Den siste Atenaren - 27

Süzlärneñ gomumi sanı 4785
Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1549
29.6 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
40.5 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
44.8 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
mödrars missgärningar inpå barnen. Jag har genom min olydnad och mitt
lättsinne dödat min mor. Det är rysligt, Myro. Jag ser för mina ögon
den stund, då jag icke längre kunde dölja min belägenhet för henne.
Hon vart dödsblek och mållös av förskräckelse. Jag fick icke nalkas
hennes bädd, då hon låg sjuk. Hon dog omgiven av tjänarinnorna. Men
jag ser henne ständigt för mina ögon, om dagen och om natten. Jag
säger dig, Myro, att hon i natt har stått vid min säng, stum och blek
och hotande. Hon pekade på den lille för att påminna mig, att min
missgärning skall straffas på honom ...
- Hu, det var förskräckligt, sade Myro. Men det är väl endast en
inbillning, kära Rakel. Annars vore det hemskt att vara i ditt
grannskap om natten, när din moder återkommer. Vi skola låta lampan
brinna intill morgonen. Jag törs icke mer vara i mörkret. Att ej din
mor får ro i sin grav! Det måste då vara någonting gruvligt du har
gjort, efter ditt folks föreställning, fast jag för min del tycker,
att du endast älskat och blivit bedragen, stackars flicka. Men ha vi
olja, Rakel? Tänk, om vi icke ha olja till lampan!
- Jag vet icke.
- Jag skall se efter, sade Myro, i det hon, nästan nykter av sin
hastigt påkomna fruktan, steg upp från soffan, varpå hon nedkastat
sig. Hon började leta på en hylla, belamrad med krukor och flaskor,
hela och sönderslagna, men måtte icke funnit vad hon sökte, ty hon
slog ihop händerna och utbrast:
- Barmhärtige gudar! Vad skall jag göra? Icke en oljedroppe kvar.
- Myro, hon söker icke dig, utan mig. Du kan sova lugnt ... O, Gud,
Gud, var finner jag frid och förlåtelse? Bland människor icke. Mitt
folk har förskjutit mig. Jag är utplånad ur Israel. Var barmhärtig,
Herre! Jag flyr från människorna till dig. Jag lägger mig och mitt
barn för dina fötter! Förskjut oss icke! Tag åtminstone den oskyldige
till nåd!
- Oljan i lampan räcker ännu en timme, sade Myro till sig själv,
sedan hon undersökt lampan, varefter hon ånyo vände sig till vinkruset
för att ur detta hämta kraft att övervinna sin spökrädsla. Men, kära
Rakel, klaga icke så där! Det låter så hemskt, och jag känner vid
dessa ord någonting inom mig själv, liksom om jag också vore
brottslig. Prisade vare gudarne, det är jag likväl icke. Jag är
uppfostrad till hetär och har levat glatt och muntert, men aldrig
brutit emot gudarnes vilja. Jag har aldrig förorsakat mina föräldrar
någon sorg, ty de känna icke mig och jag icke dem. Nog bör jag kunna
sova utan att frukta spöken. Men du har alldeles jagat sömnen från
mina ögon, Rakel. Det blir en otrevlig natt, den här.
- Förlåt mig, Myro. Jag skall försöka att icke störa dig mer.
- Bara du icke klagar, så är det bra. Låt oss tala om någonting
trevligt, fortfor Myro, i det hon lade sig på sin soffa och bredde
kitonen över sig som täcke, lampan brinner ännu en timme, och sedan
skall jag försöka att sova ... Jo, jag vill säga dig, Rakel, att med
dig skall det snart vara bra igen. Ju häftigare sorg, dess kortare. Du
är ung, du, och har framtiden för dig. Jag tänker som oftast på din
framtid, jag, allt medan du klagar och sörjer över det närvarande.
