Samlade arbeten II - 20

Total number of words is 4717
Total number of unique words is 1628
27.3 of words are in the 2000 most common words
36.4 of words are in the 5000 most common words
40.8 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
Nu först började längre sträckor af fast land skönjas i det lugnade
hafvet, eller, att tala utan liknelser, nu började man kunna urskilja
meningar och ord. "Åhå", skrek den lilla trumslagaren, som genast
begagnade stillheten och som väl den förutan ryckt fram med sitt
andragande, "mig låta de bli att värfva härnäst. Jag vet nog, att
gardisterna gärna skulle se mig spänna mitt eget skinn på trumman; men
man är ingen narr heller, man kan leka för sig själf."
"Det kunna vi", föll en veteran in; "vi äro flere än gardisterna, och
general få vi nog."
"Jag vill trotsa deras trumslagare i hvirfveln, fast han är sergeant",
ropade vår lilla kund och var blodröd i ansiktet af harm och ifver.
"Nej, gossar", anmärkte åter en fin politikus i kretsen, "vi gå bort
härifrån och låta gardisterna bli kvar; herr Gyllendeg klagar visst för
rektor, att vi åter trampat ned gräset på hans äng och skrämt hans
får."
"Huru skall han få veta det?" anmärkte veteranen buttert.
"Veta det", inföll politikern, "gamla vallgumman på prästgården gick
nyss här förbi och hytte med sin krycka åt oss från landsvägen; jag såg
det, och vi få akta oss i morgon."
"Det är detsamma", sade veteranen, "om vi gå eller ej; vi ha varit här
ändå."
"Och behöfva ej vara sämre än gardisterna", skrek trumslagaren.
"Och låta dem tro, att vi varit rädda för dem!" fortsatte en liten
soldat med lyftad näsa.
"Ja, vi välja officerare", ljödo flere röster; "hvem blir general?"
Innan denna fråga hann besvaras, tilldrog sig en händelse, som gjorde
ett svar onödigt. Den kår af marscherande, som nyss blott i förbigående
nämndes, nämligen vår obekante herr Gyllendegs fårhjord, hade undan
jägarenas oerhörda språng och stoj dragit sig till den sida af ängen,
där gardisterna stannat kvar och lofvade ett lugnare grannskap. Men nu
gjorde gardet under sin fortsatta exercis en häftigare evolution, hvars
hotande anbrott den idylliska armen icke fann godt att afbida. I den
skyndsammaste reträtt med sin anförare, en stor, svart, karlavulen
spanior i spetsen, störtade kåren mot jägarenas sida.
Dessa, som nu sågo sin egen nyss ådagalagda tapperhet så fullkomligt
härmad, hade blott ögon för reträtten, tills att en af dem, på närmare
håll betraktande de flyendes general och träffande i honom en likhet,
som snart skulle allmänt erkännas, sträckte ut sin hand, pekade,
skrattade och skrek: "Gossar, gossar, ser ni Svarta Gustaf!"
"Och hela hans röfvarband!" ropade en annan, af hjärtat besannande
identiteten.
"Låt oss knipa kanaljerna och arrestera dem!" skallade nu från alla
sidor. Det behöfdes ej mer.
Med den häftighet, som åtföljer inspirationen,--och inspirerad var de
nya ordningsmännernas ifver för nejdens säkerhet och fridstörarenas
utrotande--glömde man hämnd och exercis och hastade fram mot
röfvartruppen för att gripa hvemhelst man öfverkom.
Det var dock ingalunda så lätt verkställdt som ärnadt, och man såg sig
snart tvungen att taga förståndet med i leken. Nu uppspanns en
krigslist; ett hål öppnades i gärdet, som stötte till en annan mindre
äng, och röfvarskaran ringades och drefs med försiktighet in på den
trånga ängen, hvarest alla försök att undkomma sedermera blefvo
fruktlösa. Sålunda såg man innan kort den ena efter den andra af den
förföljda och förspridda hopens medlemmar gripas, och dessa menlösa
våldsverkare, som väl aldrig plundrat någon annan vandringsman än
bäcken eller någon annan bofast än tufvan, släpades nu, under
förebråelser och hot af deras vakter, i ett svårt fängelse.
Redan var skocken till största delen inpackad i en lada och bevakad
där; namn, för hvilka nejden i åratal bäfvat, hade man här sett spaka
och handterliga som får; men en fanns kvar, som äfven nu i sin fyrbenta
och fromma förklädning hotade att försvara sitt forna rykte; det var
anföraren själf, den förfärlige Svarta Gustaf. Särskilda gånger hade
man gjort försök att omringa honom; likaså ofta hade ringen blifvit
bruten. Det fanns ingen bland de små sbirrerne med något anspråk på
mod, som icke stått både på fot och hufvud för denna Mazarino; till och
med vår lilla trumslagare hade varit framme och fått en stor bula
instångad i sin mässingstrumma och en sur min i sitt glada anlete. Nu
hade anfallen upphört, man hämtade andan och betraktade hvarandra.
