Arbetets Herravälde - 06

Total number of words is 4597
Total number of unique words is 1585
26.9 of words are in the 2000 most common words
36.0 of words are in the 5000 most common words
41.8 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
skall tala om för er, hur jag bar mig åt för att lyckas. Jag höll öron
och ögon öppna och gjorde min husbondes fördel till min.»
Första villkoret för en mans framgång är, att han måste väcka
uppmärksamhet. Han måste göra någonting ovanligt, och särskildt utom
de egentliga gränserna för sina åligganden. Han måste föreslå, eller
spara, eller göra sin principal någon tjänst, som han ej kunde tadlas
för att ha uraktlåtit. När han sålunda ådragit sig sin närmaste
förmans uppmärksamhet--låt vara att denna endast är förman för ett
arbetslag--så har det första steget tagits, ty på närmaste förman
beror befordran. Det beror nu på honom själf huru högt han stiger.
Ofta hör man män klaga öfver att de ej få tillfälle att visa sin
skicklighet och att, om de visa sådan, den ej blir erkänd. Detta
betyder föga. Förmännen tvingas af sitt eget intresse att göra till
sin närmaste man den, som bäst kan fylla platsen, ty chefen vinner
anseende i samma mån som hans departement är dugligt.
Ingen kan hålla en annan nere. Man vet att många praktiska män vunnit
rykte och förmögenhet genom de förbättringar de infört. Förbättringar
kunna lätt åstadkommas af praktiska män på deras eget område, ty de ha
den mest ingående kunskapen om där förekommande problem. Det är på
detta sätt många af våra mest värdefulla förbättringar kommit till
stånd. Den, som åvägabragt en förbättring, skulle städse föredraga en
andel i affären framför högre lön. Äfven om affären hittills icke
varit särdeles famgångsrik tror han, om han är af rätta slaget, att
han kan bringa framgång, och han kan det. Alla affärer erfara med- och
motgång. Tryckta och goda tider följa hvarandra, ett år stor vinst och
därpå flera med liten eller ingen. Detta är affärslifvets lag, som jag
ej behöfver förklara. En duglig, praktisk ung man bör därför ej vara
ängslig angående valet; hvilken affär som helst skall, om den skötes
rätt, under årens lopp ge god vinst.
FAROR, SOM HOTA UNGA MÄN
Där finnas tre stötestenar i vägen för den praktiske unge, mannen, som
har börjat stiga i graderna. Först dryckenskap, som förstås är fatal.
Det tjänar till intet att öda tid på en ung man, som super, han må
vara hur begåfvad som helst. I sanning, ju större begåfningen är,
desto större blir missräkningen.
Den andra stenen är spekulation. En man, som spekulerar, kan omöjligen
draga jämnt med en fabrikant eller en affärsman. För att vinna
framgång inom affärsvärlden bör man räkna på endast fabrikantens eller
köpmannens vinst. Fabrikanten skulle gå stadigt framåt, rättande sig
efter marknaden. När det finns varor att sälja, sälj dem; när nytt
lager behöfs, köp det, priset för dagen må nu vara hvad det vill.
Jag har aldrig känt en spekulerande fabrikant eller affärsman, som var
stadigt fraingångsrik. Han är rik ena dagen, bankrutt den nästa. Det
är dessutom fabrikantens sträfvan att tillverka saker och därvid
sysselsätta arbetare. Detta menar en lofvärd verksamhet. En sådan man
är nyttig för sina likar. Köpmannen är nyttigt sysselsatt med att
sprida förnödenheter, bankiren tillhandahåller kapitalet.
Den tredje stötestenen liknar spekulationen; den heter borgen.
Affärsmän behöfva växlande penningbelopp, stundom ej mycket och en
annan gång stora summor. Då andra arbeta under samma omständigheter,
är frestelsen att ömsesidigt gå i borgen ganska stor. Denna stötesten
måste undvikas. Tillfällen finnas utan tvifvel, då man måste hjälpa
sina vänner, men för att man skall vara säker borde denna regel
beaktas. Ingen bör sätta sitt namn på ett papper för någon annan, om
han ej är i stånd att betala beloppet utan att skada sin egen affär.
