Samlade arbeten I - 33

Total number of words is 4070
Total number of unique words is 1582
29.1 of words are in the 2000 most common words
39.0 of words are in the 5000 most common words
44.3 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
visar på din framtid såsom på en graf, en afgud, som pekar på den Eviges
ljusa värld, hans grönskande jord, hans milda himmel, på allt hvad som
är heligt och dyrt, dina egna blomsterlemmar, ditt hjärtas frid och din
faders gråa hjässa, och, säger hotande och kulen: Se, allt detta är
intet, förneka, förkasta, förakta det, om du vill tillhöra mig, mig,
för hvilken det, som glöder, älskar, andas, lefver, är en fasa och
hvars rike är den eviga tomheten, där intet väsende lifvar sitt stoft,
ingen kraft jublar i seger, ingen svaghet gråter i kärlekens nåd."
Jag talte med eld, ty sanningen tände sig till låga i min själ, och mitt
barn gick vilse i natten och skulle lysas tillbaka. O, min bäste, hvad
skulle jag företaga? Rosa grät och bad förlåtelsens Herre icke höra mina
ord.--
Aldrig har det kostat mig mer att segra öfver mig själf, än det kostade
mig då. Kärleken bistod mig, och jag behöll segern. Jag kufvade min
vrede--nej, icke min vrede--min förtviflan och sanningens klarhet kom
fridsamt tillbaka i min själ.
Vid foten af det träd, i hvars skugga vi stodo, växte i sin oskuld en
skön, späd, hvit lilja, nyss utflyttad ur sitt drifhus för att ammas af
den friska sommarvärmen och i frihet genomblomstra sitt lif. Blott en
dag hade den sköna blomman skådat fram ur sin knopp, och öfver sitt
anlete bar hon ännu detta skimmer, som tyckes tveka, om det skall höra
till jorden eller himmelen, och som gör det omöjligt för ögat att
bestämma, hvar bladet upphör och hvar färgen, daggen, luften, ljuset
tager vid. Jag offrade henne för mitt barn, ryckte henne opp ur mullen
och skuggan, bortblåste stoftet från hennes rot och fäste henne på en
kvist af trädet, med den veka kronan vänd mot solens ohejdade strålar.
Jag tog Rosas arm, vi gjorde tysta en vandring kring parken och kommo
till vårt förra ställe tillbaka.
Blomman hade börjat gulna redan; borta var den sköna glansen från hennes
hy, och bladen lågo vissnade i solens ljus. "Se", sade jag åt Rosa, "nyss
växte denna blomma lågt och sträckte sin rot ned i jorden. Och skuggan
höljde hennes lif, och stoftet rörde hennes stoft; men bar hon ej mera
af himmelen i sitt väsende då, än hon nu bär, och var hon icke min
glädje då, i stället för att hon nu är min sorg? Om hon nu med egen makt
lösryckt sig från den plats, min kärlek anvist henne, och för att snart
renas till idel skärhet skilt sig från gruset och lyftat sig opp i
solens eld, skulle jag därföre älska henne? Skulle jag icke säga: Dö,
fåvitska blomma, ty du kan icke lefva så!"
"Att dö", sade Rosa leende, "är det ett ondt att dö?"
"Att dö", sade jag, "är att födas till lif, att dö är ock att födas till
förstöring. O, min Rosa, att dö såsom denna lilja i går dog knopplifvets
död för att i dag utbreda sin silfverhvita krona, det är att dö för att
lefva i rikare fägring och glädjas i en ljusare värld. En sådan död
dog liljan, då hon bröt sitt fängelse, och hon dog den icke därföre, att
hon vissnat i sin knopp, utan därföre, att hon i sitt dunkla hem frisk
och trogen vårdat sina blad, tills naturen fann dem mogna att möta
dagen. Så dör den, som dör för att lefva. Han brådstörtar icke ur sin
knopp, utan han fyller den med skönhet och lif, och sedan bortkastar
han icke sina blad, utan han utbreder dem i glädje och ljus."
Så talte jag. En stund förflöt i tystnad. Allt var lugnt, högtidligt,
väntande. Jag hoppades.--Det är rysligt, min herre, och jag fasar för
att nämna det. Mitt barn besvor mitt fadershjärta att icke förföra
hennes svaga, värnlösa själ.
