Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849 II - 02

fram till moskén, der jag satt en stund, hvilade mig och drack vatten.
Der var fullt af fattigt folk, som låg och sof. Jag satt dock ej länge
förän jag steg upp, begaf mig på väg hem i den hetaste eftermiddagssol,
och kom hem, ej så trött, som fastmera plågad i mina fötter, emedan de
fördömda nya skorna på nytt börjat skafva. Vid _'asr_ kom hit folk,son
satt en stuns. Sedan de gått och vi gjort vår _maghrib_-bön, begåfvo vi
oss till en af byns förnämsta, dit vi voro inviterade till qvällsvard.
Vi blefvo uppförda i en stor _ka'ah_, som egentligen var för husets
qvinnor, men nu uppläts åt oss till vår måltid. Väggarna voro brokigt
målade, hvita och röda i rutor och som vanligt intet tecken till möbler
eller sängar; blott på ena sidan var en lång halmmatta utbredd och
ofvanpå den i ena hörnet af rummet närmast dörren en _seggade_ samt
en dyna, på hvilken shekh _'Ali_ och jag lutade oss. En särdeles lyx
var det i afton att vi hade upplysning af en lampa, som dock spridde
blott ett ganska matt och svagt sken. Qvällsvarden bestod af de här
oföränderligt brukade rätterna, en stekt gås, ris, _bamia_ och _lobia_,
men var öfverhufvud god.

Juli 17.
Sedan jag om morgonen bittida efter kaffet gjort ett litet mål af mjölk
och bröd, begaf jag mig med shekh _'Alis_ systerson _Ahmad_ på en åsna
ut till marknåden i en närbelägen by, _Shamon_. Det blåste en mild
frisk nordvestvind, som ifrån fälten och de hvetehögar man nu håller på
att tröska, hemtade en särdeles ljuf och lifvande doft. Vi passerade
mest hela vägen längs _Tera_ eller den låga usla kanal, som leder upp
vatten öfver fälten vid Nilens nu snart instundande öfversvämning.
Den är högst usel och försummad, men, ehuru årets hela gröda beror af
den, måste man ändock med våld nödga folket att helst litet gräfva
och hjelpa upp den. Passerade på afstånd en liten och längre fram en
betydligare, ganska vacker by, _Talie_, med en ansenlig moské och
minaret. Här tycktes vara ovanligt mycket planteringar och _sevaki_,
hvarföre den vann betydligt vid jämförelsen med de byar jag härtills
sett i Nildalen. Den var belägen ungefär på hälften af vår väg. Utan
uppehåll fortsatte vi färden, dels på brädden af _Tera_, dels in uti
den och framkommo efter omkring 2 timmars, mig tröttande åsneridt
till _Shamon_. Det är äfven en ibland de betydligare byarne och plats
för en marknad, _sok_, som hålles här hvarje onsdag. Den är belägen i
sluttningen af en sandhöjd eller kanske rättare grushög, på hvilken jag
genast uppsteg och njöt af den härliga utsigten öfver Nildalen samt de
densamma åt alla håll dominerande pyramiderna. De förnämsta artiklar
här funnos till salu tycktes vara kreatur, får, kor, isynnerhet kameler
och åsnor. Jag fattade här ett särdeles tycke för kameler, så klumpiga
och fula de än först förekommo mig. De förekomma mig såsom särdeles
kyska och blygsamma djur. För öfrigt oändligt mycket _battikh_, meloner
och grönsaker. Åt här första gången i år vindrufvor. _Attarer_ med
kryddor och allehanda småsaker, lärfts- och bomullstyg-säljare voro
här äfven till ganska stort tal för köpande qvinnor och flickor, som
åter å sin sida utbjödo _takijer_. I byn fanns för öfrigt handelsbodar,
slagtare och cafen, i ett af hvilka jag drack ett särdeles godt kaffe.
Rörelsen var ej särdeles stor, dock ej obetydlig, och tyckte jag mig
kunna uppskatta folkmassan till omkring 400 personer. De bekanta jag
här träffade från vår by, klagade öfver att i dag var ringa rörelse.
