Den siste Atenaren - 03

Süzlärneñ gomumi sanı 4463
Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1778
23.1 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
31.8 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
35.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
Den gamle prästens ansikte uttryckte förvåning.--Vet du icke, sade
han, att pytians röst är förstummad och de profetiska ångornas källa
sinad? Den sista prästinnan är längesedan död.
- Tyvärr, jag vet det alltför väl, svarade Krysanteus. Men fast
pytian är död, lever den siande guden evigt.
- Apollon är död! genmälde Herakleon och fäste på Krysanteus en
blick, vars mystiska uttryck höjde det oväntade och besynnerliga i
dessa med övertygelsens fulla ton uttalade ord. Gubbens ögon
uppenbarade en själ, som helst dväljes i sig själv, men när hon från
självbetraktelsen drages till de yttre tingen, snarare fattar dem i en
enda bild än fäster sig vid de särskilda företeelserna. En sådan blick
är egen för teosofer och mystici; han har något hemskt och andligt för
världens barn: han siar om döden och nödgar till tro på
oförgängligheten. Han uppenbarar tillika ett något, som ligger utanför
förståndets krets, på gränsen till vanvettet. Måhända var det just
detta, som Krysanteus fann i gubbens ögon--varur han förklarade det
svar, som denne givit. Arkonten av Aten kände en rysning genomila sig.
Han teg ett ögonblick och sade därefter i en mild, av medlidande
genomträngd ton:
- Jag lämnar din tro på sina grunder. Men månne ej vi alla, som
Sokrates, bära ett orakel i vår egen barm?
- Om så är, vi kom du hit att rådfråga det förstummade?
- Den som vill drömma söker ju tystnaden, ensamheten och mörkret,
icke bullret, människovimlet och dagsljuset. Så även den, som vill
tala med Gud i bönen och förnimma hans svar i ingivelsen. Honom är
icke tystnaden för det yttre örat nog, icke mörkret för det yttre
ögat. Varje jordiskt ljud måste hava förtonat i känslan, och varje
jordisk bild utplånats i fantasien, ty känslan är ju såsom själens
öra, och fantasien som hennes öga, varmed hon förnimmer det gudomliga.
Men var finner jag en ort, vilken som denna fattar känslan med
majestätet av tusenårig helgd och griper fantasien med sin enslighet
och den höga symboliken i sin natur? Se därför, Herakleon, kommo vi
hit, jag och min dotter.
- Nåväl, vari kan jag nu gå din önskan till mötes?
- Min dotter är en from ungmö. Låt henne undergå reningar, som
kroppsligt stödja själens ansträngning att frigöra sig från jordiska
tankar och varda emottaglig för himmelska! Och sedan detta skett, led
Hermione till den heliga trefoten och låt henne en natt förbliva i
templet!
Hermione, som uppmärksamt lyssnat till Apollonprästens och hennes
faders samtal, sade nu:--Vördnadsvärde man, uppfyll min faders
önskan!
Apollonprästen besinnade sig ett ögonblick och svarade:
- Om det är ditt uppsåt, atenare, att din dotter själv skall vara på
en gång den frågande, den ingivelsen emottagande och den ingivelsens
mening uppfattande, så är mitt ämbete här överflödigt, och jag bryter
ej mot kejsarens påbud, om jag för er, likasom för varje skådelysten
besökare, öppnar tempeldörren. Du själv, Krysanteus, må leda din
dotter till trefoten. För det orakel, som du vill tillfråga, är det
likgiltigt vem som förrättar en sådan handling. Och vad reningarna
vidkommer, må din dotter, om hon vill följa de föreskrivna bruken,
bada i källan Kassotis, tillbringa en dag med fasta och betraktelser
och, när hon kommit till trefoten, dricka en skål av Kastlias vatten.
Min tjänarinna skall undervisa och hjälpa henne i dessa förberedelser.
Men under tiden skolen I vara mina gäster. Jag har ej under långa
månader skådat ett främmande ansikte: jag lever här som i en värld för
mig och bidar döden i skuggan av mitt tempel. Men dess kärare är mig
åsynen av en man, som du, och en ungmö, sådan som din dotter. Följen
mig! Jag vill hälsa er välkomna över min tröskel.
