Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849 II - 05

_kashifens_ hus i _Baranijeh_. Vi åto uppe, men jag blef ej med de
öfriga sittande efter måltiden, utan gick genast ut, gjorde en promenad
i _Azbukijeh_ och satt en stund hos _Hanafi_.

Aug. 15.
Begaf mig bittida ut, tog en åsna och for till gamla Kairo. Jag
träffade ej genast _Bekir effendi_, utan begagnade den stund jag måste
vänta, att göra en liten tur inåt staden. Den förekom mig större och
ansenligare än jag föreställt mig och vackrare än man af utsidan skulle
vänta. Jag kom snart tillbaka och träffade nu _Bekir effendi_, som
var en tjock och grötmyndig Turk, sådana man här ser till stort tal.
Han var dock artig emot mig och gaf mig _tezkeren_ att komma in i
Nilmätaren, utan svårighet och utan dröjsmål. Skrifvarne här tycktes
alla vara Koptiska kristna, pratade med mig om Ryssland och togo mig
för en muslim. Sedan jag fått mitt papper, satte jag öfver kanalen
till _Roda_ och blef nu insläppt utan krångel eller prut. Jag inträdde
således först på en trekantig gård, der på ena sidan voro stall och
på den andra muren af en trädgård, gick öfver den ut genom några
gångar emellan halft förfallna hus och kom så ut till sjelfva sydliga
spetsen af _Roda_, der Nilmätaren är. Den är en liten fyrkantig, så
kallad _mandara_, utan tak och äfven halft förfallen, med en half
mans längd höga murar ofvan förgården eller fotståndet. Man stiger
ner i den på en liten stentrappa. I dess midt står en temmeligen
tjock 6- eller 8-kantig pelare, markerad med streck till mätning.
Rundtomkring väggarne går en inscription i vackra välbebållna kufiska
bokstäfver, som jag dock i anseende till afståndet hvarken kunde eller
iddes läsa. Nedantill på alla fyra väggarne voro likaledes små vackra
inscriptioner. _Mandaran_ var nu full med vatten och floden hade snart
hunnit sitt mått. Utanför på den östra väggen äro, såsom karlen hvilken
följde mig sade, 3 portar på hvarandra, genom hvilka vattnet flyter
in. For öfrigt tyckte jag det var just ingenting att se på, det hade i
allmänhet, som så mycket annat, blott ålderns behag. Invid platsen der
Nilmätaren står, är vägg i vägg med den en krutfabrik, i hvilken jag
dock ej inträdde. Flodens vatten var alldeles ljusbrunt, hade en högst
egen, underlig färg och strömmade med väldig styrka emot yttre muren af
byggnaden. Jag dröjde ej särdeles länge här, gick ut och begaf mig till
fots Öfver _Roda_, hvars sydliga del jag ännu ej besökt. Här voro några
små _fellah_ byar samt här och der på båda stränderna några magnaters
_kiosker_, med trädgårdar och planteringar, utan att dock på långt när
kunna jemföras med _Ibrahim bashas_ förträffliga park på norra sidan.
Jag vandrade äfven genom den och betraktade åter de granna påfoglarne.
Floden var här särdeles bred och väldig samt kan rätt förtjena namn
af haf. Jag fröjdade mig som alltid öfver den härliga anläggningen,
inträdde nu äfven innerst i den musselgrotta, som är bildad utanför
_Ibrahim bashas_ kiosk; bland alla platser jag sett, tyckte jag mig
helst vilja lefva och bo här. Jag satte sedan öfver på färjan och begaf
mig till fots ända till närmare _Sejide Zejneb_, der jag stannade i
ett café, drack en kopp särdeles godt kaffe och handlade en bok af
en gammal Malthesare, hvars Malthesiska Arabiska jag ej utan någon
svårighet kunde förstå. Tog sedan en åsna och begaf mig hem, dit jag
hann en stund före _'asr_, ganska trött af den långa färden i starkaste
solhetta. Efter _maghrib_ gick med shekh _'Ali_ till _Azbukijeh_, satt
hos _Hanafi_ och drack hans _hölv_.

