Samling af Swenska Ordspråk - 4

Non semper seriet quodcunque minabitur arcus.
He looks one way and rows another.
Han är sin egen lyckas smed.
Suæ fortunæ faber, it. sibi ipse auctor malorum.
Han hörer intet på det örat.
Surdo narratur fabula. _Ter._
Han är både döf och blind, som orren då han spelar.
Han bytte ko i wärre nöt, it. ett ondt i hälften wärre.
Il changea un cheval borgne pour un aveugle.
Han är som imellan twänne eldar.
Auribus tenet lupum. _Erasm._
Han är kommen mellan ko och körgård. id.
Inter sacrum & saxum, inter malleum & incudem versari. _Orig._
Il est entre l’enclûme & le marteau.
Han har intet tak öfwer hufwudet.
Il est logé au quatre vents. it. Il est logé à la belle étoile.
Han har kommit ur askan i elden.
Fumum fugiens in ignem decidit. it. Incidit in scyllam cupiens
evitare charybdim. _Hor._
Il a sauté de la poêle dans la braise. it. Il est tombé de la
fievre en chaud mal.
Out of the frying into the fire.
E caduto dalla padilla nella bràgia.
_Er steckt zwischen thür und angel._
Han kom ur regnet i takdroppet. id.
Il se cacha dans l’eau de peur de la pluie.
Han kom helskinnad ur leken.
Il sortit de l’affaire à bon marché.
He came fairly off.
Han war uppe förr än hin fick skorna på sig.
Han har intet stått up på den rätta sidan. it.
Han är wresig, kort för hufwudet. id.
Han gjör intet många glada gäster.
Han är på sin kant, d. ä. tycker om sin person.
Sibi aliquid esse videtur.
Il est sur son quant.
Han har tagit spender-byxorna på.
Han har Länsmans-öron.
Han har kjört kjärran i smutsen.
Han kröker sig, som en hårdlifwad hund.
Han grinar som en sol-warg.
Han har gått för bittida ifrån mästaren.
Han fick intet för de kolen, han brände, den gången.
Oleum & operam perdidit.
Han skarfwar, it. skär i wäxten, ljuger.
Han bygger slått i luften.
Il fait des châteaux en Espagne.
Han far som Jehu, it. som hin for öfwer Helsingeland.
Han är kommen up i flottet öfwer båda öronen.
Han roar sig åt smällen, som de gamle kuskarne.
Han är som so i samma skinn.
Johannes in eodem.
Han står som en målad bock.
Han har plumpat i protocollet.
Han ligger på skatten, som hönan på äggen.
Han dör ej förr än kalfwarne bita ihjäl honom d. ä. han är seglifwad.
Ultra cornices vivax. _Erasm._
Han wäntade sig guld och gröna skogar.
Aureos sibi pollicitus montes. _Plaut._
Han trodde få skära guld med tälgknifwar, it. ösa guld med gjöpnar. id.
Han fick sitta imellan, it. han fick betala calaset, it. binda båten, it.
betala fiolerna.
Han fick sina posar malda.
On lui a bien rendu son change.
Han tog concepterna ifrån honom.
Han fick sticka pipan i säcken. id.
Han slapp icke oslickad. id.
Han kom under fund dermed.
He smocked it out.
Han tog honom på reden.
Han är dum som et spån, it. kålhufwud.
Han kan intet räkna til fem.
Han talar som et stekt fårhufwud.
Han talar i nattmössan. id.
Han nickar god mening.
Han håller sin peppar dyr.
Il fait bien faire valoir son drogue.
Han är ej god äta ur fatet.
Han är bättre äta med, än träta med.
Han äter med alla och håller med ingen.
Han nänns intet äta sig mätt.
Han har satt sig på sina höga hästar.
Il est monté sur ses grands chevaux.
Han har satt räfwen til gåsewaktare.
Il a donné la brebis à garder au loup.
Han har sqwallrat ur scholan.
Han går för sig sjelf, som de store gäßlingarne.
Han har både näbb och klör.
Il a de bec & des ongles.
Han har fått sina wingar klippta, it. stäckta.
Han är rädd derom, som tiggarn om sin pose.
Il en est jaloux comme un gueux de sa besace.
