Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849 II - 04

ovanligt stort antal af _munshidin_ eller solister. Det hela behagade
mig utomordentligt, det var verkligen högtidligt och storartadt. Blott
trängseln, som gjorde att jag ej fann någon plats, och hettan af den
stora massan besvärade mig. Här hörde jag af en bredvid mig stående
man, som berättade det för sin granne, att en kristen för en eller två
dagar sedan vid åhörandet af denna _zikr_ utropat _shehadet_ eller
bekännelseformeln, och öfvergått till islam. Detta hade jag äfven
förut hört af _Mu'allim Mohammad_ och af andra, med någon motsägelse
beträffande platsen, sägande somliga att det varit vid den _zikren_
som hölls i _Abolghets_ tält. Mannen här sade att det var en _Frangi_
från Paris, att man följande dagen gjort för honom en ståtlig _zaffe_
och att han äfven skulle synas i nästa fredagsprocession. Det gör mig
ondt att jag härom ej kunnat få några pålitliga underrättelser. Dock så
högtidlig _zikren_ än verkligen var, tror jag ej att någon, allraminst
en Parisare, isynnerhet i våra tider kunnat hänryckas ända derhän, att
han öfvergått till islam. Jag åtminstone kände ingen frestelse dertill
nu, mera än förr. Men det är underligt att se huru hvarje muslim tror,
att hvarje annan trosbekännare bör och måste med full öfvertygelse
antaga deras religion och afsvärja sin gamla. Trött som jag var och
tröttnande allt mera af ståendet här, var jag ledsen att ej orka ut
längre, men begaf mig slutligen hem särdeles sent.

Aug. 1.
I dag, liksom redan de 2 eller 3 föregående dagarne, börja folkhopar
draga hädan med samma pomp och ståt som de tågat in, dock icke
fullkomligen så ståtligt. Man hör pukorna dunsa vid de skrällande
piporna och det ännu finare och hvinande qvinno _saghiret_. Men äfven
funnos de som i dag först anlände, ehuru till ganska ringa tal. Jag
tillbragte min dag som vanligt med att vandra omkring, först på
_mal'ab_ för att se på kappryttarnes _birgas_ och sedan på _malaka_
att se lifvet i tälten. Simmade i _ter'an_ och dref omkring i staden.
Nästan i hvarje café var en eller två _khoval_, som dansade sina
lasciva danser för ett stort antal åskådare, icke allenast inne i
cafét, utan äfven för det sämre folket utanföre, som trängde sig
omkring dörren för att få se en glimt in. Trängseln var som vanligt
stor och nästan ogenomtränglig. Äfven funnos _khoval_ som gingo
omkring, stannade utanför bodarne, dansade och öppnade nätt sina
castagnetter för att i dem fånga upp en 5 eller 10 fadda. Äfven jag
träffade ut för en sådan, då jag satt på en bod-_mastaba_, köpte tobak
och hörde på en Arabisk krigsman. Han berättade om Frangernas barn-
och fattighus-inrättningar, huru hos dem inga tiggare eller fattiga
alls funnes, utan alla bestämdes till något arbete och om de voro lytta
på någon lem t.ex. armar eller händer, lärdes de och höllos till
att arbeta med fötterna. Men deremot förebrådde han de kristna att
renlighet ej hörde till deras religion. Det är en förebråelse som jag
ofta hört, hvartill jag ej kan inse grunden, då vi dock i allmänhet och
utan motsägelse äro mycket snyggare och renligare än de. Men kanske
är det derföre att vi ej på våra afträden tvätta oss bak och fram med
vatten. För öfrigt var i afton inga särdeles lustbarheter, såsom sällan
hos musulmän aftonen före fredagen, utom möjligen någon _zikr_ eller
någon _kkatme_.

