Samlade arbeten II - 17

Total number of words is 4952
Total number of unique words is 1544
31.0 of words are in the 2000 most common words
41.6 of words are in the 5000 most common words
46.8 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
Hvar fläck blir grön, hvar tufva rik
Af växter, en ej annan lik.
Liksom till högtid kläds hvar äng,
Hvar linda är en blomstersäng,
Och härlig vaggas åkerns skörd,
Af himlens varma vindar rörd.
Ja, ute se vi sommartid,
Med jorden grön och himlen blid;
Hur är det i vår egen själ,
Är sommartid i den jämväl?
Har otrons kalla vinter flytt,
Har hjärtat lifvats upp på nytt
Utaf den klara nådesol,
Som skiner från Guds kungastol?
Ack, fattigt blommar dock vår jord,
Hur härlig än dess prakt är spord,
Mot mänskans själ i tro och hopp,
När lifvets sol för den gått opp.
Den solen blid, den solen klar,
Som varit förr, än världen var,
Hur är det, har vår själ fått se
En strimma af dess ljus sig te?
O Gud, som låter sommar nu
Utom oss stråla lugn och ljuf,
Låt ock inom oss, i vårt bröst,
Ej råda mörker, storm och höst!
Då först är rätt din sommar här,
När ute sol och blomstring är
Och i vårt hjärta lyser klart
Den sol, som icke skapad vardt.

N:o 318.
I hungersnöd.
Uti din boning, Herre kär,
Ditt folk i sorg församladt är
Och dig om hjälp åkallar,
Ty mänskomakt ej hjälper här,
Och nöden öfversvallar.
Vi sett det korn, man jorden gaf,
I jorden bli som i en graf
Och ej i dagen komma,
Vi sett allt växtligt falla af
Förutan kraft och blomma.
Vi tänka i vår brist och nöd
På förra dagars öfverflöd,
Det gör oss sorgen värre;
Hvi ger du stenar nu för bröd
Åt dina barn, o Herre?
Har du ditt fadershjärta mist,
Är ej ditt löfte fast och visst:
"Åkalla mig i nöden,
Så skall jag hjälpa dig till sist
I lifvet och i döden"?
O Gud, det är ett tröstligt ord,
I hungerns tid ett rågadt bord,
Som mod och krafter gifver,
Att himmel kan förgås och jord,
Men du densamme blifver.
Du ändrar ej din fadersart,
Fast annat allt förändradt vardt,
Din mildhet varar lika;
Ditt råd kan synas underbart,
Din nåd kan aldrig svika.
Låt då din nåd förklarad bli,
Låt straffets tider gå förbi,
Se mildt till vårt elände,
Och var vår fader, såsom vi
Som barn oss till dig vände.
Gif bröd åt den, som hungrig är,
Gif tröst åt den, som sorg förtär,
Och tillgift åt oss alla!
Låt än oss få, o Herre kär,
Vår hjälpare dig kalla!

N:o 321.
Fosterlandet.
Bevara, Gud, vårt fosterland,
Håll öfver det din starkhets hand
Och var dess hägn i strid som frid,
I sorgens som i glädjens tid.
Här se vi, hvad oss mest är värdt,
Allt, hvad vi skatta dyrt och kärt;
Ej fjärran finns en bygd, ej när,
Som är för oss, hvad denna är.
Här hafva våra fäder bott,
Arbetat, kämpat, hoppats, trott;
Här äfven vi vår boning fått
Med samma lif och samma lott.
Här skola våra barn också
En gång på våra stigar gå.
Ha det vi haft, se det vi sett
Och be till Herren, som vi bedt.
Gud, skydda detta kära land,
Från sjö till sjö, från strand till strand,
Sänk öfver det din milda vård
Som sommardagg på rosengård!
Välsigna hvarje trofast själ,
Som önskar det af hjärtat väl,
Men slå hvart ondskans uppsåt ned,
Som vill dess fall och stör dess fred!
Låt det få bli och vara ditt,
Befolkadt, tryggadt, gladt och fritt,
På kärlek bördigt som på råd
Och uppfylldt af din Andas nåd!
Du hulpit det ur mörker opp
Liksom en blomma ur sin knopp;
Så låt det ock till tidens slut
Uti ditt ljus få vecklas ut!
Det ljuset är ditt helga ord,
En sol för himmel och för jord;
Gif, att det klart här lysa må
Och aldrig mer ifrån oss gå!


Bröllopspsalmer.

