Richard Lejonhjerta i historien och poesin: Akademisk afhandling - 8

(a. a. pg. 547) uti Bachelorskapet nära nog detsamma. -- Fauriels
åsigt, att chevaleriet afsigtligen frammanats af presterskapet, är en
besynnerlig konstruktion. -- A. a. Pg. 479.
[38] Vi känna hur vågadt detta uttryck är, men finna intet lämpligare.
[39] Hallam, a. a. vol. II, pg. 687. I södra Gallien synes i detta
afseende större frisinthet hafva herrskat. Jfr. Fauriel, a. a. vol. I.
pg. 515.
[40] Villemain, Tableau de la Littérature de moyen Age; Paris 1846,
vol. I. pg. 250.
[41] Detta efter Bromton. En annan annalist förlägger händelsen till
Richards död; hvilket dock af tid och omständigheter göres föga
sannolikt: Se Michaud, pg. 427.
[42] "Englands första sjöseger." (Michaud). -- Bland andra
krigsförnödenheter, hvarmed detta skepp varit lastadt, omtalas grekisk
eld, hvilken spelade en stor roll i den österländska försvarskonsten,
samt "serpents", som dels anses för giftiga ormar, dels för ett slags
brännbara piecer, att kastas in bland de belägrandes slung- och
kastmachiner (_petrariæ, mangonelli, balistæ_), samt öfver stormtaken
och murstegorna (_kattor_ kallade).
[43] Enligt Bohadin, Saladins biograf. Förlusten uppges af Finisani,
hvilken sjelf bivistade belägringen. På ett år skola 120 tusen lik
blifvit begrafna. -- Se Lingard, vol. II. pg. 457.
[44] Härpå är det som Scott i "The Talisman" grundar Stormästarns
för Tempelorden och markisens af Montserrat handlingssätt; en
framställning, som bär prägel af att vara väl stödd på forskning.
[45] Denna jemförelse är gjord redan af korstågets krönikeskrifvare,
Gauthier Vinisauf. Se Michaud.
[46] En gammal krönikeskrifvares liknelse.
[47] Turner, Pg. 351.
[48] Vinisauf, som sammanställer honom med Anteus, Achilles, Alexander,
Judas Maccabeus och Roland, säger: "caro tamquam ænea nullorum
cedebat armorum generibus." Michaud, Pg. 509.
[49] Warton, vol. I. pg. 116 not 1.
[50] Turner, pg. 361. Jfr. Warton, vol. I. pg. 117.
[51] Sången finnes bevarad och är på provençaliska; vi anföra den här i
en välgjord engl. imit. som ett prof på tidens lyrik:
Your beauty, lady fair,
None views without delight;
But still so cold an air
No passion can excite:
Yet this I patient see,
While all are shun'd like me.
No nymph my heart can wound
If favour she divide,
And smiles on all around
Unwilling to decide:
I'd rather hatred bear
Than love with others share.
Ur Percys "Reliques of ancient Poetry."
[52] Lingard, pg. 484.
[53] Anfördt af Turner, pg. 360.
[54] Lingard, Pg. 492. ff.
[55] Thierry, vol. IV, pg. 115. ff.
[56] Camden, Remains; anf. af Turner, pg. 361.
[57] Turner, pg. 360, 361.
[58] Villemain, a. a. vol. I. pg. 251.
[59] Att elfvor och feer hafva de celtiska folken att tacka för
sin uppkomst, om ej till namn, åtminstone till gestalt, antager af
Scott (_Demonology and Witchcraft_, Letter IV), ehuru han finner dem
sednare bemängda med Skandinavernas dystrare dvergskapelser. -- Jfr. om
uppkomsten af dessa andeväsenden Prices _Preface_ till 1824-års ed. af
Wartons _History_, hvari han, emot W., förfäktar åsigten om desammas
genuina opprinnelse, ehuru under skilda namn och med skild lokalfärg,
hos Europas folk, antika som moderna.
[60] Synnerligen belysande för detta faktum är, hvad Fauriel anför om
uppkomsten af romanerna om Guillaume Courtnez, vol. II. pg. 406. ff.
-- Scott utvecklar samma åsigt i _Essay of Romance_, pg. 557 ("Prose
Works").
