Samling af Swenska Ordspråk - 3

Unius dispendium alterius est compendium.
It is an ill wind that blows nobody good.
Det är bara pölse-snack, it. slidder sladder.
Det kan ingen Fältskär hjelpa.
Interdum docta plus valet arte malum.
Det är icke så snart gjordt, som sagt.
Det är ej så snart timmadt, som rimmadt. id.
Consilii & cursus non idem exitus.
Det kostar ej mycket at ge et godt ord.
Beau parler n’ecorche la langue.
Good words cost nothing.
Honor di bocca assai vale, poco còsta.
Det war på den tiden, man snöt sig på ärmen.
Du tems qu’on se mouchoit sur la manche. it. Du tems que Berthe
filoit.
Det war på den tiden Laße lefde; då kunde man få en kaka, för det man åt
en kaka.
Det är intet perlstickare arbete.
Det är Nürnbergare arbete.
Det kan ej gå både fort och wäl.
Canis festinans cæcos edit catulos. it. Sat cito, si sat bene.
The more hast the worse speed.
Det är kommen en fnurra på tråden.
Suborta discordia inter amicos. _Ihre._
Det drucken gjör får nyckter betala.
Det är en man, som man ej will dricka ut kanna med.
Det wäxer ej hår på skallot hufwud.
Det räckte ej längre, än Juten höll märren.
Det ser ut, som på Per målares nattstufwa.
Det går som de blinde slåß.
Det är intet alt kungs-ord.
Det war första gången flugan nös.
Det är onödigt predika för lärdt folk.
Sat sapienti.
Parler latin devant les cordelieres.
A word to the wise.
Persvàder l’aqua al pisce.
Det blir wäl bättre än boken spår.
Det kan wara ondt ärnadt, men det är ej straxt öde.
Det är dålig köpman, som lastar sin egen wara.
Det går kräftegången för honom.
Cancrino more retrorsum.
Det onda lärer sig sjelf.
Vitia sine præceptore discuntur. _Sen._
Det onda blir altid spordt.
Diu non latent scelera.
Det är en ful fisk.
Homo callidus.
Det gror i honom. (rättare, det grår i honom.)
Injuria intus quasi coquit. _Ihre._
Det har han ej klufwit ur sit hufwud.
Suo non invenit marte. _Ihre._
Det är ej godt i huse, der ingen är kuse, men hälften wärre der hwar en
är herre.
Male in illa familia agitur, ubi nemo imperat. _Ihre._
Det äro ej alla kulor, som ha pollet.
Det ger sig i ändan sad’ repeslagaren.
Det wet jag på mina fingrar.
Je le sais sur le bout des doigts.
I know it at my finger ends.
Det är den bästa karl som kan skjortas.
Det är mat i goda drycker.
Det tjenar som femte hjulet under wagnen.
Det har ingenting på sig.
Nullius est momenti.
Det som är skrifwit, det är skrifwit. _Bibl._
Det man altid plåckar utaf, och intet lägger til, blir en gång alt.
Grandia per multos tenuantur flumina rivos. _Ovid._
Det warar wäl et fogde-skifte.
Det spörs wäl i bygden, hwad folket är i dygden.
Det man ej kan få, är bäst wända hogen frå.
Det är godt dansa när lyckan will spela.
Facile est dare vela secundis.
Det will mer än stump til mål och klut til kläder.
Det är mager stek, som ingen ting dryper af.
Det är ej godt simma emot strömmen.
Contra fluminis tractum niti, difficile. _Aug._
Det är ej godt dansa på nyckter, eller hungrig maga.
Nemo saltat sobrius.
Det måste altid någon binda båten.
Det jag ej förstår, lägger jag ej min hjerna i blöt om.
Quod supra nos, nihil ad nos. _Erasm._
Det är by som bonde.
Tant vaut l’homme, tant vaut sa terre.
Det ena swärdet håller det andra i skidan.
Vis vi repellitur.
Det äro ej alla ord, man skal swara til.
Det dig icke bränner, behöfwer du ej blåsa på.
Tua quod nihil refert, percontari desinas. _Ter._
Det belöper sig icke så mycket på en enspännare.