Aug. 16.
Gick om morgonen till kansliet och tillbragte hela förmiddagen der. Jag
ville ej stanna hemma, för att undvika fredagsbönen i moskén. Jag hade,
liksom alltid om fredagen här, särdeles tråkigt och visste ej huru jag
skulle hinna öfver middagen. Kort före _maghrib_ gingo shekh _'Ali_ och
jag ut och begåfvo oss på väg till _Sejide_ och till _Fum el khalig_.
Nilen hade nemligen nu hunnit sitt mått och man skulle i morgon bittida
öppna kanalen, som leder till och genom Kairo. Natten före denna högtid
beger sig största delen af stadens befolkning ut till den slätt och de
sandhöjder, som ligga längs öppningen af kanalen. Allt som vi vandrade
framåt kommo vi in i skaror af utdragavde folk, trängseln var ganska
stark på gatorna och åsnorna upptagna, så att man ej kunde få sådana
till särdeles höga priser. Vi vandrade derföre hela den långa vägen
till fots. Så snart vi kommit fram till platsen, der man nu slagit
upp kaffetält tätt invid hvarandra, begåfvo vi oss (såsom en stor del
af de andra) öfver kanalen till _Röda_, der på stranden hopar af folk
suto i cafén eller enskilda sällskaper. Vi funno slutligen en lämplig,
ehuru något trång plats uti ett café just på strandbranten och satte
oss der att betrakta det fyrverkeri, man nu börjat afbränna på stranden
just gent emot oss. Det bestod hufvudsakligen och nästan endast i
raketer af särskilda slag. Det hufvudsakliga tycktes vara kanonskott,
som oupphörligen och till oändligt tal aflossades under hela natten
och morgonen. Kanalen här mellan Röda och fasta landet låg full medels
större båtar, som lågo bundna vid land och voro fulla af skådelystet
folk, dels mindre båtar, som oafbrutet färjade folk öfver. Af de
större båtarne voro flere grannt utstyrda med flaggor och gröna eller
röda sidenlappar samt illuminerade, ofta hördes från dem _tarabukor_
och kastagnetter eller någon _nai_ eller _zummara_ eller sång och så
vidare. Man sade mig att inne uti dem funnos _ghavazi_. Bland andra
fartyg lågo här äfven 2 af de små nätta Europeiska Nilångfartygen och
från ett af dem hördes en flöjt med accompagnement af guitarre, men
för öfrigt intet särdeles stoj eller oväsende. En min Arabiska granne
berättade för en bredvid sittande vän, att de der ombord hade kök och
nu höllo på att äta och dricka vin, arrak och annat godt, samt slutade
med det vanliga: _allah jil'an abokom_. Vi suto länge här stilla och
betraktade det särdelas rörliga lifvet och fyrverkeriet, men stodo
slutligen upp och gjorde en liten vandring i folkskocken. Vi veko af på
en väg som leder upp till en moské samt en by, och satte oss der i ett
annat från vägen aflägset café. Här tog jag mig en särdeles välgörande
lur på en öfver marken utbredd halmmatta. Vi hade nu hunnit kanske
midnatten och begåfvo oss öfver på andra sidan till fasta landet. Här
var naturligtvis trängseln och mängden större, men för öfrigt ingenting
annat att se och höra än fyrverkeriet och kanonerna. Vi satte oss
åter här i ett café och shekh 'Ali lutade sig nu ner till cn lur. Jag
steg upp och gjorde vandringar hit och dit bland folket, hvaraf nu en
stor del somnat och låg utsträckt, dels i sanden, dels på halmmattor.
Dock voro tillräckligt många af dem vakna för att bilda trängsel.
Fyrverkeriet fortfor allt med korta uppehåll och man afbrände nu större
pjeser, t.ex. här så kallade _sakijeh, gargi_ m.m. Återvände slutligen
till vårt café, der jag fann shekh _'Ali_ insomnad på en _serir_. Jag
lutade mig på en annan och somnade äfven godt, ehuru min bädd ej var
mjuk.