Vänta blott, rosorna skola återkomma på dina kinder och elden i dina
ögon. Du skall åter varda vacker och väcka männens beundran. Det beror
av dig själv att göra din lycka. Tänk dig blott, att bo i präktiga
rum, att hava juveler och de skönaste kläder, att äga slavar och
slavinnor, vara eftersökt och avundad, att ila från nöje till nöje och
se de förnäma ynglingarne vid sina fötter! Du kan bliva den andra
Myro, den nya drottningen, som härskar med Lais' och Frynes spira. Det
kan du, endast du själv vill. Och med en sådan framtid för dina ögon,
huru kan du då vara dyster och förtvivlad? Lita på mig! Jag skall
förhjälpa dig till din tron och visa, huru du skall besegra dina
medtävlarinnor. Jag känner alla de hemligheter, med vilka skönheten
förhöjes, och alla de konster, som göra henne oemotståndlig. Det är
något, som jag fått studera alltifrån barndomen, och som jag grundligt
innehade, när jag var fjorton år gammal. Och sedan dess må du tro, att
jag försökt min konst. Praxinoa var ingenting emot mig. Du blir
drottningen, och jag förbehåller mig att få vara drottningens
rådgivarinna. Det första vi skola göra, blir att flytta från detta
usla kyffe till någon vacker boning vid Kerameikos. Det andra blir att
skaffa dig vackra kläder, att hyra en palankin och leja några tjänare.
Allt det vill jag åtaga mig. Jag behöver endast gå till en köpman, som
gör affärer av det slaget, visa dig för honom och upphöja dina
egenskaper ... det skall dun tro, att jag även förstår mig på sådant
... jag har hjälpt mer än en flicka fram i världen ... och han skall
förskjuta oss allt vad vi till en början ha nödigt. Jag gläder mig i
tankarne åt din framtid, Rakel. Slå bort sorgerna, min flicka! Leve
vinet och kärleken!
Myro förde kruset till sin mun och putsade därefter lampan, som hon
ställt bredvid sin huvudgärd.
Det var icke första gången Rakel hörde Myro tala på detta sätt, och
var gång hade dennas ord ingivit henne förskräckelse och ökat den
känsla av förnedring, varunder hon dignade.
Men i detta ögonblick gjorde Myros framtidsskildring icke det vanliga
intrycket på Rakel. Baruks olyckliga dotter förnam den i sitt öra, men
hennes tankar voro på annat håll.
Myro iakttog ej den hemska blicken i hennes stora, mörka ögon, emedan
de långa ögonhåren kastade sin skugga däröver. Rakel satt bredvid sitt
sovande barn och tryckte händerna mot sitt bröst. Hennes läppar
mumlade mekaniskt en bön, som hon lärt i sin barndom. Myro hörde de
ofattliga ljuden av ett främmande språk och frågade:
- Vad är det du säger? Du talar för dig själv. Slå bort dina sorgliga
tankar, Rakel! De taga livet av dig, och då är det ute med alla våra
förhoppningar. Ack, den förrädaren Karmides! Det är han, som
förorsakat din olycka. Och nu glömmer han dig och går att fira sitt
bröllop med en annan. Sade jag dig, att jag i dag har sett Karmides?
Rakel, som vid detta namn spratt upp ur sina tankar, fäste sin blick
på Myro och frågade med matt röst:
--Vad var det du sade om Karmides?
- Att jag har sett honom i dag på gatan, svarade Myro, glad att hava
ett samtalsämne, som vann Rakels uppmärksamhet. Må gudarne straffa den
trolöse uslingen! Han tyckes icke hava något samvete. Han såg så glad
och lycklig ut, där han gick vid sidan av Hermione.
- Han såg lycklig ut, säger du, och han gick vid sidan av Hermione?
- Ja.
- När skall deras bröllop firas?
- Om några dagar. Hela staden talar därom.
- Ser du dem ofta i varandras sällskap?
- Nästan dagligen, sade Myro, när de vandra till eller ifrån den
vackra lantgården, som Krysanteus äger ovanför hamnen.
- O, vad de måtte vara lyckliga! suckade Rakel.
- Ja, men jag hoppas, att deras lycka ej skall räcka länge, inföll
Myro. Jag hatar Karmides, liksom jag hatar Olympiodoros. Jag har ofta
känt stark lust att gå till Hermione och säga henne vem Karmides är,
ty jag känner honom bättre än någon; men jag fruktar att möta honom,
ty om han finge se, huru ful jag nu är ... o, det är förskräckligt att
hava förlorat sin skönhet, Rakel. Jag blygs att visa mig för Karmides;
jag döljer mig, när jag på avstånd ser honom på gatan. Om han anade
vad som blivit av Myro! O, jag tror, att jag hellre ville dö! De
avundsamma gudarne, som berövat mig det bästa jag ägde, det enda varpå
jag satte värde! Nu vill jag också hata gudarne. Av dem har jag intet
mer att hoppas eller frukta ... blott de avvända spökelser och sådant
från min bädd, ty sömnen är nu min bästa vän, och jag har alltid varit
rädd för spöken. Men varför lägger du dig icke, Rakel? Vet du, jag
börjar nu bli sömnig.
