Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849 II - 01

  
  RESEANTECKNINGAR FRÅN ORIENTEN ÅREN 1843-1849 II
  Dagbok och bref, efter resandens död,
  utgifven af S.G. Elmgren
  Af
  GEORG AUGUST WALLIN
  
  
  Helsingfors,
  J. C. Frenckell Son,
  1864.
  
  
   Imprimatur. L. Heimbürger.
  
  
  ANDRA BANDETS INNEHÅLL:
  IV. Afdelningen: Färd till Barranijeh och Tanta.
  Byn Barranijeh.
  Byn Kavadi.
  Byn Shamon.
  Menof.
  Tanta.
  Marknaden i Tanta.
  Återfärd till Kairo.
  Kilfest, kanalens öppnande.
  Bref af den 3 september 1844.
  V. Afdelningen: Ramadan i Kairo.
  Färd till Khanka i öknen.
  Fastans början.
  Amrus moské.
  Pashans divan.
  Tailons moské och berget Gujushi.
  Gujushi-moskén.
  En khatme.
  Ramadans slutfest (stora Bairam).
  Procession med Kisveh och Mahmil.
  Möte med en Kinesare.
  Bref af den 30 oktober 1844.
  VI. Afdelningen: Resa till öfra Egypten och Nubien.
  Sujut eller Siut.
  Luksor och Karnak.
  Grafdalen.
  Byn Mansorijeh.
  Nilkatarakten vid Assuan.
  Ön Philae.
  Kolosserna i Abu Zembel.
  Vadi Halfa ooh Abu Sir, resans ändpunkt.
  Sebu.
  Dakkeh.
  Dandur.
  Kalabshe.
  AsBuan.
  Ombos.
  Edfu.
  Esne.
  En nyårsdag hos Lepsius.
  Kenneh.
  Minjeh.
  Sakkara-pyramiderna.
  
  
  IV. Afdelningcn.
  Färd till Barranijeh och Tanta.
  
  1844.
  
  Dagb. d. 6 Juli.
  Vi uppstego före solen, gjorde vår morgonbön, drucko kaffe, gingo sedan
  ut på bestyr och köpte upp allehanda för resan. Slutligen efter _'asr_
  packade vi vår säck på en åsna och satte oss sjelfva upp, shekhen på
  säcken och jag på en annan åsna; så begåfvo vi oss af till _Bolak_ och
  satte oss der ner på sanden. Shekhen sökte båt, men fann ingen; vi foro
  derföre öfver till _Embabe_, fingo der, efter litet krångel, en båt som
  skulle föra oss fram, och begåfvo oss på väg närmare _'esha_, sedan vi
  likväl en stund väntat på att den starka nordliga vinden skulle något
  lägga sig. Vi rodde hela natten i det vackraste, ljummaste väder, och
  senare på natten äfven i klart månsken. Jag sof dock godt mest hela
  natten om bord på vår lilla båt, vaknade blott några få gånger och
  betraktade den vackra himmelen.
  