Aug. 17.
Vi blefvo uppväckta före solen vid _fagr_ och af caféhållaren betjenta
med ett stop vatten att tvätta oss i ansigtet, det första som hvarje
musulmän gör då han vaknar upp från sömn. Shekh _'Ali_ klagade nu (som
jag tror uppriktigt), att han hade svårt att vara utan sina dagliga
böner, och begaf sig bort hem för att i _Sejide_ moskén ordentligen
göra sin morgonbön. Han lemnade mig således ensam och jag började nu
vandra omkring för att få litet varmt, ty jag hade om morgonen, der
jag tunnt klädd låg på min _serir_ med bara fötter, underligt nog,
fått något kallt i morgonkylan före solens uppgång. På stranden af
_khaligen_ var nu uppställd militär, som ordnades och öfvades litet
att skyldra, tills deras Turkiska öfverste skulle komma och se på dem.
Det syntes att det ej var på rätt allvar som Araben är soldat; de
stodo uppställda i ledet, gapade omkring sig på folket och pratade,
dock tyckte jag de gjorde sina små manövrer med lätthet nog. Jag satte
mig slutligen i ett café, der jag hade temmeligen god utsigt öfver
kanalen och folkmassan samt betraktade ett litet sällskap Araber,
hvilka suto framför mig, skämtade och skrattade med det här vanliga
hårda och obehagliga skrattet. Det tycktes mig vara några af de många
_hashashim_, som om aftonen och under natten hade berusat sig med
denna osmakliga rusplanta. Medan vi så suto kom ett regemente militär
frammarscherande, föregånget af den lilla musikcorps, som hela natten
varit sysselsatt att blåsa på platsen der fyrverkeriet afbrändes. De
marscherade öfver den stora nya bryggan, defilerande framför det stora
tält, som derinvid var uppslaget för den Turkiska magnat, hvilken
tycktes ha öfveruppsigten öfver det hela och der tillbragt natten
i ett stort följe af tjenare och officerare. Folket trängde sig nu
särdeles hitåt för att se arbetarne, som nere i kanalen höllo på att
med hackor och spador afhugga _'aroseh_, eller den smala jordvall
hvarmed _Fum elkhalig_ var stängd. Snart började äfven vattnet sakta
och småningom flyta in i kanalen; otaliga skaror af barn och annat
folk spatserade vadande i det inflytande bruna vattnet och tycktes
fröjda sig utomordentligt. Ceremonierna invid sjelfva vallen fick jag
ej se, i anseende till afståndet derifrån, ej heller båten, som föres
af strömmen in i kanalen eller annat. Jag vandrade ännu litet omkring,
tog slutligen en åsna och begaf mig på hemvägen. Vägen var fullträngd
med folk, såväl gående som kommande, och ända till _Sejide Zeinebs_
moské voro massorna så tjocka att jag med svårighet kunde komma fram,
äfven längre inåt staden var ovanligt stark rörelse. Allt utvisade
att det var en särdeles och kanske mer än andra firad fest; jag kan
ej påminna mig någonsin vid något tillfälle här hafva sett lif och
trängsel såsom nu. Bland hemkommande skaror var äfven ett sällskap
kristna (jag tror Greker och Italienare) hvilka ridande på åsnor förde
ett förfärligt oväsende, skrikande, sjungande och hojtande, rusiga
som det tycktes, väl förtjenande det förakt folket här visar dem och
görande skam åt kristna. Det var i allmänhet ej allenast musulmän, som
deltogo i och fröjdade sig öfver denna fest, äfven de kristna och i
allmänhet alla, så gamla som unga, så karlar som isynnerhet qvinnor,
gladdes öfver vattnet som nu i ymnighet kom till staden. Allt visade
att fester, som äro grundade i landets natur samt i tilldragelser af
hvilka folkets välstånd och timliga välgång bero, senteras mera och
firas med större glädje än de, som ett folks religion lägger på dem;
så älskad och dyrkad än profeten här är af sitt folk, var hans fest
dock ej att jemföras med denna. Jag kom hem kanske några timmar efter
solens uppgång, ej utan att vara ganska trött. En stund före _maghrib_
begaf jag mig ner till _Azbukijeh_, troende mig finna vatten i kanalen
der, men man tycktes ännu ej ha släppt in det dit. Äfven här var
ovanligt stark rörelse af spatserande folk och isynnerhet kristna,
som spatserade i allén arm i arm med sina fruar och qvinnor. Jag blef
länge sittande hos _Hanafi_ i cafét och höll nästan på att somna på en
_serir_ i den svalkande aftonfläkten.