Han är lyckones barn.
Han är född under en lycklig planet. id.
Albæ gallinæ filius. _Erasm._
Il est fils de la poule blanche.
Han är olyckones mönsterskrifware.
Han har börjat i en galen ända.
Il a bridé son cheval par la queue. it. Il veut écorcher
l’anguille par la queue.
Han tog sin matts ur scholan.
Han fölgde honom i hamn och häl, it. i hack och häl.
Il lui etoit toujours sur les talons.
He was at his heels.
Han lade lök, rättare, lack på laxen. _Ihre._
Han har förlorat sin latin.
Il a perdu son latin.
Han löper med limstången.
Blanditiis irretire tentat. _Ihre._
Han är grå på mig, it. har grått öga til mig.
Minus bene erga me animatus. _Ihre._
Han är honom en nagel i ögat.
Han wet icke hwar han är hemma.
Han skämmer intet en sak för et ord skull.
Han har fått munnen på skaftet, it. munn-lädret i gång.
Han kan tala för skålen, it. både skära och lägga före.
Han har ej ondt af tunghäfta. id.
Han klynckar öfwer helt skinn.
Han wil ej at man skal röra på den strängen.
Il ne veut pas toucher cette corde.
Han seglar för full wind, it. för fulla segel.
Ventis secundis navigat, it. Omnia ei prospere accidunt.
Il a le vent en poupe.
Han är nyß kommen ur skalet.
Il ne fait que sortir de la coquille.
Han har ett contrabands ansigte.
Un visage de contrebande.
Han kommer ej i brådkastet.
Han gör berg af sandkorn, it. elefanter af myggor.
Il fait d’une mouche un elephant.
Han klyfwer hår, it. är en hårklyfware.
Il fend un cheveu en deux, ou en quatre.
Han är hastig, som man tände eld i blånor.
Han hade wäl sedt, om ej ögonen warit i wägen.
Han är ej bråfeg, som skall lefwa den tiden.
Han råder intet mer, än kjöra ut hunden och gå sjelf efter honom.
Han har sjelf eldat badstugan åt sig, d. ä. han har sig sjelf att skylla.
Han är icke så galen som hufwudet är ludit.
Han skenar intet öfwer skacklorna.
Han tål ej, att solen skiner i wattnet.
Han är rädd för sin egen skugga.
Umbram suam metuit. _Plaut._
Han älte och kjörde och sammanförde.
Mare cœlo confundebat. _Erasm._
Han sjunger ur en annan ton, it. tager sina ord uti sig.
Palinodiam canit.
Il chante la palinodie.
Han sparar på styfwern och slösar med dalern.
Han har altid något hål at krypa uti.
Rimam semper reperit. _Erasm._
Han låter wäl twå hålla sig till deß den tredje kommer.
Han är wand wid ekeluten.
Han gjör ingen mask emot.
Han war ej med när wår Herre förråddes, id.
Han är något beckfingrad, it. har långa fingrar, d. ä. tjufaktig.
Han är klåfingrad.
Les mains lui demangent.
Han är ej wärd att taga up på en wäg.
Han är så god tappad som hittad, id.
Han duger hwarken at gömma eller kasta bort. id.
Il n’est bon ni à rôtir ni à bouillir.
Han tog bladet ifrån munnen.
Han föll in med dörren i huset, it. sjöng rent, eller plumpt ut.
Han skämmer twå då han rosar den tredje.
Han skämmer intet et godt lag.
Han har tungan på baken, d. ä. baktalar.
Han har sit hufwud för sig sjelf.
Han har skinn på näsan.
Han hade mycket ogjordt och litet olefwadt.
Han är god wärja, som ingen wil härja.
Sat habet fautorum, qui semper recte agit.
Han har myrägg under fötterna, d. ä. kan icke stå stilla eller trifwas på
et ställe.
Des oeufs de fourmis sous les pieds.
Han är god som guld.
Han lägger döförat til.
Han tränger litet, som ej tränger mer än en gång.
Han är oskyldig som det barnet som föddes i natt.
Il est innocent comme l’enfant qui vient de naître.
Han är ej fattig som råder om sitt.
Han har warit i Rom och icke sedt Påfwen.
