Sonen af söder och nord. Förra delen - 24

Total number of words is 4341
Total number of unique words is 1336
34.6 of words are in the 2000 most common words
44.4 of words are in the 5000 most common words
50.0 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
“Hvem jag är? ... jo, jag är den som skall tala med markisinnan“,
svarade Armand, trängande sig in i tamburen.
Armand Cambon hade ett sätt att umgås med betjenter och portvaktare, så
att man kunde anse honom tillhöra den riktigt fashionabla verlden.
Också trodde markisinnans betjent, som aldrig drömt om så mycken
djerfhet hos en blus, helt säkert att han hade framför sig någon
förklädd prins, emedan han med den djupaste bugning aflägsnade sig ur
tamburen, för att anmäla den uppvaktande.
Efter någon stund utkom han, uppslog begge dörrarne till salen, hvilket
borde hafva smickrat vår hjeltes fåfänga, eftersom det blott är för
storfolk man uppslår två dörrar på en gång, och bad monsieur vara så
gunstig och stiga in.
Armand befann sig i en större salong, prydd med byster af de gamla goda
tidernas regenter, statsmän och krigare. Och hvarför skulle man ej i de
skönas salonger finna bilderna af dem, som kanske tillbragt största
delen af sin tid i de skönas sängkammare?
Bland figurerna igenkände Armand en, som han visserligen ansåg vara
lefvande, men hvilken var nästan lika orörlig och hvit i ansigtet som
marmorbysterna. Det var Denise, markisinnans kammarjungfru.
“Jag skall föra in monsieur“, sade hon med darrande röst till betjenten.
Denne aflägsnade sig, efter att förut hafva gifvit den förklädde prinsen
en lika ödmjuk som ångerfull blick. När han försvunnit, störtade
kammarjungfrun fram till Armand, yttrande med halfqväfd ångestfull
stämma:
“Himmelens gud! hvarför kommer ni hit?“
“Jag vill tala med markisinnan.“
“Ni kommer för att förråda mig! ... jo, jo, för att förråda mig!“
“Det har jag visst icke tänkt på.“
“För att omtala att jag besökte er i går, för att omtala hvad jag i går
berättade er.“
“Har ni ingenting annat att frukta för, så kan ni vara lugn,
mademoiselle.“
“Och jag kan lita på det? ... och ni skall icke göra mig olycklig?“
“Var viss om, att jag icke är så oförsonlig som ni, bästa Denise.“
“Men hvad vill ni då hos markisinnan?“ frågade hon ännu tviflande, ty
hon hade säkerligen ännu icke glömt opera-biljetten.
“Jag har bedt er trygga er vid mitt löfte, emedan jag ännu aldrig brutit
ett sådant“, svarade Armand, som deremot alls icke tycktes hafva
opera-biljetten i minnet.
“Så kom då: jag vill föra er in till markisinnan“, sade Denise; “men jag
stannar i rummet utanför och lyssnar på ert samtal med henne ... Bryter
ni ert löfte, låter ni henne med ett enda ord förstå att det ringaste
förhållande varit rådande oss emellan, lemnar jag på ögonblicket detta
hus för att kasta mig i Seinen.“
“Seinen skall icke hafva mig att tacka för ett så vackert byte“,
förklarade Armand småleende; “men dröj för all del icke att föra mig
till er matmor, den jag, uppriktigt sagdt, gerna unnade Seinen.“
Denise gick före Armand genom några prunkande gemak, hvarefter hon
öppnade en dörr och tillslöt den efter Armand, som nu befann sig i samma
rum, der han förut en gång varit.
Markisinnan, i morgondrägt af ljusgult taft och till hälften liggande på
den lilla soffan, innehade samma retande ställning som vid förra
tillfället. Förmodligen hade detta sätt att presentera sig, när hon gaf
företräde, blifvit en vana hos den sköna qvinnan. Armand syntes dock
lugn, ty vid detta tillfälle bar han ingen bindel hvarken för kroppens
eller själens ögon.
“Ni har önskat tala med mig“, började markisinnan, utan att likväl denna
gång bedja sin gäst sitta.
“Ja, madame!“
“Hvad önskar ni?“
“Veta hvarför ni låtit skicka den stackars Simon till Algeriet.“
“Om jag säger er att jag gjort det för att skilja honom från en trakt,
som naturligtvis alltid måste påminna honom den stora förlust han lidit,
så tror ni mig säkert icke“, yttrade markisinnan, lekande med en
hårlock, som ringlat ned på hennes barm.