Sömnigheten hindrade icke Myro att än en stund fortsätta samtalet
eller rättare monologen.
- Du är envis, Rakel. Annars skulle du länge sedan följt mitt råd, då
jag sade dig, att du skulle taga din gosse på armen och gå till
Hermione och säga henne, att han är Karmides' son. Hon skulle då
frågat dig om dina levnadsöden, och du hade omtalat allt vad du lidit.
Vad tror du, att Hermione då hade gjort? För min del är jag övertygad,
att hon skulle sagt: det är du, som har rättighet till Karmides' hand.
Jag skall visa honom från mina ögon. Men du vill det icke, Rakel, och
däri gör du orätt.
- De äro lyckliga, de älska varandra. Jag är förgäten av honom. Dina
ord äro frestelser, Myro. Jag känner mig ofta hågad att följa ditt
råd. Men blygseln håller mig tillbaka. Jag kan det icke.
- Svartsjukan är en gruvlig plåga, Rakel. Tacka din Gud, att hon icke
hemsökt dig. Hon förvandlar hjärtat till ett ormbo, varur tusen
giftiga gaddar framsticka och sarga vårt inre.
- Jag vet det, sade Rakel till sig själv.
Myros av vinet livade tunga började äntligen förlamas. Sedan hon
pratat än en stund och allt oredigare, tystnade hon, och hennes
andedrag vittnade snart, att hon sjunkit i djup sömn.
Då tog Rakel barnet i sina armar och steg upp. Den lille gossen
vaknade och började kvida, men tystnade åter, sedan hon lagt honom vid
sitt bröst. Hon lindade honom omsorgsfullt i den nu urblekta slöjan,
som Baruk en gång skänkt sin dotter för att därmed lysa i synagogan,
gick mot dörren, stannade där, kastade än en blick omkring den usla
kammaren och sade, i det hon betraktade den sovande Myro:
- Farväl, goda olyckliga syster! Rakel tackar dig för din välvilja
och ömhet. Måtte Gud för ditt hjärtas skull visa dig barmhärtighet!
Med dessa ord lämnade Rakel kammaren och steg utför den trånga trappan
ned till en gata, som förde till hamnen.
Det vidsträckta, av tempel, portiker och förrådshus omgivna hamntorget
låg tyst och folktomt under det stjärngnistrande himlavalvet. Man
hörde endast böljorna, som skvalpade mot kajen och fartygen.
Rakel lyssnade till dessa suckande och likväl friska toner. De
förekommo henne som en maning att icke tveka, en vänlig viskning från
havet, att dess famn stode öppen för att vyssa olyckliga hjärtan till
ro.
Hon ställde sina steg åt det håll, varifrån den manande sången nådde
hennes öra. Utan att vara sedd av någon, stod hon snart på en av de
breda marmortrappor, som förde till vattenbrynet. Hon lutade sig ned,
och en bölja stänkte sitt skum på hennes panna. Det kändes friskt och
upplivande.
Barnet, som hon bar i sina armar, vart oroligt och började gråta.
Rakel tystade den lille med kyssar och smekande ord. Därefter löste
hon slöjan, vari han var lindad, och knöt den kring sig själv och
honom för att de icke skulle skiljas i den vida grav, där hon sökte ro
för samvetskvalen, svartsjukan och förnedringen.
Tryckande underpanten av sin olyckliga kärlek hårt intill sin barm,
gick hon med slutna ögon mot randen av trappan.
I detta ögonblick förnam en sjöman, som höll vakt på det närmast
liggande fartyget, ljudet av en tung kropp, som föll i vattnet.
Skymningen hindrade honom se vad det var, och när han icke hörde något
rop om hjälp, ägnade han icke vidare uppmärksamhet däråt, utan
överlämnade sig åt sina tankar på den förestående resan och hemmet,
som han ägde på fjärran kust.


ELFTE KAPITLET.
Likhuset.

Då Myro följande dagen vaknade, fann hon sig ensam i sin kammare.
Undrande vart Rakel med sitt barn gått, men ännu utan att ana någon
olycka, rustade sig Myro att göra sin toalett för dagen.
Detta skedde med mycken omsorg och med tillhjälp av en liten
metallspegel, en kam och två sminkburkar.
