Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849 I - 17

Förde mitt bref adresseradt till _Tantavi_ och innehållande ett till
Bonsdorff, ett till min mor och min bror samt ännu ett till Karl
Lundahl; jag förseglade det på kansliet och lemnade det åt _Amin Agha_.
_Köhler_ träffade jag ej. Om aftonen drack thé hos _Murad_ effendi,
lefde för öfrigt hela dagen på torr mat och kaffe. På eftermiddagen
satt _Abdolkhalik_ hos mig och hade hemtat med sig tvenne munstycken
och en _heggab_, på hvilka vi handlade litet, utan att komma till något
resultat. Hans _heggab_ ville jag väl hafva, men kunde på intet sätt
förmå honom att bestämma något pris, utan tiden gick förbi under det
vi å begge sidor uppfordrade hvarandra att säga först, samt då och då
upprepade det här vanliga: _valla khodoh belash_.
Febr. 23.
Gjorde en liten tur i _Moski_, utan att uträtta någonting; återvände
och satt hemma för öfrigt hela dagen. Närmare _'asr_ kom efter
vanligheten _Abdolkhalik_ och satt närmare _maghrib_. Det är icke utan
att han, såsom alla egentliga lärare, är mig något tråkig.
Febr. 24.
Satt hemma mest hela dagen, väntande på shekh _Elmokhaddamin_, som ej
kom. Gjorde en liten tur och begaf mig derefter till Murad, der vi
hade att göra med vår skräddare, som fick mycket arbete af oss. På
eftermiddagen satt _Abdolkhalik_ hos mig. Efter _maghrib_ gick jag åter
till Murad, der vi drucko thé och kommo in i intressanta ämnen, t.ex.
om bildningens framskridande. Han är litet sjuk i sina åsigter, såsom
han äfven tyckes vara sjuk och litet gammal i sitt sinne. Jag hade hela
dagen lefvat nästan blott på bröd, tobak och kaffe; det blir nu redan
nästan för torrt och jag väntar med otålighet att i morgon få mig en ny
tjenare.
Febr. 25.
Hade besök om morgonen af shekh _Elmokhaddamin_, som hemtade mig en
tjenare, den jag ej just var mycket belåten med, men dock behöll för de
få dagar jag tänkte stanna här. Gjorde en tur till _Khan el khalili_
och gjorde liten handel. Satt sedan hemma hela den öfriga dagen med
_Abdolkhalik_ närmare _maghrib_, hvarefter Murad som hastigast kom till
mig.
Febr. 26.

Gjorde en tur till boklådan, tog min katalog, satt en stund der och
pratade med gubbarne, af hvilka en hela tiden pratade med mig på gamla
språket. Jag frågade dem om det var sannt att man i Bolak höll på att
trycka Koran och runkade starkt på hufvudet när de bejakade det. Också
tycktes man på fullt allvar taga mig för moslim och gaf mig Islams
helsning i hela dess vidd, då jag gick. Sedan gick jag till konsulatet
och satt en stund hos Köhler. I dag kom ej _Abdolkhalik_, utan jag
väntade honom förgäfves. Om aftonen gick jag till Murad, för att få
honom ut i det vackra månljusa vädret. Efter en helt kort promenad
gingo vi in till en Fransk doktor i Egyptisk tjenst. Här talades mycket
om en högst skandalös historia, som passerat emellan honom och en annan
Europé; man apostroferade mycket här bosatta Européer. Gud nåde dem!
Hvar helst man träffar dem äro de usla. Man berättade äfven att pesten
är i Alexandria och att ungefär 15 personer dö der om dagen. Det ingaf
mig ingen fruktan.
Febr. 27.
Gjorde om morgonen en liten tur till konsulatet, satt en stund hos
Köhler, och talade om bokaffärer. Satt för öfrigt hemma hela dagen,
skref Arabiska och väntade på _Abdolkhalik_, som ej kom i dag heller.
