Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849 II - 10

förbi _Azhar_ och _Hassanein_. Det var i allmänhet ännu ej mycket folk
ute, man tycktes ej ännu rätt vant sig vid den förvända ordningen, att
byta natt till dag. Då jag kom hem, troligen något efter midnatten,
möttes jag af shekh _'Ali_ med den underrättelsen, att han varit hos
shekh _Shihab_ samt att min afskedade tjenare der klagat öfver det
shekh _'Ali_ varit skulden till att jag skiljt honom ifrån mig. _Sejid
Ali_ hade vidare berättat, att jag var en Frang, som blott ställde sig
i utvärtes måtto såsom muslim och var det endast _sorat an_, jemte
annat dylikt. Det var dock underligt att shekh _'Ali_ ej alls tycktes
hysa några misstankar om min islam, utan kallade _Sejid Ali_ fjollig
och litet vanvettig. Det gör mig verkligen ondt att nödgas bedraga en
sådan man som shekh 'Ali, men hvad skall jag nu mera göra? Dock längtar
jag allt mera bort härifrån Kairo, ej allenast härföre, utan äfven för
det tråkiga och stilla lif jag här för.

Sept. 15.
Vaknade ungefår midtpå förmiddagen, betydligt tidigare än jag hade
önskat. Sedan jag i går försökt huru muslim-fastan smakar, fastade jag
i dag ej egentligen, utan tillät mig vatten- och snus-förtäring, som
gjorde att jag utan minsta saknad undvar mat ända till _maghrib-adan_.
Vid middagen gjorde jag en liten spatsertnr och fann till min stora
förundran gatorna, der jag gick fram vid _Nahhasin_, rörligare än
vanligt, äfven jemförelsevis färre sofvande i sina bodar, än andra
dagar. Man tycktes sitta hos hvarandra i bodarne och roa sig med glam,
ehuru kaffet och tobaken saknades. Dessutom tycktes mycket folk strömma
till och från _Hassanein_. Äfven kunde jag ej märka att folket i
allmänhet nu var kortare om näsan än vanligt, såsom man säger att det
är fallet med dem under _Ramadan_. Dock såg jag en karl som fördes i
_korakon_ och illa handterades af det kringskockade folket. Också sade
mina _Baranijeh_ främmande att de varit ute för att handla, men funnit
folket så snäsigt och _mutejisin_, att det ej kunnat bli någon handel
af. Jag gick genom _Khamsavi_ ner till _Muski_ och tyckte mig öfverallt
finna mera folk än vanligt. Gjorde en liten tur i _Azbukijeh-_allén
och gick sedan till _Dietel_, der jag träffade 4 Ryska sjö-officerare,
som kommit hit från deras i Alexandria för ankar liggande brigg
samt tillhragt 11 dagar här med att ströfva omkring och se Kairos
märkvärdigheter. De voro just nu färdiga att bege sig å väg tillbaka.
Af dem var en, som för 13 år sedan hade varit i Finland och tillbragt
en vinter på Sveaborg. Han liksom alla var ännu förtjust öfver vårt
härliga land och sade sig der ha tillbragt det ljufvaste år af sin
lefnad. Han satte sig vid mig och vi pratade mycket om ett och annat.
