På Scenen — Ifrån Salongen! - 4

sedesamma= dottern; men, o fasa, i samma ögonblick hon underskref sitt
namn, flögo salongsdörrarne upp och polislöjtnanterna =Babiole och
Joblot= inträdde, förklarande grefve de Saint Helène för sin fånge,
såsom varande en af de efterlyste =galerslafvarne= och ombringaren
af den mans lif, hvars namn han bar. Nu blef ett uppträde öfver
all beskrifning, man dånade här och man dånade der, bruden likväl
undantagen, som slet kronan och =brudslöjan= från sitt hufvud, trampade
=brudsmycket= under fötterna och, tagande =armringen= från sin plats,
kastade den, åtföljd af en förkrossande blick på brudgummen, hvilken
stod så tillintetgjord som =urmakarens hatt= blef af den svartsjuke
äkta mannen; följde så en reprise af =det gamla lejonet vaknar=, i
det svärfadern i raseri sönderref kontraktet och förklarande =mannen
ungkarl och hustrun enka=, befalde den djefvulske =äfventyrsjägaren=
att genast lemna hans hus. Naturligtvis åtskildes sällskapet strax
derpå och först ett par dagar derefter fick jag veta af =Michel
Perrin, den fattige poeten=, som bar =Marguerites färger=, ehuru
det var kändt att ibland =Gimblettes friare= han var den ifrigaste,
att om icke =Louis och Walborn=, =Molincharts grannar=, genom
=Pomponette och Pompadour=, hvilka tjenade hos vikomtess =Hortense de
Robertville=, fått veta att vid ett tillfälle =Clarence= anförtrott
=Jean och Madeleine= att hon =nyårsnatten= i år i sällskap med =Felix
och Stephanie= öfverraskat =lilla Joujou= då denne utan =heder och
penningar= förrådde för =Rataplan= sin herres, den verklige Saint
Helènes kärlek till =storfurstinnan=, hvarigenom hans försvinnande
ansågs stå i sammanhang med den föregifna =resan till Ryssland=, så
hade aldrig dådet blifvit upptäckt och man fått orsak att fråga:
=hvilken är den rätte?= En skön bit =Pariserlif=, i sanning! Här afbröt
morbror P. läsningen af dagboken och yttrade: Jag tyckte jag, att när
jag för några år sedan på =ett bröllop i Paris= hos =familjen Benolton=
blef god vän med =den nye öfversten, hertig de Lauzun=, =prinsen af
Conti=, monsieur =Claude Gevert=, den ryktbare =skräddaren naturpoet=
och en spanjor =Don Pasqval= de =Rigoletto, den okände beskyddaren= af
=engeln i sjette våningen=, mademoiselle =Norma=, samt hade äran föra
=markisinnan de Villette= i en promenad och dansa en française med den
snillrika författarinnan =Marie de Sévry=, jag tyckte, säger jag, att
jag kunde vara stolt, men Trögelin öfverglänser mig ty värr, liksom
=Corrigedoren= en vanlig smugglare.
Dock nog härom, hör vidare hvad Trögelin upplefvat: Som jag nu hade
fått nog af Paris stälde jag, i sällskap med =ett litet huskors= min
resa till Italien, der, bland annat, jag under =en timme i Pyrmont=
var vittne till =ett giftermål på dårhuset=, och hade den lyckan,
tack vare =reskamraten=, att bli presenterad för =den mystifierade
brunnsgästen, greve Benjowsky, flyktingen från Ryssland=, eller
rättare Kamtschatka, hvilken hjelpt ur fångenskapen af =de förtrogne=
och dragen hit af =ungdomsminnen=, stärkte sina domnade lifsandar.
