Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 19

Total number of words is 4656
Total number of unique words is 1696
27.3 of words are in the 2000 most common words
37.8 of words are in the 5000 most common words
43.0 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
under ett brädspel, och påstod därvid att kristendomen var uppfunnen av
judarna och att alla kristna voro judar. Det är ett fördärv med det där
latinet och grekiskan! Jag fruktar att jag fostrat en lindorm vid min
skäggiga barm; om så är, så måste kvinnans säd söndertrampa ormens
huvud.
Adjö!
H. B.
P. S. Falk har rakat av sig sitt amerika-skägg och lagt bort att lyfta
på hatten för fiskaren.
Nu får du inte höra mer av oss från Nämdö; vi flytta in om måndag!


TJUGUSJUNDE KAPITLET.
Tillfrisknande.

Och det är höst igen; det är en klar novembermorgon då Arvid Falk beger
sig från sin numera eleganta bostad på Storgatan till den --manska
flickpensionen vid Karl XIII:s torg, där han skall göra sitt inträde som
lärare i svenska språket och historien. Han har väl begagnat
höstmånaderna för att göra sitt återinträde i det civiliserade samhället
och har därvid erfarit vilken barbar han under sina strövtåg blivit; han
har avlagt sin rövarhatt och skaffat sig en ny, hög, vilken till en
början hade svårt att sitta kvar; han har köpt sig handskar, men var så
förvildad, att när mamsellen i boden frågade hans nummer, svarade han
15, vilket framkallade en hel hop små skratt från de många mamsellerna
därinne; modet har undergått stora förändringar sedan han sist köpte sig
kläder, och han tycker sig som en söndagssprätt, när han går fram på
gatorna, och han speglar sig då och då i bodfönsterna för att se efter
om allting sitter rätt. Nu går han av och an på trottoaren utanför
dramatiska teatern och väntar att klockan i Jakob skall slå nio; han
känner sig orolig och besvärad, alldeles som när han själv skulle gå i
skolan; trottoaren är för kort, och han tycker sig löpa som en hund i en
kedja, när han vänder och vänder på sina spår; ett ögonblick tänker han
allvarsamt på att sträcka ut promenaden långt ut, ty han vet att man
kommer till Lill-Jans om man fortsätter gatan framåt och han erinrar sig
den morgonen då samma trottoar ledde honom ut från det samhälle han
flydde till friheten, naturen och -- slaveriet!
Klockan blir nio! Han står i tamburen; dörrarna till skolsalen äro
stängda; i skymningen ser han så många små barnplagg hänga runt omkring
väggarna; hattar, boas, kråkor, baschliks, vantar, muffar ligga på
borden och i fönsternischerna, och på golven stå hela regementen med
knäppkängor och galoscher. Men det luktar icke fuktiga kläder och vått
läder, som i tamburen på riksdagen, eller arbetarförbundet Phoenix,
eller -- ah, det gick en doft som av nyslaget hö förbi -- den kom
bestämt från den där lilla muffen, som är vit som en kattunge med svarta
noppor och blått sidenfoder med hängande tofsar; han kunde icke
underlåta att ta den i sin hand och låta parfymen new-mown hay -- men
förstudörren öppnas och in kommer en liten tioåring, åtföljd av sin
jungfru; hon ser på magistern med ett par stora, orädda ögon och gör en
liten kokett nigning, vilken magistern nästan förlägen besvarar med en
bugning, varvid den lilla skönheten ler -- och jungfrun också! Hon
kommer för sent, men det tycks inte skrämma henne, ty hon låter jungfrun
ta av sig ytterkläder och bottiner med en min så lugn som om hon kommit
till en bal. Nu -- vilka ljud inifrån rummen -- det knäppte i hans bröst
-- vad var det? -- Ah! Det var ju orgeln! Hm! Gamla orgeln! Ja!