Hans namn var _Spitzen_ och han trodde sig kanske vara af Svenskt
ursprung, ehuru hans familj redan 4 sekler varit bosatt i Ryssland
och liksom många andra blifvit förryssad. Han hade ock verkligen
i sitt ansigte intet Ryskt, men väl den Ryska jargonen och litet
äfven den Ryska sentimentaliteten. För öfrigt tycktes de alla 4 vara
unga hyggliga män, det var ej utan att jag fann trefnad med dem och
_Köhler_, som äfven kom dit senare. Han, liksom mycket folk detta år,
hade varit i 5 dagar plågad af en Nilböld, som stigit upp midtpå magen
och hindrat honom att röras ute. Yid _'asr_ begaf jag mig derifrån och
började sakta vandra hemåt. Allt träffade jag samma mängd af folk på
gatorna, nu nästan i tilltagande. Sedan vi efter _maghrib_ frukosterat,
(man kallar nemligen detta mål under _Ramadan_ frukost), suto vi ännu
en stund och pratade med _Baranijeh_ gubbarne, bland hvilka jag numera
finner nöje. Öfverallt var nu mycket folk, som satt i cafén eller bodar
och förlustade sig med prat vid koppen och pipan. Jag gick omkring för
att söka shekh _Ismain_ och fann honom äfven slutligen inne på gården
af en _vekale;_ men folkskaran och trängseln var så stor, att jag ej
ville gå in af fruktan för hetta och qvalm. Jag vandrade vidare genom
_Ghorijeh_, der det dock var nästan alldeles tyst, förbi _Ashar_ och
_Hassanein_, som dock nu voro tillslutna, samt stannade slutligen i
ett café nära intill oss och hörde på en gammal _muhaddith_, som ej
var något särdeles. Sedan jag kommit hem och sutit litet, gjorde vi
som vanligt nu vårt andra nattmål _suhur_, kanske omkring kl. 3 efter
våra ur, samt rökte och pratade derefter. Jag forundrade mig öfver
shekh _'Ali_, som alls ingen appetit har och i allmänhet äter mycket
mindre än vanligt; men han mente att det var Herren, som föder oss
under fastemånaden med annat än kroppslig spis, samt att det fasta
inre beslutet, äfvensom medvetandet af denna månads och dess fastas
förträfflighet, gjorde oss mätta och glada.

Sept. 16.
Vaknade ej förr än vid middagen, till mitt stora nöje. Sedan jag ännu
pysslat litet hemma, begaf jag mig ut, tog en åsna samt red till
Gamla Kairo. Jag red nu förbi den sidan som vetter utåt öknen och
betraktade med stort nöje trädgårdarne, som stodo öppna, utan mur
eller skrank åt denna sida. Vek sedan af litet åt öknen och kom fram
till den äldsta moskén här, kallad _Gamia' Amr. Amr_ har nemligen
byggt den, då han under kalifen _'Omar_ kom hit och eröfrade Egypten.
Invid den står qvarlefvor af en annan vidsträckt byggnad, som min
gamla trefliga och pratsamma åsnedrifvare sade hafva varit en kristen
kyrka. Denna _Amrs_ moské är äfven den största och vidlyftigaste som
finnes här, ehuru den ej begagnas mer än en gång hvarje år, nemligen
den sista fredagen af _Ramadan_, då allt folk strömmar dit från Kairo
for att hålla fredagsbönen. Vid dess uppbyggande och vid bestämmandet
af dess _kible_ skola 40 af profetens _ashab_ varit närvarande, så
att man anser dess _kible_ vara fullkomligen säkert och noggrant.
Den håller på att alldeles förfalla, men först detta år har bashan
derom underrättat sultanen i Konstantinopel; det är på denne senares
bekostnad man for närvarande är sysselsatt med dess reparation. Då jag
inträdde inom den förfallna porten, såg jag till min förundran att man
på yttergården var sysselsatt med krukmakare-arbete. Man förfärdigar
här alla _kolal_, drickskärl och krukor &c. Men detta var dock utom
den egentliga moskén och i låga kojor, som man uppfört deromkring. Vid
inträdandet på den egentliga moskégården förvånades jag verkligen öfver
dess vidd. Den pelargång, som egentligen är bestämd till bön och som
innehåller _member_ och _dikke_, har sex breda rader pelare, parallela
med _kible_ väggen, de båda andra pelargångarne tre rader; den med den
förstnämnda parallelt gående har blott en rad. Pelarne voro åtminstone
till största delen af marmor. Två _minareter_ funnos, men de voro i
allmänhet låga och äfven till sin arkitektur högst simpla. I allmänhet
tyckte jag det hela bära spår af den Arabiska arkitekturens första
enkelhet och barndom. Man höll nu på att reparera, och det vore äfven
verkligen skam om man skulle låta denna moské förfalla. Invid porten,
då jag skulle gå ut, möttes jag af en gammal språkför gumma, som sade
att hennes förfäder led från led varit väktare öfver moskén och visade
mig 2 tätt invid hvarandra stående pelare, sägande: den som kunde gå
derigenom, vore en god och bra man. Jag bad min åsnedrifvare klämma sig
emellan dem, hvilket han ock gjorde, naturligtvis mumlande _basmalleh._
Derefter gjorde jag detsamma, men fann det verkligen vara trängre
emellan dem än jag först tyckt, ehuru jag dock utan stor svårighet
kom igenom. Vi begåfvo oss sedan på en annan väg tillbaka, passerade
en mellan sandhögarne belägen liten moské för shekh _Abo sa'odi el
gerahi_, till hvars ära hvarje natt mellan tisdag och onsdag hålles
_zikr_ och _makra_. Min åsnedrifvare försäkrade att hvem helst som vore
sjuk och besökte honom från vecka till vecka, skulle finna lindring
i sina plågor. Vi läste naturligtvis _fathe_ för honom, i det vi
passerade. Vi kommo sedan förbi vattenledaren, som går till citadellet
och vanligen kallas _Essab'a sevaki_ eller _migra_, emedan 7 hjul
pumpa upp vattnet från floden. Vi kommo så in genom stadsporten vid
_Sejide Nefiseh_ och passerade vidare _Sejide Rukijeh_ och _Sekkine_.
