Sigrid Liljeholm: Roman - 01

Total number of words is 4836
Total number of unique words is 1723
29.6 of words are in the 2000 most common words
40.0 of words are in the 5000 most common words
45.1 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.

SIGRID LILJEHOLM
Roman
af
--a --g [Fredrika Runeberg]



Helsingfors,
Theodor Sederholms förlag,
1862.


Imprimatur: _L. Heimbürger_.


Min gamla Vän!

_Hur modig, hur öfvermodig oftast, är man icke vid sjutton år! Gazer
och spetsar och band, som fladdra omkring oss, de tyckas oss vara
idel vingar. Vi flaxa så långt det bär, ack, men de vingarna bära så
lågt, det märka vi snart._
_Har du sett en sjuttonåring vid pennan? Var säker att det skrifves
en tragedi i fem akter, en hjeltedikt eller något annat högt och
stort._
_Det var en dag i Åbo, för många år sedan. Jag stod framför brasan
och ditkastade blad efter blad af mitt manuskript._
_"Ma chère, hvarföre bränner du sådant galant papillottepapper", sade
tante Aurore, som i detsamma inträde, "sådant är ju alltid brist på."_
_"Åh, tante, det är bara skräp, början till en misslyckad tragedi."_
_"Mais, chère petite, ne brûlez donc pas céla! Det var alldeles
icke ovanligt i salig konung Gustafs tid, att en dame skref ett
plaisanterie för att uppföras vid någon fête i famillen. Sådant hade
alltid succès. Detta kunde employeras vid pappas namnsdag nästa
vecka."_
_Åter kastade jag ett blad i brasan och sade hälft stött: "Icke var
detta något skämt. Clas Fleming, sorgspel på vers i fem akter."_
_"Ah, förträffligt, ma chère. Clas Fleming, riksmarsken, med draget
svärd i handen. Habit habillé, broderad rock, frisure ailes de
pigeon. Ebba Stenbock i pocher och engageanter, håret friseradt à la
merveille. Johan Fleming: chapeau bas, spetskrås och manchetter. Hans
älskarinna, (en sådan har du naturligtvis gett honom) en bergère, med
en chapeau mignon högt opp på en hög frisure. Alldeles som i salig
kungens tid brukades. Ah laissez moi faire! Jag förstår mig på sådant
der. Det blir en surprise tout à fait af god ton. Mais, ma chère,
skona då din pièce! Om det vore skäl att offra den åt lågorna, skulle
jag i sanning vara den första att det äska! Betänk hvilken effekt
detta skall göra! Du låter, till exempel, fru Ebba deklamera:_
"Barbar, må fritt din glaf bland usla offer rasa,
Skall dock mitt stolta mod ej för din grymhet fasa!
Ha! Dygd och hjeltemod, förenta i min själ
De bott sen späda år, barbar, det vet du väl."
_Då fäderneslandets historia just aldrig varit tante Aurores starka
sida, så undrade jag nästan öfver, att hon kunde gissa sig till
personerna i min förolyckade tragedi, om än hon just ej syntes
särdeles hemmastadd i tidens kostym. Jag frågade henne derföre huru
allt detta herrskap vore för henne så väl bekant._
_Hon log ett litet satiriskt leende och sade: "I mina föräldrars
hus bodde en man, som var -- huru bör jag uttrycka det -- un
peu hors du monde. Ser du, jag var ung då och gjorde i honom en
lysande eröfring. N'est-ce-pas? Nåväl, han intresserade sig för
alla gamla enfaldiga sägner, käringsagor enfin. När han dog, hade
han testamenterat mig hela sin förmögenhet, och så kom jag äfven i
besittning af hans luntor. Papillotter för hela min lifstid, tänkte
jag då. Men nu ser jag redan le commencement de la fin af de skrifna
papperen, och begagnar derföre stundom bladen ur en tryckt lunta,
en gammal historia öfver ett par gamla kungar, ehuru tryckpapper
är mera fragilt, än rätt lämpligt skulle vara. För att döda tiden,
medan Lisette fäster opp mitt hår i papillotter, kastar jag stundom
ögonen på de framför mig liggande bladen. Jag har sålunda kommit
att läsa om den obstinata riksmarsken, ståthållaren. I sanning, han
blir charmant. Du vet ej, chère petite, huru nödig en tyrann är för
effekten. Det hörde jag sjelfva Leopold säga. Låt, till exempel,
tyrannen utbryta:_
"Min nedrighet den vill jag klart i dagen ställa.