=I Rom= lyckades det mig med den säkra blick som tillhör =ett
Stockholmsgeni=, att utspionera att =under munkkåpan= döljer sig mer
än en =Tartuffe=, och att =jesuiten=, ehuru han är grym som =riddar
Blåskägg= och i list öfverträffar =en bengalisk tiger=, aldrig skulle
lyckas i =en omvändelse=, om han icke begagnade sig af tillfället
=när fruntimren gråta= och till följd af obesvarad kärlek kasta sig
i kyrkans armar; ett exempel derpå gaf just =Figaros dotter=, då
hon, efter den misslyckade =enleveringen= af =friaren från Mexiko=
lät trösta sig af en jesuitpater, som under =lånta fjädrar= vunnit
inträde i huset, och trogen den allbekanta satsen: =ändamålet helgar
medlen=, småningom tvang henne att för den nyvaknande =kärleken= offra
mer än sin förmögenhet. Väl vore derföre, om man i det sköna Italien
kunde en dag säga till främlingen: här finnas =inga jesuiter mer=.
Drifven af min =längtan efter äfventyr= stälde jag en dag min kosa
till =herdarne= i Campagnan, der för tillfället betade =99 får och en
herde= vid namn =Pajazzo= tjenstgjorde som vaktare, men vare sig att
jag liksom =en anonym författarinna= icke fann något omvexlande deri
eller råkat i samma tillstånd som under =en nyårsnattsdröm=, alltnog,
jag gick på måfå än hit och än dit, och ehuru man sagt mig att =det
spökar i skogen= eller rättare bland bergen, trängde jag djupare derin,
obekymrad hvart vägen bar. I ett nu stöter jag på tvenne karlar, hvilka
bjödo mig spetsen af sina dolkar -- =intermezzon= var föga treflig
-- och i det den ene presenterade sig som “prins“ =Fjesco=, mycket
artigt uppmanade mig att följa honom. Jag kan försäkra att =min hustrus
man= var allt utom lifvad och gjorde den sorgliga erfarenheten, att
han icke hade =en rapphöna till vägvisare=, men liksom =fatalisten=
troende på ödet, följde jag =den nye Blåskägg= troget i spåren,
alldeles som när jag i fjol på resan i Norge följde med gutten på =ett
säterbesök=. Framkommen till en grotta, hvarest =Corinnas ljus= brann
framför en madonnabild, emottogs jag af en herre, som kallades =doktor
Tartaglia=, enligt min uppfattning =Tartuffes urbild=, och han hade
den utmärkta godheten att undersöka, icke min helsa, (den rörde honom
icke mer än det rör Ryssland att =Polen blöder=), -- men mina kläder,
och som han i dem fann något lika värdefullt som den makalösa glasskon
hos =Cendrillon=, så täcktes =den nye egendomsherrn= hålla det till
godo. Liksom =suplikanterna= vid ett afslag på sin ansökan, fann jag
min näsa betydligt förlängd, men =den pådiktade galenskapen= varade
icke länge, tack vare =skrattvurmen=, som kom öfver mig. I sällskap
med en utländing, till utseende ej olik =Erik den 14:des son=, och
hvilken man behagade upplysa endast hvilar här medan =han väntar på
sin börs=, blef jag bjuden att tömma ett glas vin, så ytterst dåligt,
att äfven på =den fattiges julafton= det bestämdt försakats, men det
hade det goda med sig, att, liksom under =nyårsmötet= förlidet år, jag
insomnade och uppvaknade först när =drottning Pamorina=, (så benämndes
en hederlig matrona, som innehade trattoriet =Salamandern=), fann mig
i sin källare. Om min förvåning var stor öfver att jag varit =också
en Orpheus i underjorden=, så skulle den bli ännu större när ett
par dagar derefter =polischefen och röfvarchefen Rinaldo Rinaldini=
drabbade tillsammans, och jag igenkände i den senare =den förmente
prinsen=, som slutligen blef afförd till =tornet i Ferrara=. I
anledning af ett annat äfventyr får jag göra den =bekännelsen=, att
om någon i sitt lif varit =läkaren mot sin vilja=, så är det jag. Då
jag en dag vandrade bland ruinerna af, jag tror det var Forum Romanum,
stötte jag oförmodadt på en flicka, skön som =Jessonda=, hvilken låg
afdånad vid en pelare, blödande ur ett sår i hufvudet med =handsken
och solfjädern= sönderrifna vid sin sida. Inseende att något måste
göras om ej detta lif skulle offras på =Frejas altare=, tvekade jag
icke att rifva några blad ur =en teaterpjes=, som jag nyss köpt, blöta
dem i =Stora Moguls essence=, som jag alltid bär på mig, och lägga
dem på såret, samt med tillhjelp af en bland =frihetshjeltarne=, som
