Murgrönan - 09

Total number of words is 4467
Total number of unique words is 1856
26.2 of words are in the 2000 most common words
34.8 of words are in the 5000 most common words
39.8 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
äfven kunde jag ej undgå anmärka Baronens stundom på mig fästade
blickar: han hade utom all tvifvel observerat, det ingalunda behagliga
intryck billettens emottagande på mig verkat, och ville nu troligtvis
oförmärkt utforska, huruvida det på mitt sinne ännu hade någon tråkig
inflytelse. Jag hastar nu att omnämna min alltför trefliga afton;
pjesen som gafs under namn af: "Louise de Sancte Mare." eller "Döden,
lifvets sannaste vinning", var en för mig alldeles ny, och skildrade
mästerligt, själsstyrkan och caracteren hos tvenne unga personer, öfver
hvilka det jernhårda ödet uti fÖrföljelser tyckts velat lägga sin mest
tryckande, oförsonliga hand. Jag tror verkeligen, att vid den rörande,
högst lefvande framställningen häraf, intet öga förblef torrt.
Efterpjecen: "Sen er i spegeln", var högst comisk, jag har sett
den förut, men på långt när ej så väl utförd. Fru T. spelte
oöfverträffligt; mimiken, ja den minsta gest hos henne, ägde en
underbart imponerande tjusningskraft, och ehuru tragedien (den jag i
det hela icke älskar) speltes ypperligt, och innebar mycken moral,
hänfördes jag likvist långt mer af det obeskrifligt naiva, lätta,
retande i Fru T----s effectfulla återgifvande af händelsen i
efterpjesen. Att berätta dig huru loger, sittande parterr, stående
parterr, oxögon etc, voro fulla med röda, gula, blå, hvita och svarta
hattar, med obetäckta hufvuden ifrån hvilka half alns långa skugglockar
nedhängde med blomstrande negligéer, under hvilka utblommade,
bleka ansigten framtittade, med välfriserade moderna belle-vuer,
lorgnette-kikare etc, vore öfverflödigt; du äger en så liflig
inbilning, så du troligen med mig ser hela samlingen, hufvud vid
hufvud, gapande, hviskande, bugande, bjudande etc. etc. Här och der
upptäcker du väl ochså som jag, en och annan munvig egenkär sprätt,
hvilken helt och hållet ihågkommande endast sitt eget lilla: jag, i
vårdslös ställning vräker sig mot en vägg. Med sjelfkär mine
öfverskådar han den för honom alltför litet ansedda, eller
uppmärksamhet förtjenande samlingen, hvarur högst en eller ann person
borde förtjena den lycka, att med honom inandas samma luft. Secreter
Flanquette, ett original af den personifierade egenkärleken, står ju
just nu med hatten, ifattad af båda händerne; hans tätt intill hvarann
sittande lifliga ögonpar tyda, jemte det spefulla draget öfver munnen,
hvad nu inom honom föregår. Arma Fru T., och J alle hennes arme
medsyskon, hvad eder ofta nog erkända talang som bäst söndermalas af
hans hvassa tunga. Käre Flanquette! hvad till och med ditt vanlottade
utseende skulle vinna, om du bemödade dig till mera skonsamhet emot din
nästa. Jag föreställer mig, om du någonsin komme i erfarenhet af dessa
mina oskyldiga sentenser, hvad du då i andra persons närvaro medlidsamt
skulle le åt mig, men ensam lemnad bita tänderne ihop af förargelse...
Men, söta Emilia! du sqvallrar ju ej utur skolen? Flanquette må nu
fritt flanquera ikring och bekika sina få utvalda, jag vänder mig
tryggad genom din tystlåtenhet till min granne... Baron C. tror du?
nej, Major Fixenheim, som olyckligtvis funnit för godt göra ett intrång
(likvisst tillbörligt, ty billetten, hvilken han för afton bär
innefattad i knapphålet, berättigar fullkomligt dertill) i vår loge;
han bombarderar mig, den ståtelige Majoren, med digra confect- och
appelsinpåsar, hvars påsmakande, till min stora scandal altför ofta
hindra mig ifrån ett exellent besvarande af Majorens exellenta
galanterier. -- "Nå, hvad hade Baron C. att anföra?" frågar du väl.
