Arbetets Herravälde - 01

_________________________________________________________________
Arbetetes Herravälde
af
Andrew Carnegie
Öfversättning
Andra genomsedda upplagan
Göteborg 1910
Wald. Zachrissons förlag
Göteborg 1910
Wald. Zachrissons boktryckeri A.-B.
_________________________________________________________________
VÄGEN TILL FRAMGÅNG
ETT TAL TILL UNGA MÄN
Ur ett tal till studerande vid Curry handelsinstitut i Pittsburg, den
23 Juni 1885.
Erfarenheter från en lång affärsbana
Det är bra att unga män få börja från början och utföra de mest
underordnade sysslor. Många af Pittsburgs framstående affärsmän
erhöllo ett mycket ansvarsfullt kall just på själfva tröskeln till sin
bana. De fingo sig kvasten anförtrodd och använde de första timmarna
af sitt affärslif med att sopa rent kontoret. Nu märker jag att vi ha
särskilda vaktmästare och städerskor för kontoren, och våra unga män
gå olyckligtvis miste om denna nyttiga gren af en yrkesuppfostran. Men
om den ordinarie soparen händelsevis skulle vara borta en morgon, så
skall den gosse, som inom sig bär fröet till en blifvande chef, icke
tveka att pröfva på arbetet med kvasten.--Häromdagen tillspordes en
ung man af en öm mamma i Michigan, om han någonsin sett en ung dam så
elegant och graciöst sopa golfvet med sitt släp som hennes Priscilla.
Nej, svarade han, det hade han aldrig. Modern kände sig utomordentligt
smickrad; men så tillade han efter en kort tystnad: »Jag skulle hellre
vilja se henne sopa golfvet med en kvast.»--Det skadar icke alls
nykomlingen att, om så behöfs, sopa affärslokalen. Jag har själf varit
en sådan sopare och hvilka tror ni voro mina kamrater? David Mc Cargo,
nuvarande öfverdirektören vid Alleghany Valley-järnvägen, Robert
Pitcairn, öfverdirektören vid Pennsylvaniajärnvägen, och Mr. Moreland,
stadsadvokaten.
Vi turade om, två hvarje morgon, med sopningen. Och nu minns jag att
David var så stolt öfver sitt rena, hvita skjortbröst och hängde en
gammal sidenduk öfver det. Vi andra pojkar tyckte att han var väldigt
förnäm. Och det var han. Ingen af oss hade en sidenduk.
Under förutsättning, att ni alla fått någon anställning och kommit i
gång med ert arbete, lyder mitt råd till er: »Sikta högt!»--Jag ger
icke ett öre för den unge man, som icke redan ser sig som blifvande
delägare i eller chef för en framstående affär. Haf ständigt i edra
tankar platsen som förste bokhållare, arbetsförman eller direktör i
arbetsföretaget, huru omfattande det än må vara. Hvar och en af eder
skall säga till sig själf: »Min plats är i toppen». Var kung i edra
drömmar. Svär att nå denna ställning och att nå den med ofläckadt
rykte. Aflägg ingen annan ed, som kunde splittra er sträfvan, med
undantag af den mycket berömvärda att, när ni blifvit delägare i
affären eller befordrad ett par gånger, ingå kompaniskap med den
älskligaste af sitt kön--ett kompaniskap, på hvilket vår nya
bolagsordning icke har någon tillämpning. Där är ansvarsskyldigheten
obegränsad.