Dagar, veckor hafva förflutit, sedan detta uppträde. Rosa vissnar. Mer
och mer klar blir mig nu den lära, hvars gift hon insupit, denna varma
hjärtans mördande förvillelse att försmå saktmodets frid och att
förbränna sig själfva för att icke kunna klappa i svaghet mer. Är det då
icke i svaghet och stoft all härlighet förklarar sig och lefver, såsom
solen lefver med tusen färger i plantornas förgängliga ätt? Hvarför då
förstöra en boning, där härligheten kan lefva i glans och frid? Det är
odödlighetens lif de söka, och de kalla sitt jordiska lif en död. O,
min herre, när har ni väntat blomning af en växt, som vissnat i sitt
frö? Ni tror på en odödlighet! Är det därföre, att jorden är så mörk och
lifvet här ett intet? Nej, nej, därför väntar jag en himmelsk värld, ett
högre lif, att denna jord är så skön, detta lif, oaktadt sina sorger, så
heligt och så ljuft.
Jag slutar nu: Hvad skall jag hoppas för mitt barn? Har ni ett råd att
ge, så dröj ej. Hösten kommer, och frukterna mogna, har jag sett i
förbigående. Skicka mig en bok, hvari man tänkt med frid på något grand
af det underbara lifvet. Farväl!


Tredje brefvet

D. 20 juni --37.
Min herre, jag skickar er här en dagbok, förd under Rosas sjukdom. Ett
och annat fragment ur mina anteckningar torde låta en ana de förhållanden,
som ägt rum och dem jag icke nu kan åter upprepa.
----Den 1 januari --37. Falska, blinda lära, att förkasta oskuldens
jordiska glädje! Hvad är då denna glädje annat än njutningen af det
himmelska, som genomströmmar allt? Gift! När dricker biet gift!--
Gif mitt öga ljus, att jag må kunna betrakta mänskligheten såsom jag
betraktar ett anlete, och visa mig ett enda drag, som icke kufvas af
oskuldens välde och ökar dess lefvande behag. O, talande bilder af det
stora med edra färger och skuggor, o, mina föraktade blommor, af er har
jag dock lärt, att lifvet skapar sin skönhet af mörker och ljus.--
Fullkomlighet. Fåfängt säger man: Det fullkomliga skall blifva.
Fullkomlighet finnes i hvarje punkt af tiden, och till denna
fullkomlighet hör själfva det ofullkomliga öga, som icke ser den.
Den 7 februari. Midnatt. Rosa vakar. På den hvita drifvan ser jag skenet
af ljus från hennes fönster. Själf har jag tändt min lampa i brist af sömn.
O, strålar på drifvan, vittnen om en ljus källa, ur hvilken I utgått, i
er har jag under natten älskat att se bilder af mänskligheten, denna heliga
strålflod från Gud. Rosa, mitt förvillade barn, klandra ej strålen,
därföre att den gått så långt bort från ljuset; ju klarare den är, desto
längre hinner den och ju längre den hinner, ett desto klarare ursprung
röjer den. Låt oss stråla här af kärlek och tro, så skall natten omkring
blifva dag, låt oss icke bäfvande kasta oss in i vår källa tillbaka, det är
att neka henne att äga strålar, det är att neka henne att vara ljus.
Den 17 mars. Första vårdag. Solen återtar sitt välde. Luften är
genomandad af lif, den har vaknat ur sin dunkla vintersömn, och snart
skall jorden vakna. Rosa har lämnat sitt rum för första gången sedan
länge. Hon har sutit en stund på trappan, hört sparfven kvittra och sett
de tindrande dropparna falla från taket. Jag såg hennes blick stråla,
jag hörde henne andas med djupa, törstande drag, och jag tror, att hon
en minut sökte Gud äfven i hans morgonglada värld. O, själfva fröjden,
som lyfter andras sinne mot skyn, är för tung för hennes, den minsta
dryck ur naturens hälsobägare upplöser hennes väsende. Mattad, nästan
vanmäktig, har hon blifvit återförd på sitt rum. Huru skall allt detta
slutas?