Jag vandrade några hvarf 1 staden och tyckte den vara byggd i samma
smak som vår by, af obränd tegelsten. En vacker och stor moské fanns
här med åtskilliga (4 à 5) _kubbor_ för shekher. Ehuru här intet
spirituosum förtärdes och inga druckna sågos, var oväsendet och sorlet
dock ingalunda mindre än på våra marknader. Man ser folket här i
allmänhet nästan aldrig slåss, men de förstå att bruka tungan desto
bättre, deras vrede bryter ut i skrik och hojt, högst sällan i slag;
i detta fall äro slagen blott matta och usla, och å andra sidan äfven
högst matt afvärjda. Jag köpte allehanda småsaker, för att ej komma
tomhändt hem från marknaden. Satte mig i skuggan af några träd och åt
en _battikha_, väntande på _Ahmad_, som ännu hade små bestyr. Kort
före middagen begåfvo vi oss på återväg i en starkt stekande sol och
tjockt damm, som uppsteg efter det hemfarande marknadsfolket, samt af
medvinden fördes med oss och plågade mig svårligen. Vi kommo i sällskap
med 2 andra åsneridare från vår by och gumpade hemåt under samtal. Vi
hunno fram kort efter middagen, höljda i damm och smuts samt brända af
solen. Man hade på förmiddagen under min frånvaro skickat åtskilliga
bud från en granngård, tillhörande den nu aflidne Turkiska _kashifens_
enka, att jag skulle komma dit och se på hennes sjuka dotters ögon.
Sedan jag således tvått och skott mig, begaf jag mig dit med shekh
_'Ali_, Vi blefvo emottagna på _mastaban_ i portgången, suto der ätande
frukt och ett dugtigt middagsmål af de vanliga rätterna, samt drucko
ett ypperligt kaffe. Allt här i huset tycktes vara rikt och godt, dess
ägarinna välmående, i goda omständigheter. Sedan vi sålunda blifvit väl
plägade, blef jag anmodad att med shekh _Soleiman_ stiga upp i _harim_.
Gårdens ägarinna är nemligen hans faster. Vi gingo upp öfver en snygg
vacker innangård och togos emot en trappa upp i en stor _ka'ah_ af 3
fruntimmer, husets värdinna, som beslöjde sitt ansigte särdeles väl,
hennes dotter den ifågavarande sjuka och shekh _Soleimans_ hustru.
Det är väl att här att inga complimenter finnas för fruntimmer; man
inträder utan att ens helsa eller högst säger man _salamat_ eller något
annat dylikt. På mattan der de suto, var lemnad plats mellan modren
och dottren, jag intog den genast utan krus, satte mig och började
titta i flickans ögon. Hon afslöjade sig helt och hållet, visande
sitt utomordentligt vackra ansigte, med en ljus skär hy nästan såsom
hos oss, och emellan den framtills öppna _'antarin_ sken hennes hvita
framknoppande bröst. Hon var midt emellan mogen och omogen, kanske
omkring femton år och en höt retande varelse, så mycket mera för mig,
som på en lång tid ej sett någon vacker flicka. Jag betraktade hennes
vackra svarta, men nu af _conjunctivitis_ fördunklade ögon, men kunde
ej hålla mig från att kasta ögonen äfven på hennes öfriga behag. Hon
var verlkigen mera nordisk, än en flammande sydländska. Jag kände
hennes puls och den var förfärligt agiterad, sprittande troligen af den
för henne alldeles ovanliga närheten till en främmande karl. Sedan jag
var färdig med henne och pratat ut om medicin &c., framkom en annan
något ändre flicka, dock ännu i första blomningen, med ett särdeles
skälmsk, pikant ansigte och en frodig kropp. Hon hade äfven det ena
ögat litet fördunkladt, och jag fick derföre se henne obeslöjad. Skada
att hon var litet, dock alldeles obetydligt, märkt med små koppärr.
