Om medeltidens skådespel - 06

Total number of words is 3952
Total number of unique words is 1770
17.7 of words are in the 2000 most common words
26.0 of words are in the 5000 most common words
30.7 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
berättelserna om Abrahams offer, Sodoms undergång, profeten Jonas,
Daniel i lejonkulan, den vise Salomo, den tappra Judith, den fromme
Tobias, Jakob och hans tolf söner, den kyske Joseph, samt den
gudfruktiga Susanna. Denna sistnämnde "komedi", som var särdeles
omtyckt och äfven blifvit uppförd i kyrkor, framställde dock många
ganska verldsliga scener. Ur nya testamentet dramatiserades
förnämligast några parabler, såsom den om den förlorade sonen, den rike
mannen och Lazarus m.fl. Inblandade enskilda sånger och körer gåfvo
någon omvexling åt dessa enformiga skolkomedier, hvilka, så
bristfälliga de än voro, dock ännu i det sjuttonde århundradet voro
mycket omtyckta och upphörde icke förr än mot slutet af det adertonde
seklet. Dock synas uti sistnämnde sekel nästan endast verldsliga
stycken hafva blifvit uppförda i skolorna. Beträffande skolkomedierna
kan här till slut tilläggas, att ämnet till desamma äfven togs från
skol- samt isynnerhet studentlifvet.[197]
Också Jesuiterne läto uppföra skådespel uti sina udervisningsanstalter.
Grundämnet var bibliskt, men så utblandadt med klassiskt-mythologiska
och profanhistoriska tillsatser, att det andeliga innehållet härigenom
blef alldeles förflyktigadt, helst operan och balletten äfven inmängdes
uti dessa sinneberusande dramatiska kompositioner. Allt var beräknadt
på yttre effekt: de praktfulla kostymerna och dekorationerna, det
konstrika maschineriet m.m. Också uppfördes dessa skådespel inför en
publik, der tillochmed kejsare, konungar och andra furstliga personer
sågos bland åskådarena, af en ungdom som tillhörde den högsta
aristokratin. Jesuiterordens upplösning gjorde ett slut på dessa
representationer.[198]
Medeltidens andeliga skådespel, mysterierna, fortforo i det sextonde
århundradet nästan öfverallt att åtnjuta den stora allmänhetens bifall.
Dock var reformationens inflytande på dessa dramer i protestantiska
länder genomgripande. De erhöllo der en företrädesvis evangelisk
karakter. Helgonalegender jemte dithörande underverk samt öfverhufvud
många den katholska kyrkans dogmer försvnnno derföre efterhand från
protestanternas dramatiska scen. Men mysterierna i inskränktare
betydelse, den dramatiserade passionshistorien, uppfördes numera
sällan. Och detta gäller icke mindre den katholska än den
protestantiska församlingen. Öfverallt valdes de bibliska motiverna
förnämligast från gamla testamentets historiska skrifter samt till en
del från nya testamentets parabler. Dock befinnas äfven
Apostlagerningarna dramatiserade, ehuru någongång på ett ursinnigt
sätt. Så uppfördes dessa "Actes des Apôtres" i Frankrike[199] "moult
triomphantement." Fyrahundra åttatio aktörer visa sig på scenen. Om
hvarandra figurera heliga och profana personer. Djefvulen och narren
saknas icke heller. Ingen begränsad tanke eller handling genomgår det
hela. Hastiga dödsfall och uppståndelse från de döda, mord, brand,
krig, förbannelser, trolldom, slippriga kärleksscener omvexla, i den
mest fantastiska förvirring, med martyrers lidanden. Blixt och dunder
och jordbäfning förekomma i alla akter af detta vidunderliga skådespel,
som slutas med den yttersta domen.[200]
I Frankrike och Italien bibehöll det religiösa skådespelet, så länge
det der hade en tillvaro, en väsendtligen katholsk karakter. Men redan
före den nyare tidens ingång synes detsamma hafva upphört i sistnämnda
land, hvarest dramatiken, öfvergifvande sitt religiöst-kristna
ursprung, härefter utgick ur en efterbildning af den upplifvade