Tillåt mig att påpeka två eller tre hufvudvillkor för framgång. Frukta
icke att jag skall plåga er med en moralpredikan. Jag talar om ämnet
från den världserfarnes synpunkt, med liflig önskan att hjälpa er att
vinna framgång i det yrke ni valt. Ni vet alla att det finns ingen
verklig, berömvärd framgång i lifvet, om ni icke är hederlig, pålitlig
och redbar i handel och vandel. Jag antar att ni är och fortfarande
vill vara allt detta; likaså att ni är fast besluten att föra ett rent
och anständigt lif utan ödeläggande eller tvetydiga förbindelser med
vare sig det ena eller andra könet. Eljes finns ingen aktningsvärd
framgång för er. Edra kunskaper och företräden gagna icke till något,
utom att starkare framhäfva ert fall och er förnedring. Jag hoppas att
ni icke misstycker, om jag varnar er för tre af de allvarligaste
faror, hvilka möta er på vägen till framgång.
Den första och mest lockande, de flesta unga mäns förstörare, är
dryckenskapen. Jag är ingen förklädd nykterhetspredikant, utan en man,
som vet och som säger er hvad iakttagelsen lärt honom; och jag säger
er, att i de flesta fall, då en ung man misslyckats på sin bana, har
orsaken varit, att han vant sig vid förtärandet af starka drycker. De
andra frestelserna, som möta, äro icke på långt när så farliga. Ni kan
ge vika för någon af dem och resa er igen och, om icke återvinna
förlorad grund, så dock hejdas på vägen utför och vinna en
aktningsvärd ställning. Men att undfly den sjukliga törsten efter
stimulerande drycker är nästan omöjligt. Jag känner mycket få undantag
från denna regel. Först, således: ni får icke begagna spirituosa till
öfverdrift. Bäst att icke smaka den alls, men om detta är alltför
strängt, så fastslå en gräns. Besluta att aldrig smaka spirituosa utom
vid måltiderna. Ett glas till middagen hindrar icke er framgång i
lifvet eller förnedrar er karaktär, men jag ber er allvarligt att anse
tömmandet af ett glas vid en »bar» oförenligt med en gentlemans
värdighet och själfaktning, med hvad ni anser er skyldig er nuvarande
och blifvande ställning. Var alltför mycket en gentleman för att sätta
er fot i ett barrum. Ni kommer säkert icke fram på er bana, om ni icke
håller fast härvid. Stå fast vid detta, och er dödligaste fiende är
besegrad.
Den näst största faran för en ung affärsman i detta samhälle är, tror
jag, spekulation. När jag arbetade vid telegrafen här, hade vi ingen
växelbörs, men de personer och firmor, som spekulerade i de östra
staternas växelpapper, voro naturligtvis kända af oss telegrafister.
De kunde räknas på en hands fingrar. Dessa män voro icke första
klassens medborgare och betraktades med misstankar. Jag har lefvat,
tills jag sett alla dessa spekulanter ohjälpligt ruinerade, både
ekonomiskt och moraliskt. Det gifves knappast ett enda exempel på en
man, som vunnit förmögenhet genom spekulation och sedan behållit den.
Spelare dö fattiga, och det finns icke en spekulant, som fört ett
aktningsvärdt lif eller varit till nytta för samhället. Den man, som
rycker till sig morgontidningen för att allra först se efter huru hans
djärfva spekulationer ställa sig efter börsnoteringarna, gör sig
oduglig för den lugna besinningsfullhet, som senare på dagen erfordras
vid lösningen af affärsproblem. Han uttorkar den lifskälla, ur hvilken
ihärdighet och koncentrerad energi skulle flöda och hvarpå hans
hufvudaffärs hela framgång beror.
