Arbetets Herravälde - 05

Total number of words is 4326
Total number of unique words is 1639
21.0 of words are in the 2000 most common words
30.0 of words are in the 5000 most common words
33.7 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
silfvermyntning» eller åtminstone på de nuvarande silfverlagarna,
emedan hon på något sätt fått det intryck, att ju mer silfver som
myntas, dess mer skall hon få på sin lott. Låt oss se litet närmare på
den saken. När regeringen köper silfvertackor, ger hon sina egna
sedlar eller silfverdollars för dem. Hvem får dem? Ägarna af
silfvertackorna. Hur kunna de tagas ur deras fickor och stoppas i
folkets? Af hvad vi veta om silfvermännen, kunna vi icke vänta att de
skola skänka bort sina dollars till någon. Det är endast när de köpa
folkets arbete eller produkter, som de därför lämna dessa dollars till
hundra cents värde, men som kostat dem endast sjuttioåtta. Vilja de
gifva flera af dessa sjuttioåttacentsdollars, än de skulle ha gifvit
af hundracentsdollars för samma arbete och produkter? Nej, icke förrän
regeringens försök att gifva silfver ett artificiellt värde gått om
inte och våra pengar fallit i värde, då en dollar kanske icke gäller
för en half; beräknadt efter guldvärde, skulle de alltid gälla mindre
än förut. Huru kan då arbetarnas eller farmarnas fördel tillgodoses?
Det är silfverägarna, som få hela fördelen. Detta är ju
solklart. Hittills är dollarn, som farmaren eller arbetaren emottager,
ännu värd en dollar därför att regeringen genom kraftig ansträngning
varit i stånd att uppehålla värdet. Men då »fri silfvermyntning»
inträder, måste silfverdollarn sjunka ned till sitt verkliga värde--
sjuttioåtta cents--och farmaren och arbetaren bli skändligt
bedragna. Fördelen för farmaren, handtverkaren, arbetaren och alla
löntagare är, att de pengar de erhålla skola vara af högsta värde och
icke billiga--guld och icke silfver.
Hittills ha vi hållit fast vid guld som standard. Allting i Förenta
staterna är i dag baseradt på guld, alla sedlar och silfvermnynt
motsvarande guld. Har detta varit en klok eller oklok taktik? Skulle
det nu vara bäst att kasta öfver bord guldstandarden, som de mest
framstående nationerna så ifrigt hålla fast vid, i synnerhet
Britannien, och antaga våra sydamerikanska grannars silfverstandard?
På den solida guldklippan som vår grund ha vi uppbyggt det rikaste
land i världen och det land, som nått den största utveckling i
landtbruk, industri, grufdrift och handelsföretag. Vi ha blifvit
rikligare välsignade än någon nation solen ännu lyst öfver. I intet
annat land äro arbetslönerna så höga eller massan af folket i så
burgna omständigheter. Skola vi nu afskaffa guldstandarden eller ens
röra vid den? Det är den fråga, som i dag riktas till Förenta
staternas folk.
New Yorks Evening Post är ett frihandelsorgan, men tidningen har
nyligen sagt, att den hellre ville vara med om att utfärda tio Mc
Kinleybillar än en sådan silfverbill som begärdes. Och jag, en
republikan och ifrig protektionist, säger er, att jag förr skulle
afstå från Mc Kinleybillen och utfärda faktorilagen, om jag i utbyte
kunde få den nuvarande silfverbillen upphäfd och silfver behandladt
som andra metaller.
Vid nästa presidentval, ifall jag har att välja mellan en person, som
gynnar silfver och tullskydd, och en, som gynnar guldstandarden och
frihandel, så skall jag rösta på den senare, därför att mitt förstånd
säger mig, att till och med tulltariffen är icke hälften så viktig för
landet som bibehållandet af den högsta standard för folkets pengar.
