Svensk litteraturhistoria - 7

ämne från allmogens liv och tillhör det bästa författarinnan
åstadkommit. Till hennes senare alstring höra också _En saga om en
saga_, _Körkarlen_, _Troll och människor_.
Selma Lagerlöf äger en utomordentlig berättarförmåga, och språket i
hennes böcker är ett slags sagostil, påminnande om Almquists, den norske
skalden Björnsons och den danske sagoberättaren Hans Kristian Andersens.
Utan tvivel är Selma Lagerlöf den svenska författare, som erövrat den
största läsekretsen. De flesta av hennes skrifter ha nämligen blivit
översatta till så gott som alla europeiska språk. År 1909 tilldelades
hon nobelpriset i litteratur, den första svensk som erhållit detta. År
1914 invaldes hon i Svenska akademien, där före henne ingen kvinna varit
ledamot.
* * * * *
[Illustration: Gustav Fröding.]
_Gustav Fröding_ föddes på Alsters bruk i närheten av Karlstad 1860, och
var således även han ett värmlandsbarn. Sina första dikter
offentliggjorde han i Karlstadstidningen, i vilken han under några år
var medarbetare. Samtidigt med Gösta Berlings saga utkom Frödings första
diktsamling, _Gitarr och dragharmonika_, innehållande dels vemodiga,
dels humoristiska och uppsluppet glada »låtar», vilka genast förskaffade
honom en beundrande läsekrets. Det vemodsfulla draget i Frödings
karaktär framträdde ännu mera i de följande samlingarna, _Nya dikter_
samt _Stänk och flikar_, med vilken sistnämnda hans konstnärskap nådde
sin höjdpunkt. Ett par små häften _Räggler och paschaser_ innehålla
blandad vers och prosa, mest på värmländskt bygdemål. En svår sjukdom
bröt i slutet av 1890-talet Frödings kraft, och förutom ett par smärre
dikthäften (_Nytt och gammalt_, _Gralstänk_) utgav han efter denna tid
ej några nya arbeten förrän kort före sin död, då han överraskade
samtiden med en _Efterskörd_, som dock till största delen innehåller
dikter och smärre prosastycken från tidigare år. Efter hans död ha
utkommit två band _Efterlämnade skrifter_, vilka så gott som allesammans
förskriva sig från hans yngre dagar, under det att dikterna i den
ävenledes efter hans död utgivna samlingen _Rekonvalescentia_ samtliga
äro tillkomna under skaldens senare levnadsår.
Det som i början mest slog an hos Fröding, var den humoristiska tonen i
de värmländska folklivsbilderna och skildringarna ur småstadslivet. Han
ansågs först vara företrädesvis livsglädjens sångare, ty de vemodsfyllda
dikterna i Gitarr och dragharmonika blevo en tid jämförelsevis mindre
beaktade.
I herraväldet över den bundna formen är Fröding den främste i hela vår
litteratur. Hans rytm är den mest mångsidiga någon svensk författare
ägt. Med många nya ord och versformer har han riktat vårt modersmål.
Ordföljden i hans dikter närmar sig ofta vardagsprosans. Av äldre
diktare är det endast F. A. Dahlgren, som äger ett med Fröding besläktat
kynne.
Flera av Frödings dikter ha blivit tonsatta och sjungas allmänt (»_Jag
ville, jag vore_», _Ingalill_, _Vallarelåt_, »_E fin vise_», _Tre
trallande jäntor_ m. fl.).
Att Fröding var en hela folkets diktare i högre grad än någon annan
svensk lyriker, därom vittnar den framgång hans _Samlade skrifter_
vunnit, i det de blivit spridda till snart sagt varje svenskt hem. Sörjd
av hela vårt folk avled Fröding den 8 februari 1911.
* * * * *
[Illustration: Per Hallström.]