Aug. 2.
Efter en liten morgonvandring kom jag bittida hem och blef hemma
sittande med shekh _'Ali_ ända till middagen, då hans systerson
_Mohammad_ följde mig till moskén _Bosa_. I denna moské hade nemligen
_Sejid_ under sin lifstid plägat hålla fredagsbönen och till hans
minne håller hans _khalifeh_ den nu äfven under _Sejids_-festen
här. Tvagningen till bön hade jag förrättat hemma, behöfde således
ej här besvära mig dermed uti den trånga _medan_. I porten lemnade
mig _Mohammad_ och jag inträdde, men fann alla 4 pelargångarne så
fullproppade med folk att jag omöjligen kunde finna någon plats i någon
rad. Midtpå gården stod ett träd och äfven derunder var fullt med folk.
Sedan jag sålunda vandrat en stund omkring, ej utan att vara litet flat
och utan att finna någon passlig plats, fann jag mig tvungen sätta
mig i en rad som intagit sin plats midtpå gården. Jag bredde ut min
näsduk på säfven och strået, som var lagdt på marken, förrättade mina 2
knäböjningar, _tahijat elmesgid_, och satte mig så midti den brännande
middagssolen, utan det minsta skygd och utan den minsta vindfläkt. Som
det var temmeligen bittida och man just hade sjungit _selam_, fingo vi
sitta länge och vänta förän bönen börjades- Jag plågades oändligen,
icke allenast af hettan, utan ock af en böld, som gjorde min sittning
särdeles svår och plågsam. Bönen förrättades dock slutligen och gick
för sig som vanligt, men i anseende till det långa afståndet från
_imamen_ kunde jag ej höra just någonting af hans _khotbe_. Så snart
bönen var slut skyndade sig alla ut med största brådska, för att se
och deltaga i den procession, som _khalifen_ nu företog, dels inuti,
dels utanför staden. Äfven jag trängde mig fram och kom, ehuru med
stort besvär, ut på gatan samt såg nu här män till häst eller ridande
på åsnor, utspökade och utklädda på det löjligaste, brokigaste sätt.
Jag kunde dock omöjligen tränga mig genom skaran, utan följde med
skocken, i hvilken folk grälade på hvarandra förfärligt. Bland annat
såg jag här en stor, tjock, väldig gumma slåss med en ung man, som hon
gaf dugtiga slag. Mannen tycktes af pur flathet ej kunna värja sig
från henne, utan lät henne i ro slå honom efter behag. Sedan jag en
stund så blifvit framskuffad i trängseln, vek jag af på en tvärgata,
för att slippa ur den verkligen svåra plåga hvari jag befann mig,
och kom efter några slag ut genom en stadsport, der jag af den stora
trängseln slöt att processionen snart skulle passera. Jag stannade här
på en temmeligen god plats och hade nu tillfälle att något bättre skåda
Öfver den _pajazzo_-lika, nu äfven af nya skaror ökade processionen. De
flesta voro brokigt målade i ansigtet, röda, blå eller hvitfläckadc,
med löjliga hufvudbonader, såsom en urhålkad _battikha_ med instoppade
fjädrar eller något annat. Somliga voro helt och hållet höljda uti
halmmattor, somliga voro mest nakna blott med en gördel om midjan,
somliga voro grannt utstyrda med hvita, röda eller rödrandiga _mokler_
på sina hufvuden, eller med andra dyrbara guldbroderade tyg. Flere hade
framför sig på sina åsnor eller hästar små gossar och barn, som voro
lika grannt eller lika löjligt utstyrda. Processionen föregicks af en
stor skara män, beväpnade med _nebboter_, hvilka som oftast stannade
och gjorde med hvarandra en låtsad kamp i luften, eller slogo de in
i den hopträngda folkmassan för att skaffa rum åt processionen. Kort
efter dem följde de stora pukorna på kameler, 4 som jag vill minnas
till antal, och karlarne, som suto på dem, dunsade dugtigt på pukorna.
Jemte dem följde de här i all fröjd oumbärliga skrällande piporna. Allt
emellanåt syntes i processionen en och annan ensam _pajazzo_, beväpnad
än med en stor oformlig _nebot_ eller trädstam, än med någon annan
knÖlig och knotig stock, palmqvistar eller något annat. De flesta buro
på sin turban en _tartosh_, det vill säga en sockertoppslik spetsig
strut af rödt papper med några löst nedhängande guldpappersremsor.
Icke allenast de som deltogo i processionen, utan äfven andra buro
sådana. Långt inne i processionen kom först _khalifen_; han var klädd
i en lång röd mantel eller _gibbe_, med stor röd turban, utan något
slags fladder. Han blef oupphörligt kysst på sin högra hand af bredvid
stående fromma åskådare, utan att dock hindras i sin gång på sin vackra
häst. Tåget slutades med en liten trupp militär af det vanliga _nodsam_
eller fotfolket, föregångna af trummor och piccolo-flöjter, ty annan
militärmusik fanns här ej. Öfverallt på vägen, utanför staden och på
alla höjder, stod fullproppadt med åskådare, äfven här hade man svårt
att komma fram, utom på långa omvägar. Solen brände hett och luften var
full med dam, så att det öfverhufvud var högst besvärligt. Jag följde
ock derföre ej med tåget längre än vidpass någon timme, utan begaf mig
sedan ner till kanalen och simmade. Gjorde om aftonen en tur omkring de
Arabiska _horis_ hus, såg på lifvet der, hörde på deras castagnetter
och små tamburer samt betraktade deras dans.

