Odysseia - 01

ODYSSEIA
Af
Homeros

Öfversatt och i Disputationer utgifven af
Axel Gabriel Sjöström


Helsingfors,
Tryckt hos J. C. Frenckell & Son,
1835-1840.



Tis de ken allou akoisai; alis pantessin 'Omeros.
_Theokritos_.


INNEHÅLL:
Lecturo.
Första Sången.
v. 11-21. ODYSSEUS, mot hvilken POSEIDAON var högeligen
uppbraggt, qvarhölls på ön Ogygia, dit han
efter ett skeppsbrott anländt, af nymfen KALYPSO,
som förälskat sig i honom.
v. 22-62. Medan nu POSEIDAON gästade hos Aithioperna,
anhåller ATHENE, vid gudarnas rådplägning,
att ODYSSEUS måtte få återvända till sitt Ithaka,
som han så mycket saknar.
v. 63-305. Såsnart ZEUS dertill samtyckt, råder ATHENE,
att HERMES måtte ju förr desto hellre afsändas till
KALYPSO, med befallning att låta drotten resa hem.
Sjelf hastar hon till Ithaka och eggar, under
skepnaden af MENTES, de Taphiers Konung,
TELEMACHOS, att från palatset bortvisa sin
moders skamlösa friare, samt sjelf resa till
NESTOR och MENELAOS, för att söka underrättelse
om fadren.
v. 306-318. Härefter aflägsnar sig ATHENE.
v. 319-444. Sedan nu TELEMACHOS för de kalasande friarena
yttrat sin mening, och på EURYMACHOS' fråga:
med hvilken fremling han samtalt? gifvit till
svar, att det varit med MENTES, tillbringar han
natten bekymmerfull på sin kammare, i beråd att
följande dag verkställa gudinnans befallningar,
Andra Sången.
v. 1-79. Följande dag förkunnar TELEMACHOS, uti
folkförsamlingen, sin moders friare, att de
måste draga hädan.
v. 80-128. Derpå svarar ANTINOOS öfvermodigt.
v. 129-207. För TELEMACHOS, som derefter beklagar sig öfver
friarenas oförrätt, och allvarligen yrkar hvad
han yttrat, visa sig plötsligt tvenne örnar,
af hvilket järtecken HALITHERSES spår olycka åt
friarena; men EURYMACHOS skrattar åt spådomen,
och säger trotsigt att friarene alldeles icke
lemna huset, såframt icke PENELOPE antingen
af TELEMACHOS till sin fader ätersändes, eller ock
afgör med hvem af dem hon ärnar gifta sig.
v. 208-223. TELEMACHOS begär ett skepp för sin tillämnade resa.
v. 224-241. MENTOR förebrår _Ithakesierna_, att de ej ära
ODYSSEUS' minne.
v. 242-256. LEIOKRITOS far häftigt ut mot MENTOR.
v. 257-295. Sedan folkförsamlingen är upplöst, lofvar ATHENE,
under MENTORS skepnad, ett skepp ät TELEMACHOS,
och ber honom skaffa sig reskost.
v. 296-336. När derefter TELEMACHOS återvänder till de kalasande
friarena, mottages han med stickord.
v. 337-381. Bortgången från dessa, anmodar han EURYKLEIA,
att skaffa reskosten i ordning, och affordrar
henne en ed, att hon skall för hans moder dölja
den tilltänkta resan.
v. 382-434. Sedan Athene af Noemon fått ett skepp, ledsagar
hon, under MENTORS skepnad, till detsamma om
qvällen TELEMACHOS, och de afresa till Pylos,
utan PENELOPES vetskap.
Tredje Sången.
v. 1-68. Beledsagad af ATHENE, kommer TELEMACHOS
till _Pylos_, der NESTOR jemte sina söner håller på
som bäst att offra åt POSEIDAON; båda de resande
mottagas gästvänligen.
v. 69-101. Åt NESTOR, som sedan frågar, hvilka och hvadan de
fremmande äro, svarar TELEMACHOS, att han är
ODYSSEUS' son, samt reser för att höra tidender
om sin fader.
