Samlade arbeten I - 32

Total number of words is 4815
Total number of unique words is 1731
28.1 of words are in the 2000 most common words
39.4 of words are in the 5000 most common words
43.9 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
Har klädt mig rikt, att ingen konungsdotter bär
En bröllopsdräkt som min, så himmelskt strålande.
Med pärlor har han prydt min hals; juveler stänkt
På mina armars smycken och omkring mitt hår
En brudkrans virat, härlig, oförvissnelig.
Har kinden glöd, är det hans kyss, som tänder den,
Har ögat eld, är det min kärleks låga blott.
Berusad af din skönhet, o min älskade,
Försmäktar jag, min trånads flamma bränner mig.
Kom, saknade, den sjuka bruden väntar ren;
Kom, låt mig hvila vid din barm och långsamt där
Min själ dig offra i en säll, fast kvalfull kyss!"
Så prisade den ädla nu sin älskare.
Men hem gick sorgsen ynglingen. Af stumma kval
Hans hälsa tärdes, och hans ungdomsfärg försvann.
Bekymrad lät hans fader kalla läkare,
Och af den sjukes vilda puls, hans tysta tår,
Hans kväfda suck förråddes snart hans hemlighet.
Då stod den sorgsne fadren upp. I skyndsam färd
Till Agnes gick han, af förtrogna vänner följd,
Och bad för sonens kärlek om förbarmande.
Men stilla svarade den ädla flickan så:
"Tilltro mig ej en känsla, som ej höfves mig,
Som med en annan längesen förlofvad är."
Och Lucius Verus vände sig till vännerna:
"Så ung, så späd, och ren en annans!" sade han.
"Hvem är han, hvar att finna, att med hotelser,
Med löften eller kval jag honom tvinga kan
Att den beundransvärda flickan öfverge?"
När ingen nu förmådde nämna älskarns namn,
Framstod Rutilius, prokonsulns skrifvare,
De kristnas hätske ovän, och begynte spotskt:
"Ej första gången hör jag ord som hennes nu,
Jag hört dem hvarje gång, jag öfver kristna dömt.
Vid Herkules, hon är af denna blinda sekt,
Som mänskor hata, som de sälla gudar sky.
Och vilseförd af Galileens svärmare,
Har den på korset döde hon till älskling valt."
När nu prokonsuln sådant hörde, träder han
Förgrymmad till sin domarstol, befallande
Liktorerna för honom föra jungfrun fram.
Och Agnes följer de med bilor väpnade
Och stannar oförfärad inför domaren.
Med knappt förborgad vrede börjar denne då:
"En evig oskuld, hör jag, svor din älskling du,
Vet, evig oskuld är hos oss vestalens ed.
Beslut dig då att till din lefnads sista stund
På Vestas altar vårda hennes helga eld.
Om ej, så vet, att till ett otuktsnäste här
Du föras skall, för folkets afskum där ett rof,
Ett nesligt offer för den sämstes vilda lust."
Med ädelt saktmod svarar honom jungfrun då:
"Gud tjänar jag och Kristus, den han skickat har,
Och bringar väsenlösa gudar ingen gärd,
Räds heller ej att träda in i lastens rum,
Ty äfven där är Herrans ängel nära mig
Och aktar kvinnan, att hon ej oskärad blir."
Nu bjöd prokonsuln rycka hennes kläder af
Och ställa henne blottad fram för mängdens blick.
Då föll från hennes hjässa till sandalerna
En flod af ljusa lockar ned och höljde rikt
Den ädlas lemmar i en fotsid dräkt af guld.
Nu bjöd han henne föras till ett glädjehus
Till nesligt offer för den sämstes vilda lust;
Men se, oändlig klarhet fyllde syndens hem,
Och strålande af himmelsk glans stod jungfrun där,
I snöhvit dräkt af lätta änglahänder klädd.
Bestörta flydde lustans andar, synden vek,
Ett kyskhets tempel var det rum, där lasten bott.--
Men till sin son gick Lucius Verus, nämnde om
Hvar Agnes var och manade den sjuke gladt
Att skynda och i hennes famn sitt kval förströ.
Och upp stod ynglingen och gick, af vänner följd,
Till otuktshemmet, att sin låga släcka där.
Han fann det fullt af klarhet, såg en himmelsk glans
Omsluta jungfrun, där hon stod i snöhvit skrud,
Af skönhet strålande, förklarad, helgonhög.
Dock sökte han att egga sina vänners flock
Att nalkas skenet och att störa jungfruns frid.
"De nalkades, de stannade. En snabb minut,
Och gripna af demonisk fasa, flydde de.
Men Lucius Titus, eggad af begärets makt,
Af jungfruns skönhet, tadlar deras feghet spotskt,
Går fram och ärnar våga helgerånet själf
Och faller såsom död vid flickans fötter ned.