“Nej, madame“, svarade Armand kallt och utan att beundra afbrottet
emellan den korpsvarta locken och det snöhvita hyende, hvarpå den
fallit.
“Men om jag säger, att jag på detta sätt velat befria mig från ett
odjur, som ständigt hotade min personliga säkerhet, så tror ni mig
kanske.“
“Visserligen ... men, à propos sättet, hvad betydde den skrifvelse jag
sist hade den äran emottaga från er?“
“Det betydde hvad jag då tänkte.“
“Och sedan?“
“Tänkte jag annorlunda ... Vi fruntimmer äro kända för vår ombytlighet.“
“Men hvarför lät man Simon förstå, att det var efter hans egen önskan
och på min tillrådan man skickade honom till Alger? ... Ni hör att jag
noga känner till allt ... jag har också i dag tidigt på morgonen besökt
det ställe, der Simon arresterades.“
“Jaså, man har sagt det?“
“Ja, och jag tror mig äfven ana den rätta orsaken.“
“Så mycket bättre.“
“För att utan svårighet kunna hos polis-prefekten utfå ett
tillståndsbref för flyttningen till Alger, fordrade kanske formen, att
Simons egen önskan togs till förevändning.“
“Det är möjligt att formen fordrade det!“
“Vidare befarade man kanske att den fruktade mannen skulle återkomma,
och Simon är verkligen den som icke länge låter qvarhålla sig på ett och
samma ställe ... Hemkommen skulle han hämnas.“
“På mig naturligtvis.“
“Nej, på mig, som så förskräckligt hånat honom i hans olycka.“
“Derför är det ju bäst för er att han aldrig återkommer“, sade
markisinnan med isande köld.
“Ni är en förfärlig qvinna, madame!“
“Så tycker man icke i allmänhet, monsieur ... Har ni något vidare att
säga?“
“Jag säger att ni måste använda ert inflytande för att skaffa den arme
mannen tillbaka.“
“Ni anser mig då ha mycket inflytande?“
“Ja, tyvärr ... Det står illa till i det land, der det finnes något
annat inflytande än religionens, moralens och lagarnes ... Jag trodde
icke på möjligheten af ett lettre de cachet i dessa tider, men allt
börjar bli möjligt, märker jag ... Men i hvad fall som helst, madame,
måste ni skaffa Simon tillbaka, ty annars ...“
“Ty annars börjar ni process emot mig eller sätter mig i tidningarne?“
“Väl möjligt ... men innan jag det gör, vänder jag mig till hertig de
Beaudreuil“, förklarade Armand, fästande en genomträngande blick på
markisinnans ansigte; “jag vill åtminstone försöka att vinna honom för
Simons sak.“
Armand yttrade detta icke blott för att hota, utan äfven för att komma
på talet om den förra biljetten, emedan han ännu hade kammarjungfruns
historia i färskt minne.
“Ni tror er då stå mycket väl hos hertigen?“ frågade markisinnan utan
synbar förvirring.
“Man behöfver icke stå väl hos menniskor för att kunna inverka på dem“,
menade Armand.
“Men ni står mer än vanligt illa hos honom, och det bör ni väl icke
undra på.“
“Aha, vi äro nu inne på kapitlet om den märkvärdiga biljetten, som ...“
“Som ni tog med er, när ni härom aftonen passerade min kammarjungfrus
kammare.“
“Och som hertigen skrifvit till er“, tillade Armand tvärt, ehuru han
undrade hvarför markisinnan nämnde sin kammarjungfrus kammare.
Markisinnan föll i ett högljudt skratt.
“Vill ni med detta skratt låta mig förstå att hertigen icke skrifvit den
der biljetten?“
“Fråga min kammarjungfru“, svarade hon med fortfarande munterhet.
“Er kammarjungfru? ... hvad skulle väl hon kunna upplysa i denna sak?“
“Hvarjehanda i fall hon ville det ... Unge man, det var mycket nära att
ni hade satt en ganska vacker flicka på Saint-Lazare[1] ... Men de
republikanerne äro nu i stånd till allt.“
[1] Tukthus för qvinnor.
“Vill ni kanske påstå att er kammarjungfru författat den der besvärande
skrifvelsen?“
Markisinnan svarade med en nickning, som kunde betyda hvad som helst.
