Skönhet för alla: Fyra uppsatser - 2

Total number of words is 4634
Total number of unique words is 1564
24.5 of words are in the 2000 most common words
32.3 of words are in the 5000 most common words
37.9 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
för hälsan. Det är farligt, ej blott för ens närver utan ock för ens
ögon, att mötas af det fula, röriga och meningslösa! Och sådana tapeter
slå dessutom skoningslöst ihjäl allt, som hänges på dem eller ställes
emot dem!
Man kan nu, för en ganska billig pänning, erhålla de vackra, ljusa,
glada engelska tapeterna med deras stiliserade växt- och djurmönster.
Dessa passa bra i rum, där man inte har mycket att hänga på väggarna.
För konstvärk bilda dessa tapeter däremot sällan en riktigt god
bakgrund. En sådan får man allra bäst genom en tapet, hvars mönster
endast helt obetydligt skiljer sig från tapetens botten eller allra
hälst genom en helt enfärgad vägg. Enfärgade tapeter äro dyra. Men man
gjorde förr på landet sina enfärgade tapeter själf: man målade med
limfärg -- blekrödt eller blekblått eller grönt -- på papp, eller
"marmorerade" tapeten med att sedan stänka ett par andra färger mot
grundfärgen. Nu kan man mycket enkelt skaffa sig en enfärgad vägg genom
att köpa tapeter för tjugufem öre rullen. Ty just dessa, de allra
billigaste tapeterna, hafva en mildgul eller grågrön eller blekröd ton
på afvigsidan. Och det blir därför afvigsidan, man skall vända utåt.
Sålunda har man för tre, fyra kronor erhållit vackra väggar, mot hvilka
allt tager sig väl ut!
I monumentala byggnader -- såsom slott, museer, kyrkor, offentliga
samlingssalar och dylikt -- äro vägg- och takmålningar på sin plats. Men
däremot alls icke i boningsrum. Där äro till exempel alla sådana tapeter
eller målningar, hvilka härma byggnader och landskap, stillösa. Ty
väggarnas ändamål är att omsluta oss, icke att inbilla oss att vi äro
ute i fria luften. Och lika olämpligt är det, ifall de äro fyllda med
figurer. Dessa bli stympade af det, som ställes emot dem; de värka
oroligt och bilda en dålig bakgrund för allt, som hänges på dem. Äfven
om målningarna i och för sig äro utmärkta, är därför ett sålunda prydt
rum som boningsrum stillöst. Ty vi vilja icke bo i konstvärk, men i rum,
dem vi pryda med konstvärk! Endast på en gobelin i matta färger störa
mänskliga figurer föga. Och i en barnkammartapet, där de roa barnen och
där man i allmänhet har helt få möbler som skyla den, kan en vacker
figurtapet vara på sin plats.
Men alltid är i ett boningsrum den vägg vackrast, som endast är en
enkelt prydd yta, hvilken aldrig söker dölja sin egenskap af att vara
vägg i ett slutet rum, väggen, hvilken enligt Morris regel, bör "värka
färg icke färger". Detta är hufvudvillkoret för att väggen skall bilda
en god bakgrund till allt, man vill ställa mot den eller hänga på den.
Trävärket i rummet -- panel, dörrar och fönster -- är alltid stilfullt,
ifall det behåller sin naturliga färg och endast betsas. Vill man måla
det, bör man välja en komplementfärg till väggens färg eller en mörkare
eller ljusare skiftning af denna. Till blått äro t. ex. gula och
gulbruna toner vackra; till en grön vägg ett rödmålat trävärk, och
omvändt gröngrått eller grönt till röda väggar. Det orena gulgrå eller
brungrå, som nu så mycket brukas på trävärk, är i de flästa fall
förkastligt. Äro tapeterna ljusblommiga, är i regeln det hvitmålade
trävärket det vackraste, ifall det hårda hvita dämpas af en ton, som
passar hop med tapetens hufvudfärg.
