Arbetets Herravälde - 12

betydelse för arbetsklassen i Förenta staterna och skyddar människan
från mycket lidande, som eljes skulle ha följt med
arbetsbristen. Detta är en ny erfarenhet för den nuvarande
generationen af amerikanare och snart öfvergående, såvida icke tron på
kapitalets fasthållande vid guldmyntfoten åter rubbas. En tvetydig not
i denna fråga, utfärdad af sekreteraren i finansdepartemanget i maj
förra året, paralyserade landets affärsrörelse för
tillfället. Förbättringen har blifvit fördröjd genom den förestående
nya lagstiftningen angående tull på importerade varor.
Huruvida Amerika är arbetarens Eldorado eller ej, beror på arbetaren
själf. Han och hans familj kan nu lefva billigare än en familj i
Storbritannien, om de vilja lefva lika enkelt. De äro i samma
ställning som en gammal skotska, hvilken jag en gång kände.
Tillfrågad, om hon kunde lefva på en viss uppgifven summa om året,
svarade hon: »Ja, ja visst, jag kunde lefva på hälften, men jag kunde
göra slut på dubbelt så mycket.» Det vill säga, ett pund sterling,
förståndigt användt af arbetaren och hans familj, skall förskaffa dem
mera af lifvets nödtorft i det nya än i det gamla landet--ett
förhållande, som troligen kommer att ha viktiga följder på båda sidor
af Atlanten i en icke aflägsen framtid.
_________________________________________________________________
DE NATURLIGA OLJE- OCH GASKÄLLORNA I VÄSTRA PENNSYLVANIA
(Ur Macmillans Magazine, Januari 1885)
En kort historik öfver upptäckten af olja och gas. Borrningsmetoden
och produktens användning. Förmögenheter vunna på obetydligt
kapital. Möjligheterna af dess användning i framtiden.
Att det nya brännämne, som jorden nyligen slungat ut, skulle tillvinna
sig allmän uppmärksamhet, kan icke väcka förvåning, ty helt visst har
aldrig något liknande varit sett. Det distrikt, som af alla på hela
jordens yta torde vara rikast på underjordiska skatter, är Västra
Pennsylvania, som till sin hufvudstad har det rökiga Pittsburg. Sydost
från staden ligger det ryktbara lagret af brännkol, kändt och användt
öfver hela Amerika från Atlantens hafskust till Colorados
silfvergrufvor. Ådran är från sju till nio fot djup och omfattar en
yta af tvåhundra kvadratmil. Den har ett så gynnsamt läge för
brytning, att tusentals tons koks ha sålts för tre shillings och sex
pence pr grosston, lastad på järnvägsvagn. Denna affär har nått en
snabb utveckling, till och med för detta land, ty de män lefva ännu,
som byggde den första koksugnen, under det att i dag finnas mellan
nio- och tiotusen ugnar. Det är endast tjugo år sedan koks första
gången användes i masugn. Under år 1882 tillverkades 138,001,840
bushels. [1]
[1] En bushel = 36,35 liter.
Rakt i öster från Pittsburg ligger Westmorelands gaskolfält, hvarifrån
de östra städerna erhålla sitt förråd af gaskol. Denna kolådra är från
fem till sex fot djup och brytningen sker så lätt, att Pennsylvania-
järnvägsbolag får kol lastadt på lokomotivtendern för ungefär tre
shillings pr grosston. Fältet sträcker sig i ost och sydost från
staden, längs Monongahela- och Youghiohenyflodens stränder. Det är ur
grufvorna på dessa stränder, som många städer--till och med så
aflägset belägna som New Orleans--förses med gaskol. Den årliga
produktionen öfverstiger 7,000,000 tons.
Om vi nu från bränn- och gaskollagren vända oss mot norr, så komma vi
på ett afstånd af hundra mil (eng.) från Pittsburg till oljeregionen.