Spekulantens och affärsmannens vägar gå åt olika håll. Den förres
framgång beror på en svängning af Fortunas hjul, han är millionär i
dag, bankrutt i morgon. Men affärsmannen vet, att endast genom åratals
tålig, outtröttlig uppmärksamhet på sitt företag kan han få sin
belöning, som icke är följden af en slump utan af väl beräknade medel
för att nå målet. Under alla dessa år styrkes han af den uppmuntrande
tanken, att han omöjligt kan tillgodose sig själf utan att äfven
bringa välstånd åt andra. Hvad åter spekulanten angår, så hade det
varit bättre att han aldrig hade lefvat; han har hvarken gagnat sig
själf, sina medmänniskor eller samhället. För icke lång tid sedan
grepos hundratals unga män här i staden af frestelsen att spekulera i
olja, och många ruinerades. Alla togo de skada, antingen de vunno
eller förlorade. Ni blir kanske, nej säkert, frestad på samma sätt;
men då hoppas jag ni skall minnas mitt råd. Säg till frestaren, som
vill förmå er att riskera edra små besparingar, att om ni någonsin
beslutar er för att spekulera, så är ni fast bestämd att vända er till
en ordentligt ordnad inrättning, där ni vet att de öppet bedraga. Ni
har öppet spel och lika stor utsikt på rödt och svart på ett sådant
ställe--på börsen har ni intetdera. Ni kunde lika gärna pröfva er
lycka med en falskspelare. Ännu en sak är att beakta vid
spekulationen. Ingenting är viktigare för en ung affärsman än
obestridd kredit, kredit framkallad af förtroende till hans
försiktighet, grundsatser och fasthet i karaktär. Tro mig, intet dödar
så snabbt krediten hos en bankdirektion som kännedomen om att firmor
eller personer äro invecklade i spekulationer. Det är icke af den
ringaste betydelse, om det tillfälliga resultatet af dessa
spekulationer är vinst eller förlust. I samma ögonblick en man blir
känd som spekulant, står hans kredit på spel och är snart
förstörd. Hur kan man ge kredit åt en man, hvars tillgångar en panik
bland spelare strör för alla vindar på en timme? Hvem kan beräkna hans
ställning bland dem? Endast detta är säkert: att han när som helst kan
vara ruinerad och att de, som gett honom kredit, ha sig själfva att
skylla. Blif affärsman, men spekulera aldrig!
Den tredje och sista faran, för hvilken jag vill varna er, har gjort
mången vacker farkost, som gaf löfte om en lyckosam färd, till vrak.
Det är den farliga vanan att »gå i borgen»--ännu farligare, därför
att den så ofta anfaller en i vänskapens dräkt. Den vädjar till edra
ädelmodiga instinkter, och ni säger: »Hur kan jag neka att låna mitt
namn för att hjälpa en vän?» Låt mig försöka att ställa er på säker,
hederlig grund i denna sak. Jag uppmanar er till att fatta beslutet:
att aldrig gå i borgen. Men det liknar för mycket »aldrig smaka vin»,
»aldrig röka» eller andra »aldrig», som vanligen resultera i undantag.
Som affärsman kommer ni antagligen att ibland ikläda er ansvarighet
för vänner. Men här är gränsen, där hänsynen för vännernas framgång
upphör och hänsynen för er egen heder börjar.
Om ni har skulder, så är hela ert kapital och alla edra tillhörigheter
en okränkbar säkerhet för dem, som litat på er. Ni kan icke med heder
företaga något, som sätter dessa första kraf på er på spel. När en man
med skulder går i borgen för en annan, är det icke sin egen kredit
eller sitt eget kapital han riskerar, det är sina egna kreditorers.
Han kränker ett förtroende. Kom därför ihåg: Gå aldrig i borgen,
förrän ni har pengar, som icke behöfvas för edra egna skulder, och
ikläd er aldrig förbindelser utöfver dessa medel.
Innan ni alls ikläder er någon ansvarsförbindelse, så betrakta den
rent af som en gåfva och fråga er själf, om ni vill ge er vän denna
gåfva och om ni har rätt att förfoga öfver penningarna utan förfång
för edra kreditorer.
Endast denna ståndpunkt kan en hederlig affärsman intaga.
Jag besvär er att undvika spirituosa, spekulation och
borgensförbindelser. Tag er i akt för alla tre, ty spirituosa och
spekulation äro för den unge mannen Scylla och Charybdis på
affärslifvets haf och borgen är »skär förut».
