Svensk litteraturhistoria - 6

Total number of words is 3779
Total number of unique words is 1499
19.8 of words are in the 2000 most common words
28.0 of words are in the 5000 most common words
33.1 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
inom kemiens område. Under dessa år, som han tillbragte i utlandet
(mestadels i Schweiz, dit han flyttat i medlet av 1880-talet), genomgick
han en betydelsefull andlig kris, och i de självbiografiska arbeten som
han sedan utgav (_Inferno_, _Legender_), ger han skildringar av sitt
upprörda själstillstånd under denna period.
Sedan återvände Strindberg till fosterlandet och återupptog sitt
avbrutna skönlitterära författarskap. I en mängd dramer har han givit
levande bilder ur vår historia allt ifrån folkungatiden ända till det
gustavianska tidevarvet. Hans karaktärsteckningar över historiens
personligheter avvika dock stundom ganska mycket från såväl
hävdatecknarnas som andra författares. På grund härav har man tvistat om
några av dessa skådespels värde, på samma gång man erkänt, att andra av
dem (såsom t. ex. _Gustav Vasa_, _Erik XIV_) fullt ut torde kunna
jämställas med de bästa av hans tidigare historiedramer. I andra
skådespel från detta skede har han hämtat motiven dels ur samtidens liv,
dels ur sagan (_Brott och brott_, _Påsk_, _Till Damaskus_, _Kronbruden_,
_Svanevit_, _Ett drömspel_, _Svarta handsken_ m. fl.).
Flera av Strindbergs prosaberättelser från senare år ha även varit
föremål för mycket skarp kritik. Särskilt gäller detta hans
samhällsskildringar från sekelskiftet (_Götiska rummen_, _Svarta
fanor_). Strindbergs berättarkonst når dock i dessa böcker samma styrka
som i hans tidigare värk. Så är även förhållandet med hans _Sagor_, den
självbiografiska boken _Ensam_, flera av de historiska berättelserna i
samlingen _Nya svenska öden_ och den vackra skärgårdsskildringen
_Fagervik och Skamsund_, som dessutom innehåller några dikter
(_Trefaldighetsnatten_, _Ordalek och småkonst_), vilka höra till
pärlorna i svensk poesi.
Som dramatiker intar Strindberg en plats vid sidan av
världslitteraturens främsta (Shakspere, Ibsen), men även som berättare
överträffas han näppeligen av någon. Kraftigt och målande har han
tecknat situationer och händelser, och i språkligt hänseende är han en
nydanare. -- Vid olika tillfällen har han förfäktat de mest olika
åskådningar, och dels på grund härav, dels till följd av andra orsaker
ha såväl hans diktning som hans person varit utsatta för motståndares
häftiga angrepp, vilket i sin ordning bidragit till att även han mången
gång i sina skrifter blivit onödigt skarp och bitter.
På sin sista födelsedag, den 22 jan. 1912, blev Strindberg föremål för
en storartad hyllning, vari representanter för alla samhällsklasser
deltogo, och till honom överlämnades då en större pänningsumma, som
insamlats genom en nationalsubskription. Största delen härav anslog han
till välgörande ändamål. Några månader därefter (14 maj 1912) avled
Strindberg och begrovs under högst ovanliga ärebetygelser.
Strindberg var en revolutionär natur, påminnande om Thorild och
Almquist, och hans betydelse för svensk vitterhet kan närmast jämföras
med deras.
* * * * *
[Illustration: Anne-Charlotte Edgren-Leffler.]
Ungefär samtidigt med Strindbergs debut[36] framträdde fru
_Anne-Charlotte Edgren-Leffler_ (född 1849, död 1892) med några smärre
noveller, som dock offentliggjordes anonymt. Först i början av
1880-talet utgav hon under eget namn berättelsesamlingen _Ur livet_,
vilken erhöll en storartad framgång. Samma titel använde hon sedermera
för alla sina roman- och novellböcker. Såväl i dessa som i några
skådespel (_Hur man gör gott_, _Sanna kvinnor_ m. fl.) nagelfor hon sin
tids samhällslyten. I en enkel och klar stil tecknade hon med skarpa
linjer livet inom Stockholms borgerliga värld. »Den modärna
samhällsmänniskans slitningar och konflikter äro i hennes bästa värk
skildrade med en aldrig störd behärskning och med ett allvar, som ofta
värkar storslaget och imponerande.»
