Mythologia Fennica - 6

Jag må påklädas, öfverhöljas därmed.
Jag tror man nog skall stå sig mot kölden så väl ombyltad, utan någon
trollkonst.
PANNAHAINEN, En bannlyst, förbannad. Därmed förstås ofta ormen eller
en elak stygga.
PANULAN NEITI, En underjordisk troll-mö, hvars bindel upfattes med
ödlor. Ödlan kallas därföre: _pää-puikko Panulan nejjen_ -- En af
furierne; upammade ödlor och ormar. Se. _Kyytöläinen_ -- Hon höll til
i _Aluen-järwi_ djup; plågade genom elden.
PANUTAR. En af ormens däggerskor -- _Juutases_ stygga dotter.
_Panattar_ den samme, förorsakade sveda och värk; åberopas äfven vid
läsningar öfver sår och järn-skador. _Rauta Ruoste hettäriä, höyhenes
Panuttaria, maa isänsi, maa emänsi_. --
PARA, samma som de Svenskas _Bjära_; en troll-konornes villige
tjenste-ande, hvilken skall di mjölk af främmande koer, ysta det i
sin mage och bära i Smör-kärnan. Dess underliga födelse ses i Mag.
Christ. Er. Lincquists Disp. de Superstitione Veterum Fennorum P. I.
p. 53.
För 100 år sedan, då man än förmodeligen var för skumögd och
lätt-trogen och såg nog ofta spöken och elfvar dansa, hade man fått
se detta kreatur, som til utseende skall varit luden, hvit och
svart-spräcklig, mera rund än aflång (utan tvifvelen tjufaktig
grannens katta), fötterne smala som en tranas, och 3 til antalet,
liknade mycket en gammal dags slända. Då _Paran_ klämdes imellan en
dörr i et mjölk-hus och dog, sjuknade ock värdinnan samt afled straxt
därefter.
När _Para_, bjäran, är född och fått lif, efter description l.c. så
säges:
Kanna woita, kanna maitoa,
Tuo woita Wuoren Lukko,
Piimä Pirun-emäntä,
Pääästä piimä pindehestä,
Maito happaman hallusta -- --
PARAN-WOITA, Bjär-smör, som i sjelfva värket är en sort blöt svamp
i Rötmånan (mucor unctuosus flavus, Linn. Fl. Svec. 1282), bruka de
vidskeplige bränna i tjära, salt, svafvel och piska med en vidja, då
dess ägarinna, troll-konan, tros komma af med ömkan och visa sig, med
förbön för sin tjenste-ande.
PÄIWÄTÄR, En af vargens foster-möer -- It. dagsens brudfrämma, den
sköna morgonrådnan, som frälste Solen och månen ifrån förmörkelser,
som den elaka _Kuumet_ anstälde. Se _Kuumet, Kuutar_.
PÄIWÄIN WALITZIAT, dagväljare, namnes i Bibeln; utmärkte vissa dagar
för olyckelige, af hvilka några kallades _Katehen päiwät_ och _Tyhjät
päiwät_, då var ej godt, at så åker, _kuiwat päiwät_ 4, 5, och 6:te i
nyet, ej aldeles gillade för goda. _Tuulen päiwä_, d. 2 Januarii, då
skulle ej eld göras, af farhåga för eldsvåda nästa sommar. _Måndag_
och _Thorsdag_, gamla teknedagar.
PÄÄSIÄINEN, en väl de Christnas högtid, men af vidskeppelige mycket
vanärad. Om Påsknatten sättes än skällan på skäll-koen och lior på
fähus-dörren, at förhindra de flygande troll-konors ingång.
Nu sittes hela natten, och man lyss, som det kallas. De tro sig se
trollkonor flygande i luften utan aerostatiska machinens tilhjelp,
höra bultas, smidas, tröskas -- hvaraf spås om tilkommande ting, om
årsväxt, dödsfall m.m. De flygande trollen skola ock nu föra all den
ull, kohår, svansar m.m som de samlat, til blåkulla, såsom tionde åt
Hin. (Se _Norrländska troll-väsendet_ Capitain Elin). Nu tros ock, at
man ser Solen dansa om morgonen. Jämför Strelings _Physica_.