Då kom hans fader, skrämd af dystra budskap, dit
Och såg och böjde knä vid skenets rand och bad:
"Förbarma dig, du heliga, förbarma dig,
Och återgif af nåd åt mig min enda son!"
Och Agnes, lätt försonad, bad till Gud om nåd
För ynglingen, och han stod upp och lofsjöng Gud.
Bevekt häraf, beslöt den rörde fadren då
Att häfva domens kraft och gifva flickan lös;
Då stormade, af hednapräster eggadt, dit
I vilda skaror folket, och man hörde rop:
"Bort, bort med denna, bort med gudahäderskan,
Som kränkt det heliga och fräck med trolldomskonst
Förbländat våra söner, bort, att gudarne
I vrede ej förgöra oss och våra barn!"
Förgäfves sökte Verus att mot folkets våld
Den dyre sonens räddarinna ge beskydd.
Med kejsarns vrede hotad, vek han sorgsen bort,
Och i hans ställe lofvade Rutilius
Med flickans marterdöd försona gudarne.
Så börjades den helga Agnes' lidande.
En ugn blef eldad; djupt ur härdens vida svalg
Bröt flamman hväsande med röda tungor ut.
Dit i den vilda brandens afgrundslågor bjöd
Tyrannen sina bödlar kasta flickan in.
Hon kastades i lågan; lågan slocknade,
I ugnens glöd befann den ädla flickan sig
Så väl som i en skuggrik löfsals svala hägn.
En vagga, smidd af järn, blef glödgad hvit i eld,
Och på dess bädd, af smältande metall beredd,
Befallte då tyrannen flickan lägga sig.
Hon lydde, prisade sin Gud och talte glad:
"Så får jag åter blifva, hvad jag fordom var,
Ett barn, och barn ju hörer himmelriket till."
Så sade hon och sträckte sig på bädden ut
Och föll, af änglar svalkad, i en stilla sömn.
Då bjöd tyrannen, att hon skulle väckas opp
Och djupt begrafvas i en glöd af röda kol;
Men ej på kol, på rosor sågs hon hvila nu.
Ur stånd att genom eld betvinga jungfruns makt,
Befallte härskarn, att från klippans höga spets
I hvirfveln af en ström hon skulle störtas ned.
Hon störtades; men fridsamt förde vågorna
Den ädla flickan hän till grönklädd strand igen.
Då lät tyrannen hetsa tigrar, panterdjur
Och hungertärda lejon mot den heliga;
Men se, som spaka hundar smögo kufvade
De vilda djuren sig till hennes fötter då.
Då talte Afer, en af landets domare:
"Med svärd förgör den stolta; endast svärdets kraft
Kan kufva kristne, hvad ej eld, ej bölja kan!"
Och så blef stadgadt, att hon skulle dö för svärd.
Men Agnes, anande att stunden kommen var,
Såg opp, såg himlens portar öppnas, såg i ljus
Sin älskling sittande på Fadrens högra hand.
Med palmer och med segerkronor vinkad upp
Af himlens skaror, full af längtan, brudligt säll,
Hon böjde knä och blottade sin hvita hals,
Och lätt, liksom en blommas, hennes hufvud föll.
Så blef i blod fullkomnad nu försonarns brud;
Blod helgar, endast blod beseglar kärleken.

STENARNAS AMEN.
Fast blind af ålderdom, for Beda fort
Att lifvets evangelium förkunna.
Från stad till stad, från by till by han gick,
Den fromme gubben, vid ledsagarns hand,
Predikande med ynglingsvärma ordet.
Så af sin gosse leddes han en gång
Ned till en dal, med stenar öfversådd.
Och yr, långt mer än elak, talte gossen:
"Hör, fromme fader, många människor
Sig samlat här och vänta på predikan."
Den blinde gubben stiger genast opp,
Tar text, förklarar den, tillämpar den,
Förmanar, varnar, tröstar och bestraffar
Så varmt, att på hans silfvergråa skägg
I flöden milda tårar föllo neder.
När sen till ett beslut, som öfligt var,
Sitt "Fader vår" han bad och talte ut:
"Ditt riket är och makten, härligheten,
Från evighet till evighet",--då ljöd
I dalen tusenstämmigt: "Amen, amen."
Förskräckt och slagen böjer gossen knä
Och biktar för den helige sin skuld.
Då talte gubben: "Barn, har du ej läsit:
Om mänskor tiga, skola stenar tala?
Lek icke mer, o son, med Herrans ord!
Skarpt är det, lefvande, det biter djupt,
Mer än ett tveeggs-svärd. Och skulle än
En mänskas hjärta, trotsande, förstenas,
Skall det i stenar väcka mänskohjärtan."

DEN HELIGE HILARII SÄTE.
