Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849 I - 16

portvakter. Åsnedrifvarne här äro, ett högst roligt folk; de springa
efter sitt ök, på hvilket hyraren sitter, styra det och ha ett
beständigt nojs, ropande åt folket: _shimalek ja bint_, eller _ja
shekh_, eller _ja akhoi &c_. eller _jaminek_ (dock sällan det
senare) eller _riglek_ eller _dahrek_. Råkar någon qvinna bli skuffad
af åsnan, uppstår vanligtvis i förbifarten någon liten ordvexling, förd
med en här vanlig halfskrikande stämma.
Jan. 31.
Gick bittida ut och hittade rätt till konsulatet, der jag träffade
sekreteraren, som med största vänlighet och artighet tog emot mig
samt gjorde mig bekant med en ditkommande Tysk, hvilken gjort
vidsträckta resor längs Nilen och i det inre af Afrika och lofvade mig
sin hos Cotta tryckta resebeskrifning. På sekreterarens inrådan begaf
jag mig till _Arrodeh_ för att träffa _Peterson_, som jemte sin konsul
_Anastasi_ bor der. Jag fick en högst treflig gammal åsnedrifvare,
som kände alla ställen och var särdeles pratsam. Jag färdades genom
den vackra, af _Ibrahim_ pasha i Europeisk smak anlagda parken, förbi
hans slott, som var i Turkisk smak med vinklar och utbyggnader. Hela
denna vidsträckta park, berättade mig min åsnedrifvare, hade förut
varit ett berg, hvarifrån Fransoserna beskjutit staden, men pashan hade
med sin klokhet -- hvarvid han tog med pekfingret på sitt hufvud --
just derföre jemnat det och gjort denna anläggning. Vi kommo till
_Manjal_, som är en gren af Nilen, flytande längs NV stranden af _Rodeh_,
läto åsnan vänta här och foro på en liten fäijbåt öfver till _Rodeh_,
der genast vid uppstigandet mötte mig en svart, som sade att _Anastasi_
och _Peterson_ begifvit sig till staden. Jag gjorde nu en liten promenad
i den verkeligen utmärkt vackra parkanläggningen, der pashan uppfört
åtskilliga kiosker och luftiga, ehuru ganska enkla, palatser. Gick
öfver till stranden af den egentliga Nilfloden och hade en härlig
utsigt öfver dess många af öar delade grenar, och på andra sidan öfver
vidsträckta låga sandberg, på hvilka reste sig 3 pyramider (2 högre
bredvid hvarann och en låg på litet afstånd från dem); dock voro alla 3
lägre än jag hade tänkt mig dem. Jag spatserade vidare förbi ett litet
hus, ett slags menageri för de grannaste, ståtligaste fåglar, strutsar,
paradisfåglar &c. som glimmade af de utsöktaste färger eller (såsom den
förstnämnda) voro rent glänsande hvita. Jag fann mig utomordentligt
väl här, spatserade länge omkring åt alla håll mellan rader af
pomeransträd, på hvilka stor fullmogen frukt tyngde ner qvistarne. Gick
sedan uppåt och såg det gamla _Masr_ från denna sida, med de gamla
ruinerna af ett gammalt slott, som min åsnedrifvare sade vara ifrån
verldens början.
Vi kommo tillbaka genom qvarter, som sågo alldeles förstörda ut och
voro nästan blott ruiner af gammal storhet. Min åsnedrifvare, som var
gammal i sin profession, sade sig känna staden och trakten omkring den
ut och in, samt erbjöd sig att föra mig omkring, hvilket jag vid tid
och tillfälle ej heller skall försumma. Vi kommo tillbaka till Ryska
konsulatet, men jag gick in till Tysken, som bor just derinvid och är
engagerad hos någon sorts köpman. Han var sysselsatt på gården och jag
stannade der en stund, läsande ett Tyskt tidningsblad, innehållande
ett bref af _Wrede_ från _Hadramaut_ till _Prunner_. Med denne
_Wrede_, som nu är här, lofvade såväl Tysken som sekreteraren göra
mig bekant. Sedan förde han mig upp till _Prunner_, der jag äfven
träffade Engelska konsulatets dragoman. Jag blef af båda två på det
vänligaste emottagen, och _Prunner_ sjelf behagade mig ganska mycket.
