Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849 I - 21

litet trött, kastade mig på soffan, somnade och vaknade vid midnatt, då
jag gick ner för att se hvad som förehades på _Molid_. Men det var just
ingenting särdeles. En procession (_ishareh_) gjorde man, men den var
liten. Denna afton firades till shekh _Bejomis_ ära och var den första
på hvilken _eleshair_ börjades.
April 27.
Shekh _'Ali_, som min _Sejid 'Ali_ rekommenderat mig till lärare,
kom hit och hade pratat en stund då shekh _Ibrahim_ kom. Han började
berätta historier om sina färder i Indien och Kina, hvilka han tyckes
vara särdeles mån om att alla skola känna. Han berättade huru han
i Kalkutta gjort bekantskap med en Engelsk doktor, samt med honom
disputerat om odödligheten och uppståndelsen, hvilken han sade
Frankerna alldeles förneka. Härvid yttrade de andra att allt hvad
Frankerna hade, bestod blott i deras förstånd. Vidare omtalade han,
huru han i den Engelska doktorns tub sett berg och sjöar i månen,
men förklarat detta sålunda att månans yta var en spegel, i hvilken
jorden reflecterades, samt förmått Engelsmannen att gå öfver till och
erkänna hans åsigt. Det förekommer mig som om den enkla visdom, han
vill lägga i sitt tal och i sina historier, vore sökt och härmad. Han
gick snart bort. Shekh _'Ali_ blef sittande och vi kommo öfverens om
att han skulle komma till mig alla dagar vid solens uppgång för att
läsa _Alfijeh_, ehuru jag hade all möda att förmå honom till studerande
af denna bok. Han sade nemligen att den var för svår. Han behagade
mig öfverhufvud mycket, isynnerhet hans språk och talorgan. Efter
_maghrib_ gjorde jag en spatsertur i _Asbukijeh_ och hörde vid min
återkomst på en _'Antari_ med Abdolkhalik; gick sedan med honom till
cafét vid _Hassanein_ och hörde på _muhadditen_, samt derefter på
instrumentalister. De voro en flöjt, _kanon, 'od och tabl_. Musiken
var ej utan ett visst behag, dock särdeles enformig i längden, i
anseende till den bristande harmonin.
April 28.
Hade besök af shekh _Ibrahim_, hvars Islam jag för hvarje dag får
större anledning att betvifla. Äfven folket här tyckes litet misstänka
honom. Satt hemma till _'asr_, då jag gick ut och gjorde en liten
spatsertur på _molid_. Efter maghrib gjorde jag en lång promenad med
_'Ali_ omkring _Birket el asbukijeh_; då vi gingo förbi den långa raden
af vackra hus, som vetta dit ut och alla ägas af kristna, sade 'Ali:
_adi gannat el nosara ghashuma fish lamma imoto i roho gehennem_. Vädret
var oändligen vackert, med det klaraste månsken och af nordanvind renad
luft. När vi kommo tillbaka hörde vi i ett café på shekh _Isma'in_, som
dock tvifvelsutan är den bästa _muhaddit_ här och så uppskattas äfven
af folket. Senare gick jag till _Hassanein_ och såg en _ashareh_, som
man i afton gjorde för _Mubashir elgamia'_, åt hvilken denna afton var
egnad. Under processionen, hvilken var delad liksom i afdelningar eller
chörer, sjöngs hela vägen, den ena chören tagande vid der den andra
slöt och liksom svarande hvarandra. Orden voro blott: _allahamma salli
'ala sejidna Mohammadin sala ridan_. Allt hade dock ett visst religiöst
fanatiskt uttryck, isynnerhet då processionen inträdde i kobban. Ty
dervid fick sången ett vildare och mera fanatiskt uttryck. Jag gick
dock ej in, utan vände om och gick hem.
April 29.