[Fotnot 36: Debut = första offentliga framträdandet.]
* * * * *
[Illustration: Albert Ulrik Bååth]
Den svenska realismens lyriker är
_Albert Ulrik Bååth_ (född i Skåne 1853, död 1912) vilkens första
samling _Dikter_ utkom samtidigt med Röda rummet, och liksom denna roman
vittnade de om en ny tids inbrytande. Bååths vers värkar något kärv och
omusikalisk, beroende bl. a. därpå, att den ofta avviker från den i
äldre poesi vanliga regelbundenheten i såväl versraderna som i strofens
byggnad. Men även innehållet var något nytt. Bååth hämtade sina ämnen ur
den värklighet som omgav honom och gav lättfattliga bilder ur folkets
liv och ur naturen. En varm medkänsla för samhällets styvbarn ger sig
till känna i flera av hans dikter.
Bååth är en av de författare som infört landskapsskildringen i den
svenska dikten. Framför någon annan är han den skånska slättens skald,
och hans skildringar från Skåne torde hittills vara oöverträffade. I ett
av sina senare skaldestycken (_Kärlekssagan på Björkebärga_) har han
behandlat Wivallius' kärlekshistoria (se sid. 19). Bååth idkade även
kulturhistoriskt författarskap och har till svenska överflyttat
fornisländska sagor och dikter (_Nials saga_ m. fl.).
* * * * *
[Illustration: Viktoria Benedictsson.]
Har Bååth i sin vers företrädesvis skildrat det skånska landet, så har
däremot
_Viktoria Benedictsson_ (Ernst Ahlgren, född 1850, död 1888) i sina
prosaberättelser tecknat det skånska folket, med vars liv, seder och
tänkesätt hon var synnerligen väl förtrogen. Hennes värksamhet som
författare omfattade en tidrymd av endast fyra år, och därunder utgav
hon förutom berättelsesamlingarna _Från Skåne_ samt _Folkliv och
småberättelser_ de större romanerna _Pängar_ och _Fru Marianne_. Samma
år hon dog, utkom en ny samling _Berättelser och utkast_. Högst når
Ernst Ahlgren, vilken signatur hon alltid använde, i sina skildringar av
allmogen, men även hennes teckningar ur andra samhällsklassers liv höra
till det bästa av svensk vitterhet. Om en varm kärlek till mänskligheten
och allt levande vittna många av hennes skrifter. Under de sista tio
åren av sin levnad plågades Viktoria Benedictsson av svåra lidanden, men
det oaktat präglar en frisk humor flera av hennes berättelser. Ofta
framhåller hon i dem arbetets välsignelse, och i arbetet fann hon själv
den lycka som beskärdes henne här i livet. Ernst Ahlgrens efterlämnade
utkast och skrifter (romanen _Modern_, novellsamlingen _Efterskörd_ och
skådespelet _Den bärgtagna_) fullbordades och utgåvos av hennes
förtrogne vän och biograf,[37] skriftställaren Axel Lundegård. Med denne
hade hon tidigare samarbetat, och tillsammans hade de utgivit
skådespelet _Final_. Den skildring av Viktoria Benedictssons liv och
författarvärksamhet, som Lundegård efter hennes död utgav, grundade sig
på hennes egna brev och anteckningar och kan därför sägas till stor del
vara en självbiografi.
[Fotnot 37: Biograf = författare av levnadsbeskrivningar.]
* * * * *
[Illustration: August Bondeson.]
_August Bondeson_ (född 1854, död 1906) har i några humoristiska
berättelser (_Allmogeberättelser_, _I Glimminge och Kröplinge_, _M. V.
K._ m. fl.) givit bilder ur allmogelivet i Halland. I den större
berättelsen _John Chronschoughs memoarer_, en satirisk tidsbild från
1860-talet, har han dråpligt tecknat en inbilsk och självmedveten
bondpojkes vistelse vid seminarium och första år som lärare.