Det är vackrare, när färgskalan ljusnar uppåt än nedåt, ty det förra
värkar lättare och gladare. En vacker bård mot taket, eller åtminstone
en bred kant, som öfvergång till detta, är oundviklig, ifall väggen
skall ge ett afslutat intryck och motsatsen till taket vackert
förmedlas. Taken böra vara ljusa, lätta och tomma eller, ifall de
prydas, bör detta endast ske med några stiliserade, obetydligt
framträdande ornament. Ehuru de största mästare målat i tak, är detta
dock i grunden stillöst. Äro målningarna mästervärk, pinas man af att ej
fullt och lätt kunna se dem. Och att i boningsrum hafva människor och
djur öfver hufvudet på sig, borttager all lugn trefnad! Stuckornamenten
äro äfven meningslösa. Det värkligt vackra är det måttligt prydda eller
helt släta trä- eller tapettaket och -- i brist på detta -- ett alldeles
slätt hvitt tak, dämpadt af en ton, som passar till rummets färg.
De flästa nyare stadsrum vanprydas af granna kakelugnar. Det bästa är,
när man alls inte lägger märke till kakelugnen. För den skull bör den
vara ljus i ljusa rum och mörk i mörkare rum. Hårdt och kallt värkar en
hvit kakelugn bland fina, dämpade färgtoner. Och har vårt rum i öfrigt
sådana toner, då bör man hälst själf måla öfver sin kakelugn i någon
färg, som smälter samman med hela rummets ton.
Är rummet hållet ljust, passa också hvita golf till detsamma. På golfvet
måste man då i regeln begagna gångmattor. Och för detta ändamål äro de
gamla "trasmattorna" såväl de starkaste som de vackraste, ifall man
färgar trasorna och låter dem bilda ett smårutigt eller smårandigt
mönster. Vacker är också den gamla seden att strö gran- eller enris på
de skinande hvita, nyskurade golfven. Men i rum med möbler och väggar i
mörkare toner, värkar de hvita golfvens färg kall och hård. Man kan
visserligen mildra den med mattbitar. Men bättre är att fernissa
golfven. Detta låter sig bäst göra på nya eller omlagda golf. På gamla
golf måste springorna tätas, för att ej dricka för mycket olja och för
att golfven skola bli snygga.
På ett nytt golf sker däremot denna fernissning mycket lätt. Man köper
för detta ändamål kokt linolja, en styf borste och hos en färghandlare
ett kärl s. k. _Flatting varnish_. Man stryker sedan golfven (tunt) med
linoljan, 2 à 3 gånger, och låter dem för hvar gång torka väl. Sedan
behandlar man dem på alldeles samma sätt med flatting varnish. Hälst bör
detta ske om sommaren, då torkningen går fortast. Man får sålunda -- för
5--6 kronor till ett mycket stort rum eller ett par mindre -- en vacker
gulbrun färgton på sina golf. Dessutom slipper man den ohälsosamma
skurningen: man endast tvättar af golfven. Och -- ifall icke mycket
barntramp nöter dem -- behöfver man endast hvart fjärde eller femte år
förnya denna behandling, om den göres fast och grundlig första gången.
Behöfver man, för värmens skull, mattor, då böra dessa aldrig spikas
fast -- en af äldre tiders mäst hälsofarliga vanor. De böra läggas lösa,
endast om så behöfves vara fästa med ringar på storhufvade nubbar, så
att de lätt kunna tagas af och piskas. Mattor böra alltid vara dämpade i
färgen, hälst enfärgade i rummets hufvudfärg eller i en komplementfärg
till denna. Tycker man att det enfärgade allt för lätt blir solkigt
eller att det värkar enformigt, då bör man i alla händelser endast välja
mycket småmönstriga mattor. De yppersta exemplen på god stil i mattor
äro de orientaliska, med sina ej ens klart tecknade, geometriska
mönster, hvilka ge ett smältande rikt färgintryck, men intet intryck af
figurer. Att det är lika obehagligt att nödgas trampa på landskap,
människor och djur, som att se dem öfver sitt hufvud, faller af sig
själft! Golfvet liksom taket skall värka alldeles lugnt och ingendera
får i något afseende draga uppmärksamheten till sig.