Han lofvade gå mig tillhanda i allt hvad i hans förmåga stod och var
öfverhufvud utomordentligt artig. Han blef af en annan Tysk kallad på
ett sjukbesök, och jag ansåg vara bäst att aflägsna mig. Han bad mig
ofta komma tillbaka och stode alltid att träffas på aftonen. Så hade
jag i dag gjort många bekantskaper, alla högst angenäma och nyttiga,
och har jag tyckt mig finna desse Franker åtminstone helt annorlunda
och öfverhufvud mycket bättre än i Alexandria; det är liksom en fläkt
af de godsinta och hjertliga Araberna här kommit äfven öfver Frankerna.
Jag gick sedan hem och hittade riktigt vägen, utan den minsta krok,
spatserade ännu litet omkring, innan jag slutligen stannade hemma och
skickade min portvakt _Saleh_ efter smör och ägg. Jag ser här huru man
kan vara belåten med ringa. Om morgonen har jag vanligen under dessa
dagar förtärt ett halft Franskt bröd och möjligen 2 à 3 ägg och derpå
druckit en kopp kaffe; till aftonen har jag ätit 5 à 6 ägg, litet ost,
bröd och smör samt en kopp kaffe, och dermed varit fullkomligen belåten
för hela dygnet. Deremot hade jag i Frankrike och Tyskland nästan
låtit smitta mig af Tyskarnes kräslighet och ofta tagit mig friheten
att klandra kosten, som var god och öfverflödig; att ej nämna min resa
till Konstantinopel med Wiklund, under hvilken jag blott åt och drack
oupphörligen. Men man är nöjd med ringa, blott själen är nöjd, och
Gudi lof det är den nu. På aftonen drack jag åter kaffe i sällskap med
mina 2 portvakter _Saleh_ och _Mohammad_, hvarunder den senare satt
och plockade ohyra ifrån sin _Sa'bat_ och dräpte dem på golfvet. Äfven
jag är full af loppor, som komma Gud vet hvarifrån, och ehuru jag i
anseende till deras ovanliga tamhet här beständigt plockar och dräper
dem, kan jag ej bli dem qvitt. Portvakterna prata mycket, isynnerhet
_Saleh_, men jag har svårt att förstå dem, ty dialekten här skiljer sig
dock betydligt från den i Alexandria, för ett ovant öra. Om morgonen
hade de vidt och bredt talat om _Sa'id_, derifrån de båda äro, dess
berg, grottor och andra under, samt om Beduinerna. På aftonen fick jag
ändteligen, ej just till min fröjd, reda på hvad _hölwan_ ville säga.
Jag har nemligen utom hyran för mitt rum, som är 20 piaster i månaden,
att erlägga _hölwan_, som gör 23 p., lika väl om jag stannar här 1 à 2
dagar, eller om jag bor här hela året.
Febr. 1.
