Om medeltidens skådespel - 09

Total number of words is 3920
Total number of unique words is 1824
16.9 of words are in the 2000 most common words
24.7 of words are in the 5000 most common words
27.8 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
Wender Foten vp, slår Hufwud i wägg.
Gode Hossbonde, iagh beder rätt Ehr,
At then Blårocken icke kommer meer.
Ty han kitlar medh sablen mongen stund,
At iagh wil gå både från gård och grund.
Wee then såsom theras Narri lijder:
Ty Rygknoten ther effter hårt swijder.
Praetor.
Gåår bort båda: På thetta hoot
Skal iagh med första råda boot
Poicke, förwara the skäncker,
At löna eder iagh wist täncker.


Act. IV.

Sc. I.
Circejus, Palladius, Cellarius.
Circ. ber Pallad. följa till källaren. Denne stöder sig på Seneca
och menar att det ej skadar att dricka måttligt, men tror det bättre
att taga ett rus på sitt rum än borta. Han följer dock Circ., som
på källaren gör honom spratt och går bort, då Pallad. fordras för
hela förtäringen, och då han ej har penningar, tages hans kappa i
pant.[283]

Sc. II.
Circejus, Hospes.
Värden kräfver Circ. Denne begär och får slutligen anstånd och
besluter låta en bekant skrifra till hans föräldrar och säga att han
är sjuk och beböfver penningar till böcker.

Sc. III.
Circeji Pater.
Monolog, der gubben som fått brefvet, lofvar sända Circ. penningar.

Sc. IV.
Palladius, Circejus, Miles, Scriba.
Circ. med sitt liderliga sällskap möter Pallad. och begabbar honom.
Chorus.
Ut Claris Academia baecce coepit
Florere artibus, ita ad astra semper
Nitatur magis: Inclyti Lycei
Doctores valeant nitore adaucti.
Florescant Studiosi in omne tempus.

III. Facetiae Intercalares.
Tubbe, Nimmergodt, Praetor och hans Poicke, Dragwaal.
Tubbe och Nimmerg. få besök af Fogden, men möta honom med ovett samt
slutligen med hugg och slag, så han med sin pojke måste taga till
flykten (Flere tvetydigheter.)[284]


Act V.

Sc. I.
Miles, Aulicus, Scriba, Circejus.
Circejus, som råkat i gräl med dessa sina supbröder, blir af dem med
hugg och slag utdrifven från en källare, samt ångrar att han ej följt
Palladii råd.

Sc. II. Miles, Mercator, Artifex.
En soldat, en köpman, en handtverkare prisa en hvar sitt yrke.

Sc. III.
Aulicus, Scriba.
En hofbuss och en skrifvare göra detsamma.[285]

Sc. IV.
Palladius, Negligentia, Professor.
Palladius klagar öfver sin fattigdom och sitt betryckta läge.
Negligentia vill ännu fresta honom med Circeji exempel,[286] men han
är fast. Han går i stället till Prof. och begär råd och hjelp. Denne
lofvar honom stipendium.

Sc. V.
Pater et Mater Circeji.
Dessa, som kommit under fund med sin sons laster, klaga öfver dem och
önska sig döden.
Chorus.
Sit sacrum coeptum stimuliq' casti
Qveis Notos Phoebus petiit Magistros:
Prole foecundà beet hos celebris
Sponsa Sophia.

IV. Facetiae Intercalares.
Nimmergodt, Tubbe, Praetor med sina tjenare Dromo och Smelring,
Styrbiörn ocb Dragwaal.[287]
Fogden kommer för att släpa Nimmergodt och Tubbe till tings för att
svara för öfverfallet pä honom, då han sednast var der. De bedja om
nåd. Han fordrar skatten för tvenne år, och då de ej kunna betala,
fängslar han dem. Styrbiörn och Dragwaal förbarma sig öfver dem och
blifva deras löftesmän, då de slippa lösa och lofva skaffa penningar.


Actus VI.

Se. I.
Circejus, Virgo, Pediseqva.
(Här ombyter Circejus sine sköne kläder. Förf:s anm.)
Circejus kommer illa klädd och vill besöka Virgo, men som han inga
presenter har, blir han illa bemött. Hvarken hon eller pigan vilja
kännas vid honom, och förgäfves påminner han dem om sina fordna
gåfvor. Han blir utstängd och går bort, bittert moraliserande öfver
qvinnokönets naturliga obeständighet.