På afstånd sågs uppe på berget _Sejid Gujushi_, herren öfver det efter
honom benämnda berget, hvilket gränslöst, såsom min gubbe berättade
mig, sträcker sig ner åt _Koseir_ samt vidare och slutar först i
_Jambo_. Han berättade underliga saker om berget och dess patron, att
det alltid spatserade med honom, såsom berget _'Arafat_ med profeten;
att de ropade till sina bergök _khot_, såsom ännu åsnedrifvarne alltid
ropa till sina ök vid svårare steg; att berget _Gujushi_ vägrat att
stiga på _'Arafat_ &c. Vi kommo småningom inom staden, passerade en
_takijeh_ eller hus och tillhåll för _dervisher_, der hufvudsakligen
blott Persiska dervisher skulle finnas; vidare förbi en _Vali_ eller
_Mebruk_, som beständigt och oföränderligt satt framför en liten
_zavijeh_, aldrig talade ett ord, ehuru han ej var stum, samt blott
med tecken yttrade sig för dem, som besökte honom och behöfde hans
hjelp. Hans namn är _Abdolhuhab_, och han betjenas af sin mor, som i
hans ställe tar emot de pengar man ger honom för hans helgonperson.
Jag skildes slutligen i _Muski_ från min åsnedrifvare, ej utan att på
äkta Arabiskt sätt gräla om priset och fråga några bredvidstående, om
jag ej hade gett efter _kanon_. Jag vandrade sedan ännu litet omkring
i _Muski_ och hade att göra med _Abdolasiz_, så att tiden förgick till
en stund efter _'asr_, då jag gick hem och väntade på den efterlängtade
_maghribadan_. Jag hade dock ej fastat i dag, ehuru jag händelsevis ej
kommit att dricka, och för öfrigt tagit mig få prisar från en liten
pappersstrut, som jag tagit med mig. Emellertid har jag funnit att
Mohammedanska fastan ej är särdeles svår, åtminstone för den som ej har
alltför tungt arbete. Också tyckes folket i allmänhet ej anse denna
månad för en tung, plågande fäste- och ånger-månad, utan fastmer såsom
en tid af fröjd och glädje, ehuru de sätta stort värde på och bära
högsta aktning för den. Men så är det i allmänhet med deras religion:
den har ej det hemlighetsfulla, dystra och ärofulla som vår, man håller
ej moskén för en skräck och bäfvan väckande helgedom, utan fastmera
såsom ett hus der man alldeles ej drar i betänkande att t.ex. ensam
tillbringa sin natt i ro. Men de flesta af Kairos bättre män hålla
2 _fokaha_, som från _maghrib_ ända till _suhur_ läsa Koran i deras
hus, och hvarthelst man om natten går fram, hör man deras gnällande
mumlande. Jag gjorde om aftonen min vanliga spatsertur först till
_Azbukijeh,_ der jag såg åtskilliga konsuler och Franger, som i sina
vagnar begåfvo sig upp till citadellet, kanske för att helsa den nyss
anlända pashan välkommen; sedermera till _Ghorijeh_, der jag satte
mig på en bod_mastaba_ och hörde på en vacker _zikr_, som man gjorde
uti sultan _Muajads_ moské. Sedan vandrade jag hit och dit omkring,
stannade slutligen en stund i ett café bredvid vår port och hörde på
den gamla _muhaddithen_. När jag kom hem, följde shekh _'Ali_ upp med
mig och blef länge sittande att prata. Han hade i afton åter varit hos
shekh _Shihab_ och derföre föll samtalet på honom. Han berättade nu
utförligt historien om hans lif, hvaraf jag förut hört så många mustiga
strofer. Denne shekh _Shihab_, som är Kairos största poet och en af
dess utmärktare lärda, har det poetiska felet att supa och berusa sig
med arrak samt det högst opoetiska felet att älska gossar.