Aug. 18.
Om morgonen gingo vi i badstugan, som är gent emot vår port. Vi badade
der, sträckte oss efter badet och drucko thé, men jag hade egentligen
ingen fröjd af alltsammans, i anseende till mina bölder, som jag måste
akta, och det smårödprickiga utslag, som jag har på hela kroppen och
kliar förfärligt så snart jag det minsta svettas. Efter _'asr_ gingo
vi i ett café, som man uppslagit på stranden af kanalen. Folket satt i
fönstren, hissade upp vatten derifrån i sina krukor och tycktes rätt
fröjda sig öfver vattnet i deras stad. Dock var vattnet ännu särdeles
orent och kanalen i det hela ruskig och förfallen, såsom husen vid
dess strand; huru skulle det vara om de ståtliga kanalerna t.ex. i
Petersburg vore här? Cafét, i hvilket vi suto, var ruskigt och fullt
af sämre folk, så att jag hade ingen fröjd der. Vid _maghrib_ gingo vi
efter vår vana till _Azbukijeh_ och suto hos _Hanafi_; men det är ej
utan att jag finner mig något besvärad af min shekh, som jag sällan
eller nästan aldrig kan slippa undan, ehuru han säkert är en af de
bästa jag här kunnat finna.

Aug. 19.
Gick på morgonen något bittida ut och sökte _Dietel_, men träffade
honom ej hemma. Stannade dock der en stund och talade med min gamla
_Berberi_, som har gammal välvilja för mig. Satt derefter en stund uti
mitt café i _Azbukijeh_-allén samt vandrade litet omkring i _Muski_
och _Khanelkhalili_, der det i dag var torg- och auktions-dag samt
fullt med ankomna Turkar, Krimboer och andra fromma Muslims, som rusta
sig till pilgrimsfärden. Träffade åtskilliga bekanta i _Muski_, bland
andra _Jusuf_ och stadsqvarter-shekhen _Äbdolasiz_. Sedan jag åter
en stund sutit i cafét hos _Hanafi_, begaf jag mig vid _esha_ till
_Prunner_, der jag träffade ett sällskap af 5 Tyskar, bland andra äfven
den Tyska sjökaptenen, som gjort resor mellan _Gadde_ och _Suez_. Han
berättade att de 2 Fransoser, hvilka bodde i samma hus som jag de
första månaderna af min härvaro, voro tillbakakomna och redan skickat
saker upp till _Gadde_. De hade härifrån begifvit sig till _Jemen_ för
att genom _Aden_ tränga vidare in i landet, men kommo således ej långt
med sina öfverflödiga förberedelser, och jag tyckte det ej var utan
att _Wrede_ gladde sig deråt. För öfrigt var det ej utan nöje för mig
att åter tillbringa en stund i Europeiskt sällskap, och samtala med
Européer, isynnerhet med Tyskar, hvilkas språk här är mig såsom ett
annat modersmål. Jag kom något sent hem, men shekh _'Ali_ kom dock ner
till mig och blef sittande omkring en timma hos mig. Han var nu, såsom
i allmänhet folket här, om aftonen gladare och nytrare än på dagen,
samt berättade mig mycket från sin studertid i _Azhar_, hvilket, så väl
som mycket annat, öfvertygade mig om att deras studier och all deras
lärdom går hufvudsakligen ut på småaktigheter och knoppar.
Aug. 20. Middagstiden vek in hos _Jusuf_, som jag åter gaf en guinée
för preparationen af den nu snart färdiga fisksamlingen; betraktade
äfven åtskilligt, som han hade hos sig, af samlingar i Egyptens
natural-historia. Fick sedan tag på shekhen _Abdolaziz_, som hängde
länge vid mig och för 5 fadda (som jag gaf honom) vandrade omkring 2
timmar med mig. Han, liksom nästan alla här, låter for några styfver
leja sig till hvilka tjenster som helst, och för en _bakhskish_ kan
man, tror jag, här köpa pashans hufvud och hvad helst det vara må, af
de förvekligade och försmutsade Araberna i Egypten. Jag tillbragte med
honom en stund i cafét hos Greken vid stranden af den lilla _Azbukijeh_
kanalen, der man nu släppte in vatten. Folk hade samlat sig i mängd
för att se på det inströmmande vattnet, äfven _Azbukijeh_-qvinnorna
kommo ut, satte sig i cafén och rökte i all maklighet sin _shishe_.
Der var en högst behaglig svalka i skuggan af de stora acacieträden,
ökad af det uppfriskande vattnet och jag fann mig särdeles väl på
min halmmatta, som jag bredt ut på marken. Jag kom hem vid _'asr_,
läste en stund med shekh _'Ali_ och blef sedan sittande att prata om
studierna i _Azhar_. Der finnes ingen t.ex. som läser i historien,
blott i _hadith_, dit äfven historien om de 4 khaliferna hör, och få
som studera den hemma; blott sådana som om aftnarne göra sig ett nöje
af att sitta i sällskaper och berätta, hvilket ej anstode en lärd. Det
är förvånande att se huru religionen och studium af det, som närmast
hör dertill, uppslukat allt annat samt till och med väckt förakt och
motvilja för alla andra studier. Man vet af intet annat än _Koran_
och _Fikh_, på sin höjd äfven grammatiken, men ett grundligt studium
af sjelfva språket finnes här ej. Åfven är det just ingenting annat
än _Fikh_, som kan gifva en någon förtjenst. Vi kommo vidare in på
kapitlet om predestinationen och huru menniskans alla handlingar, så
goda som onda, äro _she min allah_. Det är en förfärlig absoluthet och
hårdnackenhet som de inlägga i denna lärosats; också är det tillfölje
af den, som de med större beredvillighet än vi förlåta menniskors
svagheter, samt med större saktmod i allmänhet än vi se på sin nästas
fel.

