På Scenen — Ifrån Salongen! - 3

Total number of words is 4560
Total number of unique words is 1896
26.1 of words are in the 2000 most common words
34.9 of words are in the 5000 most common words
39.4 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
satt mig i förvåning, och oaktadt jag tog en pris ur =min snusdosa=,
återkom jag ej från den förr än =en husdräng med bildning=, det är en
vaktmästare, anmälde att supén var serverad. Nå, =gud vare lof, bordet
är dukadt!= utropade Knifving, i det han, ungefär så säker på benen som
=fregattkaptenen= under stormen på hafvet, styrde hän till och bjöd
fru Tapperman sin arm. Om förlåtelse! =Jag bjuder min major=, jag,
svarade hon skälmskt, med betoning af det näst sista ordet; alltid
=stolts Elisif=, puttrade Knifving, men det är ursäktligt när =hon
är från Grenna=. Ja, =så äro de alla=, svarade Bulling, men en man
med =ett namn= som du, bör icke förarga sig öfver en =mjölnarfröken=.
Komne in i matsalen, i prakt täflande med den vackra riddarsalen på
=slottet Luxeuil=, läto vi oss maten väl smaka alldeles som visst folk
en svafvelpredikan af =läsarepresten= när han friar till =pastoratet=,
och tack vare flickornas upptåg, à la =Marinettes små skälmstycken=,
med sina farbröder, stod glädjen så högt i tak, som om de =muntra
fruarne i Windsor= gästat Hasselbacken. Men äfven den högsta fröjd har
sitt slut, så äfven denna, och sedan =mellan bröderna, de bortbytta
hattarne= kommit till rätta, begåfvo vi oss på hemvägen, om icke med
fullt så ståtlig hållning, som =regementstrumslagaren= vid Svea Gardet,
dock vida bättre än när vi =i påsk= med =byspelmannen= i têten kommo
från =mjölnarvargen= och genom =en skavank= hos en hvar gjorde sådane
komiske pas att =de begge Crispinerne= skulle blifvit förvånade om de
sett vår =lyx och obestånd=. Under vägen yttrade Tapperman till mig,
att =min hustru vill ha en syssla= åt min äldsta dotter, romantisk
som =Preciosa=, emedan hon börjar bli för gammal i huset och sedan
båda flickorna blifvit =studentskor=, hon fått ett så stridigt lynne,
att =de sämjas ej=. Jag borde visst inte blanda mig i =min hustrus
affärer=, tillade helt blygsamt =den narrade filosofen=, men om du i
landsorten får se att =i tjenst åstundas= en bildad dam till sällskap
eller dylikt, torde du ha i minne min älskade =théblomma=. Jag kan
verkligen vara stolt öfver henne, ty utom det att hon skrifvit en
historia om =fyra dagar af Konung Gustaf den tredjes regering=, har
hon äfven försökt sig som novellist och tills dato utgifvit en serie
af berättelser såsom =Vasa-arfvet=, =Konungens dom=, =Brodertvisten=
samt =Kärlek och egoism=, och de ha vunnit en lika liflig beundran som
=kronjuvelerna= på =kröningsdagen=; men =den unga modren= till dessa
snillrika barn längtar, som =sockenskomakaren= efter veckans arbete,
ut i den fria naturen; hon lider, stackars flicka, af =mjeltsjukan=,
och =faran i hemmet= försvårar den, och derföre tänkte jag, att
om du ville ha =ännu en gång den svaga sidan= att vara =damernas
riddare=, det skulle lyckas henne att nå målet för sin önskan lika
lätt som =Polkander i Stockholm= att göra en eröfring. Jag måste till
min blygsel erkänna, att =en efterhängsen vän= aldrig behagat mig,
och att jag var färdig utbrista: =herre, var så god och tag bort er
dotter= eller tillråda honom att gifta bort henne med t. ex. =en
farlig kontorist, som är kär=, ty sådana tryta aldrig, men inseende
att det skulle såra min vän, invände jag blott att det var =en farlig
kommission= han gaf mig, och att jag icke kunde lofva någonting förr
än jag fått rådgöra med =vår unga gudmor, Regina von Emmeritz=. Vi