Den sig förnedrar, han skall upphöjd bli,
Och den sig själf upphöjer, skall förnedras.
Den fromme biskopen Hilarius
Drog hän till Rom till ett konsilium,
Okallad, blott att kätteri bekämpa.
Församlade han fann där alla fäder.
Roms biskop, Leo, satt på tronen hög,
På stolar rundtomkring de andra suto:
För främlingen fanns intet säte öfrigt,
Och ingen ville afstå honom sitt.
Då talte mildt den gamle: "Öfverallt
Är jorden Herrans", och han satte sig
Uppå den låga, bara marken neder.
Dock hastigt höjdes jorden under honom,
Och högre satt den gudakorade
Än biskop Leo själf och alla andra.
Den sig förnedrar, han skall upphöjd bli,
Och den sig själf upphöjer, skall förnedras.

KUNIGUNDAS HANDSKE.
Kejsar Henriks maka inför världen,
Syster inför himlen, Kunigunda,
Brukte, när hon efter läsen text
För att offra trädde till altaret,
Vördnadsfullt sin handske draga af.
En gång, när hon nalkades altaret,
Fanns af tärnor ingen nära till
För att motta handsken. Dock furstinnan
Kastade den sorglöst från sig blott.
Plötsligt bröt en stråle då af solen
Genom murens rämna in och höll
Sväfvande den ädla kvinnans handske,
Tills sitt fromma offer hon fullbordat.
Villigt tjäna elementerna
Ej blott Herren, men hans helgon äfven.

SANKT JODOCOS.
Sin tjänares uppriktighet att pröfva,
Kom Herren en gång i en torftig skepnad
För Sankt Jodocos' dörr och bad om bröd.
"Gif honom, gode munskänk!" sad' Jodocos.
Men denne sade: "Blott ett bröd är öfrigt
För dig, för mig och för vår trogna hund."
"Gif!" sade priorn, "Gud skall oss ej glömma."
Då tog hans munskänk knifven, mätte ut
Med noggrann flit och skar sitt ena bröd
1 fyra lika delar. En han räckte
Åt tiggaren och talte mulen så:
"För dig, för mig, för priorn och för hunden."
Jodocos log, och tiggarn gick sin väg.
En stund, och till sitt skick än mera torftig
Kom Herren åter och begärde bröd.
"Gif", sad' Jodocos, "gif min del åt honom,
Råd finner Herren nog." Och tjänarn gaf.
En stund, och Herren kom för tredje gången,
Än mer förhungrad, och begärde bröd.
"Gif", sad' Jodocos, gif din del åt honom,
Råd finner Herren nog." Och tjänarn gaf.
En stund, och blind, lam, naken syntes Herren
För fjärde gången än och tiggde bröd.
"Gif", sad' Jodocos, honom hundens del;
Råd finner Herren, han, som korpar mättar."
Och tjänarn gaf, och tiggarn gick sin väg.
Och se, en röst blef spord: "Stor är din tro,
Du ädle son utaf din mästare,
Och som du tror, så skall dig vederfaras."
Till fönstret trädde tjänaren, och se,
Då hamnade i nejden fyra skepp,
Med frukter lastade och bröd och olja.
Glad skyndade till stranden tjänarn då,
Fann inga människor på skeppen, såg
En snöhvit flagga blott för vinden fladdra
Och dessa ord på den i guldskrift: "Jag,
Som korpar mättar, sänder fyra skepp
Åt priorn, som i dag mig fyrfaldt mättat,
Ett honom, ett hans munskänk, ett hans hund,
Det fjärde ärnar sändarn sina arma."



DEN GAMLE TRÄDGÅRDSMÄSTARENS BREF


Första brefvet.

D. 2O juni --36.
Medan min gamle tjänare vattnar blomsterparterren och kammar masken af
fruktträden, begagnar jag den vackra aftonstunden för att efter min
herres önskan och min årliga vana skrifva några rader med hälsningar
från oss och trädgården. Jag säger än en gång, hvad jag förut sagt, att
jag icke förstår, hvarföre min herre ofta skrifver mig till med önskan
att få svar, då allt, hvad jag har att berätta, rör en liten fläck, som
jag med svett och kärlek upptagit, och tre, fyra afskilda personer,
hvilkas lif förflyter inom den utan stora förändringar och skiften, som
kunde vara nöjsamma att höra. Dock har jag fattat förtroende för er, min
herre, alltsedan er korta vistelse hos mig, då jag ofta såg i edra
ögon, att mina blommor voro er kära, och jag är viss, att något band
knyter oss vid hvarandra. Jag vill då åter börja utan bryderi och får
blott be er ursäkta, om min fägnad, öfver hvarje ringa sak inom min
värld narrar mig, att blifva för vidlyftig och trötta.