_Per Hallström_ (född 1866) framträdde först med ett häfte dikter,
_Lyrik och fantasier_, som längre fram följdes av ännu en samling,
_Skogslandet_, i vilken han behandlar norrländska folksägner och
norrländskt folkliv. Som dramatiker har han vunnit uppmärksamhet genom
bl. a. sagodramat _Greven av Antwerpen_ och lustspelen _En veneziansk
komedi_ samt _Erotikon_. Det sistnämnda är en tendensdikt, riktad mot en
del av den modärna litteraturen.
Hallström har dock vunnit sin egentliga berömmelse som berättare. I den
kortare novellen har han funnit sitt rätta uttrycksmedel, och några av
hans berättelser (_I blå skogen_, _Den stumma_ m. fl.) tillhöra den
svenska novellistikens yppersta alster. Redan de första samlingarna,
_Vilsna fåglar_, _Purpur_ och _Briljantsmycket_, visade hans överlägsna
berättarförmåga. I _Thanatos_ och _De fyra elementerna_ har han med stor
och allvarlig konst tecknat lidandet, döden och skuldkänslan, och högre
än i dessa böcker har hans författarskap aldrig nått. Bland hans större
berättelser må nämnas den vemodiga kärlekshistorien _En gammal historia_
med motiv från en svensk småstad på 1820-talet och norrlandsromanen
_Döda fallet_, en skildring av händelserna vid Ragundasjöns utgrävning i
slutet av adertonde seklet. Under senare år har hans vittra alstring
varit mera sparsam (_Nya noveller_). Hans senaste värk utgöres av en
samling litterära essayer (_Levande dikt_) och en levnadsteckning över
Talis Qvalis.
Hallström väljer sina ämnen från både forntid och nutid, från skilda
länder och folk. Oftast äga hans värk ett vemodigt innehåll; lidandet
och döden har han tecknat som kanske ingen annan i vår litteratur.
Samhällets urspårade, de vanlottade och värnlösa skildrar han med varm
känsla och djup förståelse.
* * * * *
[Illustration: Erik Axel Karlfeldt.]
_Erik Axel Karlfeldt_ (född 1864, Svenska akademiens ständige
sekreterare) har i flera samlingar dikter (_Vildmarks- och
kärleksvisor_, _Fridolins poesi_, _Flora och Pomona_ samt _Några
dikter_) besjungit Dalarnas natur och folkliv. Karlfeldt har trots
väsentliga olikheter åtskilliga beröringspunkter med Fröding. Liksom
denne är han humorist och stämningsdiktare samt hämtar ofta motiven från
allmogelivet. Den av Karlfeldt skapade figuren Fridolin är en studerad
karl av bondestam, som efter att ha prövat stadslivet återvänt till
fädernas värv, och hos honom återfinnes det väsentliga i dalkarlslynnet.
Karlfeldt besjunger gärna naturen, kärleken och livsglädjen. Hans rytmer
äro ytterst klang- och taktfulla samt rika på rim, men han är ej så
nydanande som Fröding. Han har ett omfattande och egenartat ordförråd,
delvis hämtat ur hembygdens folkspråk, bondepraktikan, en gammal
bibelöversättning och äldre svensk diktning. Många av Karlfeldts sånger
ha blivit tonsatta, såsom de ofta sjungna _Dalmarschen_ (»_Marschen går
till Tuna_»), _En spelmansvisa_ m. fl.
* * * * *
[Illustration: Karl-Erik Forsslund.]
_Karl-Erik Forsslund_ (född 1872) är landsbygds- och dalaskald liksom
Karlfeldt men dock honom mycket olik. Med stor bildrikedom och varm
känsla har han skildrat sin hembygds, bärgslagens, natur i dess olika
stämningar. Flera av hans böcker (_Storgården_, _Göran Delling_, _Hemma
igen_ m. fl.) innehålla skarpa anfall på stadslivet under framhållande
av livet på landet såsom det enda sunda. I berättelsesamlingarna _Djur_,
_Skogssagor och djurskisser_ samt _Vingar_ visar Forsslund sig vara en
skarp iakttagare av djurens liv i skog och mark, vilket han tecknat
målande och stämningsfullt. Som social diktare framträdde han i
_Arbetare_, en lyrisk skildring av olika yrken, vilken efterföljts av
flera andra diktsamlingar (_Till fjälls_, _Daldikter_ och
_vandringsvisor_ m. fl.). Forsslunds äldre dikter äro inflätade mellan
prosaskildringarna i de tre böckerna _Jungfru-Jan_, _Storgården_ och
_Storgårdsblomster_.
