Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849 I - 18

på hans tak och hörde honom tala vackra historier om Murad, som i går
försökt bakdanta mig inför honom. Jag föreslog för honom att få bo
och lefva i hans hus, såsom en medlem af hans familj; till min stora
förundran gick han in derpå. Går detta i verkställighet, så är det
sannerligen den största lycka som kunnat hända mig.
Mars 18.
Sprang hela förmiddagen för att få tag på _Refa'a effendi_, men
träffade honom ej. Satt en stund i kansliet och språkade med en just
från pilgrimsfärden återkommen Perser, som hade förlorat sitt pass på
vägen och nu anhöll om nytt. Han skref en utmärkt vacker Persisk stil;
jag fick af honom ett profstycke, som han här skref åt mig. Begaf mig
efter _'esha_ till _Ustad Mahmod_, åt der med honom och en ung vacker
prydlig man, som utomordentligt behagade mig. Han pratade efter
vanligheten sina historier hela aftonen, med en särdeles stor
berättareförmåga och liflighet, allt under oupphörligt drickande af
kaffe och tobaksrökning. Senare kom äfven Hossein hem och vi suto
uppe tills mycket sent. Slutligen hemtades fram bolster och breddes
ut på golfvet, då vi jemkade oss till sängs. Vi lågo alla 4 liksom i
syskonsäng, _Mahmod_ och _Hossein_ läste mycket böner när de lade sig,
otaliga gånger upprepande isynnerhet _bismilla_. Man lade sig först
under täcket och klädde så rätt af sig, till och med skjortan. Turbanen
behöll _Mahmod_ på sitt hufvud, men aflindade shawlen och behöll blott
_tarboshen_ med en liten hvit duk omlindad längst ner. Jag tillbragte
en högst orolig natt, störd af trummornas och pipornas sorl, som
ledsagade ankommande pilgrimer.
Mars 19.
Vi stego bittida upp före solens uppgång. De andre gjorde sin
morgonbön, men jag hade ej mod att bedraga dem midtför deras ögon,
utan tvättade mig blott till bön, gick upp på taket, såg mig omkring
och fann mig vara i en verkeligen högst penibel ställning. Sedan vi
derefter druckit kaffe och rökt, gingo vi ut för att se på pilgrimerna,
som i dag återvände hem. Vi gingo ut ur staden ett stycke och mötte
oupphörligen pilgrimer, dels på kameler med mångahanda slags sadlar,
dels också utan sadlar, dels på åsnor, följda af slägtingar och
vänner, som gått ut att möta dem, bland hvilka flere äfven hade hemtat
musikanter med sig. Man såg också skaror af qvinnor, som gått ut för
att möta kanske en son eller en husbonde, men kommo gråtande och
jemrande hem, lika ensamna som de gått ut. Han hade ej kommit tillbaka,
utan dött på den besvärliga vägen! Deremellan syntes flera skaror, som
firade en omskärelse, med den renade ibland sig sittande på en häst
och ganska grannt utstyrd i glitter och guld, föregången af musikanter
och kämpar med käpp. Pilgrimerna sågo icke så litet stolta ut, det
var med en viss stolthet och värdighet de gåfvo sin _selam_ åt höger
och venster, då de af glada vänner besvarades med _bissalameh_. Äfven
jag kände en viss fröjd och tänkte med längtan på den tid, då kanske
äfven jag någon gång skulle komma hem från en dylik pilgrimsfärd, samt
längre fram någon gång emottagas hemma af vänners och slägtingars glada
anleten. Vi stannade i flera cafén, kommo genom _Mahmod_ in i flera
stora sällskaper och jag togs af alla för en moslim. Vi drucko
kaffe till oändlighet, mer än jag vet mig någonsin förr hafva druckit,
så att jag började känna knipningar i magen, isynnerhet derföre att