Hur hastig utveckling upptäckten af bränn- och gaskol än haft, kan den
icke jämföras med den enastående framfart som upptäckten af petroleum
haft.
Det är endast 22 år sedan jag, i sällskap med några vänner, besökte
Storey Farms ryktbara oljekälla vid Oil Creek. Oljan rann då från
källan ut i den lilla viken, där ett par flatbottnade pråmar lågo
fyllda, färdiga att flottas ned till Alleghenyfloden på en bestämd dag
i hvarje vecka, då viken afstängdes genom en tillfällig fördämning.
Detta var början till oljeaffären. Vi köpte farmen för 39,000 dollars,
och vi hade så liten tro på jordens förmåga att för någon längre tid
lämna de hundra fat om dagen, som källan då gaf, att vi beslöto göra
en damm, som kunde rymma hundra tusen fat olja, hvilket förråd vi
värderade till 975,000 dollars, när tillgång upphörde. Olyckligtvis
för oss läckte dammen förskräckligt; afdunstningen förorsakade oss
äfven förlust, men vi fortsatte att låta oljan rinna dag efter dag för
att ta igen skadan, tills flera hundra tusen fat på detta sätt hade
gått förlorade. Vår erfarenhet med farmen kan vara värd att omtala.
Dess värde steg till 4,870,000 dollars, det vill säga att bolagets
aktier såldes i marknaden på denna basis. Och ett år lämnade den i
utdelning 975,000 dollars--en icke oäfven ränta på det insatta
kapitalet: 39,000 dollars. Men detta är ett undantagsfall; många
millioner dollars ha gått förlorade på oljespekulationer. Endast ett
par år förut hade samma olja sålts för ett par dollars flaskan såsom
ett osvikligt botemedel för alla verkliga eller inbillade sjukdomar,
som hemsöka människosläktet. Den kallades då för »Seneca-olja»--»det
stora indianska läkemedlet»--därför att indianstammar med detta
namn, hvilka då bebodde distriktet, brukade skumma oljan i viken. »Det
oöfverträffliga läkemedlet» säljes nu för mindre än 75 cents pr fat,
och det är egendomligt att personer, som så ifrigt köpte det för två
dollars flaskan och gåfvo intyg om dess läkande kraft, nu anse att
alla dess dygder försvunnit, när det kan köpas för en cent. Så mycket
gäller det hemlighetsfulla i materia medica.
Från denna lilla början för tjugo år sedan kan platsen nu (1885)
leverera 70,000 fat olja dagligen. Sistlidna 1 november funnos i
cisternerna icke mindre än 38,034,337 fat--ett tillräckligt förråd
för att fylla världens behof under några år. Till den 1 januari 1884
har denna oljeregion afkastat 250,000,000 fat, och ännu ökas
tillflödet dag för dag. För att transportera denna enorma massa ha
6,200 mil järnrör blifvit lagda. Oljan pumpas genom dessa från
källorna--hvilka uppgå till ett antal af 21,000--till kusten
omkring 300 mil därifrån.
Värdet af petroleum och dess produkter, exporterade år 1877, belöpte
sig till 61,789,438 dollars. År 1883 värderades exporten endast till
45,000,000, ehuru antalet gallons (656,363,869) var nästan dubbelt så
stort som exporten 1877. Totalsumman af allt, som exporterats till den
1 januari 1884, öfverstiger 625,000,000 dollars. Det kan med full
tillförlitlighet sägas, att oljekällorna i Västra Pennsylvania lofva
att lämna så riklig afkastning innan de äro uttömda, att hela
nationalskulden kunde betalas därmed.