  Juli 7.
  Hunno om morgonen fram till _Manjal el'aros_, der vi drucko kaffe på
  stranden hos en gammal gumma, som hade slagit upp tält och plägade
  resande med kaffe. Här togo vi åter 2 åsnor, redo upp öfver den vackra,
  men släta Nildalen, till shekh _'Alis_ födelseort _Barranijeh_, och
  togo in i hans hus derstädes, hvilket såsom alla andra hus i byn och
  hos alla fellaher öfverhufvud, var uppfördt af gråa tegelstenar och
  till en del af blott hopknådad mull och halm. Gården är ganska liten,
  dock större än vanligen i Kairo. Från den stiger man omedelbarligen
  på ett trappsteg upp i en förstuguqvist, som till hälften är täckt af
  ett till fall lutande skygge af vass eller säf. Denna förstuguqvist
  är platsen der alla besökande emottagas och sitta. Hela förmiddagen
  kommo och gingo folk, de vanliga artighetsorden, såsom _tajibin_,
  _salamat_, _vahashtinna_ &c. upprepades ända till leda och afsmak, och
  såsom annorstädes på landet var umgänget här mera tvunget, med värre
  etikett än i Kairo. Man hemtade oss slutligen att äta och vi gjorde
  ett dugtigt middagsmål. De besökande hade till största delen lagfrågor
  att afgöras, mest rörande äktenskap och skilsmessor. Shekh _'Ali_,
  som här tyckes stå i stort rop och anseende, afgjorde dem genast och
  lätt. Sedan de besökande alla småningom lemnat oss i ro, lade vi oss
  att hvila. Jag tog min plats inne i rummet innanför förstuguqvisten.
  Det är byggdt af samma material, tegelsten, i form af en _kobba_ eller
  halvklotformigt hvalf, med golf af någon sorts bruk. Intet fenster,
  blott en liten rund öppning midt i hvalfvet. Dörren förfallen,
  sönderbruten och svart bränd af rök från den midtemot uppförda ugnen.
  För öfrigt öfverallt på golfvet fullt af provision, såsom durra,
  bönor, bröd &c. isynnerhet var rummet öfverfullt af flugor, som gåfvo
  mig ingen ro att sofva, hvarföre jag steg upp och skrifver nu detta
  på min portfölj, stödd på mina knän. Vid _'asr_ kommo alla besökande
  åter tillbaka, sedan de lemnat oss ro från _dohr_ till _'asr_, och nu
  upprepades de vanliga artighetsbetygelserna. Rättsökande kommo äfven
  med sina lagfrågor och vi suto ett sällskap af omkring 10 personer,
  liksom nämndemän med shekh _'Ali_ till domare. Han var särdeles färdig
  med _hat el ma'lom_, här liksom i allt handlades och prutades, och
  jag fann det slutligen högst osmakligt och uselt. Med mig började man
  nu äfven rådgöra i medicin, sedan de af shekh _'Ali_ fått höra att
  jag egentligen var medicus, och nu fanns folk med alla möjliga sorts
  krämpor. De tröttade alldeles ut mig med sina frågor; men med den bästa
  vilja och bästa förmåga skulle jag ändock ingenting kunnat uträtta nu,
  då jag var alldeles utan medikamenter. Jag gick ut och satte mig på den
  lilla begrafningsplatsen; men äfven här kommo några sjuka och pratade
  med mig. Sedan jag åter kommit tillbaka in, började man qvestionera
  mig om mitt land. Jag berättade att nära min hemstad var ett land der
  på 3 nätter under midsommarn solen ej gick ned. De förundrade sig
  högeligen häröfver och ville ej tro mig, men shekh _'Ali_, som jag
  förut underrättat härom, styrkte min berättelse dermed att härom vore
  nämndt äfven uti deras _Fikh_-böcker och att bland Herrans under detta
  ej vore större, än undret att ett land gåfves der alla qvinnorna voro
  fullkomligen vackra qvinnor, men alla karlar hade hundskapnad, och
  barnen föddes flickor till flickor och gossar till hundar. Man yttrade
  härvid ingen förundran, blott ödmjuka fromma utrop till Herren, såsom:
  _subhan alkhaliki_ &c. Härefter qvestionerade man mig mycket om huru
  man gjorde med de dagliga fem bönerna och Ramadan-fastan, då solen
  aldrig gick ner eller då, såsom i mitt hem, natten räckte blott 3 à 4
  timmar. Till min lycka kunde shekh _'Ali_ svara dem tillfredsställande
  på dessa frågor och sålunda slapp jag ur klämman. Såsom de hade gjort
  om middagen, så hemtade de äfven nu till aftonen mat åt oss, och vi
  gjorde ett dugtigt mål i stort sällskap. De suto derefter ännu länge
  och pratade, men jag var sömnig, lutade mig och slumrade bort ifrån
  dem. Sedan de gått bort lade shekh _'Ali_ och jag oss ordentligen att
  sofva i förstuguqvisten under bar himmel.
  