skildes nu åt, och sedan jag nått mitt hem, ämnade jag lägga mig för
att =snarka eller icke snarka=; men jag blef bedragen derpå liksom
=de två jonglörerne= på =djefvulens pengar=, ty från rummet bredvid
hördes en ganska högljudd konversation. Jag vill hålla =ett vad= om
att det är =lektioner mellan äkta makar=, tänkte jag, och närmade mig
dörren, för att få del =af bikten=; och mycket rigtigt, emellan =man
och hustru= egde följande samtal rum: det är ovärdigt att uppföra sig
så mot =en trogen äkta man= som jag, och som aldrig nekat dig något,
hade du också begärt =en half million=, men =min tant Aurore= skall få
veta att hon arrangerat =ett farligt giftermål= och att behållningen
deraf är =en störd lycka=. =Tyst!= jag vill ingenting höra till ditt
försvar; det vore just skönt om jag sökt =en syssla i hufvudstaden=,
som du så mycket önskat, =den förstkommande= förvred väl då hufvudet
på =matmodern i huset=, jag känner =vår tids menniskor= jag, och sedan
återstod det för mig, med =det sönderbrutna hjertat=, icke annat än
att med =min fars värja= eller en pistol beröfva mig ett lif, som
=tre månader efter bröllopet= är mig förhatligt. För guds skull
=Lucidor= hör mig! det är din egen kallsinnighet, börjande =dagen efter
bröllopet=, som narrat mig att försöka =hur man roar sig i Stockholm=;
jag trodde nemligen att om jag följde råd i =mormors dagbok= jag skulle
göra dig till =en förtviflad äkta man=, som skulle söka lyckan åter
=inomhus= och att du för =en krigslist inom familjen= af så oskyldig
art, icke skulle bli eldfängd som =tändstickorna=. Nej, gubevars, jag
skulle ta =en farlig praktik=, som den helt lugnt och mycket tacksam
bita i =Evas äpple=, men det roar mig icke, och då =pensionskamraterna=
tyckas vara dig kärare än din man, så är det bäst att vi lefva hvar
för sig, adjö! -- dermed försvann han som =en liten stjerna= bakom
ett moln och lät sin fru svimma, i det hon utbrast: o, min gud, =min
man går bort=! -- och så blef det tyst och mig tillåtet att efter
=nattäfventyret= drömma om =ett äfventyr i Humlegården under Carl
Israel Hallmans tid=, om =resan till månen= och om =två brudar i en
person=. Har ni någonsin hört något dylikt?
-- O, den =tyrannen=, att så bära sig åt! suckade fru P. och kramade
=klippingshandskarne= för att afleda sin harm.
-- Hvad behagas, skulle det ...
-- Förlåt =en distraktion=, fortfor fru P., jag tänkte på =porträttet
af en ärlig man=, som kunde vara så grym emot =den sextonåriga= frun
och jag önskade att han måtte få =fästning för lifstid= för sin
=vänskap i döden= och för det han beredt sin maka en lika oangenäm
tillvaro som flugornas hos =spindlarne=.
-- =Efter 15 år= som =lycklig enka=, yttrade morbror P., och sedan ni
undgått att dö som =flickan på öfverblifna kartan= borde ni icke vara
så sträng, ty man kunde deraf sluta att =en vacker syster= som ni,
anfäktades af =bloomerismen= eller att ni ansåg det för =ett misstag=
när ni lät fängsla er i =en boja= ...
-- Som icke var utaf rosor, inföll majoren skrattande, i det han
satte =munkorgen= på =Alcibiades hund= och erlade =hundskatten= till
kronofogden Finke.
-- =Låt de döda hvila=, min bror, fortfor morbror P. och vändande
sig till =de begge döttrarne= i huset, som hviskade om fortsättning,
yttrade han skalkaktigt: jag tror ni ären lika nyfikna som =två
unga fruar=, jo, =sådana äro flickorna=, men det är inte mitt fel
att =ständiga hinder= möta berättelsens gång, =kotteriernas magt=
är ju så stor, att om jag också hade =kungens befallning= att tala,
=de nerfretlige= alltid skulle få tillfälle att bereda =motgång på
motgång=, ty =man kan hvad man vill= i våra =oroliga tider=.