Vi komma nu till den senaste upptäckten af våra underjordiska skatter,
nämligen de naturliga gaskällorna, hvilka hastigt börja framträda
omkring Pittsburg. Just som den naturliga ojlan syntes på ytan af Oil
Creek, så märktes i distriktet nordost om Pittsburg, på femton mils
afstånd, små gasstrålar som bubblade upp ur vattnet å vikarna. Sumpgas
hade för flera år sedan upptäckts på tjugo fots djup och användes
ibland af farmarna vid sockerkokning af lönnsaf. Medelpunkten för
detta distrikt för naturlig gas är den lilla staden Murraysville i
Westmoreland. I en liten kvarnränna på platsen hade man märkt en
större gasmängd än vanligt, och några spekulanter verkställde för
femton år sedan borrningar efter olja men när de borrat 900 fot djupt,
så fanns där ingen. Sju år därefter beslöt ett annat sällskap att
försöka på ett ännu större djup. De hoppades naturligtvis att finna
olja, men när de borrat till ett djup af 1,320 fot, inträffade en
fruktansvärd explosion, som slungade borren i luften och krossade allt
i spillror. Dånet af den lössläppta gasen hördes ända till
Monroeville, som låg fem mil därifrån. Den fängslade kraften hade
ändligen befriats och blef en ny rikedomskälla åt Västra Pennsylvania
--redan förut alltför rikligen välsignadt, känner läsaren sig kanske
hågad att tilllägga. Sedan fyra rör, hvartdera två tum i diameter,
hade blifvit lagda från brunnens mynning och strömmen ledd genom dem,
antändes gasen, och hela landskapet upplystes på många mils
omkrets. Detta värdefulla brännämne lät man förfara under hela fem år,
därför att inga kapitalister kunde förmås att riskera 200,000 dollars
till rörledningar för att leda oljan till bruk och fabriker, där den
kunde bli till nytta.
Jag besökte detta område förra veckan och såg nio källor, som alstrade
gas. Från de tre största steg gas ännu upp i luften. En underbar syn,
i sanning! Gasen rusar upp genom ett sextumsrör, som sträcker sig
kanske tjugo fot öfver ytan, med en sådan hastighet, att den fattar
icke eld inom sex fot från rörets mynning. Om ni blickar upp i den
klara, blåa rymden, så ser ni framför er ett dansande guldglänsande
andeväsen, utan synbar förbindelse med jorden, gungadt af vinden och
sväfvande omkring i alla riktningar i ständigt skiftande former. Då
gasen från källan träffar lågans medelpunkt och delvis går genom den,
vrider sig den lägre delen af massan inåt och åstadkommer den
härligaste verkan--en verklig eldpelare, med fotställningen omsvept
af graciösa veck. Och icke ett spår till rök förnimmes.
Redan leda fyra särskilda rörlinjer--af hvilka två äro åtta tum i
diameter--gasen från detta distrikt till fabriksanläggningar i
Pittsburg, och en femte linje leder det till våra bessemerstålbruk, på
nio och tio mils afstånd. En annan linje af tiotumsrör håller på att
läggas.
Omkostnaden för rörläggning är under nuvarande låga priser och med
rätt till fri genomväg beräknad till 7,500 dollars per mil, så att
kostnaden för en linje till Pittsburg kan sägas uppgå till omkring
135,000 dollars. Borrningen kostar omkring 5,000 och tillgår på
följande sätt. Först uppsättes en lyftkran och ett sextumsrör af
smidesjärn drifves ner genom jorden, tills det träffar berget, från 75
till 100 fot. Stora borr, vägande tre- à fyratusen skålpund, användas
nu; dessa stiga och falla från fyra till fem fot i slaget. Den gas,
som erfordras för att drifva dessa borr, ledes genom smala rör från de
närgränsande källorna. Sedan ett åttatums hål blifvit borradt till ett
djup af omkring 500 fot, sättes ett 5 5/8-tums rör af smidesjärn ned
för att utestänga vattnet. Så borras hålet sex tum vidare i diameter,
tills gasen träffas, då ett fyratumsrör sättes ned. En tid af fyrtio
till sextio dagar åtgår vanligen för att borra brunnen och träffa på
gasen. Den största kända källan beräknas lämna omkring 30,000,000
kubikfot gas på tjugofyra timmar, men hälften däraf anses som
produkten af en god brunn. Trycket af gasen, då den utgår ur
brunnsmynningen, är nästan eller fullt 200 skålpund per kvadrattum. En
mätare, som jag undersökte, visade ett tryck af 187 skålpund. Till och
med i våra fabriker, där vi använda gas, nio mil från källan, är
trycket 75 skålpund pr kvadrattum. Vid en af källorna, där ett förråd
af rent vatten befanns önskvärdt, fann jag en liten ångmaskin, som
arbetade genom direkt kraft från gasen, sådan den kom ur brunnen, och
ett utmärkt vattenförråd erhölls på detta sätt från ett källdrag i
dalen.