Och en hel här av barnaröster sjunga: Jesu, låt mig städse börja! Han
känner sig illa till mods och han får lov att tänka på Borg och Isaac
för att återvinna fattningen. Men nu blir det ändå värre: Fader vår, som
är i himmelen! -- Herre Gud, ja? Gamla Fader vår! Det var inte i går det
... Det blir tyst, så tyst att man hör hur hela hären av små huvuden
höja sig och skrynkla kragar och förklä'n, och så slås dörrarna upp och
ett helt blomsterland av unga flickor från åtta till fjorton år bölja
fram och tillbaka. Han känner sig blyg och får nästan känslor som en
ertappad tjuv, då den gamla föreståndarinnan räcker honom sin hand och
ber honom vara välkommen; då blir en rörelse i blomsterlandet och det
viskas och det växlas blickar och det tisslas och det tasslas.
Och nu sitter han där vid ena ändan av ett långt bord omgiven av tjugu
friska ansikten med glada blickar, tjugu barn som aldrig känt
jordelivets bittraste sorg, fattigdomens förödmjukelse; och de möta hans
blickar djärvt och nyfiket, men han är blyg innan han kommer sig före;
men snart är han intim med Anne-Charlotte och Georgine och Lisen och
Harry, och lektionen går som ett nöje, och udda får vara jämt, och
Ludvig XIV och Alexander få fortfarande vara stora, som alla vilka
lyckats, och Franska revolutionen var en förfärlig händelse, som tog ett
olyckligt slut på den ädle Ludvig XVI och den dygdiga Marie
Antoinette och så där. Och när han se'n gick upp i kollegiet för
Kavalleriregementenas höleveranser, kände han sig helt varm och
föryngrad ...
I nämnda kollegium, där han läste Den Konservative, satt han till
klockan elva, då han gick upp i kansliet för Brännvinstillverkningen;
där åt han frukost och skrev två brev -- till Borg och Struve.
På slaget ett är han i departementet för Beskattningen på avlidne. Där
kollationerar han en bouppteckning, på vilken han gör sig en
hundrariksdaler, varefter han innan middagen har så mycken tid över att
han kan läsa ett korrektur på en nyreviderad upplaga av skogslagen, som
han håller på att ge ut. Och så blir klockan tre. Den som då går över
Riddarhustorget, skall på bron möta en ung herre med viktig uppsyn,
pappersrullor i fickorna och händerna på korsryggen i sakta mak vandra
fram sida om sida med en gammal, mager, gråsprängd herre på femtiotalet.
Det är aktuarien för de avlidna; alla som dö inom stadens tullar måste
till den mannen uppge vad de äga, varefter han tar sin procent; några
säga att detta är hans syssla, andra mena att han representerar jorden
och skall se efter att de döda icke ta något med sig härifrån, där allt
är ett lån -- utan procent! Nog av, han är en man som mera intresserar
sig för de döda än för de levande, och därför har Falk funnit sig så väl
i hans sällskap; varför han hyllar sig till Falk är därför att han
samlar mynt och autografer -- som han själv, och därför att han är så
fri från opposition, något så ovanligt hos ungt folk. Nu gå de båda
gamla vännerna till Rosengrens, där de äro tämligen lugna för att träffa
ungt folk, och där de tala numismatik och autografi. Därpå dricka de
kaffe i en soffa på Rydberg och pricka myntkataloger till klockan sex,
då Posttidningen kommer och de få läsa utnämningarna. De äro så lyckliga
i varandras sällskap, ty de komma aldrig i tvist; Falk är så fri från
åsikter att han är bliven den mest älskvärda människa och är därför
avhållen och värderad av förmän och kamrater. Ibland dröja de sig kvar
och äta då en bit mat på Hamburger Börs, och ta sedan en »lasse» på
Operakällarn, kanske två också. Om man då får se dem klockan elva komma
tultande arm i arm uppåt Ladugårdslandet, så är det riktigt vackert att
se. Han är mycket ofta på middagar och supéer hos familjer, dit Borgs
pappa infört honom; fruntimmerna tycka att han är intressant, men de
veta aldrig var de ha honom, ty han ler jämt och säger dem dessemellan
trevliga elakheter.