Bondeson var tillika en nitisk upptecknare av sagor och visor, som ännu
leva på allmogens läppar, och frukten av detta hans arbete föreligger i
de på 1880-talet offentliggjorda _Svenska folksagor_ och _Historiegubbar
på Dal_ samt den ett tjugutal år därefter utgivna _August Bondesons
visbok_.
* * * * *
[Illustration: Alfred Hedenstierna.]
En annan på sin tid mycket läst folklivsskildrare var
_Karl Josef Alfred Hedenstierna_ (född 1852, död 1906), som under märket
Sigurd skrev muntra veckokrönikor i tidningspressen. Småstädernas
medelklass skildrade han i flera berättelser, men oftast hämtade han
motiven ur Smålands allmogeliv. Samlade utgåvos dessa berättelser
sedermera under titlarna _Livsbilder ur svenska hem_, _Svenskt
vardagsliv_ och _Kaleidoskop_. Något egentligt konstvärde äga Sigurds
berättelser icke, men de präglas icke sällan av en harmlös kvickhet, ett
burleskt[38] skämtlynne och ett öppet sinne för gammaldags kärnfullhet.
[Fotnot 38: Burlesk = putslustig, tokrolig.]
* * * * *
[Illustration: Gustav af Geijerstam.]
Bland svenska romanförfattare från 1800-talets senare del intager
_Gustav af Geijerstam_ (född 1858, död 1909) en av de främsta platserna.
Han började sin författarbana med några allvarliga berättelser ur det
dagliga livet (novellsamlingarna _Gråkallt_ och _Fattigt folk_,
uppsalaberättelsen _Erik Grane_, romanen _Pastor Hallin_ och
allmogeskildringarna _Kronofogdens berättelser_). Efter dessa följde
flera skådespel, såsom komedien _Aldrig i livet_ och bondepjäserna _Per
Olsson och hans käring_ samt _Lars Anders och Jan Anders_.
Vid mitten av 1890-talet inträdde en viss förändring i Geijerstams
författarskap. Han blev från denna tid alltmer en hemmets och
familjelivets diktare, och i sina följande värk söker han förklara de
intimaste dragen i människosjälens liv. Denna nya riktning inleddes av
romanen _Medusas huvud_, vilken följdes av novellsamlingen _Kampen om
kärlek_, den dystra brottmålshistorien _Vilse i livet_, ett av
Geijerstams bästa värk, skärgårdsberättelsen _Det yttersta skäret_ samt
äktenskapsskildringarna _Äktenskapets komedi_, _Lyckliga människor_ och
_Boken om lillebror_, vilken sistnämnda gjorde sin författare ryktbar
och mottogs med ett bifall, som sällan kommit ett svenskt litterärt värk
till del. I såväl denna bok som flera andra, särskilt i den käcka _Mina
pojkar_, framstår Geijerstam som en ojämförlig tecknare av barnens liv.
Bland hans övriga böcker må nämnas äktenskapshistorien _Kvinnomakt_, den
präktiga men hemska värklighetsskildringen _Nils Tuvesson och hans
moder_, _Själarnas kamp_, i vilken han ger bilder från den nutida
affärsvärlden, och _Farliga makter_, skildringar med det samtida
politiska livet som bakgrund. I sina »romaner från gamla dagar» (_Karin
Brandts dröm_, _Bröderna Mörk_, _Den gamla herrgårdsallén_) har han
tecknat svenskt herrgårdsliv vid förra århundradets mitt.
Den medkänsla för människans fröjder och sorger, som ger sig till känna
i de flesta av Geijerstams skrifter, och hans i allmänhet klara och
lättfattliga framställningssätt, ha gjort honom till en icke blott i
Sverge utan även i utlandet gärna läst författare.
* * * * *
[Illustration: Karl August Tavaststjerna.]
_Karl August Tavaststjerna_ (född i Finland 1860, död 1898) gjorde sig
först uppmärksammad genom en samling lyriska dikter (_För morgonbris_).