Det finns naturligtvis olika meningar rörande gasbältets läge och
utsträckning. Tillräckligt många brunnar ha redan blifvit borrade i
Murraysvillesdistriktet för att bevisa, att bältet är ungefär en half
mil bredt och sträcker sig fem eller sex mil i sydostlig riktning från
Murraysville. De brunnar, som borrats längre bort, ha blifvit fyllda
med saltvatten i sådan mängd, att gasen blifvit nästan afstängd. Ty
fastän gas steg upp till ytan, var det i så ringa mängd, att den icke
kunde vara till någon nytta, utan endast visade, att den fanns.
Sakkunniga på detta område ha därför antagit, att gasen i sådana
källor ligger under ett lager af saltvatten. Flera brunnar ha blifvit
borrade i Pittsburg och dess omnejd, men samma olägenhet af saltvatten
har inträffat där. En vän, som är hemma i geologi, underrättade mig om
att gasbältet går 6,000 fot djupt ned nära Pittsburg, och hans teori
är, att denna sänkning blifvit fylld med saltvatten, hvilket
omöjliggjort borrningsförsöken i detta distrikt. Om djupare borrning
eller någon plan att utestänga vattnet skall kunna öfvervinna
svårigheten, återstår att se. Nordväst om Murraysville har man icke
gjort vidare försök för att utröna gasbältets utsträckning.
Om någon af mina läsare vill taga en karta öfver Västra Pennsylvania
och följa Alleghenyfloden omkring tjugo mil från Pittsburg, så skall
han träffa på staden Tarentum, som är medelpunkten i det andra
gasdistriktet. Flera stora källor ha påträffats där, och det är mycket
troligt, att framtiden kommer att därstädes bringa i dagen ett
jordområde liknande Murraysvilles. En nyligen borrad brunn kan fullt
jämnställas med dem, som finnas i det senare distriktet. Kapitalister
ha nyligen låtit leda denna gas i rör, nedlagda i flodbädden, till
Pittsburg; och jag betviflar icke att innan årets slut dessa linjer
skola vara i verksamhet och Tarentumdistriktet gifva oss ett stort
gasförråd.
Nu kommer jag till det tredje distriktet, hvars hufvudstad utgöres af
Washington (Pennsylvania), som ligger tjugufem mil söder om Pittsburg.
Jag åkte ut till denna plats och stannade öfver natten hos en god vän,
som bodde tolf mil från källorna. Dessa hade blifvit antända, och hela
himmelen var klart upplyst af deras sken. Ehuru afståndet var så
stort, var det som om vi varit midt inne i en rasande eldsvåda.