Aug. 3.
Sedan vi för 2 dagar tillbaka ackorderat oss en liten båt att föra oss
från _Tanta_ till _Kairo_, begåfvo vi oss i dag bittida på morgonen,
sedan vi druckit vårt kaffe, om bord med vår lilla tross och lade
ut. Vi hade hyrt båten enkom för vår räkning och utom oss två samt
shekh _'Alis_ systerson _Mohammad_, voro blott de 2 båtkarlarne jemte
en liten 7-årig flicka om bord. Vägen gick åt öster och sydost längs
_Tanta_- eller Sejids-kanalen; fram drogos vi till det mesta med
_liban_, i brist på vind. Middagstiden ungefär hunno vi fram till
den så kallade Sejids-bryggan, som är ny med ett hvalf och ganska
vacker. Såsom vanligt de första dagarne af en sjöresa, sof jag nästan
oupphörligt hela dagen och förlorade heller intet derpå, emedan den
smala kanalens stränder erbjödo ingenting att fröjda ögat med, så
mycket mer som de voro så höga, att de fullkomligen betogo utsigten af
landet deromkring. Om aftonen blåste en liten NVkåra upp, som förde oss
fram till en betydligare by eller småstad _Meliq_, der vi gingo upp och
köpte en förträfflig sötmjölk med ovanligt söt smak, så att jag frågade
om de blandat den med socker. Äfven en annan sorts halfsöt mjölk köpte
vi här, som mycket liknade vår gäsmjölk och här kallas _metarid_,
af de kärl hvari den göres. Det var från ett kristet med vår _rais_
bekant hus, som vi togo mjölken och den var derföre särdeles ren och
god. Ehuru det redan var fullkomligen mörkt, stannade vi ej här öfver
natten, utan begagnade oss af den lilla vindfläkt vi hade och seglade
vidare, passerade ett invid _Meliq_ beläget stort café vid stranden af
floden, der största delen af de oss från _Tanta_ medföljande båtarne
laggt till för att tillbringa natten. Från dem hördes nu, såsom förut
under hela vägen, starkt skrål, dels af grälande och skrikande folk,
hvilket här är så vanligt, dels af pukor och pipor, hvilka fördes hem
till Kairo, dels af sångare och andra. Oväsendet och lifvet här var
lika, om ej värre än på våra Åländska Bomarsundsbåtar, då de återvända
från Abo marknad; äfven här förekom täflan mellan båtarne att komma
framom och segla förbi hvarandra, dock ej till den grad som hos oss.
Egyptiern och Araben är egentligen ej sjöfolk, blott så mycket som
behöfves på den alldeles ej farliga och ej skrämmande Nilen. Den del af
floden vi nu beforo kallar man _Elbahr elvastani_, och den skall genom
_Sejids_ kanal gjuta sig ut i Medelhafvet genom 2 armar. Vi seglade om
aftonen ännu ett stycke fram förbi cafét, ehuru vår _rais_ tycktes ha
stor lust att taga nattqvarter der. Vi kommo dock ej långt, förän vi
slogo vår lilla plugg i land och bundo båten vid den, i sällskap med
några andra.