Sept. 17.
Begaf mig kort efter middagen ut för att träffa _Ahmad elkutubi_, men
fann hans bod stängd. Vandrade sedan i _Khan khalili_, der mycket
folk satt i bodarne samt njöt af den behagliga skuggan och svalkan,
som man alltid har här. Det var som vanligt dessa dagar mycket folk
på gatorna och stor rörelse. Gjorde i dag äfven en tur i det inre af
_Ghorijeh_, mellan _elfahhamin_ &c. der jag förut varit högst sällan.
Jag jemkade mig sedan ned åt _Azbukijeh_ och gick till _Dietel_. Här
träffades äfven den unga _Köhler_, som sade sig i morgon vara färdig
att resa till Alexandria, för att hinna den Ryska briggen och de Ryska
officerarne, af hvilka en löjtnant under sin härvaro öfvertalt honom
att följa med och träda i Rysk krigstjenst, lofvande honom att bli
officer inom 3 år. Jag blef temmeligen länge sittande hos _Dietel_,
Han talade om sina resor i Persien och isynnerhet om en färd, som han
gjort tillsammans med en Dansk, _Westerdahl_ tror jag, från _Shiraz_
till _Ispahan_. Denne Dansk beskref han såsom högst usel och förarglig,
målade ut honom verkligen illa, såsom en snusker och tillika lumpen
karl. _Dietel_, ehuru bland de bättre man här har att bjuda på, har
dock mycket Ryskt i sig: den vanliga lusten att spela seigneur och
se sig omgifven af stora hopar betjenter, den vanliga beundran och
förödmjukelsen för högtuppsatta män eller förmän &c. Vi talte om vår
tillämnade resa till öfra Egypten och han lofvade i morgon ge sig ut
på bestyr om den. Jag kom i dag hem först en stund före _maghrib_.
Sedan vi gjort vår måltid och rökt begåfvo vi oss ut, men shekh _'Ali_
blef efter vanligheten sittande hos vår granne, en _muzejin_, och jag
vandrade ner till _Azbukijeh_, der jag efter en liten vandring i allén
blef sittande hos _Hanafi_ en god stund. Jag vandrade derifrån upp till
_Babelkhalk_ och vidare upp till Dervishernas _tekijeh_, i väntan att
der få höra någon _zikr_. Men huset var stängdt och alldeles mörkt, de
voro troligen engagerade på skilda ställen till _zikr_, såsom _Zeineb_,
der det sades vara _zikr_ i afton. Det blef mig dock för långt att
spatsera ända dit upp, utan vände jag om och begaf mig till _Ghorijeh_.