Att göra så är ohederligt. En man är skyldig räkenskap åt dem, som
litat på honom, och kreditorerna ha rätt till allt hvad han äger. Hvad
ens egen firma angår så är det »ert namn, er förmögenhet och er
heder», men åt andra kan man ge endast sådan hjälp, som ej stjälper en
själf. Det är därför bäst att ge andra den kontanta hjälp ni förmår,
men aldrig er borgen.
En vanlig orsak till att unga män misslyckas ligger i bristen på
koncentration. De äro alltför benägna att försöka för mycket. Orsaken
till mången öfverraskande kullerbytta ligger häri. Hvarje dollar af
kapital och hvarje affärsidé skulle koncentreras på det företag, hvari
man inlåter sig. Man skulle aldrig skjuta mot för många mål. Det är en
dålig affär, som ej ger bättre vinst på det ökade kapitalet, än om
samma summa placerats i ett annat företag. Ingen man, intet bolag kan
sköta en affärsmans kapital så väl som han själf. Regeln, »lägg ej
alla dina ägg i samma korg», duger ej för en mans lifsgärning. Lägg
alla dina ägg i samma korg, och gif sedan noga akt på den korgen, det
är den rätta regeln, den mest värdefulla af alla.
Under det affärer af alla slag visa allt större böjelse att slå sig
samman i några få stora företag, finner man icke desto mindre dagligen
att verklig duglighet, som har intresse i vinsten, är alldeles
oumbärlig för dessa företags framgång. Genom korporationer, hvilkas
aktier säljas dagligen, genom bolag, som finna det nödvändigt att
intressera sina dugligaste män, genom köpmän, som kunna framgångsrikt
sköta sina stora företag endast genom att göra dugliga män till
delägare, öppna sig i alla delar af världen vägar, flera till antalet,
större i utsträckning och lättare att beträda än någonsin förut, för
den nyktre, sparsamme, energiske och duglige arbetaren, för den
vetenskapligt bildade unge mannen, för springpojken och kontoristen,
vägar, hvarå de kunna vinna större framgång än som någonsin förut i
världshistorien stått dem till buds.
Då därför en ung man, i hvilken ställning eller hvilken affär som
helst, förklarar och beklagar sig öfver att han ej har tillfälle att
visa sin duglighet och bli delägare, så duger det gamla svaret:
»Ej må vi tadla stjärnorna, o Brutus, Men väl oss själfva, för vår
brist på framgång.»
_________________________________________________________________
RIKEDOM OCH DESS ANVÄNDNING
»Rikedom», har Mr. Gladstone sagt, »är summan af hela världens
arbete.» Att penningförvärfvet sätter hela världen i arbete, beror
därpå, att med några få olyckliga undantag, unga män äro födda till
fattigdom och underkastade att arbeta under den hälsosamma lag, som
bjuder: »Du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett».
Det är modärnt nu för tiden att jämra sig öfver fattigdomen som något
ondt och att beklaga den unge mannen, som icke blifvit född med en
silfversked i munnen. För min del instämmer jag hjärtligt i president
Garfield's uttalande: »Det rikaste arf en ung man födes till, är
fattigdom». Det är min fasta öfvertygelse att af denna klass ha vi det
bästa och största att förvänta. Det är icke bland millionärens eller
den högt uppsattes söner, som världen får sina lärare, sina martyrer,
sina uppfinnare, sina statsmän, sina diktare eller ens sina affärsmän.
Alla dessa komma fram ur den fattiga kojan. Vi kunna knappast läsa ett
bland de få »namnen, som aldrig dö», eller om någon släktets
välgörare, som icke hade fördelen af att vara född, vaggad och fostrad
i fattigdomens skola. Det finns intet så förvekligande, intet så
förödande i sin verkan på de egenskaper, som skulle leda till högre
mål--moraliska eller intellektuella--som ärfd rikedom. Om det
ibland er finns en ung man, som känner att han icke behöfver anstränga
sig för att förtjäna sitt uppehälle, så skänker jag honom mitt
innerligaste deltagande. Men om han skulle visa sig vara ett undantag
från sina jämlikar och blifva en aktningsvärd medborgare, till nytta
för samhället, så skänker jag honom i stället för mitt deltagande min
djupaste vördnad; ty den, som öfvervinner de frestelser, som åtfölja
ärfd rikedomn, är af »jordens salt» och förtjänar dubbel ära.