Den gamle Herakleon räckte Hermione handen och förde sina gäster till
ett rum i en byggnad nära templet. Hans ålderstigna tjänarinna, den
enda människa, som delade hans enslighet, bäddade vilosoffor åt
Krysanteus och Hermione, tvättade deras fötter och dukade dem ett bord
med bröd, mjölk, frukt och druvor. Hon glömde ej heller att av friska
blommor fläta kransar, varmed gästerna till den enkla måltiden skulle
smycka sig.
Det började redan skymma i kammaren, vars enda fönster vette åt den
närstående klippväggen. Samtalet kom under måltiden att falla på det
rövarband, som oroade trakten. Den gamle prästen visste icke mer
därom, än att dessa rövare voro kristianer av någon viss, utav de
övriga kristianerna hatad sekt, att de icke voro infödingar, utan
ditkommit, man visste icke huru eller varifrån, samt att de en dag
under den sistförflutna våren hade till betydligt antal infunnit sig
här och avfordrat honom tempelnycklarna, men lika litet tillfogat
honom och hans tjänarinna något ont som skadat något i templet, vilket
för övrigt icke ägde någonting mer, som kunde tillfredsställa
rovgirigheten. Kejsar Konstantinus hade i detta fall längesedan
förekommit dem, i det han låtit bortföra de sista dyrbarheter den
fordom omätligt rika helgedomen ägde. Gubben vidrörde denna sista
omständighet i en ton, som ej förrådde någon bitterhet. Ålderdomen
hade kanske iskylt hans hjärta. Men den atenske mannens ansikte
mörknade, och han lyssnade knappt till den gamla tjänarinnan, som nu
tog till ordet och förtalde, att rövarbandet hade flera gånger gjort
nattliga infall i den närlägna staden Delfi, plundrat mycket och
ihjälslagit många människor. Men nu hade från Korintos anlänt en trupp
soldater till Delfis hägn. Detta visste tjänarinnan att berätta, ty
hon plägade besöka staden i hushållsärenden, men hennes herre gjorde
det aldrig.
Sedan måltiden var intagen, lämnade man kammaren, för att i det fria
njuta kvällens bleknande skönhet. Herakleon förde sina gäster till en
grotta, som fanns ett stycke från templet. Bäcken sorlade i hennes
grannskap. Hon var öppen mot väster, och aftonsolen, som lyste genom
ett trångt pass där mitt emot, göt sitt rosenskimmer i hennes
skymning. Cypresser, myrten och rosenhäckar växte runt omkring,
murgrön och kaprifolium slingrade sig kring hennes väggar. Här på en
mossbänk vid grottans ingång satte sig Apollonprästen, arkonten av
Aten och hans dotter.
Hermione sade:--Minns du, Herakleon, om oraklet, när det ännu
talade, någonsin yttrade sig om honom, av vilken kristianerna tagit
sitt namn?
Den gamles ansikte ljusnade, liksom om denna fråga varit honom kär att
besvara. Han genmälde:--Hören följande orakelspråk, givna en man,
som för mer än hundra år sedan anlände hit och frågade oraklet just om
Jesus:
Känt av de vise är, att ur kroppens förgängliga boja
svingar sig oförgänglig den mänsklige anden, men ingens
själ i olympisk flykt sig lyft på vitare vingar.
Då spörjaren undrade, att en så ädel man måste lida missdådarens död,
svarades genom pytian:
Icke av kroppsligt ve befläckas odödlige anden:
lida är allas del, att himmelen vinna den frommes.
- Jag känner dessa orakelspråk, sade Krysanteus, Porfyrios anför dem
i sin bok emot kristianerna.
- Är detta allt vad oraklet yttrat om den galileiske vishetsläraren?
frågade Hermione.
- Nej, vi hava även en utsaga från en mycket senare tid:
Stunget av mask, av sol förtorkat eller i frostnatt
gulnat eller alltren i knoppen danat till vanväxt
ser jag på världens träd vart blad; men ett är fullkomligt.
- Apollon, fortfor Herakleon, var skön till dragen, men såsom siare
kallades han likväl den snedmunte, emedan han hade sina skäl att än
med allmänna, än med tvetydiga ordalag tillbakavisa den närgångna
nyfikenheten. Så mycket är dock klart, att oraklet ingalunda hyst agg
till Jesus. Ingen, icke ens Sokrates, har av Apollon varit så prisad,
som den vise från Judalandet.
- Han var, sade Krysanteus, en religiös ande, genomvärmd av det
gudomliga, en praktisk vishetslärare och en stor teurg. Porfyrios
berättar om sin mästare Plotinos, att denne har fyra gånger, i
hänförelsens tillstånd, skådat ur-enheten, den ende och sanne Guden.