  Juli 8.
  Sedan vi om morgonen stigit upp, efter en åtminstone å min sida af
  myggor och vägglöss störd natt, gjort vår tvagning och bön samt druckit
  kaffe, kommo folk till oss och hade oss ut. Vi drucko kaffe på 2 à
  3 ställen, dock icke inne i husen, utan utanför porten, sittande på
  våra fötter och som oftast upprepande med hvar och en af de närvarande
  de vanliga komplimenterna. Vi kommo dock snart hem och blefvo åter
  här besökta af folk. Man hade nu flyttat mina saker i ett annat rum
  på gården, men dock i samma byggning. Detta rum är byggdt alldeles i
  samma smak som det förra, med ett halfklotformigt takhvalf och en liten
  öppning högst uppe, en ugn på sidan. Här är väl ingen provision af
  lifsförnödenheter, men längs ena sidan är en lång stapel af halm och
  instängd badstuguluft. Jag lägrade mig nu här, men fick dock ingen ro
  för besökande, som dels frågade mig om bot för sjukdomar, dels suto
  blott pratande och frågande nyfiket om ett och annat af mina saker,
  som de sågo ligga framme. Efter _'asr_ kom en gammal man och bad mig
  se på hans son, som höll på att förlora sitt ena öga. Vi gingo dit
  och jag fann patienten verkeligen, genom en femton dagars försummad
  inflammation i ena ögat, troligen utan hopp att återfå synen i detta
  öga. Jag skref dock efter blodiglar, calomel och åtskilligt annat att
  hemtas från Kairo. Vi drucko kaffe der och blefvo inviterade till
  qvällsvard. Vi gingo hem, suto en stund, blefvo tvungna af shekh
  _Soleiman_ att först här äta ett dugtigt mål vid _maghrib_, gingo sedan
  till gården, dit vi voro inviterade, och gjorde der en ännu starkare
  måltid, sittande i förstuguqvisten och på gården framför en flammande
  koleld i en _mankad_.
  
  _Juli 9._
  Hade om morgonen tidigt besök af _kadi_ från en närbelägen by, _Talie_,
  shekh _Ibrahim_, som förekom mig vara en särdeles respektabel man.
  För öfrigt kommo de vanliga gästerna och resonnerade i lagfrågor,
  i anledning af folk som tvistade med hvarandra och sökte rätt. Jag
  drog mig undan i mitt rum och hade å min sida hela förmiddagen att
  göra med folk, som rådfrågade mig om sjukdomar. I dag hemtade ingen,
  såsom de förra dagarne, åt oss mat på uppdukad bricka, utan vi måste
  taga fram vår medhemtade resprovision, så när som på _battikh_ och
  _abd allavije_, som om morgonen hemtades åt oss i stor mängd. Närmare
  _maghrib_ gingo vi ut, satte oss under det stora trädet på den
  närbelägna begrafningsplatsen och blefvo snart uppsökta af byns äldsta
  och sjuklingar, som öfverhopade mig med frågor. Bland andra kom hit
  äfven en gammal sherif, som tycktes vara bland byns förnämsta, och
  rådfrågade mig om en hämorrojdalist, hvilken äfven var tillstädes. Jag
  undervisade dem om allehanda bot, som voro möjliga här utan läkare
  och all sorts apotek. Sedan började man åter med de gamla frågorna
  om i mitt land ej var natt alls och huru vi gjorde med våra böner
  eller bestämde tiden för dem. Jag hade redan blifvit utledsen på de
  beständigt samma frågorna, äfvensom på den gamla sherifens halfva
  näsvishet och sjelfbehag, så att jag ej kunde hålla mig från att svara
  dem ofta rätt vresigt. Medan vi suto der skickade shekh _'Ali_, som
  man hade kallat till ett hus för att slita en tvist, efter _Ibrahim_
  och mig. Vi begåfvo oss dit och funno ett stort sällskap sittande på
  gården jemte shekh _'Ali_, och svarta, smutsiga, nakna barn tittande på
  dem genom springorna i porten. Vi satte oss jemte de andra och frågan
  ventilerades. Parterna blefvo heta, isynnerhet en liten kort och tjock
  gubbe skrek alldeles förfärligt och knöt näfven. Jag blef dock snart
  trött att höra och se derpå, lemnade sällskapet och gick hem. Snart
  derpå kom äfven shekh _'Ali_ med _Ibrahim_ och några andra och sedan
  vi gjort vårt aftonmål, blefvo vi sittande på _mastaban_ att prata och
  röka. Jag somnade dock snart från deras ointressanta samtal och kröp in
  i mitt rum, der jag tillbragte en ganska plågosam natt i den instängda
  badstuguluften samt med allehanda obehagligt sällskap i mitt läger på
  min _lebbade_.
  