At derivera ordet _pääsiäinen_ af Grækernas _paianisai_, Pæanem aut
_apollinem_ invocare[11] och _paianismós_, Carmen ob liberationem a
malis aut præteritis, aut futuris -- Suidas, är något tvungit, hälst
Finnarne ej vetat af Pääsiäinen eller Påskas firande, förr än efter
införd Christendom: häldre kan ordet vara helt och hållit Finskt, af
primitivo _pääsen-stä_ -- jag blifver fri, slipper lös -- och betyder
_pääsiäinen_, vi vocis, en _lösnings, befrielses- dag_, i likhet med
Ebreernas _passah_, transitus -- en öfver eller förbigång i afseende
på mord-ängeln i Egypten vid första Påsk, och övergången öfver röda
hafvet &c.
PELLERWOINEN, En god Skogs-planteur och åkerman, dess son var
_Sämpsä_ -- _Sämpsä poika Pellervoinen_. Se _Wennon härkä_ och
_Sämpsä_.
PELLON PEKKA eller pekko. En korn-gud; befordrade vår-sådden och gaf
god vört, som kallas _pellon maito_.
Probst. D. N. Idman l.c. deriverar namnet af Graekiska _paelo_ eller
_pelithro pekos_, coeni el. jugeri Deus -- på finska _Pellon Jumala_,
Agri Deus -- _Pellon pekkoa maistaa el. juoda_, är, dricka vört,
eller buska, färskt gäsit dricka.
PERKELE, djefvul; får flere namn -- _Lempo Hiisi, Piru, Pirulainen,
Peiko, Pejjakas, Pejjainen, Pendele, Kilka, Kilo, paha Kurki_ --
Graecis _pérkos_, niger, nigris maculis variegatus -- Sv. Hin
Svarte. Hin onde. Diabolus enim, nescio qvare, nigris coloribus
depingitur, nam alias format se in angelum lucis 2. Cor. II:14.
Hädan är Finnarnes talesätt: _Musta kuin perkele_. Den samme som
Svenskarnes _Loke_ och _Midgards-orm_, hvarmed medel-guden _Thor_
stridde; hos Lapparne den Gud, som var uphofvet til det onda. Probst.
D. Nils Idman loc. cit. p. 35. deriverar _Perkele_ af _Lpeisokalos_,
recti experientiam non habens, Decori ignarus, ineptus; men nog
tvungit. Hårdragit är ock, at förege, det Perkele vore den markelige
_Bergelmer_, som blifvit räknad ibland Gudar, hvilken, efter _Eddas_
upgift, varit en _Jotuner_, namnkunnig af visdom och kallad _Hin
frode Jotun_, af hvilken _Odin_ den äldre lärt regerings- och
krigs-vetenskapen; men hvilken han sedermera med sit anhang drifvit
ifrån säte och land. Se Schönings afhandl. om Tids Regering i den gl.
Nordiska bist. p. 105. Detta uphäfver ordet _perkeles_ derivation
af _'Apeirókalos_ -- dock säga finnarna, i anseende til Bergelmer,
_sillä on Perkeleen konstit -- wiekas kuin perkele_, illslug -- men
naturligen härstammar det af _pérkos_, svart, som är lika til uttal
och betydelse, emedan ock en sådan idée än i dag åtföljer sjelfva
namnet. Se _Piru, Hijsi_. --
PERI-SOKIA, En af _Louheatars_ 9 stygga söner -- En af Thussar eller
Cycloper -- Enögda bestar; smidde viggar åt Thor eller _Ukko och
Ilmarinen_.
PESUAN KANGAS, En stenhögd i Pavola af Sijkajoki, Socken i Österbotn,
där jag d. 16 Sept. 1783 nedraserade 4 stenhögar; det är en
sten-rundel, liknande en gammal skants eller fäste, _Linnat_, med 2
portar på en ganska brant högd, midt uti låg och flät utan stenar,
men omkring murad af gråsten. Tör hända en _Kalmisto_. Se _Linnat,
Linna kangas, Kalewa_.
PIEHINGIN-WUORET -- Bergs-rygg i S.O. ifrån Landsvägen 6/4 ut ifrån
Piehingi by i Salo Socken. Där skola än synas tecken til rum och
4 st. portar. De äro första landt-känningar för seglande ifrån
_Brahestad_.
Santta PIETARI, rådde til ormens födsel -- Se _Juutas_. St. _Pehr_
åberopas ofta i troll-runor, i anledning af flera Påfviska sago om
hans vandel med sin mästare. Sådane Runor höra til medel åldern för
Reformations-tiden.
PIMENTO & PiMENTOLA. Se _Pirulainen_.
PINNEUS, filius Tapionis, aliis, _Pinneys_, _Tipion poika_.
PIRU, djefvulen, _Perkele_; agerar ock smed; smider pestskotts pilar,
som _Loke_.
Piru pijliä takoo.
Pajassa owettomassa.