[61] Den i litterärt hänseende märkeligaste bland dessa är
_Ogier-le-Danois_, hvilket sagostoff förmodeligen genom Frankernas
andra invasion inkommit till Gallien från Tyskland, der det bearbetats
i sammanhang med Niebelungensagorna, jemte hvilka det uppgår i den
nordiska heroologin, der Ogier återfinnes i folkhjelten _Holger
Danske_. -- Jamieson, "Popular heroic and romantic Ballads" Pg. 266.
uti "Illustrations on Northern Antiqvities," Edinburgh 1814.
[62] Denna krönika, i tiden tillskrifven Carl d. Stores erkebiskop
Turpin, är författad mellan 1:sta korståget och 1122, då den af påfven
"sanktionerades till historisk autenticite." Bland bevisen för att
sagorna om _Douze-pairs_ äro af långt äldre datum, kan nämnas att bisk.
Flodeard af Rheims omk. 960 omtalar dem i sin krönika. Warton, Dissert.
Pg. XVI. -- Ellis, Pg. 344.
[63] Viscber, Esthetik, erste Auflage, vol. II. pgg. 480, 481. "Der
Ausdruck geht ueber sein begrenztes Organ unendlich hinaus."
[64] Dens., vol. III., Die Dichtkunst, § 877.
[65] Som undantag härifrån må nämnas _la Charrette_ af Chrestien de
Troyes, der Guenevers befriande genom Lancelot utgör det begränsade
ämnet, och der en motivering är synbar, i det hjeltens oförsiktighet
att åka på en bondkärra och det vanrykte han dermed ådrager sig till en
del är orsaken till hans missöden. Äfven romanen om _Libius Disconius_
(Le beaux disconus) har en slags motiverad anlägning.
[66] "The fabulous knights of romance were so completely identified
with those of real history, that graver historians qvote the actions of
the former in illustration of, and as a corollary to, the events they
narrate. Ex.g. Barbour." Scott, Ess. on Rom. pg. 568.
[67] Hvari bland annat förtäljes, huru Brutus härjade Aquitanien och
sluteligen anlände till trakten af nuvarande Tours, "såsom Homerus
intygar." Warton, vol. I., Pg. 128.
[68] Warton, vol. I. pg. 84.
[69] Se de la Rue, vol. I., pg. 105; Percy, a. a. "Essay on the ancient
minstrels", Not. A. & C. -- Ducange ger en annan härledning ifrån
minister, hoftjensteman, då under Pipin d. Lille en minister skulle
funnits som anförare för musiken.
[70] Vol. II., Pg. 516, Prices not.
[71] En blick i Heimskringla öfvertygar derom. Sigwatur, kon. Olaf den
Heliges stallare, är ett exempel.
[72] De la Rue, vol. II., pg. 8.
[73] Warton, vol. I., pg. 11.
[74] Af gesta, gestes; deraf namnet gestours för sångarne sjelfva,
hvardera äfven skrifna jestes, jestours: ursprunget till det engelska
jest, gyckel i ord och åtbörder, hvarmed på engång antydes det mimiska
i medeltidssångarens konst och det förfall hvari hon råkade.
[75] Enl. engelskt språkbruk benämnes det berättande medeltidsepos
såväl som den moderna romanen _romance_ (ifall Scotts definition får
antas gällande, a. a. pg. 554; Johnsons är en annan). Samma begrepp
betekna Tyskar och Fransmän med ordet _roman_, besparande namnet
_romance_ för de mindre, mera lyriska, ofta sångbara styckena, som
äfven i svenskan benämnas _romanser_. Då ett namn för medeltidens
riddareberättelser, oss veterligen, icke är stadgadt, och roman som
romans kan vara lika förvillande och lika klart, hafva vi godtyckligt
beslutit oss för det förra; der vi icke kunnat undvika det.
[76] De la Rue, vol. I. pg. 145. ff.
[77] Thierry, vol. II, pg. 237.
[78] Percy, Essay on the ancient etc., Notes, vol. I. pg. LXXVI. -- Jfr
de la Rue, vol. I. Chapitre cinquième. Denne går dock uppenbarligen för
långt i särskiljandet mellan medeltidssångarne ach diktarne.