“I sådant fall förvånar mig blott en sak.“
“Hvilken?“
“Att er kammarjungfru, om hon begått ett sådant brott, i stället för att
vara på väg till Saint-Lazare, ännu är qvar i ert hus.“
“En qvinna förlåter gerna ett brott, som har kärleken till orsak.“
“Kärleken?“
“Ja, är det då så otänkbart att en kammarjungfru kan älska en hertig?“
“Er kammarjungfru skulle således älska hertig de Beaudreuil! ... och hon
bevisar sin kärlek derigenom att hon förfalskar hans stil?“
“Ni vet då ej att den mest brinnande kärlek, när den förrådes, blir det
mest brinnande hat? ... Men jag glömde att ni är ett barn, som ännu icke
känner verlden.“
“Det är troligt att ni icke har så orätt deruti ... men ett ber jag er
icke glömma.“
“Och hvad skulle det vara?“
“Att jag icke har barnets lättrogenhet ... Men icke nog dermed: det är
äfven min fasta föresats att söka upplysa alla andra, hvilka kunde vara
lika lättrogna som ni anser mig vara.“
Markisinnans svarta ögon slungade på den unge mannen en blick, flammande
och vild som blixten.
Armand satte mot blixten ett trotsigt leende.
“Ni tror mig då ej?“ frågade hon med snart återvunnen köld.
“Nej“, svarade Armand utan vidare omständigheter.
Markisinnan tycktes fundera på något. Derefter sträckte hon ut ena armen
mot marmorbordet, fattade en gyllene ringklocka och ringde.
Denise inträdde blek och darrande.
“Denise“, sade markisinnan efter att länge hafva betraktat den
förskräckta flickan; “det är nu återigen fråga om den der biljetten, som
redan åstadkommit så mycket oväsende ... Den unge mannen der tror att
det var en skrifvelse från hertigen till mig ... Är det så?“
Denise såg ömkelig ut och hennes läppar rörde sig utan att gifva något
ljud.
“Svara, Denise!“ uppmanade markisinnan; “har hertigen skrifvit denna
biljett?“
“Nej, madame!“ svarade ändtligen kammarjungfrun, stirrande på mattan.
“Är det något mera ni vill att jag skall fråga den stackars flickan?“
vände sig markisinnan till Armand.
“Jag skulle naturligtvis gerna vilja veta hvem som skrifvit den“,
svarade denne.
“Och ni vill att jag skall göra henne denna fråga i en främmandes
närvaro?“
“Ja, i fall ni anser er böra öfvertyga mig om sanningen.“
“Ni drifver er obarmhertighet bra långt, monsieur“, sade markisinnan med
en medlidsam blick på kammarjungfrun. “Denise! du måste uppriktigt säga
den unge mannen hvem som skrifvit den.“
“Jag?“ utropade Denise, skådande än på markisinnan och än på Armand,
under det att hon skälfde i alla leder.
“Du har ingenting att frukta, mitt barn“, fortfor markisinnan; “du har
min förlåtelse och behöfver ingen annans ... Icke heller tror jag att
monsieur Armand har skäl att vara mera oförsonlig mot dig än jag, ty att
han tagit biljetten och visat den för mademoiselle Géronnière samt
derigenom satt verlden i rörelse, det är icke ditt fel, utan blott hans
... Frukta således ingenting, utan säg inför honom detsamma som du
bekänt inför mig, nämligen att det är du, du sjelf som skrifvit denna
fatala eller, rättare sagdt, enfaldiga biljett.“
Denise vred sina händer, så att hon kunnat vrida dem ur led.
“Skynda dig, flicka!“ uppmanade markisinnan med hög och befallande
stämma: “det är du som skrifvit den.“
“Ja!“ stammade Denise nästan tillintetgjord.
“Ni? ni!“ ropade Armand, betraktande kammarjungfrun med bestörtning.
“Monsieur!“ sade markisinnan; “jag hoppas att ni icke tilltror er ega
rättighet att göra den arma flickan några förebråelser ... Äfven väntar
jag af er ridderlighet, att ni icke för någon, hvem det vara må, omtalar
denna händelse, som, efter hvad jag nyss låtit förstå, endast är ett
verk af en barnslig svartsjuka.“
“Men“, yttrade Armand, “men ...“
“Hvad ville ni säga?“
“Är mademoiselle Géronnière upplyst härom?“
“Det är klart.“
“Om rätta förhållandet?“
“Om rätta ... det förvånar mig att ni ens kan sätta det i fråga ...