Följande morgon åkte vi ut till källorna. En rörlinje, som leder
produkten från en af dessa källor till järnfabrikerna längs
Ohiostranden vid Pittsburg, hade redan blifvit lagd, och ännu två
rörlinjer äro under arbete. Hvad vi här sågo liknade hvad vi sett i
Murraysvillesdistriktet, utom att gasen leddes från källmynningarna i
rör längs marken, i stället för att skjuta rakt upp i luften. När vi
från landsvägen blickade ned på den första källa vi blifvit varse nere
i dalen, sågo vi en ofantlig, rund öppen plats, hvars grönska var
afbränd och jorden brunstekt af lågan. Ringen var fullkomligt
cirkelrund, eftersom vinden drifvit flammorna i alla riktningar från
periferin inåt. Verkan af den stora, gyllene flamman, som slickade
marken, och gungade och hvirflade med vinden i alla riktningar, var
öfverväldigande. Förstörelsens ängel, Apollyon, tycktes ha stigit upp
ur sin afgrund.
Amerika antages vara det land, som emottager de flesta emigranterna,
men flyttningar fram och åter öfver hela jorden bli mer och mer
vanliga. Den anglo-sachsiska rasen är icke benägen för stillasittande.
Då jag stannade för att klifva öfver en gärdesgård och komma fram till
den brinnande afgrundsanden, föll min blick på följ ande skrifna
anslag:
»Offentlig försäljning.
Undertecknad, som ämnar afflytta till Australien, försäljer vid
offentlig auktion torsdag
September 25
sin bostad i den Mrs Andrew Carlisle tillhörande farmen, en och en
half mil öster om Hickory, på Hickory och Washingtonvägen, hela sin
egendom af
Hushålls- och Köksmöbler, bestående af byråar, sängar, sängkläder,
stolar, bord, fat, kokspis--med ett ord, allt hvad jag äger.
Försäljningen kommer att börja precis klockan 1, då villkoren skola
tillkännagifvas.
William Tiplady.
A. W. Cummins.
Auktionsförrättare.»
Hvad i all världen kan förmå mr Tiplady att lämna denna härliga trakt,
ett af de vackraste jordbruksdistrikten i hela Amerika--lämna den
just då oväntade skatter upptäckas under hans fötter? Många gissningar
framställdes, men den troligaste var att han hade släktingar i
Australien och ville sluta sitt lif bland dem. Ingen af oss hade förr
hört namnet, men det liknar många af de sammansatta namn, som väckte
vår förvåning, då vi gjorde vår åktur genom sydvästra England, hvarför
vi antogo att mannen var från moderlandet. Den ene brodern hade
förmodligen lämnat det gamla hemmet för antipoderna, medan den andre
sökt republikens beskydd. Det är sant att vår ras är det äkta
nomadfolket, som ständigt vandrar på jorden, utan rast eller ro.
Då vilade händerna på det vibrerande röret vid brunnen--det behöfs
starka nerver för att gå så nära intill det skrikande bruset och den
hvirflande lågan--öfverraskades vi af dess isande köld. Vid en
brunn, där en träbetäckning hade placerats öfver ventilerna, var röret
till följd af kondensationen beklädt med ett islager af ett
åttondedels tums tjocklek. Nya brunnar gräfvas, och det är tydligt att
Washington County är bestämdt att lämna sin andel af den gas, som
användes i Pittsburg.
Huru ställa sig nu den naturliga gasens ekonomiska utsikter? Den
första frågan är naturligtvis: huru länge kan den räcka?
Personer, som bäst känna till oljeområdet, hvarmed naturlig gas står i
nära gemenskap, försäkra mig att efter tjugo år skall det nu kända
förrådet icke vara uttömdt. Det är icke antagligt, att vi ännu ha
upptäckt hela gasterritoriet; det är tvärtom mycket antagligt, att
afbrottet i bältet nära Pittsburg endast beror på ett lokalt fel, och
att sydväst om staden skall bältet befinnas vara många mil i
utsträckning. Det blir troligen ett upprepande af oljeregionens
historia. Månad efter månad har det skrikits, att jorden icke kan tåla
denna uttömning. Icke endast floder utan haf af olja skola uttömmas,
om de dagligen länsas på 70,000 fat. Spekulanter visa sig emellanåt
och köpa milliontals fat, i tro att förrådet skall minskas, men hvarje
spekulation har visat sig vara förfelad. Petroleum för 10 dollars pr
fat ansågs vara billigt pris; då den sedan erhölls för 5 och slutligen
för endast 1 dollar, skänktes den ju bort. I dag köper man den för
ungefär sjuttio cents, och tillgången är större än någonsin. Det
lofvar att bli samma förhållande med naturlig gas.
