Om medeltidens skådespel - 08

andra författare, varit justitiae administrator i Pommern. Men af en
"Kongl. May:tts Resolution gifwen des Häradhz höfdingh på Gåttlandh
wällb. Jacob Chronander", daterad Hamburgh 28 Sept 1667 och förvarad
i Svenska riksarkivet, inhemtas att han den 22 December 1660 fått
fullmakt på denna häradshöfdingetjenst och nu konfirmeras dervid.
Samma resolution innehåller härjemte, att Chronander begärt "nu
såsom tillförna om een Nådig Dimission ifrån Praesidentz Tiensten",
emedan häradshöfdinge- och presidentssysslorna i förening voro
för mycket att sköta. H.K.M. samtyckte till denna begäran, dock
så att Chron. skulle behålla presidentsplatsen hela året 1667 och
njuta fulla lönen. Till sistnämnde plats, som möjligen varit ett
öfverborgmästareembete, kom Chr. åtminstone redan i början af
1661. Ty "Wisby Rådstugfu-Rätts" protokoll 1661 innehåller härom
följande underrättelse. "Anno 1661 den 11 Februarij höltz allmänna
Rådstugu, öfwerwarande Hr Gouverneuren Wälb:ne Peer Flemming, sampt
och samptllige Borgemästare och Rådh. Giorde, effter föregångne
wanhlige Ceremonier, Hr Jacobus Chronander sin Borgemästare Eedh,
att wara Wijsby Stadz Praesident, och hans fullmacht i samptlige
Borgerskapetz närwaro oplästes." Han, som sålunda nära nog samtidigt
hade erhållit begge de förenämnde tjensterna, höll, såsom 1661 års
dombok för Gottlund utvisar, den 4, 5 och 6 februari "lagha tingh
mädh menighe man aff norra tredinghen" samt tillkännagaf, "tå nu
Nembdhen satt war och tingh lijst", att honom blifvit allernådigst
anförtrodd "Häredtzhöffdingz tiänsten öffwer Gothland, såsom
giffna fullmacht i Bookstaffwen uthwijser, then han begäradhe, att
Befaldningz Mannen wille låta för Allmoghen, såsom sedwanligit ähr,
vpläse." Vidare upplyses, att edens afläggande, enligt guvernören
Fritz' muntligen gifna befallning, skulle uppskjutas till dennes
ankomst, som "tå effter afflagdh Eedh honom wärkeligh jnstallera
skole; medler tidh eij mindhre såsom sedermehra betrachta sin
ämbetess plicht och en rättsinnigh domare Eedh, ther han och
för dhetta i sitt förrigha domare ämbete, och afflagt hadhe."
Beträffande åter presidentstjensten i Wisby, från hvilken, såsom
sagdt, afsked beviljades åt Chron. 1667, befullmäktigades, enligt
svenska riksregistraturet, Pedher Gråå till densamma den 6 Mars 1669.
Emedan uti denna fullmakt säges, att "embetet nyligen är vordet
vacant och ledigt", torde Chron. ända till den 17 Juni sistn. år, då
Gråå, enligt Wisby rådst.rätts prot., presenterade sin fullmakt och
aflade ed, fortfarit med förvaltningen af detsamma. Ehuru Chron.
blifvit utnämnd till häradshöfding öfver hela Gottland, befinnes
domsagan likväl redan under hans tjenstetid såsom domare derstädes
blifvit delad, och han förthy inskränkt till häradshöfding endast
för södra befallningen, uti hvilken befattning han qvarstod till mot
slotet af 1689, då den 6 November Daniel Lindelii fullmakt att vara
häradshöfding öfver södra befallningen på Gottland publicerades.
Denne utnämndes till sagde tjenst, "emedan ett häradshöfdings ställe
upå Gottland är kommit att blifwa ledigt, förmedelst det at den förre
häradshöfdingen därsammastädes -- -- -- Chronander för sin ålder ock
andre tilstötande swagheters skuld sitt ämbete som sig bör, icke
aldeles förmår at förträda." (Riksreg. 1689 Aug.)[274] Chronanders
lefnadsomständigheter efter denna tid äro okända.
Chronanders efterlemnade dramatiska skrifter äro de redan nämnda
_Surge_ och _Bele Snack_. Vi skola nu i texten ordagrannt meddela
det oss gifna utdraget af förstnämnda skådespel, med uteslutande
endast af några få ställen, hvilka synats oss alltför mycket såra
anständigheten. De särskilda scenernas innehåll införas äfven från
Törnegrenska manuskriptet i oförändradt skick. I noterna bifogas
några tillägg ur den från K. bibliotheket i Stockholm godhetsfulIt
meddelade fullständiga afskriften af i fråga varande skådespel.