passerade förbi, föra den sårade uti ett åkdon. På hemvägen erfor jag
att det var =Venetianskan Yelva=, som jag beskyddade, och att =den
vilseförda= blifvit så illa behandlad af =symamsellerna i gröngräset=,
för det hon genom =svartsjuka i otid= försökt att beröfva dem deras
älskare, en signor =Angelo Malipieri=. Komne till flickans boning
öfverlemnade jag henne till =styfmodern=, och innan jag nådde mitt
hem hade jag nöjet bevittna =en förlofning vid lyktsken=. Endast en
bjudning till =Hugo, hertig af Modena=, mottog jag i Rom och den gaf
anledning till bekantskapen med grefvarne =Strozzi och Martine= samt
nutidens =Benvenuto Cellini=, en konstnär vid namn =Carlo Beati=,
hvarförutan jag fick höra =den falska Catalani=, en liflig fransyska,
=Fröken de Belle Isle=, sjunga =Necken= på vårt språk. Som ett rykte
spridt sig att =den venetianska bravon=, hvars namn jag glömt, beredt
sig tillfälle till flykt ur =blykamrarne i Venedig=, utgjorde det
samtalsämnet och, lättsinnigt nog, tog man =en straffad kurtisör= i
försvar för hans våldsbragd. Från =Svenskarne i Neapel=, =Siri Brahe
och Johan Gyllenstjerna= samt =Fredrik och Christine Fridolin=, ingick
till mig en bjudning att bevista karnevalen der, men då jag lofvat att
öfvervara festen för =Lars Hjortsbergs minne= i slutet af månaden,
måste jag, som =de fyra friarne=, när de misslyckades i sitt =frieri
och bryderi= af flera slag kom dem till del genom =farbrodern rival=,
afstå från all tanke derpå. Från Rom begaf jag mig till Berlin, likväl
under vägen gästande =storhertiginnan af Gerolstein=, som inbjudit mig
till =balen på slottet Ellerbrunn=, och grefve =Otto af Wittelsbach=,
hvilken firade sitt bröllop med =liten Karin från Heilbronn=, som ledde
sina anor från den mägtiga =Donaufrun=, kejsarinnan =Maria Theresia=.
I pickelhufvudstaden uppehöll jag mig blott en dag, hvarunder jag
lyfte hos =herr Ziegenpeter och Son= mitt kreditiv; gjorde en visit
hos =Gottfrid Schläger och hans hustru=, hvilka voro resta till festen
för =Johannes Gutenberg=; tog ett museum i betraktande, der Fredrik
den stores =värja och stångpiska= samt =en autograf= af den utmärkte
=Plato= var det enda som intresserade mig, och slutligen infann jag
mig hos ministern =grefve von Schaumburg=, hvilken fått i uppdrag
från =hofvet i Biberach= att dekorera mig med =guldkorset= af dess
Husorden för mitt försvar af =Marie Jeanne eller qvinnan af folket=,
hvilken man orättvist anklagat för tillgreppet af =markisinnans ring=.
På aftonen besökte jag teatern för att åskåda =Sardanapaius=, men då
en =herr Otto=, som hade =en hel familj på halsen=, gjorde vistandet
der lika obehagligt för mig som för =engelsmännen i Ostindien= under
sista upproret, drog jag mig tillbaka till ett schweizeri i närheten,
och afhörde ett nummer ur =Iphigenia i Aulis= och ur =bockfoten=,
under det jag intog min supé. Från Berlin for jag, deri liknande
=czar och timmerman=, direkte till Holland, men då man der bråkade
om =strandrätten=, refuserade jag en bjudning till =mjölnaren vid
Harlem=, och öfverreste, med =en engelsk kärlek= i perspektiv, till
London. Min första dag försvann der lika obemärkt som =veteranens
jul=, och om jag inte händelsevis träffat =Isidor och Natalia=, barn
till min gamle vän =bryggaren i Preston=, och låtit öfvertala mig af
dem att först besöka den mycket väl arrangerade =giftermålsbyrån= och
sedan öfvervara en andaktsstund hos =qväkarne=, (jag kom derunder att
tänka på komedien =qväkarn och dansösen=), så hade jag bestämdt som
=hårfrisörn på bal= trott att mitt uppträdande här varit alldeles
förfeladt. En visit dagen derpå hos =mistress Siddons=, hos hvilken
jag sammanträffade med =landtpresten i Wakefield= och den snillrika
lady =Charlotte Brown=, förändrade emellertid allt. =Ingen orättvisa
mer= fick jag nu att beklaga mig öfver, ty =bröder och kusiner=
invecklade mig så i =kedjan= af nöjen, att mitt lif blef ungefär som
=kärleken en dröm=. Främst bland dessa ställer jag dock den maskerad,
hvilken =sir Hugues Guilfort= gaf en afton på =slottet Kenilvorth=.