Aug. 4.
Halade oss fram mest hela dagen under beständigt gräl mellan _raisen_
och hans karl, som var hans slägtinge och egentligen ingen sjöman.
_Raisen_ var en gammal sol- och väderbiten man om några och 70 år,
som han sjelf sade, men ännu rask och dugtig. Han hade från sitt 8:e
år beständigt seglat och färdats på Nilen. Liksom alla sjöfarande
var han vresig och hojtande, isynnerhet då turen kom till honom att
draga _liban_. Då sökte han gräl i den simplaste småsak med sin karl
och röt åt honom förskräckligt. Han å sin sida, som ej väl förstod
sjömansspråket, hojtade tillbaka och sålunda var beständigt gräl
emellan dem. Också kan man ej gerna ha tyngre och plågsammare arbete,
än att dra _liban_ i den förfärliga hettan, barfotad på den brännheta
marken. Äfven förtröt det honom, som andra, att intet väder blåste.
Deremot då god vind blåste upp och han i fred fick sitta vid styret,
isynnerhet i aftonsvalkan, var han särdeles munter och berättade
oss sagor &c. Vi hunno närmare middagen fram till en af Egyptens
betydligare städer _Shebin_, som ställes i bredd med _Menof_ och
_Tanta_. Vi gingo blott som hastigast upp i land och gjorde våra
"orationer", såsom Ålänningen säger. Staden var ungefär i Kairos
smak, med fönster och _melakif_, och förekom mig temmeligen stor.
Rundtomkring funnos planteringar och trädgårdar samt nära intill
ett litet så kalladt palats, sätet för stadens Turkiska domare. Det
låg midti en trädgård och tycktes vara vackert. I allmänhet förekom
mig trakten här jemte flodstränderna mera odlade än annorstädes, ty
tätt och ofta, nästan beständigt, färdades vi förbi trädgårdar och
planteringar, som till största delen voro anlagda af och tillhörande
hela byar. De flesta frukter, isynnerhet vindrufvor, sade man mig,
hemtas hufvudsakligen härifrån. Sedan vi efter middagen tillbragt den
värsta hettan på land, i skuggan af en trädgård, begåfvo vi oss vid
_asr_ vidare och hunno snart fram till bryggan _Karineir_. Den är ny,
med 6 små hvalf och på ena ändan en sluss. Båtarne erlägga här en liten
afgift för genomfarten. Shekh _'Ali_ och jag gingo upp, satte oss i ett
invid bryggan uppfördt temmeligen stort café, drucko der jemte _raisen_
en kopp och köpte oss några _battikhor_. Här var rörelse och lif af
arbetande folk samt från _Sejid_ kommande resande, och jag trifdes
här väl. Men _raisen_ manade oss att skynda, sedan han snart blifvit
färdig med liqvidationen och flyttat sin lilla _kijase_ till andra
sidan af bron. Vi hade knappt hunnit om bord, så blåste upp en dugtig
förlig vind. Straxt nedanför bryggan lupo vi in i den egentliga floden,
det så kallade östra eller _Dumjat_ hafvet. Här lågo flere Nilfartyg
färdiga att afgå, som det tycktes, till _Dumjat_. Hafvet här var stort
och väldigt, med dess egna enkla men storartade karaktär. Vi och våra
kamrater flögo friskt fram för den goda och temmeligen starka kåra, som
blåste från aktern. _Raisen_ satt oändligen nöjd och nyter vid styret,
men shekh _'Ali_ var något rädd. Vi kommo i afton ett godt stycke fram
och togo land först senare på natten, då vinden laggt sig, under en by,
kallad _Bershom_. Jemte oss lågo här alla våra kamrater och vi utgjorde
liksom en liten flotta.