Sbirrerne hade dragit en linje framför ett hörn af ängen; Mazarino stod
där inom, beredd till försvar.
"Ja, där står han nu!" sade en alnshög korporal till vår trumslagare
och pekade med handen mot den fruktade vederparten.
"Ja, där står han!" svarade den tilltalade.
"Du är en stackare", anmärkte korporalen helt lugnt.
"Du är en stackare själf!" svarade trumslagaren och höjde sin
ämbetskäpp färdig att trumma till på kamratens skinn.
"Hvarför höll du icke fast honom, då han kom, utan vände trumman emot
och lät honom slippa undan?"
"Hvarför? Därför att du är dum och vi alla, som tro, att Svarta Gustaf
låter ta sig med händerna som en killing; jag har sagt, att han skall
fångas med snara." Med dessa ord tycktes förtrytelsen ingifvit honom en
idé, hvarigenom han på en gång ville taga hämnd på röfvaren och
nedtysta korporalen. Han löste af sig sin trumma, tog det snöre, hvari
han bar den, och gjorde en löpsnara.
Utan att växla vidare ord gick han härpå till det tilltäppta hålet i
gärdesgården och öppnade det åter. Här fäste han nu snaran så
försåtligt, att Svarta Gustaf, om han gjorde försök att komma igenom,
nödvändigt på detta ställe skulle finna sin galge. Då detta var gjordt,
kom han tillbaka, hängde sin trumma på en knapp i tröjan, tog käpparna,
gick rakt fram mot sin fyrbenta fiende och gaf till en sådan sats
hvirflar, att denne, ovan vid en dylik krigsmusik, behöft åtta fötter
för att hinna undan något när så fort, som han tycktes önska.
Hittills hade de öfriga kamraterna blott varit åskådare af
trumslagarens manövrer; men nu, då de sågo fienden stadd på full
reträtt, föllo de till med ett härskri, såsom om det gällt att störta
Jerikos murar.
Svarta Gustaf sprang icke mer, han flög, och detta tyvärr till sin egen
olycka. Ty knappt hade han blifvit varse öppningen, genom hvilken han
inkommit i detta trångmål, förrän han riktade sin kosa dit och störtade
med full fart i snaran. De första af de eftersättande jägarena, som
hoppade öfver gärdet, ibland dem vår käcke trumslagare, hunno se sin
stolta fånges sista lifsryckningar; han var strypt.
Och nu nödgas vi gå litet tillbaka i tiden för att göra bekantskap med
en man, hvars fruktade anblick snart skall öka förskräckelsen i detta
tragiska uppträde.
Vi hafva redan tillförene haft tillfälle omnämna stadens hedervärda
bagare, herr Gyllendeg, och ville önska blott, att han för läsaren vore
lika bekant som för hvarje person på två, tre mils väg omkring hans
skylt.
Herr Gyllendeg hade redan hunnit öfver sitt sextionde år, och hans hår
var grått af ålder, ej blott af mjöl. I fyratio år hade han varit
bagare på orten, och han älskade att inblanda i sitt tal denna sin
berömmelse. Folket påstod honom vara stenrik, och säkert var, att han
icke saknat bröd. Aldrig kunde väl den julkusa, han i sin ungdom bakade
som mästerstycke och i anledning hvaraf han trodde sig skapad till
mycket mer än bagare i en småstad, aldrig kunde väl den i fyllighet,
mjällhet och glans mäta sig med sin fader och upphofsman. Sitt goda
hull, som i öfrigt var det mest imposanta i hans väsende, hade han
småningom skaffat sig genom--"bekymmer och förargelser". Läsaren
förvånas; men hans eget påstående var, att sådana utgjorde hans dagliga
kost. Onekligt är, att de tjänade honom till retningsmedel för aptiten,
och därför, så ofta han ville göra sig en rätt god måltid eller eljest
kände olust och äckel, gick han på förhand ned i sin verkstad och tog
sig en förargelse.