-- Kors, jag tror =onkel är diplomat=, afbröt Rosita, ni går åtminstone
så illa åt de =farliga fruarne=, att inte en gång =regeringens ombud=
kan rädda dem från nederlag, men jag vill våga de =tjugu kopek
silfver= jag fick af =tanten från Helsingfors= att liksom =tillfället
gör tjufven=, de skola hämnas på er, om inte förr då =onkel sofver=
sin middag; var derföre på er vakt, så att ni icke som vid =ett
riksdagsmannaval=, jag tror det var =i Söderköping=, ännu en gång blir
öfverlistad af =de valberättigade damerna=, hvad skulle ni säga om ni
vaknade som =ett fångadt lejon=?
-- Jo, att =ingenting är omöjligt för en blåstrumpa=, och då
=tidsanden= är så bakvänd, jag liksom =den puckelryggige friaren=
skulle finna mig uti att =medelmåttig och krypande= behåller fältet.
Och är =Neckens dotter= nöjd med denna förklaring, så gör jag som
=den vandrande juden=, ger mig i väg på nytt. Morgonen efter den dag
full af =surpriserna= jag nyss skildrat, hade jag icke väl gjort mig
fin som =edukationsrådet=, då jag mottog en bjudning från =familjen
Trögelin= att på aftonen bevista =en soiré i Kåkbrinken= och då jag
hos dem funnit mig såväl som =hittebarnet= hos Konjander, lät jag
helsa att jag vid =mottagningstimmen= skulle ha äran infinna mig.
Strax derefter gick jag öfver till =perukmakaren Leonard= för att
friseras i håret; man samtalade der om =en hustru, som kastar sig ut
genom fönstret=, men då jag berördes mindre deraf än =Carl den 12:te
på ön Rügen= af bomberna, gjorde man =processen= kort med mig och
affärdade mig med snedare blickar än =Peter den store och hans son=
betraktade =den polske flyktingen=; jag tog emellertid =pröfningen=
lika lätt som Sandels attacken =vid Wirta bro= och gick att hos
mamsell =Ella Rose=, få mig en kopp kaffe, =kaffe= -- förbjudet af
=läkaren= i all ära. Under det jag intog min frukost läste jag med
mycket intresse en artikel om =den orientaliska frågan=, särdeles väl
skrifven af =A. F.= och en s. k. ledare om =kaffehuslifvet=, hvari
vederbörande upptuktades för det att ingenting göres att förekomma
att den unge =handtverkaren= eller =fabriksarbetaren= förledes till
orgier, hvilka endera sluta med =sjelfhämnden= eller också =ett besök
på dårhuset=; jag gaf författaren rätt deri, att det var =en farlig
glädje= man bjöd den oerfarne, och att hvar =en menniskovän=, som
afslöjade =sirénen= och gaf den helsosamma varningen: =se men låt bli=,
vore förtjent af samhällets tacksamhet. Under det jag derefter höll
på att studera den egendomliga =dagblads-annonsen=, uti hvilken =tre
friare= af olika lefnadsställning erbjödo =två enkor=, sina hjertan,
öfverraskades jag af den gamle =spelaren= löjtnant =Cato von Eisen= och
=den anonyme teaterförfattaren, Doktor Human=, hvilka, mera lifvade än
=de båda Figaro=, hade inkommit för att rekreera sig efter =en afton
i Humlegården=. Ni må tro att =inqvarteringen= generade mig betydligt
och jag önskade jag hade haft =trollmössan= på hufvudet och =lyckans
galoscher= på fötterna för att täfla med =den osynlige älskaren=; men
det var ej så väl; i stället tvangs jag att ta en absinth, som =lilla
Nanette= serverade, och så godt jag förmådde besvara Eisens näsvisa
frågor: =hvad tänker ni om Ryssland?= och: =hvem blef rådmanska?=
liksom det rörde mig, och, upprigtigt taladt, ansåg jag mig icke
lika illa deran som =studenten och grefvinnan= när =mannen och
pistolen= hotade dem, och hade jag icke tillgripit den nödlögnen, att
=kungens läkare= förbjudit mig all extravagans, hade jag tvungits att
bevittna huru =han förstör arfvet efter sin tant=. Försatt i det fria
som =kanariefogeln= styrde jag kosan till Norrbro för att ta några
=Stockholmstyper= i betraktande, och =ett lyckans barn= var jag, som
bland andra fick skåda =den nye kommendanten, general Eldhjelm=, en man