v. 102-198. Sedan NESTOR hållit ett låftal öfver ODYSSEUS,
berättar han huruledes _Hellenerne_, efter en
emellan AGAMEMNON och MENELAOS uppkommen oenighet,
på särskilda vägar, sökt sina hembygder, och att
han väl lyckligen hemkommit, men ej visste, hvad
som händt de andra, vidare än att PHILOKTETES och
IDOMENEUS likaledes funnit hemmet, och att den af
AIGISTHOS mördade AGAMEMNON blifvit hämnad af sin
son ORESTES.
v. 199-252. TELEMACHOS, uppmanad af NESTOR, att följa ORESTES'
exempel, anser sig ej kunna våga företaget, och
begär närmare underrättelser om AGAMEMNONS död.
v. 253-328. NESTOR gör honom till viljes, och råder honom att
resa till MENELAOS i Sparta.
v. 329-370. Mot aftonen ämna ATHENE och TELEMACHOS återvända
till galejan, men då NESTOR dertill nekar och bjuder
dem stanna qvar hos sig öfver natten, förebär gudinnan
en angelägen resa, och aflägsnar sig.
v. 371-394. NESTOR igenkänner henne.
v. 395-497. TELEMACHOS sofver med PEISISTRATOS; far dän följande
morgon, landvägen, i hans sällskap; hvilar öfver
natten i _Pherai_, och afreser tidigt vidare till
MENELAOS.
Fjerde Sången.
v. 1-67. TELEMACHOS och PEISISTRATOS mottagas gästfritt
af MENELAOS, hvilken som bäst firar sin sons
och sin dotters bröllop.
v. 68-154. Då MENELAOS råkat föra talet på ODYSSEUS, tränga
sig tårar fram ur TELEMACHOS' ögon. Emedan han
har svårt att dem dölja, misstänker MENELAOS
strax, hvem han är, och HELENA, som tillkommer,
påstår fremlingen vara fullkomligen lik ODYSSEUS.
v. 155-186. PEISISTRATOS säger, att hon alldeles icke misstager
sig, och vid ODYSSEUS minne och saknad utbrista
alla i gråt.
v. 187-264. PEISISTRATOS beder, att lykta gråten, på hvilken
HELENA, genom i bägrarna inkastade trollmedel,
gör fullkomligt slut, och berättar derjemte,
att hon igenkännt ODYSSEUS en gång vid tillfälle,
då han, såsom spejare, vågat sig in i _Troia_.
v. 265-289. MENELAOS omtalar händelsen vid trähästen.
v. 290-305. Derefter förfoga sig alla till sofrummen
v. 306-586. och följande dagen, ombedd af TELEMACHOS, att få
höra allt hvad MENELAOS visste om hans fader,
förtäljer denne, hvad PROTEUS i Egypten bebådat
om Hellenernes hemkomst, och om ODYSSEUS på
KALYPSOS ö,
v. 587-624. beder derjemte TELEMACHOS, att dröja qvar några
dagar, och erbjuder, på hans vägran, en gästskänk.
v. 625-674. Emellertid stämpla friarene försåt mot den
hemvändande TELEMACHOS.
v. 675-841. Deras plan upptäcker MEDON för PENELOPE, som
högeligen förskräckt beder ATHENE om hjelp,
och tröstas i en nattlig syn.
v. 842-847. Emellertid lägga sig friarene i försåt.
Femte Sången.
v. 1-20. Då ATHENE i gudarnas rådsförsamling klagar
öfver _Ithakesiernes_ otacksamhet mot ODYSSEUS,
öfver hans qvarhållande på KALYPSOS ö, och
det mot TELEMACHOS utställda försåtet,
v. 21-42. befaller ZEUS henne, att helbregda återföra
ODYSSEUS till hemlandet, och HERMES att resa till
KALYPSO, med tillsägelse om ODYSSEUS förlossning.
v. 43-115. HERMES förfogar sig alltså till _Ogygia_, mottages
af nymfen med välvilja, och berättar sitt uppdrag,
v. 110-144. hvarefter KALYPSO väl klagar öfver gudarnes
afundsjuka, men lofvar ändock att ej längre
qvarhålla ODYSSEUS.
v. 145-170. HERMES aflägsnar sig, och KALYPSO bjuder ODYSSEUS,
som sitter på hafsstranden, och täres af hemlängtan,
att bygga en farkost; sjelf lofvar hon alla resans
förnödenheter.
v. 171-224. Den kloke och varsame konungen affordrar henne
en ed, att hon ej hemligen skall stämpla hans ofärd;
hon aflägger eden, följer hem ODYSSEUS, och
framställer förgäfves resans faror.
