Samlade arbeten I - 09

Total number of words is 4850
Total number of unique words is 1781
24.0 of words are in the 2000 most common words
32.6 of words are in the 5000 most common words
38.0 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
Färdig att resa var hon, och beredd var den blomstrande dottren.
Skymmeln spände den reslige Karl snart färdig i redet,
Fällar i slädan man bar, och ut begåfvo sig alla,
Väntande glädje och dans; inhysingen Pavo allena
Låg på den sotiga muren och sträckte ett ben och ett annat;
Röra sig iddes han ej till den kalla, besvärliga färden,
Utan han älskade mer gårdsvaktareposten och valde
Hvilan och hettan och röken och barnens och syrsornas sällskap.


Sjunde sången.

Petrus själf och hans dotter och Anna och tiggaren Aron
Började sakta sin färd med den härdiga skymmeln i redet.
Skakande tyglarna, talade då den förståndige Petrus:
"Aron, min vän, fast fålen är god, ej vill jag i traf dock
Åka, ty lasset är tungt; men biter dig kölden i meckan,
Säg, och jag smäller ett slag, och vi dröja ej länge på vägen."
Honom svarade rörd den ärlige tiggaren Aron
"Pecka, bekymra dig ej; om ock naken på slädan jag sute,
Färden ej nämnde jag svår, då med dig och din hustru jag färdas.
Godt är ett rågadt bord, då man hungrande kommer i stugan,
God en päls, då man fryser, och god en bädd, då man trött är;
Ringa är detta likväl mot människogodhet att sättas.
Hyllad jag blifvit af er som en far, min mecka är tvättad,
Magen är spänd som en trumma, och nu jag åker bekvämligt,
Vårdad ännu, då jag lämnat er gård; helt annat jag utstått,
Såsom en gång, då jag gick och ärnade tigga i staden.
Missväxt drabbade landet, i socknarna saknades föda,
Bonden knappade, tiggaren svalt. I staden, jag tänkte,
Finns ett rikare folk med fetare åkrar och ägor.
Så jag tänkte och tiggde mig fram med möda; den gamla
Foten vägrade ofta att gå, och påsen på ryggen
Tyngde, fast blottad och tom. Uthungrad, med svikande krafter
Kom jag till staden omsider och såg ett under af alla,
Såg, förståndige vänner, hvad ej jag tillförene skådat:
Gårdar, men ej kring gården ett fält med åkrar och ängar,
Icke vid knuten en teg, som burit en pipa tobak ens,
Gårdar funnos där blott, högtimrade, fönsterförsedda;
Målade, stolta att se, framsträckte de brokiga rader
Långt, och emellan dem korsade hundrade vägar hvarandra.
Åter på vägarna hördes ett dån som af åskor och stormar;
Kärror rullade fram, fyrhjuliga, silfverbeslagna,
Präktiga, byggda som hus: af de trafvande fålarnas hofvar,
Piskornas smällar, kuskarnas skri och hjulenas buller
Dånade luften, och darrade fönster och väggar omkring dem.
Men långt unnan bekymren, med fröjd förnötande dagen,
Suto i hvarje af dem guldsmyckade herrar och fruar,
Fjärlarne lika, som sitta i skimrande skrudar på blomstren,
När solstrålen är varm och sommarens vindar dem gunga.
Häpen gick jag på sidan och strök mot väggarna meckan,
Mössan i handen jag bar och stannade ofta att hälsa;
Ingen såg mig dock an, men alla de skyndade fram blott.
Sådan kom jag, af ingen bemärkt, till ett öppnare ställe,
Jämnt, med stenar belagdt, af lysande gårdar omkringhvärfdt.
Där afbröt jag min färd och stod i behagelig trygghet,
Armarna slagna i kors, och beundrade. Främst dock af alla
Lyste ett hus, som en by till sin vidd, till sin höjd som en bergås.
Detta beundrade jag och kunde ej mätta mitt öga,
Seende jättarnes verk, ty af människor var det ej uppbyggdt.
Men där stod vid min sida en man, som sopade flitigt
Vägen och sköt med sin kvast den ymniga smutsen i högar;
Honom, med önskan att fråga om allt, tilltalte jag slutligt:
'Säg dock, min vän, om en kyrka det är eller annars för kungar
Ärnadt och byggdt; af förvåning är hela mitt sinne betaget.'
Så jag sade, men han teg stilla och bet sig på läppen,
Leende slugt, och ett skändeligt spratt han närde i hågen;
Ty då jag vände mig om att åter beundra och skåda,
Sänkte han kvasten i dyn och slog mig på ryggen: en svart fläck
Stannade efter, och styggt nedsmordes den tvättade meckan.