Hon var för öfrigt vacker, med ett helt annt uttryck än hennes syster,
fullkomligen österländsk. Jag fann mig särdeles blåten här uppe i
_harim_, och försökte göra mitt besök så långt som möjligt. För öfrigt
fann jag qvinnorna här i tal och åtbörder ungefär dylika som hos
oss, dock kanske med mindre koketteri. Hvad qvinnorna här hafva ett
ypperligt tillfälle att kokettera med, är deras slöja, som de allt
efter behag kunna vrida och slänga så, att de visa antingen blott ena
ögat, mer eller mindre eller hela ansigtet. Det föll mig litet in att
alltsammans var en liten anläggning af shekh _Soleiman_, som hela tiden
på allvare gått ihop med mig att ja skulle bosätta mig här i byn,
gifta mig här samt lefva och dö med dem. De begagnade sålunda kanske
tillfället att låta mig se två giftasfärdiga döttrar. Sedan vi sutit
här uppe kanske närmare en timme, gingo vi ner jemte värdinnan, som kom
och helsade shekh _'Ali_ (till hvilken fordom efter hennes mans död
haft godt tycke), stannade stående nedanför _mastaban_ och pratade med
honom om ett rättegångsmål, samt skickade åt oss kaffe, sedan hon åter
gått upp. Vi drucko det ocg gingo bort en stund efter _'asr_. Sedan vi
kommit hem och hvilat en stund, kom hit en man, som jag åderled, och en
annan, åt hvilken jag gaf ett pecept för sjuka ögon, Aftonen tillbragte
vi hemma, oroade blott af några i en rättegångssak tvistande män, som
slutade vid _'esha_.

Juli 18.
Gick på förmiddagen ut till vår _sakijeh_, satt der en stund och
svalkade mig. Medan jag satt, kom en gammal man med en åsna. Jag gaf
mig i samtal och fann honom vara så godt som alldeles blind genom
gammal _trichiasis_. Han sade sig ej se vägen eller hvart han gick,
utan hans åsna ledde och förde honom rätt. Jag bad honom hyra mig sin
åsna ner till floden och lofvade vid återkomsten hemta den tillbaka i
hans gård. Med den vanliga Arabiska misstänksamheten svarade han sig
ingen säkerhet ha, att jag skulle komma tillbaka med den, kanske skulle
jag taga åsnan och bege mig på den till Kairo. Slutligen kommo vi
öfverens att han sjelf skulle följa med mig. Vi begåfvo oss sålunda på
väg, jag på åsnan och han lunkande efter. Han var en högst rolig gubbe,
vägen gick fort under samtal med honom, i den ljufva NVvind, som blåste
oss svalka öfver fälten. Framkomna till floden tog jag mig ett godt
bad i den; när jag kom upp, satte vi oss under ett träd och gjorde en
god måltid på några bröd och en stor präktig _battikha_, som vi köpte
af några på stranden vid ett vanligt landningsställe sittande qvinnor.
Vi begåfvo oss så hem i middagshettan, som det tycktes till stort
besvär och plåga för min gamla gubbe, som ätit just dugtigt af den
väderdrifvande _battikhan_ och nu lunkade efter åsnan. Vid _'asr_ begaf
jag mig till vår _sakijeh_ och svalkade mig der; under tiden kom en af
byns shekher och vattnade sina kameler. Han tog mig med sig till ett
invid liggande lökland, der folket höll på att taga upp lök. Jag satt
der en stund med honom i solhettan och gick sedan hem. Här afhandlades
ett mål mellan en gammal svärmor och hennes måg, som slagit sin hustru,
gummans dotter. Gumman var särdeles vig i tungan, såsom öfverhufvud
allt folk här, och liflig i sina rörelser med händerna. Kort efter
_maghrib_ kom en af byns shekher och tog oss med sig till sitt hus, der
vi på ett tak åto qvällsvard.

Juli 19.