Den arma Myro måste emellertid för sig själv medgiva, att omsorgen var
så gott som förspilld. Hon betraktade sig suckande i spegeln. Den
sjukdom, som hon genomgått, hade skövlat de rika lockar och den friska
hy, som förr varit hennes stolthet. Håret var betänkligt glesnat, och
Myro hade icke ens råd att anskaffa sig falska lockar. Ansiktet var
uppsvällt genom flitiga offer åt vinguden och hyn mörkgul. Detta sista
fel kunde visserligen avhjälpas genom ett skickligt bruk av burkarnes
innehåll--och Myro var mästarinna i toalettens konster--men hon
måste likväl för hundrade gången inom sig själv medgiva, att här vore
alla bemödanden så gott som fruktlösa. Konsten förmådde icke ersätta
den gåva, som naturen återkrävt. Den stackars Myro suckade djupt, och
när hon ögnade den urblekta kiton, som hon i dag utvalt, och som var
den bästa hon ägde, fällde hon tårar.
Denna sysselsättning hade upptagit en god del av Myros förmiddag, och
det var först då hon stod färdig att gå ut för att försöka sin lycka
för dagen, som hon åter kom att tänka på sin rumkamrat och vän.
- Men var är Rakel? Hon, som annars ej kan förmås att lämna kammaren,
så lång dagen är!
Myro började känna allvarsamma farhågor med anledning av Rakels
uteblivande. Hon påminde sig det ovanliga och besynnerliga lugn, som
denna under föregående afton visat. Men Myro ville ännu icke lämna rum
för den gruvliga tanke, som härvid uppsteg hos henne. Själv var hon, i
trots av sin usla och föraktliga ställning, rädd för döden och kunde
icke tilltro en varelse av sitt kön tillräckligt mod att frivilligt
störta sig i det dystra Hades. Myro skyndade till sin granne,
snickaren, för att höra, om denne möjligen sett hennes vän; om han
visste, vid vilken tid hon gått ut och åt vilket håll hon avlägsnat
sig. Snickaren, som just börjat arbetet på den vagga, som Myro ville
skänka åt sin lille älskling, Rakels son, kunde icke lämna någon
upplysning. Men han skakade på huvudet och menade, att det värsta hade
hänt; han hade väl blott en enda gång sett den stackars judinnan, då
han tillfälligtvis mötte henne i trappan, men han märkte då i hennes
ögon någonting, som han först nu riktigt begrepe.
Gripen av ångest lämnade Myro denne olycklige tröstare och återvände
till sin kammare för att lugna sig och överväga vad hon borde göra.
Den stackars hetären hade fattat varm tillgivenhet för sin
olyckssyster. Myro hade i Rakel funnit en av ödet vida hårdare träffad
varelse än hon själv var; hon hade i trots av sin egen nöd kunnat visa
henne ett verksamt deltagande och bispringa henne, då hon var hjälplös
och övergiven av sina närmaste. Detta var den enda rena glädje, som
Myro på länge rönt; också hade hon känt sig lättare och gladare till
sinnes, alltsedan Rakel kom under hennes tak, och den vård, som hon
ägnat modern och barnet, hade i hennes ögon liksom minskat nesan av
det yrke, som gav henne medel att öva denna barmhärtighet.
Då Myro nu försökte trösta sig över Rakels uteblivande och framleta
någon lugnande och sannolik orsak därtill, rann det henne i sinnet,
att hon under den föregaende kvällens samtal hade till Rakel förnyat
sin uppmaning att med sitt barn gå till Hermione och hos henne göra
sina anspråk på Karmides gällande. Myro sökte nu intala sig, att Rakel
fogat sig efter detta råd, och att hon sålunda begivit sig till
Krysanteus' lantgård utanför Piræus.
Myro beslöt att företaga en vandring till nejden av lantgården.
Måhända skulle hon då möta Rakel på vägen eller på annat sätt få någon
underrättelse om henne. Myro kände sig för orolig att stanna hemma och
under tvivel bida sin väninnas återkomst. Dagen var dessutom vacker
och inbjöd till vandring. Myro gav sig således på väg. Men ingenstädes
fann hon ett spår av den försvunna. Ingen hade sett någon kvinna med
ett barn på armen, med utseende och klädedräkt liknande hennes. Myro
vågade slutligen gå fram till själva villan och till portvaktaren
ställa samma frågor, med vilka hon anhållit alla andra, som hon mött.