jag ingen mat hade förtärt om morgonen. Äfven började tiden synas mig
något tråkig och lång; ehuru vi ej sett _Amir elhagg_, som sades först
i morgon komma med _Mahmil_, var jag glad att jemte de andra få stiga
upp och gå hem. Jag gick på eftermiddagen till _Bokti_, tog pengar och
underrättade honom om den öfverenskommelse jag träffat med _Mahmod_,
att helt och hållet bo och lefva hos honom i hans hus och i hans
familj; men jag fick till svar att det var absolument omöjligt, att
jag då ej kunde njuta något skydd af konsulatet. Detta svar gaf mig
myror i hufvudet, jag visste ej rätt hvad jag skulle företaga mig och
säga åt Mahmod, då han enligt öfverenskommelse skulle komma hem till
mig efter _maghrib_. Medan jag satt och funderade, kom _Timofejef_
med den nyss hit anlända Kasanska kandidaten (eller något dylikt),
som sade sig ämna dröja i Egypten 4 månader för att undersöka dess
dialekter, utan att han ännu förstår just någonting af det här talade
språket. Desse drucko thé här omkring en timmas tid och skulle snart
återkomma för att här tillbringa natten. Om aftonen kom riktigt
Kasanaren och berättade att _Bokti_ sjelf hade gått till _Timofejef_
och strängt förehållit honom otillbörligheten af att i går i ett café
hafva gifvit sig ut för moslim samt annat dylikt; dervid tyckes han
ock hafva yttrat ej den bästa tanke om mig. Stackars gamle gubbe!
_Ustad Mahmod_ kom ej i dag och jag var på det hela nöjd dermed.
Hittills har jag i det prisade _Masr_ ej haft annat än ledsamheter;
om det ej snart blir annorlunda, säger jag farväl åt Egypten. På
eftermiddagen satt jag mycket länge i ett café vid _Birket_ och
pratade med en äldre, fullkomligen Arabiskt klädd man, som förstod
blott detta språk, men sade att hans far varit Tysk. Han tycktes vara
en treflig, hederlig man, så att jag fann mig väl i hans sällskap.
Mars 20.
Gick bittida ut och tog en åsna, som förde mig till en af Kairos
största gator, ledande till slottet, der _Mahmil_ skulle passera. Folk
var samladt till stort tal, sittande dels på bod-_mastaberna_, dels på
_serirer_ och _kurser_ utanför cafén, dels trängande hvarann på gatan.
Jag lemnade här min åsna och vandrade fram åt slottet till. Efter
en stund kommo 2 alldeles nakna, blott om midjan ombundna, solbruna
män, som tycktes vara någon sorts pajazzon, följda af gatpojkar,
hvilka kastade stenar och glåpord åt dem. Kort efter dem följde en
annan pajazzo, komiskt utstyrd i trasor, som äfven hade samlat en hop
pojkar omkring sig. Kort derpå kom processionen, föregången af några
officerare till häst, militärmusik och soldater. Sjelfva processionen
bestod först af 2 kameler, utstyrda med vackra röda guld-broderade
sadlar; efter dem _Mahmil_ och derefter _Amir el hagg_, klädd i
Turkiska vidbyxor med en röd gördel om lifvet, men för öfrigt alldeles
naken. Han var en _Maghrabi_ af svartbrun färg, hufvudet kalt öfver
hjessan, men rundtomkring omgifvet af grått småknottrigt hår och hvitt
skägg. Han runkade oupphörligt på hufvudet och kroppen gungades af
kamelens gång. Jag vet mig aldrig ha sett någon menniska, som gjort
ett så eget underligt intryck på mig. Han var ock den jag mest, nästan
allena betraktade af hela processionen; jag hade svårt att taga mina
ögon från honom. Efter honom följde _tabl-ister_, äfvenledes
på kameler, allt under tåget bultande på sina små tympaner.