Skulle det icke vara nyttigt för er att lyssna till män, som ha ert
förtroende och som af den ställning de intagit varit tvungna att sätta
sig in i och pröfva denna silfverfråga? President Harrison är känd som
en mycket samvetsgrann man. Han är icke rik--han är fattig. Hvad som
mest ligger honom om hjärtat är att söka gagna den fattigare
arbetsklassen i hans fosterland. Han har studerat denna sak och han
säger er, att det första en förfalskad silfverdollar kommer att göra
blir att bedraga en fattig arbetare, som mottager den som betalning
för produkter eller arbete. Expresidenten Cleveland är, liksom
Harrison, en fattig karl. Hans sympatier tillhöra arbetsklassen--
massorna. Han måste studera frågan för att kunna behandla den, och
fastän många af hans parti hade blifvit dragna in i detta korståg för
silfret--tillfälligt, få vi hoppas (ty till demokratpartiets beröm
måste jag säga, att det hittills i denna sak visat sig som en trofast
vän af de bästa pengar åt folket)--Mr. Cleveland kände, att han
måste säga sanningen och fördöma frisilfvermyntningsidéen, emedan han
ansåg att den skulle skada nationens arbetare. Hans nyligen utsända
bref ger ett annat bevis på att naturen bildat honom till att gå i
spetsen--en modig man och icke en pultron. Han väger icke sina
personliga fördelar mot deras bästa, som en gång valde honom till
president. Vi kunna nämna ännu flera: Ingen dugligare, präktigare och
mera äkta demokrat än Mr. Manning och ingen dugligare, präktigare och
mera äkta republikan än Mr. Windom har någonsin handhaft nationens
finanser. Dessa män voro folkets verkliga vänner. Båda måste undersöka
silfverfrågan för att veta hvad som var bäst och handla så, att det
lände till folkets välfärd. Båda blefvo djupt bekymrade öfver den
hotande faran af »förfalskade mynt» och använde all sin makt för att
hindra kongressledamöterna från att tvinga regeringen att blottställa
arbetarnas intressen och göra dem till ett offer för spekulanter. Två
af dessa stora män ha af eder upphöjts till den högsta politiska
värdighet på jorden, och de hade och hafva framför allt hjärta för de
mångas välfärd. Att de, ehuru politiska motståndare, likväl enades i
denna fråga måste för hvarje farmare, handtverkare och arbetare i
Förenta staterna vara ett mycket talande bevis för att de, och icke
silfrets försvarare, äro hans klokaste rådgifvare.
Jag slutar med ett råd till folket. Om icke regeringen upphör att
månad efter månad belasta sig med mera silfver, eller om fri
silfvermyntning uppmuntras, så undvik silfver. Om ni lägger af något,
så låt det vara guld. Om ni deponerar något i en bank, så låt det vara
guld. Det är onödigt att den fattige utsätter sig för någon risk. Om
ni icke skyndar er, så skall ni finna att intet guld finns kvar åt er.
Spekulanter och försiktiga och initierade affärsmän skola bemäktiga
sig allt. Det bör vara ett varnande faktum, att i dag kunde inga
värdepapper sälj as som icke voro betalbara i guld. Faran står för
dörren. Hvad som än händer, så kan ni sofva tryggt på guld. Silfver
skall ge visa män onda drömmar. Vår regering kan göra mycket; hon är
ganska mäktig. Men det finns två saker hon icke kan göra: Hon kan icke
af sig själf, emot hela världen, gifva silfver ett högre värde, än det
öfverallt i världen äger i sig själft som metall; och hon kan icke
minska guldets värde. En dag skall ni kanske tacka mig för rådet, fast
jag hoppas ni icke skall få anledning att följa det.
Tro dock icke att jag förtviflar öfver republiken--aldrig. Äfven om
hon blir indragen i de svårigheter, som följa med silfver, och vi få
det lika illa ställdt som Argentinska republiken, hvarest en
gulddollar är värd två och en half silfverdollars, finns ingen
anledning att frukta för den slutliga utgången. Folkets sunda förstånd
skall snart åter införa guldbasis, och republiken skall träda fram i
första ledet bland nationerna. Men silfverexperimentet kommer att
kosta oss mycket, och det är bättre att den direkta förlusten drabbar
de få penningstarka än massan af folket. Äfven i bästa fall kommer den
senare att lida mest, män med pengar veta bättre, än andra kunna det,
huru de skola skydda sig. Jag är säker på att folket skulle kunna
hindra all denna förlust, om det endast kunde lära sig förstå frågan,
ty dess intressen, ännu mer än de rikas, ligga att få ärliga pengar
och det behöfde endast uttala sin önskan till sina representanter för
att den hotande krisen skall bli afvänd.