Jag önskade jag hade varit liksom =onkeln skådespelare=, enär jag
bland de lysande gästerna var lika bortkommen som =hittebarnen=, och
det oaktadt jag försökte mig i tvenne roler, först som =en qvarglömd
chines= och sedan som =rajahn i Mysore=. Under det jag vid ett
tillfälle åskådade en kadrilj, hvilken dansades af =pretendenten och
protektorn=, representerade af hertigarne af =York och Lancaster= --
=Richard den 3:dje=, spelad af =grefven af Walltron=, =kung Lear=,
lyckligt återgifven af sir =Richard Darlington=, samt =Anna Boleyn=,
förestäld af =lady Tartuffe=, =Catharina Hovard= af mistress =Jane
Eyre=, =Cromvells dotter= af =ladyn af Worsley Hall= och =Iphigenie
den andra= af lady =Macbeth=, blef jag tilltalad af en herre i
=Marlboroughs uniform=, som presenterade sig som =grefve Essex= och
anhöll att dricka ett glas med mig hos =giftblanderskan=, så benämnde
han =lady Beefsteek=, hvilken förestod ett elegant schweizeri och hade
till biträde ett fruntimmer som spelade =den lilla slafvinnan Cora= så
förtjusande, att hon förvred hufvudet på =lord Novart, den gifte mannen
och ungkarlen= sir =Francis Jonston=. Vårt sällskap ökades snart
genom ankomsten af =Cromvells son=, hvilken återgafs af =Högländaren
vid hofvet, Timon af Athen=, spelad af en spanjor =don Bruschino=, och
=Grim Viking=, under hvars mask man antog att en mycket hög person
dolde sig, och hade icke senare en liten skärmytsling uppstått emellan
=Marlborough och Jacobiterna= -- jag vet inte om anledningen dertill
var =lordens rock=, och som vi naturligtvis skyndade att afstyra, --
så hade allt =min son på galejan=, det är jag, blifvit lika illa deran
som =skräddaren Fips= på =lustresan till Södertelje=. Återkommen till
salongen attackerades jag af =Lazarilla eller zigenerskan=, hvilken
tillstält den ena =maskeradintrigen= efter den andra, och i det
hon pekade på =runstafven= som hon höll i sin hand, yttrade mycket
skalkaktigt: ser ni, den här är =allt hvad jag har öfrigt för att
få en man=, men kanske ni ändå vill ta mig till hustru? Frågan kom
så oväntadt, att jag stod lika häpen som =friaren från landet=, och
hade inte =Feodor och Maria= Bulver, hvilka förestälde =kung Edvards
söner=, kommit mig till hjelp, så hade utan tvifvel =zigenerskan i
salongerna=, den förtjusande =ambassadrisen=, vikomtesse =Walentine
de Saint Wallier= fått =ett skämt= mer att skratta åt, eller ock
lärt mig inse =nyttan af maskrader=; nu deremot tillkämpade jag mig
ett större sinneslugn än =Asarne i Delphi=, och sedan faran var
öfverstånden störtade jag mig på nytt bland =fantasi och diplomati=,
förvissad att jag skulle få upplefva en lika glad afton, som på
den angenäma =slutbalen= anno ... då mitt hjerta eröfrades af den
lilla sötungen =Franceska=, en dotter till =ringaren i S:t Paul=.