I såväl dessa som flera följande prosaarbeten (_Marin och genre_ m. fl.)
tecknar han med förkärlek havet, med vilket hans eget oroliga och
trotsiga sinne företedde en viss likhet. Efter några år följde den av en
vemodig stämning präglade berättelsen _Barndomsvänner_, varmed realismen
gjorde sitt intåg i Finland, skådespelet _Affärer_, samt romanerna
_Hårda tider_, med ämne från nödåret 1867, _Kvinnoregemente_ och _En
patriot utan fosterland_. Sin egen barndoms historia förtäljer han i
boken _Lille Karl_. Främst i formellt hänseende stå hans arbeten från
senare år. Bland dem märkes den stora epopén[39] _Laureatus_, i vilken
han skildrar ett diktaröde. Ett tungt svårmod framlyser i flera av hans
skrifter.
Tavaststjerna var en lyriker med realistisk läggning och räknas som den
främste av det yngre Finlands diktare. Näringsbekymmer och andra olyckor
förbittrade hans liv, som han mestadels tillbragte på resor. Under sina
sista år fann han en knapp bärgning i pressens tjänst.
* * * * *
[Illustration: Ola Hansson.]
_Ola Hansson_ (född 1860) började som realist men har sedan anslagit
andra toner. I flera samlingar stämningsfulla dikter har hån strävat
efter att »säga det osägbara, att återge det djupaste och innerligaste i
känslolivet», under det att han i andra skildrat det skånska landskapets
natur (diktsamlingen _Notturno_[40], prosaskisserna _Sensitiva
amorosa_). I några realistiska noveller (_Fru Ester Bruce_, _Före
giftermålet_, _En uppfostrare_) äro även motiven hämtade från Skåne.
Tidigt begav sig Ola Hansson till utlandet och har sedan mestadels
vistats i Tyskland, där han på tyska offentliggjort en mängd arbeten
av skilda slag. Mest bemärkt har han blivit som litterär
essayförfattare.[41] De flesta av dessa alster har han sedan även
utgivit i hemlandet. Ganska mycken uppmärksamhet väckte de egenartade
små prosaskisserna _Ung Ofegs visor_, och i ännu högre grad blev detta
fallet med den självbiografiska romanen _Resan hem_, vari han häftigt
angriper de litterära förhållandena i Sverge. Efter en i början av
1900-talet genomgången inre kris utgav han diktsamlingen _Det förlovade
landet_, i vilken den känslige stämningsdiktaren även visar sig vara en
uddig satiriker. Denna samling följdes snart av _Nya visor_ och _På
hemmets altare_, i vilka hans gamla diktaråder väller stark och
stämningsmättad som förr.
[Fotnot 39: Epopé = hjältedikt; jämför epos.]
Ola Hansson är den mest ingående själsskildraren bland svenska lyriker.
I anslutning till innehållet är hans vers mjuk, smidig och melodisk.
Formen är konstfull men sällan regelbunden; takten och raderna växla.
Bland svenska författare är Ola Hansson den förste som i större
utsträckning använt den fria, orimmade versen. Även som prosaist är han
berömd. Ofta är hans språk dock ganska mycket bemängt med danska ord och
uttryck. -- Den skånska riktning som vid 1900-talets början gjorde sig
bemärkt i vår vitterhet, har i Ola Hansson sin lärofader och
föregångsman.
[Fotnot 40: Notturno = nattstycke, nattlig kyrksång, musikstycke av
drömmande karaktär.]
[Fotnot 41: Essay (eller essä) = uppsats över någon fråga, som står på
dagordningen.]
* * * * *
[Illustration: Axel Lundegård.]
_Axel Lundegård_ (född 1861), en av realismens ivrigaste förkämpar,
debuterade med en samling noveller, _I gryningen_, vari han skildrade en
del förhållanden i studentlivet. Som förut nämnts, samarbetade han en
tid med Ernst Ahlgren, vilkens liv han tecknade i den omtalade
biografien _Victoria Benedictsson_. Hennes livshistoria ligger också
till grund för Lundegårds roman _Elsa Finne_, vilken väckte ett stort
uppseende. Av hans övriga förträffliga teckningar ur nutidslivet må
särskilt nämnas romanerna _Titania_, _Prometeus_, _Asra_, _Känslans
rätt_.