Gud ske lof, på tjugu år eller ända sen året förrän jag blef min egen
har jag ej sett en vackrare vår än denna. April var väl stormig och
regnig, och maj hade med köld, så att jag till och med nödgades täcka
drifbänkarne midt om dagen; men så ändrades åter vädret mot slutet af
månaden, och det är förunderligt att se, huru allt nu trifves och
hinner framåt.
Nu vore det tid att besöka oss för er, som älskar våren och det, som är
i sin växt. Nu stå mina parker här och alla holmar och stränder kring
sjön gröna. Tulpanerna hafva länge blomstrat, likaså narcisserna.
Äppel- och päronträden hvitna af blommor, och kring allt detta binda sig
såsom blåa bälten syrenhäckarne.--Hvarför skulle jag ej hylla
syrenerna? De taga för mycket rum, säger ni, och gifva ingen frukt! Det
märkes, att sommaren var längre hunnen, då ni var här. Kom nu, så skall
ni säga annat. För min del älskar jag dem från barndomen. Deras friskhet
fägnar mig, och deras fägring blomningstiden är en frukt för min själ.
Men låt oss lämna våra olika tankar i sitt värde, Jag vill nu hellre
nämna några ord om de anordningar jag gjort, sedan ni var här, till
en del efter edra egna råd och lutkast. Jag är väl icke mycket böjd
för förändringar, men dels har jag velat göra er ett nöje, dels hafva
omständigheter, dem jag längre fram skall antyda, tvungit mig att gå
ifrån mina vanor.
Vet ni, att ert utkast till det lilla templet på körsbärsholmen tar sig
förträffligt ut i utförandet, i synnerhet från Rosas fönster, hvarifrån
man genom hela längden af poppelallén ser det höja sig som en stor
näckblomma ur sjön. Jag blef mer och mer belåten med er, ju längre
arbetet framskred. En vacker början är gjord med vidgandet af utrymmet
för köksväxterne, så att jag nu kunnat intaga för fruktplanteringarna
hela trakten från den gamla körsbärsskogen till sjön. Ymparne lofva
godt, om jag blott förmår hålla masken borta. Min gamle Anders har de
sista dagarne fått ha bestyret härmed. Ännu visar blott här och där ett
härjadt blad eller en hoprullad löfknippe, men jag minns med fasa de
år, då midt under blomningens och fullhetens tid förödelsen kom och
härjade grönskan och glansen, öfverdrog med hvit svepning de afklädda
kvistarna och lät träden försofva sina skönaste dagar och såsom stela
vinterspöken bortskrämma all glädje af sommarn. Jag dröjer ogärna med
minnet härvid, ty af allt i naturen är mig intet så förfärligt som
åsynen af lefvande, oskyldiga väsendens långsamma aftyning och
förtidiga död för den frätande tanden af en mask, som de själfve
medvetslöst skydda och nära. Ack hvad vore väl lifvet utan kärlek till
sitt stoft, hvad är väl plantan, om den icke fått och gladt bär sina
förgängliga blommor, och blad?
Den täcka löfsaln af alar, som ni inredde vid stranden, dit jag nu
sträckt fruktplanteringen,--jag glömde att säga er det--har jag ej haft
hjärta att rubba. Den står ännu midtibland äppel- och päronträn som ett
kärt minne af er. Rosa syr ibland där inne och berömmer anblicken af den
höga kullen och kyrkan på andra sidan om sjön. För min del tycker
jag mindre om detta ställe, för det svåra stengrundet där utanför, och
det beständiga skrålet af måsar, som alltid äro vana att vistas där.
Det är förunderligt, huru lätt jag störs af minsta oljud. Kanske kommer
denna min otålighet däraf, att jag lefver hela min tid bland dessa
fromma och tysta väsenden, hvilkas högsta skrål är en sakta hviskning,
då vinden rör deras sviktande grenar och blad.
Vet ni, min herre, ibland ledsamheter, för hvilka icke en gång vi här
äro frikallade, hände oss för några dagar sedan en af särdeles
märkvärdighet. Det hade varit klart hela morgonen, och vädret var
vackert, utom det att luften var ovanligt kvalmig. Längre in på
förmiddagen började moln samla sig och åska höras. Snart mörknade
himlahvalfvet helt och hållet, flere störtskurar följde hvarandra, och
ljungeldarne blefvo tätare, verkeligen sällsynt täta. Vi suto just och
åto vår frukost, jag och Rosa, då den gamle tjänaren kom in. Jag
förgäter aldrig hans förstörda utseende. Han hade, såsom jag sedan
hörde, länge envisats med att täcka melonbänkarne och, då regnet blef
våldsammare, sökt skygd under en af de större rönnarna vid udden. Hvad
skydd skulle dock den kunna ge mot ett sådant oväder? Hans gamla
halmhatt hängde som en våtduk i hans hand, då han kom in, sommarrocken
slöt sig som ett kålblad till hans lemmar, håret låg spridt och drypande
kring anletet, och hans hälsning bestod i ett pustande utan ord. De
första ögonblicken kunde jag ej låta bli att le, men detta förtörnade
honom så, att han fick sin tunga lös.
