Odysseia - 01

  
  ODYSSEIA
  Af
  Homeros
  
  Öfversatt och i Disputationer utgifven af
  Axel Gabriel Sjöström
  
  
  Helsingfors,
  Tryckt hos J. C. Frenckell & Son,
  1835-1840.
  
  
  
   Tis de ken allou akoisai; alis pantessin 'Omeros.
   _Theokritos_.
  
  
  INNEHÅLL:
  Lecturo.
  Första Sången.
   v. 11-21. ODYSSEUS, mot hvilken POSEIDAON var högeligen
   uppbraggt, qvarhölls på ön Ogygia, dit han
   efter ett skeppsbrott anländt, af nymfen KALYPSO,
   som förälskat sig i honom.
   v. 22-62. Medan nu POSEIDAON gästade hos Aithioperna,
   anhåller ATHENE, vid gudarnas rådplägning,
   att ODYSSEUS måtte få återvända till sitt Ithaka,
   som han så mycket saknar.
   v. 63-305. Såsnart ZEUS dertill samtyckt, råder ATHENE,
   att HERMES måtte ju förr desto hellre afsändas till
   KALYPSO, med befallning att låta drotten resa hem.
   Sjelf hastar hon till Ithaka och eggar, under
   skepnaden af MENTES, de Taphiers Konung,
   TELEMACHOS, att från palatset bortvisa sin
   moders skamlösa friare, samt sjelf resa till
   NESTOR och MENELAOS, för att söka underrättelse
   om fadren.
   v. 306-318. Härefter aflägsnar sig ATHENE.
   v. 319-444. Sedan nu TELEMACHOS för de kalasande friarena
   yttrat sin mening, och på EURYMACHOS' fråga:
   med hvilken fremling han samtalt? gifvit till
   svar, att det varit med MENTES, tillbringar han
   natten bekymmerfull på sin kammare, i beråd att
   följande dag verkställa gudinnans befallningar,
  Andra Sången.
   v. 1-79. Följande dag förkunnar TELEMACHOS, uti
   folkförsamlingen, sin moders friare, att de
   måste draga hädan.
   v. 80-128. Derpå svarar ANTINOOS öfvermodigt.
   v. 129-207. För TELEMACHOS, som derefter beklagar sig öfver
   friarenas oförrätt, och allvarligen yrkar hvad
   han yttrat, visa sig plötsligt tvenne örnar,
   af hvilket järtecken HALITHERSES spår olycka åt
   friarena; men EURYMACHOS skrattar åt spådomen,
   och säger trotsigt att friarene alldeles icke
   lemna huset, såframt icke PENELOPE antingen
   af TELEMACHOS till sin fader ätersändes, eller ock
   afgör med hvem af dem hon ärnar gifta sig.
   v. 208-223. TELEMACHOS begär ett skepp för sin tillämnade resa.
   v. 224-241. MENTOR förebrår _Ithakesierna_, att de ej ära
   ODYSSEUS' minne.
   v. 242-256. LEIOKRITOS far häftigt ut mot MENTOR.
   v. 257-295. Sedan folkförsamlingen är upplöst, lofvar ATHENE,
   under MENTORS skepnad, ett skepp ät TELEMACHOS,
   och ber honom skaffa sig reskost.
   v. 296-336. När derefter TELEMACHOS återvänder till de kalasande
   friarena, mottages han med stickord.
   v. 337-381. Bortgången från dessa, anmodar han EURYKLEIA,
   att skaffa reskosten i ordning, och affordrar
   henne en ed, att hon skall för hans moder dölja
   den tilltänkta resan.
   v. 382-434. Sedan Athene af Noemon fått ett skepp, ledsagar
   hon, under MENTORS skepnad, till detsamma om
   qvällen TELEMACHOS, och de afresa till Pylos,
   utan PENELOPES vetskap.