Den 17 april. Blommor redan! Ett glas med sippor står på Rosas bord.
Förunderligt, ju mer hon vissnar själf, desto mer tycks hon åter börja
älska friskheten och lifvet. Är det afskedsstunden, som nalkas och gör
det försmådda dyrbart igen?
Den 25 april. Fjärden är öppen, isen borta. I solgången syntes en tropp
svanor glänsa på den klara sjön. De hafva redan lyftat sina vingar och
flyttat. Det skönaste blir icke vår hvardagsgäst, det skönaste är en
resande, som blott besöker.
Den 1 maj... Hon vill hän, hon vill skiljas. Hvad söker hon? Hvart skall
hon fly? Under jorden bortom, som, öfver världars världar, hvad skall
hon finna annat, än hvad hon förskjutit här: en skapelse och en Gud?
Ägde jag konstens gåfva, skulle jag sitta vid en sjukbädd och måla för
den döende ljufva minnen. Jag skulle visa honom jorden i sitt
helgonskimmer, jag skulle låta årets växlande tider kretsa i skönhet
förbi hans öga, jag skulle återkalla i hans inbillning hans barndoms,
hans ungdoms, hans mannaålders fröjder, alla de blickar af kärlek, han
mött, alla de segrar, han sett det goda vinna, och så skapa kring honom
en sommarvärld af ord. I den skulle han slumra in, såsom man somnar en
molnfri sommarkväll, glad: af den dag, som varit, och väntande en
morgon med sol och glädje.
Den 28 maj. Att komma hit, att tränga sig till hennes bädd för att
trösta! Bort, bort, mörka spöken, jag känner er tröst!--Det ädlaste,
sannaste, heligaste är i förledarens hand medlet. Icke genom det onda,
genom det bästa snärjes hjärtat. Jag vill teckna en af vägarne; de äro
tusende: I hyddan rör sig bland föräldrar och syskon den oskyldiga
flickan och minnes under glada mödor endast dem. Så försvinner dagen,
och kvällen kommer, och öfver den stilla nejden uppgå stjärnor i glans.
En ny värld, full af andakt och frid, mognar där ute. Då nalkas
förledaren. Kom, oskyldiga, säger han, att du icke må begrafvas i dina
små omsorgers stoft, utan lära dig lefva ett högre lif. Och hon följer,
och då hon träder ut ur hyddan, höjer sig månen öfver bergen och gör
hennes bygd dubbelt skön. Hennes sinnen stämmas, hennes hjärta vidgar
sig af fröjd. Se, säger hennes ledsagare, är icke detta värdt en blick?
Och hon ser, att han talar sant. Då gör han sin röst djupare och
bestraffar hennes forna köld, att hon försofvit sin andakt, att hon icke
ofta sökt en stund, herrlig såsom den, hon skådar nu. Hon skrämmes, ty
hennes hjärta är fullt af tjusning, och hon ser, hvad hon försakat. Och
det lif, du nu lefver, hviskar förledaren, och de känslor, af hvilka du
genomströmmas, hvem delar dem? Höj ditt öga och se, om bland tusende
varelser, son omgifva oss, någon enda lyfter sig upp ur sitt hvardagslif
för att Iefva såsom vi. Ser du någon enda vid vår sida? Och hon blickar
omkring sig och ser ingen. Då mörknar för henne jorden, och
mänskligheten blir för henne en böljande ocean utan själ, och hon faller
till förledarens bröst och säger: Vi stå på en klippa i hafvet, öfvergif
mig icke, jag är ensam, om jag icke äger dig!--Fåvitska! Hvarför sade du
icke: Ja, den värld, du öppnat för mig, är helig och skön, men min hydda
är äfven en helig värld, mina syskons ögon äro äfven klara, ljufva
stjärnor, och i mina föräldrars famn lefver jag rikt såsom här; lär mig
att älska, icke att förakta!----
Den 1 juni. Hela dagen blott om sin mor! Med strålande ögon,
genomskinlig, nästan förklarad, blott om sin mor! Hon var dock ett
barn, ett spädt barn när hon miste en dyra, och dock minns hon allt.