Detsamma gäller om möbeltyget. Enfärgade eller på sin höjd småmönstriga
äro de enda möbeltyger, man ej ledsnar vid; de enda, mot hvilka vackra
handarbeten och människorna själfva taga sig riktigt väl ut, liksom
dessa äfven "stå bäst" -- som det heter på konstnärsspråket -- mot den
lugna, entoniga tapeten. Denna borde därför få en bundsförvant i
kvinnans lust att behaga, ifall den icke redan äger en i hennes
skönhetssinne!
Svårast är det för dem, hvilka hafva håg för det vackra, men ej mycket
råd att tillfredsställa denna håg, att erhålla någorlunda stilfulla
möbler. Ty de äldre, stilfulla och bekväma möblerna äro dyra. De äldre,
stillösa, från 1840--1870-talet, med sina lösa, svängda former, sina
meningslösa, ofta påsatta utskärningar, äro stundom bekväma men
afskyvärdt fula. De helt modärna, jämförelsevis billiga möblerna --
järnsängen, inventionssoffan, lavoiren, matbordet -- äro bekväma, men
ofta lika fula. Särskilt vidrig är den inventionssoffa, som kallas
turkisk divan, en dammgömma om dagen, en usel liggplats om natten; den
fulaste klumpighet -- i synnerhet med den vanliga klädseln af dåligt,
mörkfasonerat möbeltyg -- hvilken kan vanpryda ett rum!
Men med litet omtanke, litet möda kan man dock lyckas erhålla ganska
vackra möbler för billigt pris. Sålunda har man i de flästa hem några
reservmadrasser och kuddar för gäster. Om man af omålat trä gör en
ställning t. ex. 2 meter lång, 80 centimeter bred och 35 centimeter hög;
spikar en sadelgjordsbotten ofvanpå denna, därpå lägger sina
öfverloppsmadrasser och kuddar, öfver alltsamman breder ett skynke af
boj, fris, eller hemmaväft tyg samt ställer det hela med ena sidan mot
en vägg, utmed hvilken man staplar kuddar -- då har man en vacker
"divan", bekväm att sitta i, härlig att hvila på om dagen och i en
handvändning förvandlad till bädd för någon familjemedlem eller gäst.
Ett målat öppet bord -- på hvilket står ett _stort_ handfat och dito
kanna -- är den bästa och renligaste lavoir.
Köper man enkla djupa korgstolar, i en dämpad, grågul färg, och syr
några kuddar till dem af de stilfulla och billiga engelska
kretontygerna, har man ett par bekväma och ganska vackra länstolar.
Om man, i stället för de vanliga dyra matborden med utdragning, hvilka
kommit i stället för de runda borden med sina besvärliga ben, beställer
ett enkelt fyrkantigt bord med stadiga ben, samt ej belastar det med
mycket saker, då har man ett bord, som familjen bekvämt kan samlas vid
för sina arbeten och lätt afröja för sina måltider, ifall man har
hvardagsrum och matrum i ett. Men äfven ifall man har en särskild sal,
borde man aldrig ha ett större matbord än ett fyrkantigt, med plats för
högst tre vid hvar sida. Ty för ett värkligen innehållsrikt samkväm
gäller den gamla lukulliska regeln: att man icke bör vara färre än
gracernas antal -- d. v. s. tre -- och ej fler än musernas -- d. v. s.
nio. På sin höjd kan man addera gracernas tal med musernas och sålunda
bli tolf. Men att gå öfver talet tretton är olyckligt -- icke för
vidskepelsens men för sällskaplighetens skull!
Hvad möblerna för öfrigt angår, så kunde man skaffa sig värkligt vackra
sådana för ytterst billigt pris, om man vid sin bosättning följde en ung
flickas exempel, hvilken själf -- med den gamla pinnsoffan och
pinnstolen till utgångspunkt -- ritade upp en hel, stilfull möbel, den
hon lät en landssnickare göra och sedan själf målade i grönt samt sydde
kuddar till af bondväfnader.
Den mäst fullkomliga stolen är den från sextonhundratalet med den raka,
breda, lagom höga, djupa, tunt stoppade sitsen, de raka, breda, lagom
höga armstöden och det fyrkantiga, äfven stoppade, ryggstödet. Och denna
modell är mycket enkel samt lätt att i billigt material eftergöra. Denna
länstol är fullkomlig, emedan den på ett vackert, värkligt och varaktigt
sätt fyller ändamålet med en stol, i hvilken man vill kunna på en gång
hvila och arbeta, hvilken bör vara lätt flyttbar och dock ej rankig.