  Juli 10.
  Shekh _Ibrahim_ begaf sig hem, sedan han druckit kaffe med oss här. FÖr
  öfrigt var det hela förmiddagen ovanligt lugnt och tyst. Hvarken shekh
  _'Ali_ eller jag hade besök, så när som på 2 à 3. Jag fördref tiden
  på mitt vanliga sätt på landet med att sofva mest hela dagen. Efter
  middagen gjorde jag en liten vandring rundtomkring vår by, hvilken
  dock ej är så liten som den först förekom mig. Vid _'asr_ blef jag
  uppväckt af mannen, som begifvit sig till Kairo för att hämta blodiglar
  och medicin åt _Abo Musas_ son. Han tvang mig följa sig hem och
  applicera blodiglarne der, hvilket jag ock gjorde med stort bråk och
  besvär. De voro äfven små och usla så att de ej gjorde den verkan jag
  önskade, ehuru jag applicerade 24 stycken. Sedan jag kommit hem närmare
  _maghrib_, fann jag gården full af sjuklingar som kommit att rådfråga
  mig, bland dem en man med ett stort djuptgåendo sår på näsan, hvilket
  under några års tid uppätit större delen af den venstra näsborren och
  nu höll på att härja uppåt. Åtskilliga andra med sjuka ögon, isynnerhet
  _trichiasis_, och en med heshet, som räckt i några års tid utan smärta
  i bröstet; den hade börjats efter sår, som brutit upp först på magen
  under nafveltrakten och sedan på högra skuldran, af hvilket senare jag
  såg ett förfärligt stort och vidsträckt ärr. Jag rådde dem att söka sig
  in på hospitalet i Kairo; här kunde de omöjligen göra någon ordentlig
  kur, i den smuts, fattigdom och uselhet som de lefde uti.
  
  _Juli 11._
  Gjorde om morgonen bittida ett besök hos min ögonpatient. Jag fann
  honom i den stuga dit jag i går låtit föra honom, ifrån det rum hvari
  jag först funnit honom och som var fullt af halm, strå och annat
  skräp, hvilket allt förorsakade ett förfärligt damm. I denna stuga
  vat åtminstone ej annat än hvete och ehuru ej särdeles tjenlig för en
  ögonpatient, dock ansenligt bättre än den förra. Hans ögon var något
  litet bättre, dock ej så som jag trodde mig ha anledning att hoppas
  af 24 blodiglar. Jag kom sedan hem och läste litet med shekh _'Ali_,
  emedan vi nu voro i fred för besökande; tog mig sedan en liten lur på
  förmiddagen och blef jemte shekhen afhemtad af _Abo Musa_ till hans
  hus, der vi gjorde ett dugtigt middagsmål af det här vanliga, liksom
  tortor bakade brödet, och resonnerade om hans sons öga och sjukdom. De
  vilja veta allt, fråga huru medicin verkar, orsaken till sjukdomen och
  äro förfärligt frågvisa. Shekh _'Ali_ pratade mycket strunt med gubben,
  men jag kunde ej förmå mig dertill. Också bad han shekh _'Ali_ skrifva
  något, såsom man här brukar, för att besvärja sjukdomen, och mente att
  det äfven skulle göra sitt till. Vi kommo hem och togo oss en lur, men
  den förfärliga hettan och flugorna i min stuga gåfvo mig blott föga
  ro. Jag steg upp och gick ut. Ute var som om man skulle stå framfor
  en masugn af den hett brännande solen och vinden, som blåste särdeles
  stark från nordtrakten, var alldeles het. Jag påminner mig knappt ännu
  ha öfverlefvat en så het dag. Efter _'asr_ förevar här ett mål mellan
  en ung man, som hade slagit sin hustru och äfven sin svärmor, då hon en
  gång hade gått emellan dem. Han var närvande jemte den senare, men hans
  hustru var ej tillstädes. Man föreföll honom att mannen skulle försöka
  lefva i sämja med sin hustru &c. Han invände med frågan: om då mannen
  ej skulle slå sin hustru? Man svarade: att han visserligen skulle aga
  henne med stryk, men ej utan full skäl, och frågade honom: hvad hon då
  gjort honom emot? Han svarade ett hon ej rostade hans bröd, t.ex.,
  att qvällsvarden var kall då han kom hem att äta, att hon ej hemtade
  vatten åt honom då han ville dricka m.m.d. småsaker. Härpå svarade hans
  svärmor, som var en kort pigg gumma med skinn på näsan: hemta tvål till
  tvätt och _kohl_ till hennes ögon och _henna_ till hennes händer och
  hon skall uppfylla alla dina önskningar. Härvid slog hon sina händer än
  mot sitt bröst, en mot golfvet, gret och väsnades, och så gjorde äfven
  motparten hennes måg. Dispyten var särdeles liflig och som oftast måste
  af den stora församlingen upprepas: _salli 'annebi_. Gumman svor och
  försäkrade sina ord vid shekh _'Alis_ och mitt skägg, och hennes måg
  tvangs ett stiga upp och kyssa henne på hufvudet, hvarmed hon tycktes
  vara belåten och gjorde nu inga vidare påståenden, än att han skulle
  betala henne en skuld på 10 piaster. Hon kyste ofta hjessan på en man
  som satt bredvid och talade för henne. Alltsammans var högst roligt.
  Knappt var frågan slut och de flesta gångna, efter att ha läst _fathe_
  gemensamt, så kom _Abo Musa_ och hemtade oss till sig för att äta
  qvällsvard. Vi gingo dit, höllo vår _maghrib_ bön, suto och pratade
  ända till _'esha_, då maten hemtades fram. Det var ej utan att jag
  utledsnades på deras fadda och långa prat, som räckte ännu en lång
  stund efter måltiden.
  