Det är mycket godt man får till lifs i The New York Sun, hvars
framstående utgifvare och ägare ni nyligen hade nöjet, fördelen och
äran att lyssna till. Jag ber att få läsa upp följande för er såsom en
af The Sun's talrika ljusstrålar:
»VÅRA GOSSAR
Hvarje moralist frågar sig ibland: Hur är det fatt med sönerna till
våra rika och stora män? Frågan åtföljes af en sorglig statistik öfver
sådana söners uselhet och förfall.
Moralisternas misstag är att de framställa frågan oriktigt. Det är
icke galet fatt med dessa dåraktiga söner, utom att de äro olyckliga;
men med deras fäder är det på tok.
Föreställ er att ett vackert exemplar af en gammal jakthund, som väl
skött sin syssla, samlade en otalig mängd villebråd i parken, gödde
dem och sade till sina valpar: »Se här, pojkar, jag har med stor möda
samlat dessa djur, och nu vill jag att ni roar er. Jag är sa van att
ströfva genom skogarna och kan icke lägga bort vanan att jaga, men ni,
gossar, behöfva bara springa omkring i parken och ta för er hvad ni
behagar. En sådan jakthund skulle föraktas af hvarje hundkännare.
Husbonden skulle säga till en sådan hund: »Herr Hund, ni håller helt
enkelt på att förstöra dessa valpar. För mycket kött och ingen motion
ger dem skabb och sjutton andra krämpor; och om valpsjukan inte dödar
dem, skola de bli en hop vingelbenta, surögda stackare, som ni får
skämmas för. För himmelens skull låt dem lefva på hundbröd och hållas
strängt».
Samma man gör själf med stor stolthet hvad han fördömer hos hunden
eller katten. Han fördärfvar sina barn, och när han sedan blir gammal,
klagar han öfver att han gjort allting för dem, och ändå ha de bara
gjort honom sorg. Den, som ger sin son en befattning han icke gjort
sig förtjänt af och ger honom tillfälle att vanära sig och sina
anhöriga, förtjänar icke mera deltagande, än hvilken som helst usling,
som afsiktligt uppfostrar en gosse till ohederlighet.
De feta, onyttiga mopsarna, som flåsande och pustande släpas i band af
unga damer, kunna icke klandras för sin belägenhet; och samnma
förhållande är det med rika mäns söner. De unga damerna, som gödde
sina mopsar alltför rikligt, och fäderna, som skämde bort sina söner,
ha endast sig själfva att skylla.
Ingen skulle kanske vilja försvara saken, men hvem som helst måste
medge, att om lagen gjorde det omöjligt för en person att ärfva mer än
en god uppfostran och en sund kroppskonstitution, så skulle vi inom
kort äga ett nytt, bättre släkte.»
Detta är sundt. »Om ni ser det i The Sun, så är det så»--åtminstone
i detta fall.
Det är icke den fattige unge mannen, som hvarje morgon går till sitt
arbete och håller på därmed till aftonen, som vi skola beklaga. Det är
den rike mannens son, hvilken Försynen förmenat denna ärofulla
uppgift. Det är icke den arbetsamme mannen, utan den late, som skulle
väcka vårt deltagande och allvarliga bekymmer. »Lycklig den människa,
som funnit sitt arbete», säger Carlyle. Jag säger: »Den människa är
lycklig, som måste arbeta, som måste arbeta strängt och arbeta länge».
En stor skald har sagt: »Den beder bäst, som älskar mest». Detta kunde
omnskrifvas till: »Den beder bäst, som arbetar mest». Ett hederligt
dagsverk väl fullbordadt är ingen dålig bön. I våra dagar höjes ofta
ropet: »Afskaffa fattigdomen!» Men det kan lyckligtvis icke ske;
fattiga skola vi alltid hafva ibland oss. Afskaffa fattigdomen, och
se sedan hvad det blefve af »människosläktet? Framåtskridande och
utveckling skulle upphöra. Tänk om dess framtid berodde på de
rika. Tillförseln af hvad som är godt och stort skulle afstanna och
det mänskliga samhället återgå till barbarism. Afskaffa lyx, om ni
vill, men lämna oss den mark, ur hvilken det bästa hos
människokaraktären växer upp: fattigdom--hederlig fattigdom.