Gick om morgonen ut med _'Ali_, vek in i _Azhar_ och vandrade omkring
bland shekherna, som hvar och en satt i sin krets af lärjungar och
höll sin föreläsning. Der var fullt af sådana kretsar, på gården
smärre gossar, inne i moskén fullvuxna. Vi veko derpå in och gjorde
vår _zijareh_ i ett litet bönehus för shekh _Refa'_, der en stor hop
qvinnor voro församlade. _'Ali_ underrättade mig, medan vi voro i ett
café der bredvid, att största delen af dessa qvinnor voro besatta
af någon _'afrit_, men om de besökte sin shekh på hans dag, voro de
fria från sin plågoande de öfriga dagarne af veckan. De hade nemligen
hvar och en sin shekh, som de besökte. Vi vandrade omkring shekhens
_turba_, läste _fathe_ och kysste den på åtskilliga ställen. Vid
utgången blefvo vi besvärade af alla slags folk, vattenbärare m.m., som
begärde _bakhshish_. Derefter gingo vi upp i citadellet och vandrade
genom divanerna. Folket tycktes ha fritt tillträde öfverallt, äfven
till sjelfva pashans divan. Vi kommo hem från vår långa vandring
middagstiden, temmeligen trötta och hungriga. _Mohammed_ kom och
hemtade nu med sig det färgade papperet, som jag började skrifva på.
Äfven hade han med sig lösa blad af en bok, som innehöll allehanda
verser, goda mot trolldom, kärlek och allehanda annat ondt. De skulle
skrifvas än så, än så, upphängas eller fästas än här, än der, deras
kraft var bepröfvad och säker. _Mohammed_ prisade högeligen denna bok
och skulle börja skrifva af den. Den hette _Khavas elbordeh_. Mot
aftonen gjorde en spatserfärd till _Muski_ och var inne hos Köhler,
der äfven _Berczin_ träffades. Jag spelte med honom ett parti schack.
Det är ett tråkigt sällskap. Satt derefter i ett café för att höra
shekh _Isma'in_ och vandrade ännu om natten omkring på _Molid_ och kom
hem kl. omkring 4. _'Ali_ hade ej orkat ut i afton, han var alldeles
medtagen af morgonpromenaden.
April 30.
Gjorde en promenad i _Ghorijeh_, satt en stund i cafét i _Hassanein_,
som _'Ali_ sade vara särdeles _mebrokeh_ och der aldrig en _shishe_
ges eller finnes, emedan den anses for _vahish_. Sedan gingo vi in i
moskén, och hörde några timmar på _zikr_, som gjordes i dag af _Sadati_
och _Bejomi_ dervisher. De stodo hvar i sin krets framför deras
shekh, som satt på sin _seggade_ framför dem. Allt efter som någon af
_tarikan_ kom in, gjorde han först en _rik'ah_ eller rättare blott en
_sugud_, kysste shekhens hand och ställde sig sedan i ringen, samt
deltog i de andras sång och rörelser. Äfven i dessa _zikr_ iakttogos
solo-partier och körer; de voro ej utan en viss storartad effekt.
Medan vi hörde derpå kom en fattig _fikh_, helsade på oss, läste suran
_Jazin_ och efter den ännu några små böner, hvarföre han fick 10 fadda,
5 fadda mer än vanligt. Vi gingo hem en stund före middagen och jag
blef sittande hemma till _maghrib_, då jag gick ut med _'Ali_, gjorde
en tur omkring _Azbukijeh_ och derefter satt med honom en stund i
_Hassanein_, hörande på _zikr_; vidare ännu en stund hos shekh _Ismain_
i cafét och kom, efter en liten promenad i _Gemelijeh_, temmeligen
sent hem. Onsdagen bör man ej äta mjölk, ty då får man sorg hela
veckan; på denna dag bör man äta fisk, som åter ej passar om lördagen.
Mjölk på lördagen är deremot _mebruk_.
Maj 1.
Det var het och qvaf luft i dag, så att _'Ali_, som varit ute, kom
hem utmattad. Gick ut vid _'asr_ för att pröfva vädret, men fann det
ej så alldeles förskräckligt. Jag vandrade ut genom _Bab ennasr_ i
några trädgårdar, der nu snart allehanda frukter börja sticka fram.
Trädgårdarne i Alexandria behagade mig dock mera än dessa. Luften
var om aftonen alldeles förfärligt trång och qväfvande på de trånga
gatorna, det förekom mig liksom jag varit instängd och ej väl kunnat
andas. Jag skyndade min gång, men det ökade min värma och min svett.