Han skonar intet barnet i waggan.
Han har ätit skat-ägg, d. ä. kan icke tiga.
Han smörjer smöret på råcken och äter torra brödet, d. ä. sparar i födan
för att kläda sig.
Han jämnkade, som käringen jämnkade barnfoten.
Han yfwes, som påfogeln öfwer sina fjädrar.
Il se mire comme le paon dans sa queue.
Han har ej alla skrufwarne i behåll, eller har någon skruf lös.
Il a des chambres a louer dans sa tête.
Han har rötmånaden i hufwudet.
Han mister intet som först får.
Han tager der det är och lägger der det fattas.
Han flyter, som wattnet ikring stenar, d. ä. har ingen fast bo-päl.
Il est comme l’oiseau sur le branche.
Han förstod winken, it. halfqwäden wisa.
He took the hint.
Han ser intet längre än näsan räcker.
Il ne voit plus loin que son nez.
Hand bör hand få, it. Man söker man, _Phr. Jur._
Haren låg intet i den busken.
Harm gör helfwete.
Har man det som klingar, får man wäl den som springer.
Pecuniæ omnia obediunt.
Har du ingen ting, så är du ingen ting.
Re sine nullus eris.
Har man trampat öfwer den ena skon, så frågar man ej efter den andra.
Har man klockat, bör man ock gala.
Apres la panse vient la danse.
Har man sagt a, bör man ock säga b.
Quand le vin est tiré, il faut le boire.
Har min son lycka, förstånd behöfwer han intet.
Hastigt gifwit, är dubbelt gifwit.
Qui cito dat bis dat.
Qui donne tôt, donne deux fois.
Chi dà prèsto, dà due volte.
Heder byter seder.
Honores mutant mores, raro in meliores.
Gli onori changiàno i cuori.
Hema som en björn, borta som en skuten örn.
Herre-gunst och april-wäder äga icke länge bestånd.
Herre-dörren är wid in och trång ut.
Herrar och narrar ha fritt språk.
Herrar och hundar stänga icke dörren efter sig.
Hinner man alnen, så hinner man wäl spannen.
Hjelpen är god så när som i grötfatet.
Hjelper icke räfwe-pälsen, måste man bruka lejonhuden.
Hitta och tiga har tjufwen i barmen.
Res inventa & non restituta est quasi furto ablata.
Hoftrapporne äro altid slippriga.
Hosta och kärlek kunna icke gerna döljas.
Amor & tussis non celatur.
Huden är närmare kroppen än skjortan.
Tunica pallio propior.
Plus près est la chair, que la chemise.
Near is my shirt but nearer is my skin.
Mi tocca piu la camiscia ch’il giuppone.
Hugg hufwudet af gåsen, så kacklar hon intet mer.
Mort la bête, mort le venin.
_Ein todter hund beist nicht._
Hungren är et swårt swärd.
Durum telum fames, it. grave tormentum fames.
Hungren är god för matleda.
Hungren är den bästa kryddan.
Optimum cibi condimentum fames. _Socrat._
Hunger is the best sauce.
Hungren wäljer intet bröd.
A la faim il n’y a point de mauvais pain.
Hungren lärer hunden äta rönnbär, it. suräplen.
Hungrig mage gjör en god kock.
Jejunus raro stomachus vulgaria temnit.
L’asino chì a fame, mangia d’ogni strame.
Hunden ser wäl hwad skinn han rifwer.
Hunden wet wäl hwar hyndan sitter.
Hunden får intet hwar gång han wiskar med rumpan.
Hunde-sår botas med hunde-hår.
Il faut reprendre du poil de la bête.
Husbondens öga gjör hästen fet.
Oculus Domini saginat equum.
L’occhio del padròne ingrassa il cavallo.
_Des Herrn auge mästet das pferd._
Husbondens fotspår äro så goda som gödsel.
Vestigia Domini optimum stercus.
L’oeil du fermier vaut fumier.
Hustru, häst, kläder och sko lånas illa ur bondens bo.
Hwad hjelper det kon mjölkar, när hon sjelf spjernar ut det?
Hwad hjelper det hunden skäller på månen, den går dock sin gilla gång.