Denise har velat gifta mig med en hertig“, tillade hon skrattande, “och
det var välmenande af henne; men ni, monsieur, tror att en markisinna,
när hon gifter sig med en hertig, behöfver göra det hemligt, och det är
enfaldigt af er ... Hvad er vän, vindragaren, beträffar, så är det
kanske nog med den minnesbeta jag redan gifvit honom ... Jag vill derför
använda mitt inflytande för att få honom tillbaka ... Och nu farväl,
monsieur!“
Armand bugade sig, men dröjde, ty han var sysselsatt med att studera den
förtviflade kammarjungfruns anletsdrag.
“Gå in i sängkammaren, Denise, jag skall göra min toalett“, befalde
markisinnan.
Denise skred på svigtande ben öfver golfvet och försvann genom dörren
till sängkammaren.
I detsamma visade sig samme betjent, som insläppt Armand, och anmälde
baron Saint-Bris, hvilken genast derpå inträdde och närmade sig
markisinnan, som förbindligt smålog emot honom.
Armand igenkände i denne samme kavaljer som han sett i markisinnans loge
på operan.
“Ledsaga monsieur ut!“ yttrade markisinnan till betjenten, dervid
hugnande vår hjelte med den artigaste afskeds-gest.
Armand, icke tillfredsstäld af det knapphändiga löfte markisinnan gifvit
honom angående Simon, hade visserligen ett och annat att ytterligare
språka med henne om; men som hennes afskedshelsning var temligen tydlig,
så aflägsnade han sig efter en stel bugning.
“Nå, baron!“ yttrade markisinnan till den ankomne, men med en mun, som
icke mera log.
“Ni har låtit kalla mig, madame ... hvad befaller ni?“ frågade baronen,
tagande plats på stolen bredvid divanen.
“Ni såg den der karlen?“
“Ja, jag visste redan att han var här.“
“Och denna farliga menniska läto de uslingarne undkomma“, fortfor
markisinnan.
“Det var fasligt hvad man hade brådtom att underrätta er derom“, yttrade
baronen.
“Nå, hvad är nu att göra?“ frågade markisinnan högst orolig.
“Var lugn, madame! ... innan aftonen har han upphört att vara farlig.“
“Innan aftonen?“ upprepade markisinnan, utan att synas lugnare.
“Innan middagen ville jag säga“, rättade baronen; “ja, inom en timme ...
Men hvad ville han hos er?“
“Inom en timme, sade ni?“
“Inom mindre än en timme“, svarade baronen, tummande sina vackra svarta
mustascher.
Markisinnan syntes lugnare och log ånyo.

Tjuguförsta kapitlet.
Vidare om dim-figurer.
Armand följde betjenten, som med vördnadsfull beställsamhet uppslog
dörrarne för den förmente prinsen.
Betjenten hade ytterligare stärkts i sin tro, att Armand vore vida mer
än han ville synas vara, deraf att denne så kallt besvarat markisinnans
artiga afskedshelsning, hvilket säkerligen ingen annan än en mycket hög
person skulle våga.
Armand fäste dock ingen uppmärksamhet vid betjentens vördnadsbetygelser,
ty han grubblade på den historia markisinnan nyss berättat honom. Han
hade ingen anledning att anse kammarjungfruns hjerta bättre än
herskarinnans. Det kunde vara möjligt, att hela intrigen vore den förras
verk.
Visserligen röjde kammarjungfruns sinnesstämning, när hon afgaf
bekännelsen, både oro och fruktan, hvaraf man skulle kunna draga den
slutsatsen, att en annan makt än kärleken för sanningen vid detta
tillfälle beherskade henne; men detta allt kunde äfven vara en följd
deraf, att hon, som dagen förut berättat honom en annan historia till
markisinnans nackdel, kanske fruktade att Armand skulle yppa den för en
matmor, som icke var att leka med.
Men för att kunna förfalska en annans stil fordras allra minst att sjelf
vara skrifkunnig, och Armand kände icke Denise’s förmåga i den ädla
skrifkonsten, men hade icke mycket förtroende till kammarjungfrurs i
allmänhet, hvad denna kunskap beträffade.
Dock, hvad betydde det? I Paris är kanske ännu mindre än annorstädes
brist på kopierings-snillen, som arbeta både för egen och andras
räkning, och kammarjungfrur äro ofta mindre rådlösa än annat folk. Det
är icke för roskull Molière och Beaumarchais gifvit dem snille och
talang på deras husbondfolks bekostnad.