Aug. 21.
Gick ut närmare middagen och begaf mig raka vägen till Grekens café
i _Azbukijeh_, der jag bredde ut en matta på kanalstranden, lade mig
på den och läste en medhafd bok. Jag tillbragte så min middagsstund i
den behagliga skuggan här och begaf mig hem först närmare _asr_. Här
träffade jag vid min hemkomst _Ahmad effendi_ från _Baranijeh_, som
kommit för att hemta sina färdiga effekter till sin pilgrimsfärd. Han
stannade blott så länge han behöfde för att packa in dem för afförandet
till Bolak, der fartyget låg, som skulle föra honom till _Kenne_. Hos
mig uppstod nu åter stor lust till färden, men jag kommer väl ock
derhän i sinom tid. Efter _maghrib_ begaf jag mig ut till _Gemelije_
för att träffa _Abdolkhalik_, men han hade redan stängt sin bod. Jag
träffade der ihop med shekh _Isa_, hvilken var vänlig och glad att
se mig som vanligt. Satt med honom i ett uselt café hos ett gammalt
gråskägg och lemnade honom der efter mig, då jag gick till cafét bakom
_Sejidna Hosein_; blef der sittande att höra på en _antari_, hvilken,
liksom hans kolleger, läste upp ifrån _Siret 'Antar_ ungefär halfannan
_karras_. Som de vanligen äro halfbildade män och ej känna grammatiken,
vidare än högst ytligt, är deras föredrag brutet språk. Verserna,
som ofta förekomma, sjunga de fram, dock hvar och en på sin ton, ej
utan ganska stort behag. Dock faller sig åhörandet af en _antari_ i
allmänhet styft, har ej den lätthet och det nöje med sig som det af
en _muhaddit_. Jag blef dock der sittande ända till kl. 3, ehuru jag
började bli sömnig och det fina rödprickiga utslaget, som går likt en
gördel omkring veka lifvet, kliade af svetten och hettan, samt jag
äfven för öfrigt ej var vid särdeles humör, liksom hela denna tid.