När _selamen_ hördes begåfvo vi oss med shekh _'Ali_ till moskén, för
att hålla vår fredagsbön. Det var ett högst uselt hål, sämre än den
sämsta lada hos oss, med vasstak som höll på att falla sönder och
hängde i långa strån ner; golfvet belagdt med söndriga halmmattor,
var fullt med stoft, damm och fogelträck. Af alla kyrkor, moskéer och
bönehus, som jag sett, har intet varit sämre än detta, och det vittnar
ej just särdeles väl om byns folk. Efter bönen, som jag tyckte mig nu
förrätta utan fel och fruktan, blefvo vi uppkallade till en af byns
äldste, suto der en stund och åto _battikha_, men då ingenting annat
kom fram och vi af värden blefvo inviterade att göra som han och lägga
oss till en middagslur, begaf jag mig bort. Så snart jag kommit hem
och kastat af mig _gibben_, gick jag åter ut för att få tag på min
gamla åsnedrifvare, som borde föra mig ner till floden. På vägen kom
emot mig shekh _'Ali_, som äfven ledsnat hos gubben der vi voro, och
hade mig med pock och tvång tillbaka till vårt hus, der vi åto litet.
Jag skickade sedan att höra efter min gamla åsnedrifvare för att föra
mig ner till floden, men han var ej hemma. Jag beslöt således att slå
simningen och floden ur hågen för i dag samt blef hemma sittande. Yi
hade ej sutit länge förän _Sejid Mohammads_ lilla son _Ibrahim_ kom och
bjöd oss tillbaka till gården, den vi nyss lemnat. Vi hade sutit en
liten stund uppe i _ka'an_ (jag betraktande de klumpigt och fult målade
ziraterna af Nilfartyg, minareter, brinnande lampor och cirklar, nästan
alla i röd och grön färg) då bordet dukades upp på den vanliga runda
halmmattan och vi började gröpa i faten. Sedan vi ätit och druckit ett
särdeles godt kaffe, begåfvo vi oss hem. Jag gick till vår _sakijeh_
och roade mig åter att betrakta boskapen, som vattnades, och den
klart nedgående solen, med en viss längtan efter våra ljufva nordiska
julinätter.

Juli 20.
Gick om morgonen med shekh _'Ali_ till den för några dagar sedan från
Kairo hitkomna shekh _Hariri_. Hans hus är ett af de största och
vackraste här; vi blefvo der emottagna på en _mastaba_ på gården,
öfver hvilken för oss utbreddes 2 _seggader_. Sedan vi der blifvit
serverade med kaffe, kom shekhen sjelf ner. Yi hade nemligen kommit
något bittida, så att han ännu ej hunnit väl upp eller ajusterat sig.
Vi suto ännu en stund här med honom, hvarunder han frågade mig om mitt
land m.m. Vi blefvo sedan bjudna att stiga en trappa upp och sätta
oss i en _fasha_, der samma mattor utbreddes för oss. Shekhen började
läsa för oss ur en liten bok, en _tefsir_ på suran _Vaddoha;_ men som
skriften var Persisk och något svårläst, gaf han boken åt shekh _'Ali_,
som läste förklaringen till slut. Den räckte temmeligen länge och var
tråkig. Shekhen, som är son till den förra _muftin_ i _Flanafi_-sekten
i Kairo, började nu tala om sina öden, om hat och förföljelse som han
lidit i verlden m.m. Han hade sjelf haft drömmar och andra om honom,
han hade rådfrågat _Raml_ och _Mendel_, alla hade lofvat honom kommande
storhet och höghet; men när han jemförde sin nuvarande ställning i
verlden med hvad alla dessa lofvat honom, visste han ej hvad han skulle
tänka. Han tycktes mig sjuk och högst ömklig i sin själ, med stora
tankar om sig sjelf, liksom han vore utvald af Herren till stora värf
och hög plats. Han liksom alla skrymtare och uslingar, så här som hos
oss, bar Herrans namn på tungan ständigt och var alltid färdig med en
bön eller en suck till honom, men bar honom föga i hjertat. Han är för
öfrigt en man af förmögenhet, med slafvar och qvinnor till stort tal.