Med usla nidingsdåd vill jag hvar dygdig fälla."
_"Ah, kom till mig i morgon, ma chère, jag blir helt lifvad vid
minnena från den tid, jag dröjde i min oncles hus i Stockholm. Du vet
att jag växte opp der; och ehuru jag mången gång der fick bära opp
ett badinage såsom 'Tavastfröken', så beredde mig dock min lilla mine
ett icke så ovänligt emottagande, äfven i de höga kretsarna."_
_På begären fick jag tillbyta mig det lilla som fanns qvar af tantes
papillottepapper. Vid genombläddrandet fann jag, att de innehöllo
anteckningar om tilldragelser och personer, hvilka stått i någon
beröring med famillen Fleming. När och af hvem dessa anteckningar
blifvit gjorda, var omöjligt att utreda. Likaså var icke möjligt att
veta, huruvida de voro fullkomligt sanningsenliga._
_Hvad som särdeles kom mig att misstro dessa pappers trovärdighet,
var det ovanliga sättet att se den märkeliga man, som var famillen
Flemings hufvud. Jag genomsökte sednare hvarjehanda böcker, som
föllo i mina händer, der jag kunde vänta att finna någon upplysning
om den så mycket omtalade blodlystne tyrannen, den hårdhjertade
upprorsstiftaren och mördaren, men en sådan fann jag icke. En mängd
ohyggligheter, berättade af motpartiet, har jag visserligen hittat;
men dessa voro så tydliga och så tjockt påbredda osanningar, att
jag ej kunde anse dem bevisa något emot manuskriptets trovärdighet.
Läste jag åter i vad jag af tante Aurore hade erhållit af Wervings
historia, så tycktes mig, som om jag jemnt såge författaren titta sig
öfver axeln, för att se om ej Carl den elftes barska gestalt stode
bakom stolen. Stundom föreföll det mig som om jag såge gubben Werving
småle i sin själ, när han med mycken salfvelse utfar mot Flemings
grymhet, blodtörst och framför allt hans uppstudsighet emot hertig
Carl, men tillika icke försummar att anföra bref och bevis på huru
Fleming handlade alldeles i enlighet med sin konungs befallningar
och icke utan förräderi eller svek kunnat förfara annorlunda. De
der beskärmelsema se ut temmeligen som sand, strödd i den kungliga
censurens ögon._
_Alltså vet man ej huru mycket man af manuskriptet kan sätta tro
till. Sägnerna i en familjekrönika, mundtlig eller skriftlig, taga
sig stundom åtskilliga friheter med historien. Antecknaren synes
ock icke velat befatta sig med det egentligen historiska, annat än
blott som den grund, hvarpå personerna uppträda. De stora händelserna
omordas vanligen endast i korthet, likasom blott för att återkalla
tiden i minnet, och sålunda komma de små tilldragelserna, hvilka
utgöra berättelsens egentliga ämne, att klarare framstå. Klas
Flemings karaktär är endast antydd. Det ser nästan ut, som om den,
som gjort anteckningarna, icke rätt skulle vågat försöket, att
befatta sig med en så stor karaktär._
_Manuskriptet låg hos mig några tiotal af år, innan jag, i en stund
af saknad och bekymmer, sökte förströelse i, dess omordnande. Jag
sänder det nu till dig._
_Någon sammandragning här, en omflyttning der, ett modernare tycke
lagdt öfver det hela; sådana små förändringar har jag tagit mig
friheten att göra, ja tillochmed någon gång att tillägga en liten
reflexion. Hvad som dock undergått största ändring, är sjelfva
språket. Man synes i vår tid icke älska en tidigare ålders sätt att
uttrycka sig, du läser kanske hellre ett nyare, och detta ämne har
dock allt för länge sysselsatt mina tankar, för att icke jag skulle
önska att meddela det äfven åt någon annan._
_Din_...



SIGRID LILJEHOLM.


I.

Solen sjunker blodröd ned bakom bergen, en susande vind far öfver
sjön; när den hinner stranden, böja sig björkarne och alarne för
dess framfart och strö omkring sig rika massor af gulnade löf. Men i
den fordna klosterträdgården finnas numera inga löf att rycka från
träden. De planterade sydländska träd, som der stodo förr, de hafva
förgåtts i vanvård; den fordom ört- och blomsterrika trädgården, är
nu ett snår af törne och tistel, och endast några få, små sängar i
ett hörn, synas ännu vara vårdade. På dem vexa rosmarin, timjan,
kyrfvel och andra, till kryddor och läkedom, goda örter.
