Mythologia Fennica - 5

Total number of words is 3972
Total number of unique words is 2120
15.5 of words are in the 2000 most common words
20.6 of words are in the 5000 most common words
23.2 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
Tuosta paxuxi panihin,
Lihawaxi lijtettyi -- -- --
Teki poikoa yhexän,
Yhestä wattan wäestä -- -- --
Item _Suen Emuus_, födde ock vargen ur sin qved. _Kohussansa koiran
kandoi, suwen muissa suolissahan, penin alla pernohinsa_ -- -- --
Hennes Söner voro _Ruho, Rampa, Perisokia_, samt dessutom hundar och
andra rifvande djur.
LOWEEN _langeta_, falla in ecstasin och vandra utom kroppen
til Wallhall, i synnerhet hos Lapparne ttl _Jabmiaimo_ -- Se
_Saiwo-neides_.
LUGUT, ord, som mumlande läsas öfver järnskador och contusioner,
eller andra hexerier, at förgöra någon. Sådane läxor läsas med mycken
andägtig mine, med blottadt hufvud; sådane voro de Svenskars _gallrar
och Odens galder_. Se _Synnyt, Aloen-järvi_.
LUMOUS, var en konst, at göra sig hård mot skått, förgift, andras
trolleri, ormbett och så vidare; ja, at kunna bevara sin boskap.
Sina hus förvara de för eld med åskviggen, sina res-slädor med
menniskjo-ben -- -- Vid Rättegånger ansågo de sig för stora advocater
och oöfvervinnerliga, om de buro hos sig korp- eller ormsten,
ormskallar, grod lår-ben, o.s.v.
LUONOTTARET, 5:ne raska Möjor, som i Ilmarises smidja, mjölkade af
sine egne bröst tre slags järn, såsom nedanstående Smed-Runa ger vid
hand.
Luonnottarat äro i sjelfva verket ej annat än naturens värkningar
vid järnets tilverkning; därföre kalla ock Finnarne dem sjelf
_Raudan-haltiat, Emuset, Tyttäret, neijet, jotka synnytit rautaa_.
Visan eller _Runan_ berättar således:
Kolme oli neittä Luonotarta,
Yxi lypsi mustan maijon,
Toinen walkian waletti,
Kolmansi punasen maijon.
Joka walkian waletti,
Sijt on tehty rääky-rauwwat.
Jokapa punasen piiotti
Sijt on tehtynä teräxet;
Joka lypsi mustan majjon
Sijt on tehty mellot rauwwat.
Ei rauta paha olisit,
Ilman käärmeen kähytät,
Maon mustan muojuitak.
Hoss sinua rauta raukka,
Ettsäs sillon ollu suuri
Ett kowan kipusakaan el korjakaan,
Kuinssas maitona makaisit,
Hettiessä heiluvassa,
Wenyt wehnässä tahassa,
Sepon Ilmarin pajassa,
-- -- -- ec.
Trenne Jungfrur voro värksamma i naturen,
En mjölkade _svart_ (mörk) mjölk,
Den andra lät drypa hvit,
Den 3:dje en _rödbrun_ mjölk.
Den som lät sqvala den hvita,
Däraf gjordes det spröda _kallbräkta järnet_;
Den som neddröp (fälde) den röda
Däraf äro _stål_ tilverkade;
Af den svarta mjölkade mjölken
Äro de bästa, segaste _stång-järnen_.
Ej vore järnet sjelf så elakt,
Utom ormens ondskefulla hväsande,
Den svarta maskens efterfulla illska.
O! du stackars järn,
Du var ej då stor,
Ej heller mycket svedande eller vacker,
Då du låg en som en mjölk
I den gungande hängdyn (flyn),
Töjdes som en hvete-deg
I Smeden _Ilmarises_ hytta,
-- -- --
Se vidare _Helka_, som kallas _Ite Raudan-Emuu_, jämets moder, _ja
näitten tytärten äiti_, och mor åt dessa 3:ne flickor.
De _Braminer_ i Indien tilbedja äfven, utom den Högste Guden, 3
andra gudomligheter, _Brama, Isuren och Vischnou_. Se Gotfrid Less
_Geschichte der Religion_ I. Th. p. 424 utgifven i 8:o i Göttingen
1784.
LUONOTAR, är lika med de 4 mjölkströmmar, som i _Edda_ säges hafva
runnit af koen _Audamblas_ spenar. Tör hända Finnarne härtil alludera
vid järnets smältning och tilverkning. Tör ock betekna de 3 Nordens
gudomligheter _Oden, Thor och Frigga_. Se _Kawet_.