Förutsatt att ni är säker för dessa, de största farorna, blir det
fråga om hur ni skall höja er från den underlägsna ställning, vi
antaga, att ni nu innehar, till den, som ni, enligt min åsikt och, som
jag hoppas, äfven er egen, bör intaga. Jag skall skänka er
hemligheten. Den ligger hufvudsakligen i detta. I stället för frågan:
»Hvad måste jag göra för min arbetsgifvare» sätt: »Hvad kan jag göra?»
Troget och samvetsgrant uppfyllande af ålagda plikter är visserligen
godt och väl, men följden i sådana fall blir vanligen, att då ni så
väl uppfyller edra nuvarande plikter det är bäst att ni får fortsätta
att uppfylla dem. Men, mina unga herrar, det duger icke. Det duger
icke för blifvande chefer. Det måste vara något mer. Vi göra
bokhållare, kassörer och siffergranskare af den sorten, och de få bli
där, tills visan är slut. Mannen, som vill framåt, måste göra något
särskildt, något utom sitt speciella fack. Han måste tillvinna sig
uppmärksamhet. En befraktningskontorist kan upptäcka ett misstag i en
faktura, hvarmed han icke har att skaffa, men som undgått
vederbörande. Den, som har med vägning att göra, kan spara åt firman
genom att betvifla vikternas riktighet och få dem justerade, äfven om
detta tillkommer en annan person. Till och med springpojken kan
påskynda sin befordran genom att göra mer, än hans instruktioner,
strängt taget, ålägga honom. Det finns ingen plats så ringa och
anspråkslös, icke heller någon så hög, på hvilken en duglig och villig
ung man icke dagligen kan visa sig värdig större förtroende och
användning samt, hvad som är ännu bättre, visa sitt okufliga beslut
att komma fram. En dag kan ni, i er egen afdelning, bli ålagd att göra
eller säga något, som ni vet vara oförenligt med firmans intresse. Här
har ni det gynnsamma tillfället. Res er upp som en man och tala ut.
Säg det modigt och gif edra skäl och visa på så sätt er arbetsgifvare,
att under det hans tankar varit på annat håll, har ni, i stället för
att sofva, som han trodde, satt er in i bästa sättet att befordra
firmans fördel. Ni kan ha rätt eller orätt men i hvarje fall har ni
vunnit framgångens första villkor. Ni har väckt uppmärksamhet. Er
principal har upptäckt, att han icke blott har en daglönare i sin
tjänst, utan en man, icke en person, som nöjer sig med att gifva så
och så många timmars arbete för så och så många dollars ersättning,
utan en, som ägnar sin lediga tid och sin omtanke åt affären. Ett
sådant biträde måste man tänka på med välvilja. Det skall icke dröja
länge, innan hans mening i en eller annan fråga infordras, och om
rådet är klokt, kommer det säkert att begäras oftare och i långt
viktigare fall. Detta betyder delägarskap, om icke med nuvarande
arbetsgifvare så med andra. Ni har fått foten på stegen--hur högt ni
kan klättra beror helt och hållet på er själf.