Armand, föga nöjd med kammarjungfruns historia nästlidne gårdag, var det
ännu mindre med markisinnans denna dag. I den förra framstod han
visserligen såsom en simpel förfalskare, men denna beskyllning ansåg han
sig utan svårighet kunna tillbakaslå. Deremot skyldrade han i den
sednare såsom en narr och det i dubbelt hänseende, och denna fläck,
förutsatt likväl att historien vore sann, fann han omöjlig att aftvå.
Icke under då, om vår hjelte grubblade och tankfull följde betjenten.
Utkommen i farstun stördes han i sina tankar af denne som med ryggen i
bågform yttrade följande:
“Monsieur! det var ledsamt att ni icke tog er kappa med er upp, så att
jag fått värma den innan ni tager den på er ... det är en förskräcklig
väderlek i dag.“
“Min kappa?“ förvånade sig Armand, som i alla sina dar aldrig nyttjat
ett sådant plagg.
“Ja visst, monsieur, ty jag tar för gifvet att ni inte gått ut i sådant
väder utan öfverrock, eller har ni verkligen ingenting annat än den der
tunna blusen? ... Jag ber om förlåtelse, men det är något försigtigt och
kunde ha farliga följder.“
“Icke för den, som är van, monsieur.“
“Ni skulle vara van att gå i blus?“ satte betjenten i fråga och blinkade
dervid såsom en slipad och i hemligheter härdad betjent brukar blinka;
“monseigneur ursäktar väl att jag vågar tvifla på det?“
Betjenten ansåg sig böra låta den förmente prinsen förstå att han
genomskådat masken, för den händelse att denne skulle vilja sträcka
anonymiteten ända derhän att gå utan att ge drickspengar.
“Monsieur, ni måtte väl icke ha fallit på den idén att drifva gyckel med
mig!“ ropade Armand förargad, ty han misstänkte verkligen betjenten för
en sådan djerfhet.
“Bevare mig gud för det!“ ropade denne, tagande förskräckt ett steg
tillbaka.
“Nå, hvad pratar ni då om kappa eller hvad det var för slag?“ fortfor
Armand.
“Herre min gud, jag trodde att betjenten, som väntar er utanför porten,
bar er kappa.“
“Betjenten! ... hvilkens betjent?“
“Er naturligtvis ... jag tyckte till och med att det var två.“
“Två? ... ni säger, att det var två betjenter som väntade på mig?“
“På hvem skulle de annars vänta?“
“När såg ni dem?“ frågade Armand, som nu började bli uppmärksam.
“Jag var för en stund sedan nere i porten och öppnade den.“
“Och då såg ni?“
“Två personer, som stodo utanför och dem jag ej kände.“
“Och desse sade att de voro mina betjenter?“
“Nej, och icke heller hann jag fråga dem, ty de drogo sig hastigt
tillbaka ... Men jag tog för gifvet att ...“
“De drogo sig tillbaka, säger ni?“
“Ja, monsieur.“
“Och hastigt?“
“Ja, och som det var stark dimma, så kunde jag inte se dem mera ...
Monsieur finner således att ...“
“Men har icke den herrn, som nyss kom, betjenter?“
“Baronen? ... visst har han det ... men inte var det hans, för dem
känner jag nog.“
Armand gick till förstugufönstret, som vette åt gatan och tittade
derigenom, men han såg ingenting annat än den tjocka ogenomträngliga
dimman.
“Bonjour, monsieur!“ sade han efter några ögonblicks öfverläggning med
sig sjelf och gick derefter utför trapporna.
“Bon“ kom visserligen fram på betjentens läppar, men “jour“ sväljdes, ty
hans högra hand, som enligt gammal vana framräcktes, fick emot vanan
ingenting.
Han gjorde en grimace som tycktes säga: “Gud bevare oss från sådana
prinsar!“ eller “ges det väl någon onyttigare varelse på jorden än en
snål prins!“
Betjenten, hackande tänderna lika mycket af köld som af förargelse,
lemnade snart farstun.
Dagen hade börjat olyckligt för honom. Först hade han varit höflig för
ingenting och sedan hade han för samma betalning kanske förstört sin
helsa.
När Armand, i hvars öron det der “bon“ klingat ganska hemskt, kommit ned
i portgången, fann han portvaktaren stående utanför dörren till sin
portkammare, fullt ut om ej mera ödmjuk och bugande än betjenten.
Dennes förra goda tanke om den förmente prinsen hade således äfven
transpirerat till portgången.
“Befaller monsieur att jag öppnar porten?“ frågade denne med ett leende
allra minst värdt en franc.