LUPI LUPPA, En luden Skogs-Gud, Faunus, eller en Satyr. Se _Ukkonen_.

MAAHINEN -sen, alt hvad af jorden tros fastna, såsom räform, utslag,
exanthemata -- -- -- Et slags små-andar, _Elfvar_, som en vis Gubbe
på Holmön uti Qvarken i Wästerbotn trodde ligga vid tröskgårdarne,
och förböd därföre kasta hett vatn ut, at de ej må skällas -- deras
små ben sade han sig hafva funnit i skogar. Han lefde än 1760 och
var en Smedenborgian; de troddes dansa, hvaraf är elfve- dansen, och
bo vid stenar, träd-rötter, i hus, under gålf, vid husknutar och
trösklar, oroade någon dem til förtörnelse; så fick han skorf och
utslag; hvarföre de borde först påhälsas vid inflyttningen til nytt
hus och blidkas med salt, malt och bröd, eller messing skrapad i
mjölk. Dödade någon dem, så blef han sjuk. _Swedenborg_ såg dem vid
Stockholms brand 1759 som myror, pissa på en husvägg och fläcka ut
elden, som ock där stadnade och huset blef conserveradt. - - -- --
Ingen fick kasta sit vatn utan farhåga af skada eller åkomma. En ägta
_Ceylonernes_ sats efter Pythagoras i Ostindien, at man först bör
sopa med qvastar för sig, för än vatten kastas, at ej dessa elfvar må
dö. Se _Kati, Meri- kati_.
MAAN-EMONEN, _Ukkos_ hustru; gaf styrka åt de svaga. _Nouse maasta
maan Emoinen, wäixeni woimaxeni_ -- -- v. _Ukko_.
MAAN-HALTIA, En Rådare i gårdar, Som visar sig under menniskjo-hamn,
som en gammal gubbe eller käring, och stökar om nätterna. Se _haltia_.
MADER AKKA, En af de Lapparnes Gudinnor, som äro på jorden; som
emottager af _Radier_, det af honom belefvada eller med anda försedda
fostret, och lefvererar det åter straxt til dess dotter _Sar-akka_.
Qvinnan _Maderakka_ är med sina 3 döttrar, _Sarakka, Uxakka och
Juxakka_, Qvinnorna til hjelp. Lapparne offra til henne, at hon
skall tillåta sina döttrar, at tjena qvinnorne. Några säga, at denna
_Maderakka_ sjelf hjelper qvinnorne, i det hon bemänger sig i en hvar
sina döttrars gärning. Sidenius. Jämför _Neity Maria Emonen_.
MAHNA, Et Svenskt troll och Jättinna; sådana äro många i de fordna
sagor -- Jämför _Hattara, krakla_.
MAMMA, En underjordisk troll-kona, maskarnes och ormarnes Moder.
_Mikä nosti mamman maasta, tielle teuhakehtamaan, kartanolle
kapsahtamaan_. R. MAMMELAINEN eller _Mammeloinen_, En faselig
kött- och ben-frätande troll-kona; ordsaken til tandvärk; dess
beskrifning är:
Mammelainen maasta nousi,
Kolmikanta kaukahasta,
Lihan syöjä, luun purija,
Weren uxelta wetäjä.
MAMMOTAR, n. pr. foem. _Matoin Emuu_, ormars alstrerska. Anses äfven
för en Sten-patronessa, hvarmed skatter betäckas. _Kiwi Kimmon kammon
poika, Syöjättären syämmen syrjä, Mammottaren maxan pilppu_.
En af furieme och underjordiska troll, som tros förvara i jorden
nedgrafna gamla skatter. _Hecate_, Plutonis uxor inferorumque regina.
Se _Kratti, Arni, Haltia_.
MANALA, den samma som _Tuonela_. De dödas rike. Häraf är talesättet:
_Jo se meni manalaan eli manalle_ han tog farväl af verlden.
_Manala_ eller _Tuonela_ är Göthernes _Glitnis_, döden, eller
underjordiska Riket, hvarest _Gandel, Skagel och Geirskagel_ lupo
med brinnande ögon kring dödsens marker (det är i _Tuonela_ eller
_Jabmiaimo_); förskräckelse, ångest, qval och elände voro i deras
följe, och det var en ängslan, at se dem. _Tuoni_ eller _Glitnis_ har
här utbredt alla sina förskräckelser, hvilka _Thors_ moder (_neity
Maria Emoinen_ eller _Mariatar_, hvilket liknar de Påfviskas sats),
med sina böner hindrat, at ej få utbredas öfver jorden. Se _Tuonela,
Jabmiakka och Jabmiaimo_ -- I _Manala_ var ock en Pegasus eller
Skjutshäst, at föra fram plågorne efter järn-skador. _Hikowaako
Hijjen Ruuna, kastuuko Manalan karwas. Tietä tuonne juostessahan_.