som eröfrat rika lagrar bland =Spanjorer och Portugiser= -- de eleganta
=söndagslejonen, bröderna Philibert=, i mitt tycke en förbättrad
upplaga af =charlatanerna=, och slutligen den ryktbara =mamsell Bager=,
som syntes djupt bedröfvad öfver sin förlust på =fästmanslotteriet=;
ja, =industririddarne= voro äfven talrikt representerade; men föga böjd
att betrakta dem, gick jag öfver till =den musikaliske skräddaren=
och lät honom ta mått på de klädesplagg, =rock, väst och byxor=,
jag nu bär på mig. Jag satte mig derefter upp i en omnibus och for
liksom =abbén på äfventyr= än hit och än dit och först då jag åkt ett
stycke upptäckte jag att =min granne i omnibusen= var =kusin Raoul,
tanddoktorn=, hvilken gladde sig åt vårt sammanträffande och fryntligt
yttrade: jag har lemnat =min hustru och min paraply= en liten stund
hos =modehandlerskan=, medan jag besöker =en clairvojant= för att få
veta om =Janes mission= skall lyckas hos =den schweiziska familjen=,
ty derpå beror hennes förening med =den unge kassören=. Om jag varit
=anden Lumpacivagabundus=, är det möjligt att jag vid =afskedet= haft
klart för mig hvarpå =allas gudson= syftade, nu deremot var jag lika
okunnig, som =mulatterna=, men föga generad deraf steg jag ur och
gick att taga =Birger Jarl= i betraktande; jag kunde icke annat än
skänka =bildhuggaren= min beundran för hans mästerverk, men deremot
förargade det mig att man rest den vackra bilden på något liknande en
kamin eller rättare kakelugn. Passerande sedermera =Vesterlånggatan,
Skeppsbron och Blasieholmen=, hade jag godt tillfälle att se hur
=tiden gör underverk= och huru mycket staden vunnit i utseende genom
=metamorfoserna=. =Huru en konung bygger hus= fann jag vid betraktande
af National-museum och jemväl att der -- =på väggen= stor smaklöshet
är rådande, vare sig att =stenhuggaren= eller =den gamle målaren= haft
sin hand med i spelet. I mina reflexioner häröfver, om ni så vill
=en episod ur konstnärslifvet=, väcktes jag plötsligt af någon som
ropade: nej, se =kometen!= och lika nyfiken som =småstadsfruntimmerna=
under =resan till förmälningshögtidligheterna=, blickade jag upp mot
himlen, djupblå som ögonen hos =regentens dotter=, men såg inte ett
dugg, det var ju ett =fenomén=; jag erfor sedan af =skeppsgossen=
ombord på skonerten =fästmön från Bremen=, att en schåare, som deltog
uti spelet =krona och klafve=, ville dermed afleda uppmärksamheten på
ett slagsmål emellan några =Fransmän och Ryssar=, hvilka anfäktades
af =spelsjukan= och genom =snålhet och list= försökte att ruinera
hvarandra. Att =den okände sonen= lyckades i sitt företag är lika
visst, som att =Pepita i Abdera= gjorde fjasco, men om =Dackefejden=
efterföljdes af en förlikning, det är mig obekant. Observerande att
=skarpskyttarne= under tiden samlat sig i Kungsträdgården, för att
afgå till =Jägmästarebostället=, skyndade jag dit för att såsom =den
främmande= begapa dem, men öfverraskningen af =William och Emma=,
som stötte mig i sidan med =Oscars paraply= omintetgjorde emellertid
detta och jag uppmanades att i stället göra =bror och syster= sällskap
till de berömda =bröderna Foster= för att med min skärf bidraga till
=källarmästarns recett=. Jag tror =farbror är qväkare= utbrast William
då jag förbigick supen vid smörgåsbordet, ty allt ifrån den dagen, då
vi firade =fastlagsgillet= och den satans =vestindiefararen= lade an
på att få mig lika säll som =den förtrollade prinsen=, har jag insett
att =den gamle ynglingen= mår bäst om han afstår från den dryck, som
alstrar de fleste =brottslingarne=, jag låtsade derföre inte om
piken af =informatorn=, utan jag sysselsatte mig med =omeletten=, som
serverats af =lilla Mathilde=, och för att hedra =den 2:dre Maj=, min
födelsedag, sköljde jag ned den med en butelj vin. Under middagen