Ett falskt axiom, som ni ofta får höra, vill jag varna er för: »Lyd
befallningen, äfven om den skadar den, som gett den». Det skall ni
icke göra. Det är ingen regel att följa. Bryt en befallning för att
rädda den, som gett den. Det har aldrig funnits någon person med
utpräglad karaktär, som icke någon gång brutit mot sedvänja och regel
och skapat sig sina egna. Uttrycket passar endast för sådana, som icke
ha någon högre sträfvan, och ni är bestämd att bli chef och att gifva
föreskrifter och bryta föreskrifter. Tveka icke att göra det, om ni är
öfvertygad om att er arbetsgifvares intresse befordras därigenom, och
om ni är så säker på resultatet, att ni vill taga ansvaret. Ni blir
aldrig delägare, förrän ni känner till er egen särskilda afdelning
långt bättre, än hufvudmännen själfva möjligen göra. När ni blir
ställd till ansvar för er själfrådiga handling, så visa på resultatet
af ert skarpsinne och säg, att ni visste hur det skulle bli; visa hur
oriktiga befallningarna voro. Uppträd som bas gent emot er bas, så
snart ni kan. Är han af det rätta slaget, så tycker han om det; är han
det icke, så är han ingen man ni bör stanna kvar hos, lämna honom när
som helst och försök att få tag i en som bättre förstår sig på att
bedöma intelligens. Våra unga delägare i firman Carnegie ha vunnit
sina sporrar genom att visa, att vi icke förstodo hvad som behöfdes
hälften så bra som de. Några af dem ha vid ett par tillfällen uppträdt
mot mig, som om de ägde affären och jag varit någon odåga från New
York, som lade mig i hvad jag inte begrep. Nåja, numera händer det
sällan att någon lägger sig i deras förehafvanden. De voro rätta
»basarna»--just de män vi sökte efter.
Det finns ett säkert kännetecken på den blifvande delägaren, den
framtida millionären: hans inkomster öfverstiga alltid hans utgifter.
Han börjar tidigt att spara, nästan lika tidigt som han börjar att
förtjäna. Det betyder intet hur litet det är, men spara detta lilla.
Placera det säkert, i något företag, som ni tror är fördelaktigt, men
intet vågspel--kom ihåg det.
Ett godt tillfälle till placering skall snart erbjuda sig. Det lilla
ni sparat samman skall visa sig vara grunden till en så stor kredit,
att ni kommer att häpna däröfver. Kapitalisterna hysa förtroende till
den unge man som kan spara. För hvarje hundratal dollars ni kan
framvisa som resultatet af hårdt förtjänade besparingar skall Midas i
sitt sökande efter en kompanjon låna eller kreditera er ett tusental;
för hvarje tusental, femtio tusen. Det är icke kapitalet edra förmän
fästa sig vid, utan vid mannen, som visat, att han har just de
affärsvanor, som skapa kapital och skapa det på möjligast bästa sätt
--genom själfdisciplinen att rätta sina vanor efter sina tillgångar.
Mina herrar, det är det första hundratalet sammansparade dollars det
gäller. Börja genast att samla. Biets samlareinstinkt är förhärskande
hos den blifvande millionären.
Det finns naturligtvis bättre och högre syften än att spara. Som ett
mål i och för sig är förvärfvandet af rikedom ytterst lumpet. Jag
förutsätter att ni sparar och sträfvar efter rikedom endast för att
bli bättre i stånd att gagna mänskligheten och den tid ni lefver i.
Anteckna denna hufvudregel: Utgifter alltid mindre än inkomster.
Ni kan bli otålig eller modfälld, om ni år efter år sitter kvar på
samma underordnade plats. Det är utan tvifvel, att det blir svårare
och svårare, eftersom affärsföretag få en större och större
utsträckning, för en ung man utan förmögenhet att komma i gång för
egen räkning; och särskildt i denna stad, där stort kapital är det
väsentligaste, är det ovanligt svårt. Men låt mig till er uppmuntran
få tala om, att det finns intet land i världen, där dugliga och
energiska män kunna så hastigt komma fram som här och ingen stad, där
det är så godt om plats i toppen. Det har varit omöjligt att
tillmötesgå alla förfrågningar efter dugliga, förstklassiga bokhållare
(gif akt på adjektiven!); tillgången har aldrig svarat mot
efterfrågan. Unga män gifva ofta alla möjliga slags skäl, hvarför i
deras fall misslyckandet kunde tillskrifvas ett eller annat undantag,
som omöjliggjorde framgång. Några hade aldrig ett gynnsamt tillfälle,
enligt deras egen utsago. Det är helt enkelt nonsens. Det har aldrig
funnits en ung man, som icke har haft ett tillfälle och till på köpet
ett utmärkt tillfälle, om han verkligen fått en plats. Han pröfvas i
sin närmaste förmans sinne från den dag han börjar sitt arbete, och
efter en tid, om han duger till något, pröfvas han i firmans
rådkammare. Hans förmåga, redbarhet, vanor, förbindelser, lynne, anlag
--allt detta väges och analyseras. Den unge mannen, som aldrig hade
ett tillfälle, är samme unge man, som af sina förmän upprepade gånger
blifvit sållad och siktad, men som befanns sakna vissa kvalifikationer
eller dömdes ovärdig befordran på grund af någon ofördelaktig
handling, vana eller förbindelse, som han trodde att principalerna
voro okunniga om.