Detta skedde på hans ålderdom emot slutet av en levnad, vars hela
traktan var själens rening och idéernas värld. Jag föreställer mig,
att vad Plotinos uppnådde genom att sänka sin ande i det begrepps- och
formlösas hav,--det ägde Josefs son mer av naturen, och såsom något
stadigvarande, så att han kunde vandra bland människorna och verka i
det yttre, utan att hans skådning i det gudomliga vart grumlad. Vad
han ägde i högsta mån, det äga vi alla, åtminstone till möjligheten, i
en lägre. Lotosblomman synes gunga fritt på vågen, men hennes stängel
ringlar genom djupet och är rotfast i dess botten. Så svävar
människoanden med begränsad frihet på världsflodens yta, och hans
förnuft är som blomsterkalken, vilken öppnar sig för solen och vänder
sig efter henne, men han är med tvenne rötter, känslan och fantasien,
rotfast i världsanden--Apollon, eller vad man vill kalla honom.
Genom dem intränger Gud oss; genom dem, som genom ett språkrör, talar
han i våra själar och låter sig förnimma i många former: som samvetets
röst, som konstnärens ingivelse, som aning och profetia. Att grunden
till dessa förnimmelser ej är i den enskilda människan själv, utan är
en allmän och gemensam, nämligen Gud i sin uppenbarelse som
världsande, det skönjes därav att grunddragen i samvetets lag äro hos
alla folk och människor desamma, och att konstens verk, ehuru i olika
fullkomlighet och från olika sidor, spegla samma idé.
Då Krysanteus tystnade, och den gamle Herakleon, som småleende
lyssnat, ej syntes benägen att genmäla något, tog Hermione blygsamt
ordet och sade:
- Det röjer sig ock av den himmelska värme, som sprider sig i själen,
när hon fattas av något skönt, sant och gott. Men olikheterna kunna
förklaras av människornas olika själsanlag. Två blommor, som växa
bredvid varandra i samma jordmån och ur honom hämta samma näring,
omarbeta henne till enlighet med deras egna, sinsemellan olika naturer
och avyttra henne såsom ljuva, men sinsemellan skiljaktiga vällukter.
Är det ej så, min fader?
Krysanteus log bifallande, lade sin arm kring dotterns hals och kysste
hennes panna.
Då solen gått ned, återvände Herakleon med gästerna till sin boning.
Här lämnade dem Hermione och följde den gamla tjänarinnan, ty flickan
skulle samma kväll bada i Kassotis och göra andra förberedelser till
den förestående natten, som borde tillbringas under betraktelser och
böner. Den följande dagen skulle vidare ägnas åt fortsatt badande,
fasta och ensliga betraktelser, till dess skymningen inbrutit. Då
skulle Hermione ledas av sin fader till pytians över de profetiska
ångornas håla stående trefot och förbliva under natten ensam i
templet, avvaktande uppenbarelse.
När männen voro ensamma med varandra i den lilla kammaren, vilande på
sina soffor, med den tända lampan emellan sig, äskade Krysanteus en
förklaring av de besynnerliga ord hans värd yttrat om Apollons död.
Herakleon var villig att giva förklaringen, och det visade sig nu, att
den gamle, driven av sin andes krav, hade uppgjort ett eget teosofiskt
system, i vilket han fann den tröst han behövde för den läras
undergång, som han från sin barndom hade tjänat och med religiös värme
omfattat. Han älskade sina minnen, vördade den fallna storheten, i
vars tjänst han verkat, och kunde likväl, emedan denna lära försonade
honom med ödet, dö nöjd och lugn, den siste Apollonprästen med blicken
på sitt övergivna tempel.
Herakleon sade:
- I andevärlden, av vilken den synliga, såsom Platon säger, är en
skugga, har redan längesedan, nämligen vid tidpunkten för Jesu
leverne, en stor förändring timat. Om denna förändring veta vi dock
endast föga, ty när det skuggande föremålet lider en omväxling, då
skiftar väl även skuggan, men hon återgiver dock endast, och även
detta ofullkomligt, föremålets utlinjer. Det, varpå jag syftar, skall
varda dig klarare av vad jag nu vill berätta. Jag har uppspårat och
antecknat många hemlighetsfulla tilldragelser, som bära vittnesbörd om
den i andevärlden timade förändringen, men skall bland dem endast
anföra följande: [1]
[1] Berättelsen återfinnes hos Plutarkos.