klassiska antiken. Äfven i Frankrike öfvergick man, under renaissancens
tidebvarf, från "mystère" till klassisk tragedi. Dock fortlefde
härjemte det religiösa skådespelet derstädes under hela detta
sekel,[201] förnämligast uppfördt af "les confrères de la
passion", hvilka foro omkring i städerna för att gifva sina
representationer,[202] ehuru dessa "tragédies saintes", mest af
gammaltestamentligt innehåll -- af hvilka en stor mängd tillochmed från
det sjuttonde århundradet kunde uppgräfvas ur arkivernas gömmor, om det
eljest lönade mödan -- icke voro fria från inflytelse af antik
förebild. Härtill kommer ett stort antal religiösa dramer på latin,
förnämligast af jesuiter.[203] Och ytterst kan tilläggas, att äfven det
franska klassiska dramats heroer, Corneille och Racine, upptagit många
det andeliga skådespelet tillhörande motiver.[204]
I Spanien utvecklades, på äkta nationel grund och botten, en yppigt
blomstrande dramatisk litteratur. Hvad det nyare spanska andeliga
dramat vidkommer, utgick detsamma omedelbart ur mysterierna, och
i formelt hänseende, förnämligast ur moraliteterna. Dock benämnas
dessa religiösa skådespel redan i det femtonde seklet _Autos_ --
akter, heliga handlingar --, såsom _Autos al nascimiento_, motsvarande
de gamla julspelena. _Autos sacramentales_, hvilka trädde i stället
för de gamla påskspelen, egentligen till förherrligande af den
katholska "festum corporis Christi", hade företrädesvis allegoriska
personer. Guds egenskaper, dygder, laster, döden, kyrkan, kätteriet,
judendomen, Islam, afgudatjensten, verldsdelarne, naturen, årstiderna,
ljuset, mörkret m.m. äro här personifierade. Också historiska
personer förekomma i autos, men äfven dessa gerna i en kristligt
allegorisk beslöjning, på samma sätt som de i nämnda skådespel från
den antika mythen uppträdande Amor, Psyche och andra, hvilka alla
representera kristligt-religiösa föreställningar. Lope de Vega --
denne utomordentligt produktive dramaturg, som skall hafva författat
adertonhundra dramer af dels komiskt dels tragiskt inneh&ll, indelade
liksom Calderon's skådespel i tre akter (Jornadas), samt fyrahundra
autos sacramentales -- har uti sina andeliga skådespel (comedias
divinas) "framställt alla schatteringar af sitt folks religiösa
egendomlighet: obetingad undertro, drömmande mystik, försänkning
i öfvermenskliga smärtor eller fröjder, barnslig trosnaivetet,
tillspetsad trossubtilitet och dyster förföljelselystnad." Och
Calderon, som i de finaste nuancer gestaltat det menskliga lifvets
äflan uti sitt beundransvärda intrigspel, har dock ur religionen
inandats sin egentliga lifsluft samt "äfven i några komedier med
snillets visa måtta framställt sitt folks religiösa känslor." Också
uti åtskilliga af hans rent verldsliga skådespel förnimmes en
religiös grundton. Och sålunda sammanfaller ännu i det sjuttonde
seklet blomman af Spaniens nationalpoesi med det andliga dramat.[205]
Några mysterier uppfördes i England ännu under loppet af det sextonde
seklet.[206] I Tyskland synes på samma tid antalet af uppförda
andeliga skådespel hafva varit vida större. Den spelande personalen,
som bestod af unge män af borgareståndet, var stundom mycket talrik.
Så uppträdde t.ex. år 1571 uti Holzwart's "schön neu Spiel vom
Saul" icke mindre än hundra talande och femhundra stumma personer.
Men såsom offentliga folkskådespel torde mysterierna hafva npphört
i detta land redan mot slutet af sistnämnda århundrade.[207] Hurn
de religiösa skoldramerna, hvilkas innehåll var enahanda med det i
nyssnämnda offentliga skådespel, ännu länge härefter, såsom enskilda
amatörsspektakel, fortforo att gifvas af skolelever och studenter, är
redan i det föregående omnämndt.