Nu på gamla dagar hade vanan blifvit en ovana hos honom; han kunde
knappast lefva en timma utan att styrka sig med en förtret, och folket
kallade honom trätgirig och knarrig, emedan han alltid, så ofta han kom
öfver en dylik, plägade yttra sitt hjärtas tillfredsställelse medelst
brummande och ovett. Några gånger om året bestodos honom ordenteliga
förargelsekalas, då han aldrig underlät att verkligen berusa sig;
sådana kalas gåfvo honom skolgossarna, då de trampade hans äng eller
kastade på hans skylt.--Men det vore obarmhärtigt att med mindre allvar
omnämna en gammal man och borgare af herr Gyllendegs kvalitet, och vi
vilja därför med all respekt tillägga blott detta, att herr Gyllendeg
alltid regelbundet besökte kyrkan, alltid kastade sin slant i håfven så
hårdt, att den ljöd som tvenne, aldrig svor, utan i yttersta
förbittring, och äfven då blott vid sitt handtverks arffiender:
tviskinn och brända buller, och för öfrigt med den modesti bar sin
stora förmögenhet, att han alltid kallade sig fattig, förföljd och
ensam i världen.
Ungefär vid den tid, gossarna började sina arresteringar på ängen, slöt
herr Gyllendeg sin middagslur och gick till sin verkstad. Han hade nu
nog länge försmäktat af lugn för att längta till denna sin hälsoorts
upplifvande strider. Också hörde man tydligt hans andedräkt svälla och
såg hans näsborrar vidga sig, då han nalkades dörren. Man fann, att han
kände lukten af någon harm.
"Gud bevare mig", sade han genast vid sitt inträde och fäste sitt öga
på sin förnämsta och enda gesäll, en gammal piga i huset, "Gud bevare
mig, Susanna, hvad du är sotig i ansiktet. Det ser ut, som du ej skulle
handterat ugnen förr, människa. Hvad menar du folket skall säga? Herr
Gyllendegs kringlor, säga de nu, äro gulare af russakor än af saffran,
säga de,--bevare mig, fattiga man, för den landsplågan--snart skall det
heta, att hans limpor äro brunare af Susannas fingrar än af sirap. Huru
är det med skorporna? På landsvägen kommer jag med er till slut; ja,
dit kommer jag för din efterlåtenhet, Susanna. Jäser skorpdegen, säger
jag; man kan då akta mig värdig ett svar. Jäser den? Hvarför icke lika
gärna bland isbitarna i stadskällarn? Jag får taga till tiggarstafven
för din skull, människa. Så! Nu bränner du upp hela ugnen med knallar!
Har du ej näsa, kreatur, att känna lukten af brändt?"
På denna punkt hade herr Gyllendeg redan nått en god ställning och
började känna igen sig i sitt element, ungefär som den halfdöda fisken,
då den en stund fått förfriska sig i vatten, småningom upplifvas och
pröfvar sina krafter. Herr Gyllendeg hade, att icke lämna liknelsen,
just nu vändt ryggen upp och begynt spela med sina fenor; dock i full
simning befann han sig ännu på långt när icke.
Under allt detta fortsatte den gamla Susanna sitt arbete och gick sin
väg fram utan ringaste tecken till störing eller förtrytelse. Tvärtom
syntes hon med medvetslöst nöje förnimma sin herres och mästares
närvaro, och såsom hon ansåg sina limpor först då äga full glans och
gräddring, när de fått den sista strykningen med ägghvita och socker,
så tycktes hon äfven hålla sina gärningar ofärdiga, ända till dess de
af herr Gyllendeg lackerades med smädeord och klander. Det var väl af
detta skäl, hon icke svarade ett ord på mästarens kommentarier, hvilka
han fortsatte oafbrutet i samma riktning, men blott med stigande kraft.
"Bah", fortfor han, "här är sand i rågmjölet, så att det kan fila
fingrarna af en. Du har sutit öfver mälden, Susanna, och tiger och
säger ej till därom. Mättat har jag människor i fyratio år, men ännu
har ingen sagt, att jag gifvit honom sten att äta i stället för bröd.
Och här är os inne."--Nu höjde han näsan upp och vädrade med
kännaremin.--"Du har skjutit os här, odjur, och vill taga lifvet af dig
själf och andra. Jag törs sällan komma in i min verkstad mer; harm och
förtret möta mig, hvart jag skådar omkring mig här. Och den där smulan
hvetemjöl har du tagit in att värmas? Det blir en deg däraf att mätta
dina kattor med, men ingen annan. Jag har gått i kyrkan och bedt vår
Herre upplysa dig, ugnsskrapa; men du har ditt eget hufvud--bevare mig
Gud, här är ett os, att det ordentligt susar i mina öron. Jag ser
saffranskringlorna ligga här ännu; har ingen varit efter dem från
prästgården, Susanna? Jag kan dock aktas värdig ett svar."----
Här blef han afbruten af en gäll mässingsstämma, spelad af den gamla
vallgumman, som redan en stund obemärkt stått vid dörren och väntat att
få falla in.
"Visst har någon varit efter dem, och det är jag själf", sade hon, "men
hvem får här ett ord med? Gud bevare mig, aldrig har jag förr varit
osynlig, och icke är jag bland blinda heller. Väl har jag sett mycket i
världen, men ingenstädes ett sådant regemente, som det ni för, herr
Gyllendeg. Ni borde dock frukta Gud, och världslig höghet är ej evig."