Sc. II.
Miles, Mercator, Artifei.
Soldaten, lemlästad i krig, köpmannen, hvars fartyg förlist,
handtverkaren, hrars egendom brunnit, klaga öfver fattigdom och nöd,
samt önska sig döden.

Sc. III.
Aulicus, Scriba.
Hofbussen, skild från sin tjenst, och Skrifvaren, beträdd med
balance, klaga sin nöd och sitt elände; de åkalla äfven döden.

Sc. IV.
Mors.
Moraliserar öfver huru sällan menniskorne i lyckan, huru ofta i
olyckan, minnas döden. Han kommer, ej efter menniskornas åkallan, utan
efter Guds vilja.

Sc. V.
Palladius.
Denne som nu, fri från tryckande nöd, med ifver och framgång
studerar, prisar sig lycklig och säll.
Chorus.
Exaudi Patriae tu gemitus Deus!
Belli Teutonici nunc facito exitum,
Quo nostro liceat dicere tempore:
Salve pax miserum spes, Salus unica.

V. Facetiae Intercalares.
Nimmergodt, Tubbe, Praetor, Dromo, Smelring, Dragwaal och Styrbiörn.
De båda första ha förslöst penningarne, de lånat af sina grannar,
till utgörande af skatten. Fogden kommer; förgäfves vilja de muta
honom, de gripas och sättas i tornet, under klagan att de följt
Negligentia.[288] Dragwaal och Styrbiörn deremot fröjdas ofver att
de följt Diligentias läror.[289]


Act VII.

Sc. I.
Apollo, Angelus, Palladius, Philosophia medh sina sin Dotrar
Metaphysica, Physica, Mathesis, Ethica, Politica, Logica,
Rhetorica.
Apollo berättar sagan om Hercules vid skiljevägen och liknar Palladius
vid honom. Dennes belöning förkunnas: magisterkransen och förmälning
med Philosophia, som med sina sju döttrar inträder.[290] Så väl modren,
som döttrarne gifva underrättelse om hvartill de kunna tjena och hvad
de innehålla en hvar.

Sc. II.
Palladius.
I en monolog uttalar Palladius sin glädje att hafva följt Diligentias
råd. Han har, oaktadt möda och besvär i början, vunnit yttre anseende
och inre tillfredsställelse.

Sc. III.
Circejus.
I en monolog uppträder Circejus och klagar öfver sin förra dårskap,
sin forspilda ungdom och sin förstörda förmögenhet. På grund af
egen erfarenhet varnar han ungdomen från utsväfningar och liderligt
lefverne, samt lättjan. På deras korta fröjd kommer långvarig ooh
fruktlös ånger.