Hvad lider tiden? Intet ur finnes. Kanske fanns det fordom i det till
hälften nedrasade tornet. Se der synes en solvisare, den är sned och
till hälften nedfallen i grus.
Nådendal, du stolta, du den heliga Brigittas mäktiga och rika dotter,
är detta din härlighet!
Allt dunklare faller dagern inom klostrets väggar genom de smala och
höga fönstren och genom remnorna i murarne, men i skymningen sitta
derinne tvenne gestalter, är det vålnader af nunnor, som besöka sin
förstörda boning?
Den ena synes klädd i nunnedrägt, hennes hufvud darrar, hennes kind
är fårad och färglös, som på en död. Hon sitter i en hög, med sirater
prydd, länstol, säkert fordom sjelfva fru Priorinnans. Den andra
är ung, kanske femton år, och i hennes blick bor lif. Hon sitter
på en låg pall vid nunnans fötter. Det är Elin Knutsdotter, sedan
många år den enda återstående nunnan i Nådendals kloster, och hennes
systerdotter Sigrid Eriksdotter Liljeholm.
"Siri, mitt barn, jag vill ännu en gång tända lampan för Guds moders,
sancta Annas och den heliga Brigittas bilder. Hjelp mig, jag orkar
det knappt mera; men så länge en af den välsignades renlifves döttrar
lefver i hennes helgedom, skall, om än det skall betalas med den
sista skärf, hvarmed jag eger att uppehålla mitt bräckliga lif,
de heliga icke sakna sitt ljus vid tiden för aftonmessan. Och nu,
min Siri, lemna mig messeboken, att jag, herrans ovärdiga, ringa
tjänarinna, må uppläsa bönerna, då ingen pater mera finnes, eller ens
skulle få hålla den heliga messan. Knäböj min dotter."
Siri tvekade ett ögonblick, men böjde derpå knä inför pallen, på
hvilken hon sutit, och Elin uppläste, med djup andakt, de latinska
bönerna, af hvilka hennes unga åhörarinna ingenting förstod. Sigrid
bad i sin själ, att henne ej måtte tillräknas som synd, det hon ej
ville neka sin nästan döende anförvandt att deltaga i hennes andakt.
Sedan messan sålunda blifvit firad, sade Elin: "Siri, din moder
har lofvat att du skulle få dröja hos mig, för att tillsluta mina
ögon. Mig synes att jag snart går bort. När jag för sex dagar sedan
knäböjde och ifrigt bad till den heliga jungfrun, om att hon ville
förkorta denna min långa pröfvotid, se då log hon vänligt, och med
detsamma nedföll denna blomma af metall, som förut haft sin plats i
hennes heliga hand. Jag anser detta som ett tecken, att hon beviljat
min bön. Jag har suttit här ensam i många år. Ack, nästan ifrån den
tid jag blef invigd, började det nya kätteriets framgång! O Siri, o
mitt kära barn, att jag skall se äfven dig, min halfsysters dotter,
vara... Dock, det måste ju så ske. Jag har ju lofvat din moder att
icke söka att rubba din tro, och det skall jag hålla. Jag skulle
ju ock, om jag lyckades föra dig till den heliga katholska tron,
endast offra ditt unga lif åt ännu flera vedermödor, än dem lifvet
alltid eger. Och dock borde väl icke verldsliga beräkningar få ega
något inflytande i andliga ting. Ack, den ensamma blir svag äfven i
tron, då hon ingen ledare eger. Sancta Brigitta, ora pro nobis. O
sanctissima virgo Maria, ora pro nobis."
Den åldrigas händer knäppte sig tillsammans omkring radbandet, och
hon började att bedja öfver det, men hennes händer nedföllo maktlösa,
och hennes hufvud sjönk mot hennes bröst.
Sigrid knäböjde för att stödja henne, och den gamla lutade sitt
hvita hufvud mot den ungas blomstrande kind; när hon så hvilat ett
ögonblick, sade hon med svag röst: "tack mitt barn, det blir lättare
nu åter."
"Jag är ju dock en så dålig hjelperska", sade den unga flickan, sedan
nunnan åter lutat sig tillbaka i länstolen, "vill då icke min mors
syster låta föra sig till vårt hem? Vi skulle dock der kunna lemna
bättre vård."