Militär följde med processionen, isynnerhet omkring _Mahmil_ gingo
flere, som hade käppar eller _korbager_, med hvilka de oförväget
slogo in bland den påträngande folkmassan åt alla håll. Jag följde
processionen upp till citadellet, utanför hvilket den ännu på en stor
öppen plats gjorde några slag; sedan framskred den upp, der _Mahmil_
öfverantvardades kanske i _Ibrahim_ pashas händer. Här förlorade jag
hela härligheten, men stannade qvar på citadellets stora gård. Sedan
besåg jag Josefs brunn, och gick dit ned, beledsagad af en ung man
med ett ljus. Vid nedstigandet upprepade jag flitigt _bismilla_, och
längst nere läste jag _fatihe_ vid _'Abd Allas_ graf. Min ledsagare
visade mig en tillstängd väg, längs hvilken han sade att _Sejidna
Ira_ färdats till Syrien, hela vägen under jorden. Nuvarande pashan
hade låtit tillstoppa den. Jag räknade stegen upp och fick dem till
omkring 230. Det hela var högst kuriöst. Det var nu omkring middagstid
och ganska hett, hvarföre jag kände mig något trött efter mina långa
vandringar i dag. Dock gick jag allt ännu inåt staden och träffade ihop
med en gammal Turk, som sade sig hafva varit sångare fordomdags, men nu
i 12 års tid hafva lefvat utan någon slags inkomst, _min'and Illah_.
Kasanaren flyttade in i dag och jag tillbragte en stund af aftonen hos
honom, jemte Timofejef och Köhler, som på en stund kommo dit.
Mars 21.
Gjorde fram på dagen en lång vandring omkring _Gemelije_ och närbelägna
trakter; när jag kom hem hade husets ägare varit här och sagt att
lokalen, som jag ämnade hyra, ej vore ledig. Kasanaren kom kort derpå
in till mig och plågade mig oändligen med sitt fadda resonnemang
angående Araberna och deras språk, om hvilket han har allsintet
begrepp. Han förekommer mig särdeles tråkig, oaktadt han har god
jargon att disputera och skryta; han sade sig i Persien hafva funnit
8 hittills alldeles okända och oomtalade dialekter af Persiskan m.m.
Satt en lång stund om aftonen i ett café bredvid 3 Perser, som efter
deras vana reciterade verser. Min kärlek för Persiskan vaknade dervid
åter upp. Senare satt jag i ett Turkiskt café och såg ett skuggspel
med mycket faddheter. Var hela dagen uttråkad och nedstämd öfver det
fördömda bestyret att få logis och det gagnlösa lif, som jag hittills
fört i Kairo.
Mars 22.
Vandrade omkring för att söka mig rum. Var först hos min gamle _bavab_
i _Shishim_ och med honom i ett bredvid beläget _vekale_, der präktiga
rum funnos; såg sedan på ett hus i _Asbukije_. Middagstiden kom
Timofejef hit med shekh _Ibrahim_. Vi suto här tillsammans och drucko
kaffe, sedan följde jag med honom nära till _Ashar_, gick till _Esk
el moajat_ och pratade med _Hassan_, af hvilken jag beställt dynor
och bolster. Satt på eftermiddagen i cafén vid _Asbukije_ och hade
tråkigt. I afton börjades _Molid ennebi_ och man uppslog cafén och tält
öfverallt vid _Birket el asbukije_. Om aftonen gick till _Ustad Mahmod_
och tillbragte der hela aftonen. De ville med all gewalt att jag
skulle flytta till dem.
Mars 23.
Visste ej hvad jag skulle företaga mig, ty hemma trifdes jag ej hos
Kasanaren. Gick derföre ut och gjorde ej annat än strök omkring utan
mål och syfte; satt i cafén och hade förfärligt tråkigt, med nedtryckt
och förstämdt sinne. Begaf mig till _Roda_ för att träffa _Peterson_,
men han var ej hemma. Kom sedan till mitt qvasi-hem hos Kasanaren, men
gick åter snart ut, satt tills efter _'esha_ och väntade förgäfves på
_Mahmod_, som jemte _Hossein_ lofvat komma för att träffa mig.
Mars 24-31.
Sedan jag förgäfves vandrat omkring, anmodat allt möjligt folk att
skaffa mig rum och äfven sjelf besett några, men aldrig funnit något
som convenerade mig, beslöt jag mig för ett i en stor _vekale i
Gemelijeh_, tillhörande _Selah dar_. Jag flyttade äfven ditin den 25
om aftonen och fann blott toma väggar, nersmutsade af damm och annat,
som min _bavab Mohammed_, tillika med en ung vacker flicka, dotter till
den andra _bavaben Ahmed_, ej kunnat få bort med flitigt tvättande.