Genom sina skrifter _Hembygdsvård_ och _Fridlysta vildmarker_ har
Forsslund kraftigt främjat den rörelse, som under senare år uppstått för
att tillvarataga och bevara de rester vilka ännu finnas kvar av gamla
allmogebyggnader och andra kulturföremål, samt för att från
vandalisering rädda vårt lands naturskönaste trakter.
* * * * *
[Illustration: Pelle Molin.]
_Pelle Molin_ (född 1864) har i sina efterlämnade skrifter, _Ådalens
poesi_, givit ypperliga skildringar av Norrlands natur och folkliv. Av
hans berättelser må nämnas den vackra _Historien om Gunnel_, den målande
_En ringdans medan mor väntar_ och den humoristiska _Senjens storbjörn_.
Molins berättelser utmärkas av en utomordentlig poetisk finhet, förenad
med en skarp realism i skildringen av allmogelivet och djurvärlden.
Naturen målar han trolskt och stämningsfullt i en stil, som stundom
påminner om Selma Lagerlöfs och Björnsons men likväl är självständig.
De sista åren av sitt av fattigdom och försakelse fyllda liv framlevde
han i nordliga Norges kusttrakter, där han avled i Bodö 1896.
Med Pelle Molin som förebild har sedan en mängd norrlandsskildrare
framträtt, men ingen av dem har ens tillnärmelsevis ägt hans förmåga att
teckna ödemarksbygdens säregna natur och liv.
* * * * *
[Illustration: Sofie Elkan.]
_Sofie Elkan_ (född 1853) har med mycken framgång ägnat sig åt historisk
romandiktning och i några större tidsskildringar från slutet av 1700-
och början av 1800-talet med trogen tidsfärg tecknat flera av det
adertonde seklets mera bemärkta personer. Så har hon i romanen _John
Hall_ givit en förträfflig skildring av en mycket bekant miljonär,
vilken slutade sitt liv som tiggare, och den med stort bifall mottagna
boken _Konungen_, ett mellanting av historia och roman, innehåller en
sympatisk, vemodsfylld och gripande teckning av Gustav IV Adolfs
olycksöde. I sitt senaste värk, _Anckarström_, söker Sofie Elkan
förklara, varför den bekante konungamördaren kom att begå sin hemska
gärning.
* * * * *
[Illustration: Gustav Janson.]
_Gustav Janson_ (född 1866, död 1913) utgav i ungdomen kustromanen _En
uppkomling_, i vilken han skildrar en frireligiös predikants bravader i
ett litet skärgårdssamhälle. Mera bemärkt blev han dock först genom
robinsonaden[44] _Paradiset_, som längre fram följdes av en
fortsättning, _De första människorna_. Stort beröm förvärvade han genom
_Abrahams offer_, en roman om boerkriget, i vilken den modärna
krigföringens fasor och ohyggligheter skildras med en realism som värkar
upprörande. Därefter utgav han förutom smärre berättelser den historiska
äventyrsromanen _Nils Dobblare_, som har händelserna förlagda till
1500-talets östersjöprovinser, och äktenskapshistorien _Det gamla huset_
med skildringar från Stockholm på 1870-talet. En del av samtidens
missförhållanden behandlar han i den mörka nutidsberättelsen _Förlorade
söner_, och skärgårdsfolkets mödosamma liv tecknar han i de präktiga
böckerna _Ön_ och _Hårda tag_. I den till Attilas dagar förlagda
historiska berättelsen _Faran_ har Janson återvänt till
krigsskildringen, under det arbetarromanen _I mörkret_ behandlar
nutidsförhållanden och skildrar en gruvolyckas fasor med en styrka som
erinrar om Zola. Äventyrsromanen _Affären Costa Negra_ är en fantastisk
och spännande berättelse med händelserna förlagda till Centralamerika.