Aug. 5.
Ruskade på oss före solen, höllo vår morgonbön, gingo upp i byn samt
köpte mjölk och bröd. Byn var just ej af de minsta, den hade något
modernare utseende, med raka och temmeligen breda gator; dock tycktes
den öfverhufvud ej vara af de mera välmående och rikare byarne här,
ty trädgårdar och planteringar funnos der ej. Vi dröjde ej länge der
förän vi lade ut och började åter det tunga arbetet att hala fram vår
båt med _liban_. Det var lugnt och hett hela dagen och såväl folket,
som vi, plågades oändligen. Middagsstunden i den värsta hettan somnade
som oftast _raisen_ vid styret och fann slutligen för godt att taga i
land och ligga en stund bi. Jag simmade här, tvättade mina smutsiga
kläder, som jag bar på mig, och lät dem torka på min kropp, hvartill
i den heta solen ej behöfdes många minuter. Min näsduk tvättade jag
äfven och höll den en stund i handen emot solen; inom högst en minut
var den fullkomligt torr. Vi halade oss sedan ömsom fram, Ömsom gingo
vi för någon liten vindpust och veko af till det vestra hafvet, för
att under _Manjal 'aros_ invänta shekh _'Ali_; han hade nemligen om
morgonen lemnat oss, för att öfver landet gå till _Baranije_, taga våra
der qvarlemnade saker och låta tvätta mina smutsiga kläder, dem han tog
med sig i ett stort knyte och bar på ryggen. Vi hunno en stund efter
_'asr_ fram till stranden och skickade _Mohammad_ upp för att hemta
sin morbror. Här lågo äfven 2 andra fartyg, som lastade _battikh_, och
vi kokade kaffe gemensamt med dem. Jag vandrade omkring på den bekanta
stranden och fröjdade mig öfver aftonsolens milda och magiska glans, då
den gick ner öfver den gamla Nildalen och dess väldiga flod, i hvilken
nu ett litet ångfartyg bultade fram till Kairo. Vid _esha_ kom shekh
_'Ali_ och hemtade oss qvällsvard af kokad mat, som vi på länge icke
ätit, hvarföre vi gjorde en dugtig måltid i mörkret. Shekh _'Ali_ var
rädd for våra grannbåtar, sade sig känna en man på dem för att vara en
skälm, och rådde _raisen_ att föra oss till en närbelägen ö, der ett
fartyg från _Baranije_ låg, hvilket äfven skedde.

Aug. 6.
Begåfvo oss i morgonrodnaden från den plats, der vi tillbragt natten,
vid ön under _Manjal 'aros_, seglade för svag förlig vind uppåt
floden emot strömmen och hunno så småningom fram till _Fum elbahr_,
der Nilen grenar sig i sina 2 väldiga grenar, det östra och det
vestra hafvet. Här mer än annorstädes, såsom äfven vid inloppet ur
kanalen till _Dumjat_ hafvet vid _Kantar et elkarinein_, tyckes mig
floden rätt förtjena namn af haf, isynnerhet nu, då den närmar sig
sin öfversvämning och tilltagit betydligt i bredd. Den förekom mig
särdeles stor och väldig, jag vet mig aldrig hafva sett en flod som
kunde jemföras med denna. Emellertid hade nu vinden alldeles lugnat ut,
så att vi måste dels med _liban_, dels med årorna och _midran_ arbeta
och skuffa oss fram i den förfärliga hettan samt den understundom
uppblåsande sydliga brännande vinden. Denna dag förekom mig särdeles
tung och odräglig, jag hade ingen fröjd af att beskåda det vackra
_Shubra_ och de nätta villor, som äro uppförda längs hela denna väg. Vi
framkommo slutligen till _Bolak_ närmare _'asr_, och sedan vi klarerat
allt vid tullen, väl med ringa men dock något krångel, begåfvo vi
oss på åsnor till staden till shekh _'Alis_ hus. Den böld, som under
resan stigit upp på mitt lår, hade temmeligen förvärrat sig, så att
jag fann för godt att bli hemma hela aftonen. Vi drucko thé hemma af
_Bokhara-bons_ Moskwathé, och funno det godt. Men det jemte myggorna i
min _mandara_, förtogo mig sömnen tills sent på natten.