Ilman ikunattomassa;
Isä piiliä takoo.
Poika nuo sulitteloo -- --
Hans gesäller aro _Ruho_ och _Rompa_ samt _Perisokia_. Finnarrnes
talesätt, _Tulinen perkele el. piru_, ger tilkänna, at han umgicks
som smed med elden och det glödande järnet.
_Rossæus_ säger, at _Ryssarne_ dyrkat en Gud, under namn af _Perun_,
den de förestält under en mans bild, hållande en eldhet sten i
handen, hvilken til heder de underhöllo ständigt en brinnande eld af
ekträd.
För det at ordet _Piru_, tyckes hafva någon gemenskap med Grækiska
ordet _pyr_, ignis, eld, den _Perserne_ dyrkade som en Gud (Suidas),
och den Finska _Piru_ förstod sig på eldens kraft i ässjan, såsom
smed, sluter Doct. Idman p. 36. loc. cit. at elden i Hedendomen
blifvit hållen för Gud, och dyrkad under namnet _Piru_. Eldens dyrkan
i Norden påstår _Schöning_ i sin afhandl, om Tids Regering i den
gamla Nordiska hist. p. 105.
PIRULAINEN. En ond ande af mindre slaget -- Fans unge, _lång och
förskräcklig_, i Runorne. _Louheatars_ Son. _Pirulainen pitkä poika
hakkasi Tulisen koiwun, Saaressa nimittömässä_ -- -- item -- alt hvad
som var af _Pirus_ slägt, kallas _Pirulainen_, hin ondes pak; Se
_Paholainen_. Dess tilhåll var i --
PIMENTO eller PIMENTOLA, _pohjan perä_, ultima _Thule_; yttersta
mörkret, dels i afgrunden, dels i Norden vid _Novaja Zembla_ och
_Turja_ (Norrige).
Ukko Turjasta tuloo.
Mies pitkä pimentolasta.
Täynnä hyytä, täynnä jäätä.
Syltä on housun lahkeesta.
Puolta toista polwen päästä,
Kahta syltä Roatiolda,
(i.e. _housun persauxilta_ ifrån byxlinningen)
Täynnä hyytä, täynnä jäätä --
Se _Turja & Tuli poika_.
Denna _långa man_ ifrån _Pimendola_, anropas ock som Hofslagare,
då hästfoten flintat:
Tuli Poika Pohjalasta,
Uros uudesta kylästä,
Pitkä mies Pimendolasta,
Tuo tulla tuhahteloowi.
Suoni wihko kainalossa,
Liuta kesseli selässä;
Minä nuota anelemaan,
Anna miekkonen minullen,
Minä nuota tarvvihteisin;
Tästä liuta liukahtanna,
Tästä kalwo katkennunna;
Tähän kalwo kaswattele,
Tähän liityö lihoa,
Ellys märille männy,
Ellys wismoillen wiruoo -- -- --
Då elden fans i _Aluanjärwi_, sedan flera notvarp blifvit dragne, kom
ock en _stark Otter_ ifrån _Pimendola_ --
Tuli mies Pimentolasta,
Mies tarkka Topiolasta,
Joka rohkeisi ruweta,
Wiilemähän wikkelästi,
Rautaisitta rukkaisitta,
Wantuitta matoisitta
I Pimendola smiddes äfven _troll-pilar_, som voro dödelige Pestskott.
Poika lähti Pohjan maahan,
Mies pieni Pimentolahan,
Nuolia teettämähän,
Wasamoita walmistamahan,
Ambu nuolia asetti,
Ruho nuolia takoi
Ramba jousta jännittääpi -- --
Se _Pohjola_.
PITKÄINEN. Et _Ukkos_ tilnamn. Den långe, store, hederlige,
ansenlige, majestätlige _Ukko_ -- at betekna Guds magt i åskan och
betyga vördnad för honom. Ordet förekommer i Finska Bibeln.
POHJOLA, yttersta Norden, beskrifves såsom en mörk och förfärlig ort.
Tartarus & ultima Thule -- Se _Pimendola, Pirulainen och Tuli poika_.
POHJOLAN-EMÄNDÄ, både god och ond, alt efter nycker och behag; en af
Nordens mägtigasta _Herskarinnor_; kunde både hjelpa och stjelpa,
bota och skada, anropas därföre ofta. Hennes namn var _Louhiatar
eller Louheatar, Loweatar, Lowehetar eller Louhi_.