Men när han blir led på familjeliv och samhällslögn, då går han ned i
Röda Rummet och där träffar han den ryslige Borg, sin beundrare Isaac,
sin hemlige fiende och avundsman Struve, som aldrig har pengar, och den
sarkastiske Sellén, som så småningom håller på att lyckas för andra
gången, sedan alla hans imitatörer först vant publiken vid det nya
maneret. Lundell, som övergivit den religiösa känslan, sedan hans
altartavla blev färdig, och nu lever på att måla porträtt, vilken
sysselsättning medför en oändlighet av enskilda middagsbjudningar och
små supéer, vilka samkväm han påstår vara nödvändiga för att »studera
karaktären», har blivit en fet epikuré, som aldrig kommer i Röda Rummet
annars än då han behöver äta och dricka gratis. Olle, som ännu är
arbetare hos ornamentbildhuggaren och som blivit dyster och
människofientlig efter sitt stora nederlag som politikus och talare,
vill icke »genera» sällskapet, utan går för sig själv och vallar. Falk
är yster och vild när han kommer i Röda Rummet, och Borg tycker sig ha
mycken heder av honom; ja, han är en sannskyldig sapör, för vilken
ingenting är heligt -- utom politiken; -- den rör han aldrig vid. Men
ser han då, under det han till de andras förlustelse bränner av sina
raketkistor, genom tobaksmolnen den dystre Olle på andra sidan av salen,
då blir han mörk som en natt på havet och då tar han in stora
kvantiteter starka saker, som om han ville släcka en eld eller brinna
upp. Men nu har Olle icke visat sig på länge!


TJUGUÅTTONDE KAPITLET.
Från andra sidan graven.

Snön faller så lätt, så tyst, så vitt på Nya Kungsholmsbron, där
Falk och Sellén om aftonen vandra framåt förbi Eldkvarn och
Serafimerlasarettet för att hämta Borg ned till Röda Rummet.
-- Det är märkvärdigt vad den första snön gör för ett, jag vill inte
säga högtidligt, intryck, sade Sellén. Den smutsiga jorden blir ...
-- Är du sentimental? avbröt Falk hånande.
-- Nej, det var bara som landskapsmålare jag yttrade mig.
De gingo tysta framåt genom snön, som väste om deras fötter.
-- Det här Kungsholmen med sina lasarett har alltid förefallit mig lite
hemskt, anmärkte Falk.
-- Är du sentimental? sade Sellén hånande.
-- Nej, det är jag inte, men den gör alltid ett visst intryck på mig,
den här stadsdelen.
-- Ah, prat! Inte gör det något intryck; det är misstag av dig! Se nu
äro vi framme och det lyser hos Borgen. Jag undrar om han har några
trevliga lik i kväll?
De stodo nu utanför grinden till Institutet; den stora byggnaden tittade
på dem genom sina stora mörka fönster som om den frågade vem de sökte på
denna sena timme; de vadade genom gången förbi rundeln och gingo in i
lilla byggningen till höger. Längst bort i salen satt Borg ensam vid sin
lampa och arbetade med ett parti av en nerskuren kronoarbetskarl, vilken
han vanställt på det grymmaste.
-- God afton, gossar! sade Borg och lade bort kniven. Vill ni träffa en
bekant?
Han väntade icke på svaret, som uteblev, utan tände en lykta, tog sin
överrock och en nyckelknippa.
-- Jag trodde inte vi hade några bekanta här, sade Sellén, som ville
hålla det sjunkande humöret uppe.
-- Kom! sade Borg.
De gingo över gården upp i stora byggningen; porten gnisslade och slöts
efter dem och stearinljusstumpen, som blivit kvar efter sista
kortspelet, kastade sitt röda, vanmäktiga sken över de vita väggarna. De
båda främmande på stället sökte läsa i Borgs ansikte om det var fråga om
något skämt, men där stod ingenting skrivet.
Nu togo de av till vänster i en korridor, som återgav ljudet av deras
steg på ett sätt som om någon gått bakom dem. Falk sökte komma
omedelbart efter Borg och få Sellén efter sig.
-- Där! sade Borg och stannade mitt i gången.
Ingen såg någonting annat än väggar. Men det hördes som ljudet av ett
sakta regn och en underlig doft som av en fuktig trädesåker eller som en
barrskog i oktober drog emot dem.
-- Till höger! sade Borg.
Den högra väggen var av glas och genom den syntes tre vita kroppar
liggande på rygg.
Borg tog fram en nyckel, öppnade glasdörren och gick in.
-- Här! sade han och stannade vid den andra av de tre.