Shekh _'Ali_ var hans ödmjukaste jabror. Vi åto hos honom en dugtig
frukost på ungefär midten af förmiddagen, drucko ännu kaffe och begåfvo
oss bort, nedföljda af honom, som begaf sig till sitt _harim_ för att
sofva, sägande att nu just vore tiden för hans sönm, ty om natten fick
han ingen blund i sina ögon -- stackare han! Sedan jag kommit hem och
väntat en stund till eftermiddagen, tog jag min gamla åsnedrifvare
_Abo Salim_ och begaf mig ner till Nilen, der jag först simmade 2
gånger efter hvarandra och sedan tog mig en lur på min _lebbade_, som
jag tagit med mig och nu bredde ut under de stora acacieträden. Sedan
simmade jag ännu en gång och kom hem mellan _'asr_ och _maghrib_. På
vägen blef jag vid _Ronamijeh_ anhållen af några byns raska gossar
och affordrad 10 fadda, ej utan det här vanliga pocket. Jag pockade
tillbaka, gaf dem ingenting, och slog till en med den lilla käpp jag
hade i handen för att jaga på åsnan, men han böjde sig undan slaget.
Jag förargades något, men det är här så vanligt och jag lär nog ofta
komma att möta sådant folk i Arabien. Hemkommen suto här åtskilliga
sjuklingar, som väntade mig. En lät jag åder på; han var särdeles rädd
för åderlåtningen, men då jag gick bort och stack min lansett in, kom
han tillbaka och bad mig derom förfärligt. Ato qvällsvard hemma.

Juli 21.
Blefvo utkallade om morgonen bittida att dricka kaffe, och jag att
skjuta ett par foglar, som hvarje morgon plägade komma och sätta sig
här i några trän. Jag begaf mig ut med min bössa, men fann ingenting
annat än kråkor och dufvor, lossade derföre ej mina skott. Sedan låg
jag hela förmiddagen på _mastaban_ och språkade med _Mustafa_, äfvensom
den andre hans gamle vän och slägtinge. Till middagen blefvo vi
utbjudna till f. d. _kashifens_ hus och jag fägnade mig med hoppet att
få se mina 2 vackra flickor, men det slog felt. Vi blefvo emottagna på
_mastaban_ i portgången, der redan före oss ett sällskap af 5 personer
hade lägrat sig. Bland dem var en man, som tycktes hafva varit mycket
hos Européer i Alexandria. Han talade allehanda om deras bruk och hade
funnit att deras lefnadssätt samt institutioner voro i tvär motsats
till Orientens. Han, liksom mycket annat folk här, prisade mycket
Frangerna, deras redlighet och andra goda egenskaper. Den tid måste
ock snart vara inne, då Frangernas öfverlägsenket uti allt blir erkänd
här, om ock religionshatet behöfver kanske sekler för att mildras. Det
vanliga samtalsämnet om mitt land kom naturligtvis upp, och det hette
nu att der var ingen natt alls. Jag satt mest tyst och lät som vanligt
shekh _Ali_ berätta derom efter godtycke. Slutligen kom måltiden fram,
den var ymnig och god, hvarföre all ära äfven bevisades den. Tvärtemot
hvad jag hemma föreställt mig om Arabernas måttlighet, har jag här
öfverhufvud funnit dem temligen glupska och svaga för kräslighet.
Det är blott i mat, qvinnor och kaffe, som de öfverflöda; men det är
också nog! Efter måltiden afhandlades ett mål mellan en gammal man
och hans svärson. Gubben tycktes vara utomordentligt gammal, darrade
i alla lemmar och hela sin kropp af ålderdomssvaghet, kanske nu äfven
till någon del af vrede, så att då han tog emot en pipa för att röka,
spillde han ut allt som var istoppadt. Han blossade som oftast upp af
vrede, steg upp från sin plats i sjelfva portgångens tröskel, stapplade
darrande i alla leder och vacklande fram till _mastaban_, och förde sin
sak med hög, förifrad stämma under häftiga rörelser med sina darrande
händer. Mig, som satt på sidan om honom, förekom hans solbrända ansigte
alldeles svart, och jag fann öfverhufvud särdeles intresse, men äfven
en viss hemskhet i att betrakta vreden och öfverilningen hos en man,
som stod så nära grafvens brädd. Jag kunde ej nu, såsom vanligen vid
dylika fall, skratta, och nedrigt förekom mig det tvungna skratt jag
såg på shekh _'Alis_ läppar, då han for en sak förebråddes af gubben.