POHJAN-EUKKO, _Loaus_ hustru, en Skogs-gumma i Nordan fjäll, som
skulle skafva Renar och Elgar i vipp-snaran: hade en blå mantel:
Sini wiitta Pohjan Eukko
Pane juonet juoxemahan,
Poikki Pohjolan joesta,
Sääret soikelehtamaan
Kynnet keikelehtamaan
Nämligen för Rendjuret. _Pohjolan Emäntä_, den samma, Nordens
värdinna -- Se _Louhiatar_.
POHJOLAN IMBI el. _Neity_; en spotsk, fräck men kättjefull mö --
föraktade, som Penelope, friare: men af kättjebad kastade sig i
hafvet, för at svalka sin hetta; hon blef där rådd af Meri-Tursas och
födde 9 söner, utbölingar och arge bofvar -- ibland dem _Pakkanen,
Hijsi, Puhuri, Hyyttö, Mäntykoiwu_ -- Runan om henna säger:
Synty Neity Pohjolass
Imbi kylmässä kylässä
Jok ei suostu sulhaisisin,
Mielly miehiin hywiin -- -- --
Nordens mö, hvilken, såsom ganska kall af sig, upmanades, at svalka
brännsår och eldskador:
Nouse neitonen Norosta,
Wuotehilda hyisen pojjan,
Ijäisen pojjan Lappeasta,
Weä Wijttasi wilusta,
Hame-ensi hallan aIda.
Stat up ifrån den däfviga dälden,
Ifrån din rimmiga Sons barnsång,
Ifrån sidan af din Östliga (evärdeliga) Son,
Drag din manteau ifrån kölden,
Din kjortel undan frosten.
Se _Meri-Tursas_.
POHJOLAN-ORIS. En af Nordens Pegaser, som var så smäll fet, at vatten
hölts på hans rygg, hvarmed brännsår svalkades. Se _Hiilitär_.
POHJOLAN-POIKA. (Se _Piru & Pimento_) En af Bores söner, som dräpte
_Yme_ (_Jumo_) och gaf honom så djupa sår, at all Rymthursa slägten
drunknade i blodet -- Se _Jumo_ -- _Yme_.
PUHURI, Köldens Fader: _Pakkanen Puhurin poika, Talwi poika
Hyyhäröinen_; kallas så, för det man blåser i näfvan och är stel om
fingren, aliis:
PUPULI, idem: _Pakkanen Pupulin poika_ -- eljest en hare. Då tänderne
skaldra af köld, säges hakkaa _pupulin-pupuu ellerjänexen kaalia_ --
PUNA-PARTA, anses för _Tuonis_ Son och eldens vård-ande.
Puna parta Tuonen poika
Kirnusi Tulisen kirnun,
Säkeäisen säywytteli,
Pukumissa puhtaissa,
Waatteissa walkeissa -- --
Se _Piru._
PUSKUT eller _Kirouxet_, kallas de bannor och svordomar, hvarmed
troll sysselsätta sig, at förgöra folk och boskap, då de i raseri
gnissla med tänderne, och uphetsa mörksens andar. En trånsjuka eller
annat ondt, som de tilbringat sin ovän. Af samma slag, som _Göthernes
Seidur_ eller kokningar, hvarmed den Finske trollkonan _Hulda_ om
lifvet bragte den Svenske Konungen _Wanland_, efter _Sturlesons_
berättelse.
PYHä Forss, i Ulo elf, 3 gamla mil lång; så svår och strid, at man
med båt därigenom ej kan komma upp, utan nödgas de, som med båt vilja
ifrån Ulo til Cajana, för berörde forss svårighet skull, släpa sina
båtar och foror 1/4 mil öfver land. Et lax-patu ställe är uti Pyhä
forss i Muhos, som ännu kallas _Trattila_ -- Se _Trattila_, _Ulo_
under ordet _Uhri paikat_. Se et gammalt Mscr. af 1705 af _Erik
Jacobsson Frosterus_, Præp. & Pastor in Kemi -- Anmärkningar öfver
Ulo Socken af Norra Häradet uti Österbotns Höfdingedöme.
PYHå-MAA, utom kyrkgården, andre vidskeppelige offerställen. -- Se
_Uhri paikat_. Än är den omenskliga oseden här i svang, at rifva och
sarga lik; afhämta de kraftigaste Amuleter, panaceer och medicamenter
ifrån kyrkogårdarne; eller ock taga dädan trollpossor, at skada
menniskjor och kreatur; gå om nätterne i kyrkan och rådfråga de
döda; då trollet skall kläda sig in albis, eller messhaka och gå
på altaret, upmana _Kejjuset_, eller de så kallade kyrk-spöken, at
förfölja tjufvar, eller ovänner, eller befria en svagsint, som tros
plågas af elfvar eller detta följe m.m. Se _Risti-kannot_. Ehuru
detta låter otroligt, i vårt så kallade _högt uplyfta tidehvarf_, får
jag dock, efter Assessor _Swedenborgs_ exempel säga, at alt detta
har jag ex _auditis & visis_; & cum Sacellano in Wöro ol m, _Tunæo_,
Relata refero.

