock här tråkiga. Vi vandrade i middagshettan tillbaka och kommo trötta