Jag vill för ett ögonblick antaga, mina herrar, att ni alla voro nog
lyckliga att vara födda fattiga. Den första fråga, som tvingar sig på
er, är denna: »Hvad skall jag lära att göra för slags nyttigt arbete,
som i utbyte skall gifva mig medel till föda, kläder, hus och hem och
göra mig oberoende af andras understöd? På hvilket sätt skall jag
förtjäna mitt uppehälle?» Och den unge mannen kan föredraga, eller tro
att han skulle föredraga ett visst slags arbete framför andra, att bli
affärsman eller handtverkare, präst, läkare, arkitekt, elektriker
eller jurist. Jag tviflar icke på att några af er i edra mest
högtsväfvande planer sträfva efter att bli journalister. Men det är af
ringa betydelse, hvad den unge mannen tycker om eller inte tycker om;
han måste alltid hålla en punkt klar framför sig: »Kan jag uppnå en
sådan skicklighet i detta fack, att jag säkert, genom att ägna mig
däråt, kan förtjäna mitt uppehälle?»
Den unge man, som beslutar sig för ett nyttigt arbete, för hvilket han
till gengäld får en summa, som är tillräcklig för hans underhåll, ser
klart en af sina allra första plikter. Han möter genast frågan, som
tvingar sig på honom och kräfver ett svar, och han besvarar den
riktigt.
Här är intet tal om förvärfvande af rikedom. Hvar och en medgifver,
att en ung mans första plikt är att arbeta för sitt uppehälle. Om det
nästa steg han har att taga äro äfven alla eniga; den unge mannen kan
icke sägas hafva uppfyllt hela sin skyldighet, om han lämnar ur
räkningen lifvets tillfälligheter, olyckshändelse, sjukdom och tryckta
arbetslöner, som för närvarande. Klokheten bjuder honom att besinna
dessa omständigheter, och det är en del af hans plikt att spara något
af sin inkomst och placera sina besparingar i banker eller egendom
eller i något vinstgifvande företag, så att han i händelse af behof
eller på sin ålderdom icke står på bar backe, utan har något att lefva
af. Jag tror att vi alla äro öfverens om lämpligheten--nej plikten
att arbeta och spara för vårt uppehälle och därigenom bibehålla vårt
oberoende och vår själfaktning.
Dessutom tager jag för afgjordt, att några af er redan beslutat att så
snart som möjligt bedja »en viss ung dam» dela sin lott--eller
lotter, ty naturligtvis skulle han ha en lott eller ett par att dela.
Äktenskapet är en mycket viktig sak och ger anledning till många
allvarliga betraktelser. »Tänk på att du, när du gifter dig, får en
kvinna med godt, sundt förstånd», var det råd min lärare gaf mig, och
jag testamenterar det härmed åt er. Godt, sundt förstånd är den
ovanligaste och den oskattbaraste egenskapen hos både kvinna och man.
Men innan ni får tillfälle att skaffa er en kamrat genom lifvet,
kommer den frågan, hvarom jag ämnar tala till er--»rikedom»--icke
rikedom på millioner, utan helt enkelt tillräcklig inkomst för att
föra ett anspråkslöst, oberoende lif.
Hvad menas med rikedom? Hur skapas den och hur fördelas den? Icke
långt härifrån ha vi ofantliga kollager, som millioner af år legat
till ingen nytta och därför varit värdelösa. Genom något experiment
eller kanske en tillfällighet upptäcktes att den där svarta stenen
kunde brinna och frambringa värme. Människor gräfde schakt, satte upp
maskiner, sprängde och hämtade upp kol, som de sålde till allmänheten.