meddelade Emma mig hvilka =bryderier på en födelsedag= hon hade för
någon tid sedan, och att hon i sommar skall återställa sin helsa =vid
ett bad=; skönt, tänkte jag, det är för föräldrar bästa =sättet att
skaffa sig måg=, och för flickorna att vinna =genkärlek eller död=;
men högt yttrade jag: ja, när man kan följa med goda =slägtingar och
pengar= icke tryta, så är det som sig bör. Efter intaget kaffe, till
färgen kanske något mörkare än =de begge kreolerna= och i smaken icke
en bit bättre än det vi få i =skogvaktarestugan=, skildes vi åt, och
då jag hade all anledning utbrista: kors =hvad tiden slinker!= lät jag
vid hemkomsten, genom =dottersonen= till portvakten, beställa mig ett
ekipage och for, stoltare än =den siste onkeln från Amerika=, direkte
till Trögelins. De bo särdeles charmant =en trappa upp och på nedra
botten=, och man kunde med =Beylon= tro sig inandas =en timmes hofluft=
då man inträdde i stora salongen, smyckad som den var med tropiska
växter och en grupp i marmor, =1846 och 1946=, signerad =Ba Ta Clan=
och placerad på en piedestal, skänkt af =vännen Grandet= i Paris,
samt taflor sådane som =Richelieus första vapenbragd, Wallensteins
död=, en scen =ur Carl den 12:tes ungdom, Axel och Wahlborg, Carl den
9:de, Drottning Christina vid 16 år= och =Carl den elfte=, de tre
sistnämnde med verklig talang målade af våra utmärkte konstnärer,
Professorerna =Emanuel Svedenborg= och =Thorkel Knutsson=. Trögelin
och hans hustru, en =fröken de la Siegliere= i sig sjelf och som han
hemfört från =slottet Toto= i Frankrike, voro idel uppmärksamhet mot
sina gäster, som utgjordes af =grefvarne Klingsberg, presidenten och
kyrkoherden=, =Polkander och hans fru=, =bröderna Stix, doktorn och
apotekarn=, =Judinnan Deborah=, vanligen kallad =drottning Bell= för
sin skönhet och förmögenhet, =grefve de S:t Germain=, fruns kusin och
af Trögelin benämnd =min hustrus andre man, fruarne Montanbreche=
för första gången i Sverige, =tant Bazu=, på spe kallad =stamfrun=,
=onkel Sam, den svarta doktorn= från Brasilien, =tre kryddkrämare=
eller så kallade grosshandlare =Bark, Park och Stark=, samt i öfrigt
några unga =damer och husarer= hade jag så när sagt, herrar förstås,
hvilka samtlige förde sig med sådan elegans, att man trodde sig vara på
=hofvet i Abdera=. Efter intaget té förevisades =en tableau vivant=,
nej, det var allt två, den ena föreställande =målaren och modellerna=,
och den andra =Brahma och bajaderen=; följde så =Drilléns operett=, con
amore utförd af Trögelin sjelf, =drottningens gemål=, en friare till
Deborah vid namn =marquis de Villemer, Laila Rookh= och =Calle Glader,
en herre utan frack= och med besynnerliga fasoner, samt en ung flicka,
om hvilken det hviskades att =hon gifter bort sin mamma=. Sedan några
förfriskningar intagits och salongen omordnats, skyndade de unga att i
=balskorna= tråda dansen vid musikens toner och under uppehållen fick
man njuta af =Fortunios visa=, föredragen af =Giboyers son=, och =en
saga af drottningen af Navarra=, framsagd af =kapten Puff=. Efter de
båda föredragens slut, af hvilka sagan hade =förstfödslorätten=, ämnade
jag lemna salongen, då någon hastigt närmar sig mig; jag vänder mig
om, och finner att det är fru Bazu, lika framfusig som =ett herrskap
som ser på rum=; ändtligen är =mannen från södern= fången, utropade
hon, och ni slipper icke lös som =den unge arrestanten=, förrän ni har
skänkt mig några ögonblick. Jag har icke sett er sedan =en konsert
i landsorten= för tre år sedan; ni ser ännu lika ståtlig ut som
=borgaren adelsman=, och skälmen sitter qvar i ögat, som på den tiden
ni spelade =den lille matrosen=; det var en härlig tid, inte sant, och
hvilket hänförande lif som fördes hos =våra bundsförvandter=, de =båda
grefvinnorna=, för hvilka ni svärmade och förtroligt benämnde =kung