Under de få dagar som jag sedan tillbringade i London, knöt jag ett
vänskapsförbund med =Richard Sheridan= och =Edmond Kean=, och tack
vare de båda =direktörerna Japhet, far och son=, fick jag njuta af
den förres spel i =Richard den andre= och lord Lilburn i =natt och
morgon=, och den senares i =Shakspear kär= och Fabio Fabiani uti
=Maria Tudor=; ingalunda kunde jag tro att denna skulle bli den store
=skådespelarens sista role=, han var ju så stark och lifskraftig, men
=skenet bedrar= och till sin förvandling går äfven =en komediant=.
Till sinnes som =optimisten= lemnade jag London och styrde kurs på
Köpenhamn, och under vistandet der tillbringade jag bland annat =en
söndag på Amager=, hvarvid jag omhuldades på bästa vis af mina kusiner
=Malvina= och =Elise=, hvilka fortforo att vara lika originela som
=de löjliga småstadsmamsellerna=; jag hade också beslutit en utflygt
till Hven, der =Tycho Brahes ungdom= förflutit, men genom annonsen
om att =Jeppe på berget= skulle ges å Kungl. Teatern, blef den tills
vidare inhiberad. I stället beskärdes mig =ett äfventyr på spektaklet=;
knappt hade jag inträdt i min loge, förr än =den förlägne informatorn,
Erasmus Montanus= fick syn på mig och med full hals ropade: nej, se
=patron Trögelin på Afrikanskan=, -- Jeppe blef instäld -- och tack
vare detta à propos, mottogs kompositören af =oxmenuetten= med en
dundrande applåd =på begge sidor om ridån=. Här är =ett tankstreck=
satt i dagboken, upplyste morbror Per, och någon fortsättning på den,
i omvexling ej eftergifvande =herr Perrichons resa=, fick jag icke,
tack vare ankomsten af =klädeshandlaren och hans måg=, hvilka önskade
att taga =artistens album= i betraktande. Jag förenade mig med dem och
skrattade rätt godt åt =löjtnanten och hans kalfaktor=, =konserten i
Vesterköping=, =den enleverade ryttmästaren= och =mammas gosse= med
flera, hvilka hvar för sig voro af särdeles komisk effekt. Uppmanade
af värden att stiga =en trappa högre upp=, nej, ner ville jag säga,
emottogos vi i salen af en supé, lika magnifik som om den serverats
af =hertig Magnus, och sjöjungfrun=, på nutidsspråket =sjöfröken=,
varit hans gäst, och sedan =redaktören= af vårt förnämsta organ uti
ett glas vin, som genom =en brottslig betjent= höll på att uteblifva,
betygat =en familj= så utmärkt gästfri som Trögelins, vår tack, och =de
lyckliga fruarna= om famnat värdinnan till =afsked och återseende=,
skildes vi åt, mera belåtna än =de fyra advokaterna=, när de ej fingo
mer än =fyrti procent= för skiftande af =arfvet efter kusin Rokambole=.
=En orolig natt= blef emellertid behållningen af mitt nöje, och under
=löjen och tårar= genomkämpade jag sådana drömmar, som att jag på
=herr Bouchenceours bröllop= kom i häftig dispyt med herrar =Martin
och Bamboch= angående värdet af =herrar Dunanaans resa=, och genom
utgifvande af =pasqvillet= tillintetgjorde =fru Michauls illusioner=
vis à vis =familjen Poisson=; det må derföre ej förundra er, att
jag, gladare än =czar Peter skeppstimmerman i Holland=, när han med
tillhjelp af =maskinarbetarne= fick sitt första fartyg i sjön, helsade
en ny dag =efter balen=. Efter fullbordad toilette skyndade jag denna
morgon till =syskonen, Carl och Marie=, för att få mig något till
bästa, och som det var =en fredag= skulle någonting både =vanligt och
sällsynt= hända mig. Hvem möter mig vid mitt inträde, om icke min
systerson =Fidelio=, som, oaktadt =koleraspärrningen=, återkommit
från S:t Petersburg, der, som ni vet, han, genom =förvexlingarne= af
namn och person, och, jag må tillägga, =ett oblidt öde=, blef häktad
på =maskeradbalen= hos de båda schweizarne =Lulli och Qvinault=, och,