v. 225-277. Dagen derpå börjar ODYSSEUS byggnadsarbetet,
hvilket han slutar på den fjerde, och afreser
den femte dagen.
v. 278-493. Efter sjutton dagars segling, då ön Scherias
berg ren synas, uppväcker den från _Aithioperna_
hemvandande POSEIDAON en förskräcklig storm, ur
hvilken ODYSSEUS räddas af LEUKOTHEA, som skänker
honom sin hårbindel. ODYSSEUS öfvergifver
farkosten, ankommer simmande, nästan utan sansning
af trötthet, till land vid en flodmynning, och
tillbringar der natten, efter omständigheterna.
Sjette Sången.
v. 1-47. Med afsigt att åt ODYSSEUS bereda välvilligt
mottagande hos ALKINOOS, _Phaiekernes_ konung,
erinrar ATHENE, i en dröm, dess dotter,
NAUSIKAA, om klädtvätt.
v. 48-109. Sedan alltså, följande dagen, NAUSIKAA med sina
tärnor åkit till flodstranden, och kläderna
blifvit, i vanlig ordning, tvättade, roar hon sig,
medan de torrka, med bollspel.
v. 110-185. Men då bollen, genom ATHENES föranstaltande,
nedfallit i vattnet, och, vid tärnornas rop,
ODYSSEUS, uppväckt ur sömnen, af NAUSIKAA begär,
att hon må gifva honom kläder, och visa honom
vägen till staden --;
v. 186-250. så villfar hon drottens begäran, och sänder
honom en skrud. Sedan ODYSSEUS densamma påtagit,
smyckas han af ATHENE med utmärkt skönhet, samt
vederqvicker sig med mat och dryck.
v. 251-331. Derefter bjuder honom den hemvändande NAUSIKAA,
att åtfölja sin vagn, tills de hunnit ATHENES lund,
och att der qvarstanna, samt, såsnart hon kunde
synas länd till sin faders boningar, begifva sig
till desamma, och först helsa hennes moder.
Sjunde Sången.
v. 1-36. Efter NAUSIKAA begifver sig ODYSSEUS till
staden, och möter på vägen ATHENE förklädd, samt
beder henne att visa Sig kungaborgen.
v. 37-239. Dit beledsagad, och sedan han beundrat ALKINOOS'
Palats och parker, nalkas han, bönfallande,
drottningens knän, och undfägnas herrligen. Men
när öfrige gästerna bortgått, igenkänner ARETE de
kläder, ODYSSEUS bär, och spörjer, hvadan han
kommer, samt af hvem han dem erhållit,
v. 240-347. ODYSSEUS berättar korteligen sin resas mödor och
faror i hvarefter konungen lofvar honom skepp och
kamrater till hemfärd, erinrande honom att gå till
hvila,
Åttonde Sången.
v. 1-40. ALKlNOOS befaller utrusta ett skepp, och
hembeledsaga ODYSSEUS.
v. 41-93. För de till gästbud kallade drottar sjunger
emellertid DEMODOKOS om striden mellan ACHILLEUS
och ODYSSEUS, för hvilken tårarne frambrista.
v. 94-103. Så snart ALKINOOS märker hans ängslan, uppmanar
han de sina till kämpalekar, för att visa hvad
Phaiekerne gitta i sådant afseende uträtta,
v. 104-151. När dessa slutats, inbjuder LAODAMAS, kongens son,
ODYSSEUS, att äfven försöka sin lycka.
v. 152-234. Men då EURYALOS med otidighet bemöter hans
ursägt, uppträder ODYSSEUS till täflan, besegrar
Phaiekerna i diskoskastning, och utmanar dem,
LAODAMAS undantagen, till allt slags täfling,
v. 235-255. Dervid blifva alle tyste, och ALKINOOS säger,
att hans män endast förstå sig på kapplöpande,
segling, dans och sång.
v. 256-384. Derefter dansa någre utvalde ynglingar, medan
DEMODOKOS sjunger KYPRIS och ARES' kärlek.
v. 385-531. Sedan ODYSSEUS, af Phaiekerna med skänker
behedrad, badat sig, utbrister han i tårar vid
DEMODOKOS' sång, under måltiden, om _Troiska_
hästen, och Troias förstöring.
v. 532-586. Då ALKINOOS detta märker, beder han ODYSSEUS säga,
hvem han är, hvar ifrån han kommit, och hvarföre
han utbrustit i tårar.