"Tack, min Sigrid, men icke kan det så ske. Här har jag lefvat,
sedan jag vid din ålder egnade mig åt den välsignade Guds moders och
den heliga Brigittas tjenst, här vill jag dö som den sista trogna
tjenarinnan i deras helgedom. Ack, jag har sett huru helgedomen
blifvit öde, huru dess renlifves jungfrur gått ut i synd och verld;
huru dess murar vittrats och den heliga tron försmädats. Jag har sett
huru hvar man ryckte och rappade till sig af den heligas egodelar,
och sjelfva allmogen nekade att betala skatten till klostret, och
huru öfver hundrade hemman, som tillhörde sancta Anna och sancta
Brigitta, borttogos, så att vår fromma moder, Abedissan, måste sälja
klostrets dyrbarheter, än en präktig kredentz, än sjelfva kalkarne,
för att betala de dryga, klostret pålagda skatterna."
"Så gingo systrarna bort, många tog vår heliga moder opp till sig,
men andra gingo ut och bröto sina heliga löften. Endast en till
mig fanns qvar, då konung Johan, högtsalig i herranom, åter ville
upprätta klostret. Han vredgades öfver sådant oskick, ty han var icke
lik sin broder, hertig Magnus, som öfver sig kallade Guds straff,
då han ville ur Wadstena utdrifva de fromma systrarna, hvarföre
ock den heliga slog honom med vansinne. Snart var dock denna skymt
af en dagning för den heliga tron åter borta. Mig arma, ensamma,
har man dock tillåtit att få sitta qvar här och vårda, så vidt jag
kunnat, de heliga qvarlefvorna; fastän man med våld utdrifvit de
helige fäderne Franciskanerne från Raumo, redan för öfver fyrtio år
sedan. Och dock hade som ett järtecken, två år förut, staden brunnit
opp, och året derpå den kätterske prestens boning. Så utdrefvos ock
ur sanct Olofs kloster i Åbo de vördige fäderne Dominicanerne. Men
järtecken och straff trotsas af detta syndiga slägte! Liksom för att
håna det heliga, nedrefvos klostren i Wiborg, för att -- o styggelse!
-- för att dermed upphjelpa fästningsverken! Se, mitt barn, här i
detta hus har jag lefvat öfver sextio år, här hoppas jag vår fru och
helgonen låta mina gamla ögon slutas, och mina gamla öron domna. De
hafva så många år nödgats se och höra omtalas all den styggelse,
som bedrifvits. Sedan har jag visserligen fröjdats åt att åter en
rättrogen konung, vår Konung och herre Sigismundus, intagit sina
fäders thron. Måtte helgonen bevara honom för allt det svek och argan
list, som ställer sig emot honom, och gifva honom makt att skydda den
sanna tron och återföra de vilsefarande."
"Dock, det är tid att gå till hvila, min skröpliga lekamen behöfver
ro, äfven den unga behöfver sömn. Imorgon, om helgonen ännu bevarat
mig vid lif och krafter, vill jag efter morgonbönen meddela dig
åtskilligt, som du bör veta. Dock torde vara bäst, att först låta gå
förbi den stund, då de omkringboende äro vana att komma hit, för att
begära bot för sina åkommor. Om morgnarna bruka mina krafter vara
något mera stärkta, så att jag hoppas kunna då förmå meddela dig hvad
jag önskar säga."
Efter ännu en aftonsignelse lade sig den gamla nunnan till hvila, och
Siri skyndade att krypa ned i sin bädd, som hon redt i samma cell,
emedan de många tomma cellerna föreföllo henne så ödsliga och hemska.
Hon läste nu i stillhet sin aftonbön och bad ännu en gång, att henne
icke måtte tillräknas, att hon deltagit i syster Elins påfviska
gudstjenst. Länge hade hon svårt för att kunna somna. Den cell, der
syster Elin tagit sin boning, var belägen nära den stora, ödsliga
klosterkyrkan. Siri kunde ej låta bli att lyssna, hon tyckte sig
höra ständig rörelse derute. När vinden hven genom hvalfven, tyckte
hon att derute messades eller sjöngs psalmer, och bäfvande drog hon
sig tillsammans vid tanken på den tid hon skulle tillbringa i denna
öde boning, ett hem endast för obekanta makter. Men hastigt satte
hon sig opp, kastade en klar blick omkring sig i månskenet, såg hur
den åldriga slumrade på sin bädd, och sade vid sig sjelf: "fy Siri,
skall du vara barnslig och pjåkig! Skulle jag väl vilja lemna den
gamla att dö här, ensam och öfvergifven. Nej visst icke! Ah, det är
detta myckna underliga prat om helgon och allahanda döda menniskor,
som gör mig yr i hufvudet; aldrig hade jag kunnat tro, att jag skulle
få så mycket att göra med detta påfviska kram. Månne det är synd att
höra derpå? Till Gud måtte väl ändå äfven hennes väg föra, så from
och troende hon är! Och hvad angår mig att bedömma henne? Vårda och
sköta den gamla, bör jag, om hon än vore en hedning. God natt nu,
underliga, gamla klosterbyggnad! Nu lägger jag mig ned, och läser än
en gång mitt Fader vår, och så somnar jag visst. Och så gjorde ock
den femtonåriga."