Så upphörde efterhand det andeliga skådespelet. Men folktraditionen
är underbart minnesgod. Skulle man väl kunna föreställa sig
att ännu i vårt århundrade, liksom i den kristna dramatikens
ursprungstider, herdarnes tillbedjan, offrandet vid krubban samt
scener ur passionshistorien blifvit dramatiskt uppförda uti några
kyrkor i franska Flandern. Men så har det likväl varit, hvarföre
biskopen i Cambrai såg sig föranlåten att år 1834 formligen förbjuda
alla sådana representationer. Dock finnes det antecknadt, att
passions-dramat ännu det följande året blifvit uppfördt på många
orter i nämnde provins.[208] I Tyrolen, Kärnthen och Steiermark
hafva likartade skådespel blifvit framställda af landtfolket
derstädes ännu uti innevarande sekel. Men större uppmärksamhet än
något annat dylikt, har det andeliga skådespelet i byn Oberammergau
uti bajerska höglandet väckt bland talrika åskådare af alla
samhällsklasser. Detta passionsspel, hvilket sedan 1633, endast
med färre afbrott blifvit uppfördt hvarje tionde år, gafs sednast
i fjol. Under spelåren 1830, 1840 och 1850 räknade man på hvarje
spektakeldag (sistnämnde år tolf till antalet) fem à sextusen
åskådare. De spelande, alla Oberammergauare, voro tre à fyrahundra,
från dibarnet till åttioåringen. För ändamålet har man inrättat en
sommartheater, emedan det är under sommarmånaderna och då mest på
söndagar, dessa representationer förefalla. Askådarenas bänkar,
utan ryggstöd, höja sig amfitheatraliskt öfver hvarandra under bar
himmel, men omgifna af ett brädskrank. Den sceniska inrättningen
med rideau, kulisser, särskilda rum och gator m.m. är sinnrikt
uttänkt. -- Den ursprungliga texten är 1811 omarbetad. Härigenomhafva
djefvulen med sitt anhang, de personifierade synderna och döden
försvunnit. Ingen narr eller såkallad lustig person förekommer. Men
ehuru stycket sålunda är moderniseradt, återstår dock tillräckligt
för att gifva detta skådespel en äkta medeltidskarakter. Rimmade
sångstycken afsjungas emellan särskilda scener af choren, af folket
kallad skyddsandarne, hvilka dessutom inledningsvis framställa i
tableauz vivants gammaltestamentliga förebilder till den evangeliska
historien. Det gamla testamentets rika innehåll indrages i
evangelierna för att härigenom uti stundom nog vågade och sökta
paralleler visa huru allt hänvisar på återlösningsverket. Den sceniska
framställningen af passions-historien, som begynner med Hosiannah
vid Kristi högtidliga intåg till Jerusalem, upptager i biblisk
ordningsföljd de förnämsta momenterna af densamma samt afslutas,
emedan himmelsfärden, af brist på erforderligt maschineri, icke kunde
visas, med en tableau, föreställande Frälsaren i triumf, omgifven
af sina trogna bekännare i tillbedjan. Det hela har gjort ett djupt
intryck på den talrika församlingen.[209]
Det komiska elementet gick i arf från medeltida-mysterierna till
likartade dramatiska alster i nyare tider. Djefvulen, som uti de
förra parade begreppet af det förskräckliga och det löjliga, var
äfven i de sednare en i ordets egentliga bemärkelse förskräckligt
löjlig figur. Han uppträdde på scenen vanligen åtföljd af flera
andra afgrundsandar. Också synes deras antal hafva varit alldeles
godtyckligt. Så finnes det uti företalet till en dramatisk
bearbetning af parabeln om rike mannen och Lasarus, från 16
seklet, visserligen sagdt att "sechs scheusliche Teufel" skulle
uppträda, men tillägget: "allhier mag man auch wohl noch mer Teufel
verordnen",[210] bevisar nogsamt att man icke just så noga brydde sig
om antalet. Äfven Döden, personifierad, spelar i de seduare
medeltidsdramerna en tragi-komisk rol.[211] Uti nyare dramer af
religiöst-moraliskt innehåll synes Döden ännu oftare med samma
karakter.[212] Men det är egentligen Narren som uti sistnämnde
skådespel spelar den mest framstående komiska rol. Han förekommer
redan i medeltideu, som förut blifvit nämndt, såsom hof- och
folknarr. Men först sednare afträder hin Onde, hvilken under tidernas
lopp förvandlades till ett sceniskt bihang och slutligen alldeles
försvann från skådeplatsen, sin komiska hufvudrol åt narren, som i
sjelfva verket var af större betydenhet än man vid första påseendet
skulle föreställa sig. Utgången ur samhällets lägsta regioner, der
de mägtiges förtryck herrskade, var han i en ständig opposition
emot det bestående statsskicket, hvars invecklade förhållanden han
väl icke mägtade fatta, men hvars svaga sidor och utväxter voro
tillräckligt i ögonen fallande för att mana till tadel och anfall,
och derföre af narren angrepos med plumpa stickord och gäckerier.