Silfver har, på grund af dess växlande pris, blifvit spekulantens
verktyg. Stadigt, rent, oföränderligt guld har alltid varit, och mera
nu än någonsin, det bästa medlet för att skydda den stora massan af
folket.
Jag har skrifvit förgäfves, om mina ord icke i någon mån göra klart
hvarför det är så, och om de icke kunna förmå folket att låta sina
representanter i kongressen tydligt förstå att, komma hvad som vill,
måste republikens stämpel vara sann, amerikanska folkets pengar de
värdesäkraste af alla pengar i världen, öfver tvifvel och misstankar,
och dess standard i framtiden, som det förflutna, icke växlande
silfver, utan evigt bestående guld.
_________________________________________________________________
HURU FÖRMÖGENHET VINNES
(Ur »New York Tribune», den 13 April 1890)
Fördelarna af att börja i god tid. Universitetsbildning icke
erforderlig för ekonomisk framgång. Fattiga pojkar framtidsmännen.
Män med affärsduglighet säkra om erkännande.
Arbetsvärlden kan indelas i två stora läger--jordbruk och industri.
I dessa göra motsatta principer sig gällande: i det förra en utsträckt
fördelning af jord ibland många, och i det senare sträfvan efter att
koncentrera affärsföretagen åt de få. Ett af de två stora misstag,
hvarpå »Fattigdom och framåtskridande»--Henry George's bok--hvilar,
är att jorden kommer mer och mer i händerna på ett fåtal. Den
enda källa hvarifrån Mr. George kunde erhålla tillförlitliga
upplysningar i saken är statistiken; och denna säger oss att år 1850
var medelstorleken af farmar i Förenta staterna 203 acres; 1860, 199
acres; 1870, 153 och 1880 reducerad ända till 139 acres. Till denna
snabba fördelning af jord ligger orsaken nära till hands. Farmaren,
som med egen arbetskraft odlar en liten farm, är i stånd att fördrifva
ur täflingen kapitalisten, som försöker att med hjälp af andra drifva
landtbruket i stor skala. Det är ett ganska egendomligt förhållande,
att i Storbritannien ha de små jordbrukarna lättare gått igenom de för
jordbruket ogynnsamma konjunkturerna än de större egendomsägarna.
Sålunda hafva vi från båda länderna bevis på att under lika lagars
fria spelrum blir jorden mer och mer fördelad bland de många. Bland
alla sociala frågor är ingen af större vikt än denna, och intet
skänker samhällsvännen större tillfredsställelse. Den lille
jordägarens seger öfver den store betryggar tillväxten och beståendet
af det element i samhället, hvarpå civilisationen mest hvilar, ty
ingen klass i nationen är så angelägen att behålla det, som är godt,
vackert och förtjänstfullt som den, hvilken plöjer egen mark. Till
lycka för människosläktet visar erfarenheten, att en person icke med
vinst kan odla mer jord, än han kan sköta själf med hjälp af sin
familj.
När vi vända oss till det andra arbetslägret--det industriella--så
nödgas vi erkänna, att det behärskas af en motsatt lag, hvilken söker
att koncentrera yrkesföretag till några få stora etablissemang.
Prisfallet på manufakturartiklar har varit häpnadsväckande. Det låga
priset på vanliga nödvändighetsartiklar har endast möjliggjorts genom
koncentration. Vi ha ett bolag, som sänder ut 1,700 klockor dagligen,
och klockor säljas nu för ett par dollars stycket. Vi ha fabriker, som
tillverka många tusen meter kalikå om dagen, och denna
nödvändighetsartikel kan säljas för några få cents pr meter.
Stålfabrikanter tillverka dagligen 2,500 tons, och fyra skålpund
färdigt stål kostar 5 cents. På samma sätt i all industri. Dela de
stora fabriksetablissemangen i små affärsföretag, och det skall snart
visa sig vara omöjligt att åstadkomma något alls, emedan framgången
ofta beror på att tillverkningen sker i stor skala; i små
etablissemang skulle artiklarna bli två á tre gånger dyrare. Denna
koncentrationslag inom den industriella världen synes icke möta något
hinder. Tvärtom, den kraft, som här gör sig gällande, tyckes ställa
större och större kraf på hvarje affärsföretag för att uppnå
minimipriset. Häraf kommner den hastiga, alltjämt pågående
kapitalökningen i industri- och handelsföretag--fem, tio, femton
till och med tjugo millioner hopade i ett enda.