Det som ej går til kyrkan, går til ränteriet.
Quod non capit Christus, capit fiscus.
Det är hwarken rim eller räson.
It’s neither rhyme nor reason.
Det onda kommer wäl obudit.
Mala ultro adsunt.
Det onda är snart kommit, men ej så snart gångit.
Citius venit malum quam revertitur.
Le mal vient a cheval, & s’en retourne a pied.
Det är godt gifwa råd, när ingen tränger.
Omnes, cum valemus, recta consilia ægrotis damus.
Det är icke all ting man får härma.
Det gör mig inga grå hår.
Det ger inte bröd i huset.
Cela ne fait pas bouillir la marmite.
Det gick i baklås för honom (henne).
Det war ett swårt hugg i bältet.
Din räf biter intet min gås.
Vulpiscas, sed contra vulpem. _Erasm._
Djupa strömmar löpa tyst.
Drif naturen ut med stång, den kommer dock igen en gång.
Expellas naturam furca, tamen usque recurrit. _Horat._
Drucken man talar det nyckter tänker.
Quod in corde sobrii, id est in lingua ebrii.
Drucken munn talar af hjertans grund.
In vino veritas. it. Vinum verba ministrat.
_Trunckner mund redet aus herzens-grund._
Drömmar äro som strömmar.
Presque tous les songes sont des mensonges.
Du skall bita mig en nöt.
Je te payerai plus cher.
Du tar honom intet der du släppte honom, it. på samma qwist.
Då man länge spottar på en sten, skall han en gång bli wåt.
Læsa sæpius repugnat ovis. it. Rana sæpius conculcata tandem
coaxat.
Tread on a worm and he will return.
Döden skall någon orsak ha.
Döden i grytan. _Bibl._


E.

Ed är så god gifwen som gången. _Phr. Jur._
Efter söt klåda kommer sur sweda.
Post gaudia luctus.
La volupté porte le repentir en croupe.
After sweet meat comes sour sauce.
Efterråd är intet råd.
Consulitur Romæ dum Saguntum capitur. _Liv._ it. Sero sapiunt
Phryges.
Egit beröm luktar illa.
Propria laus sordet.
Egen åga är altid bäst. it. bäst lita på egen matsäck.
Egen härd är gull wärd. it. godt kunna sätta foten under egit bord.
Domus propria domus optima. _Plut._
Elden är nu kommen lös i blånorna.
Ena handen twättar den andra. d. ä. den ena tjensten mot den andra.
Manus manum lavat.
En orätt penning drager tio andra ut med sig.
En swala gör ingen sommar.
Una hirundo non facit ver.
Une hirondelle ne fait pas le printems.
One svallow does not make summer.
En gång förförd blir sällan wäl hörd.
En seg käpp på en tredsk rygg.
En häst kan stappla på fyra fötter, än mer en menniska på twå, it. på et
ord.
Errat interdum quadrupes. _Erasm._
En lat dräng och en warm säng skiljas ej gerna åt.
En sträng kräfware är merendels en slät betalare.
En emot en och twå emot hin håle.
Ne hercules quidem contra duos. _Plato._
En tok kan fråga mer, än tio kloka kunna swara.
Quærit delirus quod non respondet Homerus.
En narr gjör många, it. en ljugare gjör många.
En trefwen mor föder ofta up en lat dotter. it. En klemmig mor föder up
en skorfwig dotter.
Blanda patrum segnes facit indulgentia natos.
En gammal räf går ej gerna på nätet.
Annosa vulpes. vid. supr.
_Alte füchse sind schwer zu fangen._
En gifwen häst skall man icke skåda i munnen.
En gång är ingen gång.
En annan gång är en skälm.
En narr och hans pengar äro snart skilda åt.
En god häst skall man rida makligt, it. en willig häst skall man icke
sporrhugga.
Equo currenti non opus est calcaribus. it. Strenuus equus non
est opere defatigandus. _Curt._
En spik i en säck och en glosa i en djäkne, kunna icke gerna döljas.
En flygande kråka får något, en sittande får intet.
En sittande fogel får intet korn id.
_Eine eingesperrte katze fängt keine mäuse._
En arg hund bör ha stackot band.