MANALAN MATTI, döden, härskande i _Tuonela_, eller _Tuonen Tuomas_.
Manalan Matti samma som _Loke_ eller _Charon_; förde de döda skuggor
öfver floden til _Tuonela_ eller _Manala_. Finnarnes ordstäf är, då
de blifva gamla, ledsna vid at lefva och tro sig ej mer blifva gifta:
_Manalan Matti minun naipi, ja Tuonen Tuomas mun perii_.
_Marta_, samma som _Tuoni_.
_Neity Maria Emonen_, anropas ofta i de af hedendom och Påfvisk
lära blandade vidskeppeliga Runor, som utan tvifvel äro sammansatte
för _Reformations_ seculum. J. _Maria_ är i alt en förträffelig
hjelperska, i synnerhet vid barnsbörder, sjukdomar, pest, blod-sår
och eldens upkomst.
Neity Maria Emonen,
Mesi keittä kielelläsi,
Sima suussasi suloa,
Konnan kuohuun kowaan
tilredde smorja til _ormbett_.
Är ej heller oförfaren til _sjöss_, ty det heter: _Neity Maria
Emoinen, itek airollen asehin, Tungeixen Tuho kätehen_ -- grep sjelf
til årarne.
Beskrifves såsom en god Baderska, Barberska, Apothekerska, olje- och
flått- kokerska, til allehanda sår smörjor, med Silkes Robe och långt
släp, samt med en gullslef i handen.
Vid skador eller sår af järn heter det:
Jos rauta pahan teköö,
Teräs hieno hilpasoo;
Neity Maria Emonen
Pistä sormesi sulonen,
Reikään revennesehen,
Hienot helmasi kokoat.
Se _Helka. Neity Maria och Jesus_ anropas i parallel, til ex. mot
_Rutto_.
Isäni ikunen Jesus,
Esivanhemman Jumala -- --
Tuoltama anon apua,
Isältäni Jesuxelta,
Emoltani Marialta,
Näihin töihin työlähiin:
Neity M. Emonen
Tule tänne tarwitaan -- --
Woiteles metisin siiwin - --
Se _Mader-akka_.
MARIATAR, berätta de vidskeppelige hafva varit J. Marias dotter. Hon
kallas:
Mariatar kaunis Waimo,
Tu-us pikku kattilansi,
Jolla Werta keitetään,
Jolla ma hurmeen tymeen,
Weren wuotamattomaksi -- --
Punasta putoamatak -- -- --
MÄNNINGÄISET el. _Menningäiset_, Kyrkspöken, Vålnader, bodde i
grifter, bergsskrefvor och öknar; skrämde folk. Se _Kejjuset_
och _Köpeli_. Men Biskop _Agricola_ föreger dem vara Gudar, som
befordrade ägtenskap; hvarföre Probsten Doct. _Idman_, i sin afhandl.
om Finska och Graekiska Språkens gemenskap, deriverar ordet af
grækiska _hymen_, Hymenæus, Nuptiarum Deus -- Suidas.
MEHILÄINEN -- _ilman lintu_ -- En honings-fogel eller _Trochilus_;
Linn. Den minste och lättaste af alla foglar. I Troll-Runor, et
honings-bi eller Vise, som skall efter ordres ofta flyga öfver haf
och fält, at hämta honing, mjöd, olja, med mera sött, de sjuka til
vederqvickelse och trollen til smörja. t.ex.
Mehiläinen ilman lintu,
Lennä tuonne kyyhyttele
Yhexän meren ylitse,
Meren puolen kymmenettä -- --
Tuo mettä mehtolasta,
Simoa Tapiolasta,
Ripiälle woitehexi,
Wammollen parantehexi -- --
Wojjat yldä, wojjat pääldä.
Denne honungs-fogel var ock utftäld för Snaror; därföre önskas honom
lycka på resan, at hämta honing._Käy kuin kehää myöten päiwän permetä
samoa_. Se _Karilainen_. Ja, _Mehiläinen_ flög högre än de som göra
luft-resor med aëroflatiska machiner;ty han skulle flyga öfver om
stjernorna och in i himmelen, som en _Mersurius_, och hämta horungs
salfvor och smörjor för brännsår: det heter:
Mehiläinen ilman lintu,
Lennä tuonne, jonne käsken,
Yli kuun, alati päiwän,
Taiwon tähtein ta-ati,
Otawaisten olkapäitten;
Lennä luojan kellarihin,
Kamarihin kaikkiwalllan;
Pistä siipensi simahan,
Kasta kaapunsi metehen,
Höyräytäk höyhenensi;
Tuo simoa siwessänsi,
Kanna mettä kaapussansi
Kauan rahnoin pahoin,
Tulen tuiki polttamihin.