Sedan jag efter vanligheten om morgonen druckit kaffe med mina 2
portvakter, gick jag ut till _Bokti_, der jag först tog 100 piaster och
gick sedan med min Turkiske gubb-janitschar för att bese de qvarter,
som han sökt upp åt mig; men då jag ej fann mig belåten med något af
dem, isynnerhet emedan de ej voro belägna i _Asbukijeh_, gick jag med
den särdeles hygglige sekreteraren _Köhler_ till ett kaffe, der jag
träffade shekhen af _Asbukijeh_, som var en högst treflig, omkring 50
årig man. Men nu fanns ej något hus ledigt, dock trodde han sig efter
vid pass en vecka kunna skaffa mig ett. Jag satt sedan en stund på
cancelliet med _Köhler_. Han är ursprungligen Tysk, men uppfostrad
här och i Alexandria, kan han numera föga Tyska. Han är en särdeles
artig och verkeligen hygglig ung man; gaf mig ett litet bref till en
Rysk handlande _Avareff_, som skulle bo i närheten af mitt _wekaleh_,
samt rådde mig att fara och söka upp shekh _Doroki_, till hvilken jag
hade bref från _Tantawi_. Jag tog således en åsna, hvars drifvare var
en ung gosse med det öfverallt vanliga goda lynnet och bonhommien,
samt för öfrigt i sitt tal och sina uttryck fullkomligen lik alla hans
colleger här. Vi pratade hela vägen, under det jag lät öket skrida
långsamt framåt. Vi kommo till Bolak och fingo, efter åtskilliga
förfrågningar, reda på polytekniska skolan, som verkligen är en stor
och ståtlig byggnad. Portvakten sade mig att shekh _Doroki_ just gått
ut, men att han snart skulle komma tillbaka. Jag väntade således, gick
in på gården och tittade mig omkring. Jag träffade här ihop med några
af eleverna, några högst trefliga, muntra 15 till 18 åriga gossar, och
pratade med dem en stund. De svarade på mina frågor att här lärdes alla
vetenskaper, och tycktes i allmänhet vara något stolta öfver sin skola;
De frågade mig om jag kunde den eller den vetenskapen, såsom t.ex.
geometrin och algebran, och förundrade sig då jag förklarade innehållet
af dessa vetenskaper. Nu kom en hel lång rad af elever ut och omringade
mig. Jag fann mig litet generad och aflägsnade mig något, men flere
följde efter mig och gjorde mig allehanda frågor, hvarifrån jag var &c.
Som jag ej ansåg lägligt att bland alla dessa tala med shekh _Doroki_
och med honom träffa några öfverenskommelser, tog jag min åsna och begaf
mig åter till staden, steg af vid kansliet och begaf mig hem omkring
_'asr_. Sedan var jag åter litet ute, köpte mig 8 alnar lärft till lakan,
kom sedan hem och lät _Mohammad_ ännu koka kaffe, som vi förtärde på tu
man hand.
Febr. 2.
Kom min janitschar och hemtade mig för att gå och bese qvarter, ty han
hade i Asbukijeh inom samma hus funnit tvenne sådana. De voro begge
särdeles vackra, isynnerhet det ena, som var färdigt möbleradt med
alla förnödenheter och som jag derföre stannade vid för 100 piaster i
månaden. Jag skulle flytta ditin i morgon. Sedan gick jag med mitt bref
till _Avareff_, som emottog mig på det artigaste och inviterade mig
till den här vanliga aftonmåltiden, hvarföre jag hos honom tillbringade
aftonen. Han är en stor pratare och räsonnör, egentligen till sitt
ursprung Grek, men uppfostrad i Ryssland och Rysk undersåte. Roligt kan
jag just ej säga att jag hade, men aftonen förflöt dock.
Febr. 3.
Drack kaffe med mina 2 portvakter, packade derefter ihop mina saker,
tog en åsna och begaf mig bort, till stor saknad för mina portvakter,
som de sjelfva sade. Det tror jag också alltförväl; ingen lära de få
härefter, som morgon och afton trakterar dem med kaffe och _gebeli_.
Jag hade dock redan låtit dem bli nästan för mycket hemma hos mig, så
att de, liksom det vore helt naturligt, kommo upp till mig och lagade
kaffe. I dag hemtade under vår kaffedrickning en Grek-gubbe, som bodde
i samma _vekale_, åt mig prof på strumpor; utan vidare krus slog
_Saleh_ min stora kopp full med kaffe åt honom och drack sjelf sedan
upp det Greken lemnade, ehuru han på förhand redan druckit sin portion.
Jag begaf mig förbi konsulatet, fick derifrån min Turkgubbe, som förde
mig till mitt nya qvarter, der jag blef sittande en stund att vänta
på min blifvande betjent, som skulle komma; men då han ej infann sig,
begaf jag mig ut och gjorde några små uppköp. Kort derpå kom en gammal
gubbe till mig, och presenterade för mig en ganska hygglig medelåldrig
man till kock. Men då han begärde 75 piaster i månaden, skickade jag
honom bort, med löfte att inom några dagar lemna honom bestämdt svar.
Febr. 4.