SURGE
Eller
Flijt ooh Oflitighetz Skode Spegel
Författat vthi een Lustigh Comoedia.
I hwilken Lättia och Flijtigheet, besynnerligen bland studerande
Personer, med sine rätte Färgor, brede widh begges theras
åtskilliga vtgång beskrifwes:
Hwar vtinnan och Lärdom och skickeligheet, som aff bokligha
konster hämptas, sampt thess beståndigheet, mz andre förwanskelighe
håfwor och Ähra, mz thes obeståndigheet jämnföres.
Hwilken bleff vtij Åbo An. 1647
den 6 Maji, som war 2. Daghar effter at the
XVIII PHIL. CANDIDATI Gradum Magisterij med stoor Solennitet
antogho, hollen och Celebrerat.
Sammansatt, AUTHORE
JACOBO P. CHRONANDRO,
W-Gotho, Reg. ibid. Acad. Alumno.
Sumptibus Anthoris
Tryckt aff Peder Wald, Åhr 1647.

Viro Iuveni
Politissimo ac Clarissimo
DN. H. JOHANNI S. WASSENIO
VV-GOTHO,
Min Högtährade Trogne Broder
Wil iagh bafwa thenna min
Skode-Spegel till itt fast
broderligit wenskaps tekn
ocb Congratulation dedicerat och förährat.