[79] Warton, vol. I. pg. 80.
[80] Ej ens de la Rue, den ifrige förfäktaren af Normandernas
prioritet, vågar fullt förneka Provençalerne försteget i denna art
af lyrik; hvaremot han synes tillfullo bevisat, att hjeltesången
(chanson de geste) samt de många slag af lyrik, hvilka, med olika namn,
dels efter instrumentet som ackompagnerade, dels efter metern, kunna
sammanfattas under ett gemensamt namn, sirventes, äro, om ock icke en
tidigare, åtminstone en sjelfständig produkt hos Nordfransonerne. Se
hans a. a. vol. I. Article troisième.
[81] Warton, vol. II, pg. 15, not i.
[82] Warton, vol. I. pg. 119. Märkeligt nog instämmer W. sjelf i dessa
misstag, då han i noten (k) säger: "Richard the First performed great
feats at the siege of Antioch in the Crusade. The _Duellum_ was another
of his exploits among the Saracens."
[83] Ellis, Specimens, Introduction to Richard Coeur-de-Lion. Warton
(anf. st. samt pg. 143) antar tillochmed, att denna roman skulle
innehållits redan i den stora _liber romancis regis_, om hvars
beprydande piperolls för 1287 gifva upplysning. Hans kommentatorer
förkasta dock hypotesen.
[84] Rob. af Gloucester intygar:
In romance of him ymade we it may find ywrite;
Rob. de Brunne säger:
He tellis in the romaunt, sen Acre wonnen was
How God gaf hin fair chance at the bataile of Cayfas.
Sithen at Japhet was slayn fauuelle his stede
The romans tellis gret pas ther of his doubty dede o.s.v.
[85] Warton, vol. I, pg. 8-26.
[86] Detta är Scotts åsigt, som antages af Fauriel, a. a. vol. II.
28. 426, och understödes af Ellis, a. a. pgg. 36, 37. -- Enligt denne
skulle Thomas of Erceldoune hemtat Tristram-sagan direkte från
brittiska lokal-traditioner, genom riket Strathclyde fortplantade på
"The Scottish border", och der bearbetade af de skottska minstrelerne,
hvarefter hon sedan öfvergått till truvererne. Denna åsigt vederlägger
Price, (Warton, vol. I. pgg. 45-112), åtminstone hvad förf. i homas
vidkommer. Deremot torde tiden för dess uppkomst icke kunna betviflas.
[87] Warton, vol. I. pg. 69.
[88] Dersammast. pgg. 36-42. Jfr. Ellis, anf. st.
[89] _Hay, hay, the wythe swan, By Godis soule J am thy man_. Warton,
vol. II. pg. 32 n.a.
[90] "There is perhaps no one instance in which our early translators
have ventured to alter any material circumstances in the story, which
they undertook to give in English." Ellis, Specimens, Pg. 283.
[91] The Frensche men be covaytous;
Fyghte they cunne with wurdes lowde,
And telle, no man is her [their] pere;
But, when they come to the myster [métier],
And see men begynne strokes dele,
Anon they ginne to turne her hele.
Richard Coer-de-Lion, v. v. 3823, 30-34.
[92] Jfr. Ellis, Introd. to Richard Coeur-de-Lion.
[93] Att Richard verkligen var så sysselsatt, då hert. Leopolds män
öfverraskade honom, söker Ellis bevisa ur ett gammalt latinskt poem,
hvilket 1196 öfverlemnats åt Henrik VI och är författadt af Petrus de
Ebulo.
[94] I den förre af dessa igenkänner man måhända den unge furst
_Josselin_ af Edessa, hvars sorgliga öde under ruinerna af hans stad
icke kunnat uti sången försona hans tidigare hoglöshet. Den sednare är
utan tvifvel markisen af Montserrat, hvilken, liksom till hämd för de
beskylningar Richard för hans skald fick uppbära, i anglonorm. dikten
bär anklagelse för förräderi.
[95] Ellis, pg. 285.
[96] Derom se Michaud, Pg. 210.
[97] _Pouke_, dåförtiden en af de manliga feerna; numera ett skogsrå.