angifven att tillhöra =fritänkarne i Genève=, dömdes att under =N:o
777= sitta =fången på Kallö= i ett års tid. Ehuru han funnit sig
särdeles väl der, tack vare =en guvernör=, hvars välvilja han vunnit,
och det sällskap han fick uti =handsektern och kocken= gjort sitt bästa
att förnöja hans smak, rasade han som en =Othello= och svor att med
=de begge talismanerna= guld och krut tillintetgöra det förhatliga
=örnnästet=. =Tänk på Cæsar=, utbrast jag härvid, och anspelande derpå,
att han snarare såg ut som =döden fadder= än en kraftfull =Hakon
Jarl=, bjöd jag honom på en =lord Byron= från Tjäder och uppmanade
honom att göra mig sällskap på aftonens spektakel, =Figaros bröllop=,
som var anslaget till =sufflörens recett=. Jag hade glädjen att se
det =systersonen= lugnade sig, och som vapen ämnade använda =en
smädeskrift=. Komne utom dörren till schweizeriet sammanträffade vi
med =spanska konsuln, Don Ranudo de Colibrados=, hvilken, förtjust att
få se mig, helt vänligt inbjöd mig att tillbringa aftonen hos honom
för att ta =doktorns marionetter= i betraktande, enär, så yttrade
han, =jag spisar middag hos min mor= i dag, och sålunda ej kan se
er hos mig på en sådan. Glad som =styfdottern= när hon fick en man,
tackade jag för bjudningen, och efter att hafva förnött tiden dels med
affärdandet af =telegrammet= till =herr Dunst= om inköpet af taflan
=Bellman i Mariefred=, hvilken skulle bortauktioneras å =egendomen
vid landsvägen=, och dels gästat några =stockholmsbor på sommarnöje=,
som man säkrast träffar i hemmet =när det regnar=, och, det var sant,
förskaffat mig =ett par glacehandskar=, infann jag mig hos konsuln,
samtidigt med fröken =Linda di Chamounix=, hvilken lofvat föredraga
några sånger ur =Vattendragaren= och =Postiljonen från Lonjumeau=.
Välvilligt emottagen, presenterades jag för =don Cesar de Bazano=, nu
varande spanske ministern, hvilken samtalade med =markisinnan Adelaide
Lohengrin= och spanske attachéen sennor =Hernani= y =Clavigo=, för en
engelsman, sir =Sullivan=, danske legationssekreteraren =Struensée=,
fin och intressant som =Hamlet=, franske dito, =vicomte de Letorières=
och tyske generalkonsuln =Elias Regenvurm=, en liten tjock herre och
förvånande lik =den brasilianska apan=, hvartill ytterligare kommo
=doktor Wespe=, =Bruce Bey= och en liten löjtnant, på spe kallad
=regementets dotter=. I första ögonblicket tyckte jag mig bland desse
vara ungefär lika liten som =sparfven ibland tranor=, eller som på
=en supé i Paris=, då staden hade ingen mindre än =tzarinnan= till
gäst, men, tänkte jag, lyckades jag vid det tillfället få namn af
=ambassadören=, för min värdiga hållning, så skall man erfara att det
=arfvet= har jag ännu i behåll. Med ministern öppnade jag derföre
genast ett samtal om =uppresningen i Barcellona=, hvilken väckts
till lif af =de begge frimurarne=, och uttalade den förhoppningen,
att =nattlägret i Granada= måtte bereda Carlisternas undergång;
sedan ingick jag i granskning af =Figaros första vapenbragd=, målad
af =Rubens i Madrid=, samt =kungarne på Salamis=, =Engelbrecht och
hans dalkarlar= samt =kung Carls jagt=, hvilka taflor, genom =det
sällsamma testamentet= af konsulns förre värd, en herr =Mondecaus=
eller =enklingen från Paris=, tillfallit honom i arf, och nu voro
placerade i kabinettet. Sedan =mor och son= tillgodosett oss med té och
=klarinettblåsaren=, konsulns betjent, låtit höra en fanfar, hvilken
bestämdt skrämt slag på =de begge kapellmästarne=, om de hört den,
vandrade vi af till salen, der =teaterdirektören= för aftonen, vår gode
doktor, åtagit sig =andebesvärjningen= å der uppförda teater.