Följande morgon infunno sig sjuka, från den kringliggande trakten,
för att begära bot, och den gamla nunnan utdelade råd och läkemedel
åt alla. Stundom en signelse, stundom en dryck, en bön, som skulle
läsas öfver den sjuke, eller dylikt. Sigrid hjelpte troget den gamla,
att, efter hennes anvisning, tillreda åtskilliga blandningar.
Sedan hvar och en fått sin del och gått sin väg, stannade man dock
utanför klostret och pratade en stund och öfverlade, hvem den unga
flickan kunde vara. Mången menade att hon väl vore en ny nunna, och
att nu, under den katholske kungens välde, klostret åter skulle
komma i flor; men slutligen sade en gubbe, åt hvilken hon räckt en
helsodryck: "Nej se om det annat är, än att de gamla heliga ännu ha
tänkt på Elin Knutsdotter, och det är minsan ej för mycket, för all
den tjenst, hon gjort dem, och alla de oljor, hon för dem bränt; och
så ha de skickat ned en engel att hjelpa henne nu på ålderdomen. Såg
ni inte huru vacker och from hon såg ut, med sina milda ögon, och så
ljus och fin och stilla. Jo tro man på att så är det."
"Åh, ditt tok, kommer du igen med ditt påfviska prat, skall det
aldrig gå ur dig. När ser du englar gå på jorden synliga?"
"Ja icke sen detta kätterska reformationsväsendet, som de kalla det,
kom i landet; men se här i Nådendals kyrka rå de heliga helgonen
ändå, och det vet jag, att vill heliga Guds moder, nog har hon makt
att skicka englar dem till tjenst, som tillbedja och offra åt henne."
"Åh prat du, jag börjar nästan ångra mig, att jag lät narra mig hit,
att ta emot af hennes papistiska meklamenter. Visst är den skälfvan
stygg, när den rätt sätter an, men jag hade hellre bordt bruka den
kuren jag lärde emot den förr, och den är god; ty det var sjelfvaste
befallningsmannen på Åbohus, herr Lars Hordeel, som för flere år sen
lärt den kuren, och det är ändå bara papistiskt otyg med det här
klostret, bara signeri och styggelse."
"Nå huru var den boten som herr Lars lärde."
"Jo, man tar tre oblater och låter någon skrifkunnig person skrifva
på den första: J namn faders (kors) sons och den helige andes, och
på den andra oblaten skrifver man: och sonen (kors) sjelfver gud och
på den tredje oblaten: och den helige ande (kors) som för dig lidit
hafver, och så äter man dem tre dagar å rad. Och si det är intet
papisteri och signeri under, så att om det hjelper, så är allt godt."
"Ja ja", utbrast nu en gumma, som såg litet förnämlig ut med sin
veckade duk på hufvudet, "nog kan det väl vara bra, men nog vet jag
mot skälfvasot ett medel som är bättre, ty det skref sjelfvaste
drottning Margretha, konung Göstas husfru, och lärde det åt sin
syster, fru Martha. Och det har jag hört af min mor, som tjente
sampiga på Åbohus, med en som hade hört det af en tjenstepiga på
Hörningsholm. Och det är godt mot alla åkommor, och det är att skafva
hjerpfjädrar af pennorna och torka och gnida fint, och dricka det med
varmt öl, äfvensom att bränna fjädrarne och sedan lukta på dem."
"Ja ja, mor, det der kan vara godt för förnämt folk, men hvem vet
ändå om det passar för de ringa. Nej, nog går jag till nunnan i
morgon efter den dryck, hon lofvade mig; hon har hjelpt mig förr,
och kan väl göra så nu med. Ser J mor", sade gumman och såg klok ut,
"här bär jag på mig en jernbit under tröjan, och så kan icke något
trolltyg bita på mig."