Gick till Bokti och gjorde räkning med honom öfver hvad han gifvit ut
för mig. Han var särdeles artig och treflig som vanligt, samt gaf mig
ånyo försäkringar om att han skulle vara som en far för mig. Defefter
gick jag hem och blef hela dagen hemma sittande, för att vänta på
shekhen, som skulle komma till mig med en tjenare; men till min stora
förargelse hördes han ej af på hela dagen, som derför blef mig särdeles
lång och tråkig.
Febr. 5.
Sopades och städades hemma af min nya tjenare. Köptes ved och kol
tillräckligt för 1 eller 2 månader. Jag gick ut och spatserade omkring
på egen hand, förvillade mig litet, men kom snart åter till rätta,
återvände hem omkring middagstiden och blef sedan hemma sittande
hela dagen. Om aftonen i skymningen besökte mig _Murad_ effendi, en
Piemontesare, som nu slagit sig på antiqviteter. Han behagar mig mer
och mer. Åt hemma ett litet varmt mål af stufning på blomkål och kött,
med undantag af måltiden hos Avareff, den första varma mat på 2 veckor.
Febr. 6.
Var på formiddagen ute och spatserade litet omkring i qvarteret _Moski_
och hittade bra nog till rätta. Satt för öfrigt hemma hela dagen. Som
jag ännu ej rätt kommit mig i ordning, har jag ej rätt trefnad och har
ej hunnit skaffa mig bekantskaper.
Febr. 7.
Gick till _Bokti_ och tog pengar, var derefter i _Bolak_ och köpte
hvete, 2 _vejba_ för 17 1/2 piaster. öfverhufvudtaget är jag ej särdeles
nöjd med hela min hushållning, jag måste se till att den blir förändrad.
Febr. 8.
Hade hela natten, såsom till min stora förargelse många föregående,
plågats af sömnlöshet långt öfver midnatten. Gick på morgonen med min
_Berberi_ till _Bolak_ och köpte ris. Spatserade sedan litet omkring
på egen hand och kom hem kort efter middagen. I anseende till de allt
ännu fortfarande hushållsbestyren har jag ingen trefnad, och har ännu
ej kunnat uträtta något eller göra några bekantskaper, men hoppas dock
snart komma derhän.
Febr. 9.
Begaf mig ut på morgonen till _Rodeh_, men träffade ej heller nu
_Peterson_. Jag gick hela vägen, men förvillades ändock ej det
ringaste. Gick sedan omkring i _Moski_ och satt en stund hos _Köhler_
i kansliet. Så snart jag kommit hem, hade jag besök af _shekh el
hareh_, som satt en stund hos mig och rökte och drack kaffe. Hvad hans
ärende egentligen var, vet jag ej; kanske att få en bakhshish, men den
uteblef. Derefter kom _Köhler_, följd af Turk-janitscharen, som dock
snart gick bort och lemnade oss på tu man hand. _Köhler_ är i allmänhet
en högst hygglig ung man, i hvars sällskap man finner sig ganska väl.
Febr. 10.
Begaf mig på morgonen till _Bet el kadi_ och bokhandeln, der jag
anmodade en man att afskrifva åt mig katalogen på alla de böcker, som
blifvit tryckta i _Bolak_. Oaktadt allt mitt krångel att han skulle
bestämma priset derpå och allt gräl derom, var det mig omöjligt att
få honom dertill, det skulle allt få bero på mitt godtycke. Derefter
tog jag samma åsna, som förut fört mig fram och tillbaka hit, och
begaf mig till _Shubra_, der pashans palats finnes, med den omringande
trädgården vid stranden af Nilen. Jag hade krångel att slippa in, dock
lyckades det mig slutligen och jag vandrade omkring ungefär en timmas
tid i trädgården, som är utomordentligt vacker, anlaggd i orientalisk
smak, halft liknande en från "Tusen och en natt." Isynnerhet behagade
mig den stora _Fiskijeh_, som här var anlaggd, äfvensom pavillonen
rundt deromkring, med marmorgolf och frescomålningar i taken af
Europeiska målare. Träden hängde fulla af pomeranser och apelsiner,
och en af trädgårdsfolket gaf mig förstulet en Frankisk pomerans, som
var ypperlig; en annan gaf mig 2 rosor i knopp, naturligtvis för en
bakhshish. Det hela var af stort intresse och vackert, ehuru jag ändå
önskat mera orientaliskt i den och gerna sett det lilla af Europeisk
smak, som inmängt sig, vara borta. Min gamle åsnedrifvare, ehuru
ganska treflig, var dock ej att jemföra med min gamle _Ahmad_, som jag
förgäfves sökt på morgonen. Efter qvällsvarden, d.v.s. middagen, begaf
jag mig till _Murad_ effendi, som är min nära granne och blef sittande
hos honom hela aftonen. Jag är särdeles i valet och qvalet huru jag
skall göra, följa med honom till öfra Egypten eller stanna här.