Det tog vedens plats som bränsle till ungefär halfva kostnaden. Genast
blef hvarje kollager värdefullt, därför att det var nyttigt eller
kunde blifva det, och sålunda blef landets rikedom ökad med en ny
artikel, värd hundra, ja, tusen millioner. En skotsk arbetare,
förtäljer historien, satt en dag och såg in i elden, där en tekittel
stod och kokade, och han märkte huru ångan lyfte locket. Detta ha
hundra tusentals människor sett före honom; men ingen såg hvad han såg
--ångkraften, som gör hela världens arbete för så oändligt liten
kostnad i jämförelse mot förr, att man icke ens förmår att räkna ut,
huru mycket världens rikedom ökades häraf. Allmänhetens besparingar
äro rikedomens rot. En ung mans arbete till allmänhetens bästa skapar
rikedom i förhållande till den nytta han gör allmänheten. Kommendör
Vanderbilt såg, tror jag, tretton olika korta järnvägslinjer mellan
New York och Buffalo, under tretton olika förvaltningar och med en
osammanhängande och besvärlig tjänstgöring. Albany, Schenectady,
Utica, Syracuse, Auburn, Rochester m. fl. stodo i spetsen för några af
dessa bolag. Han förenade dem alla, byggde en direkt linje, hvaröfver
er statsexpress flyger femtioen mil i timmen--största uppnådda
hastighet. Och hundratals passagerare befara den linjen mot en under
det gamla systemet. Han gjorde allmänheten en särskild tjänst, som
fullföljd af andra, nedbringar kostnaden för transport af födoämnen
från Västerns prärier till edra dörrar till en ren obetydlighet pr
ton. Han förskaffade allmänheten--och fortfar därmed hvarje dag--
oberäknelig rikedom, och den vinst han själf skördade var endast en
droppe i hafvet, jämförd med den han öste öfver staten och nationen.
I gamla dagar, innan ånga, elektricitet eller någon annan af de
modärna uppfinningarna, som gemensamt ha förändrat världens utseende,
funnos till, gjordes allt i liten skala. Det fanns icke tillfälle för
stora idéer att blifva utförda i stor skala och sålunda skaffa rikedom
åt uppfinnaren, upptäckaren, upphofsmannen eller verkställaren. Nya
uppfinningar gåfvo detta tillfälle, och många stora förmögenheter
skapades af enskilda. Men i våra dagar passera vi--såvida vi icke
redan ha gjort det--detta utvecklingsstadium, och det är endast en
orsak, som numera kan skapa stora förmögenheter--jordegendomarnas
stigande i värde. Fabriksverksamhet, kommunikation öfver land och haf,
banker och försäkringsanstalter hafva alla kommit i händerna på bolag,
bestående af hundra, i många fall tusen aktieägare. New Yorks
centraljärnväg äges af mer än tiotusen aktieägare,
Pennsylvaniajärnvägen äges af flera personer än den stora armé består
af, som den har i sin tjänst, och nästan en fjärdedel af ägarna äro
kvinnor och barn. På samma sätt är det med de stora fabriksbolagen,
med de stora ångbåtslinjerna, med bank- och försäkringsinrättningarna,
ja med alla affärsgrenar. Det är ett stort misstag af unga män att
säga: »Åh, vi kunna aldrig komma in i en affär». Om någon af er sparat
så mycket som femtio eller hundra dollars så vet jag verkligen inte
någon slags affärsgren, hvari ni inte genast kan kasta er in. Med
aktien på fickan kan ni infinna er vid aktieägarnas sammanträde, hålla
tal och framställa förslag, tvista med direktören och förklara huru
bolagets förvaltning bör ordnas och ha en ägares alla rättigheter och
hela inflytande. Ni kan köpa aktier i allting, från tidningar till
hyreskaserner. Men kapital betalas så ömkligt nu för tiden, att jag
tillråder stor försiktighet vid placeringen. Jag upprepar hvad jag
förut sagt till kroppsarbetare och till präster, till professorer,
artister, läkare och med dem likställda: »Sätt icke in edra penningar
i något som helst affärsföretag »--affärsrisker äro icke för sådana
som ni. Köp allra först ett eget hem, och om ni sen har något öfver,
så köp ett annat hus eller del i ett hus, eller tag en inteckning i
ett hus eller i en järnväg, och låt det vara första inteckningen samt
nöj er med måttlig ränta. Vet ni att af hundra, som på egen hand
försöka att göra affärer, visar statistiken att de nittiofem förr
eller senare misslyckas. Jag vet det af egen erfarenhet. Jag kan
citera »Hudibras» [1] och säga er, att, hvad åtminstone en affärsgren
angår, äro hans ord i högsta grad träffande ännu i dag:
»Ack ve! Den man får mera, än han tål,
som ständigt har att göra med kallt stål.»