För öfrigt är anmärkningsvärdt, att, emedan tillfredsställandet af
lifvets oundgängligaste materiela behof stod i det omedelbaraste
samband med den slafvande hopens existens, narren erhöll benämniug
efter särskilda nationers älsklingsrätter. Så erhöllo italienarne
sin Signor Maccaroni, engelsmännen sin Jack Pudding, fransmännen
sin Jean Potage, tyskarne sin Hauswurst o.s.v. Genom allt detta
inflätades i mysterierna och moraliteterna, ja någongång tillochmed i
skolkomedierna ett komiskt intermezzo, som urartade till en verklig
pöbel-farce, hvars själ narren var. Åt denna dramatiska figur har
endast Shakespeare gifvit en konstnärligt utbildad gestalt. Stundom
synes det dock hafva lyckats äfven för Calderon att i den komiska
personnagen inlägga en djupare betydelse genom att framställa
densamma såsom representant af den prosaiska verkligheten i motsats
till idealet, genom att göra Gracioso till hjeltens karikatyr. Men
öfverhufvud nådde narren icke någon högre utbildning. Ju längre
det led, desto mer blef han en blott abstraktion, utan sammanhang
med handlingen, förvandlades slutligen till ett improviseradt
fantasistycke, samt försvann såsom sådant från den dramatiska
scenen.[213]
Likasom medeltidens mysterier hade uti sig upptagit hvarochen
då existerande dramatisk art, så att en strängt karakteristisk
åtskillnad emellan mysterier, moraliteter och farcer vid detta
tidehvarfs utgång icke kan uppdragas, så erhöllo äfven den nyare
tidens moraliteter ett allt omfattande innehåll. Väl uppfördes ännu
under loppet af det sextonde seklet talrika bibeldramer i många
europeiska länder, ja tillochmed sednare förekomma dylika här och
der; men behandlingen af det religiösa ämnet hade blifvit en annan
än den ursprungliga. En ofta dogmatisk och polemisk rigtning gaf
mysterierna under reformationstidehvarfvet en förändrad karakter.
Moraliteterna -- förnämligast de som innehöllo bibliskt stoff, --
hvilka redan från början hade en dualistisk tendens, voro egnade
att i dramatiskt hänseende yttrycka denna nya religiösa rigtning.
Och äfven de moraliteter som rörde sig inom det allmänt sedligas
område, äfvensom de hvilka med förkärlek behandlade konflikterna
inom det medborgerliga sambällslifvet, skärskådade allt detta ur en
religiöst-moralisk synpunkt. Också inskärptes den praktiska moralen
icke mindre uti de långa, i predikostil hållna prologerna, än i
sjelfva styckena och epilogerna. Dessa skådespel erhöllo härigenom,
synnerligen i de protestantiska länderna, en mycket didaktisk
natur. Ehuru den allegoriska formen, hvilken de allt fortfarande
företrädesvis bibehöllo, icke mägtade gifva nog lif och rörelse åt
de färglösa gestalter, de framställde på scenen, fortlefde dessa
dramer emellertid på skådeplatsen under hela det sextonde seklet.
Också voro de icke utan inflytande på åtskilliga romantiska skådespel
och historiska dramer, ty dessa innehålla i mängd elementer från
moraliteterne. Och ännu i det sjuttonde seklet hade dessa skådespel
icke upphört. Så äro t.ex. Calderons allegoriska autos sacramentales
icke blott i formelt hänseende, utan äfven till sitt inre väsende,
förnämligast moraliteter.[214]
Hvad i det föregående blifvit sagdt om det burleskt-komiska
mellanspelet, narren m.m. i mysterierna, gäller äfven moraliteterne.