Märta= och =drottning Christina=; hvad säger ni nu om sällskapslifvet,
är det icke lika stelt och tråkigt som =vallfarten till Plöermel= och
saknande alla =ombyten= eller rättare omvexling, tröttande genom =de
löjliga mötena= mellan personer af olika sfer? Se till exempel på =våra
unga fruar= Montanbreche: =hvem är den fulaste= är svårt att afgöra;
står det icke att läsa i blicken hos dem: =hvem är narrad=, om icke du
och jag? och tycker ni icke att de ha en viss likhet med =gräshoppan
och myran=? den ena far ju omkring som om hon vore af kautschuk och den
andra seglar fram som =sömngångerskan=. -- Ni menar =sömngångerskan
gift=, invände jag skrattande ... och den der stela damen med blommorna
i håret ... =hvem är hon=? måste jag ovilkorligen fråga ... Jo, det
är en fru =Estrella di Soria=, f. d. =Rosen i S:t Flour= och nyligen
förlofvad med =köpmannen i Venedig, Marco Spada=, är hon icke ryslig
som =en vintersaga=? och för att råga måttet, hvad säger ni om fruns
kusin? Han lider visst inte af =för mycken glädje=, stackars karl, och
=diplomaten mot sin vilja= kan icke vara mera generad än han; tacka
vet jag i vår ungdom, då fans det =glada gossar= och flickor, och man
satt icke som =syrsan= i ett hörn och teg i hjel sig; men så voro =en
herre och ett fruntimmer= inga maskiner heller, om någon ropade: =kom!=
störtade man utan =misstroende och list= i nöjenas hvirfvel, liksom
=Richard Lejonhjerta= i striden. Jag svarade att hon hade onekligen
rätt, men inseende att jag genom =tantens glömska= af det passande
kunde råka ut för något obehag, bjöd jag farväl åt =penningar och
gamla anor= och gick att betyga =herrn i sitt hus= min beundran öfver
hans stora skicklighet i =konsten att vara teaterdirektör=. Knappt
var det gjordt, så presenterades jag för en herre vid namn =Wilhelm
Tell=, hvilken anhöll att få taga =ett parti schack= eller =ett parti
piquet= med mig; jag föredrog det senare, men då jag, lyckligare än
=Robert af Normandie= -- det hörde till undantagen, att jag ej hade
fjorton ess och =tre kungar, tre damer= på min hand -- vann den ena
kronan efter den andra lättare än =herr Hummers 73 öre= försvunno
ur hans börs, gick det min motspelare så till hjertat, att =den
otålige= plötsligt visade mig den oväntade synen af =en äkta man som
gråter=. Jag blef mera förlägen deröfver än =öfverstens måg=, när
han måste tillstå att =han hyr rum af sin betjent=, och visst är att
=upprättelsen= ej skulle uteblifvit, hade icke Trögelin fått fatt i
mig och fört mig till =ett paradis på vinden=, (så benämnde han sitt
arbetsrum). Vi försågo oss der med ett glas punsch och genombläddrade
som hastigast =dagboken= öfver hans resa, som han förärade mig för att
=gubbarne= skulle få del af den. Ack, den Trögelin, hvad har han icke
upplefvat =på kontinenten och i England=. Ja, ni kan sjelfva dömma, om
ni har litet tålamod; se här hvad han skrifver: under mitt vistande
i verldens hufvudstad blef jag, som den mest framstående =Svensken i
Paris=, inbjuden att tillbringa =en stund hos Diderot=, hvarest jag
presenterades för sådana storheter som skalden =Gringoire=, författare
till =Richelieus memoirer=, =Hertig Job=, =Don Carlos=, =Orleanska
Jungfrun=, =Prinsessan af Trapezunt= och =Johanna af Montfaucon=, de
senare visserligen endast trenne skådespelerskor vid namn =Adrienne
Lecouvreur=, =Adele de Senanges= och =Eulalie Pontoise=, som utförde
nämnde roler på stora operan, men så intagande, att till och med =den
girige kalifen på äfventyr= blifvit dårad af dem och stält =nyckeln
till kassakistan= till deras förfogande. Monsieur Diderot hade den
godheten att föreläsa =ett giftermål under Ludvig den 15:des tid=
och skalden Gringoire att föredraga sina båda sånger: =slaget vid
Marseille= och =lägret för Montauban=, hvarjemte fröken de Senanges