Epilogus.
Författaren drager moralen ur skådespelet och framställer den, samt
vänder sig med en slut-lyckönskan till de promoverade, och tackar
sist Fruar, Jungfrur samt studerade personer för deras "audiens."
Chorus.
Concede nobis, tu pater optime,
Sic hisce terris qvaerere gaudia
Comoediarum ludrica, ne tua
Perdamus illic coelica jubila.
Personerne hvilka Comoediam presenterade wore thesse:
Prologus, Wälb. Johannes Stierna.
Diligentia, Flijtigheet, Hardevicus And. AEimelaeus.
Negligentia, Oflijtigheet, Balthasar Wernle, Junior.
Circejus, oflijtigh student, Jacobus P. Chronander, West Gothus.
Servus, Circei tienare, Johannes Olavidi, Westman.
Palladius, flijtigh student, Olaus Olai Wexionius.
Virgo, Jungfrw, Gustavus Andreae AEimelaeus.
Pediseqva, Frwstuffwepiga, Henricus B. Gråå.
Cupido, Kärleeks Gudb, Johannes Wernle.
Cellarius, Källarswen, Daniel p. Terserus, Wesm.
Mercator, Köpman, Laurent Andreae Kempe, Botn.
Aulicus, Hoffbuss, Laurentius Norganius, Suderm.
Professor, Läsemästare, Olaus J. Naesander, Suderm.
Miles, Krigzman, Samuel And. Bergius, Smoland.[291]
Hospes, Circei Werd, Andreas M. Kinnoraeus, W-G.
Senex, Circei Fader, Johan Johan. Nybelius, W-G.
Mater, Circei Moder, Henricus Sigfridi, Nyland.
Artifex, Handwerckzman, And. Landweter, W-G.
Scriba, Skriffware, Ericas Andreae, Botn.
Mors, Döden, Johannes Johan. Bruntonius, W-G.
Apollo, Bokliga konsters Gudh, Lauren. Olai Vigelius, Wermel.
Angelas, Engel, Laurentius Petri Vigelius.
Philosophia, Johannes Svenonis Forsenius, Nyl.
Hennes siu Dotrar:
1. Metaphysica, Ericus Clavidi Forshn.
2. Physica, Isacus Abrahami Hermainen, Nylan.
3. Mathesis, Johannes Theet, Nylandus.
4. Ethica, Johannes Johannis Plagman.
5. Politica, Johannes Petri Plagman.
6. Logica, Elias Eliae.
7. Rhetorica, Gustavus Gustavi, Nylandus.
Epilogus, Welb. Jacobus Swart.
Praetor, Fougde, Sveno Petri Torelius, W-G.
Fougdekarar:
Dromo, Bartholdus Jacobi.
Smelring, Paulas Henrici Kerconius.
Fougdens Poicke, Daniel Kort, Aboen.
Bönderna:
De flijtighe.
Dragwaal, Johannes Clingius, Nericiencis.
Styrbiörn, Esaias Gabr. Gammal, Botn.
De oflijtighe.
Nimmergot, Sveno Johannis Caliander, O-G.
Tubbe, Sveno Petri Bohl, Smolandus.
Larvatores.
Eschillus Petri Stolpe, Smolandus.
Olaus Henrici Hambrinus, Nericiensis.
Til then fromme, såsom och wrångwijse Läsaren:
En from Läsare mindicht wäl vthförer:
Ty thet en Christeligh wenskap tilhörer:
Men Mome fast tu leggier en wrång dom til,
Jagh tigh ey sköter, gör man huru tu wil.
Hör Mome, Jagh sågh tigh med mig på itt byte,
Om iagh mins rät, slapp tu ey vthan tit lyte,
Tberföre ransaka först tin egen barm,
När thet är wäl giordt, gör tu migh ey harm.[292]
Den genomgående tanken uti ofvanstående "Flijt och Oflitighez
Skode Spegel", är tillkännagifven redan i sjelfva titeln, hvarest
författaren säger, att i hans "Comoedia" "Lärdom och skickeligheet,
som aff bokligha konster hämptas, sampt thess beståndigheet, mz andre
förwanskelighe håfwor och Ähra, mz thes obeståndigheet jämnföres."
Utan aning om att ett konstverk kunde hafva sitt ändamål i sig
sjelf, delade Chronander sin tids rådande åsigt, att den praktiska
nyttan och tillämpningen på lifvets särskilda förhållanden borde i
dramatiken i främsta rummet uttryckligen framhållas. Också säger
han, att "en höfligh Comoedia" medför "ey ringa nyttigheet med sigh.
Ty hon är intet annat än en affmålning hwilken oss föreställer huru
vthi werlden tilgår, hwar aff wij kunna menniskiornes leffwerne lijka
såsom vthi en Spegel beskoda, altså ther igenom ransaka oss sielffwa,
och ey sällan wachta oss för tilstundande olycka." Men icke endast
denna skådespelets moraliska nytta är afsedd. "Hennes nyttigheet
består och ther vthinnan at aff Comoediers Speelande corrigeres och
rättes ohöflige och Bondachtige seder både vthi åthäffwor, affecter
och Taal, Hwilket ey är en ringa nyttigheet." Hvardera syftemålet,