En tyst hund är intet troendes.
En ärlig karl står wid sina ord.
En braf karl hjelper sig sjelf.
En mager förlikning är bättre än en fet proceß.
Long procès, vendange à l’advocat.
En full mage studerar ej wäl.
Plenus venter non studet libenter.
En apa blir en apa hur hon sig will skapa.
En bonde är en bonde, hwar man gjör af honom.
Rustica turba nescit suos deponere mores.
En fader får föda många barn; men ofta kunna (knapt wilja) många barn
föda en Far.
Amor descendit, non ascendit.
En god wara säljer sig sjelf.
Bona merx facile emtorem reperit. it. Vino vendibili non opus
est suspensa hedera. _Erasm._
A bon vin il ne faut point de bouchon.
La bona mercanzia si lòda da per se.
Endrägt när, twedrägt tär.
Concordia res parvæ crescunt, discordia maximæ res dilabuntur.
En blind höna finner ock stundom ett korn.
Invenit interdum cæca columba pisum.
L’aveugle poule trouve souvent un pois.
En ung kan dö, en gammal måste dö.
En slösagtig gäck ger bort både kappa ock säck.
En stam (stammande) förstår den andra bäst.
Balbus balbum rectius intelligit. _Ihre._
En willerwalla gjör många.
En ond gäst måste man snart göra sig af med.
Malus cito abeat hospes.
En dag lärer den andra.
Dies diem docet. _Erasm._
Ett ord och så i båten.
Ett fullt wisterhus gjör en god red-deja, contr.
Ett tomt wisterhus gjör en galen red-deja.
Penu vacuum malam efficit matrem familias, vel dispensatricem.
_Ihre._
Ett hår och annat gjör bonden skallig.
Ett utflugit ord kommer aldrig igen.
Nescit vox missa reverti. it. Semel emissum volat irrevocabile
verbum. _Horat._
Ett gådt råd är ej betalt med penningar.
Ett ondt samwete föreser sig altid det wärsta.
Conscia mens scelerum levibus terretur ab auris. _Ovid._
Fear is the companion of guilt.
Ett skabbigt får smittar hela hjorden.
Grex totus unius scabie cadit & porrigine porci. _Juven._
Il ne faut qu’une brebis rogneuse pour gâter tout le troupeau.
One scabbed sheep marrs a whole flock.
Una pecora infetta n’ammœba una setta.


F.

Fagra ord mätta ingen mage.
Facto non dicto opus est.
Falskhet slår sin egen herre på nacken.
Fraus in auctorem recidit. _Ihre._ it. In caput auctoris
facinus plerumque redundat.
Chi cèrca d’ingannàr resta ingannàto.
Fans ägg fans ungar.
Mali corvi malum ovum. _Gell._
Far sagta med bruden &c.
Far i mak, så hinner du fram.
Festina lente.
Tarry a while, to make end the sooner.
_Eile mit weile._
Fara fastande från by och ärelös från Ting, äro tu farliga ting.
Fattig mans mat är snart äten.
Fattig friare får snart korgen.
Fattig man går trygg fram.
Cantat vacuus coram latrone viator.
Fattig man kokar tunn wälling.
Fattig man är ingen Grefwe.
Fattig mans korn wäxer altid tunnt.
Fattigdomen är ej god at dölja.
Fattig mans barn och rike mans kalf dö ej gerna.
Fattig råtta, som ej har mer än ett hål at krypa uti.
Mus miser, antro qui clauditur uno.
Fem finger äro bättre än båtshake.
Femte spelarn sitter under bordet.
Flere swin böka hål på gärdsgården, men hin tar det, som fastnar i hålet.
Fram och tilbaka är lika långt.
Fria med hast, wärjer återkast.
Habent tamen parvæ commoda magna moræ. _Ovid._
Friare ed är rund och bred.
Frid föder, ofrid öder.
Friskt wågadt är hälften wunnit.
Dimidium facti habet qui fortiter audet. _Ihre._
Fritalig får afwogt swar.
Fråga om Kungen är adelsman.
Domandare all’ hòste si hà buon vino.