Nu lät hon narra sig af sitt fromma sinne att draga en suck och snyfta
några gånger, hvarför herr Gyllendeg, som jämt hunnit sansa sig för
hennes närvaro, ehuru icke för hennes uppbyggliga föreställningar, fick
ordet och fortsatte efter en lätt nickning:
"Så, så, ni är här efter kringlorna, mor, och orkar allt lefva ännu i
er uselhet! Ja, ja, sorg och bekymmer räcka till, mor,--Sanna,
fördärfliga sprakved, nu släpper du ut all värma igen!--jag ville säga,
mor, att bekymmer och förargelse är, som ni ser, min dagliga kost, och
slutet på allt blir tiggarstafven."
"Häda icke, herr Gyllendeg", vidtog gumman åter, "det är ogudaktigt af
er att tala så. Har icke vår Herre gifvit er nog af denna världens
rikedom och storhet, fyllt era lårar och låtit er nära bli rådman i
staden? Hvad skulle han väl mer göra sin vingård? Men ni bär
vilddrufvor, herr Gyllendeg, jag är äldre än ni, jag, och jag kan säga,
att ni talar som en dåre."
Herr Gyllendeg, som fruktade att länge utgöra text för hennes predikan,
kanske äfven tyckte sig äga en rättvis sak, tog en kringla, vägde den i
sin hand och sade med en ton emellan förtrytelse och klagan: "Hvem
talar som en dåre? Ni vet icke, hvad en sådan kringla kostar mig själf,
mor, ni vet det icke. Tror ni, att det snögar hvetemjöl i våra dagar
eller att saffran växer bland väpplingen på min äng, den Gud må
förskona för våra plågoris."
"Tror jag det, herr Gyllendeg", inföll den gamla med ett ljud i rösten,
som tydligen röjde hennes glädje öfver det lämpeliga tillfälle hon fick
att komma fram med sin länge och mödosamt tillbakahållna nyhet, "tror
jag, att saffran växer på er äng? Jag har ej sett saffran växa på
fredade ängar, mycket mindre--men jag vet, hvad jag vet, det kommer
nogsamt fram i sinom tid, herr Gyllendeg."--Här tog hon upp ur sin
kjolsäck en snusdosa af koppar och tog sig långsamt en pris, hvarpå hon
så illparigt, som hennes svaga ögon medgåfvo, blickade på herr
Gyllendeg och fortfor: "Saffran! Tacka Gud, om det blir en usel
grässtubb kvar för edra fattiga får, herr Gyllendeg, sen rektorn nu
släppt sina kalfvar dit, jag säger ej mer."
"Hvilka kalfvar?" frågade herr Gyllendeg och spetsade sina öron.
"Skolgossarna, skolgossarna, som trampa där i denna stund, så att ängen
ser ut som ett hästbytaretorg, den sköna ängen."
"Tviskinn och brända bullor! Ni talar icke sanning, mor!" skrek herr
Gyllendeg i yttersta förbittring.
"Jag tar ingen betalning för mina ord, herr Gyllendeg, och vill ni icke
tro mig, kan ni låta bli; jag har också ingen skada lidit; hytte jag åt
pojkarna, så hytte en åt mig tillbaka, därmed är det kvitt, och Gud
välsigne barnen, de behöfva ha sin glädje, också de; det är en rik mans
äng, som går till kost."
"Sanna", ropade herr Gyllendeg nu, utan att i ifvern lämpa sina ord
till det föregående, "håll vakt om hus och gård, skrapkaka, så att du
icke bränner upp oss och hela staden på köpet, medan jag är borta,--hör
du mig, frågar jag.--Släpp icke dina kattor in i boden, säger jag, det
är en lögn, att det finns råttor där; det är dina kattor, som gnaga på
brödet där, dina kattor, sotlubba, säger jag. Hvar är mitt spanska rör?
Tviskinn och brända bullor, här skall bli en annan ordning!"
Sålunda förberedd, tog han hatt och käpp och gick, pustande af trötthet
och vrede, ut till sin äng.
Äfven gardet hade där redan hunnit få kunskap om den timade olyckan och
infunnit sig som åskådare. Emellan de båda i krigstillstånd varande
regementena hade den gemensamma vådan tillvägabragt ett stillestånd,
och gardister och jägare, blandade fredligt med hvarandra, omgåfvo i
stojande oro den fallna.