Epiterses, fader till retorn Emilianus, reste en gång till Italien på
ett skepp, som hade många resande och mycket handelsgods ombord. Då
skeppet hunnit utanför Ekinadiska öarna, uppstod vindstilla. Det var
kväll, men de fleste av skeppsbesättningen och de resande voro ännu
vakna, då plötsligen alla förnummo en röst, kommande, såsom det
tycktes, från Paxäöarna och ropande styrmannens namn. (Han var en
egyptier och hette Tasus.) En allmän undran uppstod, och Tasus själv
greps av skräck. Först sedan rösten tre gånger låtit höra sig,
förmådde han svara, varefter den ropande med än högre röst lät
förnimma följande befallning: När du hunnit till orten Palodes, så
tillkännagiv, att den store Pan är död! Allas undran ökades och man
överlade, vad som vore att göra. Tasus själv beslöt att i händelse av
god vind utan vidare åtgöranden segla förbi Palodes, men inträffade
vindstilla i dess grannskap, skulle han ropa ut vad han hört. När
skeppet nu anlänt utanför Palodes, var det åter vindstilla och havet
lugnt, varför Tasus, i enlighet med sin föresats, ropade, från aktern
av sitt fartyg och vänd mot land, de ord han hört: Den store Pan är
död! Knappt voro dessa ord uttalade, förrän luften fylldes av ett med
undran blandat suckande.
I Rom vart denna händelse snart känd genom de många, som varit vittne
till henne, och kejsar Tiberius lät kalla Tasus till sig och anställde
en närmare undersökning av händelsens förlopp, möjliga grunder och
betydelse.
En liknande tilldragelse, fortfor Herakleon, upplevde grammatikern
Demetrios på sin upptäcktsresa kring de britanniska öarna. Med detta
ställer jag i förbindelse det rykte, som vid Jesu tid gick kring
världen och gjorde mycket uppseende i Rom, att nämligen fågeln Fenix
ånyo visat sig i Egypten[2]; likaledes den omständighet, att från
samma tid har den eviga lampan i den egyptiske Ammons tempel krävt för
sitt årliga underhåll ett mindre mått av olja än fordom[3]. Ty små
ting, Krysanteus, kunna vara tecken av en mycket stor förändring. Men
vittnesbörd, än klarare än dessa, finnas ju även. Sådana ser jag däri,
att den profetiska kraften mer och mer försvann från detta orakel,
långt innan kristianerna vordo en mäktig sekt, och att alla de otaliga
andra oraklen efter hand förstummades av sig själva; vidare däri, att
tron på gudarne slocknat i allt flera hjärtan, att skalder och
konstnärer icke undfå den ingivelse som fordom, och att rysliga
olyckor, följande varandra tätt i spåren, gå över världen, minskande
människosläktet. Hela vårt Hellas kan nu, såsom jag finner det
skrivet, icke uppställa så många tungt väpnade krigare, som fordom det
lilla Megara skickade emot perserna. Märker du ej, att något saknas,
som fordom varit, att någon hand, som fordom var öppen, nu knutit sig
över världen? Kan du säga, vilka de murar voro, som fordom höllo den
okända österns skaror inom sina landamären, och varför dessa murar på
en gång fallit? Varifrån den trånad, som fattat öknens söner och
driver dem, våg på våg, att krossas mot våra legioners järn? Skola de
icke slutligen bryta hindret och översvämma oss? Kan du säga, varför
våra skogar och källor icke susa som fordom, varför naturens symboler
plötsligt stelnat till andelösa tecken, i vilka inga gudakrafter
uppenbara sig? Det obeskrivliga och ofattliga, som fordom andades
genom tingen, detta något, som vi kallade den store Pan, vilket
likasom med flöjters ljud livade naturens enslighet, detta är borta.