HAR VÅR TIDS UNGE MAN NÅGRA UTSIKTER?
Det ofvannämnda förhållandet inom affärslifvet har framkallat en ofta
upprepad klagan, som jag dock hoppas saknar grund. Den unge praktiske
mannen säger till sig själf: »Det är icke längre möjligt för vår klass
att utan kapital höja sig öfver en löntagares ställning. Det finnes
ett lejon på stigen, som leder till oberoende befattningar och
delägareskap, och detta lejon är jätteetablissemangen, som obevekligt
hindra vår framgång». Mannen, som ägnar sig åt jordbruk, har intet att
frukta af kapitalet. Med en liten summa, som han utan stor svårighet
kan sammanspara eller låna, börjar han odla jorden, utan besvärlig
konkurrens, enär hans medtäflare äro alla i samma ställning. Det
ställer sig naturligtvis svårare för en yrkesidkare att etablera en ny
affär eller vinna delägareskap i en redan existerande, än det är för
den unge farmnaren, men svårigheterna äro icke oöfverstigliga eller
större än förr. De äro icke sådana att de kunna förkväfva
ärelystnaden; och det är värdt att taga med i räkningen, att om täflan
inom industrien och affärsvärlden är hårdare, så är priset så oändligt
mycket större.
Innan vi sysselsätta oss med yrkesidkarens framtidsutsikter i den
industriella eller bokhållarens i den merkantila och finansiella
världen, så låt mig få visa att inga andra klasser än dessa båda ha
haft mycket att göra med etablerandet af de bäst kända fabriker,
affärshus och finansiella institutioner, som vi i dag äga i Förenta
staterna. Jag börjar med yrkesutbildade handtverkare och väljer de
bäst kända industrietablissemangen i hvarje fack; Baldwin Works för
lokomotiv, Sellers & C:o, Bement & Dougherty för mekaniska verktyg;
Disston's Works för sågar; Dobsons och Thomas Dolans fabriker i
Filadelfia och Garys i Baltimore för textiltillverkning; Fairbanks för
vågar; Studebakers för vagnar; Pullman i Chicago, Allison i
Filadelfia, vagnar; Washburn & Moen och Cleveland Rolling Mills för
ståltråd etc., Bartletts järngjuteri i Baltimore; Sloanes--äfven
Higgins--mattor; Westiughouse, elektriska apparater; Peter Henderson
& C:o och Landreth & C:o, fröaffär; Harper Brothers, bokförläggare;
Babbits, »Babbitt's metall»; Otis Works, Cleveland, ångpannor;
Remington Works and Colt's Works, skjutvapen; Singer Company, Howe och
Grover, symaskiner; Mc Cormick Works i Chicago, Balls i Canton och
Walter A. Woods, jordbruksredskap; skeppsbyggeri, Roach, Cramnp och
Neafie för Atlanten; Scott för Stilla hafvet; Pankhurst, Wheeler,
Kirby, Mc Dugall, Craig, Coffinberry och Wallace, hufvudmännen för
skeppsbyggeribolagen för våra stora insjöar; Burdens, hästskor;
Atterbury Works, glas; Groetsingers, garfveri; Ames Works, skyfflar;
Steinway, Chickering och Knabe, pianofabrik.
Hvartenda af dessa stora affärsföretag grundades och sköttes af
yrkesmässigt utbildade män, som börjat från början. Listan kunde bli
mycket längre, om vi räknade äfven dem, som skapats af personer,
hvilka började sin bana som springpojkar eller kontorister. Edison,
till exempel, var telegraftjänsteman, Corliss, innehafvare af Corliss'
maskinfabrik; Cheney, »Cheneysilke» Roebling, ståltråd; Spreckels,
sockerraffinaderi--alla dessa och ännu många flera arbetets
härförare--voro fattiga gossar med naturlig begåfning, för hvilka en
regelbunden yrkesutbildning knappt är behöflig.