  Tredje Sången.
   v. 1-68. Beledsagad af ATHENE, kommer TELEMACHOS
   till _Pylos_, der NESTOR jemte sina söner håller på
   som bäst att offra åt POSEIDAON; båda de resande
   mottagas gästvänligen.
   v. 69-101. Åt NESTOR, som sedan frågar, hvilka och hvadan de
   fremmande äro, svarar TELEMACHOS, att han är
   ODYSSEUS' son, samt reser för att höra tidender
   om sin fader.
   v. 102-198. Sedan NESTOR hållit ett låftal öfver ODYSSEUS,
   berättar han huruledes _Hellenerne_, efter en
   emellan AGAMEMNON och MENELAOS uppkommen oenighet,
   på särskilda vägar, sökt sina hembygder, och att
   han väl lyckligen hemkommit, men ej visste, hvad
   som händt de andra, vidare än att PHILOKTETES och
   IDOMENEUS likaledes funnit hemmet, och att den af
   AIGISTHOS mördade AGAMEMNON blifvit hämnad af sin
   son ORESTES.
   v. 199-252. TELEMACHOS, uppmanad af NESTOR, att följa ORESTES'
   exempel, anser sig ej kunna våga företaget, och
   begär närmare underrättelser om AGAMEMNONS död.
   v. 253-328. NESTOR gör honom till viljes, och råder honom att
   resa till MENELAOS i Sparta.
   v. 329-370. Mot aftonen ämna ATHENE och TELEMACHOS återvända
   till galejan, men då NESTOR dertill nekar och bjuder
   dem stanna qvar hos sig öfver natten, förebär gudinnan
   en angelägen resa, och aflägsnar sig.
   v. 371-394. NESTOR igenkänner henne.
   v. 395-497. TELEMACHOS sofver med PEISISTRATOS; far dän följande
   morgon, landvägen, i hans sällskap; hvilar öfver
   natten i _Pherai_, och afreser tidigt vidare till
   MENELAOS.
  Fjerde Sången.
   v. 1-67. TELEMACHOS och PEISISTRATOS mottagas gästfritt
   af MENELAOS, hvilken som bäst firar sin sons
   och sin dotters bröllop.
   v. 68-154. Då MENELAOS råkat föra talet på ODYSSEUS, tränga
   sig tårar fram ur TELEMACHOS' ögon. Emedan han
   har svårt att dem dölja, misstänker MENELAOS
   strax, hvem han är, och HELENA, som tillkommer,
   påstår fremlingen vara fullkomligen lik ODYSSEUS.
   v. 155-186. PEISISTRATOS säger, att hon alldeles icke misstager
   sig, och vid ODYSSEUS minne och saknad utbrista
   alla i gråt.
   v. 187-264. PEISISTRATOS beder, att lykta gråten, på hvilken
   HELENA, genom i bägrarna inkastade trollmedel,
   gör fullkomligt slut, och berättar derjemte,
   att hon igenkännt ODYSSEUS en gång vid tillfälle,
   då han, såsom spejare, vågat sig in i _Troia_.
   v. 265-289. MENELAOS omtalar händelsen vid trähästen.
   v. 290-305. Derefter förfoga sig alla till sofrummen
   v. 306-586. och följande dagen, ombedd af TELEMACHOS, att få
   höra allt hvad MENELAOS visste om hans fader,
   förtäljer denne, hvad PROTEUS i Egypten bebådat
   om Hellenernes hemkomst, och om ODYSSEUS på
   KALYPSOS ö,
   v. 587-624. beder derjemte TELEMACHOS, att dröja qvar några
   dagar, och erbjuder, på hans vägran, en gästskänk.
   v. 625-674. Emellertid stämpla friarene försåt mot den
   hemvändande TELEMACHOS.
   v. 675-841. Deras plan upptäcker MEDON för PENELOPE, som
   högeligen förskräckt beder ATHENE om hjelp,
   och tröstas i en nattlig syn.
   v. 842-847. Emellertid lägga sig friarene i försåt.