Vid glastillverkning--som i Pittsburg har en ofantligt stor
utsträckning--lär gas vara mycket mera uppskattad än kol, därför att
den är förmånligare för produktens kvalitet. En firma i Pittsburg har
redan tillverkat spegelglas, största storlek och fullt jämförligt med
det bästa importerade franska, tack vare gasen som bränsle. Vid järn
--och i synnerhet ståltillverkningen förhöjes kvaliteten af det rena,
nya brännämnet. Hvarken i stålrälsfabrikerna eller järnbruken ha vi på
öfver ett år användt ett enda skålpund kol. Skillnaden är
häpnadsväckande. Där vi förut hade nittio eldare i fullt arbete vid
ångpannorna och använde 400 tons kol om dagen, kan den besökande nu
promenera längs den långa raden af ångpannor, och han ser endast en
man i tjänstgöring. Som rummet är hvitlimmadt, synes icke ett spår af
forna dagars otrefliga eldningssätt, och skorstenarna utsläppa ingen
rök. De förnämsta järn- och glasfabrikerna i Pittsburg använda numera
(Januari 1885) ganska allmänt gas som bränsle. Gasen är icke endast
billigare än kol i och för sig, den sparar ofantligt mycket arbete,
och pannor och roster ta icke så fort skada som förr.
Följande utdrag ur en kommittérapport till amerikanska
ingeniörsföreningen vid ett nyligen hållet möte ger en föreställning
om betydelsen af det nya bränslet.
»Naturlig gas är, näst hydrogen, det kraftigaste af de gasartade
bränslena och, om rätt tillämpad, det mest besparande, enär nästan
hela dess teoretiska värmeeffekt kan tillgodogöras vid afdunstning af
vatten. Fri från alla förstörande element, i synnerhet svafvel,
åstadkommer den bättre järn, stål och glas, än kolbränslet gör. Den
ger jämnare värme, då intet öppnande af dörrar eller tomrum i rosten
lämna den kalla luften tillträde, och, rätt ordnad, regulerar den
ångtrycket, så att mannen, som sköter pannorna, har icke annat att
göra än att se efter vattnet. Och äfven han vore öfverflödig, ifall
man vågade lita på en så flyktig vattenkontrollant. Pannorna komma att
räcka längre, och färre explosioner komma att inträffa genom expansion
och kontraktion på grund af att kall luft strömmar in på den
upphettade metallen.
*
»Ett experiment gjordes för att beräkna värdet af gas som bränsle, i
jämförelse med kol, vid framkallande af ånga. Därvid användes en
retort eller ångpanna af fyrtiotvå tums diameter, tio fot lång med
fyratums tuber. Det eldades först med utvalda Youghioghenykol, brutet
i ungefär fyratumskuber, hvarmed ugnen »laddades» så, att det bästa
möjliga resultat skulle erhållas. Nio skålpund vatten afdunstadt per
skålpund förbrändt kol var det uppnådda resultatet. Vattnet mättes af
två mätare--en i uppsugningen och den andra i utdrifningen. Vattnet
inmatades i en förvärmare vid en temperatur af från 60° till 62°;
förvärmaren placerades i värmgången, som gick från pannan till
eldstaden vid såväl gas- som kolexperimentet. Vid beräkningarna
användes normalmåttet i Pittsburgsdistriktet--en bushel på
sjuttiosex skålpund. Sexhundraåttiofyra skålpund vatten afdunstades
per bushel, hvilket utgjorde 60,9 procent af kolets teoretiska värde.