[98] I Galicien finnes en kyrka, "los Angeles", om hvilken folket än i
dag vet berätta, att den är uppbygd af englar, nedstigna från himmeln,
hvilka som grundlägning medförde en _bjelke från taket af Guds boning_.
Denna är af guld och så lång, att den sträcker sig under jorden flere
mil till S:t Jago de Compostellas katedral. Ur Borrows "Bible in
Spain."
[99] Notes upon "Richard Coer-de-Lion" hos Weber.
[100] Leopard.
[101] Denna färd gjordes ofta, t.ex. af Sir Bevis of Hamptoun.
[102] I romanerna om Merlin.
[103] I romanen om Guy of Warwick.
[104] "Allas, -- he sayde in that stounde --
With wrong am I brought to grounde;
What myght my love doo to thee?
A pore prisoner, as thou may see.
This is that other day i-gon
That meete ne drynk ne hadde I non!"
[105] "And aftyr soper, in the evenyng,
To my chaumbyr thou hym bryng,
In tho atyr of a squyer:
Myselff thenne schal kepe hym ther."
[106] "Rychard sayde: I undyrstande
That wer agayn the lawe of lande,
Away to wende withouten leve:
The kyng ne woll I nought so greve.
Off the lyoun ne geve I nought;
Hym to sle now have I thought."
[107] Person; begagnas i denna tidens språk hvarken i föraktlig eller
ironisk betydelse.
[108] Jfr. Percy. vol. III. pgg. 15. ff.
[109] Se Turner, kap, om Richard I.
[110] Att "Coloyne" är Cöln och "Marburette" är Marburg, kan väl
antagas; men huru Carpentras i sydvestra Frankrike kunde ligga i vägen,
är svårt att inse.
[111] _Termagant l. Tervagaunte_, troligast af det anglosax. _ter_,
mycket ... och _magan_, mäktig, urspr. ett germaniskt gudanamn,
sedermera öfverflyttadt på Saracenernas Gud. Ännu qvarstår ordet i
engl. språket. Percy, I. pg. 56.
[112] "Be the apostles twelve,
Though thou be the devyl himselve,
Thou schalt me serve at this nede!
He that on the rood gan blede,
And suffryd grymly woundes fyve,
And sethen rose from deth to lyve,
And boughte hankynd out off helle
And, sithen, the fendes pousté gan felle
And aftyr fleygh up into hevene,
Now God, for hys names sevene,
That is on [one] God in Trinité,
In hys name I comaunde thé
That thou serve me at wylle!"
[113] Ett ständigt återkommande Öknamn för Richard är "taylard",
"tayled", hvars förklaring, om än det antages betyda "besvansad", dock
är omöjlig att finna, då den normandiska riddaredrägten i sådan måtte
icke skiljde sig från andra nationers.
[114] "Iratus vero imperator propter hunc sermonem, percussit eum cum
cultello quem tenebat, et amputavit nasum ejus, qui consilium illud
dederat. Post prandium, abiit ad regem Angliæ et adhesit illi." Weber,
Notes, III. 354.
[115] Dromones, redan i Cod. Just. ett slags fartyg, af det grekiska
_drómon_.
[116] "A strong batayle ther began,
Betwene the hethene men and tham,
With swerdes, speres, dartes kene;
Arwes and quarelles fleyght betewene,
Also thykke, withouten stynt (stop),
As hayl, afftyr thundyr dynt:
And in the bykyr [battle] that was so hard,
Into the drowmound come kyng Richard.
Whenne he was comen in in haste,
He dressyd his bak into the maste,
With hys ax that he ovir-raughte,
Hastely hys deth he caughte.
Some he hytte on the bacyn,
That he cleff hym to the chyn;
And some to the gyrdyl stede,
And some unto the schyppys brede;
Some in the hals so hytte he,
That hed and helm fleygh into the see:
For non armour withstood his ax,
No more than a knyff does in the wax."
[117] Dessa äro: "Surrey", "Egypte, that ryche thyng", "Damas",
"Babyloune", "Arabye", "Cessoyne", "Affryke", "Bogye", "Alysaundryes
lond", "grete Greece", dertill "mony ryche empyre", och "al Yude" ända
till "Preter Ihons" distrikt.