Lundegårds historiska intresse har emellertid alltmer dragit hans håg åt
historisk-romantisk diktning. I den stora romancykeln _Struensee_ har
han tecknat den från Danmarks historia bekante äventyraren och
statsmannen med samma namn. Från kalmarunionens dagar har han hämtat
motiven till de pittoreska[42] medeltidskrönikorna _Drottning
Margareta_, _Drottning Filippa_ och _Drottning Cilla_.
* * * * *
[Illustration: Karl Alfred Melin.]
_Karl Alfred Melin_ (född 1849) står i litterärt hänseende närmast
Namnlösa sällskapets skalder. Han är en fin lyriker, som gärna besjunger
ämnen ur sagan, historien och naturen. Melin debuterade med diktcykeln
_Humleplockningen_, i vilken han låter flera personer, vilka äro
sysselsatta med att plocka humle, under arbetet förtälja var sin
berättelse eller föredraga en visa. I diktcykeln förekommer den bekanta
sången _Signes visa_. Denna och flera andra av hans dikter ha blivit
tonsatta. Högst har Melins diktning likväl nått i de av en frisk humor
präglade _Skärgårdsbilder_, vilka ingå i hans båda samlingar _Dikter_,
men som även utkommit i en särskild volym. I dessa ger han präktiga
teckningar ur kustbefolkningens liv. För övrigt har Melin gjort sig känd
som dramatiker (sagospelet _Snövit_, Versdramen _Vid Breitenfeld_), och
som en lycklig författare för ungdomen framstår han i äventyrsböckerna
_De svarta vikingarnas saga_ och _Tjuvbandet i Dägerö skärgård_.
[Fotnot 42: Pittoresk = målerisk, romantisk.]
* * * * *
[Illustration: Ernst Josephson.]
_Ernst Josephson_ (född 1851, död 1906) har som målare gjort sig ett
berömt namn i vår konsthistoria, men han var även en betydande lyriker,
som i ett par samlingar dikter (_Svarta rosor_ och _Gula rosor_, sedan
utgivna i en volym under titeln _Svarta rosor och gula_), med
färgrikedom, naivitet och ett varmt hjärta besjöng skilda ämnen.
Särskilt äro hans bilder från södern och ett par grupper barnvisor, av
vilka han i den ena förtäljer sina egna barndomsminnen, utmärkande för
Josephsons diktning. Stundom hämtade han motiven från naturen, men
vanligen är det människan, som är föremål för hans ibland muntert
klingande men oftare sorgsna och svårmodiga sång. En obotlig sjukdom
bröt i slutet av 1880-talet hans kraft och stäckte hans konstnärsbana.
* * * * *
Bland övriga författare, som debuterade under 1880-talet, märkas
lyrikern Daniel Fallström (född 1858), vilken i flera diktsamlingar (_I
gyllenrött_, _Vita syrener_ m. fl.) besjungit naturen (företrädesvis
Stockholms och skärgårdens), livsglädjen och kärleken; Alfhild Agrell
(född 1849), som utgivit av Ibsen påvärkade dramer (_Räddad_, _Dömd_)
och humoristiska berättelser från Norrland (_Hemma i Jockmock_,
_Nordanfrån_); Mathilda Roos (född 1853, död 1908), vilkens i början
realistiska diktning under senare år blev alltmera religiöst färgad
(berättelserna _Höststormar_, _Helgsmåls-klockan_, _Vit ljung_ m.
fl.); Hilma Angered-Strandberg (född 1855), som berättat om
svensk-amerikanernas liv i den nya världen (_Den nya världen_) och här
hemma (_Hemma_); Georg Nordensvan (född 1855), en av vår tids främsta
konsthistoriker (_Svensk konst och svenska konstnärer_, _Konsthistoria_
m. fl.), som även i skönlitterära värk (_Figge_) skildrat konstnärernas
liv, samt finländaren Jakob Ahrenberg (född 1847, död 1914), vilken
utgivit präktiga bilder från östra Finland, bland dem den förträffliga
boken _Hihuliter_, som skildrar religiösa rörelser på finska
landsbygden, samt novellerna _Från Karelen_ och _Familjen på
Haapakoski_, i vilken han visar, hur fosterlandskänslan förslappas hos
finländare i rysk tjänst.