Berättelsesamlingen _Lögnerna_ är en ny teckning från kriget och står
som sådan i jämnhöjd med Abrahams offer. Till Jansons bästa värk hör
också den efter författarens död utkomna novellsamlingen _Segrare_, en
samling berättelser från skilda tidevarv.
Janson skildrar gärna upprörda tider och förhållanden, och hans livliga
framställningssätt samt val av aktuella[45] och spännande ämnen ha gjort
honom till en av de mest lästa av våra dagars svenska författare.
[Fotnot 44: Robinsonad = berättelse om skeppsbrutnas öden;
äventyrsberättelse.]
* * * * *
[Illustration: Hjalmar Söderberg.]
_Hjalmar Söderberg_ (född 1869) har i en rad noveller (_Historietter_,
_Främlingarna_, _Det mörknar över vägen_ m. fl.), romaner och skådespel
(_Gertrud_) visat sig vara en överlägsen skildrare av nutida
stockholmsliv. Högst av hans värk står den av en stark vemodsstämning
präglade romanen _Martin Bircks ungdom_, i vilken han med utsökt konst
skildrar en ung mans bittra erfarenheter av livet, hans svårighet att
finna sig till rätta i den modärna tiden. Alla Hjalmar Söderbergs böcker
bära prägel av sin författares stora skepsis,[46] hans tvivel på, att
det som händer och sker här i världen egentligen har något att betyda.
Som konstnär erinrar Hjalmar Söderberg närmast om den franske
författaren _Anatole France_, vilkens romaner han tolkat på svenska. I
stilistiskt[47] hänseende hör Söderbergs prosa till den renaste och mest
välklingande i hela vår vitterhet, och med skäl har det blivit sagt om
honom, att han aldrig lämnar från sig något halvfärdigt värk.
* * * * *
[Illustration: Bo Bergman.]
_Bo Bergman_ (född 1869) har offentliggjort några samlingar lyriska
dikter (_Marionetterna_, _En människa_, _Elden_) och noveller
(_Drömmen_, _Skeppet_). Företrädesvis hämtar han sina ämnen från livet i
storstaden och tecknar helst dess gråstämning. Bo Bergman är tvivelsutan
den svenska litteraturens störste pessimist.[48] Framgångsrikt skildrar
han livets köld och tomhet, men i ljusare stämning har han även sjungit
betagande vackra sånger om kärleken, hemmet och barnet.
[Fotnot 45: Aktuell = sådant som har intresse för dagen.]
[Fotnot 46: Skepsis = tvivel.]
[Fotnot 47: Stilistisk = som har avseende på skrivsättet; som tillhör
ett gott skrivsätt.]
I novellerna äro motiven ofta hämtade från de förolyckades och eländas
värld. En stark ensamhetskänsla förnimmes i de flesta. I den senare
berättelsesamlingen tima en del av händelserna ute i obygden.
I likhet med den honom i litterärt hänseende närstående Hjalmar
Söderberg utsläpper Bo Bergman aldrig något underlägset eller
halvfärdigt arbete. Det mesta av hans lyrik och flera av hans noveller
intaga därför en rangplats i vår litteratur. Hans prosa tillhör den mest
kräsna och ordknappa i vår vitterhet. Som lyriker når han om möjligt
ännu högre. Bo Bergmans vers är alltid ledig och lättflytande samt
vanligen regelbunden och rimmad. Granna ord brukar han icke men väl
utsökt vackra naturbilder och bilder från herdedikten och antiken.