N:o 326.
Gud, se i nåd till dessa två,
Som här inför ditt anlet stå
Med löfte att för lif och död
Förente dela lust och nöd.
Det är ett heligt fridsförbund,
De slutit nu i denna stund;
Så värdes, Gud, därtill dem ge
Din hägnad och välsignelse.
Här lefs ej städs i rosengård,
Och mången pröfning kan bli hård:
Behåll dem då, o Herre god,
I kärlek, som ger tröst och mod!
Din Ande blid ledsage dem
Och blifve gäst i deras hem,
Att stilla fröjd och ljuflig ro
Med honom där må bli och bo.
O Gud, vi böja oss för dig,
Som är vår Gud evinnerlig,
Vårt hopp, vår fröjd, vår frid, vårt råd;
Välsigna oss och gif oss nåd!

N:o 328.
Ej finns en glädje på jorden vid,
Som kunde den fröjd uppväga,
Ett hjärta känner, som all sin tid
Ett annat hjärta får äga.
När tvenne hälfter, att blifva ett,
I kärlek smälta tillsamman,
Rent, oförfalskadt, på guldets sätt,
Som smälter i klara flamman,
Si, då är glädje och gamman.
Gud själf han skådar med väl behag
En sådan frid och förening;
Han bjuder den i sin helga lag,
Den är hans vilja och mening;
Och därför låter han ock ur den
En rik välsignelse flöda
För jorden släkter, som blomstra än,
När vi gått bort till de döda,
För himlen en brodd och gröda.
Välsigna, Herre, all kärlek ren,
Som du den gärna tillstäder:
Af Kristi kärlek ett återsken,
Den värmer, lyser och gläder.
O Gud, för dig är en syndig brand
All jordisk kärlek allena;
Så sänd af nåde din Helga And,
Som våra hjärtan kan rena
Och i din kärlek förena.

N:o 329.
För barn.
Jag lyfter ögat mot himmelen
Och knäpper hop mina händer;
Till dig, o Gud, som är barnens vän,
Min håg och tanke jag vänder.
Gladt är att prisa och tacka dig,
Och gärna vill jag det göra;
Jag vet det visst, att du ser mig
Och ej försmår att mig höra.
Tack för allt godt, du mig ständigt ger
Att känna, älska och äga;
Tack, gode Fader, för mycket mer,
Än jag kan nämna och säga.
Jag är en planta uti din gård,
För evigheten uppdragen,
Jag var knappt till, när i fadersvård
Af dig jag redan var tagen.
Så håll utöfver mig än din hand,
O Fader förutan like,
Och låt mig växa för lifvets land,
Som är ditt himmelska rike!

N:o 335.
På resa.
En vandringsman är mänskan här,
På vandring stadd, hvar dag som är,
Till långt aflägsna länder;
Hur hon ock här tycks hemma fäst,
Är hon beständigt blott en gäst,
Som hemåt återvänder.
Hon får i all sin lefnadstid
Ej minsta stund, då hon i frid
Kan lämna vandringsstafven;
På hvarje stig, på hvarje ort
Går hon mot evighetens port,
Och porten heter grafven.
Om jag då sitter vid min härd,
Om jag i Herrans vida värld
Från land till land måst fara.
Så är mig samma mål dock satt,
Mot det jag skyndar dag och natt,
Jag får ej stilla vara.
Dock hvar jag är och hvart jag far,
Så vet jag, att min Gud jag har
Beständigt lika nära;
Han följer mig på all min stig,
Han är en Fader ock för mig,
Hvad kan mig då förfära?
Så bottenlöst är intet haf,
Att ej hans hand i djupets graf
Kan mig sitt bistånd räcka;
Så bränd ej någon öken är,
Att ej hans godhet växer där
Och kan mig vederkvecka.
Om han högt öfver sjö och land
Flyttfågeln för från fjärran strand
Till kära hemmet åter,
Hvi skulle jag väl bäfva skyggt?
Den Gud, som leder fågelns flykt,
Han mig ej villas låter.
Far jag än vida, följer han,
Som i all nöd mig hjälpa kan
Och akta från att falla;
Där jag är rådlös, har han råd,
Där jag har brister, har han nåd:
Välsignad han för alla!
Gud, jag är syndig, arm och svag,
Men för mig efter ditt behag,
Det är, hvad sist jag beder.
Hvarhelst min väg du stakar ut,
Så styr den så, att den till slut
Upp till din himmel leder!


Måltidspsalmer.

N:o 341.
Herre, hela världen tröster
Till din mildhets öfverflöd;
Tusen sinom tusen röster
Bedja dig hvar dag om bröd;
Och du låter upp din hand,
Mättar allt i allo land.
Dina goda gåfvor flöda
Ned till allt, som lif har fått;
Kroppen spis och själen föda
Skänker du i ymnigt mått;
Tack, o Gud och Fader blid,
Pris ske dig i evig tid!