Aug. 7.
Gick på förmiddagen ut till kansliet, der jag anträffade creditivet
från _Borgström_ jemte bref från honom, som dock innehöll blott få
rader och äfven i dem föga glada underrättelser. Bref, som jag så
säkert väntat från _Geitlin_ och andra der hemma, funnos ej. Af
_Timofejeff_ fick jag underrättelsen att shekh _Tantavi_ varit här och
jemte honom i _Tanta;_ dessutom några andra ledsamma underrättelser
beträffande min islam och Musulmanism här. Allt nedstämde mitt mod
på det högsta och jag blef vid dåligt humör hela dagen. Jag satt hos
_Köhler_ ända till _'asr_, gick derifrån till _Wrede_ och satt hos
honom en stund, men trifdes ingenstädes rätt. Gick hem och åt med
shekh _'Ali_ vid _maghrib_, hvarefter jag gick ut för att bära ett
knyte _hummus_ till _Abdolkhalik_, men träffade honom ej i hans bod.
Deremot träffade jag shekh _Sharawi_ och några andra af mina vänner
från _Gemelijeh_; de voro alla glada och vänliga såsom förr, ehuru jag
fruktat förändring.

Aug. 8.
Satt hela dagen hemma, besvärad och hindrad af en böld ofvanför
högra knäet att gå ut. Vi hade i dag besök af _Ahmad effendi_ jemte
andra från _Baranijeh_, hvilka voro sysselsatta med att anskaffa
förnödenheter för _Ahmads_ tillämnade och nu snart förestående
pilgrimsfärd. De gingo och kommo hela dagen, buro korgar med skorpor,
_kirab_ m.m. Slutligen kommo de närmare _esha_ hem och åto här
qvällsvard. _Ahmad effendi_ läste hela tiden föran maten inhemtades
böner och verser ur Koran och tycktes i allmänhet vara särdeles from.
Det har alltid förundrat mig att folket här uti sina böner och sin
andakt ej söker ensamheten. Här beder man och gör sina knäböjningar
midt på vägen eller gatan och öfvar sin andakt i hvilket sällskap som
helst. Dock har jag tyckt mig finna att de som mest bära religion samt
fromma ord och utrop på sin tunga, äro just de minst religiösa, här som
annorstädes. Efter qvällsvarden suto vi ännu på gården, rökte, drucko
kaffe och hörde på _Sejid Ismain_, som berättade historier från sina
resor och skojarfärder här. Han är från _Baranijeh_ och skall vara en
röfvare eller i allmänhet en stor rackare, som slagtar en menniska
liksom en kyckling för 1000 piaster, efter hvad shekh _'Ali_ sade.
Frågor uti _fikh_ uppkommo nu äfven, och då shekh _'Ali_ förklarade
dem, ropade de vanligen _Allah, Allah_, och tycktes särdeles förtjusta
öfver t.ex. den lättnad Herren unnat resande uti förrättandet af de
vanliga bönerna.

Aug. 9.
Satt hemma hela dagen af samma orsak som i går. Hela dagen hade _Ahmad
effendi_ bestyr med anskaffandet af förnödenheter för sin pilgrimsfärd
och skickade oupphörligen sina karlar hit med packor. Ibland annat
försåg han sig äfven med en packa _bafte_ till svepningstyg, i händelse
af på vägen möjligen inträffande dödsfall. Hela dagen satt här äfven
den äldsta af _Baranijehs_ byshekher, jemte sina tvenne små sonsöner, i
hvilka han tyckes finna sitt enda nöje och sin enda fröjd. För öfrigt
var här hela dagen just ingen ro för folket, som sprang af och an.
Qvällsvard åto vi i ett särdeles stort sällskap, jag tror ungefär 12
personer, så att shekh _'Ali_ sjelf ej hade plats vid bordet. Jag var
vid högst dåligt lynne, liksom de föregående dagarne, samt låg blott
och tänkte på män resa till Arabien, dit jag längtar att komma ju förr
dess hellre, ehuru jag ser mig ej ännu vara dertill så förberedd som
jag önskade.