Sorgsen begynte jag gå och ville ej strida i otid,
Rädd i min håg och försagd som tuppen på främmande sophög,
Men af en svårare strid jag möttes; en gosse, i trasor
Höljd, uthungrad och svart, såg slaget: med ljudande gapskratt,
Smällde han händren ihop, högt hoppande; hitåt och ditåt
Vände han blickarna sen och kallade vänner. I blinken
Ljöd till höger och vänster ett sorl: barfotade ungar
Trafvade fram, kringyrde af smuts, med jublande fröjdrop
Sågo de mig och sprungo på svingade fötter omkring mig.
En lopp djärfvare fram och slet mig i meckan, en annan
Hotade blott och sparkade opp som en fåle, den tredje
Slog sig på knäna och skrek--i sin fröjd spetsfundiga speord,
Medan den rörliga flocken alltmer förstärktes och stundligt
Käckare blef att nalkas och fly. Af skam och förbittring
Svor jag och rusade fram nu åt ett håll, nu åt ett annat,
Ändtligt fick jag med list en fången och slängde i flocken
Honom och slog en annan omkull som en kägla; på en gång
Grep jag dem båda igen och agade båda med tung hand.
Skriande sprattlade dessa, med nödrop sprungo de andra
Vida omkring; folk skockades snart; två männer med sablar
Togo mig fatt, och snart, af en sorlande skara omkringhvärfd,
Fördes jag bort långs vägen och blef i ett fängelse insatt.
Men då jag såg mig häktad och såg, hur dörren igenslöts,
Greps mitt hjärta af sorg, och jag satte mig neder att gråta,
Tänkande rörd på den tid, då jag lefde värderad af alla,
Tänkande rörd, hur jag nu med gråhår skulle som fånge
Sitta bland fångar och ej få glädjas af himlen och ljuset.
Bittert satt jag och grät, men nära min sida på bänken
Hvilade två förståndige män med fjättrade fötter,
Glädtiga, språkande tyst om egna bedrifter och andras.
Dessa fördrogo ej länge min sorg, men svuro i hast till,
Snäsande båda; och så tilltalte mig bittert den ena:
'Kyrktjuf, sjung dig ej hes, att din stämma må ljuda behagligt,
När sångmästaren snart slår takt på din rygg och du åter
Tvingas att hålla till fyrtio par den vanliga tonen.'
Så den ena, och strax tog äfven den andra till ordet:
'Gråskägg, trifs du ej här, så bjöds du ej heller att komma!
Är dock fördömdt, att enhvar, som taklös irrar i landet,
Sist skall tränga sig hit att störa en man i sin boning.'
Sådant talade dessa, och mycket, som liknade detta,
Ändlöst gäckande mig och bespottande dagen igenom.
Men när solen försvann från fönsternas galler om kvällen,
Kom fångvaktaren in och gjorde på trätan en ända.
Mat inbragte han äfven och satte på bänken ett soppfat,
Satte dit bröd, men sen försökte han fötternas bojor,
Om oskadde de voro, och slog med en hammare på dem.
Åter, när allt var bestyrdt, som sig borde, begaf han sig dädan,
Bister att se, men han manade mig att äta och sade:
'Åt, björnhufvud, och salta dig nu, sen får du måhända
Sitta vid vatten och bröd en månad och släcka din törst här!'
Sade och bommade dörren igen. Af rädsla betagen,
Genast till maten jag lopp, att bereda min mage till fastan.
Mycket belopp sig dock icke på mig, ty som hungriga vargar
Kommo de andra i hast, och snart sågs bottnen i fatet.
Men då de ätit och jag satt ensam och gnagade benen,
Talte de sakta en stund i hvarandras öron betänksamt,
Hvälfvande stora förslag: på en gång uppsprungo de båda,
Grepo mig, svingade högt blankt slipade knifvar och sade:
'Ropar du, hugga vi till, men svär vid Gud att oss icke
Röja i natt, då vi ärna att fly, om du älskar att lefva.'
Dessa jag svarade åter med fröjd och hopp i mitt hjärta:
'Vänner, ej vågade jag en pipa tobak på ert vett mer.
Kostligt, menen I knifvar och ed behöfvas att tvinga
Fången från vatten och bröd till människoföda och frihet?
Men dock svär jag, vid Gud, att ej röja er, utan er bistå.'
Sagdt, och de lämnade mig, framtogo ur gömmorna filar
Båda och satte sig ned att nöta på fötternas bojor.
Arbetet gick dock ej fort, af männerna droppade svetten,
Men järnbojan var stark; fast filad tillförene, höll den.
Bägge jag hjälpte i växling och delade mödan med glädje,
Längtande ut; så kufvades vid midnatten omsider
Järnen, och männerna svängde med löje de lediga föttren.
Snart uttogo de då en stock, lösskuren ur väggen,
Gömd för spejarens öga af halm, som pöste i sängen,
Denna togo de ut, och vi kröpo med glädje ur rummet.