N:o 343.
O Gud, din godhet tacka vi
I Jesu namn, det kära,
Att du vår Fader vill förbli
Och om oss omsorg bära,
Att allt, som lif och anda har,
Du hugnar, när och ger försvar;
Dig ske lof, pris och ära!
Som nu du närer här vårt lif
Med jordens växt och gröda,
Så åt vår själ ditt ord ock gif
Att henne understöda;
Ty hennes näring så på jord
Som ock i himlen är ditt ord,
Hon har ej annan föda.
Oss alla här i denna stund
Du värdes kärlek gifva
Inbördes och af hjärtans grund;
Låt intet den bortdrifva!
Behåll vår glädje allvarsam
Och afvärj öfverdåd och skam,
Att du med oss kan blifva.
Lof, pris och tack i allo land
Skall dig, Gud Fader, vara,
Som oss har löst af syndens band
Och framgent vill bevara.
Vi tro på din Son, Jesum Krist,
Vi äro dine barn förvisst,
Dig lofve all vår skara!


Morgon- och aftonpsalmer.

N:o 344.
Kväll eller morgon, hvarje stund
Har jag min ro i Guds förbund,
Med honom börjar jag min dag,
Min natt med honom möter jag;
I honom nöjd,
Till honom böjd,
Har jag min rätta lust och fröjd.
Ännu har under vida skyn
Ej något skapadt mött min syn,
Så armt, så hjälplöst och försmådt,
Att det Guds vård ej röna fått;
Den ser jag här,
Ehvar jag är,
Den ser jag fjärran liksom när.
Hvem kläder blomman på grön äng,
Hvem bäddar fågelns bo och säng,
Hvem visar genom öknens sand
Åt hjorten väg till källans rand?
Ar det en ann',
Är det ej han,
Vår Gud, som allt af kärlek kan?
Bort då all ängslan ur mitt bröst!
Att tro på Herran är min tröst;
Min Gud är ej en annan Gud
Än den, som väfver blommans skrud;
Är han så blid,
Har han så tid,
Hvi vill jag sörja för min frid?
Ej hjälper dock min egen makt,
Om han ej håller om mig vakt;
Så lägger jag min omsorg gladt
På honom både dag och natt.
Han sörjer för
Att ondt ej rör
Den själ, som honom helt tillhör.

N:o 348.
I Herrans hand jag lämnar mig,
När mina ögon sluta sig;
När jag ur sömnen vaknar opp,
Är Gud min glädje och mitt hopp.
Kär kommer nattens stilla ro,
När jag mig Herran fått förtro,
Och glad ser jag en dag igen,
När jag med Gud får börja den.
Min gode hjälpare är han,
Som för all nöd mig skydda kan,
Min väktare, som hör och ser,
När jag ej hör och skådar mer.
Jag vet och är där viss uppå,
Att ingen ofärd skall mig nå,
Om han ej gifver lof därtill
Och mig af kärlek pröfva vill.
Min Gud är stark, min Gud är god,
Så är jag nöjd och har godt mod;
Gud, Fader, Son och Helge And,
Mig lämnar jag uti din hand.

N:o 352.
Morgonpsalm.
I mörker höljs ej jorden mer,
Upp går nu solen klara;
Ny dag, o Gud, åt oss du ger,
Ny nåd ej heller spara!
Ny nåd! Ja, nådens Herre du,
Lys nåd uti vårt sinne,
Att när det dagas ute nu,
Ej mörker rår där inne.
Ty bodde vi i solens hus
Och idel strålar såge,
Men hade icke dig till ljus,
I dunkel natt vi låge.
Kom, du vår rätta sol och dag,
Sänd af ditt ljus en strimma,
Och synden i vår själ förtag,
Som är dess natt och dimma.
Du lifvets sol, i Kristus här
Till världens fröjd uppgången!
Kom, lys för oss och blif oss när
Och tag vår kärlek fången!
Så veta vi, vår dag skall gå
I salig ro till ända,
Så veta vi, hvar tröst vi få,
Ehvad oss här må hända.

N:o 363.
Aftonpsalm.
Till natt det åter lider,
Och solen från oss skrider;
Jag sluter mina händer
Och till min Gud mig vänder.
O Herre, du som varit
Min tröst den dag, som farit,
Låt mig din nåd förnimma
Också i nattens timma!
För Jesu blod, som flutit,
Tillgif, hvad jag har brutit,
Att ej ditt straff mig gnager
Och sömnens frid förtager.
När mina sinnen alla
I hvila sammanfalla,
Då låt din änglaskara
Min vakt och hägnad vara!
Mig själf, och hvad i lifvet
Mig kärt af dig är gifvet,
Jag ger liksom tillbaka
Åt dig att öfvervaka.
O Gud, min bön jag slutar
Och mot din nåd mig lutar;
O finnes ro i världen
Som på den hufvudgärden.


Beredningspsalmer till döden.