Item:
Mehiläinen ilman lintu,
Käy kuun keheä myöten,
Päiwän päärmättä samoa -- --
Tuuok mettä Mehtolasta,
Simoa Tapiolasta -- --
Tuo simoa siiwelläsi,
Mettä kielensi nenällä -- --
Wojjak yldä, wojjak pääldä,
Kerran keskeä rapaja.
Se _Neity Maria_.
MEHTOLA, En ren barr-skog; annat än _Tapiola_. En skogsbygd, där
skogs-djur, foglar, bien och andre skogens håfvor vanckade -- _Item,
en skogs-Guda-magt, Pan_: anses ock i Runor, som en _Skogs-Fru_
rådande öfver djur och foglar. De titlar, hvarmed hon under
tilbedjandet behedrades, äro: _Mielus Mehtolan Emäntä_, du benägna
Skogs-värdinna:
Metän Ehtosa Emäntä,
Mielly mejjän miehiimmäk,
Antamaan ainuasi,
Omas ojentamaan,
Mielusasta Mehtolasta.
Du välviljoga Skogs-värdinna,
Var benägen åt oss Skogsmän,
Til at gifva ditt enda,
Räcka åt oss ditt egna,
Af den luftiga, nöjsamma, skogsparken.
Hon dref harar i gillren och vippsnarorne i lag med _Ukkonen_
hvarföre harfångarne bedja:
Puhas Mehtolan Emäntä,
Metän kultanen Kuningas!
Kuk on laiska kulkemahan,
Sitä sijmalla siwalla,
Karkota kari perällä,
Mieluusta mehtolasta --
Se Ukkonen.
Ifrån _Mehtola_ och _Tapiola_, skulle _Mehiläinen_ anskaffa honing
til sår- smörja. Se _Mehiläinen_.
MERI-TURSAS, En strand-bo; kallas _partalainen_, dels för det han
vistades vid hafs-stranden, dels för sit långa våta skägg, hvarmed
han krystade Pohjolas dotter som blef moder för 9 barn, alla
afgrundens foster. Se _Pohjolan imbi_.
Synty Neitsy Pohjolassa,
Impi kylmäsä kylässä,
Jok' ei suostu sulhaisihin,
Mielly miehiin hywiin;
Kuin tulowi immintuska,
Pakko neitosen panexen,
Syxiin syöstäxen mereen,
Kalsoin aaltoin ajaxen.
Meri Tursas partalainen
Teki neiden tiinehexi,
Meren kuohuilla kowilla,
Weden wankan waalehilla;
Teki pokoa yhexän,
Yhestä watanwäestä;
Piilotteli poikiahan
Alla wijden willa waipan
Sarka kauhtanan kahexan;
Nimitteli poikiahan:
Minkä pani pakkaisexi -- -- --
METELIWAARA, Se _Waarat_.
METZISTÖ, En skogs-lund, där afguden bedrefs. Item, idolum, forte
Priapus. -- 2. Reg. 23; 6: 7.
METZÄN-EUKKO, _Tapios_ hustru, _Metän Emäntä_; anroptes af Jägare,
at gifva villebråd. Syntes stundom, då hon var gunstig med gyldene
ringar och insvept i gyldene duk. -- -- -- Men onådig viste sig med
ringar af vidje-länkar och med ris-ruska. Henne til heder skulle
sjungas _Messän miehin wirsi_, då man gick ut til skogs: Hon var ej
blid då Jägaren sjöng:
Mielestä Metän Emännen,
Usein hywän Emännän
Sormet kulta sormuxisa,
Käet kulta käärehissä,
Jotk on soaanut[9] annillahan;
Usein pahan Emännän
Sormet wihta sormuxissa,
Käet wihta kääreissä,
Aina auttamattuessa.[10]
Alt efter Skogsvärdinnans godtycko,
Är den goda Mors
Finger understundom i gullringar,
Händerna inveklade i gulldukar,
Som hon fått med sina gåfvor;
Men ofta då mor är ond,
Äro fingren med vidjelänckar prydde,
Händerna omvicklade med vidjor,
Och altid då hjelplös.
Då _Wäinämöinen_ slog på sin citra, kom ock Skogs-gudinnan med alla
sina skogsdjur, at lyss på den härliga musiken: _Itekkin metän
emäntä, rinnon aidalle ajain_. Se _Wäinämöinen_.