Äfven vid _birket_ var ej i afton samma rena luft som vanligt,
deröfver låg liksom en dimma af den osunda luften, och ingen vindfläkt
förmärktes. Jag satt en temmeligen lång stund i cafét hos _Hanafi_;
der träffade jag shekh _Sha'ravi_, gick med honom till _Hassanein_ och
hörde på _zikr_ och _delail_, sittande en stund i ett litet sällskap
på golfvet. Derefter följdes vi åt förbi _Nahhasin_, stannade en stund
att höra på instrumentalisterna der, samt slutligen litet hos shekh
_Isma'in_.
Maj 2.
Vaknade upp särdeles trött och var matt hela morgonen. Hela dagen
var en tryckande qvaf hetta med stark vind, men het och utan
någon friskhet. Jag låg hemma hela dagen och plågades af det äkta
_khamasin_-vädret, oförmögen att göra någonting. Efter _maghrib_ gjorde
jag en tur till _Asbukijeh_, satt hos _Hanafi_ och insöp med djupa
andetag samt stor fröjd den friska nordanvind, som blåste upp mot
aftonen. Allt folk, äfven bland infödingarne, klagade högeligen öfver
hettan och vädret i dag. När jag kommit tillbaka från _Asbukijeh_, gick
jag med _'Ali_ till _Hassanein_. Det var nu shekh _Geuheris_ afton och
moskén var rikare illuminerad än vanligt; der fanns mycket folk och
stor trängsel. _'Esavijeh_ dervisherne höllo _zikr_ i dag. De äro alla
eller åtminstone största delen _Maghrabijeh_. De hade stora trummor och
tympaner, med hvilka de accompagnerade sin sång, som var särdeles vild
och rasande. Härunder gjorde de häftiga, hoppande rörelser, sprungo
omkring i moskén och förorsakade starka rörelser ibland den talrika
folkskaran, som tycktes frukta dem litet. De äro kända för att äta eld,
hoppa högt upp mot moskétaket, rycka ner lamporna och äta upp dem,
när berserksgången kommer öfver dem. I dag gjordes dock intet sådant.
Man tyckes numera blifvit mildare och dylika saker tyckas ej rätt
senteras här. De buro sig dock åt nästan som ursinniga. Äfven _Sadati_
dervisherna, som några dagar förut haft sin dag, voro fordomdags kända
för att äta ormar och göra andra underverk; men sedan engång en, som ej
var _Sadati_ dervish, i sin berserksgång fördristat sig att svälja en
orm och dött deraf, har deras shekh numera förbjudit denna föda för
alla utan undantag. Vi suto omkring 2 timmar i moskén och gjorde sedan
en liten tur omkring _Gemelijeh_.
Maj 3.
Hade om morgonen besök af shekh Ibrahim och Abdolkhalik, som blefvo
sittande ända till middagen. När Ibrahim gått, berättade Abdolkhalik
att han var förälskad i en ung man och att det var blott denna kärlek,
som höll honom så länge qvar här; han kallade naturligtvis detta _shei
min allah_ och honom _meskin_, samt mente det vara honom omöjligt att
besegra denna passion. Straxt efter middagen träffade jag min lille
_Mohammed_, tog honom jemte 2 andra gossar af hans bekanta oeh vandrade
med dem ut i några trädgårdar. Vi suto i en bland dessa, drucko kaffe,
åto apelsiner och trifdes väl tillsammans. Gossarne här äro välartade
och artiga. En bland dem var en _Neger_ från _Sa'id_ och behagade mig
mycket. Vi kommo hem något efter _'asr_ och jag blef ännu stående litet
hos Hassan i hans bod; hvarefter jag vandrade omkring i _Gemelijeh_.
Maj 4.