så väl det moraliskt-didaktiska som det att befordra yttre skick och
lefnadsvett var förherrskande särdeles i skolkomedierna. Ocb äfven
Chronanders åsigt, att "aff Comoediers Speelade wederqwekes och
vpfriskes ens studerande Persons Sinne och Minne", hystes af
författarne till nämnda skolkomedier, hvartill äfven Surge bör
hänföras.
Skoldramerna voro företrädesvis antingen mysterier eller moraliteter.
Vi skola undersöka om Surge kan räknas bland någondera af dessa
dramatiska arter. Nyare tiders mysterier och moraliteter hade
stundom så nära beröringspunkter med hvarandra, att man icke utan
svårighet kan särskilja dessa begge slags skådespel. Ty ämnen ur
bibliska historien ingå, i sådana fall, i moraliteterne och moraliska
betraktelser m.m. i mysterierna. Men hvad nu ifrågavarande skådespel
vidkommer, är ämnet dertill icke taget ur den heliga skrift. Dock är
en religiös grundton förnimmbar i detsamma. Och så till vida har Surge
någon likhet med de bibliska skådespelen, t.ex. då Professor (Act II.
Sc. III. p. 42) säger uppmuntrande och rådande åt Palladius:
"För allting skall tu fruckta Gudh:
Wara lydigh effter hans Budh",
och förmanande (Act III. Sc. III. p. 51) åt Circejus:
"Thetta tu rätt öfwerwäger,
Kom ihugh hwadh Syrach säger:
Lydh Föräldrarnas godha rådh,
Så frampt tu wilt haffua Gudz nådh;"
samt då Palladius, belönad af Diligentia, slutar (Act VII. Sc. II. p.
111) sin monolog med orden:
"O Gudh giff oss tin helga nådh,
At wij lyda titt helga rådb,
Öffwa oss i alla dygder här,
Och leffwa sedan medh tigh ther."
Uti förenämnda hänsigt kunna äfven nedanstående lyckönskningsord af
Epilogus (p. 116) till de promoverade magistrarne här förtjena sin
plats:
"The vnge Magistrer lycka och frögd
Önska nu wij vtaff Himmels högd,
At Gudh them wäl bewarer
I thetta stand och forswarer,
At thet behagar Gudi först,
Länder fäderneslandet til tröst,
Hwar aff wänner och fränder stort
Frögdas, glädias hwar på sin ort
Medb stort beröm och vtsprijder
Edert nampn vthi alla tijder.
Effter döden inför Gudz Troon
Mötas medh frögd och heligh Croon",
äfvensom Epilogi slutord:
"Hwar och en gåår nu til sit stand,
Regere oss Gudh then Helge And."
Äfven den latinska Chorus, som omedelbart härpå afslutar skådespelet,
är en bön till den Högste, och derföre särskildt anmärkningsvärd,
att författaren anser fikandet efter "gaudia Comoediarum _ludrica_",
kunna blifva så farligt, att menniskan, genom att missbruka desamma,
äfventyrar förlusten af delaktighet i det himmelska rikets salighet.
Men oaktadt meranämnda skådespels religiösa princip, kan det likväl
icke räknas bland mysterierna, emedan inga bibliska personer
deruti uppträda i handling. Närmare ansluter sig detsamma till
de ursprungliga religiösa moraliteterna, emedan dess innehåll är
sedolärande, ur kristlig grund. Men då härjemte talrika moraliska
maximer ur hedniska författare förekomma spridda öfverallt i Surge,
aflägsnas åter härigenom detta skådespels likhet med sistsagda
moraliteter. Vi skola här anföra blott ett enda ställe såsom
tillräckligt bevisande vår Cbronanders sammanblandning af kristna
och hedniska författares grundsatser. Palladius säger uti sin nämnda
monolog (Act VII. Sc. II. pagg. 109, 110) bland annat följande:
"Aff Epicteto har iagb lärt
Lijda hwad Gudh haffwer beskärt,
Jagh haar Gästebudh dageligb,
Platonis Rätter mndeligb.
Boëtius migh vnderwijsar
Wara ödmiuk thet iagh högt prijsar,
Menniskiors haat lijda toligh,
Luther binder wara roligh.
Medh Xenocrates iagh rustar
Migh emoot Kropsens onda lustar.
Rät bruka lyckan Ausonius,
Intet fruchta olyckan Tullius
Aldrigh högfärdas Publius,
Ingen smäda Nazarius,
At girugheet fly Enmenius,
Ey bedragha Lucretius,
Wara tacksam Valerius,
Ey missunna Horatius,
Wara rätfärdigh Lampridius,
Ey olydigh wara Ovidius,
Ey sökia fordeel Sophocles,
Wara barmhertigh Augustinus
Ey wara wredsam Iulius,
Gudfruchtig leffwa Basilius,
Omsider saligh döö Ambrosius."