  Femte Sången.
   v. 1-20. Då ATHENE i gudarnas rådsförsamling klagar
   öfver _Ithakesiernes_ otacksamhet mot ODYSSEUS,
   öfver hans qvarhållande på KALYPSOS ö, och
   det mot TELEMACHOS utställda försåtet,
   v. 21-42. befaller ZEUS henne, att helbregda återföra
   ODYSSEUS till hemlandet, och HERMES att resa till
   KALYPSO, med tillsägelse om ODYSSEUS förlossning.
   v. 43-115. HERMES förfogar sig alltså till _Ogygia_, mottages
   af nymfen med välvilja, och berättar sitt uppdrag,
   v. 110-144. hvarefter KALYPSO väl klagar öfver gudarnes
   afundsjuka, men lofvar ändock att ej längre
   qvarhålla ODYSSEUS.
   v. 145-170. HERMES aflägsnar sig, och KALYPSO bjuder ODYSSEUS,
   som sitter på hafsstranden, och täres af hemlängtan,
   att bygga en farkost; sjelf lofvar hon alla resans
   förnödenheter.
   v. 171-224. Den kloke och varsame konungen affordrar henne
   en ed, att hon ej hemligen skall stämpla hans ofärd;
   hon aflägger eden, följer hem ODYSSEUS, och
   framställer förgäfves resans faror.
   v. 225-277. Dagen derpå börjar ODYSSEUS byggnadsarbetet,
   hvilket han slutar på den fjerde, och afreser
   den femte dagen.
   v. 278-493. Efter sjutton dagars segling, då ön Scherias
   berg ren synas, uppväcker den från _Aithioperna_
   hemvandande POSEIDAON en förskräcklig storm, ur
   hvilken ODYSSEUS räddas af LEUKOTHEA, som skänker
   honom sin hårbindel. ODYSSEUS öfvergifver
   farkosten, ankommer simmande, nästan utan sansning
   af trötthet, till land vid en flodmynning, och
   tillbringar der natten, efter omständigheterna.
  Sjette Sången.
   v. 1-47. Med afsigt att åt ODYSSEUS bereda välvilligt
   mottagande hos ALKINOOS, _Phaiekernes_ konung,
   erinrar ATHENE, i en dröm, dess dotter,
   NAUSIKAA, om klädtvätt.
   v. 48-109. Sedan alltså, följande dagen, NAUSIKAA med sina
   tärnor åkit till flodstranden, och kläderna
   blifvit, i vanlig ordning, tvättade, roar hon sig,
   medan de torrka, med bollspel.
   v. 110-185. Men då bollen, genom ATHENES föranstaltande,
   nedfallit i vattnet, och, vid tärnornas rop,
   ODYSSEUS, uppväckt ur sömnen, af NAUSIKAA begär,
   att hon må gifva honom kläder, och visa honom
   vägen till staden --;
   v. 186-250. så villfar hon drottens begäran, och sänder
   honom en skrud. Sedan ODYSSEUS densamma påtagit,
   smyckas han af ATHENE med utmärkt skönhet, samt
   vederqvicker sig med mat och dryck.
   v. 251-331. Derefter bjuder honom den hemvändande NAUSIKAA,
   att åtfölja sin vagn, tills de hunnit ATHENES lund,
   och att der qvarstanna, samt, såsnart hon kunde
   synas länd till sin faders boningar, begifva sig
   till desamma, och först helsa hennes moder.
  Sjunde Sången.
   v. 1-36. Efter NAUSIKAA begifver sig ODYSSEUS till
   staden, och möter på vägen ATHENE förklädd, samt
   beder henne att visa Sig kungaborgen.
   v. 37-239. Dit beledsagad, och sedan han beundrat ALKINOOS'
   Palats och parker, nalkas han, bönfallande,
   drottningens knän, och undfägnas herrligen. Men
   när öfrige gästerna bortgått, igenkänner ARETE de
   kläder, ODYSSEUS bär, och spörjer, hvadan han
   kommer, samt af hvem han dem erhållit,
   v. 240-347. ODYSSEUS berättar korteligen sin resas mödor och
   faror i hvarefter konungen lofvar honom skepp och
   kamrater till hemfärd, erinrande honom att gå till
   hvila,
  Åttonde Sången.