Det uppsteg som en dimma ur jorden, lyfte sig allt högre och försvann
i rymden. Jag har spårat dess väg. När det övergav Gäa, vart rösten ur
den pytiska hålan och Trofonios' grotta allt svagare, ty den
obeskrivliga kraften hade lämnat jordens djup och likasom svävade nu
över jordytan, inträngande i människoandarne. Därav förklarar jag den
företeelse, att världen på en gång uppfylldes av spåmän, sibyllor,
magi, teurger, goeter och undergörare, bland vilka Apollonios av Tyana
var den störste. De voro förut så gott som okända, men alltid enstaka;
nu översvämmade de landen. Från Ktesifon till Herakles' stoder
vittnade folken deras undergärningar, tills slutligen även hos
människorna den obeskrivliga kraften var försvunnen. Dessa äro de
tecken, jag iakttagit hos skuggan, och av vilka jag sluter till en
stor förändring hos det skuggande. Men varuti består nu denna
förändring och varifrån har hon uppkommit? Denna fråga har sysselsatt
min själ under de långa år jag tillbragt här i ensamheten. Och när jag
hade forskat i tio år, i tjugu år och försökt många olika vägar för
att intränga i denna hemlighet, så måste jag dock slutligen stanna vid
den förmodan, som i första ögonblicket av mitt tänkande i detta ämne
trängde sig på mig, men vilken jag då förkastade såsom låg och
ofilosofisk. De naturlagar (så är min tanke), vilka råda i
människovärlden, äro skuggor av andevärldens och finna i dem sin
motsvarighet. Den lag, som bjuder, att människan skall födas, åldras
och dö, är en skugga av den lag, som de olympiske voro underkastade.
De hava, dock i högre mening än de mänsklige, blivit födda--det
säger själva myten--de hava åldrats, och de äro döda. Den store Pan
är död, Apollon är död, de väsen, som våra fäder dyrkade, äro döda.
Häpna ej, Krysanteus, över mina ord! De innehålla intet hädiskt. Dessa
väsen, goda och dyrkansvärda, som uppfyllde världen med skönhet och
glädje, som älskade de dygdige, värnade samhällena och straffade
brottslingar, voro dödliga som människan, deras skyddsling, och
odödliga som hon. O, låg jag ej redan som yngling framför min Apollons
bild och skådade hela timmar i hans anlete, hänförd av hans lugna,
övermänskliga skönhet! Och likväl strömmade mina tårar, ty ju längre
jag betraktade honom, dess mer smältande genomskimrades hans skönhet
av ett vemod, olympiskt och övermänskligt som hon, och jag undrade, om
konstnärn medvetet hade inlagt detta drag i sitt verk, eller om det
nödvändigt, utan konstnärens uppsåt, åtföljer den högsta, i former
framställbara skönhet.
[2] Tacitus.
[3] Plutarkos.
Jag vet nu det dragets betydelse: det var medvetandet av dödligheten.
De olympiske voro ett släkte högre än vårt: våra fäder kallade dem
gudar, I filosofer kallen dem med ett riktigare namn makter eller
demoner. Som människans första uppfostran styrdes av dem, så var deras
egen uppfostran och fortsatta uppgift att ordna vårt släkte i
samhällen, lära dem det rätta och väcka dem för det sköna. Från denna
verksamhet äro de bortkallade; de finnas ej mer för oss, ty de hava
återvänt i det sköte, som födde dem: i mångfaldens enhet, alltets
källa, det varandes medelpunkt: den ende, sanne Guden. Bannlyst vare
den tanke, att de gudar, i vilkas knän våra fromma fäder nedlade sina
böner, som de åkallade i sin bedrövelse och lovsjöngo i sin lycka,
voro tomma foster av deras föreställningar! Men att de voro dödliga,
därom fanns redan i den grå forntiden en aning, varåt Hesiodos gav
sinnlig form i denna utsaga av en najad:
Nio släkten av kraftige män mångpratande kråkan
ser förblomma; men tre gånger fler snabbfotade hjorten.
Tre hjortåldrar är korpens liv; korpåldrarne nio
levas av Fenix, som bränd vi tio gånger få skåda,
vi, den egisskakande Zeus' skönlockiga döttrar.
Så talade Apollonprästen, medan lampans sken flämtade på hans vissnade
ansikte. Hans gäst hade lyssnat med uppmärksamhet, men ville nu ej med
någon framställd anmärkning mot hans åsikt förlänga samtalet, kanske
fördenskull att natten redan var långt framskriden och den gamle
tarvade vila.


FJÄRDE KAPITLET.
Krysanteus.

Läsaren torde från första kapitlet av denna berättelse påminna sig en
man, som en vacker morgonstund gick över torget i Aten, medan
handelsvimlet där var som livligast, och som då av olika personer
utpekades som den rike Krysanteus, filosofen Krysanteus, Krysanteus
ärkehedningen. Det är samme man, som läsaren nu ser uppträda i Delfi,
störande den siste Apollonprästens ensamhet. De tre ovannämnda
tilläggen till hans namn voro alla berättigade, icke minst det sista.