Clarissime Dn. M. Wasseni.
Jagh håller onödigt thenne min ringa Invention och Dicht vrsächta:
ty först är nogsamt kunnogt at liufliga Comoediers vpdichtande
är en gammal och lofligh plägseed, hwilken en part meena at the
berömlighe Athenienser haffwa först vpfunnit, thet och sedan många
fömemlighe Philosophi haffwa effterfölgt, sig ther med itt odödeligit
nampn förwerffwandes. Ther til med förer en höfligh Comoedia ey
ringa nyttigheet medh sigh. Ty hon är intet annat än en affmålning
hwilken oss föreställer huru vthi werlden tilgår, hwar aff wij
kunna menniskiornes leffwerne lijka såsom vthi en Spegel beskoda,
altså ther igenom ransaka oss sielffwa, och ey sällan wachta oss
för tilstundande olycka. Hennes nyttigheet består och ther vthinnan
at aff Comoediers Speelandc Corrigeres och rättes ohöflige och
Bondachtige seder både vthi åthäffwor, affecter och Taal, Hwilket ey
är en ringa nyttigheet.
Hwad lust och liufligheet, ther hon höffligen brukas, vpwäckes, kan
hwar och en som på sådanna speel haffwer tilstädes warit, hoos sigh
besluta.
Thet synes och en deels nödigt wara, at höfliga Comoedier bland then
studerande vngdomen framställes: Ty han haffwer träffwat sanningen
then som sade:
Interpone tuis interdum gaudia curis,
Ut possis animo quemvis sufferre laborem.
Item Johannes Lauterbachius säger:
Seria non semper tractare negotia prodest,
Sint quandoq' bono seria mixta sale.
Ja aff Comoediers Speelaade wederqwekes och vpfriskes ens studerande
Persons Sinne och Minne, hwilket vndertijden aff långwarachtig
studeringar mycket förswages och forderfwes, och om en Studiosus wil
med frucht sina studier handla så moste han wara frisk, lustigh och
gladh.
För tesse bemelte orsaker syntes migh och loflight wara mit ringa
ingenium vthi samma öffning pröffwa och lita en Comoediam, aff
giffwen lägenheet publicera och vtgå, angåendes mäst oss, som i thet
studerande ståndet wistas.
Så emädan Tua Claritas, Clarissime Wasseni är med sådant förstånd
och högha gåfwor aff Gudi beprydd at Tua Cl. är aff Vendå facul:
Phil: nu ibland the Aderto mz stort beröm Philosophiae Magister
solenniter ythropat och Krönt, och thet mz Tuae Cl. bekantes
alsomstörsta Congratulation: Ty är iagh i synnerheet förorsakat at
glädias öffwer Tae Cl. lyckelige success, besinnandes then liuflige
broderkärlige och ovplöselighe wenskap som wij ifrån wår barndom
hafft och än dagheligen haffwa, tilägnar altså mig then wälgång
och lycka, såsom och (hwilket Gudh affwende) olycka, som tigh
wederfares, effter wij til personerna, oansedt Twå doch til sinnen
för wår ståndachtighe samdrächtigheet En ära. Hwad är liufligare ja
nyttigare än haffwa en sådaa trogen wen, then haa, såsom sig sielf
troo och i moot och medgång sigh på fördrista kan? En sådan wenskap
är migh aff Ta Cl. stedze wederfaren, altså fordrar wår broderligha
wenskap at iagh thenna min wälmenta Dicht til itt brodertaksamhets
tekn och Congratulation vthi sönnerheet Tae Clti offerera skal,
intet tvijflandes vthan Ta Cl. thenna til ähra och Fraternitatis
monumentum giffwen skänck, för tin wanlige broderlighe affection
vptaghandes warder. Gudh som tig höga gåffwor förlänt haffwer, styre
them til sins nampns ähro och än wijdare förmeere, Tig til odödeligt
nampn, Mig til stadig frögd och hugnat
T:ae Cl:ti
Trogne Broder Altijdh
Chronander.
Skriffwit i Åbo S. Johannis Dagh 1647.

Censura.
Tria hominum genera esse svavissimus Graecorum poëtarum Hesiodus jam
olim, et ex illo summus iste philosophorum Coryphaeus Stagirites
observarunt: Primum videlicet eorum qui suâ sponte quid agendum
perspiciunt idq' vel sine monitore agunt, et alacriter exequuntur:
Secundum eorum, qui licet ipsi quid gerendum et faciendum per se non
intelligant, alios tamen bene monentes et sana consilia propinantes
lubentes gratoq' animo audiunt ijsdemq' obsequuntur: Tertium vero
omnium deterrimum ac plane deploratum eorum est, qui nec ipsi quid
designandum aut qvomodo vivendum ex se ipsis assequuntur, nec
alios honesta et utilia svadentes ullatenus admittunt aut sanis
et utilibus admonitionib' locum relinquunt. Isti ut omninm etia
hoc tempore rarissimi; illi freqventiores: Ita hi proh nefas! plus
satis freqventes. Et ne longius abeatur, vel in hâc ipsa regiâ et
florentissimâ Acad. per Dei gratiam non desunt felicissima ingenia ex
variis nationibus, quae ad omnigenae virtutis solidaeq': eruditionis
arcem plenis passibus grassantur, Alij Ductores suos haud segniter
nec absq'; successu consequuntur; ita, quod dolendum est, hic
ut in omni loco, conditione atq': officio inveniuntur, q' omnes
bene monentes spernunt suis moerorem intolerabilem sibiq'; ipsis
indubitatum exitium attrahentes. Illos quippe et istos gloria, decus
et praemia manent; Hosce pudor, dedecus et extrema miseria expectat.
Quae omnia ingeniose satis inter regiae hujus universitatis alumnos
Praestantissimus Juvenis Dn Jacobus P. Chronander W-G praesenti hac
comoediâ expresserat; proinde haud indigna videtur, quae non tantum à
liberalium artium studiosis relegatur, sed etiam à quovis mediocris
conditionis ponderetur. Neminem lacessit; nisi vitia ijsdemq deditos:
et cumprimis Negligentiae. Legat igitur in officio diligens et
recreabitur. Legat et relegat etia negligens et, si modo emendabilis,
emendabitur. Etiam atq'; etiam candid' lector valeat
Mich: O. Wexion'.
p.p. et Fac. Phil. p.t Dec.