"Var hon icke sådan? Gick hon icke fridsam och lugn bland dina blommor,
skötte dem och skötte dig och mig? Frågor på frågor! O, hon minnes med
kärlek sin mor, och hon glädes åt att hon lefvat, som hon lefde. Hon är
räddad! Vågar jag tro, att hon----Jag kallas in till henne----
Tålamod, försakelse, hopp! Vi träffas ju åter!
* * * * *
P.S. Tillståndet här ser ni af medföljande annons, den jag ber er
hafva godheten låta införa i någon tidning.
Hon hvilar nu på andra sidan sjön. Den klara fjärden, som förut varit
min fägnad, är nu en svart, dyster graf, öfver hvilken mitt öga sällan
vågar sända en blick.
Dagarna äro tröga och enformiga. På skymningen får jag vänta nästan från
midnatt till midnatt, det är årstidens skuld, och med skymningen kommer
icke alltid sömnen.
Sedan ett år tillbaka har jag mer och mer märkt, att jag blir gammal,
och med åren aftaga krafterna, min herre, och med krafterna lynnet, det
är så naturens gång.
Min gamle tjänare åldras liksom jag. För ett par dagar sedan kom jag i
trädgården. Han vattnade parterren, men utan omsorg, vårdslöst, vresigt,
så att han till och med stötte blommorna med kannan. Jag förebrådde
honom det. "Nåväl", sade han, "för hvem vårda vi dem?" Den gamle mannen
började gråta bittert, och jag lämnade honom och gick bort.
Känner ni någon god, värnlös flicka om sjutton år, som ville äga en far?
Likheten! I ungdomen likna människorna hvarandra, den ena flickan har
alltid något af den andras själ.
Förlåt, min herre, att mitt bref blir kort. Det kostar mig mycket att
hålla mina tankar tillsamman.--Ännu en gång: för ert deltagande hjärta
medsänder jag min dagbok, hvari jag antecknat ett och annat under
senaste tid. Då den återsändes, väntar jag ett välkommet bref. Farväl!



FÄSTNINGSFÅNGARNE
Skizz

Vid en nordlig vik af Saimen ligger den lilla staden Nyslott och nära
därinvid, på andra sidan af ett smalt sund, en uråldrig fästning med
höga murar och några runda torn. I fredliga tider har denna fasta plats
begagnats såsom fängelse för brottslingar, dubbelt sorglig för de
olycklige både genom sin egen dysterhet och sina omgifningars skönhet.
Huru mången längtansfull blick måste icke från dessa grafvar för
lefvande hafva sväfvat ut öfver Saimens solbelysta vågor, blott för
att låta ett förvildadt eller brutet hjärta så mycket lifligare känna
bitterheten af fängelsets kvalm och bojans tyngd.
I ett af dessa torn, i ett rum, hvarest tolf till femton fångar suto
inspärrade, inträffade under en sommarkväll, just då den nedgående
solen började kasta sina strålar in genom det trånga fönstret, ett
förhållande, som på detta ställe var ovanligt. Allt själfsvåldigt sorl
hade nämligen upphört för en stund. De fleste af invånarne i den trånga
cellen lyssnade uppmärksamt på en sjuttonårig yngling, som beskref sina
öden, och hos de få öfrige, som ännu trängde sina bleka anleten mot
gallren i det öppna fönstret och icke fängslats af berättelsen, återhöll
aftonens skönhet och kanske sorgen, väckt af denna, hvarje utbrott af
vildare sinnesrörelser.
Besynnerligt nog hade denna stillhet inträffat tvärtemot hvad man från
början afsett.
Förhållandet var sådant: man hade ärnat tillställa en af de vanliga
aftonlekarne, en juridisk rannsakning, och i denna afsikt inför en
gråhårig gubbe, som, fastsmidd vid väggen, för sin ständiga och
gravitetiska sittning fått namn af lagman, framfört den unga gossen.