"Ja, ja", sade han, "det är lätt att skratta, men nu är det slut!"
"Nå, min vän", sade jag och höll mig allvarsam, "tag blott torra kläder
på dig, så kommer du väl i skick igen."
"Hvem bryr sig om mig?" inföll han med stigande förtrytelse; "jag säger,
att det är slut med mamsell Rosa, Gud hjälpe mig, gamle man! Ja, där
sitter hon nu ung och röd, men nästa år är det väl annorlunda."
"Hvad är detta för en spådom, Anders", sade jag och steg opp, "hvad
fattas dig?"
Och nu kom han ändteligen fram med saken. Åskan hade slagit ned på Rosas
alm, det sköna trädet, som ni minns stod just vid hörnet af byggningen
till vänster, då man kom in från landsidan, hade splittrat sönder
grenarne och bräckt stammen vid roten. Ni kan föreställa er min
ledsnad. Det hade verkeligen någonting ovanligt med sig, detta träd. Så
ungt ännu, och ändå så yppigt! Stammen så rak och hög, och kronan
sen--kommer ni ihåg, att vi just anmärkte, hur regelbundet den fyllde
sig? Anders har jag sökt trösta, så godt jag kunnat. Han tycks
sannerligen vara mera bekymrad öfver Rosa än öfver trädet, Rosa
själf skämtar ofta med honom öfver hans lustiga förskräckelse; men den
gamle mannen skakar ännu alltid betänksamt på hufvudet, så ofta det
blir fråga härom. Det är skada, att han utsatt en så lång tid för sin
spådom, ty nu kommer han väl att ända in på nästa sommar förbli vid sin
villfarelse.
Men ännu en ledsamhet. Jag ser snart ingen annan utväg än att flytta
planket, som skiljer min lilla halfö från den öfriga världen, längre in
mot ösidan af näset, emedan den stora vägen, som nu löper tätt förbi det
på landsidan, stör mig med sitt damm och sin ständiga oro. Jag vet icke,
men jag tycker, att de resandes antal ökas år från år. Hvar morgon är
jag tvungen att damma och ansa växterne i trakten af staketet och får
lof att uppehålla mig på detta ställe längre än på något annat i
trädgården. Ofta händer det då, att en obekant hejdar hästarna, då han
blir mig varse, och begär att få stiga in och bese mina anläggningar;
och ehuru jag gärna unnar hvar och en det ringa nöje, han kan hafva af
dem, äro mig dock dessa besök ej sällan olägliga. Detta är likväl icke,
hvad som mest besvärar mig. Långt mera störande är mig anblicken af
några bland mina grannar, hvilka dageligen, just på morgonstunderna,
göra sina promenader här förbi. Jag vore frestad att tro, att samma
mask, som de senare åren skonat fruktträden, nu flyttat sig öfver på
människorna. Min herre, här lefver en sekt af gudaktiga, tysta, hemska
varelser, som räkna det för sin seger att förkasta jordlifvets fröjder
och som betalat, hvad de anse för sin högre skatt, med kindernas
daggfärg och ögats eld. Hvilket ombyte att från mina friska, glada
blommor se ut på dem! Jag kommer ständigt från sådana möten med en
nedslagenhet, en tryckande känsla, som följer mig hela dagen, och
ofrivilligt hvilar jag med min tanke på det bekymmer, jag skulle känna,
om jag vore en dessa människoblommors högre broder och hade dem under
min vård, såsom jag här har stoftblommorna i min trädgård.
Och nu slutar jag mitt långa bref med de varmaste hälsningar från Rosa.
Hon ber fråga, huru blomsterlökarna, som hon senast sände till er
dotter, vilja trifvas och gå. Till hösten lofvar hon ett parti andra.
Kanske gör hon dem då sällskap själf, om ni tillåter. Hon behöfver se
sig litet omkring i världen; hon är redan sexton år. O, min herre, hon
var ett barn blott, då ni var här; nu är hon fullvuxen, och hvarför
skulle jag frukta att med glädje säga, huru skön hon är? Hvad har jag
dock själf kunnat uträtta till hennes bildning, jag här i mitt dammiga
förkläde, med händerna mörka af stoft och hufvudet fullt af bekymmer för
mina örter och trän? Hennes mor har länge hvilat i grafven, och jag har
blott kunnat se hennes tillväxt och glädjas. Själf har hon vuxit upp
utan ledning af en mänsklig hand, med den blåa himmelen till far och
hemmets lugna blomstervärld till moder. Jag vet ej, hvarföre jag med
sådan kärlek dröjer vid tanken på henne nu. Kanske öker saknaden min
svaghet för henne, ty för närvarande är hon sedan några dagar borta
hemifrån. Hon kommer nu att vistas oafbrutet hos en släktinge, till dess
hon blifvit förberedd till sin första nattvardsgång. Efter tre veckor
väntar jag henne tillbaka.--
Jag kan ej utan blygsel läsa igenom mitt långa bref, som så litet
innehåller. Förlåt er gamla vän, min herre, han ger så godt han har och
ursäktar sig därmed, att han uppfyller er egen begäran. Förblifver etc.