Snart skingrades alla de hjelpsökande, och nu sade den gamla nunnan:
"Siri, du enda dotter af min halfsyster som alltid varit mig huld,
och som sjelf nu vårdar den gamla, jag ville lemna dig ett minne af
mig. Nyss har man sagt mig, att mig skall i arf hafva tillfallit ett
litet stycke jord, ett par mil härifrån uppåt kusten. Min tid går ut,
jag kan deraf intet begagna. S:ta Brigitta är plundrad på alla sina
egodelar, en gåfva till detta hennes heliga hus, skulle blott bli
ett nytt rof, om det ens finge gifvas. Jag har önskat gifva dig ett
minne af mig, och tillkallade för ett par dagar sedan tvenne ärliga
bondemän, åt hvilka jag förklarade min yttersta vilja vara, att du må
ärfva detta lilla gods, om det är sanning att min gamle frände dött
och att det öfvergår på mig. Jag har uppsatt min vilja skriftligen,
och bönderna hafva derunder satt sitt bomärke. Detta jordstycke är
helt litet och af ringa värde, du kunde derföre köpa dig ett gyllene
halssmycke med rubiner eller saphirer, men gör dock icke det. Behåll
det. En åldrigs välsignelse hvilar deröfver. Kanske skall det en gång
göra dig större tjenst, än ett gyllene smycke skulle göra."
"Ännu en sak vill jag meddela dig, mitt barn." Stödd mot Sigrids
arm, gick den gamla ut i kyrkan och till en med sirater prydd vägg.
"Jag vill nu meddela dig något, som väl föga kan komma dig till
någon nytta; men ho kan dock förutsäga, hvad som enhvar förestår?
Hufvudsakligaste skälet till att jag meddelar dig denna hemlighet, är
den, att jag icke vill att den skall dö med mig. Må äfven du, innan
du lemnar verlden, meddela den åt någon annan. Se här, mitt barn, så
skall du vrida på denna sirat, då öppnar sig, som du ser, en dörr.
Detta var fordom en gång, som sträckte sig långt, man har sagt ända
till Åbo. Hvart den än gick, den var åtminstone en utväg ur klostret,
som endast några få kände. Nu är den igenrasad längre fram, men som
du ser, är här dock ett stycke ännu öppet. Detta ställe känner numera
ingen annan än jag. Upptäckas kan det svårligen, före den dag, då
kyrkans murar ramla. I tider af fara, kan det tjena att rädda någon
undan förföljelse, Omtala det derföre icke för någon. Det har förut
räddat menniskolif och lycka, och kan ännu göra det."
Siri log i sitt sinne åt den vigt, den gamla fäste vid detta
meddelande, men tyckte ändå att det var allt helt roligt att känna
något, som ingen annan i hela verlden visste, icke ens mor, som dock
hade reda på så mycket.
Snart derefter hvilade Finlands sista nunna i sin graf, och det
stolta klostret Nådendal har småningom fallit i grus. Endast
kyrkan reparerades och begagnades sedermera. Men går du en morgon
på den lilla staden Nådendals tysta gator, och ser huru flinkt
strumpstickorna röras i händerna på hvarje mötande liten flick- eller
pojkbyting, då ser du ett ännu lefvande minne af den heliga Brigittas
systrar.


II.

I stugan på Tannila surrade spinnrockarne flitigt. Närmast dörren
suto husets pigor och trampade ifrigt rockarne, under det de utdrogo
långa trådar ur sina lin- eller blårtottar. Vid ett af de små
fenstren väfde en af pigorna vadmal. I rummets öfra ända surrades
spinnrocken lika ifrigt omkring af husets unga dotter, jungfru
Sigrid, och det fina mjuka linet drogs af hennes runda, hvita
fingrar, till ett garn, så jemnt och glänsande, som silke.
Men hennes mor, fru Metta, hade sällan ro att sitta långa stunder
vid spinnrocken. Än vandrade hon ut till visthuset, för att se åt om
rottorna skonat de på väggen i rader hängande skinkorna och hararna,
än stannade hon vid en spinnrock, för att skynda på en spinnerska,
än hjelpte hon den väfvande att fastknyta en ända på väfven. "Ah ja,
väfven håller bra nog, märker jag. Jo Elsa har spunnit ränningen och
när hon så vill, kan hon få dugligt garn på rullan. Det vet jag, som
sjelf lärde henne spinna, när hon ej var högre, än som så. Mor hennes
hade dött åt året, och hennes far var dräng på godset, men icke kunde
han lära henne spinna. Jo, gudskelof, sitt hushåll har man förstått
att sköta här i verlden, och af godt och rent adelsblod har man
kommit, och icke behöfver man tåla att en sådan, som fru Brita, herr
Regert Oxes, tränger en ur kyrkbänken. Oxe heter hon och borde heta
ko, så för hon sig, fast hon klär sig med pjukmyssa."