Jag undrar hvad som går åt honom, och fruktar att han har några
misstankar om mig. Mot aftonen gick till Murad och tog honom ut. Vi
gingo till cafét, der _Abdolkhalik_ och hans sällskap pläga samlas, men
der voro de ej i afton. Sedan vandrade vi åt åtskilliga håll,
förbi flere moskéer, i hvilka shekher höllo på att läsa med en stämma,
liknande våra katolikers messa, och kommo hem något sent, i det
vackraste månsken.
Febr. 28.
Satt hos Köhler en stund på kansliet och hörde på en Grek, som med
särdeles lätthet utlade historien om en qvinna, i hvilken han var
invecklad och sökte rätt genom konsulatet. Han talade visst en half
timme oupphörligt, flytande, utan att det minsta stappla, och hade
derunder nätta och lätta åtbörder. Gick derefter på en liten omväg hem
och blef hemma hela dagen, väntande på _Abdolkhalik_; men åter
förgäfves. Antingen har han något i sinnet emot mig eller törs han ej
ut, af fruktan för _firdeh_, som nu drifves in på alla håll. Mot
aftonen gick jag ut, passerade förbi Murad för att få honom ut, men som
han ej var hemma, gick jag ensam, gjorde först en liten tur och stannade
sedan i cafét nära hemmet i vårt qvarter, och hörde på den gamle hesa
_Mohaddit_. Fördömdt att jag ej väl förstår honom; men han berättar med
en olika stämma mot den han begagnar i vanligt tal.
Febr. 29.
Gick på morgonen till Köhler, men som han ej funnit någon assignation,
gick jag till dragomanen vid Engelska konsulatet. Han är en särdeles
bestyrsam man, alla skrika efter honom och han parlerar alla möjliga
språk. Jag hörde honom denna morgon tala färdigt och korrekt Arabiska,
Turkiska, Franska, Italienska, Engelska, och litet Tyska, men detta
sistnämnda språk obetydligt. Han lofvade rangera saken för mig tills
i morgon, och talade med en Jude eller Armenier eller något dylikt,
som i morgon skulle ge mig en sådan assignation. Fick af _Bokti_ till
låns ett utdrag af _Sihah_. Vandrade omkring och gjorde små uppköp
af snus &c., så att jag ej hann hem förän en stund före _'asr_. Min
tjenare gick vid denna tid ut för att köpa kött och behagade bli borta
ända till närmare _maghrib_. Då jag länge förgäfves väntat på maten,
gick jag slutligen i förargelsen till Murad och med honom på en liten
spatsertur, hvarefter han kom till mig och blef sittande här en stund
att röka och dricka kaffe, som jag lät koka, ehuru det var något sent.
Mars 1.
Gick till Bokti och tog pengar för att köpa böcker, men det kunde ej
ännu i dag bli någon handel af, emedan det var lördag och emedan jag ej
förän i morgon kunde få en assignation af vexlaren. Till honom förde
mig en ung Moldavier, som jag träffade vid konsulatet och hvilken jag
sedan följde till hans bod i _Khan elkhalili_. Moldaviern var en ung
treflig man och högst artig. Från honom gick jag efter min kompass
genom åtskilliga delar af staden och kom hem något efter middagen.
Sedan gick jag till Murad, drack thé hos honom och pratade en stund.
Han talade om Wrede, sade att det var en skojare, som här genom praktik
lärt sig Arabiskan, utan att det minsta förstå läsa den; att han fordom
varit bränvinssäljare eller brännare här och äfven såsom dragoman
färdats med resande, hvarvid han ej handlat på det redligaste.
Mars 2.
Sprang hela förmiddagen omkring till vexlaren, vårt konsulat och _kutub
khane_, för att bestyra om böcker; men kunde med allt detta ingenting
uträtta. Jag fann mig häraf tråkig och ledsen i allmänhet öfver mitt
lif hittills, som gått utan särdeles märkbar nytta. Vädret var äfven
fult i dag, med ordentlig storm, som dref damm omkring, så att man
äfven inne i rummen oupphörligen sväljde stoft. Mot aftonen gick jag
till Murad och drack efter vanligheten thé med honom och tillbragte
aftonen under samtal.