Frågan är fri.
Frågan om mitt och ditt har skilgt mången ifrån sitt.
Främmad mat smakar sjuk munn wäl.
Fullt kar sqwalpar gerna öfwer.
Fyra ögon se mer än tu.
Plus vident oculi quam oculus.
Fåfäng gå lärer mycket ondt. _Bibl._
Homines nihil agendo v. supr.
By doing nothing we learn to do ill.
L’otio è il padre di tutt’i vizi.
Få äro nögda med sin del.
Fortuna multis nimis, sat nulli dat. _Mart._ it. Suæ quemque
fortunæ pœnitet. _Cic._
_Niemand ist mit seinem stand zufrieden._
Fägring har anfäktning.
Fägring utan tukt är en ros utan lukt.
Får tjufwen swärja, så hänger han icke.
Föda will ha möda.
Föd mig i år, skall jag föda dig åt åre.
För ett godt ord kan man få det, man ej kan få för pengar.
För ogjord gärning bötes ofödt fä. _Phr. Jur._
Förbuden mat smakar altid wäl.
Placet inconcessa voluptas. it. Negata cupimus. _Ovid._
Förewis far aldrig illa.
Providi semper tutiores.
Förord bryter lag. _Phr. Jur._
Pactum præstat juri.
_Bedingen bricht Landsrecht._
Försedt är förspeldt, it. förspilldt.
Förgyll gåse-lorten, så blir han dock det han är.
Simia est simia, etiam si gestet aurea insignia. _Lucian._
Föremål gjör bruden fagermätt.
Före gjordt och eftertänkt har mången dåre kränkt.
Post factum cogitare, non ante, stultum.
_Vor gethan und nach bedacht hat manchen mann ins leid
gebracht._
Första handen gjör bästa köpet.
Förr än han tiger, förr spricker han.
Förwett gifter pigan, wanan enkan, raggen käringen.
Först bröd och sedan kött.
Förmycket och förlitet skämmer alt.
In medio consistit virtus. it. Est modus in rebus.
La virtu stà nel mezo.
_Zu wenig und zu viel verdirbet alle spiel._
Förmycket är förmycket.
Omne nimium vertitur in vitium.
Il tròppo stà per nuòcere.


G.

Gamla wänner och gamla wägar swika icke gerna.
Amici veterrimi optimi.
Trita via tutissima.
Gammal kärlek rostas icke.
Gammal är altid äldst.
Gammal och kär, fåfengt beswär.
Quand il a neigé sur les montagnes, il fait bien froid aux
vallées.
Gamla kattor lapa ock mjölk.
Gamla får blöda gerna.
Cave tibi ab hoste reconciliato. _Erasm._
Gammal träta är snart uprifwen. id.
Cicatricem non refrices. _Erasm._
Gamla kyrkor ha mörka fönster.
Gammalt trä låter ej kröka sig.
Gammalt trä är ondt at flytta.
Gamla märken plä icke ljuga, man säger dock: Det stå icke gamla märken.
Gammalt och rutit är snart brutit.
Galna hundar få refwit skinn, när de bli betna löpa de hem.
Un chien hargneur a souvent des oreilles dechirées.
Genwägar äro senwägar.
Genom mycket löje kännes dåren. it. Löjet wisar narren ut.
Per risum multum debes cognoscere stultum.
Gif bonden gröt, så wet han hwad det är.
Linquite ruricolis sua paganalia. _Owen._
À gens de village trompette de bois.
Gifwer du honom en tum, så tar han hela alnen it. lemnar du honom rum för
foten will han hafwa in hela kroppen.
Gift dottern snart, om du ej will at hon skall sjelf gifta sig.
Gifwa af gifno är ingen synd.
Dare datum non est peccatum.
Gifwa fullt gen fullo. _Phr. Jur._
Girigheten bedrager wisheten.
Cui nihil satis est, eidem nihil turpe. _Ælian._
Gif intet barnet knif, eller dåren käpp.
Puero ne gladium committas.
Gjord gjärning har ingen wändning.
Factum fieri nequit insectum. _Ter._
Gjord tjenst, snart glömd. it. när brödet är ätit, är wälgjerningen glömd.