Den obemedlade har icke samma fara som den rike, hvilken, då han vill
ordna sitt hem smakfullt, ofta ger det prägeln af en utställning i
konstindustri, med rum i renässans och rococo, gustaviansk- och
empirestil. Eller också öfverfyller han, som ofvan sades, rummen med
möbler och prydnadssaker. I sådana hem får man intrycket att människorna
äro till för möblernas och rummens skull, icke dessa för människornas.
Äfven sådana "stilfulla" rum sakna sålunda, för en djupare estetisk
blick, värklig stil. Ty rum böra ej värka som vore de tillkomna för sin
egen skull. De böra vara ett uttryck af invånarnas personliga behof och
smak, af deras minnen och känslor, af deras historia. Mormors
gustavianska byrå kan mycket väl finnas bland nyare möbler, men man bör
blott icke störa dess ädla enkelhet genom att sätta modärnt småplock på
densamma. Farfars tunga länstol behöfver alls icke flyttas upp på
vinden, endast skjutas in i ett hörn, där den icke står i vägen eller än
hällre: där den inbjuder till hvila för att betrakta en vacker utsikt
eller tafla. De små 1700-tals-taburetterna kunna gärna passas in mellan
modärna möbler, men bara inte klädas med ett möbeltyg, som hör till en
alldeles annan stil, utan t. ex. med något småblommigt eller randigt i
ljusa färger. Hvitmålade möbler kunna godt blandas med mahogny- eller
valnötsmöbler, men däremot borde man hälst undvika alla imiterade
träslag. En afdelningsskärm är nyttig i sängkammaren, men står oftast
blott i vägen i förmaket. Det är icke nödvändigt att hvar byst erhåller
en piedestal, men ytterst viktigt att ingen byst ställes på något af
plysch omlindat föremål, ty det mjuka tyget ger intet intryck af bärande
kraft. Det är sådana och tusen andra ting, en kvinna lär sig inse, när
hon vid valet af hvarje sak frågar sig om den har stil, d. v. s. ej
blott motsvarar sin uppgift, utan klart och fulländat uttrycker den,
genom att ändamål, form och dekoration harmoniera med hvarandra. Hvarför
är t. ex. den korta och tjockhalsade vinflaskan fulare än en långsmal
och finhalsad? Först och främst emedan man mindre lätt häller ur den
förra. Hvarför är en tallrik vacker, när dess kant prydes med väl
stiliserade blommor, men däremot ful, när den har en dalkulla eller ett
landskap i bottnen? Emedan det är löjligt att äta på en dalkulla eller
ett landskap! Hvarför är det enfärgade blomglaset vackrare än det med
blommor målade? Emedan de målade blommorna blanda bort blomglasets
mening, som är att anspråkslöst framhäfva men ej att täfla med de
lefvande blommorna. Och samma sak gäller om målade frukter på
frukttallrikar. Både de målade frukterna och blommorna värka dödt
bredvid de lefvande. Men en frukttallrik prydes däremot vackert t. ex.
genom blommor i kanten. Allt porslin att äta på bör endast vara
dekorerat i kanten, och på sin höjd upplifvat genom något lätt
bottenornament. Mycket vridna eller öfverlastat slipade glas äro, de
förra för sköra, de senare för tunga att vara riktigt vackra. Ju enklare
formen på ett glas är, desto vackrare är det i regeln, och pokalformen
förblir troligen den vackraste.
Hvarför misshaga konstgjorda blommor och färgade gräs? Emedan dessa
härma den _friskhetens lycksalighet_ som blomman i värkligheten
meddelar. Om det också blott är en kvist med höströda blad, ett
sparrisgräs med sina bär, en tistel, som man om vintern kan sticka ned i
sina vaser, så äro dessa vackrare än de konstgjorda blommorna. Hvarför
är det japanska sättet att i en vas ledigt ordna blommor af endast ett
slag, i de flästa fall vackrare än hvarje annat sätt? Emedan detta just
ger intrycket af "friskhetens lycksalighet", af att blomman ännu växer.