När gas brann under samma panna, fast med olika ugn och med ett
skålpund gas till 23,5 kubikfot, befanns vattnet vara 20,31 skålpund;
83,4 procent af de teoretiska värme- enheterna voro tillgodogjorda.
Ångan var under atmosfäriskt tryck, i det att där fanns en
tillräckligt stor öppning att förhindra mottryck. Förbränningen af gas
och kol påskyndades icke. Det visade sig att om lägsta radens tuber
tilltäpptes, samma kvantitet vatten kunde afdunstas med kol; men om
gas användes och alla tuber (i den mot skorstenen vända ändan)
tilltäpptes, utom sådana som voro nödvändiga för förbränningen, så
befanns det, då trycket mot flamugnen var tre uns och elden som
kraftigast, att ungefär samma resultat erhölls. Häraf syntes framgå,
att mesta afdunstningen skedde mot pannans sidor.»
De enda analyser af detta naturliga bränsle, som hittills blifvit
gjorda eller publicerade, förskrifva sig från vår förnämste kemist,
Mr. Ford.
Dessa analyser äro af gasprof från röret, då gasen kommer in i våra
stålrälsfabriker efter att ha passerat nio mil från källorna.
Mr. Ford skrifver sålunda till mig:
»Härmed bifogas fyra af mina nyaste analyser, hvilka gjordes samma
dag profven anskaffades. För närvarande äro dessa undersökningar
ännu i fröet. Jag skulle vilja--utan att anses lägga mig i
stålbrukens laboratoriearbeten--taga prof från de olika
gaskällorna och göra en samling af deras salter. Jag tror mig ha
upptäckt några mycket intressanta omständigheter rörande dessa
salter, men det skulle vara oförsiktigt att ännu uttala min mening
i detta ämne, då jag icke haft tid eller tillfälle att samla de
olika salterna och såmedelst bekräfta min första uppfattning.
Min upptäckt af det förhållande, att naturlig gas från tid till tid
förändras till sin kemiska sammansättning, kommer nog att
öfverraska många och öppnar nya fält för tanken. Innan dessa
resultat offentliggöras, skulle jag vilja försäkra mig om, huruvida
gasen från andra källor förändras, som den från Murraysville, och
om gas i några källor förändras, under det att den i andra förblir
densamma, så uppstår helt naturligt frågan: Hvilket slags källa
kommer att visa sig vara varaktigast? Denna omständighet att gasen
förändras i samma källa skall säkert sprida nytt ljus öfver frågan
om ämnets uppkomst och, om jag vågar säga det, möjligen ökadt ljus
öfver ämnet petroleum. På grund af alla dessa skäl har jag icke
velat offentliggöra mina resultat, förrän jag bekräftat min
uppfattning genom upprepade analyser.
Eder
S. A. Ford.»
Analyser af naturlig gas.
Gas af Gas af Gas af Gas af Gas af
9/8 9/12 9/15 9/22 9/1
Proc. Proc. Proc. Proc. Proc.
------------+-------+-------+-------+-------+-------
Karbolsyra nil. 0,61 0,81 nil. 0,67
Oxygen 2,60 0,40 0,61 0,61 2,90
Oljegas 0,80 0,61 0,81 0,61 2,45
Koloxid 0,40 0,61 0,81 0,40 3,82
Hydrogen 3,58 29,75 2,94 89,67 31,52
Sumpgas 88,40 68,78 94,02 78,72 39,97
Nitrogen 4,29 nil. nil. nil. 19,35
Såvidt jag vet äro Mr. Fords undersökningar de enda, som blifvit
gjorda, och innehålla allt hvad man hittills vet om naturlig gas.