  Juli 12.
  Hade åtskilliga besök om morgonen, bland andra af shekh _Soleiman_, som
  kom att hemta oss till den närbelägna byn _Kavadi_, der han är _imam_ i
  en nyligen uppförd moské. Vi blefvo å andra sidan dragne af en _sherif_
  från vår by att stanna här qvar och frukostera hos honom. Shekh _'Ali_
  var som vanligt obeslutsam och skulle lätt låtit förleda sig att stanna
  qvar, om jag ej tvungit honom att gå med mig och shekh _Soleiman_. Vi
  gåfvo oss sålunda alla tre på väg, till stor förargelse för den annars
  i mitt tycke präktiga sherifen. Efter omkring 20 minuters vandring
  framkommo vi till _Kavadi_, betraktade den nya moskén, som storligen
  prisas här på landet, ehuru den ej är särdeles grann, utan prydd med
  sneda och klumpiga, målade zirater. Vi blefvo här emottagna af byns
  förnämsta, hufvudsakligen 2 bröder, som sägas vara ibland de förnämsta
  matadorer och seigneurer i _Arjaf._ De tycktes ock veta deraf, ty de
  förekommo mig uppblåsta och temmeligen högdragna. De voro tjocka,
  väldiga patroner med ett frodigt och välmående utseende, den ena
  med rödt skägg. Sedan vi flygtigt besett den lila moskén, blefvo vi
  inbjudna i trädgården derinvid, satte oss på matta under ett stort och
  tjockt vinrankshvalf samt rökte och drucko kaffe. Vården med sitt röda
  skägg var besvärad af rheumatism och plåkade mig förfärligt med frågor
  om bot derför, då han fick höra att jag var medicus. När jag påstod
  att rörelse och spatserande vore den bästa grundkur deremot, slog han
  mig med en utsago af deras profet: att gående var från _gehennem_. Det
  var ej utan att han föreföll mig något tråkig genom sitt högmod. Sedan
  vi så sutit en stund och druckit ett särdeles godt kaffe, blefvo vi
  inviterade att stiga upp i hans hus och sätta oss i en _ka'ah_, som,
  ehuru ej något utomordentligt, var här på orten ovanligt vacker och
  snygg. Medan vi suto der i den äkta orientaliska lättjan, hörde vi
  _selam_ från moskén och gingo dit, gjorde vår _vodo_ och vår fredagsbön
  i ett ganska stort sällskap. Det var första gången jag gjorde denna bön
  och det var ej utan en liten rädsla och darrning i byxorna jag stod i
  församlingen, nästan på den första och förnämsta platsen i moskén.
  Shekh _'Ali_ läste _khotbe_ med en viss enkel värdighet. Den var ganska
  vacker, så mycket jag i hast och i min tvungna ställning kunde höra
  och förstå deraf; men så glömde han ej heller om aftonen, då vi voro
  på tu man hand, att berömma och prisa den. I moskén fattades ännu
  _member_ och _dikke_ och jag fick öfverhufvud ännu ej riktigt reda
  på alla ceremonierna. Efter bönens slut gingo vi åter upp till byns
  patron och blefvo sittande i _ka'an_ tills middagsmålet inhemtades på
  en stor bricka. Sällskapet hade under det vi sutit här småningom ökat
  sig, så att det var ganska betydligt då vi satte oss omkring bordet
  och med fingren började gröpa i faten. Här förekom naturligtvis krus
  och trugningar och man nästan tvangs att äta för mycket. Den äkta
  enkla gästvänligheten har jag dock ännu ej funnit här. De tyckas vara
  gästfria mer af fruktan för tadel, än af sannt hjerta. Sedan vi ätit
  och druckit kaffe aflägsnade sig somliga, andra lade sig der de suto
  att taga sig en lur; jag gick med shekh _Soleiman_ och en annan _Fellah
  fikh_ ner till floden och simmade der. Vi suto sedan i skuggan af ett
  uselt skjul vid en _sakijeh_, åto råa gurkor och betraktade den väldiga
  floden, på hvilken nu färdades ovanligt många små fartyg. Vi gingo
  sedan åter upp, höllo vår _'asr_-bön i moskén och jag gick derefter
  ensam hem, emedan shekh _Ali_ gått förut. Sedan jag kommit hem hade
  jag åtskilliga besök af sjuka, bland andra af shekh _Soleimans_ unga
  hustru, som frågade mig om en hennes sjuka son. Hon var en särdeles
  nätt qvinna och hon lär ha märkt att jag betraktade henne, emedan hon
  särdeles flitigt slängde på sin slöja och flera gånger lät mig se
  hela sitt ansigte. Och hvarföre skulle ej qvinnorna kokettera äfven
  här, ehuru de ej hållas just bättre än hundar? Om aftonen blefvo vi
  afhemtade af en byns äldsta att äta qvällsvard hos honom. Sedan vi på
  hans vackra höga _mastabe_ väntat ifrån _maghrib_ ända till _'esha_ och
  hållit vår _'esha_ bön, hemtades slutligen maten fram och vi åto nu
  såsom i går hos _Abo Musa_ i kolmörkret. Så snart jag fått maten i mig,
  gick jag hem, följd af shekh _'Alis_ systerson _Ahmad_, som ännu länge
  efter det jag laggt mig blef sittande vid min bädd att prata, plågande
  mig med uppmaningar att jag skulle bli här hos dem, gifta mig här,
  så och skörda såsom de andra. Jag ledsnade slutligen vid hans prat,
  men svarade just ej annat än: _nasib_, hvarmed man oftast och lättast
  slipper ur mången klämma.
  