Nyidealismen
(tiden efter 1890).
Vid 1890-talets början framträdde flera skriftställare, som hyllade bl.
a. den åsikten, att realisterna alltför troget skildrade värkligheten,
framför allt vardagslivets skuggsidor, och därigenom värkade hämmande på
livsglädjen. De nya åsikternas förkunnare ansågo, att i dikten borde
fantasien och känslan komma till större rätt, och i denna nya, mera
_idealistiska_[43] riktning utvecklades litteraturen under det förra
århundradets sista decennium. Flera av de vid sekelskiftet framträdande
författarna äro dock direkta arvtagare icke blott av dessa nya idéer
utan även av realismen, och ofta märker man i den yngsta
diktargenerationens skrifter, huru de båda strömningarna realism och
idealism mötas.
[Fotnot 43: Idealism = förskönande av värkligheten.]
Såväl den bundna som den obundna formen är mycket omhuldad, och av
prosakonst sättes i allmänhet den korta novellen främst. Först under de
allra sista åren ha de stora samhälls- och livsskildringarna åter börjat
se dagen.
Tekniken och språkbehandlingen ha utvecklats i samma grad som poesien,
och i allmänhet kan sägas, att författarna ha ägnat stor uppmärksamhet
åt den yttre formen.
* * * * *
[Illustration: Verner von Heidenstam.]
Den som först drog i härnad mot realismen, var
_Verner von Heidenstam_ (född 1859), vilken i ungdomen företog
vidsträckta resor i södern och österlandet. Först ämnade han utbilda sig
till målare men slog snart dessa tankar ur hågen och utgav kort efter
sin återkomst till fosterlandet sin första samling dikter, _Vallfart och
vandringsår_, som väckte ett utomordentligt uppseende och inledde det
nya skedet i den svenska litteraturens historia. En yster livsglädje och
en naiv dyrkan av skönheten äro det utmärkande för dessa dikter. Motiven
har han till stor del hämtat från det gamla österlandet, vilket han
också praktfullt tecknar i turistromanen _Endymion_ och i det stora
eposet _Hans Alienus_, en fantastisk berättelse om en pilgrimsfärd genom
olika tider och länder för att finna skönheten i dess högsta tillvaro.
Hans andra samling _Dikter_ innehåller flera vackra sånger om och till
hembygden (_Tiveden_, _Hemmet_ m. fl.). Heidenstams lyriska alstring
under de senaste tjugu åren innefattas i en samling _Nya dikter_, vars
inledningssång är den stora, om Tegnérs Svea påminnande diktcykeln _Ett_
_folk_. Till denna cykel har tonsättaren Vilhelm Stenhammar satt en
melodi, vilken värdigt sluter sig till orden, och som gjort isynnerhet
den ståtliga inledningssången _Sverge_ allmänt bekant och sjungen i vida
kretsar.
För sin senare diktning har Heidenstam emellertid företrädesvis valt
prosaformen och hämtat motiven ur fäderneslandets historia. Så äro kung
Karl och hans gossar blå hjältar i de båda berättelsesamlingarna
_Karolinerna_, och i _Heliga Birgittas pilgrimsfärd_ har han givit en
levande bild av vår medeltidshistorias märkligaste religiösa
personlighet. Denna boks naturskildringar från Vättern och österlandet
stå ej efter dem i hans tidigare romaner. Efter ett par samlingar smärre
noveller (_Sankt Göran och draken_, _Skogen susar_) följde Heidenstams
hittills mest omfattande värk, den stora romancykeln _Folkungaträdet_,
av vilken ännu endast föreligga två delar, nämligen _Folke Filbyter_, en
storslagen skildring från vår historias gryningstid, då hedendom och
kristendom brötos mot varandra, och _Bjälboarvet_, berättelsen om
bjälbojarlens söner och det svenska folket under deras tidevarv. För
Sverges barn har han skrivit läseboken _Svenskarna och deras hövdingar_.