På vägen här, liksom annorstädes, hörde man från husen _fokaha_ läsa
Koran. Det är nemligen vanligt att hvar och en i helst måttligt goda
omständigheter lejer 2 eller flere _fokaha_, att hvarje natt under
_Ramadan_ läsa i hans hus. De börja vanligen genast vid _maghrib_
sedan de frukosterat, och hålla på ända till _suhur_ eller nattmålet,
som intages omkring en timma före den första morgonrodnaden. Jag satt
sedan en stund utanför _Muajads_ moské och hörde på en _zikr_, men
den behagade mig ej särdeles i afton. Derpå gjorde jag min vanliga
tur förbi _vekalen_, der shekh _Ismain_ berättar sina sagor för ett
allt lika stort auditorium. En lika stor skara åhörare hade äfven en
hop sångare och instrumentalister samlat omkring sig vid _Nahhasin_,
der de föredrogo sin Arabiska musik. Jag vandrade så vidare till
_Babeshsharijeh_ och gick in i ett café, der 2 _khoval_ dansade vid en
förfärligt skrällande musik af en stor _zummara_ eller säckpipa och en
stor tambour de basque. Det var nemligen här _Dietels_ Persiska betjent
i går hade sagt sig sett 2 danserskor samt blifvit alldeles förtjust
och fröjdberusad af deras dans. Jag igenkände 2 _khoval_, som jag ofta
och vid alla glädjetillfällen här sett förut, men vid dem hade jag
redan alldeles ledsnat ut. Persern behöfver i allmänhet ej mycket för
att råka i extas; han, liksom ursprungligen Germanen och Nordbon, är
af naturen entusiast, så äfven Turken tror jag. Men Araben tillhör ett
nyktert, i allmänhet prosaiskt folk och förtjuses sällan af annat än
Koran, religion och förnuftiga ord, möjligen äfven af underfulla sagor.
Men qvinnor, dans, sång m.m. dylikt frågar han ej så särdeles efter,
om han ej dervid hör vackra ord. Hemkommen blef jag ännu en stund före
och efter _sukur_ sittande att prata med shekh _'Ali_; men det nästan
förekom mig, som hade han bakom öronen någon liten misstanka om mitt
Frangskap, dock har jag intet säkert märkt.

Sept. 18.
Vaknade till min förargelse temmeligen bittida. Fick med åtskilligt
skrifvande dock tiden till slut till litet efter middagen. Gick då
ut, tog mig en åsna samt begaf mig af genom _Babezzuele_ och genom
_Essujufijeh_. Dessa trakter äro nästan såsom en egen stad för
sig. Underligt är äfven att man kallar trakten vid _Ghorijeh_ och
_Babezzuele_ för _el Medineh_, och säger t.ex. vid _Babessharijeh_
sig vilja gå till _Elmedineh_, då man beger sig ditåt. Också skall
trakten från _Babezzuele_ till _Babennasr_ varit den ursprungliga
delen af Kairo, som först byggdes. Vi begåfvo oss sedan förbi _Sejide
Nefiseh_ ut i öknen, genom den stora begrafningsplatsen, som ligger der
utanföre. Här finnas i allmänhet de vackraste grafvar och vårdar, som
jag sett här omkring Kairo, de tyckas äfven vara från jemförelsevis
äldre tider. Vi kommo vidare fram till _Imam Shafi_, på hvars _kobba_
synes en liten båt af metall. I den sade min åsnedrifvare att man
i början och midten af hvarje år lade 7 _ardeb_ hvete till mat för
foglar. Detsamma har jag ock förut hört; dock förekommer mig båten för
liten, för att kunna rymma 7 _ardeb_. Invid denna moské har _Mohammad
Ali_ uppfört en väldig, vacker byggnad med 2 eller flere kupoler, till
grafplats för sig och sin slägt. Jag gick dit in beledsagad af en
väktare och betraktade grafvarne för redan många hädangångna medlemmar
af hans familj. De voro i allmänhet vackra, dock i mitt tycke för
mycket tillklottade med guld, röda och gröna färger. Man såg här, som i
så mycket annat, att den gamla, enkla, storartade orientaliska smaken
gått förlorad och ej mer kan senteras, hvarföre man söker ersätta den
med yttre grannlåt. Byggnaden var afdelad i 2 stora hvalf, belaggda
med vackra dyrbara mattor och i det inre plats lemnad för _Mohammad
Ali_ sjelf. Hvarje dag och nu under _Ramadan_ hvarje natt hålles här
en _khatme_ för de här hvilande, hvartill _fokaha_ äro antagna och
lönade, boende i egna för dem härinvid uppförda rum. Derinvid är äfven
en stor vacker trädgård och ett litet palats, som min vaktare sade
bebos af _harim_. Sedan jag en stund dröjt för att bese dessa grafvar,
gåfvo vi oss åter på väg. Det var i dag ovanligt hett och vindlöst,
så att färden var något besvärlig, isynnerhet för åsnedrifvaren, som
fick lof att springa, törstig och hungrig som han klagade sig vara.