MIEHEN SYÖPÄ, Anthropophag, menniskjo-frätare -- troddes vara i
Norrska Lappmarken; dit hänvisas sjukdomar: ex. gr.
Mennekkös sinne sekahan (näml. til Rutian koski)
Tuol on muutkin murha-miehet
Miehen syöpähän kylään,
Lapin maahan laukiaseen,
Pohjan pitkähän perään. -- --
MIESTEN SYÖJÄIN KYLÄ, var i _Kyrials_ land, eller den ort i _Kyrials_
botn, högft i Norr i Finland, där starke Resar och Anthropophager
förfärade de ankommande; se föregående _miehen syöpä_. Efterföljande
saga besannar det. När _Domar_ (Upsala Kung) ännu var ung och låg
uppå sjön, för at förvärfva sig ära och rikedom, blef han genom en
häftig storm drifven emot _Kyrials-botn_, eller til det stycket af
Finland, som ligger högst i Norr (Kemi, Cajana, Paldamo, Sotkamo,
där Hijsi bodde och andre Jättar i berg; ty landet var än segelbart
den tiden, emedan skeps-vrak ännu i dag finnas i flere moras i
Kemi Socken). Han kallade sit ankare under en stor och mörk skog;
han betäckte stranden och gick up, at bese landet. Där råkade han
_Hallgrim, en Rese_, som var, för sina krafter och än mera för sina
många konster, den farligaste. Hela vägen til hans kula var betäckt
med nakna hufvudskallar och multnade ben, efter dem som han mördat
och upätit. Hans grymhet var intet mindre än hans krafter, och det
var et vidunder i naturen, hvars blotta åskådande kunde injaga
en skräck hos det modigaste hjerta i verlden. Alla de som hördt
hans namn, hyste en räddhåga för honom. Men Domar mötte honom utan
fruktan. Deras strid var svår, men Risanöth (et svärd, det Rolf tagit
i Grims kula; hörde Ynglinga-stammen til; dess sår läktes aldrig;
flog genom sköld och hjelm), som den tiden var i Domars hand, behöll
segren. Hallgrim föll, och Domar gick in i hans kula, hvarest en
större rikedom, än han någonsin tilförene sedt, lyste honom i ögonen.
Alla väggar voro klädde med sköldar af blänkande silfver, samt
hjelmar af klaraste guld. Där hängde åtskilliga horn med ränder och
bilder af den dyraste metall inlagde.
MIKKELIN _päiwä_. En stor högtid hos Norr-finnar; Se _wuoden
alkajaiset_. Alla hästar tagas då in i stall; fodras med öl,
korn, granris och hermelins kött, som skal praeservera dem för
hufvudsjukor, m.m. Boskapen drifvas tidigt och utan ljud i fähuset,
om eljest väl skall gå. Se _Ristin päivä_.
MUNNU. En oculist i gamla Runor. _Munnu silmän Tytteriä_. Item, en af
Nordens möer, som anropas af häst-gällare, at hämta is, rim och kyla.
Texten säger:
Munnu silmän tyttäriä,
Höyhenes panuttaria.
Tuuwwos hyytä Pohjolasta,
Jäätä kylmästä kylästä,
Sillä hyyllä hyytele,
Jäällä tuolla jäähyttele,
Pistän hyyn hyppyseni,
Jällä jäähytän kätem,
Teen tulen tehottomaxi,
Walkian warattomaxi. -- -- --
MYRRYS MIEHET, de samme som Indomiehet, trollkarlar och vidskeppelige,
som dels med läsningar, _lugut, synnyt_, spåttande, flåsande och
på-blåsande, med troll- Runor, _synnyt_, tro sig bota ormhund- och
vargbett, eldskador m.m.
NÄKKI, Neptunus, Svenskarnes _Åge_. Se _Weden-Emo_ -- Efter forntidens
berättelser och skrock-sagor (Se Urban Hjernes Flocker om flere
hafs-fruar). Här i Finland beskrifves Näcken med långa utslagna hår
naken visa sig på vatn, i solsken, på stenar vid forssar borsta och
kamba sig, eller ajustera sit ljusgula hår äfven stundom sjunga utan
tvifvel en Siren sång eller Crocodils gråt, at låcka barn til
stranden, och simmare i vatnet, dem hon kramar så at de blifva
kål-blåa, suger deras blod m.m. Hvilket i sjelfva verket är
kramp- eller seno-drag. Käringar och utlefvade Sjö-galtar kunna
skräma lätt-trogna med tusende Näck- och hafs-fru sagor, Se _Ahti_.