Dessutom har Heidenstam utgivit _reseskildringar_, och sin uppfattning i
litterära, konsthistoriska och andra frågor har han framlagt i en mängd
smärre skrifter (_Renässans_, _Tankar och teckningar_ m. fl.), som han
vid olika tillfällen offentliggjort.
Heidenstams prosa utmärkes av stor klangfullhet, manlighet och knapphet
i ordvalet. Satserna äro vanligen korta men målande. Gärna använder han
gamla märgfulla, hittills halvt glömda ord. Som lyriker når han om
möjligt ännu högre. Hans vers är bildrik och taktfast. Den regelbundna
strofen använder han jämförelsevis sällan utan vanligen en fortlöpande
jambisk vers med långa rader. Den har inte samma musikaliska tycke som
Frödings och är därför mera sällan sångbar. Hos flera av våra yngre
diktare märkes en tydlig påvärkan från Heidenstam.
År 1913 invaldes Heidenstam i Svenska akademien, och 1916 erhöll han
nobelpriset i litteratur.
* * * * *
[Illustration: Oskar Levertin.]
_Oskar Levertin_ (född 1862, professor vid Stockholms högskola, död
1906) började sin författarvärksamhet med några i realistisk riktning
skrivna berättelser (_Småmynt_, _Konflikter_) men övergick sedan till
Heidenstams ståndpunkt och stod vid hans sida i kampen för den nya
riktningen i litteraturen. Övergången betecknas av den vemodsfyllda
själsskildringen _Livets fiender_, berättelsen om en sliten, dödsjäktad
drömmares kamp och undergång. I såväl denna som flera andra av Levertins
böcker förekomma även vackra stämningsbilder från Stockholm. Samtidigt
med Livets fiender utkom hans första samling dikter, _Legender och
visor_, som innehåller sånger, vilka räknas till det yppersta som
hittills formats på svenskt tungomål (_En gammal nyårsvisa_, _Monika_,
_Florez och Blanzeflor_ m. fl.), och hans följande diktböcker (_Nya
dikter_, _Dikter_, _Kung Salomo och Morolf_) bära ytterligare
vittnesbörd om den rangplats han intar bland svenska »diktare och
drömmare». Som novellist fortsatte han med en samling _Rokokonoveller_,
vilka blivit särskilt berömda för sin trogna tidsfärg, och berättelsen
_Magistrarna i Österås_, en skildring från en liten mälarstad.
Levertin var en vemodsfull lyriker, som gärna valde bibliska eller
medeltida ämnen för sin diktning. Med förkärlek besjöng han
människosjälens aldrig tillfredsställda längtan efter det oändliga,
kärlekens slitningar, visdomens fåfänglighet och dödens visshet. Hans
vers är klangfull med regelbunden rytm och innehållsrika, välljudande
rimord.
Levertin utövade även en betydande värksamhet som litteraturhistoriker
och var sin tids mest inflytelserike kritiker. Själv utgav han flera
briljanta essaysamlingar (_Diktare och drömmare_, _Svenska gestalter_ m.
fl.), och efter hans död har i hans _Samlade skrifter_, vilka utkommit i
tjugufyra band, intagits allt det värdefulla han som granskare och
kritiker offentliggjort i tidningspressen.
Som litteraturhistoriker var Levertin vårt lands främste kännare av det
gustavianska tidevarvet och som vitter essayist tvivelsutan den ypperste
vi ägt efter Atterbom.
* * * * *
[Illustration: Tor Hedberg.]
_Tor Hedberg_ (född 1862) skrev i sin ungdom realistiska berättelser
(_Johannes Karr_, _Skisser och berättelser_, _På Torpa gård_ m. fl.) med
dyster värklighetsskildring men har i sina senare arbeten visat påvärkan
från de modärna strömningarna i litteraturen. Hälst synes han teckna
dunkla, svårtydda karaktärer. Så har han i berättelsen _Judas_ (som han
sedan dramatiserat) sökt förklara, varför Judas Iskariot förrådde
Kristus. Hedberg, vilken även utgivit några samlingar _Dikter_, har
emellertid vunnit sin största berömmelse som författare för teatern och
är näst Strindberg vårt lands förnämste dramatiker. Av hans sceniska
värk må nämnas det kvicka lustspelet _Guld och gröna skogar_, vari han
ger bilder från affärsvärlden, samt tragedierna _Johan Ulfstjerna_, ett
politiskt sorgespel med ämnet hämtat från de senare årens frihetskamp i
Finland, det dystra dramat _Mikael_ samt herrgårdskomedien _På Borga
gård_. Hedberg har även värkat som konst- och litteraturkritiker.
