Om medeltidens skådespel - 12

[235] Se företalet till den förut nämnda Josephi Historia, hvaraf
första upplagan trycktes i Rostock 1601.
[236] Hammarsköld, 59, 60, 64-66, 104. Rydqvist, a. st.. 228, 235, 236.
Åbo Tidningar 1792, N:o 22.
[237] Wieselgren, III. 502.
[238] Hammarsköld, (sidd. 58-60) säger att Judas Redivivus blifvit
uppförd den 11 Febr. 1594, samt att Hertig Carl, som mycket älskade
theatraliska representationer (jmfr härom Atterboro, II, 52), låtit
för sig uppföra detta stycke, men företalet till mera nämnde Josephi
Historia lemnar den upplysning, att den enda kända handskriften deraf,
förvarad på Kongl. Bibliotheket, uttryckligen förmäler, att detta
skådespel är "stält och författat" först 1614.
[239] Wieselgren, III. 487.
[240] Jmfr Rydqvist, a. st., 235.
[241] Josephi Historia, pag. 8.
[242] Josephi Historia, Actus VI. pagg. 30, 31. Jmfr Genesis, kap. 43,
verss. 14-16, 27-30.
[243] Rydqvist, a. st., 236.
[244] Hammarsköld, 68.
[245] Åbo Tidningar 1792, N:o 22, 27-29.
[246] Ibid., N:o 27-29.
[247] Rydqvist, &. st., 238.
[248] Ibid., 220.
[249] Hammarsköld, 62.
[250] Tegel, K. Gustaff den företes Hist., D. I. s. 137. Rydqrist,
a. st., 220-224. Jmfr Ihres Gloss., ord. Fastelagen.
[251] Tegel, l.c., pagg. 177, 178.
[252] Stjernman, Riksdagars och Mötens Besluth, I. 58, 65.
[253] Rydqrist, a. SU, 221.
[254] Ibid., s. 222. Wieselgren (anf. arb., III, 162) omnämner
fastlagsspel, som voro ämnade att uppföras ännu år 1558: K. Erik
funderade på något dylikt 1558. Han besvärade sin gamle fader med
bref frän Kalmar med allehanda ting, deribland med bön om att få
harnesk och rustningar för uppförandet af skådespel. Det var dock
ej fråga om annat än fastlagsspel (Skouspil i fastelagen). Den
gamle Konungen svarade: "Vill du hafve skouspil, kan du hålle
vapensyn med våra ryttare."
[255] Jmfr Rydqvist, uti Skandia VII, sidd. 224, 225.
[256] Overskou, (d. danske Skuepl., I. s. 33) säger att Sverige från
Danmark hemtat sin gamla dramatiska litteraturs mönster, men då han
härjemte tillägger, att de gamla danska andliga dramerna voro en
"Efterlignelse" af de tyska, kan man med skäl tillskrifva äfven de
svenska ett tyskt ursprung.
[257] Ehuru äfven skådespel af verldsligt innehåll gåfvos vid skolor,
gymnasier och universiteter, voro likväl de bibliskt-moraliska
skolkomedierna öfvervägande i Sverige ännu i det sjuttonde seklet, att
döma af Wieselgrens (a. a. I, 209, 210) ord: "Andliga poemer
uppblomstrade rikt i detta tidehvarf. Ännu står sjelfva den dramatiska
konsten i tempelförgården och gifver bibliska skådespel i samma tonart
som tidens psalmer och andliga tal. Den andliga sångens orgel
öfverbrusar alla andra toner uti diktens tempel."
[258] Hammarsköld, Sv. Vitterh., 8. 63.
[259] De här nfvan citerade orden, öfversatte ur Wexionii _Natales
Academiae Aboensis_, tr. i Åbo 1648, förekomma i Grot's Calender till
minne af K. Alex. Univ:s andra secularfest, sid. 14. -- Åbo
universitets gamla protokoller för år 1641 innehålla följande
underrättelser om akademiska skådespel derstädes samma år: Den 3 Mars
1641 "bleff och taalt om _Comoedier_ och promotione." Den 22
Maj "klagade Rådmannen Hans Plaghman på studios. Sven Petri
Humbla, Smol., Isaac. Petri Holmens, och Johann. Soltovius, Uppland.,
som varit _larvatores_ i nästholdne Comoedia, att de samma
dag Rectors-ombytet skedde slagit hans fönster ut. Humbla och
Soltovius friade sig med ed och Isaacus Petri, som erkände sig det
ensam gjort dömdes att ersätta skadan och betala 12 Daler s.m.
böter." "Dito. Jöran Skomakare, som bodde vid bron, klagade på
larvatores... att de slagit in fönstren i verkstaden och jagat efter
hans pojke. Larvatores dömdes att Jör. Skomakares fönster
förbättra låta och förlikas med honom." "Dito. Beslöts att när
framdeles någon Comoedia ageras skola larvatores warnas att ej göra
någon en oförrätt om de vilja undfly straff."