Armand stod tigande med högra handen om hakan, lik den som söker ett
förnuftigt beslut. Ingen tror kanske hvad det är nyttigt att taga sig om
hakan, isynnerhet för den som icke har snusdosan att rådfråga.
“Ni har säkert en god syssla, monsieur portvakt?“ frågade ändtligen
Armand, tagande handen från hakan, hvilket bevisar att han fattat sitt
beslut.
“En förträfflig syssla, monsieur“, svarade portvaktaren, “den bästa man
kan önska sig ... bara förnämt folk som går ut och in, upp och ned ...
deraf följer att det alltid vankas hederligt med drickspenningar åt
portvaktaren ... jag bedyrar, monsieur, att det sällan är någon som ger
mig mindre än en franc för mitt besvär att öppna porten ... Merendels
får jag två, ja till och med fem ... det blir en vacker inkomst det på
året ... Men det behöfs också, monsieur ... man har en talrik och fattig
familj, åtta personers dagligt hushåll, monsieur, och om det icke funnes
personer, hertigar och prinsar, monsieur, som understundom, ja ganska
ofta gifver mig en och annan louisd’or, så skulle det ...“
“Och ni bor förmodligen bra också?“ afbröt Armand portvakten, hvilken
hade ett vida mer populärt och lättfattligt framställningssätt än
sjelfva betjenten.
“Åjo, går väl an“, svarade portvaktaren; “kanske det roar monsieur att
se hur en arm syndare bor“, tillade han, i det han med en djup bugning
öppnade dörren till kammaren; “så får jag kanske den äran, den nåden att
visa er min hustru.“
“Det skall bli mig rätt angenämt att få se henne“, ljög Armand, som hela
tiden sett hennes knotiga ansigte genom glasrutan på dörren och var
belåten med hvad han redan sett.
Armand steg in i rummet och skådade omkring sig derinne. Han begrep icke
huru ett åtta personers hushåll kunde rymmas i denna kammare, så framt
icke portvakterskan finge gälla för sju, hvilket hon nog såg ut för att
göra.
“Kammaren är just icke mycket lång och inte mycket bred heller“, menade
portvaktaren; “men så är den så mycket högre.“
“Och ett stort fönster med hvitt vackert glas uti“, anmärkte Armand, som
företrädesvis riktade sina ögon dit.
“Näst ett par goda ögon behöfver en portvaktare två goda fönsterrutor“,
förklarade portvaktaren.
“Naturligtvis ... Förlåt, madame! vore det möjligt att få tända en
cigarr?“ frågade Armand sin husliga värdinna.
“Tusen, monsieur, om ni behagar“, svarade hon, hastande till en bundt
tändstickor, som stod på spiskanten.
Armand förde handen först i sin ena ficka och sedan i den andra.
“Hvad är det!“ skrek han till och drog ut den tomma handen; “sådan
förargelse! ... jag har tappat mitt cigarrfodral.“
“Herre min gud! det var kanske ett dyrbart fodral!“ ropade portvaktaren
och hans hustru nästan med en mun.
“Åja så der ... jag hade icke velat förlora det för femtio francs ...
stommen var af silfver med små guldstift uti.“
“Silfver med guldstift!“ ropade det deltagande portvaktarfolket.
“Om betjenterne fått tag uti det ... tro mig, monsieur, en sådan pjes
lemnar ingen tillbaka“, erkände hustrun fritt och otvunget.
“Nej, jag kommer ihåg nu“, sade Armand: “innan jag gick in genom er
port, tog jag upp fodralet och lade deruti en halfrökt cigarr ...
derefter stoppade jag fodralet tillbaka i min ficka, såsom jag trodde
åtminstone, ehuru det är mera troligt att jag stoppat galet och släppt
det på gatan.“
“På gatan?“
“Då är det förloradt, ty sedan monsieur kom in, ha säkert flere personer
gått förbi huset.“
“Men det är också möjligt att ingen sett det för den tjocka dimmans
skull“, trodde Armand.
“Det vore, min själ, inte omöjligt!“ medgaf portvaktaren med ljusnande
ansigte; “man kan knappast se något på en alns afstånd ... Tänk om det
låge qvar!“
“Nå hvad står du och tänker efter!“ skrek hustrun till sin man; “ut med
dig och leta! ... har du inte ben, har du inte armar? ... ut med dig!
... himmel! sådan man jag har! ... en man, som bara tänker!“
Dervid knuffade hon sin käre man ut i farstun. Det syntes tydligen att
hon var för portvaktaren hvad portklappen är för porten, nämligen på en
gång slående och oskiljaktig.