Skyndsamt hunno vi smygande fram till ändan af staden,
Men där stannade tvärt den ena kamraten och sade:
'Vänner, ej höfves det oss att springa som harar till skogen,
Rädda och tomma, men mig syns bäst, att vi borgarelåsen
Pröfva förut och taga, hvad nyttigast är för vår resa.'
Sagdt; och den andra jakade strax. Mig lyste att skuldlös
Vandra min väg, och jag tog af männerna hjärteligt afsked.
Tårögd skildes jag från dem och gick lättfotad; men desse
Dröjde och vandrade af att stjäla i närmaste gårdar.
Så, förståndige vänner, förlopp stadsfärden; en dylik
Gör jag ej själfmant mer och fruktar ej heller att tvingas,
Ty fast jag noga beskrefs från predikstolen, och alla
Mantes att taga mig fatt och föra mig fängslig till staden,
Skyr dock enhvar att plåga den åldrige Aron och lyssnar
Hellre på gigan, då glad jag knäpper en polska om kvällen,
Än han min gråt vill skåda och höra min jämmer och klagan."
Sådant berättade nu den förståndige Aron; och alla
Hörde med nöje hans ord. Mellertid framlunkade fålen
Käckt, och man visste ej af, förrn herrgårdsbacken man uppnått.
Där nedhoppade Petrus och gick vid sidan af slädan,
Skjutande på, och med tömmarna smällde han skymmeln på länden;
Uppför gick det med fart, och i hast stod slädan vid stugan.
Nöjde förnummo de genast, att festen var börjad där inne,
Sollikt tindrade ljus ur de öppnade gluggarnas imma,
Dörrn stod vida på gafvel, och ljud af en stojande polska
Susade fram som en storm och fyllde den rymliga farstun.
In förfogade sig den förståndiga Anna och dottren,
In gick tiggaren Aron också, men den ärlige Petrus
Band vid slädan sin häst, sen han låtit den tumla sig först där.
Stolt stod skymmeln och gnäggade sen bland främmande hästar,
Ätande nöjd vid sitt lass och med hofven straffande grannen,
Hvar gång denne för djärft pånosade höet i slädan;
Petrus, hans ägare, åter begaf sig till stugan och ingick.


Åttonde sången.

Sång, låt höra hvad allt den förståndige Petrus i stugan
Såg, då han tågade in och stannade häpen vid dörren.
Tolf tättskockade par kringsvängde på golfvet i polska:
Stolta, med ögonen blängande kvinnorna, männerna åter
Ödmjukt böjande hufvudet ned, med blickarna sänkta.
Dansen skötte nu dessa och främst af alla Mattias,
Hvilken med glam kringförde den aktade Anna och Hedda,
Medan på närmaste bänk två tagelbespända fioler
Strökos af kunnige män och ljödo med gigor i samklang.
Närmare bordet satt Zakarias, värden på Hjerpvik;
Ensam, stolt som en kung och med armarna knutna på bröstet
Såg han på dansen, så ofta han ej ölstäfvan iakttog.
Gent mot den ärades plats vid den blossande brasan på härden
Värmde sig tiggaren Aron i bredd med den gamla Rebecka.
Aron ställde som bäst järngigan i ordning, Rebecka
Gungade stilla och smekte på knät den spräckliga katten.
Men den förståndige ryssen, den brunskäggyfvige Ontrus,
Ropte i vimlet och höll aflägsna de dansande paren.
Tvenne kamrater han ren bragt under en bänk, och i trygghet
Hvilade desse, den tredje han höll med möda i famnen.
Denne, fast oförmögen att stå på de sviktande benen,
Stretade mot och ville ej lämna den glädtiga dansen.
Honom dock, jämt kringknuffad och stött, framsläpade Ontrus,
Mödosamt trängande fram till den rymliga bänken omsider.
Sådant betraktade där den förståndige Petrus med undran,
När han till bordet gick och tog välvördig sin plats in.
Tiggaren Aron, så snart han lagat sin giga och värmt sig,
Gick att sätta sig vid spelmännernas sida på bänken.
Honom, strax då han kom, tilltalte den ärlige Anders,
Hvilken med ledsnad gned på fiolen, begärlig att dansa:
"Skulle så sant du spela fiol, som du knäpper på giga,
Kunde den yngre en stund få glädjas af dansen i afton;
Men som ett väggspel sitter du nu och förmådde väl knappast
Styra en takt, om ej jag med fiolen regerade polskan."
Till smålöje sin mun drog tiggaren Aron, betänkligt
Skrapande sig vid örat och halfbrydd talande detta:
"Månne jag komme ihåg kanhända en polska på gamla
Dagar ännu, fast på länge jag ej haft stråke i handen."
Sagdt, och den bjudna fioln med förställd okunnighet tog han.