På det merkantila och finansiella området intager den fattige
kontoristen samma plats, som den fackbildade yrkesmannen på det
industriella. Claflins, Jaffrays, Sloans, Lords, Taylors, Phelps,
Dodges, Jordan & Marshs jätteaffär i Boston, Fields i Chicago; Barrs i
St. Louis; Wanamaker i Filadelfia; Meldrum & Anderson i Buffalo;
Newcomb, Endicott & C:o i Detroit; Taylor i Cleveland; Daniels &
Fishers i Denver; Home och Campbell & Dick i Pittsburg--alla dessa
hafva, så långt »mina forskningar nått, samma historia att förtälja.
Wanamaker, Claflin, Jordan, Lord, Field, Barr och de öfriga ha varit
fattiga springpojkar, och Phelps och Dodges voro båda två fattiga
kontorister.
Inom bank- och finansvärlden är det ett kändt förhållande, att våra
Stanfords, Rockefellers, Goulds, Sages, Fields, Dillons, Seligmamms,
Wilsons och Huntingtons stigit fram ur de djupa leden. Millionärerna
startade som fattiga gossar, tränade i den strängaste, men nyttigaste
af alla skolor--fattigdomen.
HVAR ÄR DEN UNIVERSITETSBILDADE MANNEN?
Jag bad en börsbankir ge mig några namn på högre banktjänstemän i
Newyork, hvilka börjat som springgossar eller bokhållare. Han skickade
mig trettiosex namn och skref att han skulle skicka mig flera dagen
därpå. Jag kan icke upptaga läsarens tid med att räkna upp hela
listan, utan får nöja mig med att anföra de mest kända: Williams,
direktör för Chemical Bank; Watson & Lang för Montrealbauken; Tappen,
direktör för Gallatin National; Brinkerhoff, direktör för Butchers'
and Droversbanken; Clark, vicedirektör för American Exchange; Jewitt,
direktör för Irving National; Harris, direktör för Nassaubanken;
Crane, direktör för Shoe-and-Leatherbanken; Nash, direktör för Corn
Exchangebanken; Cannon, direktör för Chase National; Cannon,
vicedirektör för Fourth National; Montagne, direktör för Second
National; Baker, direktör för First National; Hamilton, vicedirektör
för Bowerybanken o. s. v.
Frånvaron på denna lista af den akademiskt bildade bör noga begrundas.
Jag har gjort efterforskningar på alla möjliga håll, men kan icke
spåra honom som affärsledare, ehuru han icke sällan innehar
förtroendeposter i finansiella institutioner. Detta är mycket
förklarligt. Segrarna ha många års försprång före den studerande. De
ha redan i tonåren beträdt täflingsbanan--den bästa åldern för att
inhämta kunskap är mellan fjorton och tjugo år. Under det studeranden
har lärt sig litet om gamla barbariska skärmytslingar eller sökt
tillägna sig kunskap i några längesedan döda språk, något som synes
lämpligt för tillvaron på någon annan planet än vår och är af ringa
värde i praktiska lifvet, har den blifvande affärsmannen uppfostrats i
erfarenhetens skola och fått just den utbildning, som betingar
framgång.
Jag talar icke om verkan af universitetsbildning på sådana unga mäns
framtid, som bestämt sig för den lärda banan, där den i viss mån är så
godt som oundviklig, men den nästan totala frånvaron af akademiskt
bildade män på de förnämsta platserna inom affärsvärlden synes nästan
leda till den konklusion, att universitetsbildning i dess nuvarande
form rent af hindrar framgången på detta område. Det bör anmärkas att
aflönade tjänstemän icke äro i egentlig bemärkelse affärsmän--icke
sådana, som sätta in hela sitt intresse och sin energi i
affärsföretaget och bero af dess framgång. Det är på detta fält den
tjugoårige studenten har ringa utsikt mot gossen, som vid fjorton års
ålder började med att sopa kontoret eller skrifva fakturor.
Verkligheten bevisar detta. Det finns några exempel på söner till
affärsmän, hvilka, efter aflagda universitetsexamina, ägnat sig åt
affärsverksamhet och lyckats sköta ett redan ordnadt företag, men de
äro få i jämförelse med dem, som misslyckas i att uppehålla den ärfda
förmögenheten.