Andra brefvet.

D. 16 aug. --36.
Jag har sett dem, sett dem med ängslan, kanske med en dyster aning. Jag
har sett dem, dessa mörka skepnader med färglös hy och halfsläckta ögon.
O, min herre, tysta åskmoln hafva länge vandrat förbi randen af min
fristad; nu har en åskstråle brutit fram ur dem, och min lefnads bästa
lycka är träffad och bruten. Kanske för alltid?--Jag--hoppas ännu.
Det var en morgon. Rosa var hemkommen dagen förut. Morgonen är min
glädje. Jag var oppe med solen, arbetet gick med fart, och mitt sinne
bar såsom blomstren sin morgondagg ännu. Har ni märkt, hur man är till
mods, herre, då ens hjärta liksom biet tar blott honing ur allt?
Jag hade agat några ympar och kom till alhäcken vid stranden; då satt
Rosa där.
"Rosa, se Rosa!" sade jag. Hon steg upp och hälsade god morgon. Jag
ville fägna henne med en sysselsättning. "Kom, Rosa", sade jag, "vi
skola vattna blomsterparterren; det ser ut att bli en varm dag." Jag
ville gå i detsamma, men jag märkte, att Rosa dröjde. Då jag vände mig
om, mötte mitt öga hennes. En outsäglig ömhet låg i hennes blick, mulen,
skrämmande, plågsam, ty den mildrades ej af glädje nu. Men våra ögon
dröjde länge i hvarandra, och jag såg, ryste och teg. Då började
_hennes_ kämpa mot gråt, och tårarne segrade och bröto sina dammar, och
hon föll mig om halsen, och jag hörde henne sucka: "O, min far, min far,
att ni ändå skall vara så förlorad!"
En ljungeld af aning genomfor mig, men jag kufvade mig själf och
försökte att vara lugn. "Du är sjuk, mitt goda barn", sade jag, "kom,
jag vill ledsaga dig in att hvila!"
Men Rosa tog ett steg tillbaka. "Sjuk?" sade hon, med en ton emellan
stolthet och sorg, "jag har varit sjuk, men blifvit frisk åter. Jag har
som ni begrafvit mitt bättre lif i ett stoft, som skimrar i dag och
försvinner i morgon; nu har jag lärt att lefva ett lif, som inga skiften
känner. Min far, har ni någonsin tänkt på Gud?"
Jag såg, hvad jag förlorat, min själ förmörkades, och jag blef vred.
"Göm dig för dagen, maskstungna blomma", sade jag, "du andas smitta
öfver mina oskyldiga barn och skrämmer morgonens änglar från parken."
Jag hann ej bli mild, innan Rosa lydde och gick. Men då hon skred
förbi, såg jag henne gripa mig med en blick, såsom om hon velat rycka
mig in i sitt hjärta. Hon gick sakta den långa gången utföre och
försvann bakom poppelhäckarne. Då böjde jag knä, begärde mitt barn
tillbaka af Gud och grät. Min herre, friden kom åter och saktmodet, och
jag följde Rosas spår. Då jag hunnit dörren till hennes kammare, hörde
jag hennes röst. Det var rösten af en bedjande, men den var låg, och
en fläkt susade i almens krona vid trappan. En stund förgick, vinden
höll andan, och jag hörde ord: "Han, han kan blifva dig ett verktyg; jag
är blott en svag kvinna. Tag honom upp i ditt ljus, om du ock skall
kasta mig i min natt tillbaka."
Mitt hjärta ville smälta af kärlek och sorg. Jag öppnade dörren tyst,
helt tyst, och steg in. Rosa hade märkt det, och hon kom mot mig, leende
som en ängel. "Jag har bedt för dig, min far", voro hennes ord, "och jag
har blifvit bönhörd, ty du kommer in till mig och är mild." Jag slöt
henne i min famn och kysste hennes panna. Men jag ville icke störa oss med
ord, utan teg och gick åter ut till mitt arbete att söka tröst.