Det var Olle! Han låg med armarna över bröstet, som om han sov en
middagslur; läpparna hade dragit sig uppåt så att han tycktes le; för
övrigt hade han bibehållit sig väl.
-- Drunknad? frågade Sellén, som först hämtade sig.
-- Drunknad! -- Är det någon av er som känner igen hans kläder?
Det hängde tre bedrövliga uppsättningar på väggen, av vilka Sellén
genast urskilde den rätta, en blå kavaj med jaktknappar, och ett par
svarta byxor med vita knän.
-- Är du säker?
-- Måtte väl känna min egen rock -- som jag lånt av Falk.
Ur bröstfickan på kavajen framdrog Sellén en stor plånbok, som var
mycket tjock och klibbig av vattnet samt behängd med gröna alger, vilka
Borg ville kalla enteromorpha. Han öppnade den vid lyktskenet och
genomsåg dess innehåll -- några förfallna pantsedlar och en bunt
fullskrivna papper, utanpå vilka stod skrivet: »Till den som vill läsa».
-- Ha ni gapat nog nu? sade Borg. -- Då gå vi till Piperska muren!
De tre sörjande (vännerna var ett ord som endast begagnades av Lundell
och Levin när de ville ha pengar) konstituerade sig på Piperska muren
som utskott av Röda Rummet. Vid en flammande brasa och en uppsats starka
varor började Borg läsningen av de efterlämnade papperen, men måste då
och då anlita Falks färdighet som »autograf», ty vattnet hade slagit
omkring bläcket så att det såg ut som om skrivaren gråtit, efter vad
Sellén skämtsamt anmärkte.
-- Tyst därborta! sade Borg och drack sin toddy med en enda grimas, så
att oxeltänderna syntes. Nu börjar jag, och ber att få slippa bli
avbruten.

»Till den som vill läsa.
Att jag nu berövar mig livet, det är min rättighet, så mycket mer som
jag därmed icke ingriper på någon annan människas rättigheter, utan
fastmer lyckliggör, som det kallas, åtminstone en; en syssla och 400
kubikfot luft om dagen bli lediga.
Jag begår denna handling icke av förtvivlan, ty en tänkande människa
förtvivlar aldrig, utan med tämligen lugnt sinne; att ett sådant steg
skall framkalla sinnesrörelse bör väl var man förstå; att uppskjuta
denna handling av fruktan för vad som skall komma efter, det gör endast
jordaträlen, vilken söker detta svepskälet för att få stanna, där han
säkerligen icke haft det så dåligt. Jag känner mig frigjord vid tanken
på att få lämna denna tillvaro, ty sämre kan jag icke få, men väl
bättre. -- Får jag det icke alls -- så skall döden vara en salighet
redan så stor som att efter ett tungt kroppsarbete få somna i en väl
bäddad säng; den som observerat hur kroppen då liksom lossnar i alla
leder och själen småningom smyger sig bort, den skall icke frukta döden.
Varför människorna göra så stor affär av döden, det är därför att de
grävt ner sig för djupt här i jorden för att icke uppryckningen skall
kännas plågsam. Jag har kastat loss för länge se'n, har inga
familjeband, inga ekonomiska, inga statsrättsliga eller juridiska band
som hålla mig, och jag går härifrån därför att jag helt enkelt förlorat
lusten att leva. Icke vill jag därmed uppmana andra som ha det bra att
göra vad jag gör; de sakna ju anledningen och kunna därför icke döma min
handling; om den är feg eller icke, det har jag icke vårdat mig om att
tänka efter, ty det är likgiltigt; för övrigt är detta en angelägenhet
av den mest privata natur. Jag har aldrig bett att få komma hit och
därför har jag rättighet att gå när jag behagar.
Varför jag går? Därtill äro orsakerna flera och djupare än jag nu har
tid och förmåga att framlägga. Därför håller jag mig till de närmaste
och som hava särskild betydelse för mig och min handling.