Men han visste icke mer än de. Nedslagen beslöt sig Myro äntligen att
återvända till hamnstaden. Den väg hon valde slingrade längs
havsstranden och skuggades av oljeträd och plataner. På den
solglittrande vattenspegeln och icke långt från stranden sågos två av
förgyllningar glänsande blomsterprydda båtar, som framdrevos med sakta
årslag under sång och strängaspel. Myros skarpa öga igenkände i den
ena båten Karmides och Hermione, som förtroligt sutto vid varandras
sida. I den andra voro några av det förlovade parets unga vänner. Den
glada, intagande synen stämde så vackert med himmelens klarhet, havets
lugn och de grönskande stränderna. Men hos Myro väckte synen bittra
känslor; hon tänkte på sin olyckliga vän och på sin egen föraktliga,
glädjelösa lott. Hade kanske även Rakel bevittnat detta skådespel?
Skulle hon kunnat uthärda denna åsyn och leva? Myro anade, att det
finnes en förtvivlan, svartare än den hon själv i sina olyckligaste
ögonblick hade upplevat, och mot vilken döden, långt ifrån att vara
förskräcklig, är den ende hugsvalaren.
Försänkt i sådana betraktelser hade Myro stannat och såg ännu efter de
sakta över vattenytan svävande båtarne, när där på vägen nalkades
henne en man, som hon ofta mött på Atens gator, och om vilken hon hört
mycket talas, nämligen den kristne prästen Teodoros.
Myro visste om denne man, att han till kristendomen hade omvänt några
av hennes djupast sjunkna systrar, och att han hade givit dessa
kvinnor håg och berett dem tillfälle att träda in på en annan och
bättre levnadsbana. Hans ädla och vänliga ansikte hade alltid behagat
Myro, på samma gång som hon känt en hemlig fruktan för honom och
undvikit, där hon kunde, att möta hans allvarliga, genomträngande
blick.
Även Teodoros igenkände kvinnan i den urblekta kitonen. Han hade sett
henne strålande av glädje och hälsa, klädd i dyrbara kläder och buren
av slavar i en gyllene bärstol. Hans hjärta beklagade henne icke
mindre då än nu.
Hetären övertygades snart, att hon ej var okänd för honom, ty han
hälsade henne med hennes namn Myro, och då han på hennes ansikte
upptäckte ett spår av sinnesrörelse, stannade han och öppnade med
henne ett samtal.
Det sätt, varpå Teodoros under detta samtal framställde sina frågor
och besvarade Myros, var sådant, att det likt en magisk nyckel öppnade
hennes hjärta för honom. Medan de vandrade mot staden, omtalade Myro
såväl sin egen levnadshistoria som Rakels.
När de kommit i grannskapet av långa murarne, åtskildes de, Teodoros
för att gå till en sjuk medlem av sin församling, Myro för att ila hem
och se, om icke Rakel under hennes frånvaro återkommit. Men
dessförinnan hade Myro lovat Teodoros att följande afton infinna sig
hos en ansedd och för sin välgörenhet bekant kristen matrona, vars
namn och bostad hon kände. Där skulle hon åter träffa Teodoros.
Skymningen var redan inne, när Myro anlände till sin boning. Kammaren
var tom och intet spår visade, att Rakel varit där under hennes
frånvaro. Men en stund därefter inträdde Myros granne, den välvillige
snickaren. Hans ansikte var mycket blekt, då han frågade Myro, om hon
ännu visste, var Rakel och hennes barn vore.
Myro svarade, att hon förgäves hade sökt sin vän å Krysanteus'
lantgård.
- Och jag, som icke sökte henne, har likväl sett henne, sade
snickaren. O, det var förskräckligt! Den arma kvinnan! Jag sade det
likväl förut ... jag såg det på hennes ögon. Vaggan lär nog icke bliva
färdig, ty hon behövs icke mer.
- O, I gudar, vad säger du? Vad har hänt dem? Var såg du dem?
- Jag gick helt nyss över hamntorget, då jag nere vid kajen märkte en
folkskockning och ville se vad som var å färde. Jag anade, att man
hade upptagit någon drunknad ur vattnet, och kom genast att tänka, det
försäkrar jag, på den stackars judinnan. Jag följde hopen. Kosan bar
till likhuset, där man lägger drunknade människor för att de skola
igenkännas av fränder eller vänner ...
- Och det var Rakel, som man nu hade funnit i vattnet? inföll Myro
ångestfullt.