N:O 379.
En vilsnad främling är jag här
I denna världen vrånga,
Mitt lif en fattig fånges är,
Som räknar stunder långa;
I mörker, fruktan, nöd och band
Jag tänker på min Faders land,
Dess ljus och fröjder många.
Visst kan ock här man skåda få
Af dag en vänlig strimma,
Visst kläds vårt fångahus också
I blomster mången timma;
Men denna fägring, detta ljus,
De vore i min Faders hus
Som idel död och dimma.
Ej hugnar vansklig prakt min syn,
Hur skär den än sig målar;
När solen lyser klart i skyn
Och jorden gläds och prålar,
Då tänker jag: Hur lefs det nu
Uti min Faders boning ljuf,
Uti hans anlets strålar?
O Faders hem, mot dig jag ser,
Fast ej min blick dig hinner;
Kort är den sorg, mig jorden ger,
Men lång, när längtan brinner,
När själen utan frid och ro
Vill bort att hos sin Fader bo
Och sig i bojor finner.
Kom, sälla stund, kom mildt och fort,
Då jag får hädanfara,
Kom, död, och öppna mig din port
Till lifvets himmel klara,
Kom, Jesu, tag af nåd mig mot
Och bed för mig vid Fadrens fot,
Att jag får hemma vara!

N:o 381.
Det har jag städse funnit,
Att jordisk lust är kort;
Knappt har den börja hunnit,
Förrn den är tagen bort.
Kraft, fägring, fröjd och frid,
De kommit och försvunnit,
Det har jag sett alltid.
Hvad fast man kunde kalla
Står ej på jordens grund;
Som hafvets vågor svalla,
Här svallar stund på stund;
Ett haf är tiden här,
Den starkaste måst falla,
När hans våg kommen är.
En växer, en försvagas,
En stiger, en gör fall;
Den dag, som är, förjagas
Af den, som komma skall;
Allt skiftar efter hand,
Ja, själfva bergen gnagas
Till stoft af tidens tand.
Gå ut i sommarns lundar,
Se, hur de fagra stå!
Hvar finns, när vintern stundar,
All denna fägring då?
Ack, växling, oro, kif,
När man det rätt begrundar,
Är detta arma lif.
Och här på sorgestranden
Vill man på glädje tro,
Med vandringsstaf i handen
Sig sätta ned till ro,
Af skuggor taga stöd
Och bygga hus i sanden
Och tinga år af död.
Nej, Jesu, annorlunda
Har du mig vist och lärt;
Mitt hopp, det vill jag grunda
På det, som mer är värdt,
Än all den glädje är,
Som varit och kan stunda
I vanskligheten här.
Mitt hopp, det vill jag bygga
Uppå din kärleks grund,
Min frid och glädje trygga
Vid löftet af din mund,
Och så för världen mer
Ej hafva lit, ej skygga,
Hvadhelst den gett och ger.
Hos dig, o Jesu, finner
Jag glädje utan sorg;
I dig, när allt försvinner,
Har jag min säkra borg.
Så komme snart den dag,
Då tron sin seger vinner;
På Jesum hoppas jag!

N:o 382.
Jag tager farväl, jag bjuder god natt,
Åt världen farväl jag nu säger;
Min möda var lång, snart lutar jag matt
Mitt hufvud mot plågornas läger
Och somnar från sorgen och nöden.
Jag bad till min Gud, hvar timma och stund,
Om frid för min själ, för ögat en blund;
Min Fader mig hört:
Hans barn skall få hvila i döden.
Ej är det mig tungt, ej känns det mig svårt
Att skiljas från detta elände;
Om Gud ej af kärlek pröfvat mig hårdt,
Kanske jag det bittrare kände.
Och har jag väl lidit allena?
Är jorden ej full af jämmer och tvång?
Ack, ängslan och kamp de drabba en gång,
Om fort eller sent,
Den andra såväl som den ena.
Ej var jag den första, som korset här bar,
Och blifver ej heller den siste;
Jag, syndare! Ack, mitt lättare var
Än hans, som af synder ej visste.
Dock längtar jag arma att somna.
O Jesu, jag följt till Getsemane dig,
Men tänker på ro, då du kämpar för mig;
Förmår jag då ej
Att vaka, fast krafterna domna?
O, räckte min nöd som jorden så vidt
Och högre, än skyarna tåga,
Och finge jag se ditt anlete blidt
Och fram till ditt hjärta mig våga,
Hvad vore mig nöden mot nåden?
Och får jag ej komma och vara dig när?
Och får jag ej se, huru ljuflig du är?
Du bjuder ju själf:
O människor, kommen och skåden!
Med dig vill jag vaka, med dig vill jag dö,
O Jesu, när stunderna fyllas;
Jag vet, det förgås ej, det lefvande frö,
Fast neder i jorden det myllas,
Det sofver blott vinteren öfver;
Och vårsolen kommer med värmande ljus
Och väcker upp lifvet ur mörker och grus.
O Jesu, min sol!
Du väcker mig, du, och du söfver.