Den lilla trumslagaren stod midt i skocken. Hans eljest öppna och
renskrifna anlete var nu på ett bedröfligt sätt öfverkorsadt med streck
och rynkor. Ett ögonblick höll han sin döda fånge i hornen, skakade och
drog af alla krafter, ett annat tog han sin trumpinne, vände grofva
ändan till och slog. Vid allt detta grät han och trätte i växling,
antingen han misströstade vid ett felslaget försök eller med harm och
hopp grep till ett nytt.
Så stodo sakerna på ängen, och i denna sysselsättning var vår lilla
kund stadd, då en växande hviskning: "Herr Gyllendeg, herr Gyllendeg!"
slog hans öra med skräck och förkunnade ankomsten af den, som minst af
alla människor var efterlängtad vid detta tillfälle.
Och herr Gyllendeg stod framför den bestörta skaran, svettig, flämtande
och nästan mållös af vrede. Genom en instinktlik rådighet, i hopp att
kunna dölja hela affären med fårahjorden, hade gossarna, i samma
ögonblick herr Gyllendeg kom öfver dem, slutit en ogenomskådlig krets
kring trumslagaren och stodo nu beredda att med all möjlig ångerfullhet
och ödmjukhet i sin min kapitulationsvis lura sig till fredligt aftåg,
sen de först skaffat trumslagaren tid att gömma den döda. Till
jägarenes ära vare det sagdt, att sköldborgen nästan ensamt slöts af
dem; gardisterna, såsom mindre delaktige i mordet och vådan, hade
retirerat åt skilda håll, och endast några få af dem dröjde kvar i
grannskapet. Det var också mot den täta massan af de små jägarena herr
Gyllendeg riktade sitt anfall.
På de första utfallen, då herr Gyllendeg ändteligen kom till ord,
svarade de beklämda bytingarna blott med att taga af sig mössorna, en
höflighetsbetygelse, som väl aldrig utfallit, om ej nöden varit
ytterlig och stor. Först då, när man märkte, att ett längre tigande
nödvändigt skulle egga mer än lugna herr Gyllendeg, skred man till ord,
hvarvid en af gossarna någorlunda frimodigt förklarade, att han och
hans kamrater sett pastorns stora hund gå lös vid tullen och därför
skyndat att hjälpa herr Gyllendegs får; dock ville de snart förfoga sig
bort igen.
Men härmed väckte han blott en storm till i herr Gyllendegs bröst.
"Bevare mig, fattige man", ropade gubben och såg, spanande omkring
ängen, "alla mina får äro försvunna. Tviskinn och brända bullor! Visen
mig, hvart ni jagat dem, eller skall jag krusa er med min käpp, att I
skolen bli möra som knäckebröd."
"Blif icke ond på oss, herr Gyllendeg", svarade gossarnas ordförande,
"vi skola nog hjälpa att söka dem. De sluppo ut genom grinden på
landsvägen."
"Så laga er efter dem, odjur!" ropade, gubben och lyfte sin käpp.
"Vi skola gå, vi skola gå, blott herr Gyllendeg går först", sade i
förskräckelsen gossarna, som ej vågade bryta kretsen inför hans ögon.
"Tviskinn och brända bullor, skall jag bli bortvisad från min egen äng
af sådana yrfän", skrek gubben och bröt med sitt spanska rör, lyftadt
till hugg, in på kretsen, hvars ledamöter i ögonblicket skingrade sig
såsom agnar för en storm.
Men herr Gyllendeg hade i sin ifver tagit för sträng fart och hade
kunnat bryta armar och ben af sig, ty det lyckades honom ej bättre, än
att han snafvade öfver trumslagare och gumse på en gång och föll som en
gran i skogen med dån till marken. Fruktlöst var den lilla
trumslagarens försök att hinna reda sig ut undan massorna af den
fallnes ben, under hvilka han olyckligtvis blef liggande. Herr
Gyllendeg kände icke förr förmåga att röra sina lemmar, än han brukade
dem med en drunknandes ifver att gripa alla de föremål, han kunde nå.
Sålunda blefvo vår lilla kund och hans olyckliga motståndare nästan på
en gång fattade af hans järnhänder, och i detsamma jämkade sig herr
Gyllendeg upp för att börja sin dom. Med fåret i hans högra hand var
ingen fara; så mycket värre till var den arma gossen i hans vänstra.
Och uppriktigt sagdt, herr Gyllendeg såg förfärlig ut, medtagen af sitt
fall, skakad af det oväntade skådespel, som nu stod för hans öga, och
brinnande af begär att straffa den våldsverkare, han höll gripen och
hvilken han föreställde sig varit skamlös nog, så liten han var, att
nästan under hans ögon ligga och slakta hans bästa gumse.
