Kardinalens frieri: En fågelhistoria - 6

Süzlärneñ gomumi sanı 1350
Unikal süzlärneñ gomumi sanı 680
33.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
41.3 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
45.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
Då ungarna blevo så stora, att deras mor kunde lämna dem en kort stund,
hjälpte hon kardinalen att söka föda, och han slapp nu anstränga sig så
mycket. Han fick nu tid att ofta slå sig ned i toppen av benvedsbusken
och ropa till hela världen: »Se hit! Se hit!» ty kardinalungarna voro
praktfulla att se på. Men hans musik var nu endast avbrutna och
osammanhängande vokaliser, ofta exekverade efter en munfull mat och
inmängda med krampaktiga »tjip», om fara hotade hans maka och ungar.
Trots alla deras omsorger dröjde det ej så särdeles länge, förrän det
åter blev sorg i sumaken, och anledningen var den, att den förstfödde
var så glupsk, mycket mer än hans lille bror eller hans syster, och
han var en dag före dem i styrka. Han trängde sig alltid främst, skrek
högljuddast och längst och tog för sig större delen av den föda, som
förts till nästet; och en dag, medan han ännu var helt otymplig och
osäker, klättrade han upp på kanten och böjde sig så långt fram, att
han föll. Han rullade utför strandsluttningen pladask i vattnet, och
en gammal hungrig gädda, som solade sig i vassen, slök honom i ett
nafs. Han var en så fet och saftig läckerbit, att gäddan höll sig kvar
där i en vecka och väntade på att få se, om det skulle inträffa flera
olyckshändelser.
Kardinalen, som sökte mask på åkern, hörde sin makas förskrämda rop
och hann just lagom till sumaken för att se den stackars lilla röda
fjäderbollen försvinna i vattnet och höra fiskens plask. Han ropade
till i hjälplös skräck och flaxade av och an över stället. Han vaktade
och väntade, tills det inte längre fanns något hopp, att ungen skulle
komma upp, sedan flög han till sumaken för att försöka trösta sin
maka. Hon kunde ej sätta sig in i att hennes unge var borta, och hela
dagen fyllde hon luften med sina alarmrop och sin klagan.
De två, som voro kvar, utgjorde en källa till avund för hela
fågelriket. Den lille hannen var en fulländad avbild av sin store,
purpurröde far, utom att hans lilla rock var grå, men den var så starkt
uppblandad med rött, att den lyste lång väg, och hans näbb och fötter
voro alldeles röda. Och hur vajade ej hans tofs, och hur stolt och
viktig kände han sig ej, då han fann, att han kunde resa och sänka den
som han ville. Hans syster var inte på långt när så grann som han, och
hon var nästan lika glupsk som den förlorade brodern. Ridderlig som sin
far lät han henne tränga sig fram och ta de flesta fröna och bären, så
att det ständigt såg ut, som om hon ej kunde svälja mera, fastän hon
alltjämt ropade på mat.
Då hon flög ut för första gången, var hon så hungrig, att hon glömde
vara rädd, och hon hade redan flugit till ett hagtornsträd i närheten
för att möta kardinalen, då han kom med mat, innan hon riktigt hade
förstått vad hon gjort. För en gångs skull fick glupskheten sin lön.
Hon icke allenast gick miste om maten, utan hon fick också utstå en
väldig skrämsel. Med rullande ögon och av skräck slokande kam klängde
hon sig fast vid hagtornsträdet, rysande för avgrunden under sig, och
det var en stor tröst, då hennes bror tog mod till sig och kom seglande
över till henne. Men det kunde hon naturligtvis inte erkänna. Då hon
såg, hur lätt han gjorde det, reste hon sin kam, vred likgiltigt på
huvudet och frågade, om han inte tyckte att det var mycket lätt att
flyga, då han väl fått mod att försöka det, och hon gjorde honom
verkligen ganska skamsen för att han låtit henne vara den första, som
lämnade nästet. Från hagtornsträdet förpassade de sig till den döda
sykomoren, men där gjorde bristen på löv dem så lätt synliga, att deras
mor nästan blev utom sig av förskräckelse och bokstavligen drev dem
tillbaka till sumaken.
Kardinalen var så hejdlöst stolt och satte en sådan ära i att lära
dem flyga, bada och allt annat, som är nödvändigt för unga fåglar att
kunna, att det var ett rent underverk, att de kommo undan med livet.
Han hade själv inhämtat många lärdomar, men aldrig kunnat lära sig att
hålla sig stilla och gömma sig undan. Med jublande »tjip» flaxade han
omkring och utsatte sig för faror, som kommo alla de andra fåglarna
utmed den glittrande floden att pila i väg för att gömma sig. Han
föraktade att gömma sig undan, och han hade varken rast eller ro.
Det var en sommar full av rika erfarenheter för kardinalen. Sedan dessa
första ungar fötts upp och blivit flygfärdiga, byggdes ytterligare två
nästen, och två andra kullar flögo omkring sumaken. Vid höstens inbrott
var kardinalen far till en liten flock, och allesamman voro nätta, fina
och vackra strandfåglar.