Rydqvist säger: "Någon svensk moralitet, i ursprunglig drägt,
är icke bekant; men den förutnämnda komedien Surge står detta
skaldeslag ganska nära".[293] Emot denna författare anse vi oss
här böra anmärka, att "_Prosopopoeiae_ Dicht" och "_Thet Himmelske
Consistorium_" mera närma sig de ursprungliga moraliteterna än Surge,
om nemligen, såsom allmännast blifvit antaget, moraliteterne utgått
ur mysterierna.[294] Men i alla fall är sistnämnda skådespel,
såsom sagdt, icke utan likhet med de gamla moraliteterna. Dess
religiöst-moraliska rigtning berättigar till detta påstående. Dock,
emedan sjelfva ämnet icke är bibliskt, utan taget ur det allmänt
sedligas område, der styckets handling förnämligast lefver och rör
sig, står Surge på gränsen emellan de äldre och nyare moraliteterna.
Och då man härtill lägger de sedliga grundsatsernas uti denna dram
förekommande tillämpning på särskilda samhällsstånd, -- en rigtning
som företrädesvis karakteriserade nyare moraliteter -- samt framför
allt ett i ymnigt mått anbragt lärdomskram; röjer allt detta på ett
omisskänneligt sätt Surges förvandtskap med de moraliska skådespelen,
sådana desamma hade gestaltat sig efter den upplifvade bekantskapen
med antiken. Med rätta säges derfore uti biographiskt lexicon
öfver namnkunnige svenska män (3 Band. sid. 266), att Surge är "en
_Moralitet_, lik de, som under slutet af medeltiden allmänt uppfördes;"
och vi tillägge: ännu mera lik moraliteterna efter nyssnämnda periods
utgång. Surge har äfven deruti moraliteternas väsendtliga egenskap,
att den är ett _allegoriskt_ skådespel, ty der förekomma talrika
_personifierade_ abstrakta begrepp. Och "Chronander är", såsom den
svenske biografen yttrar sig, "märkvärdig, emedan om han hos oss ej
är den enda, dock den _första författare_ till slika moraliteter".[295]
Men för oss Finnar har han, _vår förste kände dramaturg_, såsom
förut blifvit sagdt, ett ännu specielare intresse.
Handlingen (eller handlingarne, ty de äro flere, ehuru ledande till
samma mål) i Surge är fri, utgående ur viljans sjelfbestämning. Det
beror af hufvudpersonernas, Palladii och Circeji, fria val att följa
Diligentias eller Negligentias råd. Men den dramatiska handlingens
motivering är nog svag. Circeji val är snart gjordt. Utan synbart
betänkande öfverlemnar han sig åt Negligentia, som benämner sig
"Voluptas' Gudinna så klaar" (Act. I. Sc. III. p. 20), i det han (Act
I. Sc. II. pagg. 16, 17) säger:
"Tin tienst O sköna Gudinna
Är liufligh, kan iagh besinna;
Ty i wellust lefwer iagh hwar stund,
Tu holler titt giorda forbund.
Een lijten tijdh war iagh flijtigh,
Tå trängde migh sorgh otijdigh,
Men nu är iagh vtan bekymmer,
Frisk lustig iagh thigh berymmer."
Palladius, som lyssnar till de råd, Diligentia, som säger sig vara
"Apollos Gudinna prächtigh", framställt, har i början någon tvekan
att beträda mödornas törnbeströdda stig, helst Negligentia och hennes
tjenare Circejus icke underlåta att fresta honom med sinlighetens
lockelser. Derföre, då den sistnämnde (Act. I. Sc. III. p. 21) talar:
"Skot ey flitigheten nogha,
I mit stalbrorskap tigh foga.
Låt boken fara hwart hon kan,
Thet råder iagh och bliff een man.
När andra gå att läsa och skrijfwa,
Wilia wij på krogen blijfwa,
Och ther dansa dricka och speela,
Troo migh, intet skall tigh feela",
svarar Palladius, för ögonblicket hängifven åt den sinliga lustan ocb
härjemte helt oväntadt groft fatalistisk:
"Thet synes wäl migh wara kärt,
Om Gud hafwer thet så beskärt."
Men sedan Diligentia omedelbart härpå hade sagt honom:
"Ney Gudh han befaller klarligh.
Tu skalt studera alwarligh" o.s.v.
samt att lättjan är roten till allt ondt, segrar hans goda genius, och
han förblir härefter, ehuru åtskilliga gånger frestad till affall
(synnerligen uti Act. V. Sc. IV), ståndaktig uti Diligentias tjenst.
Styckets karakterer äro öfverhufvud föga individualiserade. Att detta