_Näkken_ och alla de små guda-magter, som bo i de våta Riken, voro
alla framkomne, at höra Wäinämöises sång och harposlag, hvars like de
aldrig förnummit. Se _Wäinämöinen_.
NEITONEN NOROSTA, En vattu-nymph; bodde i våta dälder; kylde och
svalkade. Af dess bröst-mjölk upväxte björkar. Hon anmodades af
häst-gällare, at förtaga eldens eller det heta järnets kraft.
Nouse Neitonen Norosta
Wuotehilta hyisen pojjan,
Jäisen lapsen lappeasta;
Weä wijttasi wilusta,
Hamehensi hallan alta,
Heitä pahoilllen potowan
Kaatoowallen kattehixi;
Jottei poikasi potoisi
Kaatowaisi kannettunsi,
Jonk on huntu huutehessa,
Iho liiwi iljannessa,
Pajjan kaulus kaikkalassa.

NEMAGWELLE. En af Lappska jordiska Guda magter, hvars hjelp ganska
få meddelas. De få endast dess bistånd, som första gången omdöpas;
ty Lapparne döpas med _troll-döpelse_ mer än en gång; hvilket sker
således, at när menniskjan blifver sjuk, gifver man henne et annat
namn, och öser vatn på henne med dessa ord: Jag döper dig i detta
namn N. N. och du skall lefva i detta namn N. N. De som få således
troll-namnet, få äga, tillika med namnet, _Nemoigwelle_. Som denne
Lapp ser ofta Nemoigwelle gå för sig öfver bäckar och moras; så har
han honom ock när han skall gå tilkyrkan. Han dricker ock _Sarakkas_
blod i samma bäck, hvar nemoigvelle står. Sidenius.
NEURERNE, äro stammen til _Finnar_, Lappar och Esthlänningar, som i
Språk mycket liknat Hebreerne.
Se Trägårds Utdr. af Dalins Sv. R. hist. I. Del. Cap, 13, §. 3. pag.
13.
NOIDER, Lapparnes troll och vise män, som falla i dvala, under en
viss sång; och hämta ifrån långt aflägsna orter något i barmen,
samt berätta hvad de sedt och hördt, under sin vandel utur kroppen.
Finnarne kalla denna ecstasis, _langeta loween_ -- Om Finnarnes
_Noidat_ och _Myrrys miehet_ har man ej hördt sådant; utan endast,
at de hoppa i raseri och gnissla med tänderna, som kallas, _olla
haltioisaan_. Se _Myrrys miehet_ och _Indomiehet_.
NUJJA-SOTA eller _Kluppu-sota_, Klubbe-kriget i Finland 1597. På
flere ställen i Finland, Tavastland och Österbotn hölts sådane
klubbe- batailler. I Padasjoki by i Tavastland på åkern vid Nystelä
by har i Konung Carl IX tid år 1597 klubbe-kriget ock gått för sig,
såsom ock på flere orter i Finland; hvarföre _Säxmäki, Ilmoila,
Gamle-Carleby_ jämväl äro af klubbe-kriget märkvärdige. Nästa holmen
vid Nystelä åker, på hvilken de slagne blefvo begrafne, heter än
_Nujja saari_, i.e. insula clavorum. Menniskjo hufvud skallar synas
där än i dag.
Hertig _Carls_ afsägelse gjorde öfver hela landet mycket buller.
Särdeles utblossade lågan i _Öserbotn_ och Finland. Bönderne hade
därifrån kommit til Hertigen och klagat öfver det betryck de ledo
af _Clas Flemmings_ Rytteri: sedan, då de nu blifvit upmuntrade,
och hörde, at Hertigen af missnöje tagit afsked, blefvo de aldeles
obändige: en af dem _Bengt Poutu_, samlade en stor svärm af sine
likar, angrep dessa Flemmings Ryttare, ehvar han dem råkade, och
öfvade på dem all barbarisk grymhet; hvaribland äfven Lagläsaren
_Erich Olofsson i Woitby_ mördades, för det han _höll Rustning_.
Allmogens hop öktes derpå ansenligen, och valde sig en ny anförare.
_Jacob Ilkainen eller Ilkka från Ilmola_ Socken i Österbotn, af
hvilken detta buller kallades _Ilkkainens krig_ eller, af dess vapen,
_Klubbe-kriget_.
Afsigten var nu icke mindre, än at anfalla Tavastland och Carelen,
jaga därifrån hela Konungens (Sigismunds) rytteri, upbränna eller
sköfla _Clas Flemmings, Axel Kurks, And. Bojes och Anders Larssons_
gårdar, samt aldeles förstöra Åbo Slott.