med sådant behag sjöng den stora arian ur =Lucretia Borghia=, att
jag blef så hänförd, som när =underprefekten roar sig=. Ett par
dagar derefter blef jag af herrar =Marton och Frontin= anmodad att
närvara vid öppnandet af =testamentet= och skiftandet af =arfvet
efter herr Plumet, den polske juden=, som hade en slående likhet med
=Mumbo-Gumbo=. =Gonggong den store=, och vid sin död efterlemnade
bland annat =slottet Montenero= och =qvarnen vid Marly=, uti hvilken
senare man påträffade =fem millioner i en vindskammare=. Om den gamle,
som under =en julnatt= föråt sig på smörtårta -- =sen er i spegeln=,
gourmander! -- är den sägen allmänt gängse, att hade han icke innehaft
=hin ondes skägg=, som han röfvat från en munk i =klostret Castro= --
han blef sålunda =den ondes besegrare= -- när =den nya garnisonen=,
bestående af =Villars dragoner= understödde af =frondörerna=, stormade
det för att befria =hvita frun=, så hade han aldrig blifvit så rik.
=De okände= arfvingarne, vanliga =hvardagsmenniskor= i öfrigt, voro
legio och ibland dem med hvilka jag samtalade erinrar jag mig såsom
de originalaste =mäster Galoschard och hans hustru=, som varit egare
till =värdshuset i Adrets=, men sedan =femton år i Paris= lefde på
sina räntor; madame =Angelique Duval=, f. d. =Rosenjungfrun i S:t
Pierre= och för en kort tid gift med engelsmannen =Paul Clifford=, (om
det var rätta =sättet att grundligt lära sig engelska=, lemnar jag
derhän), och =den hedersmannen Richard=, hedrad med namnet af =den
fransyske Rochus=, hvilken, glad att få återse =skomakaren i Damas=,
utropade: =låt oss omfamna hvarandra, Folieville!= och gjorde det med
sådant eftertryck att de båda genom =puffen= förlorade balansen och i
fallet drogo med sig =muraren Jerome= och =kapten Belrond=, som voro
inbegripne i ett lifligt samtal med =monsieur Jovial, stadstjenare och
poet= på en och samma gång. Sedan de åter kommit på benen uppstod ett
litet gräl emellan =muraren och bankiren=, och det är mer än troligt
att hade icke =morfar Guerin= och =herr du Calumeaux=, en systerson
till advokaten =Raymond=, trädt emellan, så hade här, liksom mellan
=fransmännen i Algier=, en sammandrabbning egt rum och en illustration
erhållits till ordspråket =också många vänner, litet vänskap=. I
sällskap med =vännen Constant= besökte jag en dag samlingarne i Louvren
och med verklig hänförelse betraktade jag bland andra bilderna af
=konung Henrik den fjerde=, =Ludvig den elfte=, =Richelieu=, =Anna
af Österrike=, =Catharina af Medicis= och =Maria Leczinska=, med
finess och mästerskap utförde af =Rafael Sanzio=, =Salvator Rosa= och
=Correggio=, och jag tillstår upprigtigt att det kliade i fingrarne på
mig, liksom hos =Carl Sabelträff och hans rivaler=, när de hindrades
från duellen =i månskenet=, att icke få anamma sådana godbitar som
=Henrik den 3:dje och hans hof=, =Gustaf Adolf i München= och den
förtjusande =Hertiginnan de Nangis=. En annan dag gjorde jag ett besök
hos =handelshusen Lecardonel och Peponet=, och då dessa äro stora
konsthandlare, förledde de mig till inköp af =Hin ondes altartafla=,
målad af =Jean Durand, koncerten på hofvet= af =Coliche, korsfararne=
af =Latude=, =lumpsamlaren= af =Marie Michon= och =korrespondensen= af
=Fanchon=; jag var äfven spekulant på =Euryanthe=, staty i marmor, och
en kolteckning benämnd =årsrevyen= eller =nyårsnatten 1857=, men en
satans engelsman, =lord Davenant=, stel och styf som =den döde gästen=,
knep den medan jag betraktade =slottspaviljonen= i Tuillerierna, orsak
nog att jag blef rasande på =engländarne i Paris= och önskade att
=kommunisterna= måtte ge dem en åderlåtning. Liksom under mitt besök
vintern =1848 och 1849= skulle jag äfven nu råka ut för ett missöde;
stående en dag vid =Saint Martin-kanalen= och skådande huru =en