Sakta spelte han först, försökande; men om en kort stund
Fyllde sig tonen, och takterna rullade snabbare, hastigt
Tvang han ur strängarna ljud med en svingande stråke; på en gång
Klingade bas, kvint, alt och tenor: vid hans sida förstummad
Gapade grannen och sänkte fioln; men till stormande ifver
Växte de dansandes lust. Svett lyste på parenas pannor,
Pärtorna flögo ur klykorna, stolar och bänkar förströddes,
Fallandes rop, taktstampningar, gapskrattssalfvor och rökmoln
Hvirflade om hvartannat, och sviktande brakade golfvet.
Gamla Rebecka, fast tätt till den blossande brasan hon trängt sig,
Stöttes af våda också, att så när hon fallit af muren:
Klagande drog hon sig unnan och satte sig närmare dörren.
Af medlidande rördes den ärlige Petrus i hjärtat,
När han den åldriga såg, hur af alla förskjuten hon satt där;
Bordet förlät han och ölet och gick till den gamla och talte:
"Hej dock, Rebecka, hvad båtar det här att klaga och sörja?
Kom, och jag leder dig fram till det rymliga bordet i trygghet!"
Honom svarade åter den skröpliga halta Rebecka:
"Nej, förståndige Petrus, i vrån må jag gömma mig unnan;
Närmast grafven är vrån mest passlig ändå för den arma.
Som på det skjutande trädet ett löf, fjolgammalt och vissnadt,
Sitter jag här bland unga, som fröjdas af lifvet och dansen.
O, att jag toges bort till de andra, son myllas i jorden!"
Sade och snyftade bittert och grät. Välaktade herren,
Nyss inkommen att se för en stund det glada gelaget,
Stod åhörande rörd de växlade orden och talte:
"Önska ej slikt, Rebecka, och tänk ej på grafven i otid!
Hvem, då ej du mer rörs i den rymliga stugan, skall väcka
Pigorna opp till rock och till väf, hvem pyssla med katten,
Hvem ge hönorna mat och vakta på äggen beständigt?
Lyft ditt öga och se där borta på bänken den gamle
Aron, hur hjärteligt lugn han gnider fiolen och svettas;
Sådan han syntes mig sist, då han spelade giga på tingsgåln,
Syns han ännu, okufvad af ålderdom och bekymmer.
Armen han svänger med kraft, lätt löpa de rörliga fingren,
Ögonen lysa af frid, att med himmelens stjärnor förliknas;
Modig, Rebecka, som han må du möta den svårare dagen."
Sade och forslade sakta den gamla till bordet; och gumman,
Stolt af den heder hon rönt, förglömde sin jämmer och satt sen
Gungande stilla, och tyst välsignande gamla och unga.
Men när polskan var slut och fiolerna tystnat och gigan,
Ryckte den kunniga Anna sin man förtroligt i rocken,
Och då hon fört till ett hörn den välförståndige Petrus,
Talte hon hemlighetsfullt och hviskade honom i örat:
"Ville du icke förmå Zakarias, värden på Hjerpvik,
Att för sin blifvande måg och sin hjärtligt älskade dotter
Hålla som far ett förmanande tal, som de dag ifrån dag sen
Skulle i vördsam håg förvara och rätta sig efter.
Så var fädernas sed: då de gåfvo sin dotter åt mannen,
Talte de gyllene ord, uppmuntrande honom och henne;
Aldrig glömde väl sen de unga den varnande rösten,
Utan den följde dem åt som förlofningens minne beständigt.
Så för de ungas skull som för gästernas måste han tala,
Så att enhvar högtidligt må se de bådas förlofning."
Henne svarade sakta den välförståndige Petrus:
"Icke ännu är det tid att sätta din vilja i verket;
Sådan är Zakarias: han vill, då förplägningen börjar,
Dricka i ro, och han ger ej gärna sin granne ett svar då;
Men då han sutit en tid vid sitt stop, och det värmande ölet
Lossat hans tungas band, framflöda de sparade orden,
Bubblorna lika i mängd på den forsande bäcken om våren.
Ingen närmar sig då, som ej genast tvingas att lyssna,
Om han förtäljer en sak eller varnar och rättar de yngre,
Och man bytte väl strax och gåfve med glädje emellan,
Kunde man skaffa sig så hans talande mun och hans klokhet.
Därför vänta allenast en stund tålmodigt; din önskan
Fyller han snart af sig själf, Zakarias, den ärlige gubben.
Ty lätt ser du dock ren, hur hans panna förklaras, hur munnen
Ler mot drycken förnöjd som en and, där hon dyker i sunden,
Och hur han sitter som ängen i regn, upplifvad vid bordet.
Men mellertid är det bäst, att du sköter ett roande samtal
Eller också till en artig minett uppmuntrar de unga;
Mitt skall det vara att ge Zakarias stämma och tunga."