måste gälla dess många allegoriska personligheter, är sjelffallet. Ty
sådana karakterer äro abstrakta. Utan rotfäste uti en tänkande ocb
kännande persons inre, äro de luftiga, sväfvande väsenden, som förlora
sig uti allmänheten af ett begrepp. De äro fantomer, dem den
försinligande konsten icke mägtar uppfånga. Dock synas oss så väl
Diligentia som Negligentia, såsom bärare af allmänna moraliska satser,
icke vara utan all förtjenst tecknade. Hvad åter de verkliga personerna
beträffar, är Palladii karakter mera svagt hållen. Det personliga uti
densamma är nära nog att förflyktigas af allmänna religiösa och
moraliska betraktelser samt lärdomsprål. Också äro de situationer, uti
hvilka han uppträder såsom handlande, nog enformiga, och konflikterna
likaså. Circeji karakter är jemförelsevis raskt och lifligt tecknad.
Engång hemfallen åt Voluptas och hennes gudinna Negligentia, rusar han
hejdlöst fram på förderfvets väg, härunder sällande sig till andra
likstämda personer samt på hvarjehanda sätt begycklande Palladius,
såsom t.ex. (Act. III. Sc. II. p. 49) då denne, som skulle gå först
till kyrkan och derifrån till akademien, för att på sistnämnda ställe
hålla en "oration", hade bett honom allvarligt besinna nödvändigheten
af att väl använda den hastigt försvinnande ungdomstiden:
"När som tu blifwer wår Domprost
Skal iagh skänckia tigh en stoor Ost:
Ty så wäl är tin Predikan giord
Att iagh rätt icke achtar itt titt ord,
Om Staden wil iagh Spassera,
Medh Lustige sälskap Brawera.
Helsa them alla tijt tu gåår
Medh min tienst: ty iagh sielf ey nåår."
Det är numera icke endast lättsinnet som ger sig luft i Circeji tal
och handlingar. Härtill kommer ännu ett bitande hån öfver hvarje
allvarligt sträfvande i lifvet. Den sedliga kraften förslappas
ju längre dess mera. En slaf af sina lidelser, bedrager han, för
att kunna tillfredsställa desamma, slutligen sina egna föräldrar.
De löften att förbättra sitt lefverne, han dessförinnan gifvit
Professor, voro endast toma ord, helst hans föregående uttryck (Act
III. Sc. III. p. 50) till densamme:
"Hwilken kan lefwa allom til lagh"
bevisa frånvaro af ånger och behof af bättring. Först då han blifvit
skymfligen behandlad af Miles, Aulicus och Scriba, ibland hvilka den
sistnämnde (Act V. Sc. I. p. 71) säger:
"Så skal man lära en Drijfware,
Dricka medh Hoffbuss och Skrijfware",
varsnar man en skymt af ånger hos Circejus. Men denna var intet annat
än ett förgängligt foster af ögonblickets ängsliga belägenhet. Ännu, så
fattig och förfallen han än var, hoppades han dock på Virgos kärlek ocb
tillgifvenhet. Men häruti blef han förfärligt bedragen, såsom
nedanstående utdrag ur den långa dialogen uti Act VI. Sc. I. nogsamt
utvisar:
Circ.
Min Jungfru kär, war ganska säl,
At iagh tigh fan war mycket wäl.
Virgo.
Tu talar mächta dristigt här,
Säg, när bleff iagh tin Jungfru kär.
Circ.
Min Roos weet wäl wår kärleek stoor,
Hon tröstar migh iagh wist thet troor.
Virgo.
Tit taal iagh intet lijda kan,
Tin Roos bliffwer iagh ey försan.
Menar tu at iagb är lätfärdigh,
Smikra medh sådan owärdigh?
Ney, mit stand thet ey medgiffwer,
Tuchtigh, sedigh, kysk iagh leffwer.
Tu är migh aldeles obekend,
Tit Ansichte strax från migh wend.
Circ.
Wist äst tu vpföd vthi then Buur
Dher Tygris boor it grymt wildiur.
Födh äst tu vtaff een Leyinna,
Och aldrigh aff någon Qwinna...
Virgo.
Ay twij, twij om iagh hadhe en mun
Aff leer, iagh tigh kyste ingalund...
En Morian äst tu lijker,
Som Lazarus äst tu rijker.
Käre see huru krokot han står,
Hwad är för en Jungfru som tu får?
Circ.
Annat loffwa tu när iagh thig
Gaff skäncker, ach tu lätfärdigh.
Jagh hoppas min hiertans lust,
Wårt giorda bund bär i sitt bryst.
Virgo.
Skal iagh så lijtet wyrda migh,
At iagh bleffwe en sådan gunstigh,
Som står slarffwot til hand och foot,
Ney, packa tigh pocker emoot
Tu har wist speelat Panckerut,
Fnaska tigh strax på dören vth,
Eliest skal tu fast taghas,
Med Eldgafflen hädan jajas.