Mars 3.
Murad kom bittida hit och tog mig på sängen, hvarefter vi drucko kaffe
och gingo till _Bolak_, för att accordera om båt till öfra Egypten, men
afgjorde ännu intet bestämdt. Här voro vi inne på ett slags värdshus,
åto en fisk och drucko sedan kaffe på samma ställe, der jag tillbragte
första natten i Kairo. Vädret var blåsigt och fult och jag tyckte mig
särdeles trött efter promenaden. Det oaktadt gick jag genast vid min
hemkomst åter ut, vek först in i _Diwan el mudaris_, träffade flere
hyggliga och artiga unge män, gjorde sedan en lång tur i staden med min
kompass och kom hem vid _'asr_ mycket trött.
Mars 4.
Gick på förmiddagen för att hemta Murad, men då han ej var hemma begaf
jag mig ensam till _Khan elkhalili_ och såg på marknaden der, som var
ganska liflig och hålles hvarje måndag och thorsdag. Jag vandrade upp
och ned, men köpte ej annat än ett skrifdon. På vägen dit träffade jag
_Abdolkhalik_, som såg litet flat ut och lofvade komma till mig vid
_'asr_, men höll ej ord. Satt hemma den öfriga delen af dagen ända till
_maghrib_, hvarefter jag gick ut till Murad; men emedan han sof och var
något illamående, gick jag straxt bort, vek in i mitt vanliga café och
hörde på den gamle _Mohaddit_, som jag dock allt ännu har svårt att
förstå. Hade besök af shekh _Elhare_, som var uppbragt på de här uppe
boende Fransmännen, för det de koka ocb slaska med kemiska preparater
här på gården, men troligen förnämligast derföre att deras kamrater
rest bort, utan att ge honom någon bakhshish eller _hölwan_.
Mars 5.
Gick om morgonen till Murad, för att få höra något bestämdt om vår
resa, men ingenting kunde ännu afgöras. Vi gingo ut tillsammans till
_Muski_, der han hade någon affär; jag gick sedan på egen hand, men
förvillades så att jag en lång stund måste gå fram och tillbaka inom
ett qvarter, utan att hitta någon utgång. Slutligen ledde kompassen
mig åter till rätta och jag kom hem straxt på eftermiddagen. Med Murad
var jag hos en hans bekante, en damasquineur _Ustad Mahmod_. Han var
en högst treflig man och pratade mycket, bland annat ett långt stycke
ur _Siret Zahir_, samt om _Mohammad 'Ali_ med mycken qvickhet och
humor. Vi suto hos honom kanske 2 timmar och jag fann mig särdeles väl.
På hemvägen passerade vi en moské, der _Zikr_ hölls, hvarföre vi
stannade en stund på trappan samt sågo och hörde på. Det var en samling
af omkring 20 man, som stodo tätt slutne i ring och hade allehanda
besynnerliga rörelser, än vridande sina kroppar i bugande ställningar,
än höjande dem, derunder alltjemt upprepande språk från Koran eller
annat, och läsande med en besynnerlig, hög, messande stämma _elfatha_.
Kom något sent hem, ej utan att vara något trött.
Mars 6.
Bittida kom _Omar_ till mig, sade sig hemtat en _rais_ åt Murad och
bad mig komma dit. Så beslöts att vi skulle gå ner och se på fartyget.
Togo åsnor, redo till _Bolak_ och uppgjorde kontraktet, som skrefs
af en dithemtad skrifvare eller notarie. Det drog något långt ut,
så att vi först middagstiden kommo hem. Härefter gick jag till min
tobakshandlare, köpte resprovision af tobak och satt väl en hel timme
i hans bod, förän den hann skäras och bli färdig. Härunder drucko vi
kaffe, rökte och pratade. All, helst litet betydligare, handel går till
på sådant sätt, ty man fjeskar ej. Hela min handel gällde dock blott 16
piaster. I allmänhet är det förunderligt huru långsamma menniskorna
här äro och huru tåligt de kunna sitta timtal och vänta, utan att det
minsta ledsna eller tröttna. Om aftonen gick jag med Murad till _Ustad
Mahmod_, der vi blefvo sittande omkring en timma och drucko kaffe,
kryddadt med neglikor. Gubben var dock i dag ej på lika godt humör,
som i går, och ej så pratsam. Likaså Murad. Gjorde bekantskap med
_Wrede_, hvilken verkeligen förekom mig som en skojare, med den
vanliga Tyska stormunnen. Han lofvade ge mig goda upplysningar och
förhållningsreglor för min resa; han kände bäst sättet att färdas i
Arabien, ty han hade på det rätta och enda rätta sättet både företagit
och utfört sin resa o.s.v.