[260] Alt, Theater u. Kirche, 25, 20. Prutz, Gesch. d. deutsch.
Theaters, sidd. 131-133.
[261] Overskon, Den danske Skuepl., I. 107 ff. Atterhom, Sv. siare och
skalder, II, 76, 94, 95, 204. Hammarsköld, Sv. Vitterh., s. 69. -- Den
nationela sjelfkänslan, lifvad af medvetandet att Sverigo icke blott
hade blifvit protestantismens hufvud utan härtill ännu uppsvingat sig
till den europeiska nordens hufvudmakt, alstrade ett begär att äfven
uti vetenskap och konst uppnå en framstående plats. Också ägde den
tidens svenske ädlingar och lärde en vidsträckt klassisk belägenhet.
Dessutom kände man den nyare tyska vitterheten i grund, och den
italienska var på Christinas, Carl Gustafs och Carl XI:s tider mera än
nägonsio förr eller sednare i Sverige känd och älskad. Och den
fransyska vitterheten började mot det sjuttonde århundradets slut "med
stora steg nalkas till sin instundande allmakt." Atterbom, II. 130-136,
204.
[262] Förrän jag öfvergår till skildringen af Chronanders lefnad och
litterära verksamhet, är det för mig en dyr, af tacksamheten
framkallad pligt, att meddela följande upplysningar. Framlidne
universitetsbibliothekarien professoren _Carl Wilhelm Törnegren_, i
förkänslan af sin snart förestående hädangång, uppmanade mig den 20
December 1859 att ansöka den efter hans frånfälle ledig blifvande
tjensten. Härjemte bad han mig börja tänka på ämne till erforderligt
specimen samt yttrade den önskan, att jag skulle, för detta ändamål,
använda såsom material ett honom tillhörigt manuskript öfver
ofvannämnde Chronander, "om icke för annat" -- såsom orden föllo sig --
"så åtminstone derföre, att manuskriptet innehåller för oss alldeles
nya saker." I sammanhang härmed bad han mig studera mysterierna och
moraliteterna. I början af det följande året erinrade mig professor
Törnegren ytterligare om samma sak. Efter hans frånfälle erhöll jag den
27 Februari samma år, ett till mig adresseradt konvolut, inneslutande:
1:o ett sammandrag af Chronanders dramatiska arbeten; 2:o en öfver
denne dramaturg påbörjad biografi, hvilken tvifvelsutan var ämnad att
ingå i den samling af lefnadsteckningar, som under titel af "Finlands
Minnesvärde Män" utgifvits; 3:o uppgift å några författare hvilka i
sina skrifter omnämnt Chronander; 4:o några till ämnet hörande utdrag
ur Åbo akademies äldsta protokoller; 5:o ett utdrag ur Kolmodins
Genesis Aetherea; samt 6:o två bref till professor Törnegren från
Kungl. vicebibliothekarien Klemming i Stockholm. Dessa rörande prof på
vänskap och välvilja af en saknad förman hafva afgjort valet af mitt
ämne.
Med erkänsla bör jag härjemte omnämna, att amanuensen vid
universitetsbibliotheket härstädes herr B.O. Schauman, under sin
vistelse i Stockholm sommaren 1860, till följe af min hos honom derom
gjorda anhållan, benäget förskaffat mig från K. bibliotheket i
sistnämnde stad en fullständig afskrift af Chronanders Surge.
[263] "1 dedikationen till Drottn. Christina af sitt i Maj 1651
afslutade arbete: Fasciculus juridicus säger Chronander sig i åtta år
studerat vid akademien i Åbo. På Univers. Bibliothcket forvaras en år
1734 af Mag. Johan Friberg på grund af gamla matriklar uppgjord
förteckning på i Åbo åren 1640-1713 inskiifne Vestgöthar, der
Chronander, ursprungligen bortglömd, sedan blifvit upptagen under året
1644. Saken är dock af ringa vigt."
[264] Här slutas den af Törnegren påbörjade biografin, hvilken,
afbruton redan i sin första början, vi här ofvan försökt att efter
förmåga fullfölja. Att med "professoren Mich." menas prof. Michael
Wexionius, är utom allt trifvel redan derföre, att ingen annan
professor med detta dopnamn på Chronanders tid fanns i Åbo.