N:o 390.
Suckan i dödsångest.
Mitt öga skyms, min kraft är slut,
Jag längtar ro att finna;
Min lefnads timglas rinner ut,
Snart skall mig döden hinna.
O Jesu Krist, uti din hand
Befaller jag kropp, själ och and;
Min tröst är du allena.
Till dig jag flyr uti min nöd,
När allt mig vedersakar.
Du pröfvat plågor själf och död,
Du vet, hur döden smakar.
Du varit människa som jag,
Förkrossad, ängslad, trött och svag,
Du skall mig ej förskjuta.
Jag kommer ej med makt och guld
Och mig därpå förlåter,
Min rikdom heter ångst och skuld,
Mig står ej annat åter;
Men kom jag för att ge, ej få,
Jag vore en af dem ej då,
För hvilka du led döden.
För syndare med ängsladt bröst,
Betungade, som lida,
För dem, som ingen hjälp och tröst
Af världen mer förbida,
För dem göt du din blod så ren,
Bland dem, o Jesu, är jag en,
Därpå min tröst jag bygger.
Min Frälsare, ditt kors du bar
Också för synder mina:
Förgät ej den, dig kostat har
Så mycken kamp och pina!
Ack, ofta fadershjärtat här
Ju sorgebarnet närmast är,
Förskjuts, men sökes åter.
Uppsök mig, Herre, blif mig när,
Låt mig ej mer dig mista,
Gör, att ej stunden bitter är,
När hjärtat måste brista!
Ja, Jesu, gör min plåga kort
Och tag från kval och nöd mig bort
Till dig i fridens rike!



SMÄRRE BERÄTTELSER.


EN JULKVÄLL I LOTSKOJAN.