Att Krysanteus var den rikaste mannen i Aten betydde vid denna tid
icke så mycket; mer betydde det, att om han utbytt detta Aten mot det
yppiga Babel vid Tibern eller dess ungdomslysande medtävlarinna vid
Bosporen och där utvecklat ett levnadssätt, överensstämmande med hans
tillgångar och tidens skick, skulle han i slösande yppighet svårligen
kunnat fördunklas av andra än kejsarens gunstlingar och de kristna
biskoparne, ty vi tala ej om hovet själv och dess kolossala prakt, som
naturligtvis stod över jämförelse med vad en enskild man i den vägen
kunde åstadkomma. Men Krysanteus var alldeles otillgänglig för en
äregirighet av sådant slag. Han förblev i sitt Aten, och grunden
härför låg icke i Cesars stolthet att hellre vilja vara den förste i
en by än den andre i Rom. I själva Aten överglänste honom mången i
prakt och vällevnad.
Men vartill använde då Krysanteus sin rikedom, då man i hans hus såg
ingenting av den asiatiska lyx, varmed den tidens förmögne omgåvo sig?
Varje atenare kunde besvara denna fråga. De visste, att hans
skarpsinne hade utletat tusen andra sätt att förstöra penningar. Hans
slöseri var av alldeles eget slag. Landet kring Aten hade fordom varit
ryktbart för sina olivplanteringar. Attikas bergsluttningar voro då
klädda med skogar av detta härliga och nyttiga träd, helgat, som man
vet, åt Pallas Atena. På Krysanteus' tid voro dessa skogar i det
närmaste försvunna, och Attika hade förlorat den förnämsta av sina
inkomstkällor. Krysanteus ville komma henne att flöda med ny ymnighet,
och han kämpade, utan att tröttna, en jättekamp mot natur, människor
och tidsförhållanden för att återskänka de nakna bergen deras prydnad
och deras eländiga bebyggare välmåga. Striden hade nu fortgått i tjugu
år och Krysanteus ännu icke slappats, uppmuntrad, i stället för
nedslagen, av den jämförelsevis obetydliga framgången av sina
ansträngningar. Lantegendomarne omkring Aten hade under stadens
självständiga och lysande tid varit mycket dyra; nu lågo de till stor
del öde. Krysanteus köpte sådana ödeliggande fält, insatte sina
frigivna slavar till förpaktare och hade den glädjen att se skördar
vaja, där förr knappt fanns fårbete. Men denna glädje var i det
närmaste hans enda jordränta, ty prokonsuln Annæus Domitius kände
visserligen å ena sidan den sanningen, att »där ingenting är att taga,
där har kejsaren förlorat sin rätt», men drog å andra sidan härav den
följdriktiga slutsats, att där någonting är att taga, där har kejsaren
icke förlorat sin rätt. Den praktiska tillämpning han gav häråt var
lika följdriktig som slutsatsen själv och ledde i en cirkel tillbaka
till premissen: den förstnämnda sanningen. Endast den personliga
avgiften--»nässkatten»--steg under kejsar Konstantius' tid till 26
guldstycken. Vad skulle då Krysanteus göra? Han fann sig i sin lott
och tröstade sig med, att den magra, stenbundna nejden kring Aten ännu
bar skördar, medan i det härliga Kampanien 400,000 tunnland--en
åttondedel av landskapet!--lågo öde till följd av de kejserliga
ämbetsmännens utpressningar. Men Krysanteus' slöseri hade icke
inskränkt sig till olivplanteringen och jordbruket. Varhelst han på
torg och gator fann en atenare, som skylde sitt fullblod under en
trasig mantel, anhöll han denne dagdrivare med frågan: vad nyttigt kan
du göra? Nu fanns i Aten en hel mängd trashankar, vilkas ädla stolthet
sårades av denna fråga, fast hon var given i vänligaste avsikt, och
när de på långt håll sågo Krysanteus, smögo de, hellre än att möta
honom, in i en portik, en samtalssal, en barberarstuga; men många voro
även de, vilka ett uppriktigt svar på hans fråga hade skänkt välstånd.