Prologus.
Edle, Wälborne, Gunstighe,
Höglärde män, förståndighe
Frwer, Jungfrver, Matroner,
Wäll Studerande Personer.
Hwarföre wij så gladeligh
Ära hijt komna eendräkteligh,
Kan nogh förståås vthan många ord,
Fast man intet blifver kundgiord,
Een Comoediam wij nu akta
Medh wår Sermon här betrakta,
Hwilken är stält eenfaldeligh,
För några dagar hasteligh
Til een ringa tienst och behagh
Wåre Vnge Magister i dagh,
Och wilia medh thetta wårt Speel,
Glädias medh them, öfwer then deel,
Sampt heder och så stoora ähra,
Som Gudh monde them beskära, etc. etc.[275]


Act. I. Scena I. Diligentia.[276]

Scena II.
Negligentia, Circejus, Tubbe, Nimmergodt, Dragwaal, Styrbiörn.
Neglig.
Sälsamme ordh iagh här hörer,
Them Diligentia förer,
Skammeligh hon mig förtalar
Ähndoch iagh alla hugswalar.
Hon skäms ey att Ungdomen råda
Sigh att tiena vthan all wåda,
I synnerheet hon locka will
Studenterna från migh här till.
The som henne troo äre dårar
Och fälla medh tijden tårar.
Hoo will låta sigh bedragha
Medh Studering så förswagha?
Therföre O Yngling hör mit taal,
War ey så lätt holla tigh faal,
Ty hwad gagnar så högeligh
Studera här bedröfweligh?
Werldzlig Wijsheet förbudin är
Aff Gudi Skriften Witne bär.
Ja, mången wijs blifwer een took
När han förmodar blifwa klook,
Lärdom kommer trättor åstaadh,
Een olärd lefwer trygh och gladh.
Sedan när tu tå omsider döör
Käre hwem troo tigh ähra gör?
Therföre tigh ingen lyder
Hwilket iagh Styrker ocb biuder.
Men hören ynglingar käre
I min tienst i tienligha äre,
Här fån i lustighe dagar
Och alt hwad eder behagar,
Dansa, Springa och så spassera
Sköna kläder ehr stoffera,
Hwar dagh dricka will iagh lofwa,
Sedan till middagen soffwa,
Frukost skal strax ferdigh wara,
Jagh will för ehr intet spara.
Medh arbeet iagh ingen möder,
Men i wellust mina föder,
Circejus witner thet samma,
Willen i hans ord anamma.
Studenten Circejus, bönderne Tubbe[277] och Nimmergodt följa hennes
råd. Förgäfves varna Styrbiörn och Dragwaal, samt hota med Fogden som
will kräfva skatten.

Scena III.
Stndenten Falladius frestas af Negligentia biträdd af Circejus,
men afhålles genom Diligentias råd.
Chorus.
Vivat ter felix Christina Augusta perennis.
Regnet ter felix Regina Togaq' Sagoq'.
Vivat fundatrix nostri nutrixq' Lycei.
Facetiae Intercalares.
Tubbe och Nimmergodt äro pä en krog och dricka "Altrakant"
(l. "Alekant"). Cellarius gör räkningen till 1 Rdr,[278] men
gräl uppstår och han fär slag af yxhammaren.


Act II.