“Monsieur!“ ropade Armand efter honom, “jag minnes att jag stoppade ned
fodralet midt framför ert fönster ... leta der mycket noga, ty om jag
tappat det, så måste det bestämdt ligga der.“
“Ja, ja!“ skrek portvaktaren, hastande ut på gatan med oförminskad fart,
ty, ehuru fri från hustruns näfvar, förföljdes han ännu af hennes röst,
och en sådan röst kan nog sätta ben under en arm dödlig.
Armand hastade deremot fram till fönstret och lutade ansigtet mot rutan.
Portvakterskan följde honom till fönstret, synbarligen föga nöjd med den
plats han tagit.
“Jag har icke mycket hopp om att ni återfår det“, sade hon, “ty
betjenten var nyss ute på gatan.“
“Jaså“, svarade Armand, utan att ändra ställning.
“Men att monsieur går så der klädd, fast det icke är karnevals-tiden“,
anmärkte portvakterskan leende.
“Hvarför skulle jag icke det?“ yttrade Armand, ansträngande sina ögon
för att se genom dimman.
“Åh“, svarade portvakterskan, “vi äro väl inte så blinda heller ...
hvarför skulle vi vara blindare än andra? ... Ni tar väl inte illa upp,
i fall jag hädanefter säger monseigneur, i stället för det simpla
monsieur?“
Under det hon sade detta, gjorde hon nigning på nigning och det med
mycket buller, förmodligen för att draga Armands uppmärksamhet från
fönstret.
“Ah, nu ser jag er man!“ ropade Armand, “nu håller han på att leta
framför fönstret.“
“Stackars gubbe! se hur han kryper“, yttrade portvakterskan; “men att
det är förgäfves, det anar jag“, tilläggande derefter för sig sjelf: “om
han nu bara kunde stoppa det hos sig så, att den andre inte märker det.“
Såsom vi höra, misströstade icke portvakterskan att hennes käre man
skulle hitta skatten, men hon fruktade blott att dess rätte egare skulle
återfå den.
Hennes fruktan var emellertid alldeles obehöflig, ty Armands ögon följde
icke den på gatan trefvande portvaktarens rörelser. Deremot följde han
med mycken uppmärksamhet rörelserna af tvänne skuggor, som från olika
håll närmade sig skattsökaren.
Armand bjöd dock förgäfves till att upptäcka skuggornas ansigten, som
helt och hållet höljdes af dimman. Men det märkte han att samma skuggor,
när de kommit så nära portvakten att de nästan vidrörde denne, vida
hastigare drogo sig undan än de kommit, hvarefter de alldeles försvunno.
Denna upptäckt tycktes emellertid vara nog för vår hjelte, ty han vände
sitt ansigte från fönstret och denna vändning tillskyndade honom ett
hjertligare leende från portvakterskans läppar.
Efter en stund återkom portvaktaren med ett bedröfvadt ansigte.
Portvakterskan fixerade sin man och syntes snart lika bedröfvad som han.
Denna gång var det likväl ingen förställning, ty förtrytelsen förenade
sig med bedröfvelsen.
“Ja, det är bestämdt den der uslingen betjenten som har fiskat upp det“,
utbrast portvakterskan.
“Och jag som alldeles förstört mina pantalonger!“ knarrade portvaktaren
med en ömklig blick på vår hjelte, viljande dermed låta förstå att fall
gifvas, då hittelön kan komma i fråga, äfven om ingenting hittas.
“Mina vänner!“ sade Armand, “låtom oss icke längre tänka på det der
lapprit!“
“Lapprit?“ upprepade portvaktaren; “ett par splitter nya pantalonger!
... o min gud!“
“Monseigneur tycker nog att det är lappri, han“, inföll portvakterskan;
“men gubben min var så glad öfver sina pantalonger, ty han hade fått dem
af mig på sin femtionde födelsedag ... När var det den firades nu? ...
jo, för fjorton dar se’n ... Herre min gud, hvad tiden går fort!“
Vaktmästarens hela kostym såg snarare ut för att hafva varit en gåfva på
det lyckliga parets brölloppsdag.
“Såg ni inga menniskor ute på gatan?“ frågade Armand sin värd.
“Åjo, visst var det ett par karlar.“
“Kände ni dem?“
“Nej, monseigneur ... Gud vet hvad jag skall få på mig om söndag!“
jämrade sig portvaktaren, som bestämdt föresatt sig att vinna ersättning
för det förlorade cigarrfodralet.