Han hade upplevat våren med dess doftfyllda luft, bleka blommor
och brännande hjärtehunger. Han hade känt sommaren i dess gyllene
stämningar, med skogar doftande av benzoëlager och sassafrasträd,
draperade med vildvin, konvolvler och kvesved, mattbelagda med
sammetsmossa och stjärnblommande mandragora, som tittade fram ur
den gröna skuggan, den glittrande flodens eviga sorl och den rika
fullkomningen av kärlekens fruktsättning.
Nu var det höst, och alla vårens löften hade infriats. Skogarna voro
praktfulla med sina höstfärger. Där funnos mogna hagtornsbär och
vilda druvor, som endast väntade på den stränga frosten, nötter, som
prasslande föllo till marken, kilande ekorrar och kaniner, som glimtade
i grått och brunt. Vägkanterna prunkade med guldris och pryddes
kungligt av astrarnas och järnörternas purpur. Man hörde fraset av
fallande löv, fladdret av sammetslena fjärilar, suset av vingar, som
ilade söderut och ropen från kråkkungen, som samlade sina följeslagare.
Då fick kardinalen en känsla av att det var dags att föra familjen till
apelsinträdgården. En dag fladdrade och flaxade de upp- och nedför
den glittrande floden, jagade över sädesåkern och gungade i sumaken.
Följande dag hade frosten plundrat dess greniga krona. Styv och kal
stod den där, en bild av ödsligheten.
Ack, du fågel med den underbara fjäderskruden och sång som en
människas! Vilken härlig tanke av gudomen att skapa en sådan skönhet
och en sådan musik för vårt nöje! Käcka sångare i den eldröda rocken,
för stolt att dölja din flammande skönhet, för oförskräckt att
försiktigt undvika de många faror, som hota dig, från morgonens första
gryning hälsa vi dig som fågelvärldens kung, då du sänder oss din
befallande maning: »Se hit! Se hit!»


Av GENE STRATTON-PORTER ha förut utkommit:
DRÖMFLICKAN
En bok om ren och stark kärlek.
Översättning av _C. Christiansson_.
2 delar. Pris tillsammans 4:50.
Andra upplagan.
Ur pressens omdömen:
»I berättelsen höjer sig framställningen till en verklig
lyrisk flykt, och de obestämda intryck, man får av det nog så
romantiska i uppslaget, tätnar till den fasta, helgjutna bilden
av en sund och stark man med en idealitet i livsuppfattning,
som kommer som ett budskap om den höga sexuella etik, Nya
världens syn på kvinnan kan skapa -- -- --. Må den nu bli känd
och läst i vida kretsar även i vårt land.»
_Aftontidningen._
»Skildringarna av den underbart rika naturen, mitt bland vilken
bokens hjälte lever, äro bokens bästa partier och ytterst
stämningsfulla och poetiska och bilda en hänförande ram till
hans kärlekshistoria -- -- --. Som helhet betraktad är boken
väl förtjänt av den kolossala framgång, som den lär rönt i sitt
hemland, och dess införlivande med vår översättningslitteratur
är en vinning för denna.»
_Aftonbladet._
LADDIE
En riktigt sann historia.
Översättning av _H. Flygare_.
2 delar. Pris tillsammans 4:50.
Ur pressens omdömen:
»Man formligen känner lukten av myllan stiga en i näsborrarne,
ser morgonsolens strålar bryta sig i bladveckens daggdroppar,
hör vinden gå i stolta kronor. -- -- -- Skildringen av
omgivande personnager är bra och roande gjord, men når ej den
höjd, dit förf. svingar sig, när hennes penna får forma synerna
av naturen: vida fält med vaggande skördar, mäktiga skogar med
kärnfriskt virke. Då stiga jublande hymner upp från boksidorna,
som vågor, som splittras mot strandens stenar, kasta upp sitt
skum och låta pärlorna glänsa i solen.»
_Göteborgs Morgonpost._
Stockholm, A.-B. Fahlcrantz’ Boktryckeri, 1915.
Sez Şved ädäbiyättän 1 tekst ukıdıgız.
  • Büleklär
  • Kardinalens frieri: En fågelhistoria - 1
    Süzlärneñ gomumi sanı 4652
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1633
    23.7 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.9 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    39.4 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Kardinalens frieri: En fågelhistoria - 2
    Süzlärneñ gomumi sanı 4997
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1538
    26.7 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    35.8 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    41.0 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Kardinalens frieri: En fågelhistoria - 3
    Süzlärneñ gomumi sanı 4838
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1521
    26.8 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    36.5 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    42.8 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Kardinalens frieri: En fågelhistoria - 4
    Süzlärneñ gomumi sanı 4897
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1491
    27.3 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    36.5 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    41.5 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Kardinalens frieri: En fågelhistoria - 5
    Süzlärneñ gomumi sanı 5091
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1486
    30.5 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    39.8 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    44.1 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Kardinalens frieri: En fågelhistoria - 6
    Süzlärneñ gomumi sanı 1350
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 680
    33.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    41.3 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    45.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.