Morceaux avalé n’a plus de goût.
Gjör, som du will ha gjordt igen.
Quod tibi vis fieri &c. it. Ab alio expectes alteri quod
feceris.
Gör sig intet grön.
Respue quod non es. _Pers._ it. Cupias non placuisse nimis. it.
Alienis meritis non superbias.
Ne vous pares des plumes d’autrui.
Gjör man nitton gånger wäl och den tjugonde illa, så får man skam för alt.
Omne bonum quod habes contaminat unica labes.
Gjör rätt och frukta för ingen.
Recte faciendo neminem timeas.
_Thue recht und scheu den teuffel nicht._
Glömmer den som räknar, så glömmer inte den som rynkar.
Facies tibi computat annos. _Juven._
God wilja, fattig förmåga.
Ut desint vires, tamen laudanda voluntas.
God wilja drager lasset til bys. it. gjör bördan lätt.
Amanti nil dificile.
God tro red hästen bort.
Qui facile credit, facile decipitur.
Goda barn aga sig sjelfwa.
Goda simmare kunna ock drunkna.
Sæpe natatores submerguntur meliores.
Godt ryckte är det andra arfwet.
Bona fama est alterum patrimonium.
Godt ryckte är bättre än guld. id.
Bona existimatio præstat pecuniæ. _Cic._
Godt samwete har spelmannen i barmen.
Vacare culpa magnum est solatium.
Gråt icke, här är lag och rätt til. interd. lagom rätt til.
Guldet är aldrig så rödt, it. Dukaten är aldrig så röd, han går ju ut för
bröd.
Guld-nyckelen läser up alla lås.
Nihil tam munitum, quod non expugnari pecunia potest. _Cic._
it. Auro conciliatur amor.
Chiàve d’oro è per ogni pòrta.
_Goldene schlüssel machen alle pforten auf._
Guldet gjör Domaren blind.
Auro venalia jura.
Gudsfrid, yxeskaft.
Ego de caseo loquor, tu de creta respondes. _Erasm._ it. Ego
quæro de cœpis, tu de allio respondes. _Erasm._
Gåfwor och gengåfwor wara wänner längst.
Beneficium beneficio provocatur. it. Gratia parit gratiam.
_Gifvit skal gäldis, om venskab skal holdis._
Gåsen går så länge i köket, hon fastnar en gång på spettet.
Gå up som en morgon-rådna och falla ned som en skinnpäls.
Parturient montes, nascetur ridiculus mus.
Gå up som en raquet, och falla ned som en styfkjortel. id.
Gästebods wrede går snart öfwer.
Gästebod är Läkarens skörd.
Intemperantia nutrix medicorum.
Feasting is the Physician’s harvest.
Gömma guld under getrumpan. d. ä. förtro en hemlighet åt den, som icke
kan tiga.


H.

Hade du ej plöjt med min kalf, hade du icke gissat min gåta. _Bibl._
Hade ej smöret fallit i lorten, hade icke hunden fått deraf.
Hade icke haddan (d. ä. gryt-kroken) warit, hade grytan gått i elden.
Hade man förr talt om honom, hade han förr warit här.
Halfgjord gjärning bör hwarken låfwas eller lastas.
Han sitter intet som budena bär.[2]
Han gaf honom eld på pipan.
Han fick weta hwar David köpte ölet. id.
Han fick til slut bita i gräset. id.
On lui faisoit mordre la poussiere.
Han målte honom skäppan full. id. Han lärde honom hoppa öfwer käpp.
Han fick falla till bönboken.
Han drunknade i konsten.
Han hyflar på likkistan.
Han har döden i faggorna. id.
In cymba Charontis alterum pedem habet. _Ihre._
Han sitter hemma och kukulurar.
Domi reses est. _Ihre._
Han sitter fast i sadeln, it. har sitt på det torra.
In portu navigat. _Ter._
Il est ferme sur ses arçons.
Han står på egen botten. id.
Han kan både åka och wända.
Han förstår blanda korten.
Han tager den ena och slår den andra med.
Han ser på styfwern innan han ger ut honom.
Han ger intet fem sillar på et fat.