En annan klass af unga män tillskrifver bristen på framgång
arbetsgifvarnas vana att orättvist gynna anhöriga och favoriter. De
antyda äfven att deras förmän ogillade skarpare hufvuden än sina egna,
gärna modfällde det uppåtsträfvande geniet och gladdes åt att hindra
unga män att komma fram. Detta är meningslöst. Tvärtom, det är ingen
som lider så mycket af bristen på den rätte mannen på den rätta
platsen, eller så ängsligt söker efter honom som principalen. Det
finns icke i denna dag en firma i Pittsburg, som icke ständigt är på
upptäckt efter affärsduglighet, och hvar och en af dem kan tala om för
er att i marknaden är ingen artikel så sällsynt som den. Hjärna är
något, som lönar sig att odla; för den sortens gröda är här en god
marknad, och det kan aldrig bli tal om öfverproduktion, och ju mer
hjärna ni har att sälja, dess högre pris kan ni betinga. Det är kanske
en icke fullt så säker skörd som vildhafre, hvilken aldrig förfelar
att ge riklig afkastning, men den har i stället fördelen att alltid
vara en eftersökt vara. Tveka icke att inlåta er i hvilket som helst
hederligt affärsföretag, ty det finns ingen affär i Amerika, som icke
lämnar en vacker profit, om den får den oaflåtliga, ytterliga
noggrannheten och hela det kapital, som ligger i duglighet och
flit. Hvarje affär har sin tid af tryck--tider då maskineriet måste
hållas i gång, icke med vinst utan med förlust. Men å andra sidan
måste hvarje rättmätig affär, som producerar eller handlar med
nödvändighetsartiklar, snart åter blifva vinstgifvande, om den skötes
på rätt sätt.
Och här ligger framgångens första villkor, den stora hemligheten:
koncentrera er energi, tanke och kapital uteslutande på den affär ni
är sysselsatt i. Har ni börjat i ett yrke, så bestäm er för att hålla
ut i det, tills ni nått toppen. Tillägna er hvarje förbättring, skaffa
er de bästa maskiner och haf reda på allt, som gäller ert arbete.
De affärsmän, som misslyckas, äro sådana, som ha splittrat sitt
kapital, hvilket vill säga, att de också ha splittrat sitt förstånd.
De ha aktier i detta och detta, här och där och öfverallt. »Lägg inte
alla dina ägg i en korg», är dumt sagdt. Jag säger er: »Lägg alla edra
ägg i en korg och passa sen noga på korgen». Om ni ser er omkring, så
märker ni nog, att män, som handla så, misslyckas sällan. Det är lätt
att bära den ena korgen och passa på den. Det är försöket att bära tre
korgar, som krossar de flesta äggen här i landet. Den som bär tre
korgar är tvungen att sätta den ena på hufvudet, där den lätt tar en
öfverhalning och bringar sin ägare på fall. Ett fel hos den
amerikanske affärsmannen är bristen på koncentration.