Vana est sine viribus ira. _Liv._
Hwad gjör icke Tysken för pengar, sade bonden om markattan.
Hwad har Saul at gjöra bland Propheterna? _Bibl._
Hwad skulle min Son på Galejan?
Hwar är Herre öfwer sin stackare.
Hwars mans wän är hwars mans narr.
_Aller leute freund, jedermans geck._
Hwar är sig sjelf närmast.
Quisque sibi proximus, it. Proximus sum egomet mihi. _Ter._
Hwar tiggare bör bli i sin socken.
Hwar häst är som han är hållen til.
Hwar fogel sjunger efter sitt näbb.
Chaque oiseau gazouille comme il est embecqué.
Hwart kar står på sin egen botten.
Hwar är sine egne ords uttydare.
Hwar rosar sin wattwälling.
Suum cuique pulchrum.
Ad ogn’ uno il suo par bello.
Hwar tycker om sitt, och så blir all mat äten och alla pigor gifta.
Diversis diversa placent, & sua gaudia cuique.
Hwar talar om sina yrken.
Navita de ventis, de tauris narrat arrator. _Ov._
_Jeder spricht von seiner kunst._
Hwar har sin smak.
Chacun a son goût.
Hwar har sin wurm.
Trahit sua quemque voluptas. _Virg._
Chacun a sa manie.
_Jeder hat seinen wurm._
Hwar brukar sin sed, sade bruden, förde waggan med sig.
Suus cuique mos.
Hwar har sin börda, it. något at blåsa på.
Quisque suos patimur manes. _Virg._
Hwar går in för sig.
Hwar står eller faller sin egen Herre. id.
Hwar sope rent för sin dörr.
Tunc alios culpa, cum tu sis sine culpa.
_Jeder fege vor seiner thüre._
Hwar skrapar under sin gryta.
Hwar är tjuf i sin näring.[3]
Ad suum quemque quæstum æquum est esse callidum.
Hwar är sin gåfwa lik, sad’ käringen gaf Hofmannen en spik.
_Die gabe ist wie der geber._
Hwar fogel tycker om sitt bo.
Chaque oiseau trouve son nid beau.
Ad ogni ucello suo nido par bello.
Hwar skall den obudne sitta?
Hwar tager man bröd i öknen?
Hwar tupp är herre på sin sope-hög.
Gallus in suo sterquilinio multum valet.
Un coq est bien fort sur son fumier.
Hwar man sätter tjufwen, så har man ondt af honom.
Hwem wet hwar haren löper, sade bonden, satte snaran på taket.
Hwem will wara en hund för et ben skull?
Hwita höns wärpa ock windägg.
Peccat & sapiente sapientior.
Hwit kalf och röd, will han ej lefwa må han dö.
Håll dig i skinnet.
In propria quiesce pelle. _Horat._ it. Intra tuam te contine
pelliculam. _Ter._
Hårdt emot hårdt, sad’ hin, slog gumpen i berget.
Hälaren är icke bättre än stjälaren.
Utrique sunt fures, & qui accipit & qui furatur.
_Der hehler ist wie der stehler._
Hälften hwar, sad’ Germund om plåten.
Här spelas icke om äpplen och päron. d. ä. saken är af wigt.
Il n’est pas jeu d’enfans.
Här gäller lag och icke slag.
Här äro icke så rika herrar döde.
Höga hästar gjöra swåra fall.
Högt på pall gjör djupa fall. id.
Tolluntur in altum, ut lapsu ruant graviori. _Claud._
Höga trän blåsa snarast omkull.
Magna repente ruunt.
Högmod går för fall.
Superbiam lapsus sequitur.
_Wenn hochmuth geht auf, geht das glück nieder._
Hög lycka håller icke gerna färg.
Högfärden sitter ofta under wadmalströjan.
Sub veste vili sæpe fastus hospitatur.
Högsta rätt är stundom högsta orätt.
Summum jus, summa saepe injuria.
Hönan lefwer så wäl af sitt krafs, som Lejonet af sitt rof.
Hött är med ingo bött. _Phr. Jur._ it. hot dräper ingen.


I.

I hwilket finger man skär sig, så blöder det.
I nöden pröfwar man wännen.