Vi passerade på begrafningsplatsen förbi åtskilliga _minareter_ och
_kubbor_, som stodo qvar kanske från sultaners eller emirers grafvar.
De voro vackra, ståtliga, ehuru dels förfallande, dels redan till
största delen förfallna, och buro tydliga spår efter den första
muslim-arkitekturens storhet. Jag steg upp i en hälft förfallen, dock
ännu temmeligen väl behållen _minaret_ och fröjdade mig från dess topp
öfver den vackra och vidsträckta utsigten öfver _Gizeh_ och _Sakkara_,
pyramiderna samt Kairo, som låg under mig i sin stora sträckning,
äfvensom berget _Gujushi_. Det förargade mig blott att jag ej hade
mina glasögon med mig. Sedan steg jag ännu in i en _kubba_, som var
väl behållen och fullkomligen visade den karaktär man vanligen ser i
slika byggnader. Vi begåfvo oss sedan in i det ruskiga och förfallande
_Romeli_, ett qvarter mest för slödder och patrask, högst otrefligt
och smutsigt. Öfverallt här som annorstädes var rörelse och lif mer
än vanligt. Sedan stannade vi utanför sultan _Ilassans_ moské, som
jag förut så ofta passerat, men ännu ej besökt. Jag steg af och gick
uppför den höga trappan och fröjdade mig redan här öfver de sirliga
grannlåterna ofvanför dörren. Inne i den del af moskén, som egentligen
begagnas till bön och der man nu höll på att göra _'asr_ bönen, stod
midtpå _sahn_, som hel och hållen var belaggd med marmor, en liten men
särdeles vacker _meda_. Sjelfva _sahn_ var stor och vidsträckt, som
vanligt utan tak under bar himmel, men med höga väggar rundt omkring.
Den inre pelargången med _member_ och _dikke_ var likaså stor och
vacker. Innanföre var sjelfva _kubban_. Jag häpnade öfver dess höjd,
då jag inträdde, och i allmänhet öfver dess vidd och storartade stil.
Så utan- som innantills är denna moské utan motsägelse den största och
vackraste som jag sett och som här finnes. Det var ock med särdeles
nöje jag vandrade här länge, tittade omkring mig och njöt af svalkan.
Inuti _kubban_ var dock ingen egentlig _maksora_, blott ett simpelt
trädskrank, som inneslöt en upphöjning af träd i form af en vanlig
kista, på hvilken stod en stor ställning eller hållare af Koran. Denna
moské är öfverhufvud den ståtligaste och mest storartade byggnad jag
här sett. Jag satte mig åter upp på min åsna samt kom genom aflägsna
och förstörda qvarter, såsom _Davadijeh_ &c, fram till _Babelkhalk_
och _Muski_. Jag hade blifvit ganska trött och isynnerhet törstig samt
kände mitt hufvud tungt. Jag begaf mig så småningom hem, släckte min
törst stjälandes och obemärkt, samt blef hemma tills vi hade gjort vår
frukost. Sedan gjorde jag min vandring till _Azbukijeh_, dit shekh
_'Ali_ i afton hade begett sig före mig och der han nu väntade mig.
Vi suto en lång stund här och togo oss nästan en liten lur på våra
_serirer_ i den utomordentligt ljufva aftonsvalkan och det klaraste
månsken. Slutligen jemkade vi oss sakta och makligt hem. Shekh _'Ali_
blef sittande vid vår port, men jag begaf mig ännu ut på vandring. Nu
tyckes man egentligen först kommit ratt i ordning med _Ramadan_, och
alla nya cafén ha hunnit bli färdiga. En stor mängd finnes af sådana,
hållna dels af Turkar, dels af Greker, och man har vanligen beställt
_khoval_ eller musikanter att förlusta folket uti dem. Jag satt en
stund och hörde på en _Sha'er_ i _Khamsavi_.

Sept. 19.