Men på de senaste åren ha uppstått tekniska skolor, hvilka börja att
bära god frukt inom olika yrkesgrenar. Den i yrket uppfostrade, som
hittills alltid afgått med segern i våra industriaffärer, kommer nu
att möta en farlig rival i den vetenskapligt bildade ynglingen. Tre af
de största stålfabriker i världen stå under ledning af tre unga,
bildade män--studerande från dessa skolor, som lämnade teorien i
skolan för praktiken i fabriken, medan de ännu voro i tonåren. Walker,
Illinois Steel Company, Chicago; Schwab, Edgar Thomson Works; Potter,
Homestead Steel Works, Pittsburg, äro typiska för den nya rasen--
ingen af dem ännu öfver trettiotalet. De flesta af afdelningscheferna,
som lyda under dem, tillhöra samma klass. Sådana bildade unga män
hafva en viktig fördel öfver den endast yrkesbildade--de äro
tillgängliga och fördomsfria. Den uppfostran de fått i sökandet efter
sanning gör dem mottagliga för nya ideer. Huru stor och oumbärlig
arbetaren-yrkesmannen än har varit, är och fortfarande skall vara, så
är han dock benägen att ha trånga affärssynpunkter, ty han är vanligen
till åren, innan han får någon maktställning. Det är helt olika för
den vetenskapligt bildade gossen: han har ingen fördom och är genast
med om den sista uppfinningen eller nyaste metoden, äfven om en annan
har upptäckt den. Han antager den plan, som han finner har bästa
utsikten och förkastar sina egna påfund och idéer, hvilket arbetaren-
förmannen mycket sällan kan förmås till. Underskatta därför icke
fördelen af bildning; men det skall vara en bildning, som passar ens
syfte och gör en bättre skickad för det lefnadsyrke man valt.
Det är på samma sätt inom den merkantila och finansiella världen, som
inom den industriella, att vi böra fråga, icke hvilka platser dessa
två typer--den teoretiskt och den praktiskt bildade yrkesmannen--
intaga, utan hvilka de lämnat kvar åt andra inom affärslifvet. Mycket
litet återstår, i sanning.
På det industriella området är den tränade yrkesmannen grundaren och
ledaren af framstående affärsföretag. På det merkantila, handels- och
finansområdet är det den fattige kontorspojken, som visat sig vara den
förklädde prinsen, som icke går miste om sin arfvedel. Dessa äro de
vinnande partierna. Det är den fattige kontoristen och
arbetaren-yrkesmannen, som till sist råda inom hvarje affärsgren, utan
kapital, utan relationer och utan universitetsbildning. Det är de, som
ha stigit till toppen och tagit ledningen, som ha lämnat aflönade
platser och modigt riskerat allt i grundandet af en affär.
Universitetsbildade finner man vanligen bland löntagarna, skötande
underlägsna förtroendeposter. Hvarken kapital eller inflytande eller
akademisk lärdom eller alla förenade ha visat sig vara i stånd att
täfla med den energi och okufliga vilja, som framväxa ur den
alltbesegrande fattigdomen. För att icke något af det jag nu säger må
missförstås och uttydas såsom ett förringande af universitetsbildning,
så ber jag att få förklara, att jag talar här till de lyckliga fattiga
unga män, som äro hänvisade till arbete för sitt uppehälle. Sådana,
som hafva råd att skaffa sig en akademisk titel och ha tillräckligt
att lefva af, vill jag visst icke förmena denna förmån--i jämförelse
därmed är mångmillionärens pekuniära vinst bara agnar--men för en
fattig yngling är arbetet för uppehället en plikt--och en uppfylld
plikt är mer värd än universitetsbildning--hur dyrbar denna än är.
Grundlig bildning ger en man, som förstått att tillägna sig den,
ädlare smak och högre syften än förvärfvandet af rikedom, och han har
en hel värld att njuta af, dit den, som endast är millionär, icke har
tillträde. Sann bildning kan förvärfvas utanför skolan; snille odlas
icke uteslutande i de akademiska lunderna--en vildblomma, funnen
ensam i skogen behöfver ingen hjälp af samhället--men
genomsnittsmannen behöfver universiteten.