  Juli 13.
  Sedan vi druckit kaffe, läst litet och haft åtskilliga besök, kom
  _Sejid Mohammad_ och hade oss ut till sig. Det var helt bittida på
  dagen och vi blefvo sittande på hans gård i starkt damm af lin, som
  2 karlar höllo på att häckla. Detta gjorde man med en sorts breda
  trädknifvar, hvars blad voro ganska breda, isynnerhet upptill. Man
  tog en knippa lin i handen och slog den på båda ändar, tills den var
  alldeles fri från blår. Sättet var öfverhufvud behändigt och karlarne
  förrättade sitt arbete med den lätthet och flinkhet man i allmänhet
  finner här i alla göromål. Vi blefvo sittande här hela förmiddagen i
  väntan på middagen, i sällskap med några andra. Jag hade förfärligt
  tråkigt af denna långa väntan och var uttröttad af det oafbrutna
  sittandet på fötterna. Åtskilliga sjuka kommo äfven hit och besvärade
  mig, ibland andra ett par med ett 3 års gammalt barn, som ej ännu kunde
  gå eller tala. Det förekom mig ha engelska sjukan; hans föräldrar hade
  brännt honom med glödande jern på ryggraden och i hufvudet. Detta är
  i allmänhet en kur, som särdeles mycket nyttjas här och ofta har jag
  på Kairos gator eller cafén sett folk stå och bränna sig sjelfva med
  glödgade spikar eller andra jernbitar. Sedan vi alla blifvit uttråkade
  här efter omkring 3 timmars väntan, hvarunder jag dock tagit mig en
  god lur och vår värd nästan hela tiden lemnat oss allena, hemtade man
  slutligen maten fram och ett dugtigt mål gjordes, hvarefter vi genast
  begåfvo oss hem att sofva. Jag plågades förfärligt af flugor och den
  heta instängda luften i min kammare, så att jag just ingen ro fick,
  utan steg upp och gick till den närbelägna trädomplanterade _sakijeh_,
  samt såg med särdeles nöje på de särskilda hjordar af får, åsnor och
  kameler, som hemtades hit att vattnas. Jag tyckte mig nästan lefva
  i Josefs och gamla testamentets tid. Jag kom tillbaka kort efter
  _'asr_ och gick öfver _battikh_- och _bamia_-fält, som vattnades från
  _sakijan_. Det var hela dagen en förfärlig hetta, men jag tyckte mig ej
  lida alltför mycket deraf och ingalunda mer än hemfolket här. Sedan jag
  kommit hem, blefvo vi åter vid _maghrib_ afhemtade af _Sejid Mohammad_
  till honom att äta qvällsvard, och fingo åter sitta der och vänta länge
  förän maten hemtades fram. Vi hade i dag besök af en blind _fikih_ från
  byn _Ashmam_, som äfven åt här och tillbragte natten hos oss. Han hade
  litet tycke af vår Hacklin, och hade en viss gemen min i sitt ansigte.
  Han vakade största delen af natten reciterande Koran och tycktes vara
  en stor skrymtare.
  