Hvarför är det smaklöst att sätta fast vackra tallrikar på väggen, men
smakfullt att med dem pryda panelhyllan i en matsal? Emedan de i det
senare fallet pryda, på samma gång som de äro färdiga att tjäna sitt
ändamål, hvilket de däremot i förra fallet ej göra. Hvarför är en med
broderi fylld bordduk mindre tilltalande än en slät duk med endast en
bård? Emedan dukens ändamål -- att skydda bordet -- ej bör dölja bordets
ändamål att bära saker. Och detta ändamål framträder bättre genom den
släta dukens jämna yta än genom den af ornament fyllda duken, ornament
hvilkas linier dessutom stympas genom de saker, som ställas på bordet.
Detsamma gäller äfven om lampmattor och pallar. Hvarför är ett ljust,
lätt draperi omkring ett fönster vackrare än ett tungt och mörkt? Emedan
det senare strider mot afsikten med fönster, som är att släppa in ljus.
Och för att nå denna afsikt -- att kunna dämpa, släppa in och äfven
tillfälligtvis utestänga ljuset eller ljudet -- böra hälst hvarken
gardiner eller förhängen sättas fast, utan löpa lätt, på ringar eller
breda fållar, öfver en rund stång, vare sig en dyrare af trä eller en
billigare af metall. Om gardiner och förhängen gäller äfven att de böra
vara småmönstriga; äro de randiga, böra ej ränderna vara mycket breda.
Vackrast äro de enfärgade draperierna med bårder. Storblommiga eller
storfasonerade gardiner och draperier äro olämpliga, emedan deras
mönster förlora sig då de afbrytas af vecken, som ju måste bildas, och
dessutom värkar det stormönstriga oroligt. Fastsatta draperier äro
meningslösa, såvida de icke afse att endast bilda en inramning kring en
dörr eller ett fönster.
Om vi fortsatte våra frågor, så kunde vi t. ex. undra hvarför en spegel
sitter väl mellan fönstren, men illa midt emot dem? "Emedan man speglar
sig bättre i första fallet", svara strax alla kvinnor. Ja, men dessutom
därför, att spegeln midt emot fönstren skapar det kalla och otrefliga
intrycket att man bor i ett glashus! Hvarför är det hvita duktyget
vackrast? Emedan endast detta ger det bländande intryck af renlighet,
som är en viktig del af behaget vid en måltid. Men det är god smak att
lifva det hvita med kulörta bårder i fina färger, med en bordlöpare, men
framför allt med blommor! Låga skålar med blommor, ett tenn-, ler- eller
porslinsfat med frukter äro de vackraste bordsprydnaderna. Men alla
bordsuppsatser med klippor, palmer, strutsar, hjortar äro löjliga, ty
dessa ting ha ej på ett bord att göra och alla höga bordsprydnader äro
olämpliga, emedan de skymma.
Tusen andra _hvarför?_ lär man sig själf besvara, i den mån man erhåller
eller själf ger sig den ögats och tankens uppfostran, hvars resultat är
en god smak. Ju mer denna smak öfvas, ju finare blir urvalet, ju säkrare
omdömet, ju större ifvern, när det gäller att förena det nyttiga och det
sköna inom hemmet och att sålunda äfven i yttre afseenden där
lyckliggöra genom att skapa harmoni.
Och ju mer man därvid själf är värksam, ju bättre. Den återupplifvade
hemväfnaden, med det hemmaspunna och i naturfärger färgade ullgarnet kan
t. ex. blifva ett ypperligt medel för en kvinna att på ett personligt
sätt pryda sitt hem. Som vägledning för smaken finnes bland annat den
rikhaltiga mönstersamling, som Handarbetets vänner utgifvit. Kvinnorna
borde äfven värka hvar inom sin ort för att man ej längre skulle
bortslumpa eller bortskänka de gamla stilfulla möbler, träkärl,
tennstop, lertallrikar och dylikt, hvilka hafva ett mycket större
tillgifvenhets- och prydnadsvärde i det hem, dit de af ålder höra, än
hvad de hos en samlare erhålla. Och därjämte vore det önskligt om
kvinnan allt mer förlorade smaken för de små onyttiga prydnadshandarbetena,
med hvilka jag förut framhållit att hemmen nu öfverfyllas.