I min barndom och ungdom var jag kroppsarbetare; ni som inte vet vad det
är att arbeta mellan solens uppgång och nedgång, för att sedan falla i
en djurisk dvala, ni har undandragit er syndafallets förbannelse -- ty
det är en förbannelse att känna hur själen står stilla i växten under
det kroppen gräver ner sig i mullen. Gå bakom oxen som drar plogen och
låt ögat hänga mot den gråa jordkokan dag ut och dag in, och du skall
glömma till sist att se upp åt himlen; stå med spaden och gräv ut ett
dike under en brinnande solhetta, och du skall känna hur du sjunker ner
i den vattensjuka marken och hur du gräver grav åt din själ. Detta veten
I icke som förlusten er hela dagen och arbeten på en ledig stund mellan
frukost och middag, för att sedan vila era själar om sommaren då marken
är grön -- då I njuten av naturen som av ett skådespel, vilket förädlar
och lyfter. För jordarbetaren finns naturen icke som så; åkern är mat,
skogen är ved, sjön ett tvättfat, ängen ost och mjölk -- allt är jord
utan själ! När jag såg att ena hälften av människorna fingo arbeta på
sina själar och den andra på sina kroppar, så trodde jag först att
världen hade två planer för två slags människor; men så kom förnuftet
och förnekade detta. Då gjorde min själ uppror och jag beslöt att också
jag undandraga mig syndafallets förbannelse -- och jag blev artist.
Nu kan jag analysera den mycket omtalade konstnärsdriften, eftersom jag
själv varit ute för den. Den vilar ytterst på en bred bas av
frihetsbegär, frihet från nyttigt arbete; därför har också en tysk
filosof definierat det sköna = det onyttiga; ty om ett konstverk vill
vara nyttigt, röjer en avsikt eller tendens, är det fult; vidare vilar
driften på högmod; människan vill i konsten leka Gud, icke som om hon
skulle kunna göra något nytt (det kan hon inte!) utan göra om,
förbättra, arrangera. Hon börjar icke med att beundra förebilderna, d.
v. s. naturen, utan hon börjar med kritik. Man ser allt så bristfälligt
och vill göra det bättre. Detta högmod som driver och denna frihet från
syndafallets förbannelse, arbetet, gör att artisten känner sig stå över
andra människor, vilket han på visst sätt gör, men han får också behov
att ständigt påminnas härom, ty eljest kommer han lätt under fund med
sig själv -- det vill säga han finner intigheten i sin verksamhet och
det oberättigade i sin flykt från det nyttiga. Detta ständiga behov av
erkännande av sitt onyttiga arbete gör honom fåfäng, orolig och ofta
djupt olycklig; blir han sig själv klar, upphör ofta hans
produktionsförmåga och han går under, ty att återvända i oket, när han
en gång smakat friheten, det kan endast den religiöse.
Att göra skillnad på snillen och talanger, att sätta snillet som en ny
egenskap är dumt, ty då måste man också tro på den särskilda
uppenbarelsen. Den störste konstnären har fått vissa anlag till en
teknisk färdighet; utan övning dö dessa; därför har någon sagt att
snille är flit; det går an att säga, det liksom så mycket annat som är
sant till en fjärdedel; kommer bildning till (vilket är sällsynt, emedan
vetandet snart upplyser om villan, varför den bildade sällan slår sig på
konst), och ett gott förstånd, så framstår snillet som produkten av en
hel serie gynnsamma omständigheter.
Jag förlorade snart tron på det där högre i min böjelse (kallelse, Gud
bevars!), ty min konst kunde icke uttrycka en enda idé, den kunde på sin
höjd framställa kroppen i den situationen, som plägar ange den
sinnesrörelsen, vilken åtföljer den tanken -- således ge ett uttryck i
tredje hand. Den är som fälttelegrafen -- betydelselös för alla utom dem
som känna signalens betydelse. Jag ser bara en röd flagg, men soldaten
ser befallningen: avancera! För övrigt insåg redan Plato, som ju var ett
så fint huvud och idealist därtill, det intiga i konsten, såsom varande
ett sken av skenet (= verkligheten), varför han också utdrev artisten ur
sin idealstat. Det var allvar det!