Då ridån gick upp framträdde =Oberon= och svängde sitt trollspö i
luften och sedan han försvunnit liksom =förposten= vid en attack,
framkommo så småningom för mitt häpna öga de lefvande bilderna af:
=Sten Sture den yngre=, hvilken, dödligt sårad genom =Christina
Gyllenstjerna=, öfverlemnar sitt svärd till =Gustaf Wasa=;
Den sköna =drottning Margot= från sitt fönster gifvande signal till
morden på =Hugenotterna=;
=Drottning Christina och Axel Oxenstjerna=, i det ögonblick den förra
nedlägger sin krona;
=Gustaf Adolf och Seaton=, korsande sina värjor;
=Erik den 14:de= vid sitt staffli målande sin Catharina;
=Grefven af Haga= rådfrågande =zigenerskan= om sina framtida öden;
=Maria Stuart= gående till döden: en bild, så rörande, att jag icke
kunde återhålla utropet: =olycklig för sin skönhet!= och inom mig
önskande att =de tre röde männen= kunnat komma henne till hjelp;
=Kalifen i Bagdad=, skummande af raseri öfver =enleveringen ur
seraljen=, hvilken verkstälts af =don Juan= med tillhjelp af
=silkesstegen=;
Kardinal =Mazarin= besökande =Narcisse Rameau= å dårhuset;
=Carl den tolfte vid Fredrikshall= i det ögonblick den dödande kulan
träffar honom; jag kom dervid att tänka på Tegnérs sång, i =mot- och
medgång= lika;
=Erik den 14:des barn=, ett offer för =brödraskulden=, sägande
fäderneslandet farväl;
=Ludvig den 14:de och madame Maintenon=, öfverläggande om en “lettre
des cachets“; och slutligen den härliga trion =Andersson, Pettersson
och Lundström=, jublande öfver den erhållna lottsedeln.
Sedan =den sällsynta hustrun=, jag menar markisinnan, betygat värden
allas vår tack för en konstnjutning lika sällsynt som =en flicka som
inte vill gifta sig=, återvände vi till salongen; jag hade nu i kikarn
att få veta något om =herr Jönssons äfventyr i Spanien=, i hvilket
afseende jag vände mig till =Ferdinand Cortes=, som stod försjunken
i betraktande af en grupp i marmor, =Aurore och Polixena=, men den
gamle =tvärviggen= låtsade ej höra mig, och hade icke sennor =Ruy
Bias= tillstött, hade jag väl i detta nu varit lika okunnig derom, som
=skomakarn och grefvinnan=, att deras förtrolighet skulle ge anledning
till =giftermål efter trumma=. Egentligen fick jag icke veta något
annat än att =kapten Roqvefinette= öfverraskat herr Jönsson, då han
begagnade sig af =fruntimmersstegen= för att komma upp på en balkong;
att följden deraf blef =en duell på spanska=, och då =konstnärens
hämnd= icke var tillfredsstäld dermed, han måste ge denne =fullmakten=
på lyftandet af en större penningsumma. Under det man föredrog ett
nummer ur =den afbrutna offerfesten=, sade jag värden farväl; =jag ber
tusen gånger om förlåtelse= att jag tröttat er, invände han artigt och
uppmanade =fostersonen= att söka rätt på min rock.
Ehuru det hör till =goda tonen= i Stockholm att vara maklig af sig som
=den hundraårige gubben=, och jag bort till =en hvilodag= använda den
dag jag, stäld mellan den =gamla och nya tiden=, hade qvar af mitt
vistande ibland =bedragne bedragare=, hade jag emellertid icke blifvit
väckt om morgonen förr än jag åter störtade ut i verldshvimlet, och
för att få omvexling i programmet, beslöt mig för att taga =en modern
pension= i skärskådande. Som ni vet, har =Emilia Galotti= flere gånger
inbjudit =den vandrande riddaren= att göra henne den äran, men både
när jag gjorde =resan på repartition= och ensam besökte Stockholm för
flera år sen, hade, tack vare att =man gör så godt man kan och inte
som man vill=, visiten uteblifvit. =En glad öfverraskning= skall jag
derföre nu bereda henne, tänkte jag, och, lifvad som =putsmakaren= då
han gisslat sina vänner i =epigrammet=, styrde jag kosan till norr.