Sade och lämnade snart den aktade Anna tillfredsställd,
Tog från det rymliga bordet ett stop förnöjsam i handen
Och tilltalte sin vän, den ärade värden på Hjerpvik:
"Drickom ännu, Zakarias, i fröjd tillsamman, som fordom
äfven i svårare dar vi drucko med modiga sinnen;
Ty det höfves dock bäst den förgängliga mänskan att glädjas,
Likasom ikorn, lätt i sin håg, på det bräckliga flarnet
Seglar från våg till våg och väntar att hinna till stranden!"
Sade och drack; då höjde också Zakarias sin kanna,
Lifvande hjärta och själ med skummande öl, som hans lust var;
Men sin förståndiga vän sen svarte han gladt och förnöjsamt:
"Visst må jag fägna mig nu, ty som ögonstenen och ljuset
Skattar en far hvar lycka, som händt det älskade barnet."
Så samtalade dessa och hörde fiolerna åter
Stämmas och sågo en artig minett tillställas på golfvet.
Men till bordet och till den förståndige torparen Petrus
Sällade mången sig då, som försmådde den glädtiga dansen,
Sökande hellre ett skummande öl och joller och samtal.
Kom bland andra också den varubeprisande Ontrus.
Honom brydde där strax den ärlige Petrus och sade:
"Se dock, dansar ej du, danskunnige broder? Kanhända
Fruktar du kvinnornas list, om de skulle förblinda ditt sinne,
Om, din värderade hustru till harm i det rika Archangel,
Flickorna skulle som skänk framlocka en duk ur din väska."
Så han sade och teg; men den brunskäggyfvige Ontrus
Satte sig nära intill och tog hans händer och svarte:
"Sådant fruktar jag ej, förståndige Petrus, och gärna
Ville jag dansa bland andra, ty sång och dans är det bästa;
Men jag finner ej lätt en flicka, som icke försmår mig.
Nalkas jag vänligt och räcker min hand, då springer hon unnan,
Skrämd af mitt skägg, och hon ler, och de öfriga skratta med henne;
Ingen besinnar och tror, att äfven den främmande mannen
Äger ett hjärta, där glädje och sorg kan väckas af andra.
Ville helst du, min vän, åhöra och fylla min önskan,
Ber jag dig nämna vid namn och beskrifva till stånd och till villkor
Några, som dansa här nu, den raske Mattias till ära.
Först, hvem är hon, den vördiga, välansenliga gumman,
Som, framskridande främst som det gungande skeppet i hamnen,
Mäter sin takt och sin randiga kjol utbreder med fingren?
Ädel synes hon mig och ett mönster för gamla och unga."
Honom svarade glad den välförståndige Petrus:
"Anna och ingen annan det är, min aktade hustru,
Hvilken i många skiftande år, som kommo och flydde,
Trogen vårdat mitt hus och skänkt mig söner och döttrar.
Mig berömmer den man, som henne berömmer och ärar."
Och han sade igen, den varubeprisande Ontrus:
"Lycklig tyckte jag dig, min vän, tillförene redan,
Treflig och rask och förnöjd, som du var, och aktad af alla;
Trefaldt kallar jag nu dig lycklig och säll, då en sådan
Hustru blifvit din lott; ty från himlen kommer det goda.
Nu må du säga också, hvem är han, den reslige gossen,
Som kringsvänger som bäst den unga, beskedliga Hedda?
Yster går han och stolt i sin vallmansjacka som fålen,
När på en grönskande äng han betar bland andra och modigt
Skakar sin fylliga man och gnäggar af glädje och kärlek."
Honom svarade åter den välförståndige Petrus:
"Denne är Karl, min älskade son; hur han artar sig framgent,
Vet Den, honom mig gaf: Han styre det allt till det bästa."
Härpå talade snart den varubeprisande Ontrus:
"Likasom odlarn vårdar det träd, han sådde, och ständigt
Ser på dess växande stam och vattnar och väntar sig fägnad,
Så gör äfven en far med sitt barn; må den unga beständigt
Tänka på fadrens bekymmer och bli hans glädje i stället.
Ännu finnas här två, som jag önskade känna:--den raske
Ynglingen där och den blomstrande flickan, han leder behagligt.
Vacker är han, och hon kan bäst jämföras med Hedda."
Honom svarade åter den ärlige Petrus och sade:
"Drängen skådar du där, den snabbe, driftige Anders,
Son till en ädel man, Zakarias, värden på Hjerpvik.
Prisar du ynglingen nu som rask i den flyktiga dansen,
Dubbelt skulle du höja hans lof och beundra hans ifver,
Såge du honom en gång, där i svett han rödfar sin faders
Kärr och, stark som en björn, uppbryter den rotade granen.