Amicus certus in re incerta cernitur.
Au besoin on connoit l’ami.
A friend in need is a friend in deed.
I nödfall brukar man träben.
I dag mig, i morgon dig.
Hodie mihi cras tibi.
I dag röd, i morgon död. id.
I dag rik i morgon fattig.
Irus est subito, qui modo Cræsus erat. _Ov._
I rad i rad sad bonden hade intet mer än en ko.
I otid skall man troll dräpa.
I stilla wäder äro alla goda sjömän.
Omnes cum valemus, recta consilia ægrotis damus. _Ter._
I tystaste wattnet gå de största fiskarne.
Jag har ännu en gås oplåckad med honom.
Jag känner dig, jag köper dig intet.
Te intus & in cute novi. _Pers. sat._
Jag känner nog krutet, d. ä. kryddan, sade hin om näßlan.
Tollat qui noverat. _Erasm._ Tanti pœnitere non emo.
Jag trodde wäl mor skulle dö, hon gapa så illa.
Jag lefwer wäl ännu en hundsålder.
Jag frågar hwarken efter Per eller Pål.
Jag tager ingen ting för det jag ljuger.
Jag wetste wäl leken skulle så lycktas.
Jag åker sad’ gåsen, när räfwen lopp til skogs med henne.
Jaga och intet få, plöja och intet så, läsa och intet förstå.
Ila kommer aldrig til hwila.
Cunctator requiem non invenit. _Ihre._
Illa brukadt illa bergadt.
Par prœmium labori.
Inbilla folk, at månen är en grön ost, it. at korpen är hwit.
Inbillning är wärre än pesten.
Ingen rädder här, sad’ bonden språng för haren.
Ingen bättre klåckare, än en afsatt prest.
Ingen bättre mäklare, än en af sig kommen köpman.
Ingen man längre än Gud will.
Ingen lofwen utan hållen.
Ingen är så lång, at han ju måste räcka sig, och ingen så stackot, han
måste ju kröka sig.
Ingen häst så god, at han ju kan snafwa.
Il n’y a si bon cheval qui ne bronche.
It is not so good horse that never stumble.
Ingen annans wän i hafwet.
Ingen bror i spel.
Ingen sticker så annans barn i barmen, at icke foten sitter ute.
Ingen lastas förr än han skall gifta sig, och ingen rosas förr än han är
död.
Ingen gråter i barnsäng, at hon kom för sent i brudsäng.
Ingen herre til sjös.
Ingens herre och ingens dräng.
Ingen har frid längre, än hans granne will.
Ingen kan tjena twå herrar. _Bibl._
Ingen är så god, som ej har något lyte, och ingen så illack, som ej har
någon dygd.
Ingen födes mästare.
Nemo nascitur artifex.
Ingen kjöper grisen i säcken.
On n’achet le chat en poche.
Ingen kull, der ju något rötägg finnes.
Ingen syßla så liten, som ej är hänga wärd.
Ingen kan wara alla til lags.
Momo quis satisfacere potest? it. Ne Jupiter, quidem omnibus
placet.
Ingen olycka ensam. se ofw. Den ena olyckan har den andra i följe.
Ingen ro utan oro.
Ingen prophet är mer föragtad, än i sit fädernesland.
Personne n’est prophète en son pays.
Ingen stal, om ingen gjömde.
S’il n’y avoit point, qui gardoit les larcins, on ne troveroit
guere de voleurs.
Ingen födes utan fel.
Vitiis sine nemo nascitur.
Ingen så god kusk, han kan ju någon gång stjelpa.
II n’est si bon charretier qui ne verse.
Ingen så lycklig, at ju något fattas honom.
Nemo ex omni parte beatus. it. Quemque suæ syrtes & sua scylla
manet. _Ovid._
Ingen kan wara domare i sin egen sak.
Intet hwete är så rent, som ej har sina agnar.
Ogni grano ha la sua semola.
Every bean has its black.
Intet win utan drägg. id.
Intet under, att hunden blir snart gammal; han springer så många onödiga
fjät.
Intet är för litet.
Intet är tillika upfunnit och fullkomligt.
Nihil simul inventum & perfectum.