En för ifrigt fortsatt jakt i skärgården och sedan inträffande motvind
och storm hindrade oss till vår stora förtrytelse att efter vår afsikt
hinna hem till staden innan julaftonen. Tvärtom kastades vi ute i öppna
sjön hela kvällen i ett tillstånd, som varit vådligt med en sämre slup,
än den vi hade, och högst odrägligt, om icke en af sällskapet förstått
att någorlunda förströ vår ledsnad genom sin munterhet och sina
historier.
Denna man var utlänning och förde ett skepp, som tillhörde honom själf
och hvarmed han öfvervintrade i vår hamn. Han var mindre än andra
angelägen om att få fira julaftonen på fast land och hade inga
anförvanter, som saknade honom vid gröten och tårtan. Dessutom var han,
hvad vi andra icke voro, mot allt hvad som kunde kallas blåst, köld och
vatten rent af förhärdad, och då han satt vid styret i sin egen slup,
hade han väl som knappast brytt sig om att huka sig, om han än för
hvarje våg varit i fara att snudda vid månen.
Emellertid var och förblef vår segling på intet vis angenäm. Vi
kryssade och gjorde slag af två och tre kvart mil utan att vinna
särdeles för den häftiga svallsjön, som oupphörligt motverkade seglen.
Omsider uppgåfvo vi alldeles hoppet att uppnå fasta landet och beslöto
att lägga till för natten på Lotsholmen, en stel, granbevuxen klippa
ute i hafvet, och söka tak öfver hufvudet hos lotsarna, som där hade
sin koja. Vi sågo på afstånd skenet af eld ur dess fönster, och den
muntra kaptenen lät slupen ränna af dit för god vind.
"Utan skryt, gode herrar", utbrast han nu, i det han tog sig en djup
klunk kall punsch, "kan man säga, att vi nu hafva en god blåst. Och
likväl bestods mig en sådan, om ej en vida bättre, då jag än var blott
fyra, fem år gammal och allena till sjöss på köpet. Jag har icke nämnt
om att förhållandet är med mig tvärtemot hvad det vanligen är med
människobarn; jag vet nämligen bättre, hvart det skall bära af för mig
i världen, än hvadan jag kommit. Alltnog: då jag var vid pass fem år,
och detta har bort vara, som man sagt mig, för omkring trettio år
sedan, befann jag mig en natt ute på vida hafvet såsom nu, med den
skillnad, att jag då låg för vind och våg och nu har två orefvade segel
opp, att jag då var stel af köld och nu är varm ända i lilltån. Jag
minns föga af omständigheterna vid denna min första expedition; men
hvad jag kommer ihåg, är att jag lämnades ensam på en klippa i vilda
sjön och ville färdas efter dem, som sålunda öfvergåfvo mig. Det var
kolmörkt som nu, och då jag försökte ro, slogos årorna mig ur handen af
första våg. Huru länge jag drefs omkring i denna ställning, vet jag ej,
men säkert är, att jag till slut hamnade hos godt folk. Jag vet
således, som herrarna se, knappt mer än Adam, om jag haft föräldrar
eller ej. De, som sade sig hafva upptagit mig och bragt mig till lifs,
voro lurendrejare till professionen, eljest välmående bönder. Jag växte
upp bland dem och deltog i deras industri, tills mitt skägg begynte
växa, då jag gick ut med en kofferdiman och blef hederlig karl.--Se så,
båtshaken ut, tag törn!--Jag tror, den onde visar mig vägen bland
stenarna här."
Slupen låg med fladdrande segel i en bukt, bildad af framskjutande
klippor; man började räta ut de styfva lemmarna, man gäspade och röt
kölden ur kroppen. Kaptenen och två jungmän blefvo kvar vid slupen och
sysslade med den; vi andra begåfvo oss stapplande in i den varma
stugan.
Där stod julen upp i tak. En väldig brasa af tallved sprakade på den
vida spiseln och upplyste rummet, hvarest dessutom på bordet brann ett
stort grenigt ljus jämte några enkla. Väggarna voro fullt behängda med
nät och andra fiskbragder, och hörnen af stugan blänkte af hvita getter
och killingar, som skockat sig dit.
Personalen i stugan utgjordes af en mycket gammal gumma, som satt vid
bordet och tycktes sjunga i sin psalmbok, en medelålders man med hans
hustru och fem barn, af hvilka fyra höllo en förfärlig konsert på
stentuppar, hvartill det femte och äldsta ackompanjerade med en
skrällande trumpet af träd.
Då vi inträdde, uppsteg fadren, stampade ett eftertryckligt slag i
golfvet åt de skrålande barnen och nickade åt oss vänligt och utan
tvång.
Den gamla gumman lade sin bok på bordet, tog af sig glasögonen och
fixerade oss skarpt. "Hvadan är ni, godt folk", sade hon, "har ni ej
hus och hem på julafton, eller ligga skepp och gods i hafvet? Men så
har ni ej skjutit efter lots, förbanna mig, ni det gjort.
Vid dessa ord spottade hon sig på de rynkiga fingren, nappade branden
af det ena ljuset, steg upp och lyste oss starkt i synen. "Hå hå",
fortfor hon nu, men så skall haren vara förhärdade hvit, för att man
skall bry sig om att jaga honom in på julafton. Få se, hvad man nu kan
få till mat åt er alla? Strömming finns här, gunås, och Anna får
försöka att klämma getterna litet bättre; men gröt kan ingen ge sig att
koka här midt om natten."
Såväl gumman som de andra båda ställdes snart till freds i detta
afseende. Vi afpälsade oss, värmde oss och gjorde oss välkomna genom en
kopp punsch, som gärna bjöds vårt värdsfolk af oss och än hellre af dem
emottogs. Snart voro vi hemmastadda och funno oss särdeles väl i den
varma stugan. Den gamla ville börja sitt bestyr med vårt nattläger och
yrkade på att skynda med getternas mjölkning, då en tillfällighet
afbröt hennes sysselsättningar och blef en anledning till följder, dem
vi ej kunnat förutse.
Kaptenen, som blifvit kvar vid slupen, hade omsider fått allt i ordning
där, beslagit seglen, fästat båten, uppsändt sakerna till stugan och
var klar att ligga i land för natten. Förrän han gick in i värmen med
sin bössa, erinrade han sig dock, hvad vi förglömde, att lossa af
skottet. Det var knallen af detta skott, som vållade en sådan diversion
i bestyren.
Den gamla hörde dånet och kastade vårdslöst ifrån sig en hufvudkudde af
ejderdun, som hon just bar i handen. "Hörden I", sade hon med skakad
stämma, "hörden I icke ett skott? Så må Gud förbarma sig öfver Juno,
som ej kunde vintra i Norge, utan vill bulta sig mot blindgrundet så
tids på året. Sätt ut med båten, gosse, och håll väl i nordväst, så att