Sigrid surrade allt flitigare om sin rock, och såg på sin tott
så noga, som om det gällt att spinna sin lyckotråd, men svarade
ingenting.
"Ja, jag har klagat", fortfor fru Metta. "När herr Matts, pastorn,
reste för att betyga sin vördnad för hans högvördighet Biskopen,
mester Erik, som håller visitationer i moderkyrkan, bad jag honom med
samma anmäla, hurusom fru Brita ville tränga mig ur kyrkbänken, och
begära straff öfver henne, för sådant vanartigt uppförande. Gamle
herr Matts mente väl bäst vara, att låta saken ligga ogild; men mig
skall ingen förolämpa, om än min herre och man icke är hemma för att
försvara mig; såsom han ock sällan är hemma, utan mest i Flemingens
följe."
Fru Metta tog i detsamma ned en stor nyckel från sin spik i
nyckelskåpet, och gick till fiskboden, för att efterse sitt förråd
af torra gäddor. När hon vände och synade sina gäddor, sade hon vid
sig sjelf: "ja man må väl vårda en sådan välsignelse, vår not i år
blifvit hugnad med. Det blir godt nog att kännas vid, och så kan
man ha något att ge en fattig menniska, hvilket nog väl behöfves i
dessa tider, då ingen annan har mat att sticka i munnen, än herr
Clases knektar. Ja, det säger jag för sann, om än herr Erik håller
honom i ära. Men se det gjorde saken, att jag lät drängarne lägga
en julkaka i notkilen i första notvarpet, det syns att det halp,
och vi fick fisk. Gamle herrn på Storby mente att det vore signeri.
Bara gammelprat! Är inte bröd guds gåfva, och hvad är det för ondt
i att locka fisken? Men herr Clas, han lemnar hvarken kakan eller
fisken, allt skall knektarne ha. Vore jag karl, jag skulle ge den
bondeplågarn hin svarte, och hålla mig till hans fursteliga nåde,
hertig Carl. Men herr Erik, han är så from, och är som förhexad i
Flemingen. Finge jag honom nu bara hem, jag skulle visa honom den
afskriften af hans furstliga nådes bref, som de hade skickat hit med
Månsas Lisa. Der får man nog si hur Flemingen far fram och förtrycker
landet, och ställer till uppror mot kungen. Ja gud hjelpe herr Erik.
Hertigen hotar så hårdt att straffa hvar och en, som håller med den
landsförderfvarn, som det står i brefvet, som vill vara som tuppen
på sophögen, och tycker sig vara vår kung; och det sa Månsas Lisa,
att skulle bara alla ge sig under hertigen, så skulle nog bli god tid
i landet, ty hertigen hade sjelf sagt, att det var bara till sina
upproriska stämplingars bedrifvande, som Flemingen ville hålla qvar
krigsfolket i landet."
Fru Metta, liksom mången annan, var ej precist lätt att förmå med
skäl, att öfvergå till annan mening, än den hon sjelf hyste, men
deremot, liksom ock mången ann, ganska hastig att sluta sig till och
vara öfvertygad om, hvad någon granngumma berättade och sade; om än
hon för resten hade ganska ringa förtroende för samma gummas förstånd.
"Nej, men står der icke en bytta, så att rottorna kunna hoppa upp på
åsen, och derifrån på fisken. Jo, jag säger! Hade man ej ögonen med
sig! I morgon skulle hvar enda fisk varit gnagad."
Fru Metta hade varit så fullt sysselsatt med sina fiskar, att hon
ej förrän nu varsnade, att vid visthusdörren stod en ung bonde och
tummade på sin pitnilka, den han höll i handen. Nu ref han sig bakom
örat, och framräckte ödmjukt åt fru Metta ett papper, hvilket befanns
vara en kallelse från hans högvördighet Biskopen, till fru Metta
Liljeholm, att infinna sig vid kyrkan.