Then min Kärleek begära wil,
Skal wara rijk Munseur ther til...
Jagh til Fawour thenna här korg,
Ther i kan tu läggia tin sorg,
Bind honom strax vppå tin rygg,
Wandra ther med och war nu trygg...
Circ.
Skamligh fixeras iagh forvist
Aff then som iagh trodde vthan list,
När iagh til hen skencker baar,
Ingen kärare än iagh tå war.
Therföre yngling Exempel tagh,
Troo intet Jnngfruns goda behagh,
I dagh haffwer hon lurat migh,
I morgon kan thet hända tigh,
Äst tu rijk hon wäl tigh lijder,
Bughar, nijger, alla tijder...
Men om Hiulet löper omkring,
Hon tigh tå känner ingen ting.
Jungfruns kärleek kan snarligh fås,
Men såsom wädret han forgås,
Troo frijt Jungfruns taal thet är snält,
Mongen yngling är ther med fält.
Såsom Törne Rooser hölier,
Altså Jungfrun hiertat dölier.
Jungfruns sinne är ostadigt så,
At hon gärna wil älska twå...
Efter denna katastrof, hvars tragikomiska effekt yterligare förhöjes
genom Pediseqva's glåpord emot Circejus, återstår för denne icke mera
någon tröst eller något hopp. Nu ändtligen, ehuru för sent, erkänner
han det sedligt verksamma lifvets sanna värde. Och ett föremål för
menniskornas bespottelse samt förskjuten af alla, klagar han bittert
öfver att dåraktigt hafva följt Negligetias råd, men tillskrifver
dock sin ohjelpliga ofärd i främsta rummet sig sjelf. (Act. VII. Sc.
III.) Genom viljans sjelfbestämning samt genom att tillräkna sig
den derur härsprungna handlingens följder, framstår Circejus såsom
en dramatisk karakter. Såsom individ går han det sjelfförvålladt
elände till mötes: men på sin jordiska lyckas ruiner erkänner han de
ovanskliga sedliga makternas himmelska rätt.
Virgo, denna "fijn Damme", hvars dygder och behag Circejus med varma
färger afmålar, underlåter heller icke sjelf att beprisa sin tukt och
ärbarhet. Hon går och gäller för ett bildadt fruntimmer. Äfven på den
klassiska lärdomens fält visar hon sig bevandrad. Men snart röjes
dock hvars andas barn hon i sjelfva verket är, ehuru den förblindade
Circejus först sent kom till denna erfarenhet. Nu öppnas ändtligen
hans ögon, och han fann sin dyrkade Virgo vara en ytterligt flärdfull
varelse, utan hjerta, utan kärlek, utan trohet. Då skyr han icke att
framställa denna från all sann qvinlighet emanciperade menniska såsom
en typ af hela könet. Något sådant synas åtminstone hans reflexioner
antyda. Eller kanske gällde desamma endast denna Virgo ooh hennes
gelikar.
Uti de gamla mysterierna och moraliteterna är icke sällan en
_bondekomedi_, utan förbindelse med handlingen, inflätad.[296] En
dylik, benämnd _Facetiae Intercalares_, förekommer äfven i Surge,
med andra personer än de i hufvudhandlingen. Men bihandlingen, om
man så vill kalla den, uti dessa "facetiae" utgår ur samma idé som
hufvudhandlingen. Bönderne, så väl de "flijtighe" som de "oflijtigbe",
hafva samma skyddspatronessor som Palladius och Circejus, de förre
nemligen Frw Deligensa och de sednare Frw Neglagensa. Flitens och
lättjans motsatta följder framställas äfven här. "Mellanspelen i
Surge utgöra en lägre, plumpare, af bönder framställd behandling af
samma ämne, som den egentliga komedien".[297] Dessa (särdeles Fac.
Interc. II) lemna en liflig skildring af den orättrådighet och det
förtryck, kronans uppbördsmän och krigsfolket, såsom kändt, på den
tiden utöfvade i vårt land emot bönderna. Uti sistnämnda Facetiae
erlägga Styrbiörn och Dragwaal, med illa dold satir, åt fogden
kronans orätt debiterade skatt jemte thy åtföljande skäncker, men
Tubbe och Nimmergodt (Fac. Int. III) betala honom med annat mynt:
Praetor.
Gudz frid, tagh i stallen min Häst,
Gif honom gryn och Hwete bäst.
Gif Brennewijn, lät duka Bord,
Hör Siik, när iagh talar itt ord.
Tubbe.
Hör, stöt man pasligh Buss, Hwadan kom tu
Eller hwem lade tigh til wår by nu.
Jagh troor wist i dagh tigh ey hugg tryter,
Endoch tu så stort mz orden skryter.
Nimmerg.
Tu ledes widh lefwa som iagh förstår,