Krysanteus gav inga allmosor, utan åt ålderstigna och orkeslösa
--kristianerna tadlade den rike mannen för denna hjärtlöshet--men han
ägde en beundransvärd förmåga att upptäcka, vartill människor dugde,
och använda dem på deras rätta plats. Kanske var det ena dagen en
avkomling av Kleon, som Krysanteus satte i stånd att driva ett
garveri; kanske andra dagen en ättling av Hyperbolos, som fick låna
penningar att inrätta en lampfabrik. Nog av att yrken, för vilka det
forna Aten var frejdat, ånyo uppblomstrade: stadsdelen Skambonide
genljöd ånyo av städens klang i vapen- och metallverkstäder, i
Kolyttos tillverkades åter kläden och tyger, i Piræus byggdes åter
skepp. Sedan Krysanteus givit första stöten, fortfor rörelsen av sig
själv och tillväxte utan hans åtgöranden. De summor, han nedlagt på
näringsflitens uppmuntran, strömmade tillbaka i kassakistan i hans
aula. Om framgången således överskylde hans slöseri i denna riktning,
så framstod det dess naknare i andra. Krysanteus hade en lång tid den
vurmen att vilja se de sköna konsterna återlivade i deras egen
födelsestad. Fidias och Parrhasios hade genom sina skapelser
förvandlat konstnärn i folkets ögon från en vanlig hantverkare till en
det skönas präst, ingiven av Apollon, helig som sådan. Men Hellas'
konst hade gått under med sista skenet av Hellas' frihet. De som nu
förde mejseln eller penseln betraktades, i trots av sina egna anspråk,
för vad de verkligen voro: hantverkare--stenhuggare och
färgstrykare. Felet låg hos dem själva, som gjorde konsten föraktad,
och hos tiden, som lät förleda sig att förakta konsten och hennes
utövare. En yngling av ädel börd kunde icke längre taga penseln eller
mejseln i hand, om än den räcktes honom av själva Pallas Atena.
Hedningarne förgudade sina gamla konstnärer och missaktade sina unga:
kristianerna hatade både de gamla och de unga. Under sådana
förhållanden var den uppgift, Krysanteus här ville lösa, en mycket
svår. Också misslyckades försöket alldeles, såvida man nämligen
antager, att målet icke var att förstöra penningar, utan att upphjälpa
konsten. De målningar, Krysanteus köpt av unga konstnärer och
frikostigt gäldat, prydde nu väggarna hos hans förpaktare; de
bildstoder, vilka samma vurm förmått honom tillägna sig, voro
allesammans förda till hans lanthus och uppställda i en lund, där
deras behag doldes av cypressers skugga och vaktades av taggiga
rosenbuskar. Tyvärr hava vi ännu icke slutat förteckningen på den
atenske arkontens penningödande dårskaper. Vi nödgas tillägga, att han
älskade litteraturen. Själv ägde han en bokfabrik, som översvämmade
världen med skrifter, icke blott av de gamla klassiska författarne,
utan även av åtskilliga nya, sådana som Hierokles, Porfyrios och
Jamblikos. Han hade icke länge sedan i sin egenskap av bokhandlare
lidit en ansenlig förlust genom kejsar Konstantius' påbud, att alla
skrifter av Porfyrios skulle brännas. Porfyrios hade nämligen skrivit
emot kristendomen--Hierokles och Jamblikos likaledes. Spridningen av
sådana böcker var ensam tillräcklig grund för det namn av ärkehedning,
som Atens kristianer givit Krysanteus, men varav han icke fann sig det
ringaste sårad. Frände med hans kärlek till litteraturen var den för
teatern. Han hade i sin ungdom offrat summor, som vi blygas omtala,
blott för att låta atenarne än en gång skåda ett sorgespel av
Sofokles, uppfört med samma glans som fordom. Han själv hade avlönat
skådespelarne och uppsatt de lysande dekorationerna, han själv inövat
körerna, till vilka Aten på hans uppmaning lämnat sin förnämsta
ungdom. Också belönade honom staden med en lagerkrans och en bildstod.
Men den senare var som konstverk ovärdig en plats vid sidan av de
forntida koragernas, och lagerkransen--förtjänte han verkligen så
stora offer? Vi lämna denna fråga därhän och fortsätta med oblidkelig
stränghet vår förteckning över arkontens svagheter. Hans kärlek för
teatern höll sig icke strängt inom sorgespelets gränser: den lade
stundom bort koturnen och strövade in på komediens område. Krysanteus
hade funnit en ung komediförfattare, den ende talangfulle konstnär i
hela Aten. Krysanteus uppmuntrade honom och satte honom i stånd att
uppföra sina komedier. De vunno åskådare i tusental. I början voro de
harmlösa eller gjorde på sin höjd maskerade, tokroliga utfall mot
prokonsuln Annæus Domitius. Men författarens djärvhet växte med hans
lycka. Krysanteus var i Pergamos som gäst hos sin gamle lärare i
filosofien, Ädesios, då hans skyddsling, under stormande bifallsrop av
fem tusen atenare, lät ett lustspel gå över tiljan, vilket i grova
Sez Şved ädäbiyättän 1 tekst ukıdıgız.