Intet under solen är beständigt. _Bibl._
Sub sole nihil stabile.
Ingen ting duger oförsökt.
Item hjelper ock til en predikan.
Ju fler mann, ju bättre lycka.
Ju större skalk, ju bättre lycka.
Fortuna favet ignavos.
_Je grösser schalck je besser glück._
Ju längre på dagen, ju wackrare folk.
Ju mera man stryker katten, ju högre sätter han stjerten.
Ju mer man rörer i skarnet, ju wärre luktar det.
Convitia si irrascere, magis innotescunt, spreta autem
indolescunt. _Tacit._
Plus on remue la merde plus il put.
Ju flere kockar, ju dåligare soppa.
Segnius expediunt &c.
Ju mer man ömkar barnet, ju wärre gråter det.
Ju mer man hatar geten, desto bättre trifs hon.
Ju mer man klår skabben, ju wärre kliar han.
Jämnt öl och jämna pengar.
Jämnt som en spik.


K.

Kaka söker maka.
Concolores aves facillime congregantur.
Chacun se prenne a son pareil.
Birds of like feathers flock together.
_Gleich und gleich gesellen sich gern._
_Fugle af ens fjedre samles gjerne._
Kannelyckan och sonelyckan äro altid goda.
Kasta intet små stenar åt wår Herre; han kastar stora igen.
Kasta skottkolfwar.
Verba aculeata v. dicta mordentia efferre. _Ihre._
Kasta skaftet efter yxan, d. ä. ge alt förloradt.
Jetter le manche apres la cognée.
Katten will wäl ha fisken; men han will intet wäta fötterne.
Felis amat pisces, sed aquas intrare recusat.
_Katten vil hafve fisken; men hand vil icke väde kloerne._
Kattens lek är musens död.
Hæ nugae seria ducunt in mala.
Katten ser wäl hwem han sleker.
Klaga för hunden at hyndan bet en.
Justa ab injustis petere stultum est.
Il vaut autant être mordé d’un chien, que d’une chienne.
Kläderne göra icke karlen.
L’àbito non fà il mônaco.
_Das kleid macht den mann nicht._
Knyter du handen så, at intet går ut, kommer ej eller något derin.
Konungens kaka är dryg.
Konungar hafwa långa armar.
An nescis regibus longas esse manus? _Ovid._
Kon går intet altid i smör-moßan.
Non semper oleum.
Konsten är intet tung at bära.
Ars neminem gravat.
Konsten wäxer intet på trä.
Kommer dag så kommer råd.
De mane consilium.
A nouvelles affaires, nouveaux conseilles.
Col tèmpo viène il consiglio.
_Kommt zeit, kommt rath._
Kommer jag intet i dag, så kommer jag i morgon.
Korpen blir ej deß hwitare om man twättar honom.
Æthiops non albescit. _Erasm._ it. Inveterata vitia ægrius
depelluntur.
A laver la tête d’un more, on y perd la lessive.
Kort och tärning är owiß bergning.
Alea multis exitio fuit.
Kostar det mycket, så smakar det wäl.
Gratiora sunt, quæ pluris emuntur.
Kråkan ropar sitt egit namn.
Kruckan går så länge til brunnen, hon går en gång sönder.
Tant va la cruche à l’eau, qu’à la fin elle se casse, l. brise.
_Der krug gehet so lange zu wasser bis er bricht._
Känd sak är så god som wittnad. _Phr. Jur._
Testibus haud opus, ubi res confessa relucet.
Kära kittel smitta intet grytan.
Ecce quam niger es, sic dixit cacabus ollæ.
Kärleken är blind, it. kärt öga ser ingen brist.
Amor cœcus.
Käre rif intet skinnet af gröten.
Bona verba quæso.
Köp går fram, men icke tilbaka.


L.

Lag och dwärgsnät fånga de små och låta de stora gå.
Irretit muscas, transmittit aranea vespas.
_Edderkoppen fanger fluen, og lader bremsen fare._
Lagen sitter stundom i spjutändan, it. krig kastar lagen under bänken.
Inter arma silent leges.
Lagom är bäst.
In medio consistit virtus.
Ni peu, ni trop.
Lappa sina byxor och betala sin skuld, så lefwer man frögdefull.