Nionde Sången.
v. 1-38. Sedan ODYSSEUS yppat sitt namn och fädernesland,
v. 39-61. omtalar han de vexlande öden och olyckor, för
hvilka han med de sina, under hemresan från Troia,
alltid varit utsatt. Till en början eröfrar han väl
staden _Ismaros_, men besegras sedan af Kikonerna.
v. 62-104. Derefter drifves han af en vid _Maleia_ uppkommen
storm till Lotophagerna.
v. 105-230. Från dem kommer han till Kykloperna, qvarlemnar de
öfriga följeslagarena på en nära belägen ö, och beger
sig åtföljd af endast tolf, till POLYPHEMOS.
v. 231-566. Denne uppslukar i tre mål sex af kamraterna, men
ODYSSEUS utsticker Kyklopens enda öga
och räddar sig med största lifsfara därifrån.
Tionde Sången.
v. 1-33. ODYSSEUS fortsätter berättelsen: hurusom han,
anländ till ön _Aiolia_, af AIOLOS mottog alla
vindarna, inneslutna i säck, med undantag af Vestan,
som borde bringa honom hem till Ithaka.
v. 34-76. Men då hans reskamrater, under förmodan att finna
dyrbarheter, öppnat säcken, drifves han af de
utsluppna vindarna tillbaka till Aiolia, och affärdas
onådigt af Väderguden.
v. 77-274. Dädan kommer han till _Laistrygonerna_, förlorar
hos dem elfva skepp, men flyktar med det återstående
till ön Aiaia, der KIRKE bor.
v. 275-347. ODYSSEUS, som af HERMES erhållit skyddsmedel mot
KIRKES förtrollningar, frestas af henne till älskog,
hvaråt han dock icke lemnar gehör, innan hon med
ed lofvat återgifva hans snöpligt förvandlade
kamrater mensklig skepnad.
v. 348-550. Efter ett årsvistelse på ön, begär han, och erhåller
af KIRKE tillstånd att afresa hemåt, men underrättas
derjemte, att han, enligt ödenas beslut, dessförinnan
måste besöka underjorden, och rådfråga TEIRESIAS.
v. 551-574. Medan de andre skynda till skeppet, nedfaller
ELPENOR från ett tak, och dör.
Elfte Sången.
v. 1-20. ODYSSEUS seglar med gynnande vind. Som han af KIRKE
undfått, till _Kimmerierne_ och _Okeanos_.
v. 21-50. Efter fullbordadt offer infinna sig de aflidnes
vålnader, hvilka ODYSSEUS dock vägrar att dricka
af bloden, förrän han rådfrågat TEIRESIAS.
v. 51-80. Först framträder nu vålnaden af ELPENOR, anhållande
om begrafning,
v. 81-89. sedan kommer ODYSSEUS' moder, ANTIKLEIA.
v. 90-150. Följer så samtalet med TEIRESIAS,
v. 151-223. och med besagde ANTIKLEIA.
v. 224-328. Enär hon sig aflägsnat, framträda flera heroïnor, den
ena efter den andra.
v. 329-383. (Härvid afbryter ODYSSEUS berättelsen, men fortsätter
strax åter, ombedd af ALKINOOS.)
v. 384-463. Vidare följer samtalet med AGAMEMNONS,
v. 464-539. och med ACHILLEUS' vålnad.
v. 540-566. Förgäfves tilltalar ODYSSEUS Telamoniern AIAS.
v. 567-625. Derefter får han skåda MINOS med flera.
v. 626-639. Men då stora skaror af vålnader nalkas, rädes han
att PERSEPHONEIA skall tillsända honom det Gorgeiska
hufvudet, hvarföre han återvänder till sitt skepp,
och afreser.