Jag uppmanade dem att göra allt sitt möjliga för att få rent och hade
dem ännu följande dagen att putsa väggar och fönster. _Saleh, bavaben_
i _Shishim_ der jag allraförst hade logerat, hade rekommenderat mig
här hos sina kolleger med stort beröm och det vanliga: _ma fisk zejo_.
Jag blef derföre väl hyllad och hållen för en rättrogen moslim. Alla
dessa dagar upptogos nu af att ordna mitt hus, köpa dynor och bolster
för att bekläda mina _mastaber_, lösa flitigt på pungremmarne, gräla
och handla i bazarerna samt med snickaren m.m. Aftnarne upptogos af
promenader vid _birket el azbikijeh_, der man nu (sedan fredagsaftonen
den 22) firade _Molid ennebi_. Man hade denna dag öppnat otaliga bodar
för sötsaker omkring shekh _Bekris_ hus och högre uppåt staden, samt
ökat antalet af cafén i promenaderna omkring Birket. Isynnerhet om
aftnarne samlades hit folk till otalig mängd, mest af lägre klassen; de
suto i cafén eller vandrade omkring och hörde på sångare eller spelmän,
sågo på _hawa_ och andra konstmakare eller apledare, samt läto gunga
sig. Man hade under shekh _Bekris_ hus uppslagit tält, sträckande sig
ända till bron vid _Divan el modaris_, i hvilka om aftnarne samlade
sig skriftlärda; dessa läste först ur en bok _El dalail_, om deras
nästan som afgud dyrkade profet, höllo sin aftonbön vid _'esha_ i stort
sällskap, och gjorde sedan _zikr_. Detta tycktes vara hufvudsaken
af sjelfva festen och öfverallt hörde man sådana. Egen och för oss
alldeles fremmande är karakteren i _zikr_, som på mig gjorde stort
intryck. Kören mumlade djupt och dåft, oupphörligen och oföränderligt:
_allah_ eller _la illaha illalallah_, i ett sorl som liknade, tycktes
det mig, ljudet af brummande björnar, hördt på långt håll; till detta
accompagnement sjöng en eller flere strofer ur Koran, på en ganska
enkel, något fugalik melodi. I somliga tält följdes sångsolot af en
flöjt, som blåste partiet unisont med sångaren och gjorde en mycket
vacker effekt. Harmoni hördes aldrig, utan allt var unisont, så när
som på den mumlande kören. Härvid gjorde de oupphörliga svängningar
på hufvudet, samt allehanda påkostande och ansträngande rörelser med
kroppen; de fortforo dermed mest hela natten, utan rast och uppehåll,
så att jag ej kan begripa huru de kunde hålla ut. Men troligen var
det entusiasmen och exaltationen, som gaf dem denna styrka. På de
flesta syntes en matt hektisk rodnad på de bruna kinderna, hvilken,
tillsammans med den absoluta hängifvenheten och glömskan af allt
jordiskt, gaf dem i sanning ett halft helgonlikt utseende. De hade
ögonen lykta, samt syntes helt och hållet vara försänkta och dränkta
i _allah_; jag måste tillstå, att jag sällan sett eller hört något så
högtidligt och religiöst. Tälten voro illuminerade och bredvid bron
hade man upprest en hög ställning, i form af en långsträckt båge eller
segerport, hvilken man äfven illuminerat med lampor såsom annorstädes.