Han ger twå fat toma och det tredje intet uti. id.
Han bryter kakan i tu och behåller båda stycken. id.
Han ger icke bort gångkläderna. id.
Han duger icke till skogs, som är rädd för buskarna.
Ramum quemque timens malus est venator.
Han är icke swinom lik, som är sinom lik.
Hon har mycket af munnen, men litet af ullen, sad’ hin, klippte soen.
Loquentiæ multum, sapientiæ parum.
Grand bruit & petit toison.
Assai rùmor e poco lana.
_Viel geschrey und wenig wolle._
Han ber för sin sjuka mor.
Han bidar ej förlänge, som wäntar något godt.
Han dömmer, som den blinda om färgen.
Il en juge comme un aveugle des couleurs.
Han will altid flyta åfwanpå, som smöret.
Han är likare en tjuf, än en kramsfogel.
Han ser ut som tjuren på köttmånglaren.
Han ser ut, som han hade sållt smöret och tappat pengarne.
Han är söt som bara morgon-mjölken.
Han går ikring saken, som hunden kring het gröt.
Han har intet mer at säga, än en lands-corporal til sjös.
Han mår, som perla i guld.
Han har sjungit swanesången, it. han har sjungit ut. (Det är förbi med
honom.)
Cygneam cecinit cantilenam. _Erasm._
Han mår som en hund i en brunn, it. som en höna på en käpp i blåswäder.
Han fäller krokodile-tårar.
Han har en räf bak örat.
Han är, som hunden på hö-tappen: d. ä. afundsjuk.
In præsepe canis fœno non vescitur ipse, nec sinit fœnum qui
cupit equus edat.
Han skrattar aldrig oftare, än by brinner och barn faller i elden.
Han halp aldrig mer än en, och den gick gråtande bort.
Han gick ifrån det, som sparfwen från axet.
Han är icke så halt, som han linkar till.
Han är enfaldig som en sju-års gammal räfunge.
Han kommer skridande, som en lus på en tjärsticka.
Han lades intet så rädd i waggan, it. han är icke skuggrädd, it. har
hjertat på rätta stället.
Han går sin skefwa gång.
Il va son droit chemin.
Han går oxewägen.
Le chemin des vaches.
Han har plugg til alla hål.
Il trouve autant de trous que de chevilles.
Han har wäl wäder af lorten; men han wet ej hwar han ligger.
Caussa latet, vis est notissima.
Han wet bäst huru djupt det är, som watnet wadat.
Experto crede Ruperto.
Han har ögon at köpa fisk med.
Han träffade spiken på hufwudet.
Rem acu tetigit.
Han är rädd, som en backhare.
Han knyter näfwen i byxsäcken.
Han måste altid wika som minst förmår.
Cedendum majori.
Han will icke på den bogen, it. på den kroken.
Eo adduci non potest.
Il n’y veut pas mordre.
Han har satt wettet på krogen.
Han har infall, som stora hus.
Han krummar sig som en betslad gåse, it. som en katt öfwer et ålhufwud.
Han sätter näsan i wädret, som en tysk gris, it. tysk baron.
Han går, som en äggsjuk höna.
Han går, som han ginge på nålar.
Han sadlar bittida och rider sent.
Nimium properat, serius absolvit.
Han har mycket at gjöra och litet at beställa.
Gratis anhelans, multa agendo nil agens.
Han har intet magehof.
Han äter så han swettas och arbetar så han frys.
Han wet intet folke-skick.
Han har lärt sin konst i Hamburg.
Han är som niße i hwar gata.
Han är med, som sarfwen i hwar lek.
Han har altid sina krokar ute.
Han lefwer wid hoppet, som råttan wid skåpet.
Han har fått myror i hufwudet.
Han har intet alla getterna hemma.
Han är fattig som en Kyrke-råtta.
Gueux comme un rat d’eglise.
Han äger icke skjortan på kroppen. id.
Han har hwarken at bita eller supa. id.
Nec quod edat, nec quod sorbeat habet. _Ihre._
Han äger icke spik i wägg. id.
Han är fattig, som Lazarus. id.
Han har icke det han kan lägga på ögat. id.