Mars 7.
Gick bittida till Murad och tog honom ut till _Khan elkhalili_, der vi
skulle handla allehanda, men emedan han hade affärer på annat håll,
lemnade han mig snart ensam; jag vandrade omkring på thorsdags
marknaden eller auktionen, kom i fäl med boksäljare, dels på gatan,
dels inne i _kutubijeh_, och handlade åtskilliga saker för
universitetet. Äfven köpte jag ett par nya skor af en sherif, som
frågade mig mitt namn; likaså hade äfven den shekh _Ibrahim_ gjort,
af hvilken jag på gatan köpt böcker. Sherifen qvestionerade mig
mycket om Murad, som först på morgonen varit med mig der, och frågade
om han vore moslim. Jag sade mig ej känna honom, hvarpå han sade sig
anse honom för en Frank och gjorde dervid en högst rolig, något
föraktande min, liksom han ville varna mig för honom. Då jag sade
mig vara Tscherkess och läkare, upprepade han flera gånger: _ma ska
allah_. Jag kom hem middagstiden, men begaf mig straxt åter ut
till _kutub khaneh_ och köpte _Alfijeh_, hufvudsakligen till lektyr
under resan. Om aftonen drack jag thé hos Murad i sällskap med en
ung Fransos, nyligen kommen från Suez, och gjorde derefter en liten
promenad med Murad, i vackert, månljust och stjernklart väder.
Mars 8.
Bittida om morgonen till Murad för att träffa _raisen_ (skepparen) och
ge honom pengar; men som han ännu ej var kommen, ej heller efter
någon väntan kom, begaf jag mig bort till Bokti, tog af honom pengar
och gick åter till Murad. Icke heller nu var raisen kommen. Jag gick
då till _Prunner_ och fick af honom bekräftelse på hvad jag länge
misstänkt, att nemligen Murad här ej var på det bästa känd, utan
fastmer såsom en krångelmakare, hvarfore jag genast beslöt att slå hela
resan med honom ur hågen. Gick åter till Bokti och underrättade honom
om mitt beslut; han bad mig hemta raisen till honom. Der erfor jag att
_Kraemer_ och _Timofejef_ voro hit ankomna, hvarföre jag gick till
Köhler, der jag träffade den sistnämnde, ännu nästan lika barnslig och
pojkaktig som i institutet. Jag blef en lång stund der, pratande med
honom och med Köhler. De äro dock ingendera af mitt folk. O att jag
nu hade här någon af mina Finska bröder! Kort härefter träffade jag
händelsevis raisen på gatan och förde honom till Bokti, som talade med
honom och förmådde honom lofva att återhemta den ena af de två guinéer,
jag gett honom i förskott. Dock när raisen var gången, sade mig Bokti:
"tro ej att han kommer". Derefter gjorde jag ensam en liten promenad
i staden, trött och ledsen, men på sätt och vis glad och tacksam mot
Herren, som underbarligen ledt mig utur en ögonskenlig fara. Jag kom
hem och stultade ensam i min stora _ka'ah_, sedan jag på morgonen låtit
min tjenare gå. Nu kom _'Omar_ med bud från Murad att jag skulle komma
dit. Jag kan ej neka att det var med någon ovilja jag gick dit, men
gjorde det dock för apparencens skull, åt med honom och drack kaffe,
men kom snart hem.
Mars 9.