- Ja, ja, Rakel och hennes gosse. Där funnos redan före henne två
andra lik, som lågo utsträckta på de svarta bänkarne, och som vid
ljusskenet sågo hemska ut, skall du tro. Men vad var det att se emot
henne? Det var just icke förskräckligt, men det var rörande, ty hon
hade bundit barnet fast vid sitt bröst och hade slagit sina armar så
hårt omkring det. Lovade vare gudarne, att havet icke fick behålla
sitt byte! Det är dock en tröst att veta, att hennes skugga ej har att
irra till eviga tider vid Stygens älv, utan kommer till sin
bestämmelse och får lugn i underjorden.
Denna tröstegrund, härfluten ur en allmän föreställning, att de
drunknades själar icke skulle komma till ro i Hades, innan deras lik
blivit funna och överantvardade åt jorden, bidrog föga att lindra
Myros smärta. Hon höljde ansiktet i sin kiton och grät bittert. När
det första utbrottet av hennes sorg var överståndet, hastade hon till
det omtalade likhuset. Många nyfikna voro församlade där, betraktande
den drunknade kvinnan och barnet, som tycktes slumra vid hennes bröst.
Man undrade vem hon var; ingen kände henne. Men alla stodo rörda
omkring den sorgliga gruppen.
Myro trängde genom hopen och hade knappt varseblivit sin väninnas
bleka ansikte, som ännu i döden bibehöll sin prägel av djup, oläklig
smärta, förrän hon ånyo måste giva fritt lopp åt sina tårar och sin
klagan.
- Myro, du känner henne. Vem var hon? Har hon frivilligt sökt döden?
Eller har hon omkommit med sitt barn genom våda?
Med dessa och dylika frågor anhölls Myro av de närvarande.
- Hon var således en hetär, sade en annan. Sådana kvinnor börja med
fröjd och ända med förtvivlan. Det är vanligt, det.
- Nej, utbrast Myro, hon var aldrig en hetär, aldrig en fallen och
föraktad kvinna som jag. Ingen må skymfa den arma med ett sådant namn.
Var hon icke olycklig nog i livet för att befrias från skam i döden?
Det är Rakel, Baruks dotter, den rike mäklarens, som I alla kännen.
Viljen I vara rättvisa, så dömen icke henne, utan Karmides, som
förförde henne, och den hårde fadern, som jagade henne ur sitt hus,
medan hon bar detta barn sitt sköte.
Myro kunde icke säga mer, ty hennes röst kvävdes av snyftningar. Men
upplysningarna, som hon lämnat, gjorde starkt intryck på de
närvarande, och man hörde dem överbjuda varandra i uttryck av
medlidande med den döda och harm över dem, som förorsakat hennes
olycka. Det var dock mindre den trolöse älskaren än den grymme fadern,
mot vilken deras vrede uttalade sig.
- Han skall nu få veta vad han gjort, sade Myro; jag skall uppsöka
honom och föra honom hit. Om han har hjärta för annat än sitt guld, så
skall han ångra sin hårdhet; men hans ånger har kommit för sent, och
det skall vara hans eviga straff.
Myro skyndade ut. En stor del av åskådarne följde henne för att giva
luft åt sin harm mot den rike mäklaren och bevittna det sätt, varpå
han emottoge underrättelsen om sin dotters och hennes barns död.
Hopen, förd av Myro, begav sig först till hans handelskontor. Men
göromålen voro där för dagen redan slutade, och man fann icke den man
sökte. Den outtröttliga Myro skyndade nu till Baruks bostad i
kvarteret Skambonide. Vägen dit var lång, och flertalet av hennes
nyfikna följeslagar hade skilt sig från henne, innan hon anlänt till
det på toppen av denna kulle belägna huset.
Myro fann porten låst. Hon fattade portklappen och bullrade så länge,
tills det slutligen öppnades. En gammal tjänare med judiska drag
visade sig och sporde vad hon ville.
- Jag skall tala med Baruk, sade Myro och ville tränga in.
Tjänaren höll henne tillbaka, då han vid portlampans sken igenkände
vem hon var och såg hennes upprörda utseende.
- Min herre är sjuk, svarade han, och kan ej emottaga besök. Vad är
ditt ärende? Jag skall frambära det.
- Nej, det vill jag själv göra.