Intet serdeles, han var tyst och fåordig, upmärksam på pjesen, på
Friherrinnan, och äfven på mig; gaf någongång Majoren en snäsa, hvaraf
denne likväl ej lät sig bekomma, samt skalade derimellan oupphörligt
apelsiner, dem han nästan halfva nedsväljde. Jag tyckte mig i hans mine
kunna läsa ungefär samma enkla, ehuru något curiösa fråga förre
scolairien gjorde sin lärare neml.: "har jag roligt Herr Magister?"...
Kanske hade jag, föreställande läraren, säkrare än denne, kunnat
besvara C----s fråga. Men, "nu är att säga": huru allmänt uppbrott i
hast ägde rum, ty i och med pjesens slut hade äfven publiken speglat
sig nog, samt rustade sig nu hörbart till affärd; och sedan jag under
stormen vid det allmänna uttågandet, icke utan fruktan sett Fröken
Dolls oförmodadt mot mig lyftade pekfinger i luften, småhotande svänga
sig i förunderliga directioner, samt jag ännu vidare i Flinkmans
(betjentens) vård, omtänksamt öfverantvardat de teänne öfrigblifne
confectpåsar, hvarmed Majoren förtänksamt nog, behagat proviantera
mig, togo äfven vi, logens innehafvare, vår retrait. Jag för min del
var med min afton oändeligt belåten, samt insomnade efter den, rätt
godt; för min fantasie sväfvade väl någongång Fru T., Herr T.,
äfvensom förtretligt nog Major Fixenheim, men i och med den sistnämnde
framträdde då alltid, vänligt medlande, mina tvänne väldiga
confectpåsar, hvarigenom jag, försonad, inskränkte mig att i
inbilningen hurtigt vända den beskedlige Majoren ryggen. I dag har jag
oafbrutit endast sysselsatt mig med musik, vid sin afresa lemnade mig
Rosa några sköna stycken af Spohr och Bellini, hvilka redan länge retat
min nyfikenhet, men jag först i dag varit i tillfälle ostörd få
genomgå; Friherrinnan har derunder, treflig och bestyrsam genom rummen
vankat ut och in, stundom lågt smågnolat melodien till: "klingen,
klingen ljufva toner", hvilket alltid är ett bevis på att hon mår
bättre eller är nöjd och upprymd; att hon i dag haft något i sinne,
hvilket till det yttre verksamt sysselsatt hennes person, har ej
undgått min uppmärksamhet, ehuru jag härtills ännu ej kunnat utgrunda
hvari det väl må bestå. Men, nu god natt min Emilia!


Den 26.

Sommarns högtidsstund! den herrliga midsommarsdagen, har jag då här,
skild ifrån dig, sett uppgå, sett njutas, sett försvinna; hon är då
oåterkalleligt förlorad, för att aldrig mer återkomma, denna, för ett
lefnadsgladt sinne, så ifrigt efterlängtade dag. O! min Emilia! äfven
jag har med ett lugnt tillfredsställdt inre, njutit dess rika lust,
dess fröjder; äfven jag har skadat denna sol, hvars kraft sprider
glädje, och välsignelse kring hela jorden, denna rena blå himmel,
hvilken så underbart talar hopp och hugsvalelse till ett lidande
hjerta! sjelfva midsommarsaftouen, var den njutningsrikaste jag ännu
öfverlefvat; en namnlös frid hade sänkt sig i mitt bröst, då jag under
den gudomliga aftonens tystnad, tillika med min moderliga vän, invid
mitt lila kammar-fönster betraktade naturen i dess skönaste
helgdagsskrud! Den stora staden var folktom och tyst, lik ett till
helig andakt öppnadt Herrans tempel, stilla låg hafvet, dess spegelyta
endast någongång krusad af en lätt framskjutande menniskofyld farkost:
"hvilken salig afton!" afbröt sluteligen Friherrinnan, den timmas långa
tystnaden, hvar under hennes ljusa blick oafvänd irrat kring den sköna
naturtaflan, -- och en varm tår nedrullade härvid långsamt utför dess
kind, -- "hvilken salig afton, hvartill manar hon väl ett hjerta som,
lyckligt nog, äger förmåga att fatta dess djupa andemening?" -- "Jag
behöfver ej fråga dig Mathilda hvad du nu känner"; fortfor Friherrinnan
efter en liten paus; "ditt anlete förklarar mig hela din själ; och
oaktadt alla dina motgånger och hårda pröfningar, anser jag likväl dig
outsägligt lycklig, som så sannt, så rent, så fullt förstår din Gud!