[265] Denne Wassenius blef sedermera assessor i Åbo Hofrätt och adlad
Lagermarck. Se Stiernmans Aboa Literata, pag. 39.
[266] Ibland sådana verser, hvilka alla äro särdeles berömmande,
förtjena hans innerligt tillgifne vän Wassenii att i synnerhet
bemärkas. Wassenius, "patriotae, amico et fratri suo veré Orestes
constans velut Pylades", egnar sin lyckönskan "politissimo magnaeque
expectationis juveni Chronandro", uti Mich. Wexionii Collegii Ethici
Disp. II. de Morum s. actionum humanarum ultimo fine. Resp. Jac. P.
Chronander, 1647.
[267] Lagus, Åbo Hofrätts Historia, I, sidd. 167, 168.
[268] Palmén, Programm ang. d. fjerde J. U. Doktorspromotionen i
Finland, Helsingfors 1860, sidd. 13, 14.
[269] Jmfr härom samt om fakultetsgrader i allmänhet sistnämnde
programm, s. 14.
[270] Tengström, Chronol. förteckn. o. anteckn., s. 121.
[271] Lidén, Catalogus Disputationum, sect. III, pag. 228.
[272] Stiernman, Aboa liter., pag. 38.
[273] Lidén, III, pagg. 226, 227.
[274] Ofvanstående underrättelser om Chronander, hemtade förnämligast
från svenska riksarkivet och Wisby rådhusarkiv hafva vi erhållit ur K.
vicebibliothekarien Klemmings förut nämnda bref till professor
Törnegren.
[275] Prologus (sidd. 0-12 i det tryckta originalet) redogör för
styckets hela innehåll.
[276] Diligentia presenterar sig och utlägger huru man inom alla stånd,
och nu med särskildt fästadt afseende vid det lärda ståndet, endast
genom mödor och försakelser, i hennes tjenst, kommer till lycka och
heder:
Altså O Yngling hwar wid sit nampn
Fölg migh, iagh är tigh een trygh hampn,
Offra till migh tin vngdoms floor,
Thet gagnar tigh om tu rätt troor. (Sidd. 12-15.)
[277] Tabbe säger ibland annat:
Een böfwel bonde lengre wara will.
Jagh hörer i gifwa vtban arbeet maat,
Therföre will iagh hoos ehr wara laat. (sid. 17.)
[278] Cellarius:
Een trind Rix Daler skall tu nu vpräkna
Eller och een tunna rogh vptekna.
Så skall man lära Bonden weeta huut!
Sluka Wijn med sin store flab och truut. (sid. 26.)
[279] Uti denna scen säges icke att Aulicus skulle köpslagat med
Mercator. Den sistnämnde yttrar sig om Circejus:
Thenne medh mlgh väl köpslagar.
Ty om Fyrcken han intet klagar.
Tolf Dukater iagh lucrera.
En Nar låter sig fixera. (Sid. 39.)
[280] Häll, Säll, Professor gunstighe,
Min Befordrare mechtighe!
Ödminkeligh är mitt begär,
Att I wilien vthan besvär
Philosophien migh lära,
När iagh thet monde begära;
Ty ey Studerar en som thet bör
Om han intet Privatim gör;
Mitt leffverne ther til styra,
Sampt vngdoms tijdhen then yra. (Sidd. 41-4S.)
[281] Innehåller grofva tvetydigheter. (Sid. 52.)
[282] Dragwaals härpå följande ord äro obscena. Ibland hans slutord
förekomma: "iagh arme _Mies_" -- det sistnämnda det enda finska
ordet i skådespelet. (Sidd. 53, 64.)
[283] Circejus, en routinerad kroghjelte, säger till Palladius:
"Twij skam, try åhr haar tu här warit,
Och ey Källaren förfarit,"
samt ytterligare, begycklande den sednares ovana sätt:
"Stort löje tu här bereder
Medh tina åthäffwer och aeeder:
Som en Koo på een ny fähusdör,
Seer tu Källaren fram och för,
Täckes tigh haffwa här Qwarter,
Effter tu så nogha beseer."