* * * * *
[Illustration: Selma Lagerlöf.]
_Selma Lagerlöf_ (född 1858 på Mårbacka i Värmland) blev redan genom
sitt förstlingsarbete, _Gösta Berlings saga_, en över hela vårt land
känd personlighet, och hennes följande böcker ha fört hennes namn långt
utanför fäderneslandets gränser. Gösta Berlings saga innehåller en rad
fantasifyllda berättelser från det gamla Värmland, skildrande livet på
en bruksegendom under 1820-talet. Händelserna äro förlagda till de
vackra stränderna av »Lövens långa sjö» (Fryken). Sedermera har Selma
Lagerlöf utgivit berättelsesamlingen _Osynliga länkar_ och den stora
romanen _Antikrists mirakler_, i vilken hon skildrar sicilianskt
folkliv, samt den lilla fina berättelsen _En herrgårdssägen_. Sin
största berömmelse har hon likväl vunnit genom dubbelromanen
_Jerusalem_, vari hon förtäljer bondesläkten Ingmarssons öden hemma i
fädernebygden och i österlandet. Förra delen, _I Dalarna_, betecknar
höjdpunkten av Selma Lagerlöfs författarskap; senare delen, _I det
heliga landet_, är i det hela svagare. _Jerusalem_ offentliggjordes
efter en av författarinnan företagen resa till Palestina, och en frukt
av denna färd är även en samling vackra _Kristuslegender_. Läseboken
_Nils Holgerssons underbara resa genom Sverge_ innehåller en i sagans
form given skildring av vårt lands natur och folk, och med detta arbete
har Selma Lagerlöf givit Sverges barn en läsebok, vars like något annat
lands litteratur näppeligen har att uppvisa. Av Selma Lagerlöfs övriga
berättelser från senare år anknyter sig romanen _Liljecronas hem_ till
förstlingsarbetet Gösta Berlings saga och skildrar liksom detta svenskt
herrgårds- och prästgårdsliv vid förra seklets början. Hennes sista
stora värk, _Kejsarn av Portugallien_, är en bok om faderskärleken med
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Svensk litteraturhistoria - 7
  • Parts
  • Svensk litteraturhistoria - 1
    Total number of words is 3721
    Total number of unique words is 1643
    18.3 of words are in the 2000 most common words
    27.6 of words are in the 5000 most common words
    32.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Svensk litteraturhistoria - 2
    Total number of words is 3889
    Total number of unique words is 1664
    19.5 of words are in the 2000 most common words
    28.4 of words are in the 5000 most common words
    33.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Svensk litteraturhistoria - 3
    Total number of words is 3920
    Total number of unique words is 1536
    20.6 of words are in the 2000 most common words
    30.4 of words are in the 5000 most common words
    35.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Svensk litteraturhistoria - 4
    Total number of words is 3874
    Total number of unique words is 1615
    20.0 of words are in the 2000 most common words
    29.2 of words are in the 5000 most common words
    34.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Svensk litteraturhistoria - 5
    Total number of words is 3714
    Total number of unique words is 1457
    20.9 of words are in the 2000 most common words
    30.1 of words are in the 5000 most common words
    34.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Svensk litteraturhistoria - 6
    Total number of words is 3779
    Total number of unique words is 1499
    19.8 of words are in the 2000 most common words
    28.0 of words are in the 5000 most common words
    33.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Svensk litteraturhistoria - 7
    Total number of words is 3747
    Total number of unique words is 1505
    19.3 of words are in the 2000 most common words
    27.1 of words are in the 5000 most common words
    31.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Svensk litteraturhistoria - 8
    Total number of words is 397
    Total number of unique words is 263
    26.2 of words are in the 2000 most common words
    33.3 of words are in the 5000 most common words
    37.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.