Gick om morgonen i badstuga med _'Ali_. Kort efter det jag kommit
hem och just tänkte taga mig en liten lur, kommo _Abdolkhalik_ och
_Mohammad Sa'odi_ hit, den senare med sin _'od_. De suto till
eftermiddagen och åto med mig en _lekmeh_. Sedan de gått kom shekh
_Ibrahim_, satte sig att läsa i _'Envan elbejan_ och pratade deremellan
om de underverk han sett i Indien, menande att ingen kung eller någon
annan kunde komma att se allt det han sett. Han, liksom alla orientaler,
är stor egoist och sjelfvis, om han är Mohammedan eller ej. Under tiden
kom lille _Mohammed elkhattat_, men jag hade ingen lust att skrifva i
dag, ty jag hade ondt i hufvudet af den starka hettan och den qvafva
luften. Efter _'asr_ rakade en _mezzejin_ mitt hufvud. Efter _maghrib_
gingo _'Ali_ och jag till _Azbukijeh_, suto hos _Hanafi_ och svalkade
oss i en frisk nordlig vind, som blåste upp. Sedan vandrade vi ännu
omkring i _Gemelijeh_, suto vid ett café och njöto af den härliga
aftonluften efter den heta dagen.
Maj 5.
Ämnade mig med _'Ali_ ut till _Sejideh Zejneb_, men blef hindrad af
shekh _Ibrahim_, som kom just när vi höllo på att taga på oss. Han blef
sittande och efter samtal hit och dit yppade han sin kärlekshistoria
för mig. Jag sade honom allt hvad som föll mig in i anledning häraf,
menande att det ej höfdes en man o.s.v. Härunder kom _Abdolkhalik_,
_'Ali_ inträdde äfven till oss; nu först började saken vidt och bredt
utläggas och ventileras med den vanliga orientaliska bredheten, samt
vidlyftigt upprepande af ett och samma. Jag förundrade mig högeligen
öfver ömkligheten och uselheten i deras åsigter. Araben här i Kairo har
föga eller intet mera af manlighet, hvarken i sinne eller kropp. De
flesta äro sjukliga, ehuru oftast med ett vackert, manligt utseende,
och i sitt sinne äro de effeminerade. Jag ledsnade slutligen alldeles
vid deras prat och önskade dem bort. När de slutligen gått och jag åter
gjorde mig färdig att gå ut, kom _Mohammad_ och gaf mig min skriftimma.
Ehuru blott 15 år, är han en af de bästa jag sett här. Men äfven han är
krasslig och ömklig till sin kropp. Sedan han gått begaf jag mig utom
staden på sandbergen och andades in den friska luft, som från norden
kom öfver öknen. Om aftonen gjorde vi en tur omkring _Gemelijeh_ och
hörde derefter på shekh _Isma'un_. Men som der inne i cafét var hett
och ohyra, kunde jag ej länge härda ut, utan gick hem.
Maj 6
Gick om morgonen ut med _'Ali_, besåg först 2 björnar, som en Turk
dresserat och hemtat hit. Den ena dansade samt gjorde allehanda konster
efter Turkens sång och tambour de basque. Derefter gjorde vi vår
_zijaret_ i sultan _Salehs_ kubba, hvars _molid_ hölls i dag. Hans graf
öppnas ej mer än en gång om året, på denna dag. Här var en förskräcklig
trängsel af qvinnor, som dels gjorde _tavaf_ omkring den, dels suto
rundtomkring i kretsar. På 2 sidor af kubban stå på hvardera sidan 3
ljus, hel och hållna ommurade med gips. Dessa vaxljus skola Frankerna
hafva sändt sultanen till present; men när de hitkommit fanns här en
man, som genomskådade list i gåfvan och underrättade folket om att
ljusen antända skulle sätta hela Kairo i låga samt lägga staden i aska.