Jag lemnade slutligen sällskapet, gick ensam bort, tog min gamla _Abo
Salim_ och begaf mig ner till floden, der jag, dels i den, dels på
dess strand under träden tillbragte eftermiddagen tills någon timma
före _maghrib__. 'Ali_ var ej hemma, men kom snart, vi åto allena vår
qvällsvard och lade oss omedelbart efter _esha_.

Juli 22.
Gick om morgonen till vår _sakijeh_, och skot en kråka åt byshekhen,
att hänga upp på sitt _battikh_ fält. När jag kom hem blef jag
efterskickad till _Ahmad effendi_, der jag träffade ett stort sällskap
på _mastaban_ på utgården, bland andra äfven _Abo Jusuf_ från _Kavadi_,
som sade att en af hans vänners tjenare i en närbelägen by blifvit
skjuten, men lefde ännu, och bad mig fara dit för att taga ut kulan.
Han lofvade skicka mig ett ök vid middagen i fall de 2 läkarena, han
skickat dit förut, ännu ej fått ut kulan. Men då intet bud kom till
mig, begaf jag mig vid _'asr_ ner till floden med min åsnedrifvare, nu
på ett annat ställe vid cafét nedanför _Kavadi;_ jag satte mig, sedan
jag simmat, på stranden, drack kaffe och betraktade med särdeles nöje
båtarne, som i stor mängd färdades fram på floden. Då jag gick tittade
jag på café-karlen, som höll på att bereda _hashish_. Den var finstött
och invecklad i flere böjningar papper. Han brände pappret först på
kolelden och stampade det sedan. Hvad den skjutna karlen beträffar,
fick jag sedan höra, att han blott fått sig en liten rispa och ingen
kula träffat honom.

Juli 23.
Vandrade omkring och sköt en örn för byshekhens dufslag. Satt med honom
vid _sakijeh_ och blef inviterad att der äta qvällsvard med honom.
Han håller på att fasta nu i början på _Regeb_ (redsheb) och fortär
ingenting så länge solen är uppe. Jag tog mig äfven här ett kallt bad
i _fiskijeh_. Vandrade för öfrigt omkring och bestyrde om åsnor för
vår resa till _Tanta_, samt förargade mig öfver shekh _'Ali_, som allt
ännu ville uppskjuta den från stund till stund. Hade för öfrigt något
tråkigt hela dagen.

Juli 24.
Stego upp vid _fagr_ och gjorde vår bön, hvarefter jag började packa
min kappsäck och ställa allt i ordning till resan. Sedan vi voro
färdiga fingo vi ännu länge vänta på vår åsnedrifvare, föran han kom
med våra åsnor. Han kom dock slutligen och vi begåfvo oss å väg.
Vi passerade _Talie_ och _Ashmon_, ridande oupphörligt förbi stora
hjordar af boskap, hufvudsakligen kameler, som _Maghrabi_ och _Beduin_
Araber förde till torget i _Ashmon_ för att säljas och troligen, om
de ej lyckades der, sedan till _Tanta_. Genast efter _Ashmon_ blef
jag trött af ridten på den svårridna och dåligt besadlade asnan, steg
af och vandrade till fots omkring en half timma med bara fötter. Jag
kände under vandringen ingenting och tyckte mig kunna så spatsera huru
länge mig behagade. Men då jag sedan satt upp och ridit en stund och
derefter åter steg af, kände jag mina fötter vara svullna och hälarne
så ömma, att jag ej kunde stiga på dem. Jag fann mig i en särdeles
svår ställning, kunde hvarken gå väl eller rida, men af solen och
hettan led jag just ingenting, ehuru shekh _Ali_ måste binda duk om
sina ögon för att hindra solen. Vi passerade förbi en by _Samadom_
och åtskilliga andra, hvars namn jag ej lade på minnet; de voro alla
liksom stöpta i samma form, alla byggda af den här oföränderligt
brukade obrända tegelstenen. Fälten lågo nu nästan öfverallt i träde
och man var sysselsatt att släpa på dem spillning, som dock här ej
bestod af dynga, utan af grus från gamla hus m. m. Här och der såg
man ett tobaksfält, men mest _battikh-_ och _'ägor-_fält, _lobia-_
och _melohija_ samt andra grönsaker. Vägen gick nästan oföränderligt
längs _kera'_ eller kanalerna, som leda vattnet ur floden öfver fälten.