Huru, hvarest och i hvilken utsträckning naturlig gas alstras i de
undre regionerna kunna vi endast gissa oss till. Så mycket är dock
tydligt bevisadt, att gas blifvit funnen i hvarje väderstreck rundt
Pittsburg utom i nordväst, och att gasbältet är omkring en half mil
bredt nära Murraysville. Men detta behöfver därför icke vara gränsen
för tillgången, ty just som jag skrifver detta kommer underrättelsen,
om att en stor brunn borrats i Canonsburgh, som ligger åtta mil från
källorna jag besökte i Washington County. Dessutom har en ny region
väster om Canonsburgh nyligen blifvit pröfvad, och gas därifrån
användes nu i fabrikerna vid Beaver Falls, Pa., tjugofem mil väster om
Pittsburg.
Vi kunna därför med skäl antaga, att Pittsburg är medelpunkten för ett
gaslager på många kvadratmil och i stånd att frambringa all gas, som
den nuvarande generationen kan använda både för industriella och för
hemmets behof. Vid slutet af innevarande år skola åtta rörlinjer leda
gasen till staden och ändå skulle mycket mera kunna erhållas. Två af
dessa linjer ha rör, som äro 55/8 tum i diameter, fyra äro 8 tum, en
10 tum och en 12 tum i diameter.
Många teorier ha blifvit framställda för att förklara detta bränsles
förekomst. Den mest antagliga hörde jag af professor Dewar från
Cambridge, som nyligen besökt oss och som erhöll ett djupt intryck vid
åsynen af denna nya rikedomsgrufva. Han påstår att gasen destilleras
från oljan eller från ofantliga lager af ämnen, som sakta förändras
till olja, och därför skola vi, långt efter sedan oljeregionen slutat
att ge så riklig afkastning, ännu ha god tillgång på gas. Ju tunnare
oljelagret är, dess lättare försiggår destilleringen. I stället för
sitt fula rykte att vara världens smutsigaste stad, hvilket den
onekligen nu är, skall »rökiga Pittsburg» måhända kunna göra anspråk
på att kallas världens renligaste stad. Härmed må vara hur som helst,
men jag tror icke att någon känner sig böjd för motsägelse, då jag
påstår att med sådana resurser, som jag här sökt skildra, är Pittsburg
hvad underjordiska skatter vidkommer medelpunkten i det rikaste
distrikt i den hittills kända världen.
Anmärkning. Så riklig har användningen varit och så stort slöseriet
med detta naturliga bränsle (sedan artikeln skrefs), att till och med
de källor, som tycktes vara outtömliga, ha blifvit dyrbara i trots af
deras knapphet. Och gasen, som flammade genom de slösaktigt vida rören
och belyste de små städernas gator med fem fots höga lågor, mätes
numera ut i mätare--utdelad i tusentals kubikfot.
_________________________________________________________________
DEN TREBENTA STOLEN
Plan for världsarbetet
Arbetets, kapitalets och affärsduglighetens trippelallians
nödvändig för framåtskridandet. Hvar och en beroende af de andra--
förenade oöfvervinnerliga.
Det borde finnas ett kompaniskap mellan trenne i den industriella
världen, när ett företag startas. Den förste af dessa tre, icke i
betydelse utan i tidsordning, är Kapitalet. Utan det kan intet dyrbart
byggas. Därifrån kommer den första lifsgnistan in i den förut liflösa
materian.
Sedan byggnaderna äro uppförda, utrustade och färdiga att börja sin
industriella verksamhet, så uppträder den andre kompanjonen. Denne är
Affärsdugligheten. Kapitalet har utfört sin roll. Det har skaffat alla
medlen för tillverkningen, men om icke dugliga män leda företaget, går
allt hvad kapitalet gjort till spillo.
Så kommer den tredje kompanjonen--sist i tidsordningen, men icke
minst i betydelse--Arbetet. Om det icke gör sin del, kan ingenting
uträttas. Kapital och Affärsduglighet kunna icke komma någon väg utan
dess hjälp. Hjulen kunna icke gå rundt, utan att Arbetets hand sätter
dem i gång.