Vår lilla trumslagare syntes ohjälpligt förlorad, utan utväg i att fly
och föga mer än hälften så lång som det spanska rör, hvarmed han
hotades. En allmän och innerlig oro rådde på hela ängen. Skulle den
lilla kamraten lämnas åt sitt öde och öfverges i nödens stund? Eller i
annat fall huru ge honom bistånd?--Handkraft förmådde intet, list, hvar
skulle den hittas så hastigt?----Det första slaget föll redan.
Bland gossarna fanns en yngling af det slags människor, naturen stundom
framkallar för att liksom i en sammanfattning visa alla de krafter
förenade, hvilka den eljest låter leka spridda hos en mängd individer;
en yngling, som nästan buren på händerna af sina kamrater lät dem i sig
som i en spegel skåda alla de känslor, passioner, åsikter, som hos dem
voro i rörelse. Glad som en dag, ungdomlig, djärf, elak, stundom vek
och öppen, stundom obeveklig och slug, den främsta i faran och trogen i
alla skiften, var han ett ideal för gossarna och ärnad att vara det för
andra samfund i lifvet än deras. Denne yngling, som vi vilja kalla
generalen, emedan han vid exercisen innehade denna rang, vågade
försöket att rädda den olyckliga trumslagaren.
Djupt rodnande af harm och ängslan, då han såg det första slaget drabba
den lilla kamraten, sprang han fram mot herr Gyllendeg med samma
rådighet, hvarmed fågeln, då den ser sina ungar i fara, flaxar för
jägarens fötter och vill leda honom från dem. Redan innan det andra
slaget hann måttas, var följande samtal å bane:
"Håll för Guds skull upp, herr Gyllendeg, ni gör en omänsklig gärning,
då ni slår den, som ni borde tacka på edra bara knän!"
"Tviskinn och brända bullor! Hvarför skall jag tacka honom?" skrek herr
Gyllendeg; emellertid höll han upp med det tillämnade slaget.
"Hvarför skall ni tacka honom?" fortfor i ögonblicket befriaren, ser ni
då icke, herr Gyllendeg, hvem som ligger där?"--härvid pekade han med
allvarlig min på den döda gumsen.
"Jag arme, fattige man", utbrast herr Gyllendeg, som ovillkorligt fäste
sin blick på det utvista föremålet, "där ligger nu det sköna kreaturet,
ovärdigt handteradt och medfaret af dessa vilddjur."
"Ömka honom icke, herr Gyllendeg", fortfor den andre och försökte att
genom chock på chock förvirra sin fiende, "ömka honom icke, det är den
största röfvare och tjuf, som funnits på hela orten."
"Förtviflade skälm! När har han stulit, och när har han röfvat?" skrek
herr Gyllendeg och höjde redan sin käpp mot generalen, nära att glömma
trumslagaren.
"Det var detta, som väntats. Kom, herr Gyllendeg", ropade nu befriaren
och trädde så nära, att han nästan rörde vid sin farliga motståndares
käpp, "kom, vi ha hela hans tjufband i ladan. Tviskinn och brända
bullor! Det är bättre, att ni hjälper oss fängsla dem, än att ni står
här och gör ingenting."
Längre bibehöll herr Gyllendeg icke sin besinning. I fullt raseri
måttande ett förfeladt hugg mot den fria och lediga fienden, släppte
han den, som han redan hade fast; och vår lilla trumslagare, som i
ögonblicket visste begagna sig af denna frihet, rände af åt sidan som
en raket och hann till och med taga upp sin trumma i loppet.
Inom några minuter stod herr Gyllendeg ensam, andtruten och öfverfull
af förargelse på sin äng.

II.
I förra delen af denna berättelse hafva vi försökt måla den olyckliga
tilldragelsen på herr Gyllendegs äng, som satte honom i split med
skolgossarna, och äfven försökt visa, huru dessa förstodo att för
tillfället rädda sig undan de faror, hvarmed den vördige borgarens
spanska rör hotade dem.
Man må dock icke föreställa sig, att gossarna voro nog blinda att icke
se på förhand vådor, svårare än de öfverståndna, mer och mer skocka sig
öfver deras hufvuden hvarje minut herr Gyllendegs vrede fortfor att
låga. Därför försöktes allt för att blidka densamma i tid och förekomma
det besök, man var öfvertygad om att herr Gyllendeg följande dag skulle
göra i skolan.
Parlamentärer gingo mellan de båda krigförande makterna ända in på sena
aftonen; själfva den gamla Susanna vanns af gossarna och brukades i
ministeriell väg att underhandla om dräglig förlikning. Allt var
förgäfves. Man erbjöd herr Gyllendeg dubbelt skadestånd för hvad han
förlorat, man bad och lofvade bättring; men nej! Herr Gyllendeg "ville
låta rektor värdera kreaturet", som han sade, "och eljest se, hvad
skollagen hade att säga i denna sak". "För öfrigt var han, tviskinn och
brända bullor, ingen narr för skolgossarna och tyckte, att Sanna och de
andra borde hafva mera vett än att löpa och tala godt för sådana odjur
och stadens plågoris."