Låt mig summera ihop hvad jag sagt: Sikta högt; sätt aldrig er fot i
en »bar»; smaka icke spirituosa, åtminstone icke utom vid måltiderna;
spekulera aldrig; gå aldrig i borgen, om ni icke har kontanta medel
att vara af med; bryt order, om ni därmed tjänar den som gett dem;
koncentrera; lägg alla edra ägg i en korg och passa väl på denna korg;
utgifter alltid mindre än inkomster; till sist, var icke otålig, ty
såsom Emerson säger: »Ingen kan beröfva er er slutliga framgång utom
ni själfva».
Jag lyckönskar fattiga unga män att vara födda i den gamla hederliga
ställning, som nödgar dem till strängt arbete. En korg full med
obligationer är den tyngsta korg en ung man kan få att bära. Han
vacklar ofta under den. Vi ha i denna stad aktningsvärda exempel på
sådana unga män, som trängt sig fram i främsta ledet bland våra bästa
och nyttigaste medborgare. De förtjäna allt erkännande. Men flertalet
af rike mäns söner förmår icke att motstå de frestelser, som rikedomen
medför, och förfaller till ett ovärdigt lif. Jag skulle lika gärna
vilja testamentera en man en förbannelse, som att belasta honom med
bördan af den allsmäktige dollarn. Från den klassen har ni ingen
täflan att frukta. Principalens söner skola icke besvära er mycket,
men akta er för några pojkar, som äro fattigare, mycket fattigare än
ni, hvilkas föräldrar icke ha råd att låta dem gå igenom en kurs vid
detta institut, hvarigenom ni erhåller ett stort försprång i
täflingen. Gif akt på att sådana pojkar icke göra er platsen stridig
och hinna före er till målet. Gif akt på pojken, som direkt från
folkskolan måste kasta sig in i arbetet och som börjar med att sopa
kontoret. Han är en kapplöpningshäst af det slag, som ni får se upp
för.
_________________________________________________________________
ARBETETS OCH KAPITALETS GEMENSAMMA INTRESSEN
ETT FÖREDRAG FÖR ARBETARE
(Vid öfverlämnandet af Carnegies bibliotek i Braddock, Pa.)
Arbetsgifvare och arbetstagare beroende af livarandra. Fördelarna
af ömsesidig tillit. Arbetsgifvaren. som hjälper sina arbetare att
erhålla uppfostran, rekreation och social lyftning, hjälper sig
själf.
En stor tänkare har sagt, att den högsta belöning kunna erhålla här i
lifvet är förvärfvandet af tillfredsställelse. Jag har förvärfvat en
stor tillfredsställelse--en af de största jag någonsin haft. Jag har
haft glädjen att kunna hjälpa mina medarbetare att hjälpa sig själfva.
Detta bibliotek (Braddock, Pa.) skall gifva dem tillfälle att blifva
ännu ovärderligare för arbetsgifvaren och att förvärfva sig ett
intellektuellt kapital, som är af bestående värde.
Vår tids olycksaliga benägenhet att indraga all industri i oerhördt
stora företag, som kräfva tusentals personer, gör det omöjligt för
arbetsgifvaren att komma i det förtroliga förhållande till sina
arbetare, som under det gamla systemet gjorde ställningen mellan
husbonde och underlydande behagligare för båda parter.
När artiklar tillverkades i små verkstäder af arbetsgifvare, som
endast behöfde ett par män och ett par lärlingar till hjälp, hade
arbetsgifvaren tillfälle att känna alla, att bli bekant med hvar och
en och lära känna hans förtjänster både som människa och arbetare.
Arbetaren å sin sida kom i närmare beröring med sin arbetsgifvare,
lärde känna mera af hans affär, hans bekymmer och omtanke, hans
ansträngningar att vinna framgång och--det viktigaste af allt--de
lärde känna mannen som personlighet. Allt detta är förändradt.
Arbetarna likna alltmera mänskliga maskiner, tyckes det, för
arbetsgifvaren, och denne blir en myt för sitt folk. Från alla
synpunkter sedt är detta ett mycket beklagligt resultat, och ett för
hvilket jag icke kan se något botemedel. De ekonomiska lagarnas fria
spelrum tvingar tillverkningen af alla vanliga förnödenhetsartiklar
mer och mer in i ett fåtal jätteföretag, så att priset må ställa sig
billigare för förbrukaren.