- Hon skall själv göra det ... Vi vilja själva göra det, upprepades
av Myros ledsagare, till icke ringa förvåning för tjänaren, som
hastigt misstänkte, att något våld åsyftades, och skyndade sig stänga
och tillbomma porten. Strax därefter öppnades en liten lucka på denna,
och tjänarens röst hördes åter, sägande:
- Men vad är då å färde? I hören att min herre är sjuk, och kunnen
väl begripa, att jag icke kan insläppa en hop främmande folk på
gården. Sägen ert ärende, och jag skall frambära det.
- Är din herre icke sjukare, än att han kan stiga upp och taga
manteln på, så skall han följa mig, sade Myro.
- Säg honom, utbrast en annan, att vi hava en hälsning från hans ...
- Tyst, inföll Myro, säg honom ingenting. Han skall ingenting veta,
förrän han med egna ögon ser. Vi vilja tala med honom, det är nog. Bed
honom komma ut. Det gäller en fråga om mycket guld och stor vinning.
Säg honom det!
Luckan stängdes, och man hörde tjänarens steg, då han avlägsnade sig.
Det dröjde länge, innan porten åter öppnades. De som väntade där
utanför tillkännagåvo sin otålighet genom förnyat buller med
portklappen. Slutligen visade sig en liten kaftanklädd, svartskäggig
man av dystert utseende.
- Mina vänner, vad viljen I? frågade han med mild röst, sedan han
stigit ut på gatan.
- Du är icke Baruk, inföll Myro. Vi ville tala med den rike mäklaren
och icke med dig.
- Baruk ligger sjuk i sin säng. Jag är hans vän och frände, rabbi
Jonas, och vad I viljen säga honom, kunnen I säga mig.
- Du känner då även hans dotter, Rakel? frågade man.
- Ja, svarade rabbinen. Vad är det med henne?
- Du skall få se, sade Myro.
- Och skall omtala för Baruk vad du har sett, som om han skådat det
med egna ögon ...
- Den girigbuken, den hårdhjärtade skurken, inföll en annan.
- Jag följer er, sade rabbinen. Vad har hänt den kvinna, om vilken I
talen, och vart viljen I föra mig?
- Du skall snart få veta det.
Rabbi Jonas följde hopen och åhörde utan att svara ett ord de
skymford, som regnade över Baruk och hela Israel. Myro hade gripit om
hans hand, liksom om hon fruktat, att han skulle undkomma henne. Men
han gick lugnt vid hennes sida och drog icke sin hand tillbaka.
När de anlänt till hamntorget och rabbinen märkte, att kosan ställdes
till det av facklor upplysta huset för drunknade, stannade han och
drog djupt efter anden. Han hade berett sig på ett sorgligt skådespel;
nu gissade han vad som hänt.
Emellertid betvang han sin sinnesrörelse och följde Myro, som ropade:
kom, kom!
Kort förut hade en liten båt lagt till vid kajens huvudtrappa nedanför
de två marmorlejonen, som prydde hamntorget, och Karmides, som kom
från Krysanteus' lantgård, stigit i land därstädes.
Vi veta, att han tillbragt aftonen i Hermiones sällskap med en
lustrodd längs den med sommarens yppiga prakt smyckade havsstranden.
Den angenäma färden, som förskönades av de deltagandes glättighet och
musikens toner, hade dock till slut fördystrats för Karmides genom en
syn, som han dock icke tillskrev verkligheten, utan sin egen
inbillning.
Båtfarten hade från en liten vik, som badade foten av den sluttning,
där Krysanteus' villa var byggd, blivit utsträckt till grannskapet av
hamnen. När man vände kring en liten sävomkransad holme, öster om
hamnen, hade Karmides, skådande ut över den solglittrande vattenytan,
tyckt sig se ur böljorna uppdyka ett människohuvud, omgivet av långa,
korpsvarta lockar, vars bleka anlete, när det för ett ögonblick visade
sig över det genomskinliga elementet, tedde dragen av Baruks dotter.
Bredvid detta huvud tyckte han sig se ett annat ... men synen försvann
hastigt som den kommit, i skötet av det proteusartade havet, som
alstrar så många underbara bilder.
Karmides förteg sin syn och prisade sig lycklig, att ingen mer än han
haft den. Han vände sig till Hermione, som satt vid hans sida, för att
med henne fortsätta det viskande samtalet om naturens skönhet, de
gemensamma barndomsminnena och kärlekens lycka; men orden dogo
småningom på hans tunga, och han försjönk i en tystnad, som icke var
det lyckliga, drömmande svärmeriets.