Processen fortgick. I början var allt yra och förhärdelse. Själfva
ynglingen, ehuru nyss häktad, hade redan hunnit bli tillräckligt inöfvad
i ställets ton för att uppträda med behörigt iakttagande af det för
tillfället skickliga. Men då han, på den värde domarens anmaning att
uppriktigt bekänna allt och sålunda göra sig värd lagens mildhet,
försökt hopsmida en historie om sina äfventyr, hade han svikits af
uppfinningsgåfvan och småningom tagit sin tillflykt till verkligheten
för att ersätta det bristande i dikten. Denna verklighet var dock för
mycket sorglig. Återkallad i minnet, fångade den småningom ynglingens
hela tanke, och af lek blef allvar. På själfva de vilda åhörarene
verkade den förändring, gossens väsende undergick, och de blefvo
uppmärksamma. Kanske fanns någon bland dem, hvars hjärta för en stund
veknade som hans.
"Och du bar då tio år?" frågade domaren vid en punkt i ynglingens
berättelse.
"Jag var då tio år och vallade min morfaders kor på stranden gentemot
Pungaharju ås."
"Fick gossen lära några dygder i läroåldern?" sporde vidare den gamle
med löjlig viktighet och väckte ännu en kor af skratt.
Men den unge svarade drömmande: "Jag lärde mig simma som en and, och då
jag flöt öfver den klara sjön, lämnade jag kreaturen på stranden, sam
till åsen och sprang där, naken som ett vilddjur, under varma
sommardagar i solskenet."
Den gamle såg ned på sina kedjor, såg upp på de svarta väggarne. Ett
vansinnigt uttryck af smärta flög öfver det nyss så pompösa anletet, och
hans tänder gnisslade ett ögonblick mot hvarandra. Bilden af den nakna
gossen i sommarsolskenet på Pungaharju ås hade för mycket brännande
strålat in i lifstidsfångens hjärta. Och så sade han: "Berätta, gosse,
hur du sprang där vild."
Men denne följde redan sin egen föreställning och fortfor: "Då började
den mörke att visa sig."--
"Djäfvulen?" frågade en mängd röster, och nyfikna ögon föllo på
berättaren.
"En sägen gick i byn", sade denne, "att den gamle Metar-Johan ibland i
solgången sett från fjärden en grå man på höjden af åsen. En stormig
afton flöt metarens båt, tom och kullstjälpt, till stranden; då sades
det, att den mörke mannen gjort detta verk. Men jag var en vild unge,
hatade att lefva och fruktade intet: Två gånger sprang jag undan, då
den mörke kom; men den tredje gången blef jag kvar och bidde honom."
"Och hvad gjorde han åt dig, då han fick tag på dig?"
"Han kysste min panna och grät. Så gjorde han först. Sedan såg han på
mig och frågade: 'Har du förrådt mig redan och talat ut, hvad du sett?'
Vet nådige herr lagman, hur han såg ut, då han sade detta? Så var han
till utseende som Saimavesi en blå höstnatt, då mörker och stjärnor
ligga i djupet, förskräcklig och mild."
"Aktning för rätten, gosse!" sade denne. "Stilla med blåa nätter och
stjärnor i Saimadjupet; sådana ord passa icke här."
"Men då jag sade honom", fortfor ynglingen, "att jag för ingen vågade
yppa, att jag varit på åsen, for mörkret bort från djupet, och det blef
dager. Denna gång voro vi länge tillsammans, ock sedan träffades vi
dageligen. Jag satt då på höjderna och såg öfver vattnen, och han satt
nära invid och såg på mig, och hans öga var gladt och troget som en
hunds. Stundom gaf han mig silfver och lärde mig att om nätterna taga
mig häst och rida till staden. Dädan hämtade jag allehanda åt honom
och mig. Så led sommarn framåt, och det blef en mörkare tid. En morgon,
då jag steg opp, hörde jag gårdsfolket säga, att en man visat sig om
natten med eld vid vår stuga, men släckt elden och skyndat bort, då
hundarne börjat anfäkta honom. Min morfäder var gammal och nästan blind;
men han var nu vild af vrede öfver den obekante mannen med elden. Han
kallade mig mordbrännarunge och sparkade mig ut ur stugan till att
börja min vallgång. Denna dag kom jag sent på åsen, emedan vattnet var
kallt och jag väntade, tills solen var högt uppe. Men då jag träffade
den mörke, gingo vi längs vägen på kammen af åsen, tills milen började
fyllas och den tog slut. Ibland stannade vi en stund och sågo mellan
björkarna vid vägen och öfver strandgranarnas toppar ut mot fjärdarna.