Clas Flemming ryckte up med sit krigsfolk från Åbo den 23. Dec. 1596,
tågandes til _Birkkala_ i Öfredels härad och _Björneborgs_ Län, där
_Bonde-hären_ vid Nockia Sätes-gård hade sit hufvud-läger. Han lät
skjuta några Falkonet-kulor genom husen, hvaraf Bönderne förskräktes.
Ilkkainen drog sig om natten tilbaka in i en stor skog, som skiljer
Tavastland och Österbotn; men förlorade i afvikningen några 100 man.
Han blef sedan fängslad och afrättad. Antalet på de Bönder, som
fallit i detta fält-tåg, var grufveligt, och har stigit öfver 11,000,
hvilket för Österbotn var en obotelig skada.
NYKYRI -- Se _Sotakedot_.
NYRKES, gaf Ickornar. _Nyrkkes_ bodde sjelf i granskogar. Se
_Hittavanen_.

OHTO, _Ohtoinen_, Et Björnens namn i Runor, för dess breda änne och
stora hufvud. _Tapios_ starkaste djur. -- Se _Tapio_.
Han anropas, at ej röra vid Boskapen (som kallas _sonda-reidet_). Och
skulle han vela pröfva sina tänders och ramars styrka så hade han
därtil stockar och stenar. Dock om hans maj:ts grymhet vore alt för
stor; så anropades Skogs- Gudinnan Tapio, at hon ville styra björn,
och göra månan för honom mörk, sänka himmelen i moln, och förblinda
hans ögon, på det han ej må se kona, som skulle vara i hans ögon som
stenar och stubbar. Se _Sini sirkku_.
Ohtos födelse och höga härkomst alt ifrån himla hvalfvet och
Sju-stjernorne, med _J. Mariae_ tilhjelp, beskrifves i följande
_Ohtos-synty_ eller _Archaeologie_, ifrån Kuopio i Savolax.
Misä ohto synnytelty?
Mesi kämmen kääunyteldy?
Kuun luona, tykönä päiwän,
Otawaisten olkapäillä:
Sieldä on maahan laskettuna
Hihnoisa hopeisisa
Kuldaisisa kätkyhisä.
Neityt Maaria Emonen
Wisko willoja wesillen
Kapalolta kuondaloita,
Selwälle meren selallen
Lakeelle laineellen;
Noita tuuli tuuwwitteli,
Wein henki heilutteli
Nenään metisen niemen,
Saloja samoamaan,
Pohjan maita polkemaan:
Ellys piiloja pityö
Häpeseen hämmendyö,
Emosi sinun epäsi;
Elä sorra sonda reittä,
Koaha majjon kandajata
Enempi on emoillen työtä,
Suuri waiwa wahimmalle,
Kuin poika pahoin tekee,
Lapsi kangein asuu:
Kule sikana siwuhte,
Wierihte wein kalana:
Tule tuwissa tulille,
Ilman Immin tietämätä.
Hvar är _Ohto_ född?
Gull-ramen vänd som et barn (vaggad)?
Hos månan, nära vid Solen,
På axeln af karlvagns-stjernorne:
Dädan är han nedsläpt
I silfrade remmar (feltyg),
I gyldene vaggor.
_J. Maria_ den lilla modren,
Kastade ulltappar på vatten,
Lindor som flagor,
På de klara hafs-själarne,
På de vida vågorne;
Dem vaggade vädret,
Vatu-draget omgungade dem
Til en honings-rik udd af näset,
At springa i skogarna,
För at tråka de Nordiska länderne:
Gör ej hvad elakt och rasande är,
Blanda dig ej i det nedriga (skamliga)
Din mor förbjöd dig det;
Förtryck ej det gönings orena låret,Fäll ej mjölk-bäraren:
Mera har din moder at göra.
Din fosterska har stort besvär,
När sonen gör illa,
Dess barn förhåller sig argsint (styfsint);
Far förbi som et svin,
Där nära bredevid som en silk i vatnet:
Kom hemma vid til vårt vistnings-ställe,
Utan at dejan vet deraf.
OLLIN _päiwä_, Olsmessan; då tordes ingen bärga hö, af farhåga, at
om då rördes vid något boskaps-foder, så skulle björnen göra skada.
Då slagtades och åts _Willa-wuona_ (et oklipt lamb ifrån våren),
då skörden slöts, hvartil äfven tilreddes öl och bränvin. Då fåret
inbars, skulle med al- och granqvistar vatn kastas öfver Tröskeln.