QWENA-STRÖM; flumen Amazonum, vid Cajana i Österbotn, kallad af
Finnarne _Ämmän- koski_; strid och faselig, där ingen än lefvande
kunnat nedfara, eller stiga upföre. Bryter af de största furustockar
i et ögnableck i sit brådbranta fall, som pinnor eller pärttor.
QWENLAND -- Cajana Län i _Österbotn_. Et gammalt säte för de tappra
amazoner och skölde-möjor. I Konung Erik IX eller den Heliges tid
1150 underlagd med det öfrige Finland Sveriges Krona.
_Ericus Jacobi Frosterus_, Conrector Scholæ Uloensis, postea Pastor &
Præpositus in Pudasjärwi, tandem Præpos. & Pastor in Kiemi, skrifver
om detta land d. 14 Sept. 1705 i sina Breves observationes ad
Antiquitates Ostrobotnicas spectantes, pag. 2 & 3 på följande sätt:
"Emedan nu Finland med _Österbotn_ var medelst denne Konung Eriks
vapn lagd under Sveriges Krona, så har detta landet den tiden
blifvit kallat _Cajania_ eller Cajana, _Cajnun maa_, som det ännu
af de _Savolaxiske_ kallas, och bemärker uti det Finska Språket så
mycket som _Verecundus_. pudicus, tuchtig, å Finska (sijwollinen)
Cainulainen, ty Österbotniske invånare hafva altid ifrån fordne
tider betedt sig uti deras handtering, huus och umgänge sedigare
och tuchtigare, än de som boo uti Sawoland; renligare och eljest i
mycket annat vijst sig tjenstachtige emot de resande och vägfarande:
härtil kan detta lämpas, at _Hans Kongl. Maj:t, Konung Carl IX_, i
Österbotn här låtit i sin Kongl. Titul inflyta de _Cajaners Konung_,
Konung Erik har låtit straxt igenom Biskopen Sand _Henrik_ fortplanta
den Christeliga Religionen här i landet, at församlingen af vist
folks antal inrätta, så at allaredan 170 åhr therefter uti Konung
Magni tid (som är vorden kallad _Smek_) hafver i Österbotn varit
några Pastorater, som _Kjemi, Sahlå_ och andra Sochnar, hvilket kan
bevisas af samma Konungs bref daterat Stockholm A:o Christi 1335 på
Wåhrfrudags nativitatis, derest desse orden stå: Wij Magnus med Guds
nåde, Sveriges och Noriges Konung, och Hemming med samma nåde Biskop
i Åbo, helsom Eder Kyrkio-Präster i _Sahlå, Kjemi, och andra Sochnar
i Osterbotn_ &c. -- Häraf spörjes, at den Christliga läran långt
förut hade förkåfrat sig, för än samme Konung _Magnus_ regerade,
hvarföre ock denne Biskopen _Hemming_ i Åbo är den 22, uti hvilkens
tid Församlingarne hafva haft sina Kyrko-präster och visse intrader
til Prästes öhl tijonde &c. Som Kongl. bref närmare utvijsar:
ibland dessa gamle Sahlå och Kjemi Församlingar räknas ock billigt
_Pedersöre och Gamle-Carleby, Nerpis, Mustasaari med Storkyrö_,
ibland de äldsta, varandes fördenskull undran värdt, at man in til
thenne dag icke något annat document har kunnat frambringa af de
äldsta Församlingars Handlingar förutan detta Kongl. Brefvets Copia,
hvaraf fuller för 80 el. 60 åhr sedan berättas originalet varit til
finnandes i Calajoki, men nu icke mera kan framtees, mindre, at man
fått namn på dem, som the tiderna varit Pastores uti de 350 åhr,
nemligen ifrån 1335 intil 1500, då man befinner några såsom 1525
Michael, Pastor i _Kalajoki_, 1558 _Canutus_ Pastor i Ijå, _Petrus
Simonis i Sahlo_, 1558 _Thomas Lungonis_ Pastor i Limingå, 1568
_Jacobus Sigfrid_ i Kyrö, 1546 _Petrus Andræ_ Pastor i Mustasaari,
1558 _Eschillus_ i Kjemi, -- -- &c. Utaf thesse Pastorum Fullmachter,
utgifne af Konung Gustaf I. och Erik XIV. finnes ännu Copier i
behåld" -- -- &c.