Han är naken som en nål, it. som han kom til werlden.
Han ser ut som de sju magra nöten.
Han wrider sig som en orm i en myrstack.
Han wann som Dansken wann wid Helsingborg.
Han är ännu icke torr bak öronen.
Han har sedt sitt christninge-täcke, men ej sitt swepe-lakan.
Nescit quid serus vesper vehat.
Han är gammal, som Methusalem; lång som Goliath.
Han är feg som en sill.
Han räknar icke på fjäten.
Han håller icke om styfwern.
Han frågar litet efter hwad kakan gäller.
Han wänder dalern i tre mark.
Han har mera didt än sedt.
Han har ännu icke trådt ut barneskorna.
Han är icke alt det han synes.
Aliud fronte præbet, aliud intus gerit.
Han kan mer än supa och sätta.
Han har ännu ett godt band i brädet, it. ett stickblad i handen, it. ett
pliktankare på stäfwen, it. något at winka på.
Han rosade intet marknaden, it. leken.
Han skräder intet orden.
Il apelle les choses par leur nom.
Han sticker intet under stol.
Han tar dagen som han kommer.
Han hittade som klåckaren fann kalken på altaret.
Han sjunger sin gamla wisa.
Cantilenam eandem canit.
Il ne sait qu’une note.
Han slår twå flugor med en smäll.
In saltu uno duos capere apros. _Erasm._ it. Duos parietes una
dealbare fidelia.
Pigliar dùoi columbi con una fava.
Han tycker sig icke wara det sämsta hönset i korgen.
Nos poma natamus.
Han har ännu något qwar af Eskils pengar.
Han är altid som käringen emot strömmen.
Han har gått så genom tullen, at han har litet hår wid öronen, men intet
i kullen.
Han har fått kam til håret.
Han kom imellan hunden och wargen, d. ä. i skymningen.
Entre chien & loup.
Han kom i Grefwens tid.
Il est arrivé comme tambourin à nôces.
Han fick lukta steken, it. fick en släng af slefwen.
Han kom ej försent, som hängdes wid ljus.
Han hoppade i en galen tunna.
Han kommer aldrig på grön qwist mer.
Il ne revient jamais sur l’eau.
He is past recovery.
Han är snart snuten, som ingen näsa har.
Han fick en lång näsa för beswäret.
Han mente taga Per i loftet. (d. ä. började ur en häftig ton.)
Han kom på kneken, it. på bakkjälken.
Res ejus in pejus ruebant.
Il est reduit bien bas.
He is down the wind.
Han fick ingen smörgås för beswäret.
Han hörer aldrig gök mera.
Han bär kappan på båda axlarna, it. haltar på båda sidor, it. wänder
kappan efter winden, eller alla wäder.
Han silar mygg och swäljer kameler.
Dat veniam corvis, vexat censura columbas. _Juven._
Han skrifwer x för u och sju för tu.
Han är karl hela dagen, it. karl för sin hatt.
Han fiskar i grumligt watten.
Il peche en eau troublé.
_Er fischt im trüben._
Han brummar som en torndyfwel i ett trästop. it. som hin i en sprucken
burk.
Han ser ut, som han hade ätit up twå och börjat på den tredje.
Han är lunalös, it. lunagod.
Han är ostadig, som en wäderhane.
Han är stadig som ett bislag.
Han tar öl för ärende.
Han spottar intet i kannan. id.
Han kröker på armen. id. han blöter styfwern id.
Han är allestädes framme, som den onde penningen.
Han will altid ha sin hand med i sodet.
Han skall ha sin näsa i all ting. id.
Il mette son nez par tout.
Han har inga andra skor at sy.
Han är klok på himlens lopp, men på jorden en stolle.
Quod ante pedes est non spectat, cœli scrutatur plagas. _Cic._
Han har maken til broken.
Han gick efter näsan.
Han tog betslet med tänderna.
Han ljuger så fort som en häst trafwar, it. äter hafre.
Han ljuger i sin egen pung.
Han suger som björnen på rammarne.
Han sitter intet i gräset der han sitter.
Han är envis som han, som mjölkade tjuren.
Han skjuter intet dit han pekar.