Inflytande från Snoilsky och Heidenstam torde kunna spåras hos Bergman,
men mest erinrar han om den tyske skalden _Henrik Heine_.
* * * * *
[Illustration: Henning Berger.]
En annan storstadens diktare är
_Henning Berger_ (född 1872), vilken vann uppmärksamhet redan med sin
debutbok, _Där ute_, en samling präktiga berättelser ur
svensk-amerikanarnas liv. Denna följdes snart av den gripande och
medryckande chicagonovellen _Ysaïl_. Efter flera samlingar smärre
berättelser, bland vilka märkas många små mästerliga teckningar ur
stockholmslivet, utgav Berger sitt omfångsrikaste värk, tre stora
romaner, vari han skildrar en ung drömmares utvecklingshistoria. Första
delen, _Drömlandet_, är en berättelse från Stockholm i slutet av
1880-talet, den följande, _Bendel & Co_, har händelserna förlagda till
våra dagars Chicago, och tredje delen, _Fata morgana_, är en bild ur de
senaste årens svenska affärsliv. Bergers senaste alstring utgöres
huvudsakligen av mindre noveller och berättelser (_Livets blommor_, _Ur
larmet_, _Hörnfeldt_). Högst av dessa står berättelsesamlingen Livets
blommor, måhända det mest betydande arbete Berger hittills skapat.
Samlingen innehåller fyra berättelser från olika åldrar, av vilka
isynnerhet den första (_Anemone_) och den sista (_Vintergröna_) med sin
vemodsmättade stämning äro av särskilt stark värkan. Han hämtar för
övrigt gärna sina motiv ur nutidslivet (_Gulaschbaronerna_ m. fl.
arbeten).
[Fotnot 48: Pessimism = åsikten, att världen över huvud taget är ond och
livet utan värde; böjelse att se allt i mörk dager.]
Berger äger en utomordentlig förmåga att fotografiskt teckna det
pulserande livet i storstäderna. Hans amerikaskildringar stå i det
hänseendet synnerligen högt. Invandrarnas oerhörda mödor och
ansträngningar för att slå sig fram i den nya världen har han framhållit
mera målande och övertygande än någon annan svensk författare.
* * * * *
[Illustration: K. G. Ossiannilsson.]
_Karl Gustav Ossiannilsson_ (född 1875) debuterade med ett häfte dikter,
_Masker_, i vilka han med ungdomlig hänförelse och hänsynslös kraft red
till storms mot tidens vekhet och försoffning, mot det han ansåg orätt
och förvänt. Samma käckhet och friska humör prägla även hans följande
diktböcker (_Hedningar_, _Örnar_, _Svart och vitt_, _Orkester_,
_Flygskeppet_, _Lärkan_, _Hemmet och hemlandet_, _Tidsdikter_), av vilka
de senaste dock även innehålla många dikter med vekare och innerligare
tonfall. Sina ämnen hämtar Ossiannilsson vanligen från svunna större
tider och från större land än vårt, såsom från den grekiska och romerska
forntiden, från revolutionens och Napoleons Frankrike och från vår tids
engelska och amerikanska värld, men han har även skrivit ståtliga
fosterlandssånger och bedårande vackra dikter om hemmet och kärleken
till maka och barn.
Efter ett par mindre uppmärksammade novellböcker med historiska motiv
har Ossiannilsson utsänt tre stora romaner, i vilka han skarpt
kritiserat hela det modärna samhället, särskilt industrisamhället och
dess försummelser och partiskhet mot de kroppsarbetande och fattigare
klasserna samt visat de följder sådana försummelser medföra. I den
första av dessa romaner, _Barbarskogen_, skildrar han arbetarnas lott,
»deras liv i fabriker, vid hamnar, på hav, deras risker i arbetet till
liv, lem och hälsa, deras hemliv och hemlöshet, deras bostäders
fattigdom, snusk och hälsofaror, deras hänsynslösa utnyttjning och
hänsynslösa avskedande, när de inte längre behövas eller äro till lags»,
men han riktar även däri skarpa angrepp mot den modärna arbetarrörelsen.