För öfrigt sträckte sig fröjden icke högre upp i staden, utan allt var
concentreradt här, och allenast minareten i den här belägna moskén var
illuminerad. Jag vandrade oupphörligt af och an bland folket, köpte
här och der något af deras _helaveh, sukkarije_ och nötter &c., alltid
för 10 fadda. Nöjen funnos, utom _zikr_, föga om aftonen, blott några
sångare här och der i cafén, tympaner och Turkiska _karagjoser_. Äfven
hörde jag nu, litet högre upp inåt staden, en _Abo zeid_ berättare med
sin _kemenge_. Han dels reciterade, dels sjöng (som jag tror) verser,
och accompagnerade sig sjelf jemte en annan på en _kemenge_, som var
högst enkel med ett något surrande ljud. Hans föredrag var vackert,
verkligen ädelt, och behagade mig mycket. Om dagen hölls ingen _zikr_,
men då voro hava församlade och gjorde sina konster, åto blår och blåste
ut rök m.m.d. dumt tyg. De hade med sig en eller flere gossar eller togo
dem från den åskådande barnhopen; dessa gjorde äfven sina konster,
skreko och grinade förfärligt, samt voro alltid _sa'idi_ och tjente till
_havins_ handtlangare. Jag såg huru han en gång körde en trädkula in i
munnen på en sådan gosse, lade honom sedan på hans händer och fötter,
blottade helt och hållet ryggsidan, tog ut kulan derifrån och kastade
den högt i luften, till stor förlustelse för det med ganska litet nöjda
folket. Två _khovaler_ såg jag äfven i ett tält. De voro klädda som
flickor och dansade med ganska stor expression, ehuru mycket lascivt.
Den ena var en ung vacker gosse, och tog sig ganska väl ut som flicka;
men den andra var otymplig. Musiken, efter hvilken de dansade, utgjordes
af en _zummara_, en sorts säckpipa, och en tympan. Processioner gjorde
man äfven om aftnarne, hvar och en assistent med ett långt vaxljus i
handen. Festen slutades den 30 om middagen med _doseh_, en ceremoni,
verkligen den förunderligaste man kan se. Dervisher, fromma män och
(tror jag) hvem helst som ville, lade sig utmed marken på magen, den
ena tätt invid den andra, och shekh _Bekri_, sittande på en stolt
vacker häst, ledd af en man på hvardera sidan, framskred långsamt öfver
de prosternerade männernas ryggar. När de stego upp allteftersom de
blifvit öfverridna, blefvo de omringade och omfamnade af vänner och
slägtingar, upplyftade och halft burna af dem. Deras ögon voro slutna,
de svarade ej på de frågor som gjordes dem, och tycktes vara alldeles
afsvimnade. Dock, som det syntes mig, kom det sig ej af smärta, utan
fastmera af from religiös hänryckning och exaltation; ty efter några
ögonblicks afdåning vaknade de upp, alldeles friska och färdiga,
samt berättade med munter och fullkomligt naturlig stämma, huru lätt
hästens fot gått öfver deras rygg, utan att förorsaka den ringaste
smärta. Detta var egentliga slutet på festen, men denna afton och natt
fortsattes ännu de vanliga förlustelserna. Trängseln var förfärlig vid
_doseh_ och barn trampades förfärligt mellan fötterna. Jag träffade
lyckligtvis ihop med en Turk och trängde mig fram med honom, upprepande
som oftast halfhögt för mig sjelf: _la illaha illalallah_. Polisen
behandlade här som annorstädes folket förfärligt grymt, slående in i
pöbelhopen med käppar åt ansigtet och ryggen eller hvart helst det
träffade. Under dessa dagar hade jag äfven lyckan bivista en konsert
i ett privat hus i mitt granskap, der bröllop eller någon annan
familjefest firades. Gården var full med folk, placerade på de här
vanliga höga trädsofforna och palmqvist-stolarne. Uppe i ett stort
fönster, _meshrebije_, bildande ett slags galleri, suto musikanterna
med sina instrumenter och sångarne. Jag kunde ej se dem, men som jag
tror var der flöjt eller _nai, kemenge och kanan_. Såsom öfverallt här,
var i musiken ingen eller blott föga harmoni, dock vexlade instrumenterna
med solo och melodier. Musiken var högst enkel, men vacker, små korta
något fugalika satser. Något komliga förekommo mig öfvergångarne. Sången
utfördes i kör, nästan unisont accompagnerad af instrumenterna. --
_Abdolkhaliks_ bod är just här i mitt granskap och en stor del af dagen
sitter jag der med honom, samt gör sålunda många bekantskaper med
allehanda sorts folk, som passera eller stanna en stund att prata eller
stiga upp i den lilla boden, hvilken högst inrymmer tre personer. De
komma om aftnarne ofta till mig, dricka thé och prata; jag finner mig
nu fullkomligen i mitt esse och tror att det skall bli godt af. Jag
passerar allt för moslim och inviteras i moskéerna att göra min bön;
detta är dock litet genant, emedan jag ännu ej kunnat besluta mig
dertill.