Scen. I.
Circejus, Virgo, Pediseqva, Cupido, Cellarius.
Circ.
Nv äre the bäste Vngdomsdagar
Ware Lustigh migh behagar,
Guld och Penningar ey feelar:
Ty them migh Fadher meddeelar.
Hwadh Fadher itt helt Åhr samkar
Medh arbete och swåre tanckar,
Spenderar iagh een lustigh Qwäll
På Speleman, Wijn, Miödh rätt wäll.
Häraff är iagh i stoor Respect,
Alt hwad iagh gör thet synes tächt.
Bröder alla wara wilia
Och ingen migh från sigh skilia.
Doch intet iagh studerar högt,
Ther till är ey mitt hierta bögt,
Bättre Dagher haffwer iagh fört
Än swälta misereres törst
När andra the läsa och waka,
Monde iagh på Wijnet smaka.
Om någon han Disputerar,
Strax min näfwe praesiderar,
Och när iagh blifwer Opponent,
Will ingen wara Respondent;
Ty fåår iagh fram itt Argument,
Thet andra kan han swara sent;
Doch om näfwen ey haar framgång,
Skall iagh lijkewäl göra bång:
Ty Archipraeses iagh widh sijdan bär,
Han får strax Heus vthan beswär.
Men een Jungfrw migh beweeker,
Medh then jagh dansar och leeker.
Sardanapalus een Konung
War ooh lustigh, När han war vng.
Ach sij iagh seer en Jungfrw Skön!
Till henne steller iagh min bön.
War sund och säll tu fijn Damme.
Virgo.
Jagh önsker Ehr och thet samme.
Circ.
Täckes min Jungfrw hwijla en stund
Mädan att wij göra förbund.
Virgo.
Tijden medhgifwer ey snacka,
Doch will iagh min Herre tacka.
Circ.
Källarswen, Wijn och Miödh bästa
Giff' hijt, tigh lyster iagh gästa.
Virgo.
För min skull thet ey behoff göre,
Far wäll, iagh rädes att thet spörs:
Förty ingen nogsampt sigh wachtar
För folks taal, thetta betraktar.
Min Modher baad och alwarligh
Migh igen komma rätt snarligh.
Circ.
Ack Lilie green och sköne roos!
Gack ey hastigt från migh tin koos.
Een goodh Skåål iagh tigh till dricker.
Virgo.
Tacksäijelse, om thet sigh skicker
Så dristigt hoos obekända
Sigh ställa, mycket kan hända.
Circ.
Tu sköna Nympha är behagligh,
Blijf migh en Wen altijdh dagligh,
Migh behagar tin skön gestalt,
Tin sedigheet och öfwer alt.
Apelles ey conterfeger
Then sköne skapnat som tu äger:
Som Stiernor tin ögon Skijna,
Ansiktet Rubiner fijna.
I hwar tin kind är en Roos rödh,
Aldrigh borde tu blifwa dödh.
Aff titt taal hiertat kitlar;
Medusa gulhåår här glitrar.
Tin mun är sötare än Socker
Tin fingrar är små Gulddocker;
Som Hesperus pä Himmelen ståår
Pryda tigh Läppar och ögnehåår.
Tin hals är som hwijt Elphenbeen,
Brysten som Alabastersteen.
Som Nächtergaal klingar tin Röst,
När tu talar får iagh stoor tröst
I titt kött pryda tin senor,
Rödt silke äre tine små ådror;
Händer, Armar, alla Lemmar,
Aff stoor skönheet thet alt glemmar.
Ehwar tu träder strax en Roos
Yprinner, Som een skön Turkoos.
Jupiter aff Calistonis
Skönheet betogs och Junonis;
Men tu är fast mycket Skönare;
Ey war Dido prächtigare.
Paris han Venus tildömde
Äplet, och Minervam glömde:
Men om thet efter min dom ginge,
För alla tu Guldäplet finge:
Ty tin Skönheet migh behagar
Såsom hände fordom dagar,
Att Eyryale alla beweekte
Och Sthenyo, när Ögon leekte.
Hercules för Dejanira,
Pelops för Hyppodamia,
Æneas för Lavinia,
Vtstodo fältslagh, för än thee
Them finge, thetta märk och see!
Medh Löpande Hippomenes
Atalanta han wan, man läss;
Sä will iagh medh en Starck Hielte
Fäckta om tigh, fast han migh fälte.
Laertes han köpte sin brudh
Euryclea efter påbudh,
Wore tu så för fint guld faal
Köpte iagh tigh med liufligt taal.
Och Amor tu är så hätsk och gram
Som Enceladus geer tu flam.
Om tu neekar iagh förkalnar,