Man ommurade dem derföre med gips och lät dem stå omkring sultanens
graf. Folket förmodar dem vara fulla af krut och bly m.m., så att de
ännu aftäckta och antända skulle sätta eld på staden. Derifrån gingo
vi till _Hassanein_, vandrade öfverallt omkring i moskén, betraktade
dess _sebil_ jemte annat. _Masrs_ utmärktaste lärda män bildade i dag
hvar och en sin läsekrets och gjorde en _khatme_ af Koran. Hvarje shekh
hade med sig en liten provision af bönor och andra små förnödenheter,
gjorde sitt lilla mål samt drucko kaffe i sin krets. Vi kommo dit något
bittida, så att de ännu ej hunnit börja, ty detta sker ej förän efter
middagsbönen. Derefter gick jag utom _Bab ennasr_, gjorde en promenad
på bergen och andades den friska ökenluften. Jag återvände dock snart
hem, vandrade sedan litet neråt, köpte tobak af shekh _Sha'ravis_
patron och blef inbjuden till honom för att höra på en _khatme_, som
han skulle göra i sitt hus. Jag gick dit upp beledsagad af hans son
och fann i rummet ett sällskap af 8 till 10 personer, bland hvilka 4
_fikh_, som läste Koran. En i sänders af dem läste sin tur, så att han
dels sakta, dels halfhögt reciterade, mera liksom för sig sjelf, en
lång ramsa; derefter sjöng han med hög stämma en del, så fortfarande,
ömsom reciterande, ömsom sjungande, hela sin tur till slutet af sin
_hazb_, då alla fyra jemte flere bland det öfriga sällskapet stämde
in i kör. Härefter vidtog en annan af de 4 _fikh_, reciterade och
sjöng sin tur på samma sätt; och så turades oupphörligen emellan de
fyra. Härunder pratade och räsonnerade det öfriga sällskapet om hvad
som helst, äfven den läsande shekhen deltog, ofta afbrytande sin
läsning, i samtalet. Denna lättsinnighet förundrade mig. Men å andra
sidan skulle det förekomma mig obegripligt att kunna sitta oafbrutet
tyst, uppmärksamt hörande på recitationen af hela Koran. I slutet af
hvarje rytm som sjöngs, utropade efter vanligheten åhörarne _allah_
eller _allaho akbar_, eller något dylikt uttryck af förtjusning. Äfven
jag lät undfalla mig dylika utrop, ofta af sannt nöje och fröjd öfver
det vackra föredraget. Jag kunde dock ej sitta länge, utan gick ut och
gjorde en liten promenad omkring _Gemelijeh_, ner till sultan _Salehs_
moské. Allt var nu illumineradt och mycket folk var ute, som dels
satt i cafén och hörde någon sångare eller _muhaddit_, dels vandrade
omkring. Jag träffade under min vandring silfverspinnaren _Mohammad_
och vandrade litet omkring med honom. Han förefaller mig mycket
lismande. Derefter gick jag åter upp och hörde slutet af _khatmen_. Nu
hade en af sällskapet sträckt ut sig på golfvet och somnat. Man var vid
suran _Mulk_ och det drog ej länge ut förän man hann till slutet; det
sjöngs af alla 4 tillsammans, då de i början af hvar och en bland de
sista korta surerna upprepade: _la illaha illalallah_. Slutet sjöngs
med större inspiration och behagade mig särdeles. Härefter reciterades
ännu _fathe_ af alla samteliga, vända mot det på väggen målade
_kibleh_, derpå en liten del af suran _Bakara_ samt _Elasma_ eller
guds namn, slutligen böner öfver profeten och öfver _Sejidna Hossein_.
Alltsammans var slut kl. 1/2 8 om natten, hvarefter sällskapet skildes
åt, utan några vidare ceremonier.
Maj 7.
Satt hemma ända till _'asr_, då jag gick ut med _Ali_ och tog mig en
promenad omkring _Gemelijeh_. Men luften var qvaf och tryckande, så
att vi snart återvände hem. Efter _maghrib_ gingo vi åter ut. Det var
i dag sista dagen af festen och den egentliga _molid_. I de flesta hus
här i trakten och i de största bazarerna var illumination. Man hade
stora kronor, _negafe_, fullsatta med _kanadil_, upphängda framför
portarne eller framför bodarne, som till det mesta voro öppna eller
fullpackade med folk, som satt och såg på förbigående samt fröjdade sig
öfver illuminationen. Det hela var ej särdeles briljant, men gjorde
dock effekt på de smala gatorna. Folk till oändligt stort tal var ute
och strök omkring. Vi vandrade af och an i _Gemelijeh, Hassanein och
Ghorijeh_, samt suto i några cafén, hvilket är _'Alis_ stora och enda
nöje. Han klagade att festen detta år var usel, ej såsom förr: folket
vore nedstämdt af pashans _dsulm_ och af den allmänt öfverklagade
_firdeh_, pengar funnes ej, modet och lefnadslusten vore qväst. Om
aftonen gingo vi in i _Hassanein_ och gjorde vår _zijareh_. På dagen
och tidigare på aftonen hade der varit så fullt af folk, att vi ej
velat gå in. Mattorna voro aftagna och golfvet var temmeligen smutsigt
af det myckna folket, som i dag gått fram och tillbaka. I söndag skall
der skuras, då skall _Masrs_ förnämste män samlas dit, samt hålla det
för en ära och _barakeh_ att få sig en slarfva och skura golfvet i
kubban.