April 1.
Sedan jag nu, efter omkring en vecka, kommit mig i ordning i mitt
nya qvarter och ändteligen fått mig ett bord att skrifva på, var det
första jag började med ett bref till _Geitlin_, vid hvilket jag satt
ända till en stund efter middagen, då jag gick ut till _Moski_ och
gjorde några små uppköp och talade med _Köhler_ i kansliet. Satt sedan
i _Abdolkhaliks_ bod, dit jag hemtade medicin för hans sjuka syster,
hos hvilken jag i går gjort mitt första sjukbesök här. Om aftonen
satt hos mig shekh _Sha'ravi_ jemte _Abdolkhalik_. Med den förre kom
jag litet i dispyt om grammatikaliska frågor. Han är väl bevandrad i
skolgrammatiken, men känner ej fullkomligt de Arabiska grammaticorum
finesser.
April 2.
Gick till kansliet och talade med _Köhler_, allt om bokaffärer, hvilka
aldrig vilja taga slut. Träffade sedan _Abdolkhalik_, som sökt mig för
att hemta mig till sin sjuka syster. Vi gingo dit båda och läto en
barberare applicera kopphorn. Hans don voro Europeiska, snäppare med
10 bett, men han tycktes hellre vilja begagna rakknifven. Blod fick
han blott ganska litet ut och jag var öfverhufvud ej väl belåten med
hans koppning. Patienten var pjåkig och ganska tråkig; blottade sina
bröst och magtrakten, utan att låta märka någon sorts blyghet eller
försagdhet, men täckte väl sitt ansigte. En annan patient med sjukt öga
hade jag äfven fått, som jag lät applicera blodiglar på. Satt en lång
stund med _Abdolkhaliks_ bror _Abdolkarim_ i ett café och pratade. Han
tycktes vara en högst präktig man. Lät raka mitt hufvud fullkomligen,
hvilket var ganska ljufligt. Efter _'asr_ uppe i shekh _Sha'ravis_
skola och pratade med honom. Om aftonen kom han jemte shekh _Ibrahim_
och _Abdolkhalik_ hit och drack thé; de blefvo sittande till ganska
sent.
April 3.
Gick bittida ut och gjorde en färd till de gamla konungarnes grafvar,
hvilka stå i öknen mellan sandhöjderna, liksom en liten stad med sina
moskéer, minareter och _kubbor_. Nu håller allt på att gå i ruiner,
folk och fä bo i helgedomarne och en af de största moskéerna har
pashan tagit till bly- och kul-fabrik. Jag återvände derifrån kort före
middagen, särdeles trött af den långa färden och af den heta solen.
Satt en stund i _Abdolkhaliks_ bod, men gick snart derifrån jemte
honom på sjukbesök till en gammal man, som besvärades af urinstämma.
Vi suto en stund hos honom, drucko kaffe, rökte och pratade om hans
sjukdom, som jag ansåg ej medföra någon fara och ej behöfva någon
behandling. Besvärades hela dagen af en mycket stark hufvudvärk, som
fortfor och tilltog ända till _maghrib_, då jag gjorde en lång promenad
omkring _Asbukije_, der man nu på Koptiska sidan började slå upp tält
och gungor för den instundande påsken. Vädret var det härligaste och
ljufvaste samt fördref min hufvudvärk. Om aftonen satt i grannbodarne
med shekh _Ibrahim_ på hans vanliga plats på den höga _mastaben_.
April 4.