Fru Metta skyndade att stänga visthusdörren och började ordna hvad
som under hennes frånvaro borde uträttas.
"Ja, ungdom och visdom! säger man, och så säfliger hon är, icke har
man mycken nytta af henne. Hur kan man vänta att hon skall kunna
hålla ordning på folket! Der sitter hon bara och spinner; fast bra
spinner hon, det måste jag medge." Emellertid fick nu ändå Sigrid en
mängd förhållningsorder, om hvad som under fru Mettas frånvaro skulle
uträttas, och så skulle det bära af. Ett bräde lades tvärs öfver en
arbetskärra, deröfver breddes en rya och deruppe satte sig fru Metta
med tömmarne i den ena handen och piskan i den andra. Nere på kärrans
botten fick en liten gosse sin, ej just beqväma, plats, för att
medfölja till sin matmors och hästens uppassning.
"Vappo, se till att ej fåren gå in i hafverlandet derborta. Var
aktsam om elden, Brita. Sigrid, låt se du har akt på att arbetet går;
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Sigrid Liljeholm: Roman - 02
  • Parts
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 01
    Total number of words is 4836
    Total number of unique words is 1723
    29.6 of words are in the 2000 most common words
    40.0 of words are in the 5000 most common words
    45.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 02
    Total number of words is 4678
    Total number of unique words is 1692
    28.8 of words are in the 2000 most common words
    38.3 of words are in the 5000 most common words
    43.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 03
    Total number of words is 4831
    Total number of unique words is 1684
    32.0 of words are in the 2000 most common words
    40.7 of words are in the 5000 most common words
    45.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 04
    Total number of words is 4909
    Total number of unique words is 1577
    31.2 of words are in the 2000 most common words
    40.9 of words are in the 5000 most common words
    45.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 05
    Total number of words is 4872
    Total number of unique words is 1630
    30.9 of words are in the 2000 most common words
    41.4 of words are in the 5000 most common words
    45.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 06
    Total number of words is 4992
    Total number of unique words is 1464
    34.4 of words are in the 2000 most common words
    45.8 of words are in the 5000 most common words
    51.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 07
    Total number of words is 4928
    Total number of unique words is 1627
    31.6 of words are in the 2000 most common words
    40.6 of words are in the 5000 most common words
    46.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 08
    Total number of words is 4752
    Total number of unique words is 1668
    29.6 of words are in the 2000 most common words
    39.8 of words are in the 5000 most common words
    44.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 09
    Total number of words is 4802
    Total number of unique words is 1645
    31.6 of words are in the 2000 most common words
    42.3 of words are in the 5000 most common words
    47.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 10
    Total number of words is 4795
    Total number of unique words is 1665
    30.5 of words are in the 2000 most common words
    41.6 of words are in the 5000 most common words
    45.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 11
    Total number of words is 4800
    Total number of unique words is 1572
    31.0 of words are in the 2000 most common words
    40.4 of words are in the 5000 most common words
    45.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 12
    Total number of words is 4860
    Total number of unique words is 1520
    31.8 of words are in the 2000 most common words
    41.3 of words are in the 5000 most common words
    45.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 13
    Total number of words is 4844
    Total number of unique words is 1519
    31.7 of words are in the 2000 most common words
    42.0 of words are in the 5000 most common words
    46.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 14
    Total number of words is 4874
    Total number of unique words is 1572
    32.5 of words are in the 2000 most common words
    42.8 of words are in the 5000 most common words
    47.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 15
    Total number of words is 4769
    Total number of unique words is 1668
    30.6 of words are in the 2000 most common words
    41.1 of words are in the 5000 most common words
    45.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 16
    Total number of words is 5024
    Total number of unique words is 1513
    33.7 of words are in the 2000 most common words
    44.8 of words are in the 5000 most common words
    49.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 17
    Total number of words is 4979
    Total number of unique words is 1521
    33.4 of words are in the 2000 most common words
    42.5 of words are in the 5000 most common words
    46.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 18
    Total number of words is 4771
    Total number of unique words is 1600
    30.6 of words are in the 2000 most common words
    41.4 of words are in the 5000 most common words
    46.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 19
    Total number of words is 4917
    Total number of unique words is 1577
    34.6 of words are in the 2000 most common words
    44.9 of words are in the 5000 most common words
    49.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Sigrid Liljeholm: Roman - 20
    Total number of words is 2069
    Total number of unique words is 764
    41.8 of words are in the 2000 most common words
    50.9 of words are in the 5000 most common words
    54.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.