   v. 1-40. ALKlNOOS befaller utrusta ett skepp, och
   hembeledsaga ODYSSEUS.
   v. 41-93. För de till gästbud kallade drottar sjunger
   emellertid DEMODOKOS om striden mellan ACHILLEUS
   och ODYSSEUS, för hvilken tårarne frambrista.
   v. 94-103. Så snart ALKINOOS märker hans ängslan, uppmanar
   han de sina till kämpalekar, för att visa hvad
   Phaiekerne gitta i sådant afseende uträtta,
   v. 104-151. När dessa slutats, inbjuder LAODAMAS, kongens son,
   ODYSSEUS, att äfven försöka sin lycka.
   v. 152-234. Men då EURYALOS med otidighet bemöter hans
   ursägt, uppträder ODYSSEUS till täflan, besegrar
   Phaiekerna i diskoskastning, och utmanar dem,
   LAODAMAS undantagen, till allt slags täfling,
   v. 235-255. Dervid blifva alle tyste, och ALKINOOS säger,
   att hans män endast förstå sig på kapplöpande,
   segling, dans och sång.
   v. 256-384. Derefter dansa någre utvalde ynglingar, medan
   DEMODOKOS sjunger KYPRIS och ARES' kärlek.
   v. 385-531. Sedan ODYSSEUS, af Phaiekerna med skänker
   behedrad, badat sig, utbrister han i tårar vid
   DEMODOKOS' sång, under måltiden, om _Troiska_
   hästen, och Troias förstöring.
   v. 532-586. Då ALKINOOS detta märker, beder han ODYSSEUS säga,
   hvem han är, hvar ifrån han kommit, och hvarföre
   han utbrustit i tårar.
  Nionde Sången.
   v. 1-38. Sedan ODYSSEUS yppat sitt namn och fädernesland,
   v. 39-61. omtalar han de vexlande öden och olyckor, för
   hvilka han med de sina, under hemresan från Troia,
   alltid varit utsatt. Till en början eröfrar han väl
   staden _Ismaros_, men besegras sedan af Kikonerna.
   v. 62-104. Derefter drifves han af en vid _Maleia_ uppkommen
   storm till Lotophagerna.
   v. 105-230. Från dem kommer han till Kykloperna, qvarlemnar de
   öfriga följeslagarena på en nära belägen ö, och beger
   sig åtföljd af endast tolf, till POLYPHEMOS.
   v. 231-566. Denne uppslukar i tre mål sex af kamraterna, men
   ODYSSEUS utsticker Kyklopens enda öga
   och räddar sig med största lifsfara därifrån.
  Tionde Sången.
   v. 1-33. ODYSSEUS fortsätter berättelsen: hurusom han,
   anländ till ön _Aiolia_, af AIOLOS mottog alla
   vindarna, inneslutna i säck, med undantag af Vestan,
   som borde bringa honom hem till Ithaka.
   v. 34-76. Men då hans reskamrater, under förmodan att finna
   dyrbarheter, öppnat säcken, drifves han af de
   utsluppna vindarna tillbaka till Aiolia, och affärdas
   onådigt af Väderguden.
   v. 77-274. Dädan kommer han till _Laistrygonerna_, förlorar
   hos dem elfva skepp, men flyktar med det återstående
   till ön Aiaia, der KIRKE bor.
   v. 275-347. ODYSSEUS, som af HERMES erhållit skyddsmedel mot
   KIRKES förtrollningar, frestas af henne till älskog,
   hvaråt han dock icke lemnar gehör, innan hon med
   ed lofvat återgifva hans snöpligt förvandlade
   kamrater mensklig skepnad.
   v. 348-550. Efter ett årsvistelse på ön, begär han, och erhåller
   af KIRKE tillstånd att afresa hemåt, men underrättas
   derjemte, att han, enligt ödenas beslut, dessförinnan
   måste besöka underjorden, och rådfråga TEIRESIAS.
   v. 551-574. Medan de andre skynda till skeppet, nedfaller
   ELPENOR från ett tak, och dör.