Pallad.
Oroligt är här höres roop,
I hwar wrå sta kannor och stoop. (Sid. 56.)
[284] Tubbe kallar "Frw Neglagensa" för sin och Nimmergodts husbonde.
(Sid. 68.)
[285] Mercator, Artifex och Scriba äro besvärade af inga moraliska
scrupler öfver tillvaron af en lycka, hvilken, såsom de sjelfva med
välbehag skryta, är grundad på bedrägeri. Så säger bland annat
Mercator:
Bonden kiöper för Silffwer teen.
Om thet haar lijten glantz och skeen.
Jagh rosar at mit godz är fint,
Doch är min idel flärd och skiempt,
Mongen ther med iagh fixerar,
Och min wällust så formerar.
Och Scriba:
Min gunst alla behöffwa,
Jagh kan hielpa ock bedröffwa,
Jagh skriffwer en rad eller fem,
Tolff Dukater tar iagh för them.
V och X när iagh ombyter
Mångens Taska iagh tå snyter.
Radera kan iagh ganska wäl,
Ther aff bliffwer man rijk och säl.
Miles säger väl ock att han "skiffter stort byte" samt "förwerffwar
godz", men han dyrkar likväl ärans idol, då han eftersträfvar
"it odödeligit nampn." Aulicus, en äkta epiknré, fröjdande
sig öfver vällefnaden vid hofvet, "tar dagen som han kommer",
"gör", för öfrigt, "reverentz med tuchtigh ord", "braverar omby",
samt slutar med uppmaningen: "hoffwet i tin vngdoms tijd besök,
ty ther är lyckan blijd." (Sidd. 72-75.)
[286] Negligentia.
Jo thetta iagh tigh för spådde,
Thet dogde intet som iagh rådde.
Ser tu Circejus dageligh
Haffwer frögd wällust hierteligh,
Hvar är Diligentia tin Matmoor,
Hwij hielper hon ey när tu henne troor?
Beed man nu tin Metaphysica om brödh,
Tu kant Mathesis, hwij lijder tu nödh?
Ethica kallar sigh en fast borg.
Hwij låter hon tigh så lijda sorg?
Läs Logica tu bliffwer wäl mätt,
Tu behöffwer ingen annan rätt,
Gack man och see på Himmelens fäst,
Tå kan tu tigh föda och kläda bäst,
Ha, Ha, wil tu än Philosophera,
Och dageligh fäfengt Speculera.
Seer tu nu at tu är en stoor Narr,
Som så dageligh studerar:
Doch haar Voluptas migh hijt sendt,
Jagh beder at tu tigh omwendt,
Kasta från tigh boken plat,
Eliest blir tu förlorat (Sidd. 77, 78.)
[287] Uti vår från Stockholm erhållna afskrift af Surge står: Nimmer,
godt, Tabbe, Praetor ocb hans Tienare Dromo, Smelring, Styrbiörn, oc
Dragwaal. (Sid. 82.) Men att Smelring i sjelfva verket var Praetors
tjenare, framgår tydligt ur sistn. facet, intercal. äfvensom ur
förteckningen på personerna i slutet af pjesen.
[288] Så säger, bland annat, Tubbe:
Men twij wåle Neglagensa Frwa wår,
Hon lärde oss wara laath åhr från åhr. (Sid. 100.)
[289] Dragwaal:
Wår Frw Deligensa bör oss prijsa:
Dy för hennes skuld haa wij roo och lijsa. (Sid. 101.)
[290] Sedan Angelus, på Apollos befallning, framkallat Philosophia med
sina sju döttrar till Palladius, yttrar sig
Philosophia:
Jagh kommer effter titt begär,
Mine siu Dotrar äre och här,
Sij iagh är tin Braudh kysk och from,
Som tu haar älskat aff vngdom,
Nu wil iagh Echtenskap ingå,
Effter Gudhi behagar så,
I kärligheet wij samman boo
Ingen skal göra oss meer oroo etc. (Sid. 103,104.)
Emedan beskrifningen öfver det "Echtenskap" lifligt erinrar om våra
magisterpromotioners symboliska ceremonier (hvaraf bruket att öppna och
hopslå böcker, så vida vi kunna påminna om, sednast användes vid
promotionen 1844), anföras här följande ord af :promotor:
Apollo:
I mötas medh stoor seedigheet,
Then som thet seer har liuffligheet,
Therföre iagh ehr tilsamman
Foghar medh prydnad och gamman.