Var hela morgonen på språng för att träffa Murad, som å sin sida äfven
var på språng för att få _Omar_ på fri fot. Man hade nemligen tagit
honom på gatan och fört honom i vakten, till följe af ordres från
_Abbas_ pasha. På eftermiddagen kom hit _Timofejef_, följd af _Amin
agha_, och de blefvo här sittande att dricka kaffe. Sedan gick jag
ut med _Timofejef_ och följde honom hem. Sedan jag lemnat honom och
gått ett stycke i trädgården, kom jag i fäl med en gammal Engelsman
med kortskuret grått skägg. Vi följdes länge åt, än spatserande, än
stannande, allt under prat. När han hörde att jag var Finne, förundrade
han sig högeligen, sade att man i England och Frankrike visste
stort ingenting om det landet och att dess folk ansågs som "savages".
Han skref upp mitt namn i en liten annotationsbok, jemte mitt land,
vårt universitet och min ålder. Det dröjde ej länge förän samtalet
föll på religionen, då han började filosofera och prata högst ifrigt,
allt som oftast stannande och, som det tycktes, glömmande sig i sitt
prat. Jag följde honom hem till hans port, emedan det redan blifvit
något skumt och han ej rätt tycktes hitta vägen. Då vi skildes, frågade
jag honom hans namn; han sade sig böra vara känd till namnet, emedan
han hade publicerat många arbeten, men genom förföljelse och intrig
blifvit kringskuren i sin verkningskrets. Han var öfverhufvud en högst
rolig och originell gubbe, jag hade mycket roligt med honom, och vi
lofvade att se hvarandra åter. Han gaf mig nu sitt kort, der han
kallades: Rev. _John Pring_. På hemvägen anhöll mig _Wrede_ på gatan
och vi blefvo stående väl en halftimma att prata. Han hade den vanliga
Tyska jargonen, talade om _Pococke_ &c. och var nu sysselsatt med
utarbetandet af sin resa, som skulle tryckas. Längre fram på gatan fick
jag fast Murad, med hvilken jag följde till hans hem och drack thé der,
i sällskap med Fransosen från Suez. De tyckas båda två vara i trånga
skor och ej rätt veta hvad de skola företaga sig.
Mars 10.
Drack kaffe på morgonen med min Berberi, som pratade allehanda,
isynnerhet om Koran, ur hvilken han ville lära sig suran _iasin_, den
han fordom kunnat, men numera glömt. Han håller mig för en muslim och
sade: "du känner och kan Koran, men folket säger allt ännu _khavage_".
Längre fram på förmiddagen kommo _Timofejef_ och _Amin agha_ hit och
jag begaf mig med den sistnämnda till _Bolak_, der jag erfor att
Murad i går morgons talat med skepparen, gifvit honom ännu 60 piaster
_'arbon_ och sagt att de 2 guinéerna voro från hans ficka, med mera
dylik lögn. Saken afgjordes så, att jag i morgon skulle komma dit med
Murad och jemte honom der afsluta saken med skepparen och _dabiten_,
som _Amin agha_ tagit ut från ett café. Middagstiden gick jag till
Murad, men träffade honom ej förän omkring _'asr_. Jag sade honom dock
ingenting annat, än att konsulatets janitschar ensam varit till Bolak,
och bad honom i morgon följa med mig dit, hvilket han naturligtvis
lofvade. För öfrigt hade han det tvungna lugn i sitt ansigte, som man
alltid finner hos gamla rackare; men han tycktes ej mera kunna se mig
rätt i ansigtet. Om aftonen kom han till mig och efter hostningar och
pustningar upprepade han sin redan i går gjorda begäran, att jag måtte
låna honom pengar, hvarvid han gjorde mig allehanda projekter, dem jag
naturligtvis ej kunde antaga. I dag, liksom i går, var en het dag, med
qvalmig _khamasin_ luft, impregnerad af damm och rök; isynnerhet inne i
staden kunde man ej draga ett enda friskt andetag.
Mars 11.