du har vinden, vi skola nog se efter barnen, sörj ej för dem; skynda
bara!"
För yngre öron än gummans var det ej svårt att genast finna hennes
misstag. Den så kallade gossen, hennes fyratioåriga son, afbröt leende
hennes påminnelser och sade halft brydd och halft medlidsam: "Alltid
spökar det i edra öron, kära mor, och skott skall ni höra, om en fluga
stampar på er graf, sen ni gått till hvila i den en gång. Men gissar
jag rätt, så var det en harskrämma, som någon af herrarna lät pusta vid
stranden här, och ej en knall ur Junos sexpundiga nicka."
"Hå hå", sade den gamla, "alltid vilja de unga vara kloka; men jag är
icke galen, icke heller född af galna föräldrar. Gud hjälpe mig, men
julafton, som är glad för andra, är min sorgeafton; jag rår nu ej
därför, och hvad kunde jag, arma kvinna, göra? Men sätt er för brasan
ni, främmande godt folk, så vill jag berätta er, hvad en svag kvinna
gjorde och hvad lön hon hade därför."
Vi efterkommo gummans önskan, medan vår besättning och den unga
värdinnan tillsamman bestyrde oss kvällsvard och värmde upp den kalla
mat, vi medhade. Men den gamla begynte:
"Det är nu för längre tid sedan, än många af er, gode vänner, minnas
tillbaka, om jag ser rätt på edra anleten, då jag en julafton, sådan
som denna, var allena här i stugan. Jag må säga allena, ty mina två
ungar, som sprungo omkring mig, behöfde hjälp själfva mer, än de kunde
vara mig till hjälp. Sjön låg öppen såsom nu, och fast det nu tycks
hvina i vindsluckan, är dock denna blåst som en andedräkt mot stormen
då. Vi väntade ingen skuta hem, och min man med sina kamrater hade
farit till staden för att gå i kyrkan på julmorgonen och kanske hålla
sig lustigare på kvällen där, än de här kunde det. Men då för tiden var
jag rödare än nu i synen och hade ett hjärta i mig, som var godt nog
för en kvinna. Jag satt och läste i psalmboken, som jag gjorde, då ni
kom in, och barnen hade nyss fått kvällsvard och lekte med sina
småsaker, som de fingo till julklappar. Den äldre, som var tio år då
och nu är gammal och vis, seglade med ett skepp af bark på
stugugolfvet; den yngre hade fått vårt fiskbräde till båt och gladde
sig åt det och åt ett pärlband af glas med ett guldhjärta på, som min
man skänkte mig och som jag fästade på gossens hals för kvällen. Så
voro vi där, när jag hastigt hörde ett skott ut till sjöss. Gud skall
förlåta mig, hvad jag gjorde orätt; men jag tyckte mig ej göra sådant.
Jag tog den äldre med mig för att sköta fockskotet, lossade en båt och
seglade ut. Den yngre följde med oss till stranden, jag befallte honom
gå in i stugan tillbaka; men han stannade kvar och ropade gråtande
efter mig, tills blåsten och hafssvallet snart öfverröstade hans skri.
När jag kom under blindskären, såg jag eld från skutan, som styrde rakt
nordvart mot bränningarna i mörkret, som om den aldrig varit i vår hamn
förut. Jag hann i tid fram och fick rodret i lä, och skeppet stack upp
som en lax med bank och bränningar å sida, och så hade jag, så kvinna
jag var, den glädjen att föra gamle herr Adolfs stora skepp oskadadt i
hamnen. Och denna afton skulle jag minnas med fröjd, så länge jag
lefver, om allt hade varit där hemma, som det bort vara. Klockan var
fyra på morgonen, då jag kom in i denna stuga tillbaka; jag tänkte få
hvila, men denna hvila blef värre än arbetet förut. Den yngre gossen
var försvunnen. Jag sökte honom på våra klippor här med lykta i handen
hela natten, jag ropade hans namn högre än stormen; men mitt sökande
och mitt rop voro, som om det skett på hafsbottnen. Vid dagningen såg
jag en naken påle, där vår andra båt varit bunden, och båt och gosse
bar jag ej sett sedan, och båten var värd gull, men gossen var mig
kärare än lifvet."
Den gamla tystnade vid dessa ord och brast i gråt. Kaptenen hade kommit
in under hennes berättelse; men han tycktes knappt ge akt på den. Han
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Samlade arbeten II - 18
  • Parts
  • Samlade arbeten II - 01
    Total number of words is 4501
    Total number of unique words is 1638
    24.7 of words are in the 2000 most common words
    35.4 of words are in the 5000 most common words
    42.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 02
    Total number of words is 4629
    Total number of unique words is 1607
    24.2 of words are in the 2000 most common words
    34.4 of words are in the 5000 most common words
    40.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 03
    Total number of words is 4625
    Total number of unique words is 1563
    26.9 of words are in the 2000 most common words
    38.3 of words are in the 5000 most common words
    44.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 04
    Total number of words is 4676
    Total number of unique words is 1497
    28.0 of words are in the 2000 most common words
    38.2 of words are in the 5000 most common words
    42.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 05
    Total number of words is 4501
    Total number of unique words is 1630
    28.8 of words are in the 2000 most common words
    38.8 of words are in the 5000 most common words
    44.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 06
    Total number of words is 4611
    Total number of unique words is 1323
    31.2 of words are in the 2000 most common words
    41.3 of words are in the 5000 most common words
    47.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 07
    Total number of words is 4561
    Total number of unique words is 1331
    33.2 of words are in the 2000 most common words
    43.5 of words are in the 5000 most common words
    48.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 08
    Total number of words is 4648
    Total number of unique words is 1426
    29.6 of words are in the 2000 most common words
    39.3 of words are in the 5000 most common words
    44.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 09
    Total number of words is 4584
    Total number of unique words is 1451
    27.5 of words are in the 2000 most common words
    37.3 of words are in the 5000 most common words
    42.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 10