HÅLLA BOLAG PÅ ATT FÖRSVINNA?
Vår tids praktiske unge man, som arbetar vid hyfvelbänken eller disken
och som Fortuna ännu icke hugnat med sitt leende, känner sig kanske
hågad att påstå, att det är omöjligt att i våra dagar starta ett
affärsföretag. Det ligger någon sanning häri. Det är naturligtvis
oändligt mycket svårare att börja ett nytt affärsföretag nu än förr.
Men det är bara en skillnad i sätt, icke i hufvudinnehåll. Det är
oändligt mycket lättare för en ung praktisk man, som duger till något,
att komma in i en ordentlig firma, än det någonsin varit. Dörrarna äro
icke stängda för duglighet; tvärtom, de stå alltid på glänt. Kapital
fordras icke--lika litet som relationer. Verklig duglighet har
aldrig varit så eftersökt eller blifvit så högt uppskattad som nu.
Koncentrationslagen, som samlar alla merkantila och industriella
företag i ett par stora fabriker eller firmor, innehåller i sig en
annan, lika viktig lag. Dessa vidsträckta företag kunna icke med
utsikt till framgång styras af aflönade biträden. Ingen stor affär af
hvad slag som helst kan räkna på en lysande och varaktig framgång, om
den icke är i händerna på praktiska personer, ekonomiskt intresserade
af dess ställning. I den industriella världen ser det ut, som om
bolagens dagar voro räknade. Jag har under största delen af mitt lif
varit nödsakad att följa noga med verksamheten inom en mängd stora
affärsföretag, hvilka ägdes af ett hundratal aflägsna kapitalister och
sköttes af aflönade biträden. Jag tror att delägarskap mellan lifligt
intresserade män, som känna sig äga affären, skall visa sig mera
tillfredsställande och kunna lämna större utdelning, då man däremot i
ett bolag knappast vet hur balansen ställer sig vid årets slut. De
stora manufakturhusen, som gifva sina dugligaste biträden andel i
deras respektive afdelningars vinst, arbeta med framgång, medan de,
som försöka drifva affären endast med aflönade biträden, gå under.
Äfven vid ledningen af våra stora hotell har det befunnits vara en
klok åtgärd att låta de förnämsta biträdena bli delägare i affären.
Inom hvarje affärsgren verkar denna lag, och affärernas framgång står
i proportion till mängden af dugliga delägare bland dem, som handhafva
förvaltningen. Kooperation i denna form tränger mer och mer in i alla
affärsföretag. En manufakturaffär, som icke har praktiska, i sitt
arbete fullt hemmastadda delägare, bör strax rätta denna försummelse
och skall antagligen finna den eftersökta hjälpen bland de vakna, unga
yrkesarbetarna, som utmärkte sig, då de arbetade för ett par dollars
om dagen, eller bland ynglingarna från polytekniska skolan. Det är en
ofta upprepad erfarenhet, att ett bolag, som är ovilligt att som
delägare antaga en praktisk, duglig man, går miste om hans tjänst och
ser att han erhåller del i en firma, där man är klok nog att ständigt
ligga på utkik efter nödvändighetsartikeln: duglighet. Hittills har
det icke ingått i bolagens praktik att efter förtjänst belöna dessa
blifvande direktörer, men de måste börja därmed, om de icke vilja bli
efter i täflingen med affärsfirmor, som lämna sina biträden andel i
inkomsten.
Å andra sidan hafva bolag, hvilket jag särskildt vill påpeka för
praktiska unga män, en fördel. Deras aktier säljas öppet. Om en
arbetare önskar blifva intressent i något yrkesföretag i Amerika är
vägen att nå dit ganska lätt. För femtio eller hundra dollars kan han
bli aktieägare. Det blir mer och mer vanligt för arbetare att på så
sätt placera sina besparingar. Det finns många förträffligt skötta
bolag, som lämna riklig utdelning, och det bästa bevis en arbetare kan
ge sina förmän på sin duglighet och sitt goda omdöme är, att hans namn
står infördt i böckerna som aktieägare i affären.
Arbetarna hysa fördom mot att visa sina förmän, att den aflöning de
erhålla tillåter dem att göra besparingar; men detta är ett misstag.