Emellertid sökte jag åter inträda i träldomen, men det var omöjligt! Jag
försökte finna den som min högsta plikt, jag försökte resignera -- men
det lyckades inte. Min själ tog skada och jag var på väg att bli ett fä;
jag tyckte ibland att det myckna arbetet rent av var synd, för så vitt
som det motarbetade det högre målet, själens utveckling; då skolkade jag
och flydde på en dag ut i naturen, där jag levde i meditationer, vilka
gjorde mig outsägligt lycklig -- men denna lycka föreföll mig som en
självisk njutning, lika stor dock, ja större än den jag erfor under det
artistiska arbetet, och då kom samvetet, pliktkänslan över mig som en
furie och jag flydde åter till mitt ok, som då var ljuvligt -- för en
dag!
För att befria mig från detta olidliga tillstånd och få klarhet och
frid, går jag det okända till mötes. I som fån se mitt lik -- ser jag
olycklig ut i döden?

Strödda anteckningar under promenader i det fria.
Jordeplanen är ju idéens befriande från sinnligheten, men konsten söker
ju inskjuta idéen i ett sinnligt omhölje, så att den blir synlig. Alltså
...
* * * * *
Allting korrigerar sig självt. När artisteriet blev för svårt i Florens,
då kom Savonarola -- o, den djupa mannen! -- och sade sitt Bosch! = Det
är intet! Och artisterna -- och vilka artister! -- gjorde ett bål av
sina konstverk. O, den Savonarola!
* * * * *
Vad tror man Bildstormarne i Konstantinopel ville? Vad ville
Anabaptisterna och Bildstormarne i Nederländerna? Det törs jag inte
säga, ty då blir jag avritad om Lördag -- eller kanske redan om Fredag!
* * * * *
Vår tids stora idé: arbetets fördelning leder till släktets framgång och
individens död! Vad är då släktet? Det är totalitetsbegreppet, idéen,
säga filosoferna, och individerna tro det och dö för idéen!
* * * * *
Det är märkvärdigt att furstarna alltid vilja vad folket icke vill.
Skulle icke ett sådant missförhållande kunna hjälpas på ett mycket
enkelt och lättfattligt sätt?
* * * * *
När jag vid mognare år läst om mina skolböcker, förvånas jag icke över
att vi människor äro sådana fän! Jag läste Lutheri katekes här om da'n
och då gjorde jag också
Några anmärkningar vid och ett nytt Förslag till Katekes.
Icke att inlämna till kommittén, och som här nedan meddelas, så mycket
som jag skrivit.
_Första Budet._ Kullslår tron på en Gud, ty det förutsätter att andra
gudar finnas, något som kristendomen även erkänner.
Not. Monoteismen, som är så firad, har haft ett dåligt inflytande på
människorna, ty den har berövat dem aktningen och kärleken för den ende
och sanne, därigenom att förklaringen av det onda uteblivit.
_Andra_ och _Tredje Buden_ innehålla verkliga hädelser, därigenom att
författaren lagt i munnen på vår Herre sådana småaktiga och dumma
föreskrifter, vilka äro en förolämpning mot dennes allvishet, och som
skulle ha skaffat författaren ett åtal om han levat i våra dagar.
_Fjärde Budet_ skulle ha följande lydelse: Du skall icke låta din
medfödda vördnadskänsla för föräldrarna komma dig att beundra även deras
fel, och du behöver icke hedra dem mer än de förtjäna. Du är under inga
villkor skyldig föräldrar någon tacksamhet, ty de gjorde dig ingen
tjänst med att skaffa dig till världen; att de föda och kläda dig, det
bjuder dem både deras egoism och den borgerliga lagen. De föräldrar som
begära (det finnes till och med de som fordra) tacksamhet av sina barn
äro som procentare: de låta kapitalet gärna riskeras bara de få ut
räntan.
Not 1. Varför föräldrar (i synnerhet fäder) oftare hata än älska sina
barn beror därpå, att barnen inkräkta på deras ekonomiska välbefinnande.
Det finnas föräldrar som behandla sina barn som aktier, av vilka de
oupphörligt pocka på utdelning.
Not 2. Detta budet har grundlagt den ohyggligaste av alla
styrelseformer, familjetyranniet, mot vilket svårligen någon revolution
kan hjälpa. Mänskligheten skulle ha mera heder av barnskyddsföreningar
än av djurskyddsföreningar.
(Forts.)
* * * * *
Sverge är en koloni, vilken haft sin blomstringsperiod, stormaktstiden,
och nu synes liksom Grekland, Italien och Spanien ingå i den eviga
sömnen.