Flickan, förståndige vän, är min dotter, den äldsta, vi äga,
Anna och jag; hon sköter vårt hus och spädare syskon,
Lindrande modrens möda med flit, som döttrarnas plikt är."
Honom svarade rörd den varubeprisande Ontrus:
"Lycklige, trefaldt lycklige du, som sitter i vänners
Krets, värderad och känd, och trampar ej främmande trakter.
Lugn betraktar du här en trogen maka och skådar
Väl uppfostrade barn, som blomstrande plantor vid bäcken,
Medan en annan, från fädernebygd och bekanta och fränder
Skild, kringtågar, försmådd som den oupplösliga gåtan."
Sade och snyftade sakta och grät; klartindrande tårar
Rullade ned på hans kind och vätte det yfviga skägget;
Men som en honing ljuf flöt saknaden genom hans ådror,
Ty han mindes sitt hem, han mindes det isiga hafvets
Stränder och Dvinas flod och det varurika Archangel,
Och han tänkte därvid på sin hustru, som suckade ensam
Ofta i dagens bestyr och ofta i nattliga hvilan,
Samt på sin älskade son, den späda, som lämnades fjärran,
Jollrande än och stammande fadersnamnet med glädje.


Nionde sången.

Sådan sörjde han nu, den varubeprisande Ontrus,
Och uppväckte hos mången de svalkande tårarnas vällust.
Äfven fuktades du, förståndige Petrus, i ögat,
När på din hustru du såg, den goda, förståndiga Anna,
Och på din resliga son och din väl uppfostrade dotter,
Gladt erinrande dig, hur på Tjäderkulla de samfälldt
Bodde i ostörd ro som fågelungar i nästet.
Bägge gräto de där af sorg och glädje i växling,
Medan de drucko sitt öl och sågo den långa minetten
Slutas och hörde fiolernas sorl nedstämmas och gigans.
Men då reste sig hög Zakarias, värden på Hjerpvik,
Lämnande säte och rum vid öfversta ändan af bordet,
Och framträdde med manliga steg allvarlig på golfvet.
Alla betraktade strax med förvånade blickar den gamle:
Ty så var han att se som ett åskmoln, när det på fästet
Tågar i rodnande prakt och kyler den kvalmiga dagen.
Hotfullt stannar det då omsider; den fjättrade viggen
Bryter sig lös med dån och bestrålar det yppiga regnets
Genomskimrade skur; men odlaren häpnar och fröjdas,
Skådande himlen i hot och den tvinande tegen förfriskad.
Sådan syntes han nu, Zakarias, där han betänksam
Gick till sin aktade måg och sin dotter, som nära hvarandra
Suto och växlade kärliga ord på den rymliga bänken.
Skyndsamt stodo de upp, då de sågo den åldrige nalkas,
Båda, och lyssnade till, om han hade en sak att befalla.
Men det klappade ren på hans läpp, det besinnade talet,
Längtande ut, och han tog den raske Mattias vid handen,
Tog sin dotter också och fordrade tystnad och sade:
"Äfven att dansa är väl på sin tid; jag tadlar ej dansen,
Tadlar ej heller joller och skämt, då det öfvas anständigt;
Men man bör dock ej alltid, så länge det skiftande lifvet
Varar, fiolers ljud och gigor, som mana till polska;
Glädjen sändes ej heller så rik till den bördiga jorden,
Att den beständigt förmår med vederkvickande håfvor
Hugna en människas själ och böja dess sinne till skämtet;
Därför gagnar det väl att i tid påminnas om allvar.
Äfven det vacklande barnet förstår, hvar lära förutan,
Njuta sin lycka och vet att trifvas och leka i glädjen;
Men att vid hårdare dar och vid mödosammare plikter
Handla med mod och hvad rätt, hvad orätt skilja med klokhet,
Därtill måste du öfvas af många betänkliga skiftens
Växlande lopp eller ledas af den, som mera bepröfvat.
Därför är det ock väl att höra den åldriges varning.
Först må du gömma, Mattias, de ord, jag dig lägger på hjärtat,
Trettioårig själf den sextioårige gubbens:
_Låt din förtröstan ej gro på ditt hemmans tegar allenast,
Sörj ej mer, då du mister en sak, än du gladdes att få den,
Sist, gå så med din hustru till doms, som du går med ditt öga!_
Enkla synas de väl, de härliga språken, af fädren
Ärfda från barn och till barn, men huslig lycka och välgång
Växa ur dem som, blommor ur ängens bördiga sköte.
Se, hvad du äger, och allt, hvad af människohänder ihopbragts,
Har sin fiende ock, olyckan: din lofvande åker
Härjas af hagel och frost, och din hjord förstöres af vilddjur.
Så omskiftar din lycka, som snö försvinner om våren,
Är den ej tryggad på fastare grund än på jordiska håfvor.