Aug. 10.
_Ahmad effendi_ reste bort jemte de andra. Jag begaf mig ut efter 2
dagars innesittande, som hade gjort mig alldeles kollrig, och gjorde
en tur i _Asbuhijeh_-allén, der jag tillbragte middagsstunden i cafét
i det nordliga hörnet, under de största acacieträdcn. Här var en ljuf
svalka och härlig skugga undan hettan och qvalmet, hvarfÖre jag blef
länge sittande der. Senare träffade jag här 2 andra af _Baranijes_
byshekher, som först i dag kommit till staden. Vi suto och språkade
under det vi väntade på _esha_, men de voro ej vid det vanliga goda
lynne folket här merendels har om aftonen, de lutade sig och somnade
bort. _Eshan_ kom slutligen sent och, sedan vi gjort ett godt mål, lade
vi oss alla att sofva. Jag fick dock ingen sömn, dels för den starka
middagsluren, dels for folk som oupphörligen färdades förbi på gatan,
kommande från shekh helgonet _Teshtoshis molid_, som börjad i går,
firas 3 dagar här i vårt granskap invid _Babesharijeh_.

Aug. 11.
Sedan våra _Baranijeh_ shekher gått, begaf jag mig på förmiddagen åter
till det café, i hvilket jag i går hade sutit. Men jag befinner mig i
en högst svår ställning, icke allenast för böldens skull ofvanför högra
knäet, som ser högst ruskig ut, utan äfven för en blåsa på min venstra
häl, som nu först stigit upp efter den lilla barfota vandringen, jag
under färden till _Sejid_ gjorde på andra sidan om _Ashmon_. Jag kan
ej stiga säkert hvarken på den ena eller andra foten och har särdeles
svårt att röra mig. Dessutom högst dåligt lynne och för öfrigt ej min
vanliga goda helsa. Jag tillbragte middagsstunden i cafét och kom
sedan hem. Om aftonen kommo shekherna tillbaka och åto qvällsvard,
hvarefter jag gick ut ensam för att se på _Teshtoshis molid_. Den,
liksom öfverhufvud alla andra fester här, bestod hufvudsakligen i
folkträngseln. Jag gick ej in i moskén, der man tycktes hålla en
_zikr_, och dröjde öfverhufvud ej mer än en högst liten stund der. I
natt var äfven _lelet el marag_ eller profetens himmelsfärd, som gjorde
den förra så mycket högtidligare för folket.

Aug. 12.
Gick om morgonen ut och gjorde min uppvaktning hos _Bokti_, som var
särdeles nyter och artig; satt en stund der och gick sedan till
_Timofejejf_, men blef ej länge hos honom. Träffade på vägen derifrån
Engelsmannen _Hamilton_ med sitt väldiga röda skägg. Han såg nu glad
och nöjd ut, i stället för att han förut alltid gått med nedböjd blick
och tittat ner mot marken; men han skall nu ha ett godt antal elever
och sökte äfven förmå mig att öka deras antal. I dag var jag ensam med
shekh _'Ali_, sedan _Baranijeh_ boerne alla rest bort; vi åto redan
före _maghrib_, gingo sedan till _Azbukijeh_ och andades hos _Hanafi_
frisk, ren luft samt drucko hans goda _hölv_. Kommo hem först vid
_esha_.