Vi böra i hela vår ästetiska sträfvan söka förena det enkla
med det vackra, det vackra med det nyttiga. Och den skönhet, som nås
med den minsta möjliga tidsförlust och kostnad, är för de enkla hem, om
hvilka jag här talar, den mäst värdefulla skönheten. Om man blott följer
denna hufvudregel, kan sedan den personliga smaken taga sig mångfaldigt
olika uttryck, ju fler, ju bättre. Hem, som ordnas efter ett visst
skönhetsrecept, äro det ledsammaste af allt. Det är vanan att tanklöst
följa modet, som på de nuvarande hemmen satt likformighetens prägel
jämte smaklöshetens. Hvad som passar i ett visst rum, för vissa vanor,
vissa förhållanden, det passar ju ej i ett annat. Och den värkliga
smaken är den, som förstår att skapa ett tilltalande helhetsintryck ur
de mäst olika förhållanden och med de mäst skilda medel. Den värkliga
smaken är äfven den ädla smaken, den som vet att måtta och enkelhet äro
villkor för skönheten, såväl i hemmet som i det konstnärliga skapandet.
Af stor betydelse vore mer smak och färgglädje i ordnandet af
skolrummen, i synnerhet i landsorten. Stockholmsbarnen hafva ju andra
medel att utveckla skönhetssinnet, men i landsorten är det framför allt
af vikt att göra skolan till ett åskådningsmateriel för vackra
anordningar och värkliga konstföremål. Det vore därför i hög grad
önskvärdt att landsorten ifrigt anslöte sig till den i Stockholm
stiftade _Föreningen för skolornas prydande med konstvärk_, så att denna
rörelse kunde komma att småningom omfatta hela landet. Vid valen af
konstvärk böra emellertid icke främst historiska eller religiösa, utan
konstnärliga synpunkter göra sig gällande och konstnärer, icke lärare,
måste vara de afgörande. Framför allt får konsten icke bli ett nytt
pluggämne för de stackars barnen, utan endast helt enkelt omgifva dem,
så att de osökt och naturligt insupa intrycken af vackra byggvärk, af
ädel, kvinnlig och manlig skönhet, af den stora konstens sätt att
återgifva människan eller landskapet. Om skolan och skönheten sålunda
närmade sig hvarandra, skulle detta mer än något annat bidraga till att
barnen som vuxna sedan i sina hem -- i original eller åtminstone i
efterbildning -- ville hafva några konstvärk. Och goda efterbildningar
kan man nu få för några kronor. Äfven människor med mycket små
tillgångar skulle därför hafva råd att gläda sina egna och sina gästers
ögon genom en och annan god reproduktion af ett konstvärk, ifall de i
sin gästfrihet behjärtade Ehrensvärds sats:
_Om man ej i norden lockades af mat, skulle man kunna glädja hvarandra
med de ädla och varaktiga fostren af nöjen._
Har man lyckats erhålla några konstnärliga efterbildningar, då måste man
framhäfva dem genom att väl välja både plats och bakgrund. Till
kopparstick, träsnitt, fotografier passa släta, mörka ramar och en
någorlunda ljus tapet; blågrått är t. ex. utmärkt för kopparstick. Till
oljefärgstaflor äro mycket enkla guldramar eller de billiga, släta
träramar, man själf kan bronsera, ofta att föredraga. De flästa
oljefärgstaflor taga sig bäst ut på en röd eller -- än bättre -- en
grågrön vägg. Men äfven fina blågrå och varmt brungrå toner kunna väl
framhäfva vissa taflor. Efterbildningar af skulpturer i hvitt eller
terracotta, i svart eller brons passa ungefär mot samma bakgrund som
oljefärgstaflor utom att terracotta icke står väl mot en röd bakgrund.