Febr. 11.
Hade mest hela natten legat vaken och tänkt på min resa till öfra
Egypten, för hvilken jag finner mig särdeles hågad, så att jag ej fått
sömn förän långt efter midnatt. Om morgonen gick jag bittida till Murad
effendi och blef länge der. Sedan kom han till mig och satt här länge,
allt väntande på sina betjenter, som voro ute på bestyr för mig. Gick
sedan till _Kutub khaneh_ för att få den mig lofvade katalogen, men
den som skulle kopiera den hade blifvit sjuk och derigenom hindrad
från fullgörandet af sitt löfte. Dit hittade jag väl, men var tvungen
att taga en åsna för att hitta tillbaka. Blef sedan hemma sittande
till _maghrib_ och åt, men blef kort derpå efterskickad af _Murad_
effendi, med hvilken jag tillbragte den öfriga delen af aftonen, tills
för Kairo ovanligt sent.
Febr. 12.
Gick ut på föremiddagen och satt en stund hos _Köhler_ på kansliet,
vandrade sedan omkring åt _Guanijeh_ och skulle söka _Bab ennasr_,
för att derifrån vandra upp på bergen, men hittade den ej. Vandrade
hem och satt hemma till _maghrib_, då _Murad_ effendi kom till mig
och satt en stund; sedan följdes vi åt till honom, drucko der thé,
gingo så till ett litet simpelt café och hörde på en sagoberättare, en
gammal gubbe, som i mitt tycke ganska präktigt föredrog en berättelse
från folklifvet här i _Masr_. De här så vanliga handklappningarne och
_wassalam_ brukade äfven denne gubbe. Nyanceringarne i stämman voro hos
honom mindre märkbara, ehuru dock tillräckligen enoncerade; ty gubben
var hes och hans stämma till följe deraf något skränande. För öfrigt
var gubben högst nyter och treflig; så äfven hans auditorium, som då
och då skrattade högljudt och vid profetens namn alltid tyst mumlade
välsignelsen öfver honom, men var för öfrigt högst anständigt. _Murad_
effendi är särdeles hygglig, men Paris ligger mig allt i hågen och jag
litar ej mera så mycket på menniskors hygglighet.
Febr. 13.
Gick ut om morgonen till _Moski_ för att vexla en half dukat, men som
ingen ville taga den, förde jag den tillbaka till _Bokti_ och fick
annat mynt. Åsnedrifvarne ansätta en fotvandrare här ej så mycket som i
Alexandria, ehuru man här oftast färdas på åsneryggen och mera sällan
går. Sedan satt jag hemma hela dagen och väntade på _Murad_ effendi,
men då han ej kom, begaf jag mig en stund efter _maghrib_ sjelf med min
_fanoz_ till honom och blef sittande der några timmar, hvarefter jag
kom hem och lade mig.
Febr. 14.
På förmiddagen kom _Murad_ effendi, hvars Europeiska namn (tror jag)
är _Anfossy_, till mig med en skräddare, som tog mina sista Europeiska
kläder, en surtout och ett par byxor af svart kläde, för att deraf
göra mig en Turkisk _damir_. Det måttades och prutades mycket. Närmare
middagen gick jag till kansliet och satt en stund der med _Köhler_.