Det är bedrÖfligt att se huru dåligt de äro underhållna, ehuru årets
hela gröda helt och hållet beror af dem; och dock nödgas folket med
våld från pashans sida att gräfva upp dem och ålla dem åtminstone så
pass i stånd. Der vägen gick in på fjälten var jorden remnad i stora
sprickor och tycktes likson gapa efter Nilens öfversvämning. Hvar helst
vi tågade fram fanns ingen skugga alls, och utan det minsta skygd voro
vi utsatta all middagssolens hetta. Trän finnas här öfverhufvud föga,
blott vid hvarje by omkring någon _sakijeh_ eller annars möjligen någon
trädgård. Nu har man äfven till stor del nedhuggit palmträden, sedan
pashan satte 60 faddas _firde_ på hvart träd. Utsigten är öfverhufvud
enahanda, men vackert begränsad åt vester af de långa Sandbergen och
öknarne, som sträcka sig inåt Afrika och i fonden af dem de väldiga
_Gize_-pyramiderna. För öfrigt åt alla håll den fruktbara Nildalen, som
liknar ett haf med byar och deras små trädlundar liksom öar. Hvarje by,
eller åtminstone de flesta, står på någon liten upphöjning, ej berg,
utan någon sorts jordhöjd, som jag ej kan förstå huru den uppstått.
Kanske äro de qvarlefvor af hus och sophöhat från de äldsta urminnes
tiderna. Floden synes öfverhufvud ej, dess stränder ligga högt öfver
dess yta och i full jemnhöjd med det öfriga landet, så att man måste
vara nästan på dess brädd för att se dess vatten. Få byar äro byggda
vid dess strand, de flesta högre upp i dalen. Orsaken dertill inser
jag ej. Vägen var öfverhufvud väl befaren, ehuru der ännu ej var någon
trängsel, såsom man sade att det i morgon och öfvermorgon skulle bli.
Vi kommo middagstiden fram till _Menof_, sedan vi visst öfver en timmas
tid sett den och ridit mot den. Det är en af Nildalens största och
betydligaste städer eller byar, _balad kursi_ d. v. s. säte för _kadi_
och _kaskif_, och derjemte äfven _balad bender_ d. v. s. här finnes
torg och handel. Dess läge behagade mig isynnerhet på afstånd, ovanligt
mycket planteringar och träd sågos rundtomkring och äfven ett teleskop.
Den ligger på en temmeligen stor höjd, under hvilken flyter en kanal
af Nilen, med temligen brunt och smutsigt vatten. Vid dess strand stod
en stor, nästan oformlig byggnad, med en jordvåning under och en annan
deruppå. Den var nu förfallen, hälft utan tak, här och der ramlande.
Den hade tjenat till kasern, men stod nu obegagnad och rucklig, liksom
så många andra af pashans inrättningar. Vi satte öfver den smala och
grunda kanalen på en färja, vandrade upp till staden, togo in hos en
shekh _'Alis_ slägtinge, lemnade våra åsnor och våra saker der, samt
företogo oss en vandring inåt staden. Den var byggd i samma form och
af samma material som dess andra Nilsystrar, med en betydlig _sok_ med
tak öfver. Vi rakade våra hufvuden här, drucko kaffe och begapade en
liten kavalkad af Turkar, som med trummor, _tarer_ och pipor begåfvo
sig ut till _Beduin_ Araber. Menof är för öfrigt bekant och berömd för
sina vackra mattor, som här förfärdigas af _samar_ och _kash_, två
slags rör eller säfvexter som vexa på berg. Sedan vi uträttat hvad vi
hade att göra i staden, återvände vi till vårt qvarter, åto der en god
frukost och hvilade oss litet, dock utan att sofva. Någon timma efter
middagen begåfvo vi oss åter på väg i värsta _kejale_ och gumpade på
åsnor. Jag bytte här åsna med shekh _'Ali_ och fann någon liten ro på
den nya, emedan den var lastad med vår ressäck, som gjorde ridten litet
beqvämare. Vi passerade åter åtskilliga byar, bland andra Sershine, der
en stor vacker palmlund och andra trädplanteringar funnos. Här, sade
vår åsnedrifvare, var fordom under Faraonernas tid Egypternas magasin.