  Elfte Sången.
   v. 1-20. ODYSSEUS seglar med gynnande vind. Som han af KIRKE
   undfått, till _Kimmerierne_ och _Okeanos_.
   v. 21-50. Efter fullbordadt offer infinna sig de aflidnes
   vålnader, hvilka ODYSSEUS dock vägrar att dricka
   af bloden, förrän han rådfrågat TEIRESIAS.
   v. 51-80. Först framträder nu vålnaden af ELPENOR, anhållande
   om begrafning,
   v. 81-89. sedan kommer ODYSSEUS' moder, ANTIKLEIA.
   v. 90-150. Följer så samtalet med TEIRESIAS,
   v. 151-223. och med besagde ANTIKLEIA.
   v. 224-328. Enär hon sig aflägsnat, framträda flera heroïnor, den
   ena efter den andra.
   v. 329-383. (Härvid afbryter ODYSSEUS berättelsen, men fortsätter
   strax åter, ombedd af ALKINOOS.)
   v. 384-463. Vidare följer samtalet med AGAMEMNONS,
   v. 464-539. och med ACHILLEUS' vålnad.
   v. 540-566. Förgäfves tilltalar ODYSSEUS Telamoniern AIAS.
   v. 567-625. Derefter får han skåda MINOS med flera.
   v. 626-639. Men då stora skaror af vålnader nalkas, rädes han
   att PERSEPHONEIA skall tillsända honom det Gorgeiska
   hufvudet, hvarföre han återvänder till sitt skepp,
   och afreser.
  Tolfte Sången
   v. 1-15. Sedan ODYSSEUS från Okeanos återkommit till
   ön Aiaia, begrafver han ELPENOR.
   v. 16-141. KIRKE berättar honom den förestående resans
   farligheter,
   v. 142-165. af hvilka han dock ej låter sig skrämmas,
   utan lossar galejan, muntrar upp kamraterna,
   v. 166-200. och undslipper först lyckligen SERENERNA,
   v. 291-259. samt räddas derefter från SKYLLA och CHARYBDIS
   med förlust likväl af sex kamrater.
   v. 260-298. Förgäfves afråder han de öfriga att lägga till
   vid Solens ö,
   v. 294-323. samt söker åtminstone intala dem, att skona solens
   boskapshjordar.
   v. 324-365. Icke destomindre slakta desse, på EURYLOCHOS'
   inrådan, och plågade af hunger, några oxar,
   medan ODYSSEUS sofver.
   v. 366-390. Då nu ZEUS, bevekt af Solgudens böner, lofvat hämnas,
   v. 391-399. fortfara kamraterne likväl att äta af det heliga köttet.
   v. 400-453. Derpå anländer ODYSSEUS, efter en förskräcklig
   storm och skeppsbrott, hvarvid alle kamraterne
   drunkna, helt ensam, till ön Ogygia, der Kalypso bor.
  Trettonde Sången.
   v. 1-125. Ytterligare af _Phaiekerna_ med skänker
   ihågkommen, tager ODYSSEUS mot qvällen farväl af
   ALKINOOS och ARETE; stiger ombord å det för hans
   räkning utrustade skeppet, öfverväldigas af en
   stilla sömn och utsättes, efter hastigt fulländad
   resa, på _Ithakas_ strand.
   v. 126-187. POSEIDAON förvandlar till sten, icke långt från
   _Scheria_, det återvändande skeppet; men Phaiekerne
   blidka honom med ett offer.
   v. 188-428. Omsider vaknar ODYSSEUS; och då han skrämd och rådvill
   icke igenkänner fosterlandet, mötes han af gudinnan
   ATHENE, som först, under skepnaden af en ung herde,
   berättar honom, att denna ö är det djupt saknade
   Ithaka; men sedermera, i qvinnogestalt upptäcker
   hvem hon egentligen är; undangömmer i nymfernas
   grotta hans dyrbarheter; lär honom sättet att döda
   friarena, samt lofvar ändteligen återföra TELEMACHOS.
   v. 429-440. Derefter, för att göra Odysseus desto meta
   oigenkännelig, ombildar hon honom alldeles,
   och höljer honom uti en tiggargubhes dåliga kläder.