Tolfte Sången
v. 1-15. Sedan ODYSSEUS från Okeanos återkommit till
ön Aiaia, begrafver han ELPENOR.
v. 16-141. KIRKE berättar honom den förestående resans
farligheter,
v. 142-165. af hvilka han dock ej låter sig skrämmas,
utan lossar galejan, muntrar upp kamraterna,
v. 166-200. och undslipper först lyckligen SERENERNA,
v. 291-259. samt räddas derefter från SKYLLA och CHARYBDIS
med förlust likväl af sex kamrater.
v. 260-298. Förgäfves afråder han de öfriga att lägga till
vid Solens ö,
v. 294-323. samt söker åtminstone intala dem, att skona solens
boskapshjordar.
v. 324-365. Icke destomindre slakta desse, på EURYLOCHOS'
inrådan, och plågade af hunger, några oxar,
medan ODYSSEUS sofver.
v. 366-390. Då nu ZEUS, bevekt af Solgudens böner, lofvat hämnas,
v. 391-399. fortfara kamraterne likväl att äta af det heliga köttet.
v. 400-453. Derpå anländer ODYSSEUS, efter en förskräcklig
storm och skeppsbrott, hvarvid alle kamraterne
drunkna, helt ensam, till ön Ogygia, der Kalypso bor.
Trettonde Sången.
v. 1-125. Ytterligare af _Phaiekerna_ med skänker
ihågkommen, tager ODYSSEUS mot qvällen farväl af
ALKINOOS och ARETE; stiger ombord å det för hans
räkning utrustade skeppet, öfverväldigas af en
stilla sömn och utsättes, efter hastigt fulländad
resa, på _Ithakas_ strand.
v. 126-187. POSEIDAON förvandlar till sten, icke långt från
_Scheria_, det återvändande skeppet; men Phaiekerne
blidka honom med ett offer.
v. 188-428. Omsider vaknar ODYSSEUS; och då han skrämd och rådvill
icke igenkänner fosterlandet, mötes han af gudinnan
ATHENE, som först, under skepnaden af en ung herde,
berättar honom, att denna ö är det djupt saknade
Ithaka; men sedermera, i qvinnogestalt upptäcker
hvem hon egentligen är; undangömmer i nymfernas
grotta hans dyrbarheter; lär honom sättet att döda
friarena, samt lofvar ändteligen återföra TELEMACHOS.
v. 429-440. Derefter, för att göra Odysseus desto meta
oigenkännelig, ombildar hon honom alldeles,
och höljer honom uti en tiggargubhes dåliga kläder.
Fjortonde Sången.
v. 1-79. Svinherden EUMAIOS mottager gästfritt sin,
under tiggareskepnad fördolda, husbonde,
v. 80-190. hvilken förgäfves söker öfvertala honom, som
klagar öfver friarenes oförrätter, och längtar
efter sin älskade husbonde, att denne nånsin mer
skall återkomma.
v. 191-359. Sedan ODYSSEUS hopdiktat en historie om sina
underbara öden, berättar han för EUMAIOS hvad han
derjemte erfarit om dess husbondes återkomst,
v. 360-408. samt söker öfvertyga den tvekande sålunda, att
han betingar sig belöning, ifall han talat sanning,
och underkastar sig döden, ifall han ljugit.
v. 409-456. EUMAIOS slaktar derefter ett gödsvin, offrar åt
gudarna, och bjuder ODYSSEUS till qvällsvard.
v. 457-522. Denne lägger sig derpå till hvila med de öfriga herdarna,
v. 523-533. men EUMAIOS vandrar af till svinstallen.
Femtonde Sången.
v. 1-129. Af gudinnan ATHENE erinras TELEMACHOS om
hemresa, undfägnas af MENELAOS och HELENA med
skänker,
v. 130-181. samt skiljes, under godtjärtecken, ifrån dem,
v. 182-188. Natten tillbringar han i _Pherai_ hos DIOKLES.
v. 189-299. Följande dag, utan att uppehålla sig med besök i
_Pylos_, tar han farväl af PEISISTRATOS, och går
ombord på sitt skepp. I detsamma infinner sig den
_Argeiske_ siarn THEOKLYMENOS, som begär, och
erhåller tillstånd att göra ressällskap,
v. 300-491. Emellertid berättar derhemma EUMAIOS sina
fordna öden för ODYSSEUS,
v. 492-545. TELEMACHOS landar vid en från staden aflägsen
kust på Ithaka, och affärdar THEOKLYMENOS till EURYMACHOS,
v. 516-536. Derefter resa de öfrige sjöledes till staden,
men TELEMACHOS vandrar af tillfots, för att uppsöka
EUMAIOS.
