En roman om förste konsuln - 13

till Joséphine och Madame Tallien, en av tidens mest bekanta och
firade »_merveilleuses_», isynnerhet känd för sina hypermoderna
toaletter.
_Helvetesmaskinen_. Det stora attentatet med »helvetesmaskinen»
förövades av rojalisterna St. Réjant, Limoëlan och Carbon, under
det att sammansvärjningens egentlige huvudman, Georges Cadoudal,
den bekante chouanhövdingen från Vendéekriget, höl sig gömd i
Morbihan. »Maskinen» bestod av en kruttunna, vilken, lastad på en
kärra och satt i förbindelse med en mina, var placerad på den
trånga gata, man visste, Förste Konsuln, på vägen till Operan,
brukade passera. Endast genom hästarnas snabbhet blevo han och
hans svit räddade, men flera hus i gatan sprängdes delvis i
luften, och ett stort antal människor dödades och stympades.
Gatan _St. Nicaise_ finns ej mera. Den försvann, då man förlängde
_Rue de Rivoli_. På den tiden gick den från _Rue des Orties_ genom
Carrouselplatsen till _Rue St. Honoré_. Operan låg då i _Rue de
Richelieu_, på den plats som sedan blivit kallad _Place Louvois_.
Efter hertigens av Berry mord 1820, blev byggningen nedriven.
_Mortier_ (f. 1768), general, vid denna tidpunkt befälhavare över
första militärdivisionen, förlagd i Paris. (Senare marskalk,
hertig av Tréviso).
_Fouché_ (f. 1754), fordom medlem av Konventet och terroristisk
prokonsul i Nièvre, polisminister under Konsulatet. (Senare hertig
av Otranto.)

XV.
_Nyårsdagen_. År V (1797) hade man ånyo börjat fira nyårsdagen med
visiter och presenter, vilket varit förbjudet under terrorismen.

XVI.
»_På en vink av Förste Konsuln_.» _L'Empereur animait
particulièrement des bals masqués et en demandait souvent._
Mémorial de St. Hélène. t. 5. p. 172.
_Czaren_ o. s. v. Ratifikationerna av freden i Lunéville
utväxlades i Paris 16 mars 1801. Paul I var då _ännu_ czar. Först
natten mellan den 24 och 25 mars 1801 blev han mördad, och det
varade ett stycke in i april månad, innan man fick veta det i
Paris.
»_Historisk ande_.» Man måste ihågkomma, att vid denna tid var
spiritismen lika mycket på modet som nu.

XVII.
_Kungen och drottningen av Etrurien_. Infanten Don Luis av Parma
och hans gemål, infantinnan Maria-Luisa, dotter till Carl IV av
Spanien, hade genom freden i Lunéville fått sig tillerkänt
Toskana, under namn av konungariket Etrurien.
_Markisinnan av Montesson_. Charlotte-Jeanne Béraud de la Haye de
Riou (f. 1737), morganatiskt gift med hert. av Orléans
(Philippe-Egalités far), levde som änka i Paris och spelade en
högst betydande roll i Konsulatets sällskapsvärld. Förste Konsuln
hade stor beundran för hennes takt och arrangeringsförmåga och
beviljade henne årligen en större pension, för att hon skulle vara
i stånd att »hålla salong» och sålunda bidraga att vidmakthålla
l'ancien régimes sällskapliga traditioner.
_La Malmaison_ har undergått många förändringar, sedan Napoléon
och Joséphine bodde där. Den präktiga parken är nu, 1894, styckad,
förändrad, förminskad och inskränkt till en vanlig trädgård.
Rummen äro förfallna och mestadels utan möbler. Under
Restaurationen och Julimonarkien hade slottet flera ägare, sist
drottning Christina av Spanien, som under det andra kejsardömet
sålde det till Napoléon III, vilken lät inrätta det till ett slags
familjemuseum, och, såvitt möjligt, återställde det i dess förra
skick. Efter kriget 1870 har staten åter sålt det till en
privatman.
_Madame Savary_, född Félicité de Faudoas, var sedan 1800 gift med
Förste Konsulns adjutant Savary. (Under Kejsardömet polisminister
och hertig av Rovigo.)
_Ett brev från Petersburg_. Sommaren 1801 var Duroc i Petersburg.
Vid underrättelsen om regeringsskiftet hade nämligen Förste
Konsuln, redan i april, sänt honom dit för att lyckönska och
sondera Alexander I.
Mme _Campans institut_. Madame Campan, Marie-Antoinettes f. d.
kammarfru, förestod under Direktoriet och Konsulatet en mycket
besökt pensionsanstalt, varest de flesta av de sedan ledande
damerna blivit uppfostrade.
_Rapp_ (f. 1772), hade liksom Savary varit adjutant hos Desaix och
upptogs, liksom han, efter slaget vid Marengo (där Desaix stupade)
bland Förste Konsulns adjutanter.

XIX.
Mme _Fourès_, född (omkr. 1776 i Carcassonne) Marguerite Pauline
Bellisle -- oftast kallad »_Bellilote_» -- var illegitim dotter av
en adelsman och en tjänstflicka samt tillhörde själv, ända till
sitt giftermål med småborgaren Fourès, arbetareklassen. Förklädd
till karl följde hon sin man till Egypten, då han som frivillig
deltog i fälttåget. I Kairo väckte hon Bonapartes uppmärksamhet,
och, sedan han genom Berthier sänt mannen till Frankrike med
depescher till Direktoriet, inledde han en förbindelse med Madame
Fourès, som varade ända tills han lämnade Orienten.

XX.
_Fredspreliminärerna_ med England underskrevos av Otto i London
1 okt. och underrättelsen därom kom till Paris 3 okt. 1801 (11
Vendémiaire år X).