  Juli 14.
  Vi hade om morgonen här åtskilliga rättegångsfrågor mellan hustrur
  och män, isynnerhet en som roade mig särdeles, mellan en af byns
  betydligare män och hans hustru, som han hade agat med stryk. Hon
  kom hit springande om morgonen, medan shekh _'Ali_ och jag suto
  inne i min kammare samt studerade; hon ropade _fi'ardek, fi'ardek_,
  och berättade huru hennes man slagit henne. Han efterskickades och
  infann sig om en stund. Här voro äfven några andra tillstädes och
  saken begynte afhandlas. Mannen kallade sig sjelf _Bedavi_ och är af
  Beduin-ursprung, ehuru redan hans föräldrar varit bosatta här i byn.
  Han var en något kort man, med ett tunnt i rödt stötande skägg, som
  litet begynt gråna, särdeles liflig, häftig och ofta rytande; tog ofta
  shekh _'Ali_ i skägget, svor dervid såsom han svor vid sitt, kallade
  skam och vanära ner öfver det om han ej talade sanning, uppmanade oss
  oftare än vanligt att välsigna profeten och begagnade sjelf ofta eden:
  _bileahilasím_, upprepad 3 gånger, under det han tog shekh _'Ali_ i
  hand. Ilade i allmänhet ett outtömligt förråd på eder och försäkringar,
  långt flere, tror jag, än Tyskarnes och våra kötteder. Sedan här länge
  grälats, fann man for godt att afhöra några vittnen i saken. Saken
  gällde nemligen en äktenskaps-ed: _bittalata_. Han hade nemligen i
  en stund af häftighet sagt till sin äldre hustru, _durrah_ (ty han
  hade 2): _inte motol saka_, har stannat litet i orden och kort derpå
  tillagt: _vabittalateh_. Härvid voro åtskilliga personer närvarande
  och de skulle nu höras som vittnen. Han gick bort, men kom längre fram
  på förmiddagen tillbaka och hemtade oss till sitt hus, der nu åter ett
  långt gräl, såsom fornt hemma hos oss, börjades mellan honom och hans
  _durra_. Vittnena kommo slutligen tillstädes, blefvo hörda och till
  min stora förundran fälldes han ej till äktenskapsskillnad, ehuru han
  sjelf förklarade att han med full afsigt och i dess fulla mening yttrat
  ordet _bittalateh_. Men det korta uppehåll han gjort emellan det och de
  föregående orden, gjorde att de ej gällde. Han var nemligen _Shafi_,
  men uti _Hanafi_- och _Maliki_-sekten skulle han ej blifvit frikänd.
  Nu återtog han sin hustru med ord, förestafvade af shekh _'Ali_ och
  upprepade af honom, hvarunder allt de höllo hvarandra i handen. Sedan
  hemtades middagen fram, som jag åtminstone förtärde med särdeles god
  smak. Värden trugade mycket och oftast med barsk min, ungefärligen
  såsom vår Sjöström, då någon uppvaktare krusade att sätta sig. Det
  var öfverhufvud kanske den första man här, som jag tyckte mig kunna
  hjertligt skratta åt. Sedan vi kommit hem derifrån, tog jag min bössa
  jemte min lilla väska och begaf mig i den stekande middagssolen ner
  till Nilen, passerade på vägen en nästan förfallen by, _Ronamijeh_,
  samt den började, men ej fullkomnade trädgården eller parken af _Ahmad
  pasha Ettahir_, gick ner till floden och simmade, samt mojade mig rätt
  i det halfljumma vattnet. På återvägen vandrade jag genom alléerna, som
  man nu håller på att hugga ned, sköt en _hodeir_ och 2 _abo girden_, af
  hvilka sistnämda här fanns alldeles till otal. Gjorde långa vandringar
  öfver fälten och kom tillbaka till _Ronamijeh_, starkt plågad af törst,
  satte mig der jemte en man i skuggan af en vägg, drack och pratade med
  honom och andra som samlades omkring oss. Vandrade sedan öfver ett
  _battikh_ fält, åt en _battikha_ för att släcka min allt fortfarande
  starka törst och kom slutligen hem ganska trött närmare _maghrib_.
  Här hade jag besök af en Turk, som bosatt sig i byn och var plågad af
  allehanda krämpor, till största delen kanske inbillade. Han satt en
  lång stund rådfrågande mig, och jag skulle säkert blifvit alldeles
  utledsen på honom, om han för öfrigt ej varit en särdeles hygglig och
  präktig man. Vi åto hemma i afton och lade oss genast efter _esha_.
  