Aug. 13.
Gick bittida ut till _Azbukijeh_, för att besöka den för någon månad
sedan hitkomna kasanaren _Dietel, Berzins_ reskamrat. Han bor i samma
_ka'ah_, der jag bodde de första tiderna af min härvaro. Vid mitt
inträdande till honom tog han, liksom alla andra Européer här, mig
för en Arab och helsningen oss emellan var högst tvungen, förän han
fick höra hvem jag var. Härefter blef han mycket förekommande och
artig, vi suto och pratade allehanda på Tyska, som är hans egentliga
modersmål, men som han (likt så många andra Tyskar uti Ryssland) tyckes
ha glömt och försummat för Ryskan eller andra språk. Han hade deremot
af sitt Tyska ursprung bibehållit det breda, orddigra skroderandet,
och pratade mycket med qvasi-lärdom. Han har dock ännu i sig en liten
ynglingasjudning och är i alla fall här en, som man kan trifvas med.
Medan vi suto, kom äfven rödskägget _Hamilton_ hit, för att gifva honom
timma i Engelskan och, som han sade, göra honom på kort tid till en
John Bull. Jag gick derföre snart bort, begaf mig ut, tog en åsna och
red till _Masr-el'atikeh_, satte der öfver floden till Nilmätaren,
framför hvars port jag mötte en soldat och en _Berberi_, som förklarade
det vara omöjligt att komma in utan biljett med tillstånd dertill.
Jag försökte med lena ord förmå dem sätta sig öfver formaliteten,
men de stodo ej till att beveka. Jag fick sålunda lof att vända om
med oförrättadt ärende. Satte åter öfver floden och begaf mig till
_Amin Beys_ hus, som är _nadsir_ öfver _mikjas_, men emedan det var
middagstid träffade jag hvarken honom eller hans _vekil_. Jag begaf mig
således tillbaka till staden på min åsna, betraktade på vägen floden,
som stigit betydligt och nu snart hunnit måttet för sin öfversvämning.
_'Aro&an_ eller den lilla jordvall hvarmed man stängt kanalen, som
leder till och går genom Kairo, var nu högst 2 alnar öfver vattnet
och således snart färdig att couperas. Vattnet i floden var alldeles
ljusbrunt och såg särdeles underligt ut, men har dock ej förlorat sin
goda smak. Jag färdades fram mellan de vackra trädsårdarne i gamla
Kairo, förbi krutfabriken samt var ganska nöjd med min färd, ehuru
den i hufvudsaken var förgäfves och jag gjorde den just i värsta
middagshettan. På återvägen passerade _Sejide Zejneb_, hvars fest
det nu är. Här var, liksom vid alla fester, stor trängsel af folk,
isynnerhet af qvinnor, som besökt deras älskade och hälft dyrkade
_Sejide_. För öfrigt var här fullt med sötsakers-stånd, _khowal_ och
andra förlustelser. Jag stannade dock ej, läste blott i förbifarten på
min åsna _fathe_ för _Sejide_ och begaf mig hem. Blef hemmasittande
till _maghrib_, då jag med shekh _'Ali_ begaf mig till festen för
_Sejide_. Jag släpade mig fram på mina sjuka och ömkliga fötter den
långa vägen jemte honom; vi gingo in i _Sejides mekam_, kysste det
fina vackra gallerverket omkring hennes monument, satte oss i en knut
af _mekamen_ och läste suran _Janin_. Jag gaf en shekh och en gammal
qvinno-shekhe hvardera 5 fadda för att läsa den för mig. Härefter gingo
vi från trängseln inom den trånga _mekamen_ ut i moskén, följda af
tiggande _fokaha_ och _hemalije_, vandrade en liten stund omkring i den
rymliga och vackra moskén, der man ännu ej börjat, men satt färdig till
_zikr. Esha_ var nemligen ej ännu utsjungen. Gingo snart åter ut och
satte oss i ett café, der shekh _'Ali_ berättade mig, att alltid då han
befann sig i villrådighet eller någon svår ställning och läste _fathe_
jemte någon bön om råd och hjelp, antingen _Sejid el bedawi_ eller
_Sejide Zeineb_ visade sig för honom uti en dröm och gaf honom råd.
Det är ock nästan troligt med hans enkla, oskrymtade, barnsliga tro.
Vi suto länge här och sågo på det trängande folket; men begåfvo oss
slutligen hem och mötte på vägen oändliga skaror af dels gående, dels
återkommande folk, äfvensom många kretsar af _fokaha_, som suto dels på
gatan, dels i hus och höllo _zikr_. Jag kom hem ej så mycket trött, som
fastmera plågad af mina sönderskafvade fötter.

Aug. 14.
Shekh _Soleiman_ och en annan _fikh_ kommo hit på förmiddagen och
blefvo sittande en stund medan vi frukosterade. Sedan de gått gick
jag ut och tillbragte middagen i mitt vanliga café i _Azbukijeh_. Om
aftonen åto qvällsvard här hos oss shekh _'Ali_ och några andra från