Som gräss aff Solen förfalnar.
Tå Anaxarete hon försköt
Iphis, han strax sitt lijf vtgöt;
Jagh troor thet samma om migh talas,
Om iagh ey aff tigh hugswalas,
Altså Cupido Bogan spänd,
Medh kärleek tu Jungfrwn vptänd.
Hade iagh Apollos Skäckta
Jagh tigh sköte att intet häckta;
Doch intet felt, som honom förtröt,
Tå han Cyrenes för Daphnes sköt.
Ach saligh then dagh vprunne!
Om iagh tin kärlek här wunne.
Cupido.
Jagh skiuter nu medh min bogha,
Tu skalt känna kärleks Logha,
Doch thetta iagh tilkenna gifwer,
På sidstonne hon falsk blifwer.
Virgo.
Hwadan kom thet Venus swäfwar,
All min kropp aff Kärleek bäfwar!
Jag tänckte som Orithia
Och Electra migh ey befrija;
Men nu skiutas kärleks Strålar,
Jagh fångas aff Elskogs pålar.
Ingen Jungfrw så kysk finnes,
Vthan hon aff kärleek winnes.
Juno, Rhea äre Gudinner,
Cupido them bådha hinner.
Fast wij subtil ära i taal och lagh,
Medh Venus tappa wij doch fältslagh,
Troo migh iagh haar thet försökt bäst,
Venus är een oroligh gäst:
Ty hon kan mootstå hans snara,
Therföre will iagh tigh swara:
Skulle nu icke tin sedhigheet
Beweeka migh till kärligheet,
Wore Hiertat en hård Demant
Jagh är tin tröst och edla pant
Marpessa hafwer Ida vtwalt,
Försköt Apollo när thet galt:
Altså för någon Vngerswen
Wälier iagh tigh till bäste wen.
Vti Tiugu Åhr Penelopes
Span och Wäffde för Vlysses.
Ems på Leander tänckte:
Ty för hans dödh hon sigh dränckte.
Helena sina ådror vpslogh
För Paris och sitt Lijf borttogh.
Cleopatra Antonius
Alcestis sin Wen Admetus,
Elskade och vtaff Hiertans grund;
Så kär äst tu migh vti all stund,
Blifwer tin Wen vti Ährligheet,
Här är min Hand medh sedigheet
Doch ey otrohet emoot migh haff,
Som Jason Medea öfwergaff,
Gör tu thet, iagh medh Porsia
Kortar mitt lijff och Pantea.
Circ.
Haff tack Jungfrw för Liufligh Swaar,
All frögd migh thenna stund tilbaar.
Medh migh Paeana nu siunger
I Nymphae medh Engla tunger!
Om tu mitt Lilla Hiertekorn
Kommo vthi nödh, ia dödzens torn;
Som Orpheus sin Wen bäste
Eurydice, iagh tigh frälste,
Thenna guldkiäd för min skull bär,
Tänck vppä migh fierran och när.
Tolf Gylden geer iagh tin pijga,
Wår Kärleek skall hon förtiga.
Pediseqva.
Troheet och tienst iagh bewijsar
Hoos hwar man tigh högt beprijsar.
Virgo.
Hwad skall iagh gifwa tigh för skänk?
Circ.
Ach Hiertans Wen ey ther om tänck.
Virgo.
Doch itt Fampntagh, iagh är tigh hull.
Circ.
Ach thet war bättre än alt mitt gull!
För then gunst sig hiertat gläder,
Tungan och frögdesång qwäder.
Nödigt skildes iagh från tigh bort
Thet moste doch skee på een tijdh kort.
Virgo.
Ey behagar mig thetta taal.
Circ.
Min frögd, giff tigh till ingen qwaal,
Möt migh igen om tree dagar.
Virgo.
Thetta hans taal migh behagar;
Doch medh Wartekn thet stadfäst,
Till thes att wij mötas här näst.
Circ.
See här min Ring och Armeband,
Tagh them medh tin snöhwijta hand.
Virgo.
Far wäll, Gudh han tigh bewara,
Ifrån all Olycka och Fahra.
Circ.
Ach hör Jungfrw lijtet bijda:
För tin bortgång får iagh qwijda!
Virgo.
Tin wåte kinner iagh klappar,
War till fredz tu migh ey tappar.
Circ.
Haf tack för gunst tu bewijsa,
Far wäll, nu fick iagh goodh lijsa.
Cellarius.
Ey penningar iagh än bekom,
För Wijnet hör min Herre from.
Circ.
Hey, Hey, käre, tagh icke pant!
Jagh betalar tigh wäll sielffinant
Cellar.
Een sådan gäst kan behöfwas,
Aff honom iagh ey bedröfwas.
Fem kannor togh han, iagh skref Siu.
Så skall man skriffwa X för V.
Men iagh förstår then frija will,
Moste intet knyta pungen till.