Och det var den mörkes nöje att se, huru jag med en kastad sten nådde
långt ut i vattnet på båda sidor om oss. Men då vi hunno ändan af åsen,
satte den mörke sig ned på marken och tog min hand och nödgade mig att
sitta. Och då vi sutit en stund i tystnad, började hans ögon stråla,
och han frågade och sade: 'Vet du, barn, hur ett sinne är, som älskar?'
Men jag visste det icke, utan teg.
Då utsträckte han handen och förde den långsamt rundtomkring öfver de
blanka sjöarna. Men han sade:
'Sådant är det.'
Efter en stund for han fort: 'Ve, ve, ett sådant har du ej sett! En gång
låg du vid ett bröst, där du kunnat se det, men då var ditt öga skumt
ännu. Ve öfver honom, som skilde dig från bröstet; hjälp mig, gosse, att
förbanna honom.' Och jag hjälpte och nämnde den, som jag var lärd att
förbanna. Ve min fader, sade jag, röfvaren, mördaren, mordbrännaren! Då
tog den mörke mannen mig öfver min nacke och ville kväfva mig med sin
hårda hand. 'Bed för din fader", ropte han, "mördaren, röfvaren,
mordbrännaren.'
Jag blef skrämd, nådige herr lagman, och ville rymma undan men då reste
han sig opp, tog mig på sin arm och tryckte mig hårdt till sitt bröst;
men detta var icke i vrede, och så väl har jag aldrig varit till i
världen, som jag var då. När jag sålunda satt på hans arm, viste han
åter med handen ut mot nejderna och sade: 'Mer än detta har man röfvat
ifrån dig. Du har haft en moder, du som andra; hvar är hon? Då vinter
blir, vissnar stranden och stelna sjöarna, men en moders sinne hade
varit dig varmt in i döden.' Jag började gråta. Det var första gången,
som jag hörde en människas milda ord. Och den mörke fortfor: 'Bröd
har du fått i världen, men icke kärlek, och hugg och hårda ord, men
icke undervisning. Lärd har du blifvit att förbanna din fader och vörda
den, som krossat din moders hjärta. Vill du hämnas?' Nådige herr
lagman, kan jag nu sluta?"
"Tröttnar du", sade den gamle med ett ödsligt leende, "så hvila, och jag
vill hjälpa dig. Samma kväll flydde hämndeanden från Pungaharju ås af
fruktan att ertappas där. Samma natt hyllade han på fasta landets
högsta kulle och såg genom mörkret din morfars gård; och hans ögon
tillslötos icke förr, än han såg den gå upp i lågor."
"Och hvems verk var branden?" frågade ynglingen.
"Gården", sade den gamle, "tände en tioårig gosse, som var en
mordbrännares son."
"Ja, jag", sade ynglingen lugnt. Det blef en lång tystnad
"Så var den rike blifven en tiggare", fortfor domaren, "hur han kom undan
elden, vet ingen."
"En vet det", ropade den unge fången, "den, som glömd hämnden, då han
såg hans hvita hår."


ANMÄRKNINGAR.

[1] Förevarande uppsats stöder sig främst på Strömborgs "Biografiska
anteckningar" och C.G. Estlanders "Runebergs skaldskap", hvaraf här och
där äfven enskilda uttryck fått i framställningen inflyta, ehuru i en
sammandragen form, som gjort ett citerande olämpligt.
[2] Belönt med mindre guldpenningen af Svenska akademien 1831.
[3] _Kapetan_, ärftlig hufvudman för en krets.
[4] _Vila_, en féartad bergkvinna, än vänligt umgängsam mot människor
och djur, än åter hämndgirig och fientligt sinnad. Hon är ung och skön,
klädd i hvit dräkt, med lösta, i vinden fladdrande lockar. Vilorna bära
båge och koger och öfva sina ringdansar helst vid skogomgifna
bergkällor. Ve den människa, som opåkallad nalkas dem; dess lott är
oftast döden.
[5] Att tala sakta bjuder, enligt servisk sed, den goda tonen.
[6] _Ofen_ i Ungern.