Aug. 22.
Tillbragte som vanligt middagsstunden i Grekens café i _Azbukijeh_-allé
vid stranden af kanalen, der vattnet nu ökats betydligt. Om aftonen
gick med shekh _'Ali_ till _Hanafi_ och suto i hans café till efter
_esha_. Jag somnade medan jag låg der på en _serir_. Hade oändligen
tråkigt hela dagen och var vid ovanligt dåligt lynne, som äfven under
natten ej lemnade mig, utan förtog mig all sömn.

Aug. 23.
Satt hemma med shekh _'Ali_ hela förmiddagen och befann mig vid dåligt
lynne samt ej god helsa. När stunden till fredagsbönen nalkades, väckte
jag upp shekh _'Ali_, som tog sig en liten lur; han gjorde sin tvagning
och gick till vår moské, utau att, till min förundran, uppmana mig
att följa med. Men han ansåg mig ursäktad, såsom jag ock verkligen
var, af den nya böld hvilken uppstigit vid mitt högra knä. Sedan han
kommit tillbaka från bönen, gick jag ut och begaf mig till mitt vanliga
café i _Azbukijeh_, tillbragte der middagsstunden ända till _'asr_,
hvarefter jag kom tillbaka, stannade en stund på gatan vid ingången
till _Azbukijeh_-allén, och såg på dervarande folkförlustelser; bland
annat tittade jag in i en "Guckkasten" (camera optica), der allehanda
förunderliga saker förevisades. Figurerna, som voro högst illa och
klumpigt målade med vattenfärg, drogos nu bakfram. Här visades bland
andra figuranter _Napoleon_ och andra _Nosara_, kameler, _Mahmil_,
Negrer ridande på underliga djur o.s.v. Karlens språk och förklaringar
voro ej så löjliga, som jag väntat och som man hör dera i Tyskland
eller annorstädes, men deremot voro orden här ofta rimmade. För öfrigt
var här en _hawi_, som samlat omkring sig en stor ring, isynnerhet
af barn, och några sångare, som voro omgifna af lyssnande qvinnor.
Några sjelfsvåldiga flickor sprungo omkring i folkhopen med obeslöjade
ansigten och skämtade med hvarandra. När jag kom hem satt jag en stund
med shekh _'Ali_, som berättade mig att _Sejid Ahmads_ hustru jemte
hennes syster (högeligen förargade öfver att nödgas flytta från den
öfra _ka'ah_, som de bebott i shekh _'Alis_ hus och som han nu skulle
upplåta åt mig) kommit ner till hans hustru och utöst sin vrede på
henne, med förbannelser öfver huset och önskningar till Herren att det
måtte förstöras af eld och brand eller annan olycka. Uppe i rummet och
_fashan_ hade de under 14 dagars tid, sedan shekh _Ali_ sagt upp dem
att flytta, samlat all möjlig sorts smuts och skräp för att på allt
sätt visa sin ilska. _Sejid Ahmad_ sjelf är dock en god och beskedlig
man, men har ingen makt öfver sina qvinnor. Såsom de flesta qvinnor
här, skola de hålla sin man väl under toffeln. När de slutligen
flyttade, togo de nycklarne med sig och shekb _'Ali_ var nödsakad att
gå till dem i deras nya hus och fordra nycklarne tillbaka. Ehuru de
undertiden de bodde här haft föga eller intet af husgeråd, såsom dynor
eller bolster, läto de under de senaste dagarne en _muraggid_ komma och
göra sig några dynor, för att, såsom shekh _'Ali_ sade, visa för folket
att de hade någonting att flytta. Hela dagen bar en liten, omkring
10-årig, flicka sakerna, hvarje gång en halmmatta eller dyna, till
sluts togo de en karl att bära en stor kista och _Sejid Ahmad_ sjelf
bar en annan.