I det föregående hafva vi sökt gifva en bild af medeltidens skådespel
samt af de derur i nyare tider omedelbart utgångna dramatiska
alstren. Emedan den skandinaviska, och synnerligen den svenska,
dramatiken under nämnda epoker närmast ansluter sig till vårt
speciela ämne, hafva vi ända hittills uppskjutit att beröra Danmarks
och Sveriges skådespel, för att härigenom bereda den naturligaste
öfvergång till sagde ämne.
Danmarks skådespelsväsende under medeltiden är nästan alldeles
okändt. Men emedan mysterierna i grannlandet Tyskland voro mycket
gamla, och detta lands dramatik isynnerhet utöfvat inflytande på de
äldsta danska dramaturgerne, kan man väl antaga såsom helt säkert
att andliga skådespel blifvit uppförda i Danmark redan långt före
konung Hans' regeringstid, ehuru de första kända representationerna
af "komedier" -- den vanligaste benämningen för skådespel i allmänhet
på femton- och sexton hundratalet -- skedde först år 1501. Dessa,
sistnämnde år, af skolelever uppförda komedier voro sannolikt
"Efterligninger af Mysterierne".[215] Under reformationstidehvarfvet
synes theatern i Danmark på samma sätt som i andra protestantiska
länder blifvit använd till utbredande och befästande af kyrkoläran.
Också gåfvos skådespel ofta i sjelfva kyrkorna. Detta skedde ännu i
sjuttonde seklet, såsom t.ex. 1635 i domkyrkan i Sleswig och 1690 uti
domkyrkan i Bergen, på hvilket sistnämnda ställe passionshistorien
och andra bibliska historier blefvo dramatiskt framställda af
kathedralskolans elever.[216] Ämnen till dessa i Danmark mycket
omtyckta skolkomedier, hvilka, liksom i Tyskland, ursprungligen voro
affattade på latin, samt äfven sednare, efter det modersmålet begynt
användas, ofta förekommo på förstnämnda språk, valdes dels ur bibeln
dels ur den grekiska och romerska antiken. Men äfven bibeldramerna
blefvo utstofferade med många klassiska zirater, mest ur
mythologin.[217] Skoleleverne torde företrädesvis hafva uppfört
skådespel på danska, under det studenterne, hvilka år 1574 befinnas
blifvit ålagde att på sina konventer uppföra Terentii komedier, "holdt
sig til Latinen, rimeligtviis forde de ikke ansaae det för Provectiores
anstaendigt at producere sig i Landets Tungemaal." Men om ock
studenterne jemförelsevis oftare än skolans lärjungar begagnade
romarespråket till dramatiska representationer, synas likväl äfven
de sednare kunnat med stor ledighet uttrycka sig på latin, då de
uppförde skolkomedier på detta språk. En latinsk komedi af denna art,
"Susanna" uppfördes 1574 af skolan i Viborg "der havde den AEre,
iblandt Tilskuerne at have Kongen selv, som fandt sig saa synderlig
tilfreds med Udførelsen, at han til Skolen forærede 20 Læster korn
til 30 Disciples Underhold." En sednare representation af "Susanna"
ägde rum vid en fest med anledning af Christian den fjerdes födelse,
1577. Då blefvo "den anden Dag nogle af de Høilærde (Professorerne
ved Kjøbenhavns Universitet) med deres Studentere opfordrede til
(paa Kjøbenhavns Slot i Gaarden) at lade see en Comedie, som dennem
var bleven befalet at agere, og blev den Historie om Susannæ
Uskyldighed antagen og yudeligen ageret; Siden blev og en mærkelig
moriansk Daaredands anstiftet. Om Tirsdageftermiddag bleve atter de
tilforordnede Høilærde igjen opkaldede og legede den mærkelige Seir,
som Kong David haver indlagt sig over den mægtige Kæmpe og Philister
Goliath; derefter blev ogsaa bestilt en mærkelig Pygmeers Kamp med
Tranerne".[218]
Ibland de ganska talrika danska skolkomedierna, hvilke ända till
sednare hälften af det sjuttonde århundradet allmänt omhuldades af
publikens ynnest och utgjorde en hufvudsaklig förlustelse vid de
förnämas fester, synnerligen vid bröllop, förekomma äfven några
moraliteter. En sådan var t.ex. i sednare hälften af sextonde seklet
"Kortvending" med allegoriska personer. Efter enhvar af dess tre
akter följde sång och dans.