Den ohyggliga reaktion som inträtt efter 1865, förhoppningarnas dödsår,
har verkat demoraliserande på det nya släkte som vuxit upp. Större
likgiltighet för det allmänna, större egoism, större irreligiositet har
man icke sett på långa tider i historien. Det stormar ute i världen och
folken ryta av harm mot förtrycket, men här i landet firar man bara
jubelfester.
Läseriet är den enda yttring av själsliv hos det sovande folket; det är
missnöjet, som kastat sig i armarna på den religiösa resignationen för
att icke falla i förtvivlan eller vanmäktigt raseri!
Läsare och pessimister utgå från samma princip: tillvarons uselhet, och
syfta till samma mål: att dö ifrån världen, leva med Gud.
Att vara konservativ på spekulation är den största synd en människa kan
begå. Det är ett attentat mot världsplanen för tre skilling, ty den
konservative söker hindra utvecklingen; han sätter ryggen mot den
rullande jorden och säger: stå still! Det finnes blott en ursäkt:
dumhet; dåliga affärer är ingen ursäkt, men väl ett motiv!
* * * * *
Jag undrar om inte Norge blir för oss som en ny klut på gammalt kläde!
* * * * *
Stjernhjelm, som nu var en dum karl, skrev redan på 1600-talet så här om
Sverge:
Antingen är vårt land förflytt, förbytt och förändrat,
eller har Svearna, liksom förr, med Götherna vandrat
från sin köld; de ha utlänskt folk här lämnat i ställe
stackrar i vishet och vett, men i dårskap märkelig snälle.
Om på ett särskilt rum det släktet ville sig samla
såg man femtio knappt bland tusende, lika de gamla ...
* * * * *
-- Nå, vad sägs om det här? frågade Borg när han slutat läsningen och
druckit litet konjak.
-- Å, det är inte så illa; det kunde ha varit lite kvickare, förstås, om
man så vill, sade Sellén.
-- Nå, vad säger Falk då?
-- Det är ju det där vanliga skränet -- ingenting vidare. Ska vi gå nu?
Borg såg på honom för att utröna om det var ironi, men där syntes intet
oroande.
-- Jaså, sade Sellén, Olle har gått att söka sällare jaktmarker; ja, han
har det nog bra, han; nu slipper han väl middagsbekymmerna. Jag undrar
vad källarmästarn på Knappen ska säga om det här; han hade visst en
liten »lapp», som han kallade det! Ja! Ja!
-- Vilken hjärtlöshet, vilken råhet! Fy fan sådan ungdom! utbröt Falk,
kastade pengar på bordet och tog på sina kläder.
-- Är du sentimental? hånade Sellén.
-- Ja, det är jag! Adjö!
Och han gick.


TJUGUNIONDE KAPITLET.
Revy.

Brev från licentiat Borg, Stockholm, till landskapsmålaren
Sellén, Paris.
Bror Sellén!
Det är nu ett helt år som du väntat på brev från mig, men nu har jag
också någonting att skriva om. Jag skulle, enligt mina grundsatser,
börja att tala om mig själv, men jag får lov att öva mig i artighet, ty
jag skall snart ut och söka mitt levebröd; jag börjar alltså med dig!
Jag gratulerar mig, att du fick din tavla på salongen och att den
därstädes gjorde en sådan effekt. Notisen infördes av Isaac i Gråkappan,
utan redaktörens vetskap, varför denne skummade av raseri, när han fick
läsa den, ty han hade svurit på, att du aldrig skulle bli något. Sedan
du sålunda fått ditt erkännande av utlänningen, så har du fått ditt namn
här hemma naturligtvis och jag slipper gå längre och skämmas för dig.
För att icke glömma något och för att kunna fatta mig kortare, ty jag är
både lat och trött efter en sträng tjänstgöring på barnbördshuset, så
sätter jag upp mitt brev i notisform, alldeles som en Gråkappa,
varigenom du också lättare kan hoppa över vad som icke intresserar dig.
_Den politiska ställningen_ blir allt mera intressant; alla partier hava
mutat varandra med gåvor och gengåvor, så att nu äro de grå allihop.