Det är icke längre möjligt att tillverka sådana artiklar i liten
skala. Dyrbara arbetslokaler och maskiner, som kosta millioner,
erfordras, och summan per ton eller per meter af hvad vi kalla
»fixerade omkostnader» är en så stor faktor i totalkostnaden, att om
ett affärsföretag går med vinst eller förlust beror i många fall på,
om det dividerar dessa »fixerade omkostnader»--hvilka i praktiken
äro desamma i större eller mindre etablissemang--med tusen tons
produktion om dagen eller femhundra tons. Häri ligger skälet till den
årligen ökade produktionen i edra fabriker; icke därför att
fabrikanten önskar att öka sitt fabrikat, utan därför att
konkurrensens lag tvingar honom till ytterligheter, så att han kan
reducera mer och mer per ton eller yard af dessa fixerade omkostnader,
hvarpå hans kapitals säkerhet beror.
Alldenstund det är omöjligt för arbetsgifvarna att bli personligen
bekanta med sina tusentals arbetare, måste de, om vi icke skola
förlora all känsla af samhörighet, söka deras bekantskap på annat
sätt; genom att sörja för deras välbefinnande, genom att anslå en del
af arbetsförtjänsten till institutioner, sådana som detta bibliotek,
och besparingsinrättningar, sådana som de kooperativa butikerna,
hvilka upptaga källarvåningen i denna byggnad; och jag hoppas att
arbetarna genom sitt bruk af dessa förmåner visa, att de å sin sida
värdera arbetsgifvarnas tillmötesgående. Genom sådana medel som dessa
kunna vi i någon mån hoppas att underhålla den gamla känslan af
vänlighet, ömsesidigt förtroende, vördnad och aktning, som förr
utmärkte förhållandet mellan arbetsgifvaren och hans arbetare. Vi äro
yngre än Europa och hafva ännu något i detta fall att lägga märke till
från det äldre landet. Men det gläder mig att se, huru många af våra
fabriksidkare vakna upp till insikt af sin plikt mot sina arbetare.
Och af ännu större betydelse äro de många exempel vi se på våra
arbetares önskan att stifta föreningar, hvilka endast kunna vara dem
själfva till fördel. Det är godt och väl att folk hjälper andra, men
det bästa resultatet är nådt, när människor visa att de kunna hjälpa
sig själfva.
En annan viktig punkt, som här bör vidröras, är att i Pittsburg
betalas i allmänhet arbetet så väl, att arbetaren kan spara något
hvarje månad, om han bara vill göra ett försök. Intet är så viktigt
för honom som att spara en del af sina inkomster. Arbetaren, som har
ett eget hem, har redan en säker grund, hvarpå han kan bygga den
bärgning, som på gamla dagar skall gifva honom trefnad och oberoende.
Jag har påpekat önskvärdheten af att vi, med hvarje medel, som står
oss till buds, skulle söka framkalla en känsla af samhörighet och
medarbetarskap mellan arbetsgifvare och arbetstagare. Tro mig,
kapitalets och arbetets intressen äro ett. Den, som försöker att
uppvigla arbetet mot kapitalet, är en fiende till arbetet. Den, som
försöker att uppvigla kapitalet mot arbetet, är en fiende till
kapitalet.
Under många år har jag uppmärksamt studerat frågan om kapital och
arbete, och jag skulle gärna vilja anföra ett par utdrag ur en
artikel, som jag för flera år sedan publicerade:
»Förnämsta orsaken till den slitning, som råder mellan kapital och
arbete, svårighetens verkliga art, och det botemedel jag föreslagit
mot denna olyckliga slitning:
Svårigheten kommer af att personer aldrig någonsin erhålla den