En religiös grundton synes genomgå denna dram, att döma af slutorden
uti epilogen:
"Thy wille wy alle gladelig quede,
Oc Bede gud alle ssammen,
Att handtt will giffue oss hymmerigs glede;
Ther till siger alle Amen!"
En annan moralitet, "de Mundo et Paupere" som uppfördes i början
på sjuttonde seklet, skall, enligt Rahbek, hafva någon likhet med
den af oss förut omnämnda franska moraliteten "Bien-advisé et
Mal-advisé".[219]
Äfven uti de danska mysterierna från nyare tider, hvilka i likhet med
andra länders religiösa skådespel, under reformationstidehvarfvet och
sednare, nästan uteslutande tyckas behandlat bibliska ämnen ur gamla
testamentet, saknas icke burlesk-komiska elementer. Så uppträder
uti "Kong Salomons Hylding", som uppfördes inför det kungliga huset
vid Christian den fjerdes hyllning 1584, utom en djefvul, hvars
rol troligen här såsom annorstädes hade en komisk anstrykning, en
hofnarr, benämnd Krage, med ett ofta groft och plumpt skämt. En annan
narr, Brynke, utöser en lång rad plumpa skällsord i "den gudfrygtige
Tobiæ Giftefærd", uppförd 1635 vid ett förnämt bröllop, hvilket
Christian IV behedrade med sin närvaro.[220] Men emedan dessa råa
utvexter i bibeldramerna, utan allt sammanhang med handlingen, redan
förut blifvit skärskådade, torde en vidare utläggning häraf vara
obehöfiig. -- Att farcer, liknande de tyska fastlagsspelen, också i
Danmark förekommit, torde kunna antagas, emedan "Fastelavnsløben"
var de danske studenterne förbjudet.[221] Men sådana farcer voro
sannolikt mest alla improviserade.
De danska skolkomedierna, hvilka till största delen lära varit
öfversättningar eller bearbetningar af tyska mönster, voro en slags
sammanblandning af mysterier och moraliteter samt mångfaldiga från
den klassiska lärdomens rustkammare för särskilda tillfällen anbragta
tillbehör. Om dessa på rimmad vers, med oregelbundet omvexlande
outbildade trochæer, jamber, anapæster och daktyler, affattade
dramer yttrar sig Överskon sannt och träffande med följande ord,
hvarmed vi kunna afsluta skolkomediernas karakteristik: "Deres Kjærne
var i Almindelighed lange Taler, hvori Personerne mere beskreve
end udtrykte deres Følelser og derhos lode sig det være vigtigt
at fremkomme med saa mange Allusioner, Lærdomme og Sententser,
som Författaren havde kunnet finde paa. Fablen var yderst simpel,
og Savnet af Handling søgtes ofte erstattet ved Sange, Dandse
og langstrakte, i Comedien aldeles vilkaarligt indlagte platte
Episoder, som undertiden gik over til at blive egne Smaastykker,
der sønderlemmedes og fortsattes paa hvilket Sted Författaren
ansaae det godt at give Tilskuerne nogen Afvexling. I de senere
Stykker maatte Narren ikke savnes, men han stod ikke i mindste
Forbindelse med Handlingen, hvorimod han ikke sjelden brugtes, som
de Gamles Chor, til at fremsætte Reflexioner over Personernes Ord
og Foretagender. Fro Mysterierne beholdt endeel af Skolestykkerne,
uagtet Reformationen, lige til deres Undergang mange Træk, som
levende erindrede om Catholicismen".[222]
Den svenska medeltidsdramatiken är, liksom den danska, insvept
i mörker. Men tillvaron af skådespel i Sverige, under nämnda
tidskifte, kan derföre icke bestridas. Väl är det sannt, att en
lyrisk stämning är förherrskande hos den svenska nationen. Men om
ock svensken, hängifven åt en lyriskt-subjektiv innerlighet, med en
ansats af didaktik, är "en monologisk natur", som "mera discurerar
än samtalar",[223] samt derföre äfven i diktens verld icke utan
svårighet frambringar en dialog med utpräglad karaktersteckning;
saknar han likväl icke ursprungliga dramatiska anlag. Också har
redan den skandinaviska mythen en afgjord dramatisk karakter.[224]
Äfven de svenska folkvisorna, dessa omedelbara utgjutelser
af det nationela medvetandets allmänna innehåll, hafva stundom ett
dramatiskt skaplynne, tillochmed dialogiserad uppställning.[225]
Men detta gäller i högre grad om de svenska folklekarna, hvilka äro
än endast mimiska och symboliska, än härjemte i dialog uttryckande
någon konstlöst enkel handling från hvardagslifvets sfer, samt ofta
åtföljda af sång och dans.[226] På folkfester ända från uråldriga
tider, såsom den första maj, midsommarsdagen, jultiden o.s.v.,
plägade man roa sig med sceniska lekar och danser.[227] Och ännu
i våra dagar fortlefva dessa lekar och ringdanser, förnämligast
jultiden, till en del äfven i vårt land. Med allt detta hafva vi
endast velat antyda, att det svenska folket, i likhet med öfriga
nationer, icke kunnat vara i saknad af skådespel under medeltiden.