Gick till Köhler och talade med honom, men ännu var ingenting uträttadt
med shekhen, som på några dagar ej hade kommit. Satt sedan i mina
grannbodar, pratade och åt en liten frukost i en tobaksbod, hvars ägare
är en _afjuni_, ehuru ännu helt ung och särdeles vacker man. Derefter
kommo de upp till mig och blefvo här sittande att röka och dricka kaffe
till _'asr_. Om aftonen kommo _Sha'aravi, Ibrahim och Abdolkhalik_
hit med en flöjtblåsare, som hela aftonen blåste för oss och hade det
felet, som alla musikanter, att han aldrig ville sluta. Han blåste dock
väl, den Arabiska flöjten är vacker och behaglig. Vi kommo öfverens om att
han alla dagar skulle komma hit och lära mig blåsa för 25 p. i månaden;
sedan allt var afslutadt och jag bestämdt undanbett mig att vid slutet ge
någon bakhsbish, läste vi alla _Elfatheh_. De blefvo sittande här ända
till midnatt, då jag redan blifvit litet trött.
April 5.
Satt hemma, arbetade hela morgonen med att få ljud i min Arabiska
flöjt, utan att lyckas. Shekh _Davod_, flöjtblåsaren och min lärare på
detta instrument, kom längre fram på morgonen hit, och samma försök
fortsattes. Slutligen lyckades jag, ehuru tonen blef osäker och blott
tillfällig. Efter middagen kom _Abdolkhalik_ och tog mig ut till en
promenad med shekh _Sha'aravi_. Vi gingo ut i trädgården, spatserade,
suto i gröngräset och resonnerade, hufvudsakligen om _Jilm el ravhani_
och _darb el mendel,_ hvari shekhen hade en bok med sig. Han sade
sig förr hafva ofta öfvat denna konst, men nu på senare tider blott
sällan. Det är eget att se med hvilken barnslig enfald han tror på
sannfärdigheten af denna konst. Här i trädgården var en ung man, som
sedan 10 månader varit sjuk och börjat bli lam på nedra extremiteterna.
Vi examinerade honom och ordinerade. _Sha'aravi_ bad honom komma till
sig, så skulle han läsa öfver honom och använda _darb el menda_ och
öfva sin konst på honom. Vi hade ganska trefligt, ehuru vi hade just
ingenting af nöjen i vår mening. Vi skrattade öfver nästan ingenting
och fröjdade oss öfver den nu öfverallt uppblomstrande naturen samt den
härliga doften, som spridde sig från pomerans- och citron-träd. Aftonen
tillbragte jag till största delen i grannbodarne, längsta stunden vid
_Abdolkhaliks_, dit allehanda folk samlades, bland andra en _fakir_ med
_zummara_ och _gharbol_, på hvilken han blåste alldeles förfärligt.
Sedan började han drifva gäck med en ditkommen sötsakers-säljare och
utvecklade mycken qvickhet och humor. Jag kunde ej rätt väl förstå
honom, men alla de närvarande skrattade högt med full hals. Sedan
kom _Davod_ dit och blåste på sin flöjt. Enligt vanligheten var
församlingen förtjust och ropade efter hvarje rhytm: _ja'eini, ja
sidi, ja kheir_, eller något dylikt, med en förtjusnings-suck.
April 6.
_Davod_ kom och gaf mig min timma; härunder kom _Abdolkhalik_ med
_Sejid 'Ali_ och blefvo alla sittande att prata och dricka kaffe tills
_Davod_ gick, då samtal om allehanda fördes mellan oss 3, och man
slutligen rådgjorde om det sätt, hvarpå _'Ali_ skulle tjena eller passa
upp mig. Han har fordom varit _attar_ eller fastmer essence-fabrikant,
förmögen och välmående, nu _fakir 'ala bab allah_ och lefvande på
Herrens allgodhet utan någon sysselsättning. Han började redan i dag
sin tjenst med att köpa upp allehanda småsaker och sopa hos mig. Det
kostade på mig att se det och veta honom förut hafva varit en man med
många tjenare. Under kaffedrickande, thédrickande, ätande och prat
förflöt tiden ända till efter _'asr_, då vi alla gingo ut. Jag blef
genast på gatan kallad på sjukbesök till en qvinna, som hade rosen i
benet till ganska intensiv grad. Det tycktes vara ett välmående hus,
åtminstone var sjelfva byggnaden stor och vacker samt ovanligt snygg.