Sedan gingo vi båda ut och gjorde en liten tur, hvarefter vi begåfvo
oss till honom i hans nätta och vackra hus och blefvo der sittande ända
till _'asr_. Han gick på kansliet och jag hem och mot aftonen åter till
_Murad_ effendi. Hos _Köhler_ hade jag sett en vacker samling snäckor
från Röda hafvet och koraller, hvilka han här under en längre tid
samlat. Jag har ingen trefnad hemma och i allmänhet mera tråkigt.
Febr. 15.
Gick ut på morgonen och gjorde en lång tur i staden, kom ut genom en
port och besteg en höjd, derifrån jag såg något så när öfver staden
och fick litet begrepp om dess läge. Sökte sedan _Murad_ effendi, men
träffade honom ej. Satt hemma för öfrigt hela dagen och läste smått.
Det är öfverhufvud ett tråkigt lif.
Febr. 16.
Gick om morgonen ut och företog mig en lång vandring blott med min
compass. Vandrade så godt sig göra lät på de krokiga och vinkliga
gatorna rakt i SO och kom riktigt till kastellet, men gick ej dit upp,
utan genom en stadsport ut på en begrafningsplats, der (emedan det
var fredag i dag) mycket folk var samladt, som skrek och gret &c. på
grafvarne. Derifrån steg jag upp på de kringliggande bergen, hvilka
dock ej bestå af klippor och stenar, utan af sand blandad med
löstliggande mindre och större stenar, och så lös att den gerna
ramlar. Jag gick på spetsen af dessa höjder, der en liten smal gångstig
var trampad af fotgängare, och hade en härlig utsigt öfver den
underliggande ruinfulla och till förfall lutande staden, begränsad i NV
af vackra gröna fält och trädanläggningar samt Nilen med sina båtar,
längre bort af Afrikanska sandfält, på hvilka högst reste sig de trenne
pyramiderna, och längst bort sandhöjder, liknande dem jag stod på. Åt
NO låg öknen, så långt ögat kunde nå, under mig åt öster sandhöjder
och sanddalar, i en af hvilka närmast mig syntes nästan en liten stad
af gamla kungars grafvar, uppförda i form af moskéer. Jag satt en
stund på den största höjd jag kunde komma upp till, fröjdade mig öfver
utsigten och betraktade med min kompass direktionerna af staden, som
jag tänkt mig större än den nu förekom mig. Jag vandrade sedan ner och
kom riktigt tillbaka genom staden, allt med min kompass, på annan väg
än jag stigit upp, förbi stora moskéer, ur hvilka folket just kom från
middagsbönen. Jag gick sedan till _Köhler_, satt hos honom en stund,
återvände hem något före _'asr_, och fick kort derpå besök af shekhen
i _Darb el gineneh_, som jag i dag träffat på gatan och inviterat att
komma till mig. Han satt en stund och pratade, men förekommer mig högst
usel, villig att för en bakhshish sälja sitt skägg och allt annat.
Jag blef kort derpå efterskickad af _Murad_ effendi, hos hvilken jag
tillbragte hela aftonen under prat vid vårt thé.
Febr. 17.