arbetare= med tillhjelp af =ringaren i Notre Dame= höll på att uppfiska
=konstnärens hustru=, hvilken dränkt sig af sorg öfver obesvarad kärlek
hos =Amerikanaren=, hör jag någon bakom mig yttra: =senora Pepita, mitt
namn är Meijer=; nyfiken att få se =den okända= sköna, vänder jag mig
om och finner =en parisiska= i samtal med tvenne herrar; jag stod som
förstenad då jag i den ene såg =mitt andra jag= och Gud vet om inte
han var =en magnetisör=, ty innan jag viste ordet af befann jag mig i
samma tillstånd som =en sömngångare=, det vill säga: jag gjorde allt
hvad man befalde mig, och först när =komedien impromptu= var utspelad,
märkte jag att genom mitt =bryderi och fintlighet= hos honom, jag var
liksom =fabrikskamraterna= vid en strike, beröfvad källan till mitt
uppehälle. Jag anmälde genast saken för polisministern =Foualdés=, men
först =sedan solen gått ned= blefvo de tvenne =statsfångarne, Gripon
och Martin=, anhållne tillika med deras medbrottsling =Zampa eller
marmorbruden=, och min förlorade kassa återstäld. En middag bjuden
på bröllop till =familjen Requebourg=, hvilken gifte bort sin dotter
=Clemence=, en härlig kopia af =rosen i Avignon=, med en =grefve de
S:t Helène=, skulle jag få upplefva ett större obehag än under =ett
äfventyr i norska fjellen= för några år sedan. Jag borde visserligen
bevara det tillika med andra =pariserhemligheter=, men då jag hatar
=charlataneriet=, det må finnas hos hög eller låg, vill jag vara lika
sanningsenlig som =farmors kärleksbref=. Jemte mig voro till festen
inbjudne =grefve de S:t Georges=, =baronessan de Blignac=, =familjen
Renneville=, =chevalier de Maison Rouge=, =abbé de L’Epée=, markisinnan
=Louise de Lignerolles=, brudens tant, samt fröken =Seraphine de
la Faille= och hennes kusiner =Rose och Marguerite=. =Bruden= var
hänförande i sin rika drägt, och endast mot =brudgummen= kunde göras
den anmärkningen att, ehuru han förut fört på läpparne =henne= ....
=eller döden=, han nu syntes mera kall och likgiltig än =bonden rik
och åter fattig=. Sedan =bröllopsgåfvan= blifvit aflemnad, framlades
äktenskapskontraktet till undertecknande, men vare sig att brudgummen
marterades af =kärlek och ånger=, allt nog, han syntes tveksam;
slutligen tilltvingande sig ett lugn, värdigt =den svartsjuka hustrun=,
satte han sitt namn på papperet och öfverräckte pennan till =den
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - På Scenen — Ifrån Salongen! - 4
  • Parts
  • På Scenen — Ifrån Salongen! - 1
    Total number of words is 4704
    Total number of unique words is 1773
    26.6 of words are in the 2000 most common words
    37.0 of words are in the 5000 most common words
    41.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • På Scenen — Ifrån Salongen! - 2
    Total number of words is 4666
    Total number of unique words is 1839
    27.2 of words are in the 2000 most common words
    36.2 of words are in the 5000 most common words
    41.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • På Scenen — Ifrån Salongen! - 3
    Total number of words is 4560
    Total number of unique words is 1896
    26.1 of words are in the 2000 most common words
    34.9 of words are in the 5000 most common words
    39.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • På Scenen — Ifrån Salongen! - 4
    Total number of words is 4423
    Total number of unique words is 1907
    23.2 of words are in the 2000 most common words
    32.0 of words are in the 5000 most common words
    35.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • På Scenen — Ifrån Salongen! - 5
    Total number of words is 2761
    Total number of unique words is 1333
    27.6 of words are in the 2000 most common words
    35.8 of words are in the 5000 most common words
    40.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.