=I Tyskbagarebergen= fann jag hvad jag sökte och mottogs med mycken
hjertlighet af =pensionsfrun och magistern=, jag tror att hans namn
var =herr Klam=, och efter presentation för =språkmästaren, monsieur
Hercules= och de unga eleverna, den vackraste =rosenbuketten= jag
hittillsdags sett, åhörde jag föreläsandet af =3:dje delen 1:sta
kapitlet= ur historien om =Napoleon och general Bertrand på S:t
Helena=; och jag får tillstå att =pensionärerna i S:t Cyr=, som jag
lärde känna vid =pariserpojkens bröllop=, icke voro mera fransyska
än dessa. Knappt var lektionen slut förr än de båda =systrarne,
Rosa= och =Violetta=, lika hvarandra som =två droppar vatten=, med
full hals ropande =vår gode gudfar=, omringade mig, och hvar för sig
vigare än =lilla katten=, beröfvade mig den ena kyssen efter den
andra; =ett kärleksäfventyr= kunde icke vara hjertligare, och hade
=salig grefvinnan= sett mig i detta ögonblick -- =ett minnesblad=
för hela lifvet -- så hade hon väl, som alltid retade mig med att
=den rätte kommer nog=, häri sett början till =en kärleksintrig=.
Som =en sanningens vän= må jag bekänna, att jag var lika generad
som =Frontin gift ungkarl=, men min förlägenhet ökades ännu mer när
=Thomasine=, =Valentine=, =lilla Fadette=, =Valerie=, =Celine=,
=Armide=, =Emma=, =Griselda=, =Delphine= och =lilla Julia= och Gud
vet hvad de hette, de sötungarne, erbjödo mig =vänskap i döden=, och,
följande =det goda exemplet=, ville ge mig hvar sin kyss. =Mitt öde=
var mig emellertid icke bevåget, ty just som =ålderdom och dårskap=
beredde sig att leka =röfvarhöfdingen=, det vill säga tillegna sig de
dyrbara skatterna, inkom =den fulaste af de sju= och flickornas allt i
allom, =jungfru Lena=, och bjöd mig in till den =gamla mamsellen Flora
eller Nora= Becker på ett glas vin. Jag fann =pröfvostenen= mycket
hård, men tröstad deraf, att jag blifvit hedersledamot i =flickornas
studentförening=, höll jag modet uppe som =den gamle fältherren=, och
gick så tyst till målet som =en skådespelares gång genom lifvet=.
-- Det var skada att ej =af skämtet blef allvar=, -- inföll plötsligt
fru Patapon, -- liksom =turken i Italien= skulle ni eljest gjort en
glänsande eröfring, eller rättare på =det nya lotteriet= erhållit en
vinst, som för er kunnat bli både =engel och huskors=.
-- Ja! men då hade också =det lefvande spöket=, -- svarade morbror P.,
-- ehuru i besittning af =säkerhetsmedlen kärlek och pengar=, fått
klart för sig att =det var inte hon= som blifvit utsedd till =gubbens
maka=, och hvem vet om ej =en boja och krona= af sådant slag skulle
blifvit förkrossande.
-- Jo, =sådan onkel har jag=! -- yttrade Rosita vänd till fru P. --
=fin och grof=, hur det faller sig, men också lätt förstådd som =en
rebus=.
-- Snarare =tvärtom=, tycker jag, -- svarade fru P., i det
hon betraktade ett arbete, hvilket sändts majoren af =den
ansvarige tidningsutgifvaren=; -- men då jag finner att alla
=giftermålsförslagen= stranda, är det väl bäst att jag nedlägger vapen
och låter =giftomannen= ensam behålla fältet.
-- Nå, =nu äro vi sams=, -- utropade gubben fryntligt, -- och som
=den sista ressursen= återstår mig att förena =prat och handling=,
det vill säga återtaga tråden i berättelsen. Åtföljd af Emilia,
hvilken förtjenar namnet af =den värdiga hustrun=, återvände jag till
flickorna och dröjde ännu =en stund i skolan=, för att bevittna en