Förr än man tordes smaka af alla anrättningarne, skulle däraf
utgjutas något i vrån vid bänken i bordsändan och på golfvet, samt
under _Aaatto-koivu_ d.ä. en helgad björklund, eller det träd, som
om midsommars qvällen sättes på gården. _Sirppi-juusto_ kokas eller
bakas denna dag och ätes i Österbotn.
OTAWATAR, En Gudinna ifrån Karlvagn eller Sjustjernorne, som synes
varit dess make; kallas i gamla troll-Runor _dagsens dotter_.
Hon anropades til hjelp mot natt-tjufvar, och at igenskaffa det
bortstulna.
Otawatar päiwän tyttö
Tule tänne tarwitahan
Omoani ottamahan
Kadonnutta kaihtemahan -- --
Se _Päiwätär_. Med dessa kan Svenskarnes _Thiodan_ jämföras, eller
_Titan_ hos de Latiner, som skulle köra solens vagn.

PAHOLAINEN, En ond ande, djefvul, en ond vålne, ormens stamfader
-- Hade ormar til briskar och söljor; hvarföre ormen titleras i
troll-Runor eller dess _Synty_:
Mato musta maan alainen
Toukka Tuonen karwalllinen,
Rinta solki Syöjättären,
Paholaisen pajjan naula -- --
PAINAJAINEN, Maran, som af mjeltsjuka ses, som en hvit nymph om
nätterna under sömn; uplyser med sit sken hela rummet och trycker
öfver bröstet, hvarunder de vråla och låta illa. Item _Painajainen_,
som krossar barn och gör dem vindögde: fördrifves af vidskeppelige
med stål och betsman, lagdt under hufvudef. Är i sjelfva verket en
nerv- och convulsiv sjukdom hos barn af fyra --
PAKKANEN, Smäll-kalla kölden, den bistra _Puhuris_ Son, med dess
kulna och surmulna fru _Hyyttö_ anvises til _Kijron koski_, at tilisa
den, om han vore i stånd. Mot kölden stod man nog, när man fick
följande at skyla sig med:
Tuos mulle Utunen turkki,
Kanna willan karwallinen
Jolla tuima turwellennek,
Ettei pakkanen palelek,
Kowan ilman koskematak,
Pakkasen palelematak:
Talwen ilma Taiwaellek,
Ettei riko riskittyä.
Eikä wismoille wiraak:
Ämmöni Utunen uuwin
Turvvaxeni tuotuwohon,
Päälleni pujettakohon.
Hämta mig den varma svanskinströjan,
Bär hit den rikullige lurfviga pälsen,
Hvarmed jag förvarar mig mot den bistra kölden,
At ej kölden förkyler,
At ej den kalla luften får komma åt,
Vintern förkyla mig:
Den klare vinter-luften fare up under himmeln,
At den ej skadar någon christen el. gör någon enda lytter,
Eller verkar på huden rinnande fråstskador:
Min farfars, farmors varma edderduns paulun-säng el. tält
Må hämtas til min skygd,
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Mythologia Fennica - 6
  • Parts
  • Mythologia Fennica - 1
    Total number of words is 4020
    Total number of unique words is 1893
    17.8 of words are in the 2000 most common words
    24.7 of words are in the 5000 most common words
    28.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Mythologia Fennica - 2
    Total number of words is 3915
    Total number of unique words is 2153
    15.1 of words are in the 2000 most common words
    19.8 of words are in the 5000 most common words
    22.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Mythologia Fennica - 3
    Total number of words is 4060
    Total number of unique words is 2084
    15.4 of words are in the 2000 most common words
    21.0 of words are in the 5000 most common words
    23.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Mythologia Fennica - 4
    Total number of words is 3997
    Total number of unique words is 2175
    15.0 of words are in the 2000 most common words
    19.7 of words are in the 5000 most common words
    22.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Mythologia Fennica - 5
    Total number of words is 3972
    Total number of unique words is 2120
    15.5 of words are in the 2000 most common words
    20.6 of words are in the 5000 most common words
    23.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Mythologia Fennica - 6
    Total number of words is 4099
    Total number of unique words is 2083
    15.5 of words are in the 2000 most common words
    20.8 of words are in the 5000 most common words
    23.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Mythologia Fennica - 7
    Total number of words is 4021
    Total number of unique words is 2182
    16.0 of words are in the 2000 most common words
    20.9 of words are in the 5000 most common words
    23.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Mythologia Fennica - 8
    Total number of words is 3935
    Total number of unique words is 2034
    15.8 of words are in the 2000 most common words
    21.0 of words are in the 5000 most common words
    23.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Mythologia Fennica - 9
    Total number of words is 580
    Total number of unique words is 380
    24.7 of words are in the 2000 most common words
    29.8 of words are in the 5000 most common words
    32.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.