Men då du lider en skada, betänk, hvad glädje dig skänktes
Af det förlorade först, och väg därefter din saknad,
Och jag tror, du ej då skall sörja din hjässa till grå hår;
Ty som sparfven år från år förstorar sitt näste,
Öker ock människan gärna sitt bo och värderar ej mycket,
Hvad hon förvärfvat ren, ty det icke förvärfda är mera.
Men mot din hustru vare du mild, som det ägnar den starke,
Jämt erinrande dig, hur mycket den svaga dock gagnar,
När hon med foglighet vänjes att se i mödan sitt nöje.
Ty så säger jag dig, och så är en hustru för huset,
Likasom bandet, som sluter omkring det rymliga stopet;
Kraftlöst synes det visst och spädt och ringa till nytta,
Men försök dock en gång att förstöra det: rämna vid rämna,
Lagg afsöndrad från lagg skall du se och ölet omkringspilldt.
Därför gå med din hustru till doms, som du går med ditt öga.
Men, förståndiga Hedda, till dig vill jag tala ånyo,
Såsom jag plantat förut i ditt bröst allvarliga läror
Från den dag, då din mors mildt varnande stämma var tystnad
Och på mig ensam föll det tunga bekymret om barnen.
Ofta har jag dig sagt, hur den bräckliga kvinnan beständigt
Måste vid tålamod och vid eftergifvenhet vänjas,
Ty att af andra bero är dess lott, men hon märker ej tvånget,
När hon viker, hon märker det blott, när hon vredgas och trotsar.
Se, det säger jag nu, och tror, du skall se det besannadt,
När du som maka en gång åtföljer Mattias i lifvet:
Friden knytes af ingen, om ej af hustrun i huset.
Äfven en godsint man kan ledsna ibland och på henne
Hämnas en grannes bitande ord, en tjänares tröghet;
Men då ägnar det henne att blidka hans hetta med saktmod.
Tyst må hon tåla hans knot, tills ifvern lämnat hans sinne,
Likasom björken böjer sin topp för ilen och tåligt
Väntar på aftonens stund, när stormarna längta till hvila.
Snart nog ångrar han allt det hårda, han sagt i sin vrede,
Om ett förtörnande svar ej ligger och retar hans sinne,
Och han önskar ej mer än att godhet gälda med godhet.
Så blir lugnet befäst, och sämjan växer, och kvinnan
Tryggar sig glad vid den starkares arm och beskyddas af honom;
Själf han äger sin fröjd i henne och ger för den kära
Lif, om det gäller, och gods, som den tandbeväpnade hunden
Stannar mot vargen med mod för hjorden, och trampar och trampar,
Färdig att kämpa för den och föraktande hotet af döden.
Men hvad förnämligast gör en människas lycka i världen,
Binder makar i frid och förliker och tröstar och gläder,
Är gudsfruktan, som aldrig är mätt af det goda och rätta.
Denna förvaren båda och lefven och rörens i den blott.
Den gudfruktiges ro är som furan, vuxen på heden,
Tryggad och fast, ej böjer en storm den väldiga stammen;
Samlas ock många att hugga den ned med förenade krafter,
Går det ej lätt, manhaftiga slag, väl öfvade armar,
Långt dagsverke behöfs därtill och yxor af godt stål."
Så förmanande slöt Zakarias, värden på Hjerpvik.
Genast var det att se, hur de öfrigas tigande läppar
Öppnades hastigt till lof och beröm för det ljudande talet.
Men så hviskade mången sin granne förtroligt i örat:
"O, att han drucke som nu, Zakarias, från morgon till afton;
Gärna trakterade den, som klok förnöjes af klokhet."
Medan det hviskades så och enhvar förnöjdes af talet,
Gick Zakarias tillbaka och tog välvördig sin plats in
Högst vid bordet, där bänk med bänk i vinkel förenas.