Jag följde med en _Sejid Ahmed_, en medelålders särdeles vacker man,
och sedan oupphörligt på gården och i trapporna ropats _destor_, såväl
af oss inträdande, som af en liten svart träl i huset, emottogos vi i
en stor vacker _ka'ah_, der tre qvinnor suto i en vrå. Vi satte oss der
bredvid dem, betraktade det svårt svullna och inflammerade benet samt
examinerade den sjuka. I allmänhet tyckas qvinnorna här vara mycket
pjåkiga; liksom i allt annat, ville man äfven i detta fall, ehuru
sjukdomen förekom nog trängande, uppskjuta med verkställandet af min
ordination. Jag trängde dock på dem och förmådde dem lofva att göra
något i dag; men jag tror ändock att ingenting blef gjordt.
April 7.
Satt hemma och roade mig åt den bestyrsamme _Sejid 'Alis_, min nya
tjenares, beskäftighet i sin tjenst. Så kom shekh _Ibrahim_ och jag
hade knappt hunnit blåsa upp den ännu smått glödande elden för nytt
kaffe, då shekh _Davod_, flöljtblåsaren, kom. Det blef just ingenting
af med vår blåsning i dag, och han, liksom alla andra här, tyckes
finna sin största njutning i att sitta sysslolös och prata. _Ibrahim_
gick snart bort och _Davod_ tänkte göra detsamma, då _Sejid 'Ali_ kom
hem och hemtade med sig allehanda provision; nu fann sig _Davod_ vid
att stanna qvar, äta bröd, ost och gurkor, samt begaf sig bort först
vid middagstiden. Jag skref litet på fortsättningen af mitt bref till
Geitlin och sysslade med allehanda smått till _'asr_, då jag gick ner
till _Abdolkhaliks_ bod och satt der en stund. Derifrån följdes vi
båda åt hem till honom, för att se på hans sjuka syster, hvars tillstånd
ansenligen förbättrat sig. Efter _maghrib_ gjorde en tur omkring
_Azbukijeh_ för att se på Kopternas högtid och firandet af påsken; men
det var just ingenting att se, annat än huru de suto i tält och drucko
kaffe och arrak.
April 8.
_'Ali_ hade om morgonen vid kaffekokningen brännt sin turban och
berättade sedan för mig, med största allvarsamhet, att _Davods_ öga i
går varit _vasikh_, samt att det var derföre som olyckan händt honom;
han tackade dock Herren att det aflupit med så ringa och sade att det
var _lutf_. Härvid berättade han äfven huru hans _rasol_ med sitt
svärd fästat en afundandes öga ofvanom _mambar_ i en moské och att man
till följe deraf ännu i hvarje moské på detta ställe gör en cirkel,
_Iskareh_. Det runda ögat, ej det aflånga, sade han vara afundsamt.
Detta allt berättade han mig, under det han höll på att inröka våra
dryckeskärl med rökverk. Längre fram mot middagen skickade jag honom
efter _Abdolkhalik_, med hvilken jag sedan gjorde ett godt mål på
_kishta_, en sorts gräddkaka med honing på och särdeles god. Sedan
gingo vi alla tre ut, för att _nashim ennesim_; ty i dag är den andra
_nihar shimm ennesim_. Den egentliga _nesim el'olama_ var för omkring
20 dagar sedan. Vi gingo utom staden, ville träda in i en trädgård,
men blefvo hindrade af sturska soldater, som stodo på vakt och ville
bli mutade med pengar för att släppa oss in. De voro såsom alla dylika
vakter olidliga och gemena, och jag förmådde mina följare att gå
vidare, sedan jag några gånger skrikit åt soldaterna _mo'arrasin_. Vi
inträdde i en annan trädgård och satte oss der på en matta vid ett
café. Här var mycket folk församladt, som dels satt och rökte och
drack kaffe, under prat och skämt, dels spatserade omkring. Vi gingo
dock snart ut till ett öppet grönt fält och lägrade oss under trän,
vid brädden af en liten kanal, som under Nilens öfversvämning fylles