En gammal pelare syntes här ännu, som tycktes vara en qvarstod efter en
moské, ehuru vår åsnedrifvare försäkrade den vara från aflägsnare tider
och att man här ännu gräfde upp skatter. Kort före _maghrib_ passerade
vi en by _Tuli_, som låg alldeles ovanligt högt på en jordvall utan
berg. Vi började nu påskynda vår ridt, för att hinna vårt nattqvarter.
Satte öfver kanalen på en färja och hunno i hälft mörker kort före
_esha_ fram till byn _Zurkan_, der vi veko in hos en shekh _'Alis_
vän shekh _Ibrahim_, en lärd och studerad man. Vi emottogos särdeles
vänligt och gästfritt uppe på ett tak eller _fasha_, som var fullt af
stoft, halm och mycket skräp. Aftonen tillbragtes här under prat, och
bland annat underrättade oss shekh _Ibrahim_ att ryktet om en fånge,
som _Essejid Ahmad Elbedavi_ säges i år hafva flyttat under en natt
från fångenskapen hos _Druserna_ (der han försmäktat i 16 års tid) till
_Gum_ vid _Tanta_, var fullkomligen grundadt, ehuru folket i Kairo
förklarade hela historien för lögn och en uppfinning af fången att
väcka medlidande. Vi åto en god qvällsvard af många rätter, gjorde vår
_vodo_ och våra böner, som shekh _'Ali_ och jag försummat hela dagen.
Jag förkortade dem dock till blott _maghrib_ och _esha_ bön, men shekh
_Ali_ gjorde dem alla. Vi bredde så ut våra mattor och lade oss, jag
ej utan fruktan för skorpioner och annan ohyra på den plats jag valt
mig i skräpet, sedan jag först drifvit undan en der sofvande get. När
jag klädde af mig mina byxor, _takme_, fann jag mina ben från knäna
alldeles röda, brända af solen och särdeles ömma. Jag hade nemligen
lemnät dem bara och obetäckta under resan, för att få litet färg på
dem. Jag sof dock särdeles godt under hela natten, trött och utriden
som jag var.

Juli 25.
Sedan vi druckit kaffe och förut gjort vår morgonbön, begåfvo vi oss
på väg, ehuru folket och shekh _Ibrahim_ träget gick ihop med oss
att stanna här qvar öfver denna dag. Han tycktes i allmänhet vara en
särdeles god, välvillig man och jag fann mig väl hos honom. Han följde
oss ett godt stycke på vag ner till kanalen, hvilken vi åter öfverforo
på en färja. På vägen åto vi en _battikha_ vid ett _battikh_-fält och
shekh _Ibrahim_ gaf oss till vägkost en stor torta. Sedan vi skiljt oss
från honom, satte vi oss upp på våra ök och fortsatte i morgonsvalkan
vår väg. Vi passerade åter åtskilliga byar, som i allmänhet, ju
högre tipp vi kommo, tycktes vara vackrare och mera välmående, med
planteringar och trän. Här och der på ganska korta håll af omkring
1/2 timmas väg voro små brunnar med öfverbyggdt hvalf och en liten
stuga invid, alltid under ett eller flera trän, der man kunde släcka
sin törst för 5 fadda eller ingenting. Folk var vanligtvis samladt
deromkring och vägen i allmänhet hitåt mera trafikerad än framföre.
Vi hvilade en stund vid en källa under några trän och åto der den
_battikh_ och den pannkaka shekh _Ibrahim_ gifvit oss. Kommo in i
_Tanta_ någon timma före middagen och sprungo litet af och an för att
söka oss qvarter.
Sedan vi betraktat några små usla kryphål, stannade vi slutligen vid
ett, en _ghorfa_ i ett litet hus. Genast efter det vi här inqvarterat
oss, lade vi oss att sofva, jag alldeles afklädd mellan mina lakan.