RADIEN, Lapparnes så kallade Öfverhimmelike Gud -- Graecis
_Kralaios_, viribus potens -- samma som Ilmarinen. Radier, ehuru
högst uppe i Stjernhimmelen, är något ringare än _Rariet_, som skall
nedsända andan til menniskjo-fostret i moderlifvet och lefverera den
Maderakka i händer -- Se Rariet och Maderakka.
_Radier_ uptager de döda til sig, när de efter döden en lång tid
hafva varit i de dödas land; Se _Tuonela_.
RAHKOI. Et spöke, som de gamle Tawaster trodde förmörka Månan. Se
_Kuumet_.
RAMPA, född af _Louheatar_, som blef hafvande af väder -- var en arg
skytte; sköt dödeliga pestskott. _Ruhos_ broder, eller en af de 9
syskon, som _Lowehetar_ födde. _Piru_ var deras Fader. De Svenskars
_Thoraren_, bekant för sina stygga fötter; hade en fot med 4 stygga
tår och den andre med fem sådane, hvilken var styggare.
Äfven kan _Rampa_ sättas i bredd med _Welint_, som fyllt de gamla
sagor med sina konster. En krympling, gjorde sig en hamn af fjädrar,
hvarmed han flög ifrån sit fängsle.
RANA-NEIDA. En af de Lappska Gudamagter, som bo mycket högt uppe i
Stjerne-himmelen. Råder öfver de fjäll, som först om våren grönska,
och gifver nytt gräs til Renens föda. Om våren göra Lapparne offer
til henna, på det Renen måtte komma i tid til gräs-gång; kan jämföras
med Finnarnes _Etelätär_, Svenskarnes _Fröjja_ eller _Frigga_,
Romarenas _Flora_. En Gudinna, som skulle utdela skönhet och gynna
kärleken.
Det är under Fröjjas namn, som man vördat jorden, på hvilken vi bygga
och af hvars ymnoga qved vi alla näras.
RARIET. En ibland de förnämsta Lapske Gudar, som äro allerhögst uppe
i Stjern-himmelen. Somlige säga, at han är allestädes närvarande,
somlige icke; dock förstå de ej den sanna Guden med _Rariet_.
RAUNI, _Ukkos_ gemål, lika med Jupiters Juno. En af Carelska
afgudamagter i fordna Hedenhös, hvarom Biskop _Agricolæ_ ord och rim
lyda:
_Ja qwin kewä kylwö kylwettijn, Silloin Ukonmalja juotiin_. (dracks
skål eller minne, Thor til heder, som teknades med hammar-merket),
Siihen haetin Ukon wacka,
Nin joopui pika etta akka.
Sijttä paljo häpie sielle techtin,
Owin sekä cwltin ette nechtin.
Owin Rauni ukon naini härsky,
Jalosti ukoi pohjasti pärsky.
Se sijs annoi ilman ja woen
tulon -- --
Se _Ukko_.
En Gudinna dyrkad vid vår-utsädet, hos Græker _Reione_, kallades
Gudinnan _Juno_. Suidas. _Njord och Freijer_ fingo äfven den äran
efter döden, at deras minne dracks, och blefvo med dyrkan ihogkomne,
at göra års-grödan ymnig och det allmänna lefvernet fridsamt.
RAUTA MULLAN MÄKI, En hög backe imellan Sijkajoki Socken och Salo i
Österbotn, 3/4 mil ifrån Korsu gästgifvare-gård och 1/2 fjerdedel
ifrån Sorkasten Suo åt Pattijoki, straxt vid Landsvägen, där äro 6
à 8 st. lapphögar, och marken til fordna tiders järn-smältning och
hyttor.
RAUTA REHKI eller _Rauta Rekki_, En Järnets Gud, som behedras med
Guld-hjelm -- _Kulta Kilpi_. -- Se _Wuolangoinen & Ruojuatar_. (Ferri
genius, aureo scuto insignis). Han anropas vid järnskador:
Rauta Rehti, kulta kilpi.
Tee mullen iku sowindo,
Wanno waka el. wankka weljexesi,
Wasten syöntäni syldäk,
wannottele wahtoani.
p&
Sedan beskrifves Myrjärnets uphof:
Etpäs silloin suuri ollut,
Etkäs suuri etkäs pieni.
Et kowin koriakana,
Kuins sas suosta sotkettihin,
Wetelästä wellottihin.