Sextonde Sången.
v. 1-56. TELEMACHOS mottages af EUMAIOS med mycken
glädje och välvilja,
v. 57-129. och samtalar med ODYSSEUS, i hvilken han likväl
ej igenkänner sin fader.
v. 130-153. Derefter beder han EUMAIOS gå till PENELOPE,
och berätta om sin hemkomst.
v. 154-171. När herden aflägsnat sig, synes PALLAS för
ODYSSEUS med befallning, att han, under EUMAIOS'
bortavaro, må upptäcka sig för TELEMACHOS.
v. 172-320. Detta sker; och far och son rådpläga, angående
friarnes nedgörande.
v. 321-405. Emellertid anlända TELEMACHOS' följeslagare till
staden; hvilket högeligen förvånar de försåtliga
friarena, som uppgöra andra planer för hans
mördande, motsagda likväl af AMPHINOMOS.
v. 406-447. PENELOPE förebrår friarena deras anslag
emot TELEMACHOS och tröstas af EURYMACHOS,
v. 448-481. EUMAIOS återkommer, utan att ännu igenkänna sin
konung och herre, ODYSSEUS.
Sjuttonde Sången.
v. 1-60. Följande morgon går TELEMACHOS till staden
samt helsar EURYKLEIA och sin moder, hvilken
gör löften åt gudarna.
v. 61-100. Derefter önska de falske friarne honom lyda till
sin återkomst, och han emottager THEOKLYMENOS
beledsagad af PEIRAIOS.
v. 101-253. Emellertid, och under det friarne gästa, ledsagas
ODYSSEUS till staden af EUMAIOS.
v. 254-327. Den trogne hunden ARGOS.
v. 328-504. Friarnes, isynnerhet ANTINOOS' skändliga uppförande
mot den förmente tiggaren.
v. 505-606. EUMAIOS återvänder till stallen.
Adertonde Sången.
v. 1-122. ODYSSEUS besegrar i knytnäfvestrid tiggaren
IROS, som öfverfallit honom med stickord.
v. 123-156. Han varnar AMPHINOMOS för öfvermod, och för
ODYSSEUS' hämd, ifall drotten återvänder.
v. 157-302. PENELOPE tilltalar sin son och sina friare,
hvilka, tjuste af hennes skönhet, tillsända
henne skänker.
v. 303-403. Emellertid skymfas ODYSSEUS af tärnan MELANTHO,
och af friarne, bland hvilka EURYMACHOS kastar
efter honom med sin fotpall.
v. 404-427. På TELEMACHOS' erinran, gå friarne till sängs.
Nittonde Sången.
v. 1-52. Sedan vapnen blifvit ur salen bortburna i ett
annat rum, stannar ODYSSEUS ensam qvar, ock bjuder
sin son gå till hvila.
v. 53-95. Återigen skymfad af tärnan MELANTHO, bannar han
henne strängeligen.
v. 96-360. PENELOPE samtalar med ODYSSEUS,
v. 361-475. hvilken i badet, igenkännes af EURYKLEJA.
v. 476-507. ODYSSEUS beder henne vara tyst med upptäckten.
v. 508-581. PENELOPE berättar sin dröm för Odysseus, med
tillkännagifvande, att hon ärnade till morgondagen
utsätta en täflingsstrid för friarena, samt äkta
den som kunde spänna ODYSSEUS' båge, och skjuta
med pilen genom ögat på tolf efter hvaran
uppställda yxar.
v. 582-604. Sedan ODYSSEUS gillat förslaget, går PENELOPE
bort till hvila.
Tjugonde Sången,
v. 1-21. ODYSSEUS, som hvilar i försalen, bemärker
tärnornas fräckhet.
v. 22-57. ATHENE tröstar honom.
v. 58-121. Om morgon bittida väckt af PENELOPE klagan, begär han,
och erhåller af ZEUS ett lyckosamt järtecken.
v. 122-161. Sedan TELEMACHOS tillspott EURYKLEIA, om hon väl
undfägnat fremlingen, begifver han sig till torgs,
hvaremot hon tillreder måltid åt friarena.
v. 162-240. Tillkomma EUMAIOS, MELANTHIOS och PHILOITIOS.
v. 241-246. Friarenes plan att dräpa TELEMACHOS tillintetgöres.