Tagh thenna Ring til goffwer,
Hwar medh tin Bruudh tigh trooloffwer,
Han är aff fint Gold som tu seer,
En skiön Pärla pryder ther meer,
Hwar medh tecknas såsom tin Brwd,
Är fijn, Kysk, heligh i sin skrwd,
Så skal til benne tin kärleek,
Wara och ren vthan all smäleek,
Hwilket skeer när tu så lärer,
At tu aldrigh Gudh wanährer,
Ey heller tin nästa stielper,
Men mz lärdom honom hielper.
Hwars mening skal tu intet lyda,
Men then bästa rätt vttyda.
Jagh antwardar tigh och en Book,
Hwar vthaff tu skalt blifwa klook;
Tänk ey at tu ey meer behöfwer
Wijdare nu Studera öfwer:
Doch thetta tu märk här fastligh,
Ey altijdh lööp til boken haatligh,
När som tu en annan skal lära,
Annat tit kal nu mon bära,
Altså boken tigh öpen fås,
Men strax igen hon åter slås.
På Hufwudet iagh Cbronan rena
Settier, och wil ther medh meena
Then frijheet tu kan bekomma
Ibland the lärde med fromma:
Ty frij äst tu för tylpachtigheet,
Oförstånd och oskickligheet.
Vthi thenna stool tu och vpstigh,
Hwar medh iagh then macht gifwer tigh
Att lära andra som tu förmå,
Ey lengre sittia höra på.
Önskar här medh aff Himmels högd
Tig mycken lycka medh stoor frögd. (Sidd. 106-108)
[291] Uti vår förenämnda Stockholmska afskrift står: "Samuel _Jonae_
Bergius Smolandus." (Sid. 117.)
[292] Här slutas Törnegrenska manuskriptet öfver Surge.
[293] Rydqvist, a. st., sid. 236. De sist citerade orden, jemte några
andra på ett föregående ställe, äro de enda, Rydqvist har om Cbronander
och hans Surge.
[294] Dock bör medgifvas, att "Pros. Dicht" icke är en _ursprungligen_
svensk moralitet, utan endast en svensk _öfversättning_.
[295] Biogr. lex. öfver namnk. svenska män, III, $. 266.
[296] Overskon, a. a., 1, 76. Uti sådana mellanspel uppträda bönder på
bondspråk i burleskt-komiska scener. Jmfr Gervinus, Gesch. d.
deutsch. Dicht. III, p. 101.
[297] Rydqvist, a. s., 219.
[298] Prygelscener förekomma vid denna tid och ännu långt sednare äfven
i andra länders skådespel. "Ueberhaupt gehörten Prägel damals wie
später, bis Ende des vor. Jahrh., zu den wirksamsten Bühneneffekten."
Prutz, a. a., 214. Också grofva tvetydigheter voro vid samma tid lika
vanliga som gouterede på scenen. Ibid., 158, 192.
[299] Dromo, ursprungligen en slafrol hos Terentius, förekommer äfven
såsom tjenare i _Judas Redivivus_. Jmfr Rydqvist, a. st., 212.
[300] Döden, som eljest ofta på scenen framstår såsom "eine
schreckhafte und scherzhafte Figur zugleich" (Gervinus, Gesch. d.
deutsch. Dicht. III, 102) är här blott det förra.
[301] Också mysterierna hafva någongång, utom det vanliga komiska
mellanspelet, ännu en handling. Så förekomma uti "Auferstehung
Christi", från det sextonde seklet, tvenne mellanspel: det ena, en
farce, benämndt _das klene spil_, det andra inledt af Döden. Monc,
Sch. d. Mitt:s, II, 418, 419.
[302] År 1641 utfärdade Regeringen en skrifvelse till biskop Rothorius,
hvars inlednings början lyder: "Eder är nogsamt vetterligen Herr
Biskop, huruledes Vi hafve en lång tid derefter traktat, på hvad
sätt bokeliga konster, goda seder och dygder mera än härtill måtte
florera uti Vårt Storfurstendöme Finland, och allt barbariskt oväsende
dersammastädes kunna stå till att afskaffa", o.s.v. Tengatröm,
Chronolog. förteckn. o. ant., sid. 51.
[303] Hammarsköld, l.c., 190. Några få författare hade likväl en högre
stämning. Ibid., 190, 191.
[304] Hammarsköld, l.c., 67, 68.
[305] Ibid., 139.