Woi sinua Rauta raukka.
Rauta raukka koito kuona
Teräs Tenho päivällinen.
Poikasi teki pahoa.
Lapsesi tihoa työtä.
Tule työsi tuntemahan
Wikasi parantamaan.
RÄJJÄNNES, en updiktad ond ande; ansågs for vållande til
barntrånsjukan (atrophia): _Rijsi poika Rijjentehen. Rijjentehen
Räjjentehen_ -- -- -- Se _Rijsi._
RÄNDÄMÄKI. Första och äldsta Biskops-sätet i Finland. Uppå Påfven
Alexander III:s bref foro Hertig _Gutorm_ och Arch. Biskop _Stephan_
til Finland och lade Biskops-säte i _Rändämäki_. -- Örnhjelm Hist.
Eccl. p. 491.
K. Erich XIII 1453 inrättade _Råfstting_, där Biskopen i Åbo med
några af Dom-Capitlet och en _Riksens Råd_, som repræsenterade
Konungen, höllo Konungens Dom.
Biskoparnes värdighet var så stor, at de hade 40 vapendragare ifrån
_Österlandia_ eller _Fenningia_. Se Konung _Albrechts_ bref 1366 til
Åbo Biskopen _Hemming_. Om Biskop _Magnus Olai Tavast_ berättas,
at han hade Konungslig respect af Adel och Ofrälse, hvarföre han
ock kunde båda upp folk, at dämpa et upror i Satacunda -- vid.
Gyllenstolpe _in Descr. Sweogoth. L. V. C. XI_.
_Rändämäki_ har varit den första Christna Kyrka i Finland. Biskop
_Johan_ var den 8:de och sidsta Biskop i Rändämäki, de bodde på
landet häldre än i Staden för Hedningarnas öfverfall och raseri, som
de fruktade före. Biskop _Magnus_, som var en född Finne, flyttade
först til Åbo 1300.
Mot norr ifrån Rändämäki kyrka, åt höger ifrån Landsvägen, är et
berg, som tjent til borg och fäste. Innom åkergärdet, åt vänster, är
en grop, där vatnet 2 gångor om hösten torkas, för än vintern kommer,
och kallas där på orten _Kapeetten hauta_ -- dem jag sjelf besåg 1766.
RIJJENNES -- Se _Riisi & Räjjännes_.
RIJSI, En barnsjuka, troddes vara _Rijjentehes_ eller _Räjjäntehes_
afföda -- Skulle brännas och utrotas, med den eld, som _Ilmarinen
och Wäinämöinen_ blänkte från luften -- NB. at _electricera_ barn
torde ock ej vara oäfvet; emedan flera led- och trån-sjukor botas med
electricitets-kulan. -- I troll-Runor heter det härom:
Iski tulta Ilmarinen,
Wälähytti Wäinämöinen -- --
Jolla poltan Rijjen suuta,
Rijjen hammasta hajotan --
RISTI KANNOT och _Petäjät_, helgade eller korssade stubbar och trän,
tallar. At sådane varit af ålder i mycken helgd och högaktning ses
af Påfven Gregorii IX bref 1228 til Biskop _Thomas i Åbo_, om deras
afskaffande, Hans Capellan _Wilhelm_ fick ock hela den tracten genom
öppet bref dat. i _Nousis_ 1234.
Sådane _helige lunder_ och _trän_ nedhögg klockaren _Påhl Lydikäinen_
vid pass år 1656 i _Kuopio_ i Savolax. Se _Åbo Tidning_, för år 1772.
N:o 14. sid. 3.
RISTIN PÄIWÄ, Korsmessan, då fähus-väggarne och koerna korssades
och en helgad sten utbärs i skogen, under många löjliga ceremonier:
denne dag eller d. 15 Sept. är Tavast-länningarnes, i Hattula och där
omkring, års-högtid än i dag efter slutad skörd och inbärgning -- Se
_Wuoden alkajaiset, Kekri, Mickelin päivä_.
RITIKAINEN, En orm-patron. Ormen kallas _Ritikaisen rintasolki,
Ahikaisen ajjan-witzas_.
ROMENTOLA, En ohyggelig skog. Se _Hongatar_, där _Kati_ planterade
furu-trän. _Honka puu Romentolasta_ i.e. _Sydän-maasta_ -- Se _Kati_.