Det är emellertid mycket sällan som den obemedlade har tillfälle att få
en god oljefärgstafla. Han bör därför hälst hålla sig till goda
reproduktioner. Men för oljetrycket bör han akta sig. Hvarför är
oljetrycket fult men den goda fotografien vacker? Emedan den senare
anspråkslöst och ärligt ger en värklig, ehuru svag föreställning om
konstvärket, medan oljetrycket på ett dåligt sätt söker härma det. Är
ett oljetryck värkligt godt, då är det också dyrbart. Däremot finnas nu
fina, akvarelliknande färgtryck, stundom t. o. m. som bilagor till vissa
jultidningar; det finnes utmärkta ljustryck, träsnitt, fotografier till
billigt pris, och äfven en del kopparstick och raderingar äro
jämförelsevis billiga i förhållande till sitt konstvärde. Vid valet af
dylika konstsaker måste jag naturligtvis taga hvad jag själf finner
vackert, ej hvad jag vet att andra finna vackert! Ty det är mina egna
ögon, icke mina bekantas, jag med dessa ting skall gläda. Och det är
dessutom endast genom att värkligt älska en konstsak, icke genom att
köpa den, som jag äger den. En rik person, med väggarna fulla af taflor,
dem han skaffat sig emedan det anses fint att ha taflor, är mycket
fattigare än arbetaren, hvilken om söndagen på museum uppsöker de
taflor, han lärt sig älska eller i sitt hem dagligen fröjdas åt en enda
värkligt vacker afbildning af ett stort konstföremål. Den personliga
smaken utbildas bäst genom att man rundt omkring sig ser det konstsköna
och lär sig att uppskatta det. Men de i landsorten boende hafva i detta
afseende icke mycket tillfälle att utbilda sin smak. En vacker domkyrka,
ett gammalt slott, en och annan staty, ett och annat nytt hus är -- om
man undantager Visby, universitetsstäderna och Göteborg -- allt hvad man
i ett tiotal af våra landsortsstäder har att se med afseende å byggnader
och skulptur! I de öfriga finnes intet. I fråga om taflor är man i
landsorten ännu fattigare. Stockholm har ett par härliga byggnader:
slottet och riddarhuset. Där finnas judiska synagogan, Katarina kyrkas
kupol och några kyrkspiror att gläda sig åt bland tempelbyggnaderna. Där
finnas några få bevarade äldre palats och några nyare, hvilka kunna ge
en föreställning om vacker byggnadsstil. Där finnas t. ex. _Gustaf
III:s_ och _Karl XIV Johans_ statyer, _Olaus Petri_ och _Axel
Oxenstjerna_, _Fosterbröderna_ och _Farfadern_, hvilka gifva
konstnärliga intryck. Där finnas alla nationalmusei konstslöjdssamlingar,
Skansen och Nordiska muséet, i hvilka man kan lära känna
både enklare och dyrbarare konstslöjdsföremål och olika tiders
stilar. Där finnes nationalmuseums tafvel- och skulpturafdelningar. Men
det tar tid och behöfver vägledning, innan man bland allt detta myckna
värkligen lär sig urskilja.[B]
[B] En god hjälp är Eichhorns lilla, illustrerade bok öfver _De bildande
konsternas historia_, häftad 2 kr. En utmärkt samling af afbildningar
från konstens olika perioder finnes i det billiga arbetet: _Europeisk
kulturhistoria_ af Bang. Pris häftad 8 kr. För den, som vill studera
olika stilar, anbefalles ett arbete om _Konststilar_, bearbetat af E.
Wrangel. Med 250 illustrationer. Häftad 1:50.
Genom flitiga besök i museerna och genom en öppen blick för allt, som
möter oss af vackert eller fult på gator och torg, lära vi oss dock
småningom upptäcka orsakerna hvarför den ena byggnaden -- som t. ex.
Petersénska huset vid Munkbron, eller adelsklubbens hus vid
Kungsträdgården, Hallwylska palatset vid Berzelii park, Bünsowska huset
vid Strandvägen, teknologiska institutet i Kungsbacken, Adelsköldska
villan på Villagatan, elektricitetshuset vid Smålandsgatan -- behaga oss
så oändligt mycket mer än de hus, som omgifva dem. Eller hvarför t. ex.
den ena statyn ger oss intryck af lif, den andra af död och därför
lämnar oss alldeles kalla. Eller hvarför den ena taflan för hvar gång
ger oss en ökad glädje, medan vi ledsna på den andra, hvars ämne kanske
först tilltalat oss så, att vi föredragit den framför andra, i själfva
värket värdefullare.