och vet underkasta dig hans visa råd." -- "Ack! motgången under hvad
grad, hvad namn, hvad skepnad som helst, kan aldrig, aldrig fullkomligt
nedtrycka menniskan, då hon derunder äger kraft och styrka, att med
stadig tro och hopp öfverlåta sig till en allt förmående försyn."
Härefter meddelade Friherrinnan med innerlig godhet mig sina åsigter,
begrepp och slutsatser om lif och tillvarelse, om det lydliga
närvarande, och det dunkla kommande; utan att likväl otillåtligt
öfverskrida den gräns af vetande, en outgrundelig försyn oss utstakat;
ofta, ofta föranleddes min tanke härunder att hvila hos mina dyra
älskade! ja, till och med hos dig. O! om J visste, om J visste, så
utropar jag stundeligen i mitt hjerta, hur god hon är; hvilken älskvärd
qvinna! Midsommarsmorgonen kl. sex, uppväcktes jag af en lätt hand,
hvilken smekande undanfÖrde det på min panna något nedfallna håret. Det
var Friherrinnan sjelf; hvilket skönt uppvaknande. "Vi hafva en herlig
dag", yttrade Friherrinnan, "vill du Mathilda, så skola vi på morgonen,
nu straxt göra en promenade till Vestanby?" Som en blixt var jag ur
sängen, snart klädd i en blå och hvit finrandig tysk bomullsklädning,
en enkel hvit mousselinskrage, och dermed var toiletten gjord. Då jag
med shawlen på armen ingick till Friherrinnan, gjorde hon stora ögon,
mätte mig ifrån hufvud till fot, samt yttrade leende: "nå nog hade du
väl Mathilda lilla, högtiden till heder, litet omsorgsfullare kunnat
kläda dig; men lika godt, du är bra, som du är, och bevisar derigenom
att tanken på Guds herrliga natur, mer än den på granna kläder
sysselsatt dig. Låt oss nu resa." Denne gång syntes hvarken till Annette
eller frukost; hon hade i ögnablicket förut hjelpt mig med påklädande,
så jag bestämt visste henne blifvit hemma. Vi foro alltså åstad genom
de tysta tomma gatorna; huru herrlig! huru herrlig! var naturen, ju
längre utom stadsmurarne vi kommo! luften så smekande mild, solen så
lifvande varm, hvarje ansigte vi mötte log af tillfredsställelse och
fröjd; de löfrika grönskande träden, den lilla blomman på marken, de
qvittrande fåglarne i luften, som sjöngo lofsånger till skaparn! jag
kan ej beskrifva för dig, Emilia, huru ljuft allt detta verkade på min
själ; det var som hade jag nu för första gången skådat ut i Guds sköna
verld; åtminstone hade aldrig som nu, jag skattat dess outtömliga
rikedom. Vi stego nu ur vagnen samt började stigen längs med ån. Under
tystnad upphunno vi det täcka huset, men som morgonsolen på den plats
hon stod, redan spridde alltför brännande strålar, föreslog
Friherrinnan att längs med ån, till hviloställe uppsöka oss en sval
plats; denne erbjöd sig äfven snart nog, under skuggan af några höga
täta lönnar, der vi nu nedsatte oss. "Är du stämd att höra något om
Guds ord, Mathilda?" frågade Friherrinnan, ljuft blickande i mina i dag
ovilkorligt tårfyllda ögon: "nu, om någonsin", blef mitt låga men
innerliga svar; och nu framtog hon sin lätta börda: Hagbergs enkla, men
till hjertat gående predikningar, dem hon i och för dess rena språk,