Çirattagı - Den siste Atenaren - 04
  • Büleklär
  • Den siste Atenaren - 01
    Süzlärneñ gomumi sanı 4130
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1912
    21.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    30.4 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    35.5 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 02
    Süzlärneñ gomumi sanı 4367
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1890
    22.9 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.4 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.8 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 03
    Süzlärneñ gomumi sanı 4463
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1778
    23.1 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    31.8 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    35.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 04
    Süzlärneñ gomumi sanı 4293
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1831
    21.6 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    31.3 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    35.6 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 05
    Süzlärneñ gomumi sanı 4431
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1855
    23.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.4 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.5 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 06
    Süzlärneñ gomumi sanı 4378
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1795
    22.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    32.1 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.1 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 07
    Süzlärneñ gomumi sanı 4509
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1742
    26.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    35.8 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    40.4 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 08
    Süzlärneñ gomumi sanı 4447
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1789
    25.3 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.2 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 09
    Süzlärneñ gomumi sanı 4542
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1838
    24.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    32.8 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.1 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 10
    Süzlärneñ gomumi sanı 4399
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1842
    23.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.5 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    39.7 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 11
    Süzlärneñ gomumi sanı 4635
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1686
    27.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    37.4 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    42.6 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 12
    Süzlärneñ gomumi sanı 4464
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1747
    23.5 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.0 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    39.1 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 13
    Süzlärneñ gomumi sanı 4481
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1737
    24.4 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.5 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    39.5 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 14
    Süzlärneñ gomumi sanı 4299
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1636
    24.4 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.3 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    37.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 15
    Süzlärneñ gomumi sanı 4307
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1685
    22.1 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    30.7 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    35.7 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 16
    Süzlärneñ gomumi sanı 4424
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1752
    23.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.0 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.1 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 17
    Süzlärneñ gomumi sanı 4627
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1567
    25.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.1 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    39.3 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 18
    Süzlärneñ gomumi sanı 4568
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1678
    24.3 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.1 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    39.5 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 19
    Süzlärneñ gomumi sanı 4546
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1602
    26.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    36.6 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    41.0 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 20
    Süzlärneñ gomumi sanı 4739
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1500
    25.8 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.9 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    40.6 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 21
    Süzlärneñ gomumi sanı 4548
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1627
    25.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.8 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 22
    Süzlärneñ gomumi sanı 4654
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1557
    27.9 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.9 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    43.2 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 23
    Süzlärneñ gomumi sanı 4470
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1643
    23.6 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.6 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.4 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 24
    Süzlärneñ gomumi sanı 4584
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1501
    27.9 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.8 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    43.3 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 25
    Süzlärneñ gomumi sanı 4564
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1602
    24.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    34.4 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 26
    Süzlärneñ gomumi sanı 4594
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1711
    25.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    36.1 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    40.5 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 27
    Süzlärneñ gomumi sanı 4785
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1549
    29.6 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    40.5 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    44.8 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 28
    Süzlärneñ gomumi sanı 4429
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1697
    25.9 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    37.4 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    41.6 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 29
    Süzlärneñ gomumi sanı 4339
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1750
    23.1 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    32.9 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    37.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 30
    Süzlärneñ gomumi sanı 4462
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1712
    24.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.2 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.4 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 31
    Süzlärneñ gomumi sanı 4481
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1668
    24.9 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    33.8 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    38.9 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 32
    Süzlärneñ gomumi sanı 4393
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1634
    22.7 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    32.0 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    37.3 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 33
    Süzlärneñ gomumi sanı 4404
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1593
    26.0 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    36.1 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    40.6 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.
  • Den siste Atenaren - 34
    Süzlärneñ gomumi sanı 3659
    Unikal süzlärneñ gomumi sanı 1497
    24.2 süzlär 2000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    35.4 süzlär 5000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    40.1 süzlär 8000 iñ yış oçrıy torgan süzlärgä kerä.
    Härber sızık iñ yış oçrıy torgan 1000 süzlärneñ protsentnı kürsätä.