Villkoret för att finna skönheten är att söka den; villkoret att lära
förstå den är att älska den! Då tränga vi med hvarje dag allt mer in i
dess väsen, lära oss finna de äkta skönhetsvärdena och erhålla sålunda
också möjligheten att åt vårt enda, lilla fattiga rum gifva en sådan
prägel, att den som där inträder, skall känna att dess väggar omsluta en
människa, hvars lif blifvit lyckligare genom att hon kan njuta och välja
det sköna.
På landet är det ibland herregården och kyrkan, men dock mäst naturen,
hvilken understöder och utvecklar skönhetssinnet. Där är det blommor och
grönt, som bäst pryda hemmen; där är det alla årstidernas skiftande
taflor man måste lära sig uppfatta och älska. Från och med vårens
tindrande ljus öfver den ännu kala jorden till höstens grå himmel, mot
hvilken träden så fint eller kraftigt teckna sig; från vinterns
rimfrosthöljda hvita björkar till sommarens strålande färgprakt kan den
seende ständigt finna nya taflor att njuta. Och om man än på landet har
mindre tillfälle än i staden att för billigt pris kunna skaffa sig
vackra föremål till hemmet, så har man däremot på landsbygden mera tid
och råd att genom vacker hemslöjd -- väfnader, snideri och konstsöm --
pryda det. Hvarken land eller stad äro således lottlösa när det gäller
skönheten! Denna kan öfverallt komma att meddela sitt glädjande,
förädlande inflytande, endast människorna börja att öppna sina ögon och
hjärtan för allt det vackra. Men först och främst måste de lära sig inse
att det vackra alls icke hör till lifvets öfverflöd, utan att man
arbetar bättre, mår bättre, blir vänligare och gladare, ifall man i sitt
hem, det må vara hur litet som hälst, möter vackra former och färger på
de ting, med hvilka man omgifver sig. Förstår man att uppsöka det sköna
i konsten och naturen, då inser man snart af egen erfarenhet att
skönheten ger hjälp och lyftning äfven under det tyngsta arbetssläp.
Men ingen konst, ingen lyx kunna gifva skönhet åt det rika hem, där den
värkliga skönhetskänslan och skönhetsglädjen saknas. Det är förgäfves,
som man söker ersätta dem genom prakt. Dessa antydningar -- om de enkla
medel med hvilka man kan nå skönhet i de enklaste hem -- afslutas därför
bäst med Ehrensvärds gyllene ord:
_Tingens skönheter fly mer och mer, som de blifva sammansatta och för
människans natur onyttiga._


2. Hvardagsskönhet.

Invid mitt barndomshem fanns en lång hag-väg, tätt bevuxen med kort
gräs, så att den såg ut som täckt med en gångmatta af grön sammet. Men
så fort man började gå på vägen, fann man vid hvarje steg att också här
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Skönhet för alla: Fyra uppsatser - 3
  • Parts
  • Skönhet för alla: Fyra uppsatser - 1
    Total number of words is 4529
    Total number of unique words is 1561
    22.5 of words are in the 2000 most common words
    30.7 of words are in the 5000 most common words
    36.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Skönhet för alla: Fyra uppsatser - 2
    Total number of words is 4634
    Total number of unique words is 1564
    24.5 of words are in the 2000 most common words
    32.3 of words are in the 5000 most common words
    37.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Skönhet för alla: Fyra uppsatser - 3
    Total number of words is 4601
    Total number of unique words is 1714
    24.9 of words are in the 2000 most common words
    33.9 of words are in the 5000 most common words
    38.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Skönhet för alla: Fyra uppsatser - 4
    Total number of words is 128
    Total number of unique words is 100
    43.0 of words are in the 2000 most common words
    47.0 of words are in the 5000 most common words
    49.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.