Aug, 24.
Gick bittida ut till kansliet, tog pengar af _Köhler_ och träffade
_Timofejeff_, som hade blifvit utnämnd till sekretär hos den nya
general-konsuln _Fock_ samt i morgon var färdig att afresa till
Alexandria. Gick sedan att göra en liten visit hos Engelsmannen
_Hamilton_, det väldiga rödskägget, och satt hos honom en stund. Han
tyckes nu rätt hafva kommit på modet här, det synes höra till goda
tonen för alla att taga timmar hos honom. Gick derifrån till _Dietel_,
som i går haft ett häftigt anfall af slag, hvarvid han nästan hållit på
att krepera. Till all lycka hade hans Engelska lärare _Hamilton_ råkat
komma och skaffat honom en läkare, som åderlåtit honom. Han var nu
särdeles svag och låg i en lätt sömn, hvarur vi naturligtvis ej väckte
honom. Gick derifrån och satte mig i mitt Grekcafé i _Azbukijeh_, der
jag dock ej dröjde särdeles länge i dag. Gick derifrån hemåt, men
stannade på vägen och såg på den _Hawi_, som nu vid _'asr_ alltid roar
barn och folk här. Bland andra konststycken han i dag visade, var
att han åt några tåtar bomull och slutligen nystade upp ur sin mun
rödt, blått och gult bomullsgarn. Tiden upptogs dock mest af prat och
groft skämt. Bland åskådarne voro äfven 3 Judepojkar, som oaktadt all
smälek och alla gemenheter, han yttrade mot dem och deras religion,
ej kunde förmås att ge fram 5 fadda, men ändå blefvo stående qvar,
utskämda och beskrattade af konstmakaren samt det församlade folket.
När jag kom hem hade sällskapet uppifrån ändteligen flyttat och man
liöll nu på att skura och skrapa undan den smuts de lemnat efter sig.
Om aftonen flyttade vi upp, satte oss i _fashan_ och drucko thé, som
smakade särdeles väl. Shekh _'Ali_ var särdeles nyter, såsom alltid om
aftnarne; vi suto länge, föran vi somnade under bar himmel och sofvo
särdeles godt.

Aug. 25.
Här städades och rustades hela dagen, för att få min nya _ka'ah_ i
ordning och mina smutsiga kläder tvättade af qvinfolken. Jag såg dels
med förundran, dels med vedervilja på folkets beredvillighet att tjena
och passa upp mig; isynnerhet är jag förlägen för shekh _'Ali_ sjelf,
som alldeles emot min önskan ställer sig fullkomligen på en tjenares
fot till mig. Men hvad skall jag göra? Middagstiden då här var temligen
i ordning, begaf jag mig ut till _Timofejeff_, som höll på att ställa
sig i ordning till sin resa i dag. Han sprang och fjeskade och tycktes
ännu ej rätt hafva hemtat sig från sin glädje öfver sin nya post.
Han tyckes vilja spela litet seigneur och är hel och hållen upptagen
af tanken att rätt kläda sig à la gentilhomme, när han nu i stället
for sin Turkiska drägt skall anlägga Europeisk. Sedan jag sutit der
en stund med de andra, som åto sitt middagsmål, begaf jag mig till
_Dietel_ för att afvänta _Timofejeffs_ ankomst dit. Jag anträffade
_Dietel_ sofvande och satte mig att bläddra i en bok tills han vaknade.
Han var nu fullkomligen återställd från den svåra slagattacken han
haft, men ännu styf i sin tunga. Medan vi suto kom dit en man, klädd
som effendi men talande Franska särdeles väl. Han var en af de unga
män, som pashan härifrån skickat till Paris för att uppfostras till
Pariser-gar?oner. Det tycktes ha lyckats nästan för väl med denne man;
han var fullkomligen Fransosierad, skall hafva glömt eller förakta,
om ej sitt Arabiska modersmål, så åtminstone sin religion, och vara
en politisk marktshrejer emot Egypten och dess regering. Senare kommo
_Timofejeff_ och 2 andra unga män, som skulle följa honom ett stycke
på vägen, samt kort derpå äfven gubben _Bokti_, spridande doft omkring
sig af essencer och pomador. Här pratades hit och dit, jag satt mest
tystlåten af verklig oförmåga att mänga mig i sällskapets samtal, som
ock var tråkigt; jag fann mig här fullkomligen fremmande, kanske mer
fremmande än bland Araberna. Sällskapet aflägsnade sig slutligen och
jag blef ännu en stund sittande med _Dietel_ ensam, som är den bästa
af dem. Han har dock ej fullkomligen kunnat vanslägtas från sitt
Germanislta ursprung, ehuru han för Ryskan nära glömt sitt modersmål.
Jag kom hem kort före _maghrid_, blef sittande med shekh _'Ali_ hela
aftonen i _fashan_ och drack thé. Jag är dock rädd att jag gifvit mig
för nära ihop med honom, utan att egentligen behöfva det, jag kan ej
gerna slippa honom någon stund, hvarken om dagen eller natten.