Gick om morgonen ut för att göra min uppvaktning hos _Kraemer_, men
det var då för bittida. Derpå spatserade jag i alléen, stannade i
ett café-tält, satte mig på en _serir_ med benen i kors under mig
samt begärde kaffe och _shishe_. Medan jag väntade kom en Syrier, med
hvilken jag gaf mig i samtal. Vi kommo oss i vidlyftigt prat, och som
han säkert fann mitt tal för mycket grammatikaliskt, började äfven han
tala samma språk. Man hemtade mig kaffe med socker, men jag gaf det
tillbaka och sade att jag fordrat det utan socker. Derefter började
Syriern kalla mig effendi. Vi pratade länge och det var ganska roligt.
Derefter gick jag åter till _Kraemer_, men nu var han upptagen af
konsuler, som voro hos honom. Jag gick derföre till konsulatet, dit
_Peterson_ snart ankom och frågade efter mig. Han blef sittande der och
det var med obeskriflig fröjd jag åter talade mitt modersmål. Men i
början var det mig nästan såsom ett främmande språk, orden ville nästan
fattas mig. Men å andra sidan tyckte jag mig ännu aldrig hafva funnit
mitt modersmål så vackert; det var med en viss stolthet jag ansåg mig
lycklig att äga ett så äkta rent modersmål. _Peterson_ sjelf tycktes
vara en hygglig, treflig, ung man. Vi kommo äfven på det vanliga
Svenska kapitlet och deri var han lik alla sina landsmän. Middagstiden
var nu inne, hvarföre vi slutade med en öfverenskommelse att träffas
snart igen. Jag gick härefter till _Kraemer_, vår generalkonsul. Han
var ensam och ledig samt tog emot mig med särdeles hygglighet.
Han tycktes ännu vara helt och hållet intagen af sin resa till öfre
Egypten, talade mycket om den och de underbara saker han sett, så att
hos mig stor lust uppstod att resa dit och tillika stor förargelse
öfver att min tillämnade färd dit så snöpligen krupit i säcken. Han
hade en blandning af Tyskt, Engelskt och litet Ryskt i sitt väsende,
tycktes vara beläsen, men kanske vilja litet briljera dermed. I allo
och öfverhufvud var han dock en högst förtjenstfull och präktig man,
såsom jag förut hade hört från många håll. Omkring _'asr_ gick jag
till Engelsmannen _Pring_ och gjorde en högst egen, besynnerlig visit.
Tiden upptogs hel och hållen, omkring halfannan timma, af hans prat och
filosoferande uti religion. Hans idéer tycktes mig just ej egna eller
originella, sannt religiösa utan att vara just strängt pietistiska;
i hans väsende fanns den äkta vanliga Engelska rättframheten och
ärligheten. Han tog fram ett arbete af sig, ett poem som han kallade
_The millennium eve_, och läste upp för mig derifrån några stycken, med
en högst enkel, okonstlad och ren deklamation. Men fri var han dock
ej från författarefåfänga. Han sade att detta hans arbete stod och
paraderade på de förnämsta bokhandlares hyllor i London, vore med högt
beröm omordadt i flera Engelska tidningar, isynnerhet Times, och dock
köpte ingen menniska det. Han sade sig vara förföljd, förbjuden att
predika och publicera något, men hade dock bibehållit den ungdomliga
själsfriskhet, som en sann religiös tro alltid ger och en allvarlig
vilja att offra sig för Herrans och det godas sak. En besynnerlighet
var, att han sade sig alltid börja _Fader vår_ med: "helgadt varde ditt
namn, fader vår." Han är i sanning en egen och rolig man, men, som jag
tror, värd all aktning. Derefter gick jag till _Ustad Mahmod_ och blef
sittande hos honom hela aftonen. Han lofvade skaffa mig logis i sitt
qvarter &c. och tyckes vara en högst präktig man; dock smärtar och
litet skrämmer det mig att ha gjort hans bekantskap genom Murad.
Mars 12.