Den andra av berättelserna, _Slätten_, innehåller ett galleri utmärkt
tecknade typer från landsbygden och visar, hur stor brutaliteten kan
vara hos de maktägande i samhället. Seriens tredje bok, _Havet_,
skildrar 1909 års storstrejk och är på samma gång en teckning ur det
modärna affärslivet. Av Ossiannilssons övriga prosavärk är _Prästgården_
en idyllisk julberättelse, som ger bilder ur livet i vardagslag och
helgdagsstämning i en prästgård på landet. I den stora romanen _Ödets
man_ berättar han om sitt eget liv under barn- och ungdomsåren fram till
mannaåldern. Skildringarna från skolpojkslivet och studentlivet i Lund
äro det värdefullaste i denna bok. Högre i konstnärligt hänseende står
romanen _Lille Benjamin_, en ny prästgårdsidyll med flera utmärkt
tecknade karaktärer. Av Ossiannilssons övriga rika alstring må nämnas de
käcka ungdomsböckerna _Kung Karl den unge hjälte_ samt _Gustavus
Adolphus Magnus_.
Ossiannilsson har även försökt sig som dramatiker men har som sådan ej
vunnit samma framgång som på diktens övriga områden (det indiska
skådespelet _Tigerhuden_, dramat _Jörgen Kock_, läsdramat _Fågel Fenix_
m. fl.).
På svenska har Ossiannilsson tolkat några av den engelska poesiens
förnämsta värk (_Pippa går förbi_ av _Browning_ och _Atalanta i Kalydon_
av _Swinburne_). Bland engelska skalder (_Kipling_) finner man ock
förebilderna till hans egen diktning.
Ehuru Ossiannilssons prosa utmärkes av en stilens kraft och rikedom, som
icke är så alldeles vanlig, är det likväl i den bundna formen han når
högst. Hans vers är fast och regelbunden med livfulla, ofta nya,
krävande rytmer och svår, konstfull rimflätning. Gärna upprepar han ord,
rader och strofer samt använder ståtliga, fylligt böljande ord. Allt
detta har gjort Ossiannilsson till den näst Fröding och Karlfeldt mest
läste av det senaste halvseklets svenska lyriker.
* * * * *
_Bertel Gripenberg_ (född 1878) intar den mest bemärkta platsen bland
det yngre Finlands svenskspråkiga skalder. Han debuterade med ett häfte
_Dikter_, vilket sedan följts av samlingarna _Vida vägar_,
_Gallergrinden_, _Rosenstaden_, _Aftnar i Tavastland_ m. fl.
Gripenberg är i synnerhet en känslolivets hängivne sångare.
Kärleksdikten intager ett betydande rum i hans alstring, och den
sinnliga njutningen har han besjungit i glansfulla strofer, men även
ångern och svårmodet höra hemma i hans dikt. Av finsk natur har han
givit vackra bilder, och han har sjungit käcka stridssånger för det
svenska språkets och den svenska odlingens bevarande i Finland. Av
nutida svenskspråkiga diktare är Gripenberg en av de största formella
begåvningarna, och han behärskar de mest krävande versformer. Sedan
Snoilskys dagar torde ingen på svenskt tungomål skrivit så klingande
sonetter som Gripenberg.
* * * * *
Lyriker är även _Oskar Stjerne_ (född 1873), vilken debuterade med ett
litet häfte _Visor och vers_, humoristiska och hållna i folklig ton samt
med tydliga spår av Fröding som förebild. I samma riktning gick den
följande samlingen _Sol och snö_, som dock är allvarligare med vackra
naturstämningar, sagomotiv och kärleksdikter. Om hemmet och hemkänslan
har han vackert sjungit i _Sångerna om hemmet_, och i _Hemfolk och
hemlåt_ har han liksom i den första diktsamlingen på värmländskt
allmogespråk givit både känsliga och humoristiska bilder ur
hemprovinsens folkliv.