Scena II.
Palladiaa, Mercator, Circejus, Aulicus.
Den förete, ehuru i stort behof af kläder, köper dock böcker hos en
handlande. Circejus och en "hofbuss" köpa kort, terning, svärd, krut,
nya kläder och gyllenduk till en tröja åt Virgo.[279] Af böcker
värderar Circ. blott Cornel. Agrippa, som säger att lärdom är onyttig.
Sedan göra båda narr af Pallad. och vilja ehuru förgäfves locka honom
från sina böcker.

Sc. III.
Palladius, Professor.
Pallad. går till Prof. och klagar att han ej förstår "Philosophian"
samt begär handledning.[280] Får derjemte uppmuntringar, och tackar.
Chorus.
Crescant Sveciaci Gothiciq' Columina Regni
Qvina: Micent Proceres, Stemmata clara cluant.


Actus III.

Scena I.
Circejus, Servus, Virgo.
Circejus lemnar ett gladt sällskap för att efter aftal möta Virgo;
han begär åter sitt "Wartekn", sitt armband och sin ring, men hon
säger sig tappat dem. Circ., dermed tillfreds, föreslår brädspel,
sedan han skänkt henne gyllenduk, och förlorar derpå damask till en
kjortel. Sedan dansas efter musik, och sist låter Circ. sjunga en af
honom författad
En Ny Wijsa.
Siunges effter then Werssen
Frijar tu til then Rijka, För hennes Rijkedom.
1.
Intet högre bepryder
Een Jungfrw aff vng åhr,
Ähn sedigbeet och Dygder,
Wisserligh hon tå får,
Then henne högt begärer.
Aff Hiertat och altijd ährer
I Kyskheet menar iagb.
2.
På tigh altså, Mijn Lilja,
Jagh täncker vthan List:
Ingen skal oss åthskilia
Ty tu är then förwist,
Såsom Dygden högt wärderar,
Troheet och så praesenterar
Med tuckt och sedigheet.
3.
Som Diuren aff glädie springa
Emoot Sommaren blijdh,
Ty them kan tå ey tvinga
Winterens hårda tijdh;
Altså tu migh och hugswalar
När tu liufligt medh migh talar
Min Sorg förswinner bort.
4.
Herrans ord tröstrijkt sjna
Aff tigh och dyrkas högt,
Ja til Kyskheten fijna
Är och titt Hierta bögt;
Sedigt tu tigh Modererar,
Tin tienst och Accommoderar
Efter hwars Dignitet.
5.
När iagh och Skodar lenge
Tin Snälheet vndrar migb:
I taal Swaar och omgenge
Är tu allom liufligh,
Tit Gemöte migh behagar,
Tin Gestalt och alla dagar,
Dägligh är tu försan.
6.
Tina dygder vtföra,
Kan iagh ey Hiertans kär,
Doch wil iagh them kundgöra
Korteligh, mark nu här:
All sedigheet som kan falla
Aff Damer och Jungfrwr alla
Är tu begåffwat medh.
7.
Jagh märker och begrundar,
Ach tu fijne Coral,
At nu snarligh tilstundar
Then tijdh iagh reesa skal.
Lät migh tin kärleek doch winna,
En stadigh wen hoos tigh finna,
Ehwar wij mötas åht.
8.
Min ringa dicht fuländar
Jagh nu, O Sköna Dam,
Och henne tigh forsender
Aff stoor kärlighets flam.
Låt henne tigh behaga
Titt Hierta och til migh lagha,
Ach min Lust, Hiertans frögd.
Hvarefter de skiljas under kärleks-försäkringar.