[1] »Hudibras»--en komisk hjältedikt från 1600-talet af Samuel
Butler
Aktieägare i järn- och stålaffärer kunna intyga sanningen häraf,
antingen stålet är varmt eller kallt. Samma förhållande råder inom
andra affärsgrenar.
Första klagan öfver våra dagars affärsställning gäller rikedomens
hopande i fåtalets händer. Detta var, som jag redan sagt, förhållandet
strax efter att de nya uppfinningarna ändrat världens ställning. Men i
dag är det icke sant. Rikedomen blir mer och mer fördelad bland de
många. Summan af arbetets och kapitalets gemensamma vinst, som nu
kommer på arbetets lott, har aldrig varit så stor som nu, och summan,
som går till kapitalet, aldrig så liten. Under det att kapitalets
vinst minskats med mer än hälften, där den icke alldeles uteblifvit,
visar statistiken att arbetsförtjänsten aldrig stått så högt som före
de senaste dåliga konjunkturerna inom affärsvärlden, och att
lefnadsförnödenheter betydligt fallit i pris. Storbritannien har
inkomstskatt, och vårt land måste för en tid underkasta sig en dylik
pålaga. Af statistiska uppgifter från England framgår, att under de
elfva åren från 1876 till 1887 ökades antalet af personer, som i
årsinkomst hade från 750 till 2,500 dollars, med mer än 21 procent och
minskades antalet af dem, som hade från 5,000 till 25,000 dollars, med
2 1/2 procent.
Ni kan vara öfvertygad om, mina herrar, att frågan om rikedomens
fördelning ganska snart ordnar sig under närvarande förhållanden och
ordnar sig i den rätta riktningen. De få rika bli fattigare, och de
arbetande många bli rikare. Några få undantagsmän kunna nog skapa sig
rikedom, men den blir säkert måttligare än förr. Detta är kanske icke
till så stor lycka för massan af folket, som man är benägen att tro,
emedan samlandet af stor rikedom i händerna på en företagsam man, som
fortfarande hänger i arbetet, är det bästa medlet att åstadkomma
mångas välstånd. Tänk på den rikaste man, som världen någonsin sett,
och som dog i New York för några år sedan. Med undantag af en liten
ränta, som förslog till de dagliga utgifterna, var hela hans
förmögenhet och dess afkastning insatt i företag, som åstadkommit vårt
järnvägssystem, med dess oerhördt billiga transportkostnader. Antingen
millionären vill det eller ej, så kan han icke undgå den lag, som
under nuvarande förhållanden tvingar honom att använda sina millioner
till folkets bästa. Allt han kan få af dem under de få år han lefver
är att han kan bo i ett finare hus, ha finare möbler och omgifva sig
med konstföremål. Jag kunde tilllägga: ett präktigare bibliotek--
mera af gudarna i sin närhet--men af hvad jag sett af millionärer är
biblioteket den minst begagnade delen af deras »möbler» i den ståtliga
bostaden. Han kan äta finare mat och dricka finare viner, hvilket bara
förstör honom. Men den modärne millionären är vanligen en man med
mycket tarflig smak och till och med gnidarevanor. Han använder mycket
litet för egen räkning och är arbetsbiet, som i industrikupan samlar
honung, hvilken sedan kommer invånarna i den där kupan och allmänheten
i stort sedt till godo. Detta är en sann bild af millionären, sådan
Mr. Carter skildrat honom i sitt märkliga tal inför
Beringsundtribunalet i Paris: [2]
[2] En år 1893 tillsatt skiljedomstol för att lösa tvisten mellan
Amerika och England om sälfångsten i Berings sund.--Ö a.