Ej förglömde han där att tömma sitt stop för de sinas
Stadiga lycka och väl, ej heller att röra sin tunga
Ömsom i egna förståndiga värf och ömsom i andras,
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Samlade arbeten I - 10
  • Parts
  • Samlade arbeten I - 01
    Total number of words is 3876
    Total number of unique words is 1766
    23.2 of words are in the 2000 most common words
    33.8 of words are in the 5000 most common words
    38.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 02
    Total number of words is 4162
    Total number of unique words is 1744
    21.0 of words are in the 2000 most common words
    30.0 of words are in the 5000 most common words
    35.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 03
    Total number of words is 4262
    Total number of unique words is 1831
    23.6 of words are in the 2000 most common words
    32.2 of words are in the 5000 most common words
    37.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 04
    Total number of words is 4259
    Total number of unique words is 1763
    22.0 of words are in the 2000 most common words
    31.6 of words are in the 5000 most common words
    36.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 05
    Total number of words is 4263
    Total number of unique words is 1762
    22.8 of words are in the 2000 most common words
    32.6 of words are in the 5000 most common words
    37.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 06
    Total number of words is 4717
    Total number of unique words is 1850
    24.4 of words are in the 2000 most common words
    34.9 of words are in the 5000 most common words
    39.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 07
    Total number of words is 4820
    Total number of unique words is 1724
    23.7 of words are in the 2000 most common words
    33.3 of words are in the 5000 most common words
    39.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 08
    Total number of words is 4930
    Total number of unique words is 1673
    24.5 of words are in the 2000 most common words
    33.6 of words are in the 5000 most common words
    38.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 09
    Total number of words is 4850
    Total number of unique words is 1781
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    32.6 of words are in the 5000 most common words
    38.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 10
    Total number of words is 5035
    Total number of unique words is 1636
    27.2 of words are in the 2000 most common words
    37.9 of words are in the 5000 most common words
    44.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 11
    Total number of words is 4949
    Total number of unique words is 1598
    27.0 of words are in the 2000 most common words
    38.7 of words are in the 5000 most common words
    44.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 12
    Total number of words is 4708
    Total number of unique words is 1698
    25.5 of words are in the 2000 most common words
    36.6 of words are in the 5000 most common words
    42.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 13
    Total number of words is 4836
    Total number of unique words is 1714
    28.0 of words are in the 2000 most common words
    37.4 of words are in the 5000 most common words
    43.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 14
    Total number of words is 4678
    Total number of unique words is 1666
    29.1 of words are in the 2000 most common words
    39.2 of words are in the 5000 most common words
    44.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 15
    Total number of words is 4804
    Total number of unique words is 1599
    29.8 of words are in the 2000 most common words
    39.8 of words are in the 5000 most common words
    45.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 16
    Total number of words is 4946
    Total number of unique words is 1590
    30.0 of words are in the 2000 most common words
    42.1 of words are in the 5000 most common words
    47.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 17
    Total number of words is 4857
    Total number of unique words is 1629
    30.5 of words are in the 2000 most common words
    41.3 of words are in the 5000 most common words
    46.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 18
    Total number of words is 4959
    Total number of unique words is 1618
    28.9 of words are in the 2000 most common words
    40.3 of words are in the 5000 most common words
    44.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 19
    Total number of words is 4818
    Total number of unique words is 1671
    28.4 of words are in the 2000 most common words
    38.5 of words are in the 5000 most common words
    43.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 20
    Total number of words is 4823
    Total number of unique words is 1732
    26.3 of words are in the 2000 most common words
    34.8 of words are in the 5000 most common words
    41.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 21
    Total number of words is 4481
    Total number of unique words is 1649
    22.4 of words are in the 2000 most common words
    32.9 of words are in the 5000 most common words
    39.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 22
    Total number of words is 4562
    Total number of unique words is 1678
    23.5 of words are in the 2000 most common words
    33.7 of words are in the 5000 most common words
    39.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 23
    Total number of words is 4615
    Total number of unique words is 1600
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    34.3 of words are in the 5000 most common words
    39.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 24
    Total number of words is 4765
    Total number of unique words is 1635
    24.7 of words are in the 2000 most common words
    35.7 of words are in the 5000 most common words
    41.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 25
    Total number of words is 4668
    Total number of unique words is 1582
    25.4 of words are in the 2000 most common words
    36.2 of words are in the 5000 most common words
    42.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 26
    Total number of words is 4479
    Total number of unique words is 1519
    27.8 of words are in the 2000 most common words
    39.5 of words are in the 5000 most common words
    44.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 27
    Total number of words is 4546
    Total number of unique words is 1763
    25.4 of words are in the 2000 most common words
    36.6 of words are in the 5000 most common words
    42.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 28
    Total number of words is 4451
    Total number of unique words is 1496
    27.4 of words are in the 2000 most common words
    38.0 of words are in the 5000 most common words
    42.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 29
    Total number of words is 4460
    Total number of unique words is 1526
    25.9 of words are in the 2000 most common words
    34.8 of words are in the 5000 most common words
    39.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 30
    Total number of words is 4593
    Total number of unique words is 1417
    27.7 of words are in the 2000 most common words
    37.1 of words are in the 5000 most common words
    41.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 31
    Total number of words is 4609
    Total number of unique words is 1612
    26.6 of words are in the 2000 most common words
    37.5 of words are in the 5000 most common words
    43.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 32
    Total number of words is 4815
    Total number of unique words is 1731
    28.1 of words are in the 2000 most common words
    39.4 of words are in the 5000 most common words
    43.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Samlade arbeten I - 33
    Total number of words is 4070
    Total number of unique words is 1582
    29.1 of words are in the 2000 most common words
    39.0 of words are in the 5000 most common words
    44.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.