Gick om morgonen till _Murad_ effendi, som just var sysselsatt med en
man, hvilken skulle göra åt honom något arbete. Han krånglade mycket
med honom, visade, förklarade och ritade för honom, samt accorderade
om priset; det var högst roligt att se huru väl han förstod att ställa
sig med honom. Sedan följdes vi åt ut, vandrade mycket omkring i _Khan
elkhalili_, och i trakten af _Elazhar_ handlade vi 2 muslinshawlar till
turban för 26 piaster. Sedan gingo vi genom Judarnes qvarter, som var
trängre och smutsigare än något annat jag ännu sett här, och veko der
upp hos föreståndaren för ett silfvertrådsspinneri. Han var en Arab
af omkring 40 till 50 år, med ett vackert grått skägg och en särdeles
välvillig, mild karaktär, dertill pratsam och hjertlig. Vi talade med
honom om någon man, som skulle gå hos mig och lära mig språket &c. Han
sade sig känna en sådan och beställde oss om aftonen till ett café
i hans granskap. Derefter gingo vi hem och jag blef hemmasittande
ända till _maghrib_, då jag åter gick och hemtade _Murad_ ut till vår
bestämda mötesplats. På cafét träffade vi vår _Sejid Mohammad_ i ett
litet sällskap, bland andra äfven den sherif, som han ämnat till min
lärare. Han pratade med honom om saken jemte Murad först i tysthet och
sedan den tycktes liksom afgjord, kom sherifen, satte sig bredvid mig
och började med de vanliga Arabiska complimenterna, såsom _salamat
tajibon &c_. Vi pratade om allehanda och kommo väl öfverens. Man tog
mig för moslim, ty Murad hade gifvit mig ut för en sådan, hemma ifrån
Circassien. Hans namn var _'Abd el khalik_; i morgon skulle jag skicka
en karl att hemta honom middagstiden hem till mig. Vi suto en stund här
på cafét, drucko en hvar 2 koppar kaffe, som _Sejid Mohammad_ betalte
oaktadt vi puttrade emot, och gingo sedan till ett annat café, i hopp
att få höra en _motahaddit_. Men han hade ej infunnit sig i afton.
Tiden tillbragtes sålunda blott med prat, nästan två hela timmar. Det
är högst roligt att höra Arabernas vanliga complimenter, de bilda
nästan ett språk för sig, som är svårt, men oundgängligen nödvändigt
att lära. Hufvudsaken här, som i allt, är Allah, utrop till honom och
böner till honom. Ofta när samtalet stannade af, ropade man åt Murad
och mig: _anastinna_, d.v.s. du har hedrat oss, hvarpå man svarar:
_allah barak sik_, eller: _anastinna inte_, eller något dylikt. Ofta
komma de äfven närmare, sätta sig bredvid en och börja med det vanliga
_tajibin_, hvarefter det går oupphörligen: _kef kefek_ och _alham do
lillah &c_. Jag blef slutligen dock något trött, isynnerhet i mina
knän, då jag oupphörligen sutit hela aftonen på de höga trädsofforna
_mastabeh_. Vi kommo något sent hem och jag gick genast till sängs.
Febr. 18.
Var om morgonen som hastigast hos _Murad_, gick snart hem för att vänta
på _Abdelkhalik_, som dock ej kom förän någon timma efter middagen,
men blef sittande här ända till nära _maghrib_. Vi pratade om ett
och annat, han var glad, roade sig åt minsta småsak, såsom alla hans
landsmän, och hade samma enkla, barnsligt oskyldiga karaktär man här
finner öfverallt. Jag ämnade skrifva upp till pappers det jag skulle
lära mig af här brukliga complimenter, men det ville han ej, sägande
att det vore bättre lära sig dem utantills. Om priset ville han ej höra
talas; han ville komma alla dagar till mig för intet, ty han vore min
vän och vänskap passade ej tillsammans med pengar. Men det är blott
ett vanligt talesätt och ej mycket att rätta sig efter. Han tog mig på
allvare för moslim, och skulle skaffa mig en handskrifven Koran, ty
den tryckta jag hade var _battal_. Så var äfven mitt qvarter ibland
_Kufsar_ och _Nosara_, han ville skaffa mig ett annat i sitt granskap.
För öfrigt tyckes han ej vara särdeles bevandrad i sitt språks
litteratur, men det är ock detsamma för mig. Sedan han gått kom _Murad_
som hastigast till mig, men var litet opasslig och tråkig samt gick
snart bort. Sedan jag således ensam haft ledsamt hemma, gick jag ut
till _Murad_, som lagt sig till sängs och var tråkig. Jag lemnade honom
derföre snart och gick hem.
Febr. 19.
Gick om morgonen till Bokti, dit nu mina pengar ändtligen hade kommit
från Alexandria. Jag tog en del och deponerade det öfriga hos honom.