»De som lyckas bäst i att förvärfva egendom och i en sådan enorm
utsträckning äro just de män, som kunna bäst sköta den, så att den
mest gagnar samhället. Det är därför att de äga den egenskapen, som de
kunna förstora den i så hög grad. De äga verkligen i ordets rätta
mening, endast hvad de förbruka. Återstoden tillfaller det allmänna
bästa. De äro endast förvaltarna. De placera rikedomen och ställa om
att pengar sättas in i det eller det företaget och i ännu ett
annat. Allt slags arbete, som kan vara produktivt, gynnas af
dem. Dessa män, som förvärfva dessa hundra millioner, göra släptjänst
hos den återstående delen af samhället--sådan är faktiskt deras
ställning. Och samhället tål det, därför att det vet att det är
fördelaktigast.»
Här är ett annat vittnesbörd af en lika märklig man. Er vän, Mr. Dana,
sade med fullkomlig rätt i Cornelluniversitetet:
»Det är en klass af människor, som jag särskildt vänder mig till,
vetenskapsmännen, tänkarna och uppfinnarna; och så till den klass af
människor, som blifvit välsignad med förmågan att spara, att förvärfva
rikedom, att samla och koncentrera pengar, män, mot hvilka det nu är
modärnt att deklamera och mot hvilka man söker stifta lagar. Och ändå,
om det finns någon mänsklighetens välgörare, som skulle kunna väcka
afund för allt han lyckats uträtta och för de oförgätliga minnen han
lämnat efter sig, så är det Ezra Cornell. Eller, för att taga ett
annat, nära till hands varande exempel, Henry W. Sage. Dessa män
visste huru de skulle bli rika, därför att de fått den begåfningen;
och när de blefvo rika, så visste de huru rikedomen skulle användas
till ändamål, somn skola gagna mänskligheten så länge världen består.
Mannen med snille och mannen med penningar, dessa, som bereda nya
arbetsfält, och dessa, som samla och spara för att bilda stora
affärsföretag till allmänhetens nytta, dessa äro världens utsedda och
oskattbara ledare i det nu började tjugonde seklet.»
Bien i en kupa förstöra icke arbetsbien, som samla honung, utan
drönarna. Det är ett stort misstag af allmänheten att vilja skjuta ned
millionärerna, ty de äro bina, som tillverka mest honung och bidraga
mest att fylla kupan, äfven sedan de fullproppat sig själfva. Låt oss
ge akt på den märkliga omständigheten, att ett lands och ett folks
välmåga står i proportion till antalet millionärer. Se på Ryssland,
med dess befolkning af så godt som trälar, lefvande på svältkost, som
ingen i vårt land kunde eller ville röra vid; och i Ryssland skall ni
icke finna en enda millionär, med undantag af kejsaren och ett par
jordägande adelsmän. Det är nästan på samma sätt i Tyskland. I hela
tyska kejsardömet känner jag inte till mer än två millionärer. I
Frankrike, där folket har det i allmänhet bättre än i Tyskland, kan ni
icke räkna till ett halft dussin millionärer i hela landet. I vårt
gamla hemland, Storbritannien, som är det rikaste land i Europa--det
rikaste i världen med undantag af ett, vårt eget--finnas fler
millionärer än i hela det öfriga Europa, och dess befolkning är mera
välmående än i något annat land. Ni kommer till vårt eget land: vi ha
flera millionärer, än hela den öfriga världen tillsammans, ehuru vi
icke ha en tiondedel så många som man tror. Jag har sett en
förteckning af en välkänd jurist i Brooklyn öfver personer, som
antogos vara millionärer, och den väckte mitt löje, som den väckt
många andras. Jag såg män kallas för millionärer, som icke ens kunde
betala sina skulder. Många borde haft en nolla borttagen från sina
1,000,000. För en tid sedan satt jag vid en middag bredvid Mr. Evarts,
och samtalet rörde sig om idéen att personer, medan de lefde, skulle
utdela sin förmögenhet till allmännyttiga ändamål. En af de närvarande
herrarna sade, att det var fullkomligt riktigt, och anförde många
skäl, af hvilka ett var, att ingen kunde ta sin rikedom med sig i
döden.
»Jag vet just inte det», sade Mr. Evarts. »Min erfarenhet som New
Yorksjurist är, att, på ett eller annat sätt lyckas människor i att
taga åtminstone fyra femtedelar med sig.» Deras beryktade rikedom får
man aldrig reda på efter deras död.