  Fjortonde Sången.
   v. 1-79. Svinherden EUMAIOS mottager gästfritt sin,
   under tiggareskepnad fördolda, husbonde,
   v. 80-190. hvilken förgäfves söker öfvertala honom, som
   klagar öfver friarenes oförrätter, och längtar
   efter sin älskade husbonde, att denne nånsin mer
   skall återkomma.
   v. 191-359. Sedan ODYSSEUS hopdiktat en historie om sina
   underbara öden, berättar han för EUMAIOS hvad han
   derjemte erfarit om dess husbondes återkomst,
   v. 360-408. samt söker öfvertyga den tvekande sålunda, att
   han betingar sig belöning, ifall han talat sanning,
   och underkastar sig döden, ifall han ljugit.
   v. 409-456. EUMAIOS slaktar derefter ett gödsvin, offrar åt
   gudarna, och bjuder ODYSSEUS till qvällsvard.
   v. 457-522. Denne lägger sig derpå till hvila med de öfriga herdarna,
   v. 523-533. men EUMAIOS vandrar af till svinstallen.
  Femtonde Sången.
   v. 1-129. Af gudinnan ATHENE erinras TELEMACHOS om
   hemresa, undfägnas af MENELAOS och HELENA med
   skänker,
   v. 130-181. samt skiljes, under godtjärtecken, ifrån dem,
   v. 182-188. Natten tillbringar han i _Pherai_ hos DIOKLES.
   v. 189-299. Följande dag, utan att uppehålla sig med besök i
   _Pylos_, tar han farväl af PEISISTRATOS, och går
   ombord på sitt skepp. I detsamma infinner sig den
   _Argeiske_ siarn THEOKLYMENOS, som begär, och
   erhåller tillstånd att göra ressällskap,
   v. 300-491. Emellertid berättar derhemma EUMAIOS sina
   fordna öden för ODYSSEUS,
   v. 492-545. TELEMACHOS landar vid en från staden aflägsen
   kust på Ithaka, och affärdar THEOKLYMENOS till EURYMACHOS,
   v. 516-536. Derefter resa de öfrige sjöledes till staden,
   men TELEMACHOS vandrar af tillfots, för att uppsöka
   EUMAIOS.
  Sextonde Sången.
   v. 1-56. TELEMACHOS mottages af EUMAIOS med mycken
   glädje och välvilja,
   v. 57-129. och samtalar med ODYSSEUS, i hvilken han likväl
   ej igenkänner sin fader.
   v. 130-153. Derefter beder han EUMAIOS gå till PENELOPE,
   och berätta om sin hemkomst.
   v. 154-171. När herden aflägsnat sig, synes PALLAS för
   ODYSSEUS med befallning, att han, under EUMAIOS'
   bortavaro, må upptäcka sig för TELEMACHOS.
   v. 172-320. Detta sker; och far och son rådpläga, angående
   friarnes nedgörande.
   v. 321-405. Emellertid anlända TELEMACHOS' följeslagare till
   staden; hvilket högeligen förvånar de försåtliga
   friarena, som uppgöra andra planer för hans
   mördande, motsagda likväl af AMPHINOMOS.
   v. 406-447. PENELOPE förebrår friarena deras anslag
   emot TELEMACHOS och tröstas af EURYMACHOS,
   v. 448-481. EUMAIOS återkommer, utan att ännu igenkänna sin
   konung och herre, ODYSSEUS.