Middagstimmen träffades vi som vanligt. Vid bordet förekom ej ett ord
om morgonuppträdet. Jag ville undvika och glömma. Rosa talte mycket om
sin släktinge och sin vistelse hos henne; med hvilken ömhet hon blifvit
bemött, huru mycket hon fått lära af henne och de ädla människor, som
hon hos henne sett och lärt känna, huru viktigt det vore äfven för mig--
här tystnade hon och fullföljde icke sin mening. Ve, ve, min herre, att
jag så litet sett utåt från min blomstergård och så litet lärt känna
människorna och världen! Ni förstår allt. Jag skickade min blomma bort
för att uppammas i ljus, och man har planterat henne i eld. Ingen
våldsamhet likväl; jag kufvade mig, och Rosas ord fingo ingen tydning.
Hela den öfriga tiden var hon stillare och log stundom ett leende, som
påminte mig om förr. Men midtibland de ljusa skiftningarna i hennes
anlete såg jag nu för första gången ett drag, som blott sällan
bortblandades och aldrig försvann, ett drag af lidande och förvissning,
likt den första skugga, som mulnar på den hvita liljans blad och ej en
gång i skimret af solstrålar upphör att förråda, att blomningen når sitt
slut.
På eftermiddagen såg jag icke Rosa, men mot kvällen lät jag kalla henne
ned i trädgården. Hon kom, jag tog henne vid min arm, och vi spatserade
i alléerna, till det mesta tigande. Väl var det min afsikt att tala, men
aftonen var för skön och mitt hjärta för fullt. Slutligt kommo vi ned
till stranden. För ett år sedan hade jag en dylik kväll stått med Rosa
på samma ställe. Allt var lika som då; blott hon----men jag såg äfven nu
på hennes anlet en blink af glädje, då hon kom ut från den skymda
gången, och den stora, klara sjön med dess stränder och holmar och den
sjunkande solen och det gyllne himlahvalfvet öppnade sig för hennes
anblick. "Det var här", sade jag åt Rosa, "du en gång gjorde mig en
fråga, som ännu gör mig glad, fast mycket förändrat sig."
"Hvad frågte jag då?" sade hon och såg mig an med förundran.
"Litet, ganska litet; det var knappt en fråga, det var en suck, en kort
bön. Men du hvilade här efter att hela dagen hafva sysslat med blomstren
i trädgården. Själf satt jag nära intill och såg än på nejden och än på
dig, ty ni liknade hvarandra då mera än nu, och likheten gjorde mig
lycklig. När då hvarje fläkt lagt sig, och sjön speglade jorden och
skyn, och skyn som en spegel återstrålade jordens alla blomsterfärger,
och solen i famnen af sitt ljus omslöt allt detta, då log du och frågte
mig, hvilkendera var vackrare, jorden eller himmelen. Det var din
himmelska och oskyldiga fråga, mitt barn, och jag minns den än."--Jag
var rörd och trodde mig hafva träffat Rosas hjärta; men hon tog min hand
och sade lugnt: "De voro mina ord i sömnen, min far, glöm dem, sedan jag
vaknat."
Ännu en gång bröt jag tystnaden och fortfor: "Icke ord 1 sömnen; Rosa; en
lofsång var det, sådan som änglar sjunga, ty änglars gudstjänst är en
glädje öfver någonting skönt och sant. Då kunde din känsla fatta
skönheten ännu, och sanningen låg klar för dina ögon, ty den strålade
emot dig från skaparens hela värld, och jorden var dig då ljuf såsom
himmelen. Hvad äger du nu i stället för hvad du förlorat och
förskjutit?"--
Men mitt barn svarade mig med den bittra frågan: "För skönheten af en
fallen jord och för sanningen af ett förgängligt grus?"--
"För friden i din själ", fortfor jag utan häftighet, "för oskulden i
ditt bjärta och för kärleken till en mild natur?"
"Sorgen", sade hon, "öfver hvad jag då var, och hoppet att dock icke
blifva förtappad."