V. 247-320. Uppträdet med KTESIPPOS.
v. 321-372. Sedan AGELAOS sökt förmå TELEMACHOS att, till hans
fördel, inverka på sin moder, uppskrämmas friarene
genom olycksförebud, den THEOKLYMENOS förklarar.
v. 373-394. TELEMACHOS gäckas af friarena, men återhåller sin
harm, och afvaktar den snart inträffande hämden.
Tjugondeförsta Sången.
v. 1-95. PENELOPEIA föreslår samtliga friarne en täflingsstrid,
samt lofvar äkta den, som gitter spänna ODYSSEUS' båge,
och skjuta med pilen genom ögat på tolf efter hvaran
uppställda yxar.
v. 96-139. TELEMACHOS sjelf skulle, vid fjerde försöket, lyckats
att spänna bågen, om ej ODYSSEUS det förhindrat.
v. 140-244. Men då samtlige friarne ansträngt sig förgäfves, går
ODYSSEUS ut med EUMAIOS och koherden, upptäcker hvem
han är, anordnar om hvad som bör göras och utlofvar
belöning.
v. 245-269. Då nu äfven EURYMACHOS gjort ett fruktlöst försök,
föreslår Antinoos uppskof till morgondagen.
v. 270-310. ODYSSEUS' begäran, ätt äfven få pröfva sin lycka,
afslås högmodigt af samme ANTINOOS.
v. 311-430. Men genom PENELOPES och TELEMACHOS' bemedling,
öfverlemnas dock bågen åt ODYSSEUS; dörrarne stängas;
ODYSSEUS spänner sin båge och skjuter pilen genom ögat
på alla yxarna.
v. 431-434. Härefter rusta sig fader och son till friarnes nederlag.
Tjugondeandra Sången.
v. 1-41. Sedan ODYSSEUS för friarne röjt sig, och hotat
att hämnas lidna oförrätter, börjas nederlagen
och den första pilen träffar ANTINOOS.
v. 42-88. Derefter dödas EURYMACHOS.
v. 89-152. TELEMACHOS, som dödat AMPHINOMOS, afhemtar vapen
från ett annat rum, hvars dörr han ej väl låser;
MELANTHIOS passar alltså på tillfället, och bringar
äfven åt friarne vapen.
v. 153-200. Gripen af de trogna tjenarena, blir han hängd.
v. 201-240. ATHENE manar ODYSSEUS till modig strid.
v. 241-390. Nu nedgöras friarene alla; endast PHEMIOS och
MEDON skonas.
v. 391-456. ODYSSEUS bjuder att liken skola utbäras.
v. 457-477. Tärnornas och MELANTHIOS' straff.
v. 478-501. De redligt sinnades goda mottagning.
Tjugondetredje Sången.
v. 1-68. EURYKLEIA berättar för PENELOPE, att hennes make
hemkommit, och dödat friarena; hvilket hon icke tror.
v. 69-95. Omsider nedstiger hon dock i matsalen, och tager
plats midtemot ODYSSEUS, hvilken hon ej vågar tilltala.
v. 96-116. TELEMACHOS ogillar, men ODYSSEUS ursäktar sådant
förfarande --,
v. 117-151 samt befaller, att, till undvikande af otidigt
kringspridt rykte om friarnes nederlag, anställa
glada danser i palatset.
v. 152-230. Tvättad, omklädd och af Pallas förskönad, igengännes
ODYSSEUS ändtligen af sin gemål,
v. 231-343. med hvilken han samtalar om fordna och kommande tider.
v. 344-372. Följande dag vandrar han till sin fader, LAERTES.
Tjugondefjerde Sången.
v. 1-97. Till underjorden beledsagar HERMES friarenes skuggor,
som mötas, bland andra, af ACHILLEUS och AGAMEMNON.
v. 98-203. Uppå tillfrågan berättar AMPHIMEDON om det fruktlösa
frieriet till PENELOPE och det af ODYSSEUS utförda
nederlaget.
v. 204-411. Emellertid råkar ODYSSEUS sin fader, och öfvertygar
honom, genom säkra tecken, att han är den rätte sonen.
Den af glädje nästan sanslöse LAERTES vederqvickes
af Athene, och inbjudes till måltid.
v. 412-470. Fastän afrådde af MEDON och HALITHERSES, rusta sig
friarenes anförvandter till hämd.
v. 471-547. Men på ATHENE's inrådan göres ända på striden,
och formelig fred afslutas.


LECTURO.