[7] En litra guld gör nära hundrade dukater.
[8] _Bosna Seraj_ i Bosnien.
[9] Förbannelse-formel.
[10] Symboler af kärlek.
[11] Äppel, jabuka, feminint i serviskan.
[12] Trenne sorgefåglar etc. Originalet har gökar, kilkavitza. Denna
fågel brukas oftast att föreställa en klagande.
[13] Kastade ett äpple och ett kvitten. Tillkastandet af en frukt är
hos servierne likasom hos nygrekerne en kärleksförklaring och ett
äktenskapstillbud.
[14] Sådana sånger pläga vid bröllop i Servien afsjungas i kor af
gästerna. Hufvudpersonalen vid dessa högtidligheter utgöres, oberäknade
kontrahenterna med deras föräldrar och anhöriga, af den äldsta bland
gästerna (Stari Svat) jämte brudgummens dopvittne, hvilka båda anföra
bröllopståget och äro de främsta vittnen vid förmälningen. Brudens
ledare (Djever) är äfven en viktig person. Därtill väljes efter regeln
brudgummens bror eller någon annan hans nära anförvant. Brudledaren
åligger att ständigt följa bruden, hålla hennes häst under färden samt
dag och natt vakta henne, tills han hemfört henne till dess blifvande
make.
[15] Skadar; Skutari i Albanien, nu säte för en pascha.
[16] Kvidande, som ormen krossad hväser. En ofta återkommande bild att
beteckna vrede och förtviflan, utan att därmed ett vidrigt bibegrepp
vore förbundet.
[17] Då med kufvad skam etc. Hon felade efter servisk åsikt mot
anständigheten, i det hon vände sig med bön om hjälp till sin egen make.
[18] Fågelfältet, på serviska Kóssovo (pólje), egentligen trastfältet,
är en vidsträckt flacka i södra Servien. Den slaktning, som år 1389 där
föreföll, skakade för beständigt Serviens själfständighet. På denna
batalj förlorade Serviens sista tsar, Lasar, den historien skildrar som
en from, välvillig och tapper furste, lifvet.
[19] Bland de talrika sånger, som utgöra finska poesiens stolthet och
ära, torde väl denna runa med allt skäl kunna föras. Jag har vid
öfverflyttandet af detta härliga stycke till svenskan rönt samma känslor
som den, hvilken söker upptaga och omplantera en blommande växt ur en
jordmån i en annan. I hvarje stund har jag fruktat att skada de veka
rötterna, att jag så må säga, och de sköna bladen, och misströstar om
att hafva kunnat freda dem från alltför förstörande spår af min hand.
[20] Se Schröters _Finnische Runen_.
[21] Efter Herders bearbetning.
[22] Denna legend och de fyra nästföljande äro bearbetade efter
Kosegarten.
You have read 1 text from Swedish literature.
  • Parts
  • Samlade arbeten I - 01
    Total number of words is 3876
    Total number of unique words is 1766
    23.2 of words are in the 2000 most common words
    33.8 of words are in the 5000 most common words
    38.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 02
    Total number of words is 4162
    Total number of unique words is 1744
    21.0 of words are in the 2000 most common words
    30.0 of words are in the 5000 most common words
    35.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 03
    Total number of words is 4262
    Total number of unique words is 1831
    23.6 of words are in the 2000 most common words
    32.2 of words are in the 5000 most common words
    37.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 04
    Total number of words is 4259
    Total number of unique words is 1763
    22.0 of words are in the 2000 most common words
    31.6 of words are in the 5000 most common words
    36.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 05
    Total number of words is 4263
    Total number of unique words is 1762
    22.8 of words are in the 2000 most common words
    32.6 of words are in the 5000 most common words
    37.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 06
    Total number of words is 4717
    Total number of unique words is 1850
    24.4 of words are in the 2000 most common words
    34.9 of words are in the 5000 most common words
    39.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 07
    Total number of words is 4820
    Total number of unique words is 1724
    23.7 of words are in the 2000 most common words
    33.3 of words are in the 5000 most common words
    39.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 08
    Total number of words is 4930
    Total number of unique words is 1673
    24.5 of words are in the 2000 most common words
    33.6 of words are in the 5000 most common words
    38.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 09
    Total number of words is 4850
    Total number of unique words is 1781
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    32.6 of words are in the 5000 most common words
    38.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 10
    Total number of words is 5035
    Total number of unique words is 1636
    27.2 of words are in the 2000 most common words
    37.9 of words are in the 5000 most common words
    44.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 11
    Total number of words is 4949
    Total number of unique words is 1598
    27.0 of words are in the 2000 most common words
    38.7 of words are in the 5000 most common words
    44.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 12
    Total number of words is 4708
    Total number of unique words is 1698
    25.5 of words are in the 2000 most common words