Maj 8.
Gick med _'Ali_ utom staden längs vägen, som leder till _Shubra_, ända
till cafét på halfva vägen mellan staden och slottet; vi drucko kaffe
der i den vackra trädgården och gingo sedan genom _Ahmed bey ettahirs_
trädgård ner till Nilen. Härvid passerade vi en stor öppen sandplan,
som ligger mellan hans slott och Nilstranden. Jag klädde af mig
skorna och gick barfotad på den brännheta sanden; fann mig väl mycket
besvärad, men härdade dock ut, så väl hettan under mina fotsålor, som
hettan af den särdeles starka middagssolen. Simmade i Nilen. Vattnet
var halfljumt och jag kände ej det minsta obehag att stiga i floden,
ehuru jag ej badat i kallt vatten sedan jag lemnade Paris. Jag tvådde
mig med den feta svarta Nilgyttjan och fann badet öfverhufvud särdeles
behagligt. Vi gingo derefter tillbaka öfver sandflackan, stannade i ett
litet kryphål, der vi förtärde vårt kaffe i sällskap med några Kopter
och Turkar, hörande på några historier dem _'Ali_ berättade till hela
sällskapets stora nöje. Ströko så förbi Bolak och öfver fältet mellan
denna förstad och sjelfva staden, kommo der in genom _Bab elhadid_ och
begåfvo oss hem. Tänkte besöka _Prunner_, men råkade på vägen vid ett
café ut för _Mohammad Rosas_ och satt med honom först en stund vid
cafét, gjorde sedan med honom en liten spatsertur och stannade vid
_'Abdolkhaliks_ bod, der vi suto en lång stund jemte _'Abdolkarim_
samt andra kommande och gående. Shekh _Sha'ravi_ kom äfven och jag
följde med honom till _Hassanein_, der man till godt slut på festen
ännu i afton läste _delail_, gjorde _hazb_ och _zikr_. Denna afton
kallas _Lelah jeti meh_, såsom stående ensam, utan sammanhang med den
egentliga festen. Vi hörde en stund på, gjorde vår _zijaret_ kring
_Hosseins_ kubba och gingo bort efter en half timma ungefär.
Maj 9.
Hade besök af shekh _Ibrahim_, som nu på några dagar ej låtit se sig.
Allt folk klagade öfver olidlig hetta, men jag tyckte mig väl kunna
fördraga den. Efter maghrib gjorde jag en tur till _Azbukijeh_, satt
en stund hos _Hanafi_, drack kaffe och inandades luft, ty den var
der något friskare än uppe i staden. Träffade på vägen, när jag kom
tillbaka, en blind _fikh_, som frågade efter _Gemelijeh_. Jag bad honom
följa mig och ledde honom fram. Han hade nemligen hört att man i afton
här någorstädes skulle hålla _zikr_, hvilken han äfven ville öfvervara.
Men som han ej visste huset och man här ej kunde upplysa honom derom,
fick han vända om och gå sin långa väg tillbaka. Efter _'esha_ kommo
till mig _Abdolkhalik_, hans bror _Abdolkarim_ och _Sejid Mohammad
Rosas_, som hela aftonen spelade på _'od_. Han var ej utan färdighet
och förmåga på detta instrument. Jag blåste för dem på min flöjt
åtskilligt, men de tycktes ej förstå det minsta deraf, ehuru jag valde
de enklaste melodier jag kunde. Når jag tirlirade och blåste några
variationer af skalan fick jag största beröm, liksom Turken på en
Europeisk konsert mest tyckte om qvintileringen vid stämningen. De
suto länge, ända mot midnatt, och det blef i längden något tråkigt.