Vandrade om morgonen ut genom en stadsport, uppå sandbergen och
fröjdade mig öfver den vackra utsigten. Nedkommen derifrån vandrade
jag ännu litet omkring i staden, vek in hos Timofejef och satt der en
stund. Murad skickade efter mig. Vi hade på gatan en något maliciös
explication mellan oss. Derefter spatserade jag omkring _birket_ och
gick vid _maghrib_ till _Ustad Mahmod_, som i går hade inviterat mig
till sin aftonmåltid. När jag kom, var han ännu ute och jag blef länge
sittande med hans unge slägtinge, som bor i samma hus hos honom.
Efter _'eshe_ kom han sjelf, med en annan gammal ärevördig gråskäggig
gubbe, som genast när han kom in begärde en _seggade_ och gjorde sin
bön. Derefter hemtades bordet fram och vi började äta. Som allt här
är tvärt emot hvad hos oss, så började man med bakelser, en smörtorta
och en söt torta; först sedan vi ätit deraf, sade värden _bismillah_
och nu började vi gröpa i kötträtterna, som alla voro rikt anrättade,
särdeles välsmakande och isynnerhet mycket kryddade med peppar. Emellan
bitarne togs från en liten skål i ättika inlaggd lök och gurkor, samt
lång gräslök, som låg bredvid. Bröd lades i ymnighet omkring bordet,
icke på det, utan omkring dess fötter och lyftades aldrig uppå bordet,
utan derunder bröts en bit och stoppades i munnen. Jag märkte mig ännu
vara något klumsig och generad, men det var ock första gången jag åt
hos Araber. Efter måltiden kokades kaffe i en framlyftad _mankad_ och
vår värd började efter vanligheten med historier från _Zahir_, der han
tyckes verkeligen vara väl hemma. Det hela var öändligen trefligt och
roligt, isynnerhet genom den fullkomliga olikheten emellan vår värds
och den andre gamle shekhens karaktär, som var högst långsam och litet
torrolig. Vi suto kanske till kl. 5, d.v.s. omkring kl. 11 på aftonen,
rökte, drucko kaffe och hörde på vår värd, som blott sällan afbröts af
någon annan. Sedan följdes den andra gästen, den gamla shekhen, och jag
åt bort och vi hade ett långt stycke samma väg.
Mars 13.
Gick bittida om morgonen ut till _Sok ennahhasin_ och köpte _tisht_ och
_'ibrik_ åt mig för 50 piaster. Gjorde sedan några turer i staden hit
och dit; träffade _Pickering_, som nu återkommit från öfra Egypten.
Det var med stor fröjd jag återsåg honom, och äfven han tycktes vara
glad att träffa sin "old friend" som han sade. Han var ganska förändrad
till sitt utseende, såg mycket friskare och raskare ut, hade mycket
mera lif i hela sitt väsende, var muntrare och pratsammare. Deremot
tyckte han att jag tagit något af och blifvit magrare, än då han såg
mig ombord på _Scamandre_ och i Alexandria. Det tror jag ock, ty det
tråkiga lifvet här, isynnerhet de senaste dagarnes händelser, den nu
böljande hettan och _khamasin_ hafva mycket kostat på mig. Jag satt en
stund på kansliet och såg der en Perser, en _khodja_ hos _Abbas_ pasha,
som nästan var en den vackraste man jag sett. Han reciterade Persiska
verser med en särdeles klangfull stämma och talade äfven flytande
Arabiska och Turkiska. Murad hade sökt mig åtskilliga gånger i dag,
men icke träffat mig, hvarmed jag ock var nöjdast. Vid _maghrib_
gick jag enligt öfverenskommelse till _Ustad Makmods_ hus och tog efter
liten väntan honom och hans slägtinge med mig hem, ty vi hade i går
kommit öfverens att de skulle supera här. _Fattoma_ hos Fransmännen i
öfra våningen hade tillredt vår måltid och den var i sanning rik och
öfverflödig, med 10 eller 12 rätter, tror jag, allt för de 5 francs jag
gifvit henne. De blefvo sittande här temmeligen sent och drucko äfven
thé. _Ustad Mahmod_ berättade efter sin vana historier, i dag ur _Tusen
och en natt_ om _Haron arrashid_. Det var öfverhufvud ganska trefligt
och klockan var säkert 5 eller 6 (11 eller 12), då de gingo bort.