Gick middagstiden ut och vek in hos _Kölder_, der jag blef sittande
någon timma. Hans mor, som var uppe i hans rum, tycktes ännu vara
helt nedslagen och sorgsen öfver sin yngre sons bortresa och beslut
att bege sig till Ryssland för att göra lycka. _Kölder_ sjelf lärer
dock vara en af de mest honnetta man här har att tillgå. Han hade i
dag bestyr med att hyra kameler för en Preussisk grefve, som jemte en
annan Preussare kommit hit och efter 4 dagars sejour nu gjorde sig
färdig att gå genom öknen till Jerusalem. Jag gick derföre med honom ut
och begaf mig till _Jusuf_, som åter gör sig färdig till cn resa till
Alexandria och sedan vidare till _Damjat_. Derefter gjorde jag en tur
genom _Azbukijeh_allén och begaf mig till kansliet. Här träffade jag
en vandrande Tysk snickargesäll, som kom från Jerusalem och derefter
närmare ett år uppehållit sig på berget _Karmel_. Han var en duktig,
ärlig Nordtysk och högst treflig att språka med. Jag gjorde sedan slag
hit och dit, för att få den långa tiden till slut, genom de rörligare
delarne af staden, såsom _Ghorijeh_ och _Nahhasin_, samt kom hem någon
timma före _maghrib_. Vid _esha_ begaf jag mig ut till mitt Grekcafé
i _Azbukijeh_. På vägen, då jag passerade _Oriental hotel_, hörde
jag på fortepiano föredragas en af Mendelsohns "Lieder ohne Worte"
jemte åtskillig annan Tysk musik. Jag blef länge stående att lyssna.
Vid sådana tillfållen är det svårt att hålla contenancen, då hemmet
med alla sina minnen mäktigt kräfver ut sin rätt. Jag blef länge på
natten sittande i cafét och njöt af det utomordentligt goda kaffet,
det härliga milda månskenet mellan de lummiga acacie-träden, samt den
ljufva aftonluften. Gjorde sedan min vanliga promenad förbi _Nahhasin_,
hvarest i cafét, der musikanterna voro, så mycket folk var skockadt att
de nästan stängde gatan. Jag satte mig slutligen i cafét invid vår port
och hörde på en gammal hvitskäggig _muhaddith_. Dock börjar jag redan
bli fullkomligen mätt på _Ramadan_ och dess nöjen, liksom jag i sjelfva
verket längesedan blifvit det på Kairo och dess folk.

Sept. 20.
Fick sofva i dag till middagen, då jag steg upp. Sedan jag skrifvit
litet, satte jag mig att reparera min slarfviga _koftan_ och fick
tiden så till slut tills någon timma efter middagen. Jag gick nu ut
och begaf mig i största maklighet till _Azbukijeh_. På vägen såg jag
2 unga män, som tycktes varit i stort och allvarsamt slagsmål med
hvarandra, ty de voro båda nerblodade i sina ansigten. En stor skara
af qvinnor omringade dem, der de ännu höllo hvarandra i kragen och
flämtade, försökande att skilja åt dem. En liten flicka, kanske en
dotter till en af de grälande, sprang gråtande omkring och försökte
draga alla förbigående män till för att skilja dem. Slutligen hemtade
hon en soldat, som förde dem i _korakon_. De voro bröder och hade
nyttjat något tillhugg af jern, så att den ene hade ett stort sår vid
tinningen och den andre i pannan. Det är sällan, nästan aldrig jag här
sett blodsår. Jag gick så till _Dietel_ och blef sittande hos honom
ganska länge. Han berättade sig 2 gånger fått snubbor af Kasanska
universitetets kurator, for de förändringar han gjort i sin reseplan.