Icke blott Stjernes diktning utan även hans levnadslopp erinrar om hans
store landsman och förebild Fröding. Liksom denne arbetade han flera år
i Karlstadstidningen, och liksom Fröding blev han en av sjukdom i förtid
bruten man, varigenom hans litterära alstring upphörde, säkerligen innan
han hunnit giva sitt bästa. Stjernes vers är välljudande, rimmad och
regelbunden, rytmen mjuk och harmonisk, ordval och bildspråk vackra men
utan några större säregenheter.
* * * * *
[Illustration: Ernst Didring.]
Av vårt lands yngre dramatiska författare är
_Ernst Didring_ (född 1868) den mest bemärkte. Han debuterade med
skådespelet _Midnattssol_, en bild ur lapparnas liv, vilket efterföljts
av dramerna _Två konungar_, _Högt spel_, _Jefta_ m. fl. Didrings
skådespel äro dramatiskt spännande med värkningsfulla och måleriska
situationer samt ledig dialog.[49] Även som berättare har Didring
skaffat sig ett berömt namn. Förutom novellsamlingar (_Trälar_, _Kronans
kaka_ m. fl.) har han utgivit den präktiga romanen _Malm_, i vars förra
del han skildrar de oerhörda mödor och offer, som byggandet av järnvägen
genom övre Norrland krävt, och i den senare ger han en vederhäftig
teckning av livet i gruvsamhällena därstädes.
[Fotnot 49: Dialog = samtal mellan två eller flera personer.]
* * * * *
[Illustration: Vilhelm Ekelund.]
Av våra dagars yngre, mera bemärkta författare må vidare nämnas de båda
skånska lyrikerna _Vilhelm Ekelund_ (född 1880) och _Anders Österling_
(född 1882).

[Illustration: Anders Österling.]
Av dessa båda har den förstnämnde med Ola Hansson till förebild odlat
den fria, orimmade versen och i flera samlingar dikter (_Elegier_, _In
candidum_, _Havets stjärna_ m. fl.) givit uttryck för sitt eget
känsloliv och besjungit hemprovinsens natur vackert och stämningsfullt.
Ekelund är även en betydande essayist (_Båge och lyra_, _Böcker och
vandringar_, _Nordiskt och klassiskt_ m. fl.).
Österling har i dels högstämda hymner (_Preludier_, _Hälsningar_ m. fl.
samlingar), dels enklare visor (_Årets visor_ m. fl.) lovsjungit livets
skönhet, människosjälens förhoppningar, naturens och årstidernas
växlingar. Österling har även på ett synnerligen lyckligt sätt till
svenska översatt flera av den europeiska litteraturens poetiska
mästervärk (_Fränder och främlingar_).
* * * * *
[Illustration: Sven Lidman.]
Som lyriker debuterade även
_Sven Lidman_ (född 1882), vilken i sin pompösa[50] vers gärna hämtade
motiven från antiken (_Källorna_ m. fl. samlingar). På senare tid har
han emellertid övergått till den bredare prosaskildringen och i en stor
romanserie (_Stensborg_, _Ture Gabriel Silfverstååhl_, _Köpmän och
krigare_, _Tvedräktens barn_ m. fl.) tecknat bilder ur en svensk
adelsätts utvecklingshistoria.
[Fotnot 50: Pompös = ståtlig, praktfull.]
* * * * *
[Illustration: Gustav Ullman.]
_Gustav Ullman_ (född 1881) har i några dikthäften (_Västkust_,
_Caprifol_, _Sångarbikt_, _Ur livets visor_ m. fl.) kraftigt och målande
besjungit Hallands karga natur. I den utmärkta novellsamlingen _Präster_
har han skildrat den svenske prästen, sådan typen utvecklat sig på
västkusten.