Hur idealförhållandena än må utveckla sig, förekommer det mig, som om
Mr. Carter och Mr. Dana hade rätt. Under våra nuvarande förhållanden
är millionären, som fortfar att arbeta, den billigaste tjänare
allmänheten kan hålla sig med för priset af hans kläder, föda och
bostad.
Nutidens uppfinningar leda till affärskoncentrering. Ni kan icke med
fördel leda en Bessemerfabrik utan att sysselsätta tusen arbetare på
en plats. Ni kan icke tillverka pansarplåt till våra skepp utan att
först ge ut sju millioner dollars, som Bethlehembolaget nyligen gjort.
Ni kan inte väfva en aln bomullstyg under konkurrens med världen, utan
att ha en ofantlig fabrik och tusentals män och kvinnor, som hjälpa er
med arbetet. Det stora elektriska etablissemanget här i er stad har
framgång, därför att det kostat millioner och kommer att drifvas i
stor skala. Under sådana villkor kan det icke undvikas, att rikedomen
under gynnsamma konjunkturer samlas i händerna på ett fåtal. Men af
femtio stora förmögenheter, som Mr. Blaine hade på sin lista, fann han
endast en, som förvärfvats genom ett yrke. De flesta förtjänas på
jordegendom, därnäst på kommunikationsmedel och bankrörelse. Hela
yrkesvärlden hade åstadkommit endast en millionär.
Men under antagande att ett öfverflöd af rikedom faller i händerna på
ett fåtal människor--hvad är deras plikt? Hur skall sträfvan efter
dollars lyftas från den låga atmosfär, som omger affärslifvet, och
blifva till en ädel lefnadsbana? Hittills har rikedomen blifvit
förfogad öfver på tre sätt: Det första och allmännaste har varit att
testamentera den åt sin efterlefvande familj. Frånräknadt omsorgen för
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Arbetets Herravälde - 07
  • Parts
  • Arbetets Herravälde - 01
    Total number of words is 4620
    Total number of unique words is 1519
    24.3 of words are in the 2000 most common words
    33.3 of words are in the 5000 most common words
    37.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 02
    Total number of words is 4536
    Total number of unique words is 1531
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    33.9 of words are in the 5000 most common words
    39.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 03
    Total number of words is 4527
    Total number of unique words is 1437
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    33.0 of words are in the 5000 most common words
    38.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 04
    Total number of words is 4557
    Total number of unique words is 1354
    25.3 of words are in the 2000 most common words
    33.0 of words are in the 5000 most common words
    38.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 05
    Total number of words is 4326
    Total number of unique words is 1639
    21.0 of words are in the 2000 most common words
    30.0 of words are in the 5000 most common words
    33.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 06
    Total number of words is 4597
    Total number of unique words is 1585
    26.9 of words are in the 2000 most common words
    36.0 of words are in the 5000 most common words
    41.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 07
    Total number of words is 4421
    Total number of unique words is 1668
    22.8 of words are in the 2000 most common words
    32.2 of words are in the 5000 most common words
    37.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 08
    Total number of words is 4296
    Total number of unique words is 1602
    22.7 of words are in the 2000 most common words
    31.7 of words are in the 5000 most common words
    36.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 09
    Total number of words is 4611
    Total number of unique words is 1497
    26.1 of words are in the 2000 most common words
    35.1 of words are in the 5000 most common words
    39.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 10
    Total number of words is 4353
    Total number of unique words is 1633
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    32.9 of words are in the 5000 most common words
    37.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 11
    Total number of words is 4172
    Total number of unique words is 1438
    23.8 of words are in the 2000 most common words
    31.7 of words are in the 5000 most common words
    38.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 12
    Total number of words is 4180
    Total number of unique words is 1601
    22.3 of words are in the 2000 most common words
    30.5 of words are in the 5000 most common words
    35.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 13
    Total number of words is 4341
    Total number of unique words is 1581
    22.9 of words are in the 2000 most common words
    32.2 of words are in the 5000 most common words
    37.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 14
    Total number of words is 4123
    Total number of unique words is 1471
    21.3 of words are in the 2000 most common words
    28.2 of words are in the 5000 most common words
    33.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 15
    Total number of words is 1107
    Total number of unique words is 504
    27.9 of words are in the 2000 most common words
    35.8 of words are in the 5000 most common words
    39.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.