    Total number of words is 4448
    Total number of unique words is 1535
    25.9 of words are in the 2000 most common words
    37.0 of words are in the 5000 most common words
    42.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 11
    Total number of words is 4287
    Total number of unique words is 1368
    28.6 of words are in the 2000 most common words
    39.1 of words are in the 5000 most common words
    44.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 12
    Total number of words is 4290
    Total number of unique words is 1373
    27.8 of words are in the 2000 most common words
    36.9 of words are in the 5000 most common words
    42.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 13
    Total number of words is 4127
    Total number of unique words is 1435
    26.8 of words are in the 2000 most common words
    36.5 of words are in the 5000 most common words
    41.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 14
    Total number of words is 4426
    Total number of unique words is 1486
    27.0 of words are in the 2000 most common words
    37.8 of words are in the 5000 most common words
    42.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 15
    Total number of words is 4827
    Total number of unique words is 1379
    29.0 of words are in the 2000 most common words
    39.3 of words are in the 5000 most common words
    43.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 16
    Total number of words is 4779
    Total number of unique words is 1414
    29.4 of words are in the 2000 most common words
    40.0 of words are in the 5000 most common words
    45.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 17
    Total number of words is 4952
    Total number of unique words is 1544
    31.0 of words are in the 2000 most common words
    41.6 of words are in the 5000 most common words
    46.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 18
    Total number of words is 4839
    Total number of unique words is 1730
    27.6 of words are in the 2000 most common words
    36.4 of words are in the 5000 most common words
    42.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 19
    Total number of words is 4612
    Total number of unique words is 1760
    26.4 of words are in the 2000 most common words
    36.2 of words are in the 5000 most common words
    41.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 20
    Total number of words is 4717
    Total number of unique words is 1628
    27.3 of words are in the 2000 most common words
    36.4 of words are in the 5000 most common words
    40.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 21
    Total number of words is 4799
    Total number of unique words is 1517
    28.8 of words are in the 2000 most common words
    37.9 of words are in the 5000 most common words
    42.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 22
    Total number of words is 4772
    Total number of unique words is 1680
    28.1 of words are in the 2000 most common words
    38.6 of words are in the 5000 most common words
    43.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 23
    Total number of words is 4825
    Total number of unique words is 1705
    28.4 of words are in the 2000 most common words
    38.6 of words are in the 5000 most common words
    42.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 24
    Total number of words is 4633
    Total number of unique words is 1681
    27.9 of words are in the 2000 most common words
    36.8 of words are in the 5000 most common words
    40.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 25
    Total number of words is 4639
    Total number of unique words is 1864
    22.7 of words are in the 2000 most common words
    30.8 of words are in the 5000 most common words
    36.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 26
    Total number of words is 4483
    Total number of unique words is 1535
    21.2 of words are in the 2000 most common words
    30.3 of words are in the 5000 most common words
    35.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 27
    Total number of words is 4323
    Total number of unique words is 1629
    26.2 of words are in the 2000 most common words
    35.4 of words are in the 5000 most common words
    40.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 28
    Total number of words is 4600
    Total number of unique words is 1686
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    33.8 of words are in the 5000 most common words
    39.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 29
    Total number of words is 4568
    Total number of unique words is 1662
    25.3 of words are in the 2000 most common words
    35.4 of words are in the 5000 most common words
    41.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 30
    Total number of words is 4519
    Total number of unique words is 1587
    27.3 of words are in the 2000 most common words
    37.0 of words are in the 5000 most common words
    41.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 31
    Total number of words is 4493
    Total number of unique words is 1713
    23.6 of words are in the 2000 most common words
    33.6 of words are in the 5000 most common words
    39.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 32
    Total number of words is 4644
    Total number of unique words is 1510
    25.4 of words are in the 2000 most common words
    34.6 of words are in the 5000 most common words
    40.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 33
    Total number of words is 4882
    Total number of unique words is 1525
    29.1 of words are in the 2000 most common words
    40.1 of words are in the 5000 most common words
    45.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten II - 34
    Total number of words is 1042
    Total number of unique words is 480
    37.4 of words are in the 2000 most common words
    45.6 of words are in the 5000 most common words
    49.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.