Under sådana omständigheter börjades lektionerna följande dag. Den ena
läraren efter den andra inträdde i det stora skolrummet och tog
gravitetiskt plats hvar i sin klass. Den gråhåriga rektorn höll redan
en demonstration öfver satserna i _Syntaxis ornata_, och de öfrige
lärarene ackompanjerade med egna behagliga melodier. Det gamla skoluret
hade stått öfver natten och nu åter börjat gå, gnisslande af ålderdom i
alla kuggar.
Emellertid märktes snart, att något ovanligt var å färde. En allmän
spänning och oro rådde bland gossarna. Rektorn såg sig nödsakad att
höja rösten för att väcka uppmärksamhet för Cicero, och läraren i
sekundan skrek ren öfverljudt åt en af sina "oduglingar", att Gud och
ingen annan hade skapat honom.
Ingenting ville hjälpa. För hvarje rörelse i dörren flögo alla ögon
dit, man svarade uppåt väggarne, stammade och tog tillbaka. Lärarena
blefvo otåliga; den ena efter den andra började i applikatur-toner
sjunga om lättjan, smällarna och klubban, och refrängen på hvarje vers
blef alltid klatsch och aj, aj! Då inträdde herr Gyllendeg.
En förklarad glädje lyste i den vördige borgarens anlete, då han nu
öfversåg fältet för sina många segrar, och den stolta hållning, hvarmed
han denna gång gick sin synnerligt stora och vissa triumf till mötes,
gjorde, att till och med hans gamla, gråa galafrack satt bättre, än den
sutit på hans kropp sen femton år.
Gossarna suto röda i synen och sågo oroligt ned i sina böcker, en dof
stillhet rådde i hela skolrummet; men herr Gyllendeg steg gravitetiskt
fram till rektorns bord och tog ordet:
"Gud bevare mig, fattige man", sade han efter några hm! hm! och
retirerade sålunda till vanligare och lättare fraser, än han först
ärnat bruka, "hm! hm! jag är människa, jag också. Jag menar, herr
rektor, att bekymmer och förargelse är min dagliga kost, ensam som jag
är i världen. Men så må man lefva och låta lefva, herr rektor; tviskinn
och brända bullor! Knådar man tråget för fullt, så jäser det öfver, det
säger jag."
Efter denna vidunderliga ingress, hvars förborgade mening rektorn dock
bättre än någon annan människa på jorden af vana kunde gissa sig till,
höll herr Gyllendeg upp, väntande att se effekten.
Den uteblef också icke. "Säg ut, herr Gyllendeg", skrek rektorn, i det
han steg upp och stötte sin käpp i golfvet, "säg ut och nämn mig hvad
och hvem; så sant Herren lefver, stryk skall icke sparas."
"I fyratio år har jag varit borgare i staden", fortfor herr Gyllendeg,
som icke så snart hann reda sig ur sina egna tankars hvirfvel, "kunde
också hafva dugat till bättre. I skola har jag ej blifvit hållen och
påkostad som mången annan; fattig och ensam i världen har jag varit,
säger jag, och har blifvit människa ändå. Stulit har jag icke, ej
heller ljugit eller brukat falskt mått och vikt.----Drag icke munnen i
grin, munsjör där i hörnet; jag talar, som jag är lärd, och vi hafva
icke sett alla dagars ända ännu."