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Sonen af söder och nord. Förra delen - 25
  • Parts
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 01
    Total number of words is 4394
    Total number of unique words is 1521
    31.6 of words are in the 2000 most common words
    41.7 of words are in the 5000 most common words
    47.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 02
    Total number of words is 4342
    Total number of unique words is 1693
    26.1 of words are in the 2000 most common words
    35.0 of words are in the 5000 most common words
    39.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 03
    Total number of words is 4418
    Total number of unique words is 1629
    29.8 of words are in the 2000 most common words
    39.9 of words are in the 5000 most common words
    44.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 04
    Total number of words is 4415
    Total number of unique words is 1625
    30.1 of words are in the 2000 most common words
    40.9 of words are in the 5000 most common words
    45.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 05
    Total number of words is 4533
    Total number of unique words is 1560
    31.3 of words are in the 2000 most common words
    40.8 of words are in the 5000 most common words
    44.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 06
    Total number of words is 4498
    Total number of unique words is 1489
    31.7 of words are in the 2000 most common words
    40.5 of words are in the 5000 most common words
    44.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 07
    Total number of words is 4420
    Total number of unique words is 1576
    30.2 of words are in the 2000 most common words
    40.4 of words are in the 5000 most common words
    44.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 08
    Total number of words is 4623
    Total number of unique words is 1512
    32.7 of words are in the 2000 most common words
    43.5 of words are in the 5000 most common words
    47.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 09
    Total number of words is 4622
    Total number of unique words is 1559
    31.2 of words are in the 2000 most common words
    41.1 of words are in the 5000 most common words
    46.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 10
    Total number of words is 4519
    Total number of unique words is 1565
    29.5 of words are in the 2000 most common words
    39.7 of words are in the 5000 most common words
    44.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 11
    Total number of words is 4542
    Total number of unique words is 1400
    31.9 of words are in the 2000 most common words
    42.9 of words are in the 5000 most common words
    47.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 12
    Total number of words is 4480
    Total number of unique words is 1530
    31.5 of words are in the 2000 most common words
    42.1 of words are in the 5000 most common words
    47.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 13
    Total number of words is 4529
    Total number of unique words is 1399
    34.2 of words are in the 2000 most common words
    43.0 of words are in the 5000 most common words
    48.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 14
    Total number of words is 4365
    Total number of unique words is 1425
    32.5 of words are in the 2000 most common words
    41.1 of words are in the 5000 most common words
    45.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 15
    Total number of words is 4416
    Total number of unique words is 1467
    31.6 of words are in the 2000 most common words
    40.6 of words are in the 5000 most common words
    45.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 16
    Total number of words is 4516
    Total number of unique words is 1668
    28.2 of words are in the 2000 most common words
    37.8 of words are in the 5000 most common words
    43.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 17
    Total number of words is 4507
    Total number of unique words is 1706
    27.7 of words are in the 2000 most common words
    37.6 of words are in the 5000 most common words
    43.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 18
    Total number of words is 4396
    Total number of unique words is 1632
    28.4 of words are in the 2000 most common words
    38.1 of words are in the 5000 most common words
    43.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 19
    Total number of words is 4588
    Total number of unique words is 1366
    33.5 of words are in the 2000 most common words
    43.1 of words are in the 5000 most common words
    48.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 20
    Total number of words is 4256
    Total number of unique words is 1494
    29.8 of words are in the 2000 most common words
    39.6 of words are in the 5000 most common words
    44.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 21
    Total number of words is 4291
    Total number of unique words is 1581
    31.8 of words are in the 2000 most common words
    41.4 of words are in the 5000 most common words
    45.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 22
    Total number of words is 4509
    Total number of unique words is 1328
    34.0 of words are in the 2000 most common words
    43.7 of words are in the 5000 most common words
    49.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 23
    Total number of words is 4462
    Total number of unique words is 1498
    31.0 of words are in the 2000 most common words
    41.5 of words are in the 5000 most common words
    45.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 24
    Total number of words is 4341
    Total number of unique words is 1336
    34.6 of words are in the 2000 most common words
    44.4 of words are in the 5000 most common words
    50.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 25
    Total number of words is 4379
    Total number of unique words is 1435
    33.2 of words are in the 2000 most common words
    43.1 of words are in the 5000 most common words
    48.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sonen af söder och nord. Förra delen - 26
    Total number of words is 3205
    Total number of unique words is 1342
    28.2 of words are in the 2000 most common words
    36.5 of words are in the 5000 most common words
    40.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.