Den sparsamme arbetaren är den värdefulle arbetaren, och den kloke
arbetsgifvaren ser i den omständigheten att han sparar ett säkert
bevis på att han måste duga till något. Hvarje bolag borde sträfva
efter att förmå sina förnämsta arbetare att köpa dess aktier för sina
besparingar. Endast därigenom kunna bolag hoppas att hålla jämna steg
med enskilda yrkesmän, som redan hafva upptäckt en af framgångens
värdefullaste hemligheter, nämligen att dela förtjänsten med dem, som
mest bidraga att framkalla den. Den aflägsne kapitalistaktieägaren,
som icke hyser det ringaste intresse för affärens verksamhet, utom
kvitteringen af sin utdelning, är på väg att försvinna. I hans ställe
inträder den duglige, praktiske arbetaren i industriens värld. Därför
bör ingen ung praktisk arbetare fälla modet. Tvärtom, det blir
lättare och lättare för yrkesmannen eller den duglige praktiske mannen
att diktera villkor för sina arbetsgifvare. Där det förr fanns endast
en väg till framgång, där finns det nu ett dussin. Framtidens
jätteaffärer komma att lämna utdelning icke till lata kapitalister,
som intet göra för deras framgång, utan till ett hundratal af deras
dugligaste arbetare, på hvilkas förmåga och villighet framgången till
stor del beror. Den frånvarande kapitalisten-aktieägarens plats
intages af den kunnige oeh närvarande arbetaren.
Hvad de nödvändiga kvalifikationerna för unga praktiska mäns befordran
angår, så kan ett citat af George Eliot vara lämpligt att anföra: »Jag
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Arbetets Herravälde - 06
  • Parts
  • Arbetets Herravälde - 01
    Total number of words is 4620
    Total number of unique words is 1519
    24.3 of words are in the 2000 most common words
    33.3 of words are in the 5000 most common words
    37.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 02
    Total number of words is 4536
    Total number of unique words is 1531
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    33.9 of words are in the 5000 most common words
    39.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 03
    Total number of words is 4527
    Total number of unique words is 1437
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    33.0 of words are in the 5000 most common words
    38.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 04
    Total number of words is 4557
    Total number of unique words is 1354
    25.3 of words are in the 2000 most common words
    33.0 of words are in the 5000 most common words
    38.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 05
    Total number of words is 4326
    Total number of unique words is 1639
    21.0 of words are in the 2000 most common words
    30.0 of words are in the 5000 most common words
    33.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 06
    Total number of words is 4597
    Total number of unique words is 1585
    26.9 of words are in the 2000 most common words
    36.0 of words are in the 5000 most common words
    41.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 07
    Total number of words is 4421
    Total number of unique words is 1668
    22.8 of words are in the 2000 most common words
    32.2 of words are in the 5000 most common words
    37.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 08
    Total number of words is 4296
    Total number of unique words is 1602
    22.7 of words are in the 2000 most common words
    31.7 of words are in the 5000 most common words
    36.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 09
    Total number of words is 4611
    Total number of unique words is 1497
    26.1 of words are in the 2000 most common words
    35.1 of words are in the 5000 most common words
    39.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 10
    Total number of words is 4353
    Total number of unique words is 1633
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    32.9 of words are in the 5000 most common words
    37.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 11
    Total number of words is 4172
    Total number of unique words is 1438
    23.8 of words are in the 2000 most common words
    31.7 of words are in the 5000 most common words
    38.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 12
    Total number of words is 4180
    Total number of unique words is 1601
    22.3 of words are in the 2000 most common words
    30.5 of words are in the 5000 most common words
    35.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 13
    Total number of words is 4341
    Total number of unique words is 1581
    22.9 of words are in the 2000 most common words
    32.2 of words are in the 5000 most common words
    37.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 14
    Total number of words is 4123
    Total number of unique words is 1471
    21.3 of words are in the 2000 most common words
    28.2 of words are in the 5000 most common words
    33.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Arbetets Herravälde - 15
    Total number of words is 1107
    Total number of unique words is 504
    27.9 of words are in the 2000 most common words
    35.8 of words are in the 5000 most common words
    39.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.