Att i sådant hänseende den andeliga dramatiken då äfven i Sverige
hufvudsakligen blifvit bearbetad, framgår ur det vi förut varit i
tillfälle att utlägga, ehuru blott ytterst få fragmenter af likartade
skådespel från denna tid i sistnämnda land förefinnas. Ett sådant
synes vara ett samtal om Kristi korsfästelse mellan en bedjande
kristen och jungfru Maria, der det långa svar, "Bedjaren" ger åt "Vår
Fru", är utmärkt af en rörande skönhet och, såsom Wieselgren säger,
"eger ett natursannare pathos än moderskänslans uttryck i många nya
dramatiska försök." Såsom ett annat dylikt torde man kunna anse
"Trætte imellum Jesum af Nazareth och Belial." "Jesus nederfor till
helvete med en hvit fana och rödt kors; Patriarcherne börja ropa,
då han nalkas, att han ville förlossa dem ur förborgen. Emellertid
förordnar Herren en domstol, som först med sin dom kunde visa att
nåden vore rättvis. Kring domarbordet ser man nu, hvad man väntat,
Moses, Salomon, Joseph o.a. men helt oväntadt insänder vördnaden
för klassikens mästerverk äfven en Virgilius, en Aristoteles, en
Hippokrates. Men desse jäfvar Satan." Möjligen kan ock hit räknas:
"Aff huru kroppin och själen thrätte." Detta "samtal emellan en
kropp och själ i helvete" är, enligt Hammarsköld, "till sitt innehåll
en moraliserande vision, enligt den tidens smak, i hvilken man mycket
igenkänner af andan i la Divina Comedia, ehurn naturligtvis detta
lilla stycke ej uthärdar någon jemförelse med Dantes stora, himmel
och helvete omfattande, mästerstycke".[228]
Den poetiska medeltidens bisarra, fantastiska skapelser i litteratur
och konst förbleknade och bortdogo efterhand, isynnerhet i
protestantiska länder, under inflytelsen af den strängt dogmatiska
och kärft polemiska begreppsutveckling, reformationen framkallade.