"Tala, herr Gyllendeg, och låt ej afbryta er", sade rektorn, i det han
för gossarnes räkning slog i bordet med kopparkryckan, som prydde hans
ämbetskäpp, "säg till, om någon gått er på äran; det skall kosta honom
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Samlade arbeten II - 21
  • Parts
  • Samlade arbeten II - 01
    Total number of words is 4501
    Total number of unique words is 1638
    24.7 of words are in the 2000 most common words
    35.4 of words are in the 5000 most common words
    42.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 02
    Total number of words is 4629
    Total number of unique words is 1607
    24.2 of words are in the 2000 most common words
    34.4 of words are in the 5000 most common words
    40.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 03
    Total number of words is 4625
    Total number of unique words is 1563
    26.9 of words are in the 2000 most common words
    38.3 of words are in the 5000 most common words
    44.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 04
    Total number of words is 4676
    Total number of unique words is 1497
    28.0 of words are in the 2000 most common words
    38.2 of words are in the 5000 most common words
    42.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 05
    Total number of words is 4501
    Total number of unique words is 1630
    28.8 of words are in the 2000 most common words
    38.8 of words are in the 5000 most common words
    44.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 06
    Total number of words is 4611
    Total number of unique words is 1323
    31.2 of words are in the 2000 most common words
    41.3 of words are in the 5000 most common words
    47.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 07
    Total number of words is 4561
    Total number of unique words is 1331
    33.2 of words are in the 2000 most common words
    43.5 of words are in the 5000 most common words
    48.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 08
    Total number of words is 4648
    Total number of unique words is 1426
    29.6 of words are in the 2000 most common words
    39.3 of words are in the 5000 most common words
    44.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 09
    Total number of words is 4584
    Total number of unique words is 1451
    27.5 of words are in the 2000 most common words
    37.3 of words are in the 5000 most common words
    42.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 10
    Total number of words is 4448
    Total number of unique words is 1535
    25.9 of words are in the 2000 most common words
    37.0 of words are in the 5000 most common words
    42.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 11
    Total number of words is 4287
    Total number of unique words is 1368
    28.6 of words are in the 2000 most common words
    39.1 of words are in the 5000 most common words
    44.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 12
    Total number of words is 4290
    Total number of unique words is 1373
    27.8 of words are in the 2000 most common words
    36.9 of words are in the 5000 most common words
    42.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 13
    Total number of words is 4127
    Total number of unique words is 1435
    26.8 of words are in the 2000 most common words
    36.5 of words are in the 5000 most common words
    41.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 14
    Total number of words is 4426
    Total number of unique words is 1486
    27.0 of words are in the 2000 most common words
    37.8 of words are in the 5000 most common words
    42.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 15
    Total number of words is 4827
    Total number of unique words is 1379
    29.0 of words are in the 2000 most common words
    39.3 of words are in the 5000 most common words
    43.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 16
    Total number of words is 4779
    Total number of unique words is 1414
    29.4 of words are in the 2000 most common words
    40.0 of words are in the 5000 most common words
    45.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 17
    Total number of words is 4952
    Total number of unique words is 1544
    31.0 of words are in the 2000 most common words
    41.6 of words are in the 5000 most common words
    46.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 18
    Total number of words is 4839
    Total number of unique words is 1730
    27.6 of words are in the 2000 most common words
    36.4 of words are in the 5000 most common words
    42.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 19
    Total number of words is 4612
    Total number of unique words is 1760
    26.4 of words are in the 2000 most common words
    36.2 of words are in the 5000 most common words
    41.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 20
    Total number of words is 4717
    Total number of unique words is 1628
    27.3 of words are in the 2000 most common words
    36.4 of words are in the 5000 most common words
    40.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 21
    Total number of words is 4799
    Total number of unique words is 1517
    28.8 of words are in the 2000 most common words
    37.9 of words are in the 5000 most common words
    42.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 22
    Total number of words is 4772
    Total number of unique words is 1680
    28.1 of words are in the 2000 most common words
    38.6 of words are in the 5000 most common words
    43.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 23
    Total number of words is 4825
    Total number of unique words is 1705
    28.4 of words are in the 2000 most common words
    38.6 of words are in the 5000 most common words
    42.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 24
    Total number of words is 4633
    Total number of unique words is 1681
    27.9 of words are in the 2000 most common words
    36.8 of words are in the 5000 most common words
    40.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 25
    Total number of words is 4639
    Total number of unique words is 1864
    22.7 of words are in the 2000 most common words
    30.8 of words are in the 5000 most common words
    36.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 26
    Total number of words is 4483
    Total number of unique words is 1535
    21.2 of words are in the 2000 most common words
    30.3 of words are in the 5000 most common words
    35.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 27
    Total number of words is 4323
    Total number of unique words is 1629
    26.2 of words are in the 2000 most common words
    35.4 of words are in the 5000 most common words
    40.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 28
    Total number of words is 4600
    Total number of unique words is 1686
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    33.8 of words are in the 5000 most common words
    39.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 29
    Total number of words is 4568
    Total number of unique words is 1662
    25.3 of words are in the 2000 most common words
    35.4 of words are in the 5000 most common words
    41.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 30
    Total number of words is 4519
    Total number of unique words is 1587
    27.3 of words are in the 2000 most common words
    37.0 of words are in the 5000 most common words
    41.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 31
    Total number of words is 4493
    Total number of unique words is 1713
    23.6 of words are in the 2000 most common words
    33.6 of words are in the 5000 most common words
    39.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 32
    Total number of words is 4644
    Total number of unique words is 1510
    25.4 of words are in the 2000 most common words
    34.6 of words are in the 5000 most common words
    40.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 33
    Total number of words is 4882
    Total number of unique words is 1525
    29.1 of words are in the 2000 most common words
    40.1 of words are in the 5000 most common words
    45.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 34
    Total number of words is 1042
    Total number of unique words is 480
    37.4 of words are in the 2000 most common words
    45.6 of words are in the 5000 most common words
    49.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.