Huru olika vårt universitet, som sagt mig alldeles ingenting, ehuru jag
ej det minsta följt min först gjorda reseplan! Sedan jag kommit hem
någon timma före _maghrib_ och gjort mitt mål, begaf jag mig åter till
_Dietel_ för att efter öfverenskommelse afhemta honom. Vi gingo ut,
följda af hans 2 betjenter och äfven portvaktaren _Mohammad_, således
med ett följe som om vi varit Turkiska magnater. Vi suto först en stund
i _vekalen_, der shekh _Ismain_ berättade sina sagor för ett öfverfullt
auditorium, gingo sedan upp till _Muajads_ moské, satte oss der på
trappan och hörde på en vacker _zikr_. Denna _zikr_, ehuru ej af de
vackraste, var dock ganska högtidlig och särdeles rik på nyanceringar
i rytm och ton. Vi begåfvo oss sedan hem en stund efter midnatt. Jag
kom hem alldeles utmattad och medtagen, med en liten feber, i allmänhet
högst ömklig, troligen efter någon liten förkylning, som mig ovetande
kommit öfver mig.

Sept. 21.
Vaknade bittida alldeles ömklig, liksom sönderhuggen i hela min kropp
och alla lemmar. Jag begaf mig dock ut en stund före middagen och gick
till _Dittel_. Medan vi suto der kom en tärna till honom, med hvilken
han hade mycket bestyr och prat om _Fatimah_, som han tycktes mycket
värdera. Samma flicka kom äfven sednare dit och tiggde penningar
för sitt besvär, det hon haft för _Dittels_ skull at i söka reda på
_Fatimah_ och tala med henne. Hela hans förhållande och uppförande häri
misshagade mig på det högsta, jag fann mig högst tråkig och generad
dervid. All sorts ridderlighet för glädjeflickor i allmänhet, men
isynnerhet för orientens, är verkligen malplacé. Han tror sig älskad
af sin _Fatimah_ och det nästan förekom mig som han äfven älskade
henne, såsom han sade för den stora likhet han fann mellan henne och
en flicka i hans hem -- den narren! Det är 2 klasser i samhället, som
öfverallt i verlden och i alla stater äro till det närmaste lika,
nemligen de såkallade förnäma eller noblessen och glädjeflickorna. De
äro de båda extremerna och stå hvarandra nära uti karaktär; hos den
ena och den andra finner man vanligen samma innobless. Den som vill
se ett folks lynne och karaktär, finner den aldrig hos dessa klasser.
Jag blef sittande hos _Dittel_ ända till närmare '_asr_, då jag gick
hem. Efter _maghrib_, sedan jag ätit och hvilat mig litet, gick jag
åter till _Dittel_, der jag nu träffade _Köhler_. Han talade om sin
mors otröstlighet öfver sin yngre sons bortresa, huru hon ännu plägade
sätta ett couvert för honom, m.fl. andra tokskaper och narraktigheter.
Frid öfver dem som i lugn lida skilsmessans tunghet! Vi gingo sedan
ut med _Dittel_ och begåfvo oss till det stora rymliga cafét nära
_Babessharijeh_, der 2 de vanliga _khoval_ dansade. Jag blef dock ej
länge der sittande, utan gick bort och lemnade _Dittel_ ensam. Af hans
sällskap samt stora följe betjenter har jag ingen fröjd, och finner nu
som förr att jag har roligare samt är nöjdare att vandra ensam omkring,
än med sällskap som ej rätt passar mig. Då jag lemnat honom träffade
jag just _Hassan Saleh_, som till min förundran var högst vänlig och
fryntlig. Jag kom i natt bittida hem vid midnatten och tog mig en
liten lur förän shekh _'Ali_ hemtade vårt nattmål. Han talade mycket
om en plats, som han hade i perspektiv vid tryckeriet och om hvilken
shekh _Shihab_, som han i afton besökt, uppmanat honom att bemöda
sig. Härtill var nödigt att han lofvade inspektorn öfver tryckeriet
2 månaders lön af sin egen och att genast betala den första månaden.
_Shihabs_ hustru, som nu blifvit åter upptagen till nåder af sin man,
var äfven med i spelet och shekh _'Ali_ högst bevågen. Till shekh
_'Alis_ beröm måste jag dock säga att han ej litade på allt detta, utan
med from hängifvenhet lemnade hela saken i Herrans hand, yttrande i
anledning häraf många fromma språk ur Koran och ur eget hufvud.

Sept. 22.
Gjorde en promenad utanför _'Adavi_ stadsporten och trädgårdarne
deromkring. Inkommen i staden gjorde jag ännu en liten vandring der, så