Rätt strax min Brunsbijla på tin rygg går.
Praetor.
Bonden är galen som iagh weet,
Jagh är Fougden erh öfwerheet.
Skatten skolen i lefrera,
Ther til skäncker ytermera.
Men desse låta ej skrämma sig. Praetor och hans "Poicke" blifva slagne
och taga till flykten:
Praetor.
Bonden är galen mz Yx och Knijf,
Medh foten frälsar iagh mitt lijf.
Puer.
Jagh taar Wååtsäcken och löper til foot:
Förthy the basta sönder hwar min knoot.[298]
Då fogden följande gången (Fac. Int. IV) besökte Tubbe och Nimmergodt,
erinrande dem om den förra undfägnaden, säger
Tubbe:
Käre Husbonde iagh har ondt i mit öra,
Jagh hörer ey hwadh ord i nu här föra, och
Nimmerg.:
Käre Husbonde wij eder ey kände,
Wij wiste ey hwart edert ährande lände.
Men då Praetor härtill genmäler:
Hörer bonden hwilken en skälm,
Bättre iagh rister tigh Grå hielm.
Nogh mins iagh wäl tin rustiga yx,
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Om medeltidens skådespel - 10
  • Parts
  • Om medeltidens skådespel - 01
    Total number of words is 3911
    Total number of unique words is 1705
    17.9 of words are in the 2000 most common words
    25.2 of words are in the 5000 most common words
    29.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 02
    Total number of words is 3974
    Total number of unique words is 1943
    14.8 of words are in the 2000 most common words
    20.7 of words are in the 5000 most common words
    25.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 03
    Total number of words is 3974
    Total number of unique words is 1968
    17.3 of words are in the 2000 most common words
    24.1 of words are in the 5000 most common words
    28.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 04
    Total number of words is 4027
    Total number of unique words is 1883
    17.5 of words are in the 2000 most common words
    25.4 of words are in the 5000 most common words
    29.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 05
    Total number of words is 3972
    Total number of unique words is 1889
    17.5 of words are in the 2000 most common words
    26.1 of words are in the 5000 most common words
    29.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 06
    Total number of words is 3952
    Total number of unique words is 1770
    17.7 of words are in the 2000 most common words
    26.0 of words are in the 5000 most common words
    30.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 07
    Total number of words is 4008
    Total number of unique words is 1956
    17.8 of words are in the 2000 most common words
    24.8 of words are in the 5000 most common words
    28.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 08
    Total number of words is 3831
    Total number of unique words is 1937
    12.3 of words are in the 2000 most common words
    17.3 of words are in the 5000 most common words
    19.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 09
    Total number of words is 3920
    Total number of unique words is 1824
    16.9 of words are in the 2000 most common words
    24.7 of words are in the 5000 most common words
    27.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 10
    Total number of words is 4006
    Total number of unique words is 1835
    17.5 of words are in the 2000 most common words
    24.0 of words are in the 5000 most common words
    28.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 11
    Total number of words is 3688
    Total number of unique words is 1707
    15.4 of words are in the 2000 most common words
    21.0 of words are in the 5000 most common words
    24.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 12
    Total number of words is 2534
    Total number of unique words is 1298
    19.4 of words are in the 2000 most common words
    27.6 of words are in the 5000 most common words
    31.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.