För den didaktiskt-moraliserande rigtning, som nu inträdde, måste
den uppsluppna fantasins ystra lekar flykta. Men ehuru af denna
orsak en vresig stämning emot vitterheten öfverhufvud var märkbar,
begagnade likväl äfven reformationens befordrare och vänner den
dramatiska dikten såsom ett verksamt medel till den renade lärans
belastande och utbredande. Utom Luther, hvilken, såsom vi hafva sett,
fri från all trångbröstad ensidighet, gaf den dramatiska konsten
dess berättigande, var äfven den svenske reformatorn Olaus Petri
öfvertygad om nyttan af skådespel, naturligtvis förutsatt att den
kristna religionens och moralens läror uti desamma icke oskärades,
utan tvertom rent och klart framställdes. Ett interessant bevis
härpå bibringar sistnämnde utmärkte man uti företalet till sin _Tobie
Comedia_, det första med säkerhet kända och tryckta dramatiska verk på
svenska.[229] Emedan man härjemte ur detta företal erhåller upplysande
antydningar om tillvaron af en äldre svensk dramatik, tveka vi icke att
afskrifva följande längre utdrag af detsamma: "Lika mycket, hvad man
får veta Guds vilja, under enfaldig ord eller konsteliga dikter, all
then tid thet är ju Guds vilje som vi få veta... Och såsom man seer
skeedt wara när Gudz almogha, så seer man ock wara skeedt ibland
förståndigha Heedningar, att lärde män som mera haffua besinnat
hwadh godha sedher och itt ärligit liffuerne kraffdt haffuer, än
then menighe man, the haffua brukat mong sett, ther the haffua lätit
then menighe hopen förstå medh, hwadh rett eller orett giordt war,
Somlighe brukadhe slätt och enfaldigh ord och taal ther til, Somlighe
wijsor, ordspråk, och mongahanda Poetiska dichter, för them ther
hahde lust til, Somlighe brukadhe Spel eller Comedier och Tragedier
på vppenbara spelplatzer eller skodoplatzer, på thet at the som
lust hadhe til at se vppå huru the som spelet driffuo, hadhe (vnder
fremmande klädhebonat) vnderligha åthäffuor, skulle ock ther bredho
widh någhot lära thet them nyttigt wore, antingen at göra eller låta,
Så at hwar och en fick ju någhor rettelse vnder thet sett som han
hahde lust til. Thet samma haffua ock wåre förfähder brukat så här j
landet som j annor land, sedhan Christendomen hijt kom, medh vijsor,
rijm och Comedier om helgha män, som föregafiz til godh exempel, om
tbe ellies hadhe altijdh så rett drabbat sanningen, som the thersådana
dichtadhe, synas haffua hafft meningen godh, Så haffuer man nu
här utsatt på rijm i Comedie wijs, för them som ther haffua lust til,
Tobie Historie" etc.[230]
Man finner af ofvan anförda företal att andeliga skådespel äfven i
Sverige under medeltiden verkligen ägt rum.[231] Och att desamma
också derstädes liksom i andra länder haft ett lithurgiskt ursprung,
framstår såsom en naturlig följd af det som förut blifvit sagdt
om det kristna dramata upprinnelse. Också hade den påfliga kulten
öfverallt såsom Wieselgren säger, ett "theatraliskt väsende".[232]
Under reformationstiden var den intellektuela verksamheten i
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Om medeltidens skådespel - 07
  • Parts
  • Om medeltidens skådespel - 01
    Total number of words is 3911
    Total number of unique words is 1705
    17.9 of words are in the 2000 most common words
    25.2 of words are in the 5000 most common words
    29.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 02
    Total number of words is 3974
    Total number of unique words is 1943
    14.8 of words are in the 2000 most common words
    20.7 of words are in the 5000 most common words
    25.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 03
    Total number of words is 3974
    Total number of unique words is 1968
    17.3 of words are in the 2000 most common words
    24.1 of words are in the 5000 most common words
    28.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 04
    Total number of words is 4027
    Total number of unique words is 1883
    17.5 of words are in the 2000 most common words
    25.4 of words are in the 5000 most common words
    29.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 05
    Total number of words is 3972
    Total number of unique words is 1889
    17.5 of words are in the 2000 most common words
    26.1 of words are in the 5000 most common words
    29.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 06
    Total number of words is 3952
    Total number of unique words is 1770
    17.7 of words are in the 2000 most common words
    26.0 of words are in the 5000 most common words
    30.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 07
    Total number of words is 4008
    Total number of unique words is 1956
    17.8 of words are in the 2000 most common words
    24.8 of words are in the 5000 most common words
    28.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 08
    Total number of words is 3831
    Total number of unique words is 1937
    12.3 of words are in the 2000 most common words
    17.3 of words are in the 5000 most common words
    19.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 09
    Total number of words is 3920
    Total number of unique words is 1824
    16.9 of words are in the 2000 most common words
    24.7 of words are in the 5000 most common words
    27.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 10
    Total number of words is 4006
    Total number of unique words is 1835
    17.5 of words are in the 2000 most common words
    24.0 of words are in the 5000 most common words
    28.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 11
    Total number of words is 3688
    Total number of unique words is 1707
    15.4 of words are in the 2000 most common words
    21.0 of words are in the 5000 most common words
    24.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Om medeltidens skådespel - 12
    Total number of words is 2534
    Total number of unique words is 1298
    19.4 of words are in the 2000 most common words
    27.6 of words are in the 5000 most common words
    31.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.