Aug. 26.
Som man ännu en gång ville skura och rensa mina rum, begaf jag mig
bittida ut och gjorde några turer i _Khanelkhalili_, der det i dag var
marknad. En stund före middagen begaf jag mig derifrån och träffade
i _Muski_ åter shekh _Abdolaziz_, som klagade att han för min skull
gifvit ut en piaster häromdagen. Jag gaf den åt honom, ehuru osäker
om det var sannt eller osannt, och vandrade till mitt Grekcafé, der
jag blef sittande ända till _'asr_. Efter _maghrib_ satt jag med shekh
_'Ali_ i cafét hos _Hanafi_ till något efter _esha_, och hade sålunda
ganska tråkigt fått slut på min dag.

Aug. 27.
Satt hemma hela dagen och skref på ett bref, som jag började, till
_Geitlin_. Jag hade högst tråkigt och mitt dåliga lynne, som nu räckt
ovanligt länge, vill ej alls lemna mig.

Aug. 28.
Ville bli hemmasittande, men kunde ej härda ut dermed, utan gick ut
på förmiddagen för att besöka _Dietel_. Fann hos honom hans Engelska
språklärare och gick ej alls upp. Satte mig i Grekcafét i _Azbukijeh_,
dröjde dock ej länge förän jag steg upp. Träffade en bekant _hammar_,
med hvilken jag sedan gjorde en lång tur först till _Sejide Zeineb_,
sedan tillbaka ut genom _Babelhadid_ till en _khammara_ uti en trädgård
på kanalens strand. Här var särdeles vackert, dock fanns här ingenting
för mig att förtära, ej kaffe och ej _shishe_, blott vin och arrak,
som jag nu ej smakar. Jag satt der dock en lång stund och roade mig åt
vattnet samt den vackra trädgården, men hufvudsakligen åt ett sällskap
druckna män, som råkade i häftigt gräl med en qvinna. Ett sällskap
musici suto i det gröna och bildade en nätt trio af tambour de basque,
_kanon_ och _kemenge_, samt tycktes äfven roa sig med flaskan. En god
stund före _'asr_ begaf jag mig tillbaka, vek på vägen in hos _Bokti_
och tog åtskilligt ur min i hans förvar lemnade _sahhara_. I dag var
_Leilet elkebire_ af _molid Imam Shafi_, men jag hade under hela denna
vecka, som hans fest firades, ej kommit mig dit ut.

Aug. 29.
Gick middagstiden ut för att träffa den _hammar_, som i går färdats
omkring med mig och hvilken jag kommit öfverens med att träffa. Han
höll dock ej ord, såsom allt folk här, och jag kunde ej få tag på
honom. Satte mig derföre i Grekens café i _Azbukijeh_ och dröjde der
kanske en timme. Gick derifrån till _Bejomi_-moskén, der i dag firades
den sista stora dagen af hans en vecka långa fest. Jag trädde in i
moskén, gjorde min _zijareh_ hos shekhen i hans lilla och nu af folk
trånga _kobba_, läste för honom _fathe_ och spatserade sedan omkring
i moskén bland de stora skaror, hufvudsakligen af qvinnor, som suto
här. Utanför moskén på gatan deromkring var stor trängsel, isynnerhet
på den närbelägna begrafningsplatsen utanför _Babennasr_. Här voro
tält uppslagna till stort tal och cafén anlaggda, i hvilka _khoval_