  Sjuttonde Sången.
   v. 1-60. Följande morgon går TELEMACHOS till staden
   samt helsar EURYKLEIA och sin moder, hvilken
   gör löften åt gudarna.
   v. 61-100. Derefter önska de falske friarne honom lyda till
   sin återkomst, och han emottager THEOKLYMENOS
   beledsagad af PEIRAIOS.
   v. 101-253. Emellertid, och under det friarne gästa, ledsagas
   ODYSSEUS till staden af EUMAIOS.
   v. 254-327. Den trogne hunden ARGOS.
   v. 328-504. Friarnes, isynnerhet ANTINOOS' skändliga uppförande
   mot den förmente tiggaren.
   v. 505-606. EUMAIOS återvänder till stallen.
  Adertonde Sången.
   v. 1-122. ODYSSEUS besegrar i knytnäfvestrid tiggaren
   IROS, som öfverfallit honom med stickord.
   v. 123-156. Han varnar AMPHINOMOS för öfvermod, och för
   ODYSSEUS' hämd, ifall drotten återvänder.
   v. 157-302. PENELOPE tilltalar sin son och sina friare,
   hvilka, tjuste af hennes skönhet, tillsända
   henne skänker.
   v. 303-403. Emellertid skymfas ODYSSEUS af tärnan MELANTHO,
   och af friarne, bland hvilka EURYMACHOS kastar
   efter honom med sin fotpall.
   v. 404-427. På TELEMACHOS' erinran, gå friarne till sängs.
  Nittonde Sången.
   v. 1-52. Sedan vapnen blifvit ur salen bortburna i ett
   annat rum, stannar ODYSSEUS ensam qvar, ock bjuder
   sin son gå till hvila.
   v. 53-95. Återigen skymfad af tärnan MELANTHO, bannar han
   henne strängeligen.
   v. 96-360. PENELOPE samtalar med ODYSSEUS,
   v. 361-475. hvilken i badet, igenkännes af EURYKLEJA.
   v. 476-507. ODYSSEUS beder henne vara tyst med upptäckten.
   v. 508-581. PENELOPE berättar sin dröm för Odysseus, med
   tillkännagifvande, att hon ärnade till morgondagen
   utsätta en täflingsstrid för friarena, samt äkta
   den som kunde spänna ODYSSEUS' båge, och skjuta
   med pilen genom ögat på tolf efter hvaran
   uppställda yxar.
   v. 582-604. Sedan ODYSSEUS gillat förslaget, går PENELOPE
   bort till hvila.
  Tjugonde Sången,
   v. 1-21. ODYSSEUS, som hvilar i försalen, bemärker
   tärnornas fräckhet.
   v. 22-57. ATHENE tröstar honom.
   v. 58-121. Om morgon bittida väckt af PENELOPE klagan, begär han,
   och erhåller af ZEUS ett lyckosamt järtecken.
   v. 122-161. Sedan TELEMACHOS tillspott EURYKLEIA, om hon väl
   undfägnat fremlingen, begifver han sig till torgs,
   hvaremot hon tillreder måltid åt friarena.
   v. 162-240. Tillkomma EUMAIOS, MELANTHIOS och PHILOITIOS.
   v. 241-246. Friarenes plan att dräpa TELEMACHOS tillintetgöres.
   V. 247-320. Uppträdet med KTESIPPOS.
   v. 321-372. Sedan AGELAOS sökt förmå TELEMACHOS att, till hans
   fördel, inverka på sin moder, uppskrämmas friarene
   genom olycksförebud, den THEOKLYMENOS förklarar.
   v. 373-394. TELEMACHOS gäckas af friarena, men återhåller sin
   harm, och afvaktar den snart inträffande hämden.