* * * * *
[Illustration: Sigfrid Siwertz.]
En varm medkänsla för människorna i all deras skröplighet ådagalägger
_Sigfrid Siwertz_ (född 1882) i den präktiga berättelsesamlingen _De
gamla_, och en icke mindre vederhäftig teckning av ungdomens själsliv
har han givit i den humoristiska boken _Mälarpirater_, i vilken han
skildrar några ynglingars härjningståg i båt runt mälarstränderna.
Romanen _En flanör_ är en tankeväckande berättelse ur livet i våra
dagars Stockholm, och hans senaste värk, _Eldens återsken_, har
inspirerats av det stora världskriget.
* * * * *
[Illustration: Ludvig Nordström.]
Humoristen bland de yngre författarna är
_Ludvig Nordström_ (född 1882), vilken började som lyriker, men som
vunnit sin berömmelse genom sina skildringar av norrländskt fiskarliv
(_Fiskare_, _Bottenhavsfiskare_). I sina övriga böcker (_Borgare_,
_Herrar_, _Idyller från Öbacka_ m. fl.) har han givit ett galleri
dråpligt tecknade figurer från en liten norrlandsstad. Högst har han
måhända nått i historierna om _Tomas Lack_, i vilka Nordström visar sig
vara en barnpsykolog[51] av rang.
* * * * *
[Illustration: Olov Högberg.]
_Olov Högberg_ (född 1855) har i sina kulturhistoriska romaner (_Den
stora vreden_, _Fribytare_, _Baggbölingar_, _Utbölingar_) skildrat dels
livet i Ångermanälvens dalgång under storhetstidens senare år och dels
givit bilder ur den svenska skogsskövlingens historia.
* * * * *
[Illustration: Hjalmar Bergman.]
En säregen berättarförmåga äger
_Hjalmar Bergman_ (född 1884) som i en rad delvis mycket fantastiska
skildringar, vilka stundom erinra om Gösta Berlings saga, tecknat ett
galleri originella figurer från bruk och herrgårdar i bärgslagen (_Hans
nåds testamente_, _Loewenhistorier_, _Komedier i bärgslagen_, _Dansen på
Frötjärn_, _Knutsmässo marknad_ m. fl.).
* * * * *
[Illustration: Martin Koch.]
En framstående samhällsskildrare äga vi i
_Martin Koch_ (född 1882), vilken utgivit dels vederhäftiga berättelser
ur industriarbetarnas liv och dels tecknat bilder ur förbrytarvärlden på
ett sätt, som för tanken hän till den ryske författaren _Fedor
Dostojewski_. Koch gjorde sig först bemärkt genom den sorgmodiga lilla
berättelsen _Ellen_. Denna följdes snart av den präktiga romanen
_Arbetare_, tvivelsutan jämte Barbarskogen den bästa skönlitterära
skildring vi äga av den modärna arbetarrörelsen. Det stora värket
_Timmerdalen_ innehåller en på historiska urkunder grundad berättelse om
den stora sågvärksstrejken i sundsvallstrakten 1879. »Det är en stark,
våldsam, stundom förfärande berättelse om en oerhörd skövling ej blott
av skog men framför allt av människoliv och människokraft.»
[Fotnot 51: Psykologi = läran om själslivet.]
* * * * *
[Illustration: Albert Engström.]
En stor och äkta humor men med en underström av djupt allvar äger
tecknaren
_Albert Engström_ (född 1869), mest känd genom sin tidning _Strix_.
Sedan många år bosatt i Stockholms skärgård har Engström därunder i
grund studerat och lärt känna skärgårdsbon, som han icke blott i bild
utan även i ord tecknat bättre och vederhäftigare än någon annan svensk
författare efter Strindberg. Sina skärgårdsberättelser jämte andra
skildringar har han samlat i flera små böcker (_En bok_, _En bok till_,
_Genom mina guldbågade glasögon_, _Kryss och landkänning_, _Bläck och