Lat man får mager kål.
Lat ungdom, lusig ålderdom.
A lazy youth, a lousy age.
Lefwa och låta lefwa.
_Leben und leben lassen._
Lefwer ej räf, så lefwer räfs unge.
Lika barn leka bäst, it. lika par går bäst i dans, it. lika par drager
bäst i ok.
Similis simili gaudet.
Lika nögd är aldrig nögd.
Lika bröder skola lika kål supa.
Pares consilii paria fata ferent.
Liten börda är lång wäg tung.
Au long aller petit fardeau pese.
Litet och godt skall man högt sätta.
Inest sua gratia parvis.
Litet och ofta fyller snart säcken.
Adde parum parvo, & ex minimo magnus acervus erit.
A grano à grano si fa il muòchio.
Litet brutit är snart förlåtit.
Litet skadar litet.
Litet på sned skadar intet.
Liten tufwa wälter ofta et stort laß.
Nihil tam firmum, cui periculum non sit etiam ab invalido.
_Curt._
Liten är altid minst.
Liten blir wäl en gång stor.
Tandem fit surculus arbor. it. De nuce fit corylus, de glande
ardua quercus.
Liten lefwer än.
Liten yxa fäller stort träd.
Lit intet på den låsen, som hwar man bär nyckel til.
Lifwet kort, konsten lång.
Ars longa, vita brevis.
Ljuset brinner icke längre än weken räcker.
Long sot är säker död.
Long fasta är ingen brödspara.
Lofwen är god, men hållen är bättre.
Brag is a good dog, but holdfast is a better.
Lofwa rundt och hålla tunnt, gör swag credit.
Dare nil, promittere multum.
Lyckan är god bara hon ej kommer om halsen.
Lyckan är ej hwars mans.
Non cuivis contingit adire Corinthum.
Lyckan står dem djerfwom bi.
Audentes fortuna juvat.
Lyckan följer den flyende och löper undan den sökande.
Lycka och olycka bära hwarandra på ryggen.
Lycka och olycka gå in i et härberge, id.
Ipsa dies quandoque parens, quandoque noverca. it. Mala sunt
vicina bonis.
Lyckan wänder sig ofta om. id.
Fortuna volubilis. _Horat._
_Das glück wendet oft den mantel um._
Lån bör leendes hemgå.
Mutua, quæ debes, ridendo reddere debes.
_Laan bör gå lackelöst hjem._
Lånt häst och egna sporrar gjör milen kort.
Läkare läk dig sjelf.
Medice cura te ipsum &c.
Låna af en och betala den andre; raggen betalar den sista.
Länge öst blir en gång förslöst.
Länge borgadt är icke skänkt.
Quod differtur non aufertur.
_Aufgeschoben ist nicht aufgehoben._
Lättjan är hins ondas örnegott.
Otium est pulvinar diaboli.
Lät trißan gå. it. Lät dansen ha sin gång.
Lät dem tas som de äro wänner til.
Lätt fått snart förgått.
_So gewonnen, so geronnen._
Lät folket skramla, munnlädret är deras.
Lät gå; en rik hustru skall betalat.
Un bon mariage payera tout.
_Eine reiche heyrath bringt alles wieder ein._
Lögnaren och tjufwen äro syskonbarn.
Montres moi un menteur, et je te montrerai un larron.
Lök, mök, rök och en ond qwinna komma mången mans ögon at rinna.


M.

Magen borgar intet.
Molestus interpellator venter. _Hom._
Magen har inga öron.
Venter caret auribus.
Ventre affamé n’a point d’oreilles.
The belly has no ears.
Il ventre non hà orecchie.
Magen blir förr mätt än ögat.
Magra mygg sticka altid wärst.
Macilenti pediculi acrius mordent.
Magt och mod will ha wett i följe.
Man är mans gamman.
Homo homini Deus.
Man kan dansa med mindre kjäpp, än en så-stång.
A petit mercier, petit panier.
_Mit viel hält man haus, und mit wenig kömt man auch aus._
Man skall ej skåda hunden efter håren.
A cane non magno sæpe tenetur aper. _Ovid._
Man kan intet taga håret af den skalliga.