Mars 14.
Gjorde om morgonen en lång vandring i staden och kom åter till ett
ställe i SV delen, der jag förut en dag förvillats. Detsamma hände mig
i dag, jag vandrade flera gånger samma väg, men kom aldrig ut från
qvarteret der jag blifvit instängd. Slutligen kom jag dock ut till
_Khan elkhalili_ och sålunda kort efter middagen hem. Murad hade åter
i dag sprungit och sökt mig, jag vet ej huru jag skall bli af med
honom fullkomligt. På eftermiddagen vandrade jag äfven omkring med
_Timofejef_, och stannade i ett café vid _Birket_.
Mars 15.
Besökte _Pickering_, som jag tycker har blifvit en helt annan man, i
allo till stor fördel för honom. Jag satt der omkring en timmas tid
och fann det ganska trefligt. Han är i allmänhet fördragsammare med
språket, än de flesta Engelsmän, och tyckes ingalunda tråkas ut af
mitt tal. Träffade senare _Timofejef_ och satt med honom en stund
i ett café; gick derefter hem till honom och tillbragte i hans och
shekh _Dosokis_ sällskap hela aftonen till ganska sent. Shekhen var en
oändligt treflig och präktig man, med något tycke af _Tantavi_, icke
"fanatiqvé", som han sjelf sade. Dock _Tantavis_ like har jag ännu ej
funnit. Han gaf mig mycket beröm for mitt språk, det var _fasih_ &c.
Men hvad jag ej kan tåla är orden _genabek, hadratek_, som numera
kommit in i Arabiskan. Äfven här får folket den Franska artigheten allt
mer och mer. O att jag vore bland Beduinerna!
Mars 16.
Satt i kansliet en stund och väntade på _Amin agha_, som ej kom i dag.
Träffade på hemvägen _Peterson_, som jag tillfrågade om _Pickering_.
Han sade att han var en mycket lärd man, stor naturalhistoricus och
isynnerhet frenolog. När jag kom hem skickade jag min Berberi till
_Oriental hotel_ med en biljet och riktigt hemtade han min Pickering
hit. Han blef sittande här något öfver en timma, vi drucko kaffe, rökte
och funno oss trefligt tillsammans, åtminstone jag. Omkring _'asr_
gick jag ut och åt middag på ett Grekiskt matställe, som jag hittade på
i _Moski_. Derefter vandrade jag ännu litet med _Timofejef_ och gick
slutligen till _Ustad Mahmod_, men träffade honom just nära hans hus
tillika med Murad, hvarföre jag lät dem passera, utan att anhålla dem.
Man 17.
Om morgonen kom till mig Timofejef och sedan vi druckit kaffe
tillsammans gingo vi till _Divan elmudaris_, för att träffa _Refa'a
effendi_ och tala med honom om de böcker vi skulle köpa från _Khutub
khane_. Han var ej tillstädes, men vi blefvo en lång stund sittande hos
shekh _Kotta_, Tantavis goda vän och lärare. Elever samlades omkring
oss till stort tal, vi pratade och hade trefligt. Kotta tyckes vara en
skicklig man, men har äfven något af det halffranska fladdriga väsendet
och några artighets-termer, hvilka jag till min stora förargelse
funnit här hos så mycket folk. Detsamma tyckte jag mig äfven märka hos
eleverna, bland hvilka en stor del äfven talade Franska ganska väl. Med
skäl kan man säga att Mohamedanismens sista tider äro inne, att ett
förderfvets och förfallets dialektiska moment träder in i Orienten; men
det är väl ett nödvändigt öfvergångssteg till något bättre, såsom jag
hoppas. Dock _allah dalam_. Jag fick äfven här beröm för mitt språk af
_Kotta_ och andra. Derefter gingo vi till Timofejef, drucko thé och
spelade ett parti dam, hvarefter jag sökte _Ustad Mahmod_, men fann
honom ej hemma förän efter _'asr_, då jag satt en stund uppe med honom