Moldauern, en Rysk undersåte som bor här, hade äfven kommit upp och
ökat sällskapet.
Maj 10.
Gjorde på förmiddagen en tur förbi _Azhar_ till _Ghurijeh_, satt der en
stund hos _Hossein_, som med all gewalt ville pracka på mig 2 shawlar.
_Mohammad Rosas_ kom efter middagen upp till mig, men gick åter bort,
då han fann mig sofvande. När jag efteråt förebrådde _'Ali_ att ej ha
väckt mig, sade han det ej vara vanligt här. Vädret var oändligen hett
och qvalmigt, med en het tryckande sydlig vind, som särdeles besvärade
mig och allt folk här. Om aftonen gjorde jag en liten tur i staden, men
den allt fortfarande sydliga vinden satte damm och stoft rörelse, så
att promenaden ej var särdeles behaglig. Jag återvände derföre snart
och satt en stund hos Abdolkhalik med _Mohammad Sa'odi_. Härunder
uppstod stort buller på gatan med en full moslim, som alla skreko
och skällde på. Han lyckades yttra en _witze_ om kristna, och straxt
mildrades sinnena mot honom. Men när han fortfor med sitt väsende,
fördes han slutligen bort med stor möda och besvär, i anseende till det
motstånd han gjorde.
Maj 11.
Straxt efter middagen begaf jag mig med _'Ali_ till _Gizeh_, färdades
genom _Masr etatikah_, som förekom mig vacker och treflig med sina
många trädgårdar. Vi fingo en liten roddarbåt och satte öfver Nilen.
'Ali var mycket rädd och sade att båten var för liten, satt och läste
under hela öfverfarten, samt var högst ömkelig. Vi stannade på en
liten sandholme midtuti floden för en stund, och jag simmade vid den.
Vattnet var grundt och ganska varmt, men badet ändock välgörande. Det
var just under Nilmätaren. Nu skall pashan använda den till krutfabrik
eller magazin och man kan ej komma der in. Vi hade en högst treflig
gammal gubbe, som rodde oss. öfverkomna till _Gizeh_, spatserade vi
litet omkring i trädgårdar och planteringar, då jag sköt en _hudhud_.
Derefter gingo vi in i ett café, suto der och rökte tills Alis vän, en
viss shekh _Mustafah_, kom dit jemte en annan gammal, högst treflig
gubbe, med hvilken jag kom i samtal om pyramiderna. Kort före _maghrib_
begåfvo vi oss med _Mustafah_ till hans hus, som var ganska nätt och
trefligt, nu genomblåst af en frisk, svalkande nordlig vind. Vi suto så
och pratade en stund, då shekh _Mustafah_, som tycktes vara en högst
from och religiös moslim, steg upp samt bjöd oss hålla vår _maghrib_
bön. Jag kunde ej undvika det nu, utan gjorde bön med honom och _'Ali_;
en stund derpå gjorde vi äfven 'esha bönen. Vi åto qvällsvard och jag
åt temmeligen dugtigt, ehuru jag ej var hungrig, kände mig ock derföre
genast efter vårt mål särdeles olustig. Vi lade oss att sofva i ett
stort vackert rum, der blåsten drog in och ut. Jag var särdeles sömnig,
men loppor eller vägglöss gåfvo mig först ingen ro halfva natten; den
andra halfva natten var jag besvärad af en förfärlig diarrhé, äfvensom
temmeligen stark feber, så att jag verkligen var högst illa deran ända
till morgonen.
Maj 12.
Steg bittida upp och väckte _'Ali_. Mig till stor plåga måste vi ännu
stanna qvar hos _Mustafah_, äta tortor och dricka kaffe. Jag förtärde
dock intet annat än en kopp kaffe och till all lycka känner man här ej
seden att truga. Vi gingo derefter ut, suto vid Nilstranden och väntade
på de åsnor, hvilka _'Ali_ i går hade beställt hit, för att föra oss
till pyramiderna; men såsom jag genast hade förutsagt, kommo de ej.