Denna reaktion kommer troligen att sluta med socialism. Det är stark
fråga om att öka länens antal till 48, ty statsrådskarriären är numera
funnen vara den genaste till befordran, helst till densamma icke fordras
ens folkskollärarexamen. Jag talade vid en av mina skolkamrater, som
redan är f. d. statsråd, här om dagen och han påstod, att det var mycket
lättare att vara statsråd än expeditionssekreter. Göromålen lära mycket
påminna om när man skall gå i borgen -- det är bara att skriva på!
Betalningen är inte så noga med, man har ju underborgen.
Vad _pressen_ beträffar -- ja, den känner du! I allmänhet har den
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 20
  • Parts
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 01
    Total number of words is 4444
    Total number of unique words is 1728
    27.7 of words are in the 2000 most common words
    37.1 of words are in the 5000 most common words
    41.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 02
    Total number of words is 4853
    Total number of unique words is 1536
    29.0 of words are in the 2000 most common words
    38.1 of words are in the 5000 most common words
    42.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 03
    Total number of words is 4803
    Total number of unique words is 1576
    28.7 of words are in the 2000 most common words
    38.0 of words are in the 5000 most common words
    43.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 04
    Total number of words is 4842
    Total number of unique words is 1538
    30.7 of words are in the 2000 most common words
    41.0 of words are in the 5000 most common words
    45.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 05
    Total number of words is 4926
    Total number of unique words is 1521
    31.1 of words are in the 2000 most common words
    40.4 of words are in the 5000 most common words
    44.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 06
    Total number of words is 4588
    Total number of unique words is 1676
    27.1 of words are in the 2000 most common words
    37.1 of words are in the 5000 most common words
    40.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 07
    Total number of words is 4530
    Total number of unique words is 1693
    27.0 of words are in the 2000 most common words
    35.5 of words are in the 5000 most common words
    40.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 08
    Total number of words is 4715
    Total number of unique words is 1704
    25.8 of words are in the 2000 most common words
    35.1 of words are in the 5000 most common words
    40.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 09
    Total number of words is 4665
    Total number of unique words is 1599
    28.9 of words are in the 2000 most common words
    37.3 of words are in the 5000 most common words
    41.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 10
    Total number of words is 4898
    Total number of unique words is 1450
    31.5 of words are in the 2000 most common words
    41.3 of words are in the 5000 most common words
    44.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 11
    Total number of words is 4868
    Total number of unique words is 1548
    29.2 of words are in the 2000 most common words
    39.0 of words are in the 5000 most common words
    43.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 12
    Total number of words is 4917
    Total number of unique words is 1459
    32.3 of words are in the 2000 most common words
    42.1 of words are in the 5000 most common words
    46.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 13
    Total number of words is 4751
    Total number of unique words is 1619
    30.1 of words are in the 2000 most common words
    39.6 of words are in the 5000 most common words
    42.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 14
    Total number of words is 4850
    Total number of unique words is 1567
    30.7 of words are in the 2000 most common words
    41.0 of words are in the 5000 most common words
    45.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 15
    Total number of words is 4805
    Total number of unique words is 1431
    31.8 of words are in the 2000 most common words
    41.4 of words are in the 5000 most common words
    44.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 16
    Total number of words is 4576
    Total number of unique words is 1589
    27.6 of words are in the 2000 most common words
    37.2 of words are in the 5000 most common words
    43.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 17
    Total number of words is 4941
    Total number of unique words is 1578
    31.2 of words are in the 2000 most common words
    41.2 of words are in the 5000 most common words
    46.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 18
    Total number of words is 4731
    Total number of unique words is 1576
    27.6 of words are in the 2000 most common words
    35.4 of words are in the 5000 most common words
    39.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 19
    Total number of words is 4656
    Total number of unique words is 1696
    27.3 of words are in the 2000 most common words
    37.8 of words are in the 5000 most common words
    43.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 20
    Total number of words is 4493
    Total number of unique words is 1600
    25.9 of words are in the 2000 most common words
    36.0 of words are in the 5000 most common words
    40.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Röda rummet: Skildringar ur artist- och författarlivet - 21
    Total number of words is 4330
    Total number of unique words is 1556
    27.6 of words are in the 2000 most common words
    37.0 of words are in the 5000 most common words
    41.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.