Scena II.
Palladius, Circejus.
Pallad. frestas åter af Circ. men gifver denne i stället goda råd,
som han visar från sig med förakt.

Scena III.
Professor, Circejus.
Prof. grälar på Circ. för hans liderliga lefverne. Denne gör först
svaga ursäkter, men gör sedan löfte om bättring.
Chorus.
Brahaeus vigeat Magnanimus Comes
Cancellarius et Pieriae domus
Nostrae in secula cana
Optat nostra Academia.

II. Facetiae Intercalares.
Styrbiörn, Dragwaal, Praetor och hans Poicke.
Styrb.
Hör Granne Dragwaal, iagh hafwer förståt
At wår Vtridare han kommer bråt,
Pälsagiälan wil han af oss hafwa,
Landgillet, Taxen skola wij och skaffwa.
Dragw.
Meera hör tu, meenar tu han glömmer
Smörskatten, then han så högt berömmer;
Tro fritt Vtridaren thet ey göret:
Ty han skiärmiserar dicht med smöret:
Jagh hörer bär kommer och Fougden wår,
Therföre laga, att hoos oss wäl tilstår.
Styrb.
Min Kona skal rät strax bryggia och baaka,
Gott Brännewijn kan och Fougden smaaka.
Dragw.[281]
Styrb.
Tyst, sij Fougden kommer sielff nu starck,
Tagh myssan aff, gör kors och nigh til marck.
Praetor.
Gudz frid, i Dannemän båda,
Eder monde iagh öfwerråda.
Chronans skatt migh strax nu gifwer,
Så mycket iagh på eder skrifwer.
Styrb.
Heyle, tagh strax Husbondens Häst i stal,
Thet bästa Höö och Haffre tu gifwa skal.
Huru mycket är innevarande åhr
Ära wij skyldigha, Husbonden wår?
Praetor.
Först 6 Daler och 10 Marck,
Ther til tre Daler: thetta märk,
Siutton daler gör thet tilhoop,
Skal tu förstå, tin gamble took.
Styrb.
Gudh han löne wår Husbonde therför
Een rätt räkning han medh oss båda gör.
Här är therför, Husbonde wår skatt al,
Såsom Dragwaal och iagh vtleggia skal.
Jagh wil och förähra Husbondan min
It sköna paar Strumpor och Klippingz skin.
Dragw.
Jagh gifwer och en stoor förgyltan skeed,
Jagh skal och senda en Oxe efter plägseed
Itt wäl skrifwit Supplicas iagh frambär,
Till Husbonden är wårt högsta begär,
Laga så, att wij icke meera skula
Skiutza och maata the Knechtarna fula.
För thy när the komma i wårom gåla
Snoka the i hwar wrå och ära snåla.
Heylin, Drengen och migh strax köra the vth
Medh sina Kroksablar och hwassa Spiut;[282]
Styrb.
Hossbonde the rijda och wår Hors så fort,
At the på stunden kasta fölet bort
Haa wij ööl, til wår Dotter han frijar,
När thet blir alt, han oss båda hijar:
Han rister och skakar mitt gambla skegg,