    36.6 of words are in the 5000 most common words
    42.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 13
    Total number of words is 4836
    Total number of unique words is 1714
    28.0 of words are in the 2000 most common words
    37.4 of words are in the 5000 most common words
    43.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 14
    Total number of words is 4678
    Total number of unique words is 1666
    29.1 of words are in the 2000 most common words
    39.2 of words are in the 5000 most common words
    44.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 15
    Total number of words is 4804
    Total number of unique words is 1599
    29.8 of words are in the 2000 most common words
    39.8 of words are in the 5000 most common words
    45.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 16
    Total number of words is 4946
    Total number of unique words is 1590
    30.0 of words are in the 2000 most common words
    42.1 of words are in the 5000 most common words
    47.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 17
    Total number of words is 4857
    Total number of unique words is 1629
    30.5 of words are in the 2000 most common words
    41.3 of words are in the 5000 most common words
    46.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 18
    Total number of words is 4959
    Total number of unique words is 1618
    28.9 of words are in the 2000 most common words
    40.3 of words are in the 5000 most common words
    44.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 19
    Total number of words is 4818
    Total number of unique words is 1671
    28.4 of words are in the 2000 most common words
    38.5 of words are in the 5000 most common words
    43.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 20
    Total number of words is 4823
    Total number of unique words is 1732
    26.3 of words are in the 2000 most common words
    34.8 of words are in the 5000 most common words
    41.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 21
    Total number of words is 4481
    Total number of unique words is 1649
    22.4 of words are in the 2000 most common words
    32.9 of words are in the 5000 most common words
    39.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 22
    Total number of words is 4562
    Total number of unique words is 1678
    23.5 of words are in the 2000 most common words
    33.7 of words are in the 5000 most common words
    39.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 23
    Total number of words is 4615
    Total number of unique words is 1600
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    34.3 of words are in the 5000 most common words
    39.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 24
    Total number of words is 4765
    Total number of unique words is 1635
    24.7 of words are in the 2000 most common words
    35.7 of words are in the 5000 most common words
    41.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 25
    Total number of words is 4668
    Total number of unique words is 1582
    25.4 of words are in the 2000 most common words
    36.2 of words are in the 5000 most common words
    42.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 26
    Total number of words is 4479
    Total number of unique words is 1519
    27.8 of words are in the 2000 most common words
    39.5 of words are in the 5000 most common words
    44.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 27
    Total number of words is 4546
    Total number of unique words is 1763
    25.4 of words are in the 2000 most common words
    36.6 of words are in the 5000 most common words
    42.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 28
    Total number of words is 4451
    Total number of unique words is 1496
    27.4 of words are in the 2000 most common words
    38.0 of words are in the 5000 most common words
    42.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 29
    Total number of words is 4460
    Total number of unique words is 1526
    25.9 of words are in the 2000 most common words
    34.8 of words are in the 5000 most common words
    39.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 30
    Total number of words is 4593
    Total number of unique words is 1417
    27.7 of words are in the 2000 most common words
    37.1 of words are in the 5000 most common words
    41.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 31
    Total number of words is 4609
    Total number of unique words is 1612
    26.6 of words are in the 2000 most common words
    37.5 of words are in the 5000 most common words
    43.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 32
    Total number of words is 4815
    Total number of unique words is 1731
    28.1 of words are in the 2000 most common words
    39.4 of words are in the 5000 most common words
    43.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 33
    Total number of words is 4070
    Total number of unique words is 1582
    29.1 of words are in the 2000 most common words
    39.0 of words are in the 5000 most common words
    44.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.