Gjorde små uppköp, tyg till koftan och tobak &c. På eftermiddagen
kom _Abdolkhalik_ och satt hos mig. I dag föll talet på medicin, han
frågade om allehanda sjukdomars grund och anledning, jag försökte
förklara det för honom, så godt jag sjelf förstod, och smorde ihop
än det ena, än det andra. Slutligen kom han fram med den här så
vanliga frågan om bot mot incapacitet och lyssnade, som det tycktes,
med särdeles uppmärksamhet och intresse till hvad jag sade. Vi åto
vårt aftonmål tillsammans, drucko kaffe, hvaraf han tyckes vara en
stor vän och rökte; gingo sedan ut tillsammans, passerade det café,
der jag först gjort hans bekantskap, och träffade der hans bror och
_Sejid Mohammad_, med hvilka vi en stund pratade. De gingo hem, men
_Abdolkhalik_ och jag gingo till ett annat café, der vi hörde Kairos
förnämsta sagoberättare shekh _Isma'in_. Han hörde till klassen
_Zahirijeh_, var en gammal ärevördig gubbe med alldeles grått eller
hellre hvitt skägg, och berättade med stor värdighet, smak och
liflighet. Jag förstod dock ej mycket af hans berättelse, i anseende
till min ovana att höra detta hans språk och emedan jag satt något
långt ifrån honom. Hans auditorium var temmeligen talrikt och uppförde
sig i allmänhet med stor anständighet och hygglighet, utan all sorts
oväsende, blott emellanåt sakta sägande i anledning af berättarens ord
eller föredrag något beröm åt honom eller åt sin granne. Platsen för
församlingen, såväl som för föredragaren sjelf, var en öppen gata, dock
nu täckt med några skynken, troligen på det vinden ej skulle släcka
ut lamporna, som der voro upphängda. Vi suto en del på en _mastabeh_,
som gick längs ena väggen, en del på _serirer_ uppställda längs andra
väggen. Vi drucko kaffe och _sherbet_ samt betalte hvarje kopp af
det ena som det andra med 5 fadda; åt gubben gaf hvar och en äfven 5
fadda. Jag gaf honom dock en piaster och fick derföre mycket bannor af
_Abdolkhalik_, som sade att det var emot kanon och således ej passade
sig. Derifrån gingo vi vidare till ett annat café på hemvägen, der
en sångare fanns som samlat omkring sig ett stort auditorium, dels
på den här något bredare gatan, dels på _mastabeh_, som gick längs
väggen af de nu tillslutna bodarne. Han föredrog sin sång med den
vanliga messande och tremulerande tonen, så att några takter utgjorde
en sats och han sedan pauserade längre eller kortare efter eget
godtycke. Genast efter det han tystnat, hörde man från hela auditorium
ett utrop af _ah_, än längre, än kortare utdraget, allteftersom
sångsatsen tycktes behaga; men utropet hördes alltid, åtminstone ett
kortare från en del af församlingen, och det tycktes svara emot våra
applaudissements, samt anses lika nödvändigt som de senare hos oss. Jag
hade svårt att få rätt reda på sångarens melodi, i anseende till det
långsläpande och dallrande sätt hvarpå den föredrogs. Jag hade i afton
en shawl lindad om min _tarbosh_, till likhet med en effendis turban,
och passerade derföre på allvar (såsom äfven _Abdolkhalik_ tror) för en
sannskyldig rättrogen moslim. Vi kommo ej hem förän kanske omkring kl.
11, hvilket för mig var förfärligt sent, så att jag kände mig ganska
trött, dels af den långa tiden, dels isynnerhet derföre att jag hela
aftonen sutit på de höga sofforna med underslagna ben. Kaffe hade jag
äfven i dag druckit för mycket, så att jag gick med stort nöje till
sängs.
Febr. 20.
Uträttade just ingenting; satt hemma mest hela dagen och dels skref
bref hem, dels väntade Abdolkhalik, som ej kom. Om aftonen afskedade
jag min tjenare, utan synnerligt krångel från hans sida.
Febr. 21.
Satt hela dagen hemma och skref mina bref färdiga. I dag kom
_Abdolkhalik_ bittida vid middagstiden och satt närmare _maghrib_;
derunder kom äfven _Murad_ hit och satt en stund.
Febr. 22.