RONGOTEUS, gynnade Råg-skörden. En Carelsk afgud efter _Wexionii_ och
Wiborgska Biskopens _Agricolæ_ upgift, _Rygos_ el. _tryges Theos_,
grani aut hordei Deus, Fennice: _Rukiin Jumala_ hos Finnarne än
vanligt talesätt -- Se _Pellon pekko_. Svenskarne dyrkade _Niord_, en
berömlig Konung; dess minne draks. Efter döden dyrkad, at befrämja
årsväxten.
ROSTIOF, En finsk Kung; blef så högaktad af Svenskarne, at de efter
döden gåfvo honom Gudommelig heder. Joh. Magnus Lib. I. C. 10.
Rex Fenniae _Rostiophus_, qui CXXV annos ante natum Christum floruit,
delectatus fuit regni sui mediterraneis. d.ä. han bodde up i landet;
ty hafs-stranden var osäkrare för Sjö-röfvare.
ROTA, Lapparne _Rodaman_, Grekernas och Romarenas _Proserpina_,
Finnarnes _Tuoni_ och _Manalan Matti_. Har sitt tilhåll mycket djupt
neder i jorden i sitt --
ROTAIMO, hvart de personer komma, som icke lefvat efter deras Gudars
vilja. De som äro i _Jabmiaimo_ komma til _Radien_, sedan de hafva
varit där en tid; men de som komma til --
ROTÄLANDA, slippa icke därifrån, men pinas där som i helfvetet. Til
_Rota_ hafva Lapparne offrat och där sökt hjelp, när ingen hjelp
kunde väntas hos de andre Gudar. Lapparne hafva funnit, at Rota
kommer med sjukdomar och plågar ut menniskjan och renen, då de intet
annat råd funnit, än at de hafva köpt dem ifrån sig med offer; dock
hafva de icke gärna offrat til henne på det gemena vis: utan nedsatt
en död häst, at _Rota_ på honom skulle rida bort från dem. Sidenius.
Se _Hiijen hevonen_.
RUHO, _Louheatars_ Son, smidde pilar och pestskott. Den samme som
Svenskarnes _Egill_; en snäll bogspännare; Sköt fogeln i flykten.
_Ruho jousta jännittää, Rampa rautoja pitää, ampu perisokia_ -- -- --
v. _Piru, pimentola_. Han var en obäklig Rese, af de 9 onda foster,
som dess moder i en nedkomst framfödde.
Akka poikia tekeepi.
Saunan lautain perällä,
Poiki poikoa yhexän,
Yhellä wesi kiwellä,
Yxi Ruho, toinen Rampa,
Kolmas verinen sokia -- --
Detta Nom. propr. _Ruho_ fins i gamla handskrefne domar utaf åren
1378, 1391, 1398, 1400 och 1417, så at det varit länge i bruk.
RUOJUATAR, n. pr. foem. En järnets foster-moder; nästan samma som
_Wuolangoinen_.
RUOSTEHETAR, Samma som _Ruojuatar. Rauta Ruostehettäriä_, d.ä. järnet
af Råst-slägtet.
RUOTUSWÄINEN, En af _Juutases_ döttrar. En helfvetes furie med ormar
kring hufvudet. v. _Panutar_, lik Göthernes _Gandel_. En af de
underjordiska plågo-andar, plågar de osälla skuggor.
RUSKON-KIWI, En Rå-sten, i Muhos Socken. Hvarom Probsten _Erik
Jacobsson Frosterus_ i sitt Mscr. af 1705. _Breves observationes ad
Antiquitates Ostrdbotnicas spectantes p. 5. skrifver_:
"Österbotn, som i Hedendomen är först bebodd af Lapparne, hvilka
varit skattskyldige til Finska Regementerne jämte Ryssar och de
Svenska eller Helsingiske Föreståndare, bevises af de många namn,
som Lapparne efter sit afträde lämna måst, sedan de längre sig i
Norden begifvit, sedan landet cultivera begyntes; såsom _Lappfjerd_
Socken, _Lappo_ Socken, _Lapinoja i Calajoki_ Socken, _Lappi_ by
i Sijkajoki, _Lappiniemi_ by i Limingå. Lappen har ock rodt efter
Lax i Uhleå Socken ocn å Turcka holmen, det de äldsta bönder af
sina förfäder hördt hafva; men sedan de Finska Regenters Regemente
ändades, hvilkets gränsor alt hit til norden sig utsträckt hafva,
som den stora _Råmärks-stenen_ utvijsar, som i dag finnes 3 alnar
bred, lång och hög, 4 mihl ifrån Uhleå stad, Öster-Norr belägen
i Uleå Socken och Muhos by, kallas af landsfolket _Ruskon kiwi_,
därpå finnes uthuggit den _Svenska Cronan, Ryssens kors och Lappens