Umgänget med Hermione hade icke förfelat att utöva mäktigt inflytande
på Karmides. Han älskade henne nu med en kärlek, fri från alla
beräkningar. Den oväntade upptäckt, som återfört den förlorade
Filippos till hans faders hus, hade låtit Petros frukta, att Karmides,
sviken i sitt hopp att varda den uteslutande arvingen till Krysanteus'
förmögenhet, skulle begå någon handling, som kunde förråda den
ursprungliga bevekelsegrunden för hans närmande till Hermione och hans
lyckade försök att återknyta förbindelsen med henne. Petros' farhåga
bekräftade sig icke. Karmides hade delat Hermiones glädje över
Sez Şved ädäbiyättän 1 tekst ukıdıgız.
Çirattagı - Den siste Atenaren - 28
  • Büleklär
  • Den siste Atenaren - 01
    Süzlärneñ gomumi sanı 4130
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1912
    21.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    30.4 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    35.5 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 02
    Süzlärneñ gomumi sanı 4367
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1890
    22.9 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.4 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.8 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 03
    Süzlärneñ gomumi sanı 4463
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1778
    23.1 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    31.8 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    35.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 04
    Süzlärneñ gomumi sanı 4293
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1831
    21.6 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    31.3 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    35.6 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 05
    Süzlärneñ gomumi sanı 4431
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1855
    23.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.4 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.5 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 06
    Süzlärneñ gomumi sanı 4378
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1795
    22.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    32.1 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.1 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 07
    Süzlärneñ gomumi sanı 4509
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1742
    26.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    35.8 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    40.4 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 08
    Süzlärneñ gomumi sanı 4447
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1789
    25.3 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.2 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 09
    Süzlärneñ gomumi sanı 4542
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1838
    24.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    32.8 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.1 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 10
    Süzlärneñ gomumi sanı 4399
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1842
    23.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.5 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    39.7 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 11
    Süzlärneñ gomumi sanı 4635
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1686
    27.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    37.4 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    42.6 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 12
    Süzlärneñ gomumi sanı 4464
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1747
    23.5 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.0 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    39.1 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 13
    Süzlärneñ gomumi sanı 4481
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1737
    24.4 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.5 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    39.5 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 14
    Süzlärneñ gomumi sanı 4299
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1636
    24.4 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.3 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    37.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 15
    Süzlärneñ gomumi sanı 4307
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1685
    22.1 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    30.7 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    35.7 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 16
    Süzlärneñ gomumi sanı 4424
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1752
    23.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.0 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.1 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 17
    Süzlärneñ gomumi sanı 4627
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1567
    25.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.1 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    39.3 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 18
    Süzlärneñ gomumi sanı 4568
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1678
    24.3 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.1 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    39.5 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 19
    Süzlärneñ gomumi sanı 4546
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1602
    26.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    36.6 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    41.0 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 20
    Süzlärneñ gomumi sanı 4739
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1500
    25.8 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.9 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    40.6 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 21
    Süzlärneñ gomumi sanı 4548
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1627
    25.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.8 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 22
    Süzlärneñ gomumi sanı 4654
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1557
    27.9 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.9 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    43.2 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 23
    Süzlärneñ gomumi sanı 4470
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1643
    23.6 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.6 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.4 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 24
    Süzlärneñ gomumi sanı 4584
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1501
    27.9 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.8 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    43.3 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 25
    Süzlärneñ gomumi sanı 4564
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1602
    24.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.4 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 26
    Süzlärneñ gomumi sanı 4594
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1711
    25.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    36.1 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    40.5 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 27
    Süzlärneñ gomumi sanı 4785
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1549
    29.6 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    40.5 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    44.8 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 28
    Süzlärneñ gomumi sanı 4429
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1697
    25.9 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    37.4 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    41.6 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 29
    Süzlärneñ gomumi sanı 4339
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1750
    23.1 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    32.9 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    37.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 30
    Süzlärneñ gomumi sanı 4462
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1712
    24.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.2 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.4 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 31
    Süzlärneñ gomumi sanı 4481
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1668
    24.9 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.8 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 32
    Süzlärneñ gomumi sanı 4393
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1634
    22.7 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    32.0 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    37.3 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 33
    Süzlärneñ gomumi sanı 4404
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1593
    26.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    36.1 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    40.6 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 34
    Süzlärneñ gomumi sanı 3659
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1497
    24.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    35.4 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    40.1 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.