  Tjugondeförsta Sången.
   v. 1-95. PENELOPEIA föreslår samtliga friarne en täflingsstrid,
   samt lofvar äkta den, som gitter spänna ODYSSEUS' båge,
   och skjuta med pilen genom ögat på tolf efter hvaran
   uppställda yxar.
   v. 96-139. TELEMACHOS sjelf skulle, vid fjerde försöket, lyckats
   att spänna bågen, om ej ODYSSEUS det förhindrat.
   v. 140-244. Men då samtlige friarne ansträngt sig förgäfves, går
   ODYSSEUS ut med EUMAIOS och koherden, upptäcker hvem
   han är, anordnar om hvad som bör göras och utlofvar
   belöning.
   v. 245-269. Då nu äfven EURYMACHOS gjort ett fruktlöst försök,
   föreslår Antinoos uppskof till morgondagen.
   v. 270-310. ODYSSEUS' begäran, ätt äfven få pröfva sin lycka,
   afslås högmodigt af samme ANTINOOS.
   v. 311-430. Men genom PENELOPES och TELEMACHOS' bemedling,
   öfverlemnas dock bågen åt ODYSSEUS; dörrarne stängas;
   ODYSSEUS spänner sin båge och skjuter pilen genom ögat
   på alla yxarna.
   v. 431-434. Härefter rusta sig fader och son till friarnes nederlag.
  Tjugondeandra Sången.
   v. 1-41. Sedan ODYSSEUS för friarne röjt sig, och hotat
   att hämnas lidna oförrätter, börjas nederlagen
   och den första pilen träffar ANTINOOS.
   v. 42-88. Derefter dödas EURYMACHOS.
   v. 89-152. TELEMACHOS, som dödat AMPHINOMOS, afhemtar vapen
   från ett annat rum, hvars dörr han ej väl låser;
   MELANTHIOS passar alltså på tillfället, och bringar
   äfven åt friarne vapen.
   v. 153-200. Gripen af de trogna tjenarena, blir han hängd.
   v. 201-240. ATHENE manar ODYSSEUS till modig strid.
   v. 241-390. Nu nedgöras friarene alla; endast PHEMIOS och
   MEDON skonas.
   v. 391-456. ODYSSEUS bjuder att liken skola utbäras.
   v. 457-477. Tärnornas och MELANTHIOS' straff.
   v. 478-501. De redligt sinnades goda mottagning.
  Tjugondetredje Sången.
   v. 1-68. EURYKLEIA berättar för PENELOPE, att hennes make
   hemkommit, och dödat friarena; hvilket hon icke tror.
   v. 69-95. Omsider nedstiger hon dock i matsalen, och tager
   plats midtemot ODYSSEUS, hvilken hon ej vågar tilltala.
   v. 96-116. TELEMACHOS ogillar, men ODYSSEUS ursäktar sådant
   förfarande --,
   v. 117-151 samt befaller, att, till undvikande af otidigt
   kringspridt rykte om friarnes nederlag, anställa
   glada danser i palatset.
   v. 152-230. Tvättad, omklädd och af Pallas förskönad, igengännes
   ODYSSEUS ändtligen af sin gemål,
   v. 231-343. med hvilken han samtalar om fordna och kommande tider.
   v. 344-372. Följande dag vandrar han till sin fader, LAERTES.
  Tjugondefjerde Sången.
   v. 1-97. Till underjorden beledsagar HERMES friarenes skuggor,
   som mötas, bland andra, af ACHILLEUS och AGAMEMNON.
   v. 98-203. Uppå tillfrågan berättar AMPHIMEDON om det fruktlösa
   frieriet till PENELOPE och det af ODYSSEUS utförda
   nederlaget.
   v. 204-411. Emellertid råkar ODYSSEUS sin fader, och öfvertygar
   honom, genom säkra tecken, att han är den rätte sonen.
   Den af glädje nästan sanslöse LAERTES vederqvickes
   af Athene, och inbjudes till måltid.
   v. 412-470. Fastän afrådde af MEDON och HALITHERSES, rusta sig
   friarenes anförvandter till hämd.
   v. 471-547. Men på ATHENE's inrådan göres ända på striden,
   och formelig fred afslutas.
  
  
  LECTURO.