  Juli 15.
  Suto hemma mest hela dagen och fingo största delen af den vara i fred
  för besökande. Jag sof mest hela förmiddagen och så äfven eftermiddagen
  ända till _asr_, hvarefter jag gick till vår _sakijeh_ och satt en
  stund der med en gammal _sherif_.
  
  Juli 16.
  Åto bittida frukost hemma, hvarefter jag företog mig en vandring till
  floden; passerade moskén i _Kavadi_, satt der en stund och pratade med
  shekh _Soleiman_ jemte några sjuka, som rådfrågade mig, bland andra en
  gammal omkring 60-årig gubbe, som tycktes ha föga qvar af sina lungor
  och magen alldeles hopkrumpen i en båge. När han andades rördes blott
  magmusklerna och bröstet var orörligt. Han var ömtålig för hvarje
  tryckning på bröstet, isynnerhet på högra lungans öfra och nedra lob,
  och vid starkare tryckning på den nedra loben uppstego långa och
  häftiga rapningar. Vid auscultationen hörde jag föga respirationsljud
  och ett ihåligt klangljud då han talade. Det var öfverhufvud, tycktes
  mig, ett intressant fall och jag rådde honom bege sig till hospitalet
  i Kairo. Men härpå svarade han att läkarena der voro kristna och han
  moslim, och att, om de sågo sig ur stånd att kurera honom, skulle de
  ge honom något gift, som snart skulle göra slut på honom, sedan skära
  upp honom och se hvar hans sjukdom satt, för att framdeles i slikt
  fall veta råd. Han försäkrade att sådant händt. Också beskref han sig
  i en dröm ha sett 3 _mubarikin_, som sagt honom att de hvar i sin tur
  höllo vakt öfver honom o.s.v. Shekh _Soleiman_ följde mig efter en
  stunds väntan ner till floden, vi stannade en stund på ett _battikh_
  fält och åto en _battikha_, vadade öfver en smal gren af floden till
  en holme, som till största delen upptogs af ett sandfält, men på hvars
  östra kant var ett _battikh_ fält. Vi simmade i floden och satte oss
  sedan vid en gammal gubbe, som var väktare här, och åto 2 _battikh_,
  som alldeles spände min mage, och dock ville de truga mig att äta mera.
  Liksom annat för godt och välvilligt trugande folk, äro menniskorna
  ock här tråkiga. Vi vandrade i middagshettan tillbaka och kommo trötta