Vi voro sålunda nödsakade att från _Gizeh_ sända en man öfver, som
skulle hemta oss 2 andra åsnor. Jag var högst ömklig och illamående,
såsom efter det värsta rus, med den vederstyggligaste smak i munnen
och infernaliska uppstötningar, dessutom trött och feberhet, ehuru
vädret var särdeles friskt och nästan kyligt, der vi lågo om bord
på en liten, särdeles vacker och ren _sandal_, tillhörande någon
förnäm man här. Medan vi suto der kom en liten pojke, som tycktes vara
kajutvakt eller något dylikt, grälade, skrek och ville köra bort oss.
_'Ali_ pratade länge och väl skämtande med honom och slutligen blef det
särdeles väl mellan oss. Sedan vi ännu en stund väntat i cafét, kommo 2
åsnor, vi satte oss upp och begåfvo oss på väg till pyramiderna. Vägen
gick genom Nildalen, der man nu höll på dels att plocka upp hvetet,
dels att tröska det, hvilket tillgick sålunda, att man med en maskin
(kallad _nogar_), gående på nio jerntrissor, åkte öfver hvetet. Här
och der voro byar, framfor och i dem vanligen palmer och andra trän.
I Gizeh och under vägen syntes pyramiderna små och helt nära belägna,
såsom föremål på sjön eller ännu närmare, men under det vi redo ville
afståndet ej bli mindre och det räckte hela två timmar innan vi kommo
fram. Framkomne till foten af den sandhöjd, på hvilken de äro uppresta,
kunde jag först skönja huru fasliga kolosser de verkligen äro. Vi
mötte åtskilliga Araber, som erbjödo sig att följa oss och föra oss
omkring uti den stora öppna pyramiden, hvarföre jag bad dem följa
med. Vi stego uppför sandhöjden på den vackraste rödaktiga sand, jag
sprang efter en trana och sköt ett skott efter den, men det träffade
ej, i anseende till den stora distancen. Vi kommo slutligen till den
trånga och lilla dörren, suto der och hvilade oss en stund, omgifna
af omkring 10 Araber. Här var fullskrifvet öfverallt med namn af
besökande från alla tider; ett såg jag från 1500-talet. Högst få
Arabiska namn syntes, mest Engelska och andra Europeiska. Efter en
stunds hvila tände vi upp ljus och jag kröp in i den trånga, nedåt
stupande gången, med 2 Araber framför mig, hvar och en med sitt stycke
ljus. Vi kröpo än nedåt, än uppåt, än i trånga gångar, än i öppnare rum,
der ett djupt och underligt eko återkastade hvarje ljud; betraktade ett
stort badkar i ett rum, men för öfrigt också nästan ingenting. Luften
här var naturligtvis instängd och qvalmig, gångarne besvärliga och
svåra att färdas igenom. Jag var dessutom ganska illamående, så att
jag här ej hade stor fröjd. Jag dröjde kanske timma derinne -- blott
så mycket att jag kan säga det jag inträdt i verldens största och
kanske äldsta monument. När jag kommit ut, steg jag ännu ett stycke
upp på pyramidens utsida. Här äro inga trappor, men de stora ofantliga
stenblocken, hvaraf pyramiden består, äro laggda det öfra ett stycke
in på det lägre, för att sålunda bilda en lutande vägg och göra samma
tjenst som trappor. Jag uppsteg kanske till tredjedelen, då (i anseende
till min krasslighet) det började svindla litet och jag kände mig
särdeles utmattad. Jag satte mig ned här och skådade ut öfver den
härliga släta Nildalen, med sina olika fläckar af byar och träd, samt
Kairo med sina minareter, på ömse sidor begränsad af sandberg; dessa
voro på östra sidan högre och begränsande min synkrets, på den vestra
gränslösa och oöfverskådliga, bildande ett haf af sand, med höjder och
dälder liksom vågor, samt ränder liksom strömfåror. Åt söder stodo, i
slutet af min synkrets, pyramiderna af _Sakara_. Jag tittade upp åt
toppen af pyramiden, såg fåglar sväfva öfver den och först nu hisnade
jag öfver dess höjd, sannande sägen att ingen högre byggnad fanns i
verlden. Ovilkorligen föllo mig i tanken de slägter, som vandrat här