företrädesvis älskade; under löfvens instämmande hviskning uppläste hon
nu det öfver högtidsdagen afhandlande ämnet, hvilket så väl som allt,
författadt i samma höga anda, på en troende själ verkar öfvertygelse
och hopp; jag har ej tillförene hört Friherrinnan föreläsa, eller
rättare: hört henne liksom talande förklara någon skrifts innehåll, men
ack Emilia! huru oändeligt olika äfven sådant sker. Mitt öra fängslades
under den andaktsfulla stunden med alltid tilltagande tjusning, vid
hvarje ord dess läppar uttalade; mig var, som hade de ljudbara tankarne
först genom henne erhållit form; som hade ögnablicket ursprungligen
låtit dem framvälla utur hennes eget rika kärleksglödande inre.
Perldaggen, hvilken under läsningen framträngt i hennes öga, skimrade i
solens, genom löfven, svagt inbrytande strålar, med oförklarlig glans;
frid och lugn thronade i alfvarliga drag på dess anlete. Hon utgjorde
en herrlig tafla i den stora vida underbara helgedomen: Guds sköna
verld.
Med en enda öfverensstämmande salig känsla väckt af det nyss undfångna
ordet, lemnade, efter läsningens slut, vi våra platser. Friherrinnan
tycktes under vänliga ombytande ämnen, obestämdt rigta sina steg framåt
den behagliga nejden, men se, plötsligt stod under skuggan af en
majestätisk björk, ett med mjellhvit duk försedt bord, hvaruppå jungfru
Annette i egen person bestyrsam sågs upprada vår lilla frukost. Också
här visade sig den huldas omtanke, uti favorit-rätter, dem hon liksom
händelsevis, dagen förut, genom mig aflockade yttranden utforskat.
Efter deras intagande fortsattes vår promenad; och åter en
öfverraskning; midt framför det höga gråberget, på andra sidan ån,
omgifvet af unga lätt vuxne björkar, höjde sig ett hvitt tält, med sina
prydliga gröna lister, samt röda svajande vimplar, vid hvars anblick
jag ovillkorligen gjorde ett beundrande utrop, ju närmare vi kommo
tältet, ju tydligare igenkände jag den deromkring ifrigt sysselsatta,
hos Friherrinnan tjenande personalen, hvilka nu kommande och gående,
buro, nedsatte, framtogo och iordningställde förnödenheter till det
redan dit placerade middagsbordet, och nu kunde Friherrinnan ej längre
dölja den surprise, hvilken genom några få middagsgästers ankomst,
väntade mig. Jag medgifver att min första tanke i och med ordet:
"gäster", var min randiga bomullsklädning, liksom jag ej heller kan
förneka, att hade jag varit i tillfälle till, eller ej blygts att
omorda någon förändring af garderobe, jag, fåfäng nog, skulle
verkställt en dylik, men hvad var att göra. Jag hastade nu att under
iordningställande af ett och annat smått vid bordet, glömma min lilla
förlägenhet, hvad den mindre väl valda toiletten angick och lyckades
äfven deri rätt snart. Du vet Emilia, huru fort timmarne, en skön
sommardag, tillbragte under bar himmel bortila, således behöfver jag ej
säga dig, huru de nu, ifrån åtta till ett, uti Friherrinnans sällskap
försvunno. Men, nu skymtar det plötsligt rödt och blått mellan träden,
lätta dammoln höja sig i middagssolen, ifrån de väl sandade gångarne;
ett litet förebud, Majorskan