"Säg", fortfor jag och uppflammade, "skenbilden af en afgud; som din
egen tanke fostrat, som förtrampat blomningen af din ungdom och spöklik
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Samlade arbeten I - 33
  • Parts
  • Samlade arbeten I - 01
    Total number of words is 3876
    Total number of unique words is 1766
    23.2 of words are in the 2000 most common words
    33.8 of words are in the 5000 most common words
    38.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 02
    Total number of words is 4162
    Total number of unique words is 1744
    21.0 of words are in the 2000 most common words
    30.0 of words are in the 5000 most common words
    35.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 03
    Total number of words is 4262
    Total number of unique words is 1831
    23.6 of words are in the 2000 most common words
    32.2 of words are in the 5000 most common words
    37.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 04
    Total number of words is 4259
    Total number of unique words is 1763
    22.0 of words are in the 2000 most common words
    31.6 of words are in the 5000 most common words
    36.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 05
    Total number of words is 4263
    Total number of unique words is 1762
    22.8 of words are in the 2000 most common words
    32.6 of words are in the 5000 most common words
    37.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 06
    Total number of words is 4717
    Total number of unique words is 1850
    24.4 of words are in the 2000 most common words
    34.9 of words are in the 5000 most common words
    39.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 07
    Total number of words is 4820
    Total number of unique words is 1724
    23.7 of words are in the 2000 most common words
    33.3 of words are in the 5000 most common words
    39.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 08
    Total number of words is 4930
    Total number of unique words is 1673
    24.5 of words are in the 2000 most common words
    33.6 of words are in the 5000 most common words
    38.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 09
    Total number of words is 4850
    Total number of unique words is 1781
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    32.6 of words are in the 5000 most common words
    38.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 10
    Total number of words is 5035
    Total number of unique words is 1636
    27.2 of words are in the 2000 most common words
    37.9 of words are in the 5000 most common words
    44.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 11
    Total number of words is 4949
    Total number of unique words is 1598
    27.0 of words are in the 2000 most common words
    38.7 of words are in the 5000 most common words
    44.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 12
    Total number of words is 4708
    Total number of unique words is 1698
    25.5 of words are in the 2000 most common words
    36.6 of words are in the 5000 most common words
    42.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 13
    Total number of words is 4836
    Total number of unique words is 1714
    28.0 of words are in the 2000 most common words
    37.4 of words are in the 5000 most common words
    43.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 14
    Total number of words is 4678
    Total number of unique words is 1666
    29.1 of words are in the 2000 most common words
    39.2 of words are in the 5000 most common words
    44.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 15
    Total number of words is 4804
    Total number of unique words is 1599
    29.8 of words are in the 2000 most common words
    39.8 of words are in the 5000 most common words
    45.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 16
    Total number of words is 4946
    Total number of unique words is 1590
    30.0 of words are in the 2000 most common words
    42.1 of words are in the 5000 most common words
    47.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 17
    Total number of words is 4857
    Total number of unique words is 1629
    30.5 of words are in the 2000 most common words
    41.3 of words are in the 5000 most common words
    46.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 18
    Total number of words is 4959
    Total number of unique words is 1618
    28.9 of words are in the 2000 most common words
    40.3 of words are in the 5000 most common words
    44.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 19
    Total number of words is 4818
    Total number of unique words is 1671
    28.4 of words are in the 2000 most common words
    38.5 of words are in the 5000 most common words
    43.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 20
    Total number of words is 4823
    Total number of unique words is 1732
    26.3 of words are in the 2000 most common words
    34.8 of words are in the 5000 most common words
    41.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 21
    Total number of words is 4481
    Total number of unique words is 1649
    22.4 of words are in the 2000 most common words
    32.9 of words are in the 5000 most common words
    39.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 22
    Total number of words is 4562
    Total number of unique words is 1678
    23.5 of words are in the 2000 most common words
    33.7 of words are in the 5000 most common words
    39.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 23
    Total number of words is 4615
    Total number of unique words is 1600
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    34.3 of words are in the 5000 most common words
    39.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 24
    Total number of words is 4765
    Total number of unique words is 1635
    24.7 of words are in the 2000 most common words
    35.7 of words are in the 5000 most common words
    41.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 25
    Total number of words is 4668
    Total number of unique words is 1582
    25.4 of words are in the 2000 most common words
    36.2 of words are in the 5000 most common words
    42.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 26
    Total number of words is 4479
    Total number of unique words is 1519
    27.8 of words are in the 2000 most common words
    39.5 of words are in the 5000 most common words
    44.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 27
    Total number of words is 4546
    Total number of unique words is 1763
    25.4 of words are in the 2000 most common words
    36.6 of words are in the 5000 most common words
    42.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 28
    Total number of words is 4451
    Total number of unique words is 1496
    27.4 of words are in the 2000 most common words
    38.0 of words are in the 5000 most common words
    42.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 29
    Total number of words is 4460
    Total number of unique words is 1526
    25.9 of words are in the 2000 most common words
    34.8 of words are in the 5000 most common words
    39.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 30
    Total number of words is 4593
    Total number of unique words is 1417
    27.7 of words are in the 2000 most common words
    37.1 of words are in the 5000 most common words
    41.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 31
    Total number of words is 4609
    Total number of unique words is 1612
    26.6 of words are in the 2000 most common words
    37.5 of words are in the 5000 most common words
    43.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 32
    Total number of words is 4815
    Total number of unique words is 1731
    28.1 of words are in the 2000 most common words
    39.4 of words are in the 5000 most common words
    43.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 33
    Total number of words is 4070
    Total number of unique words is 1582
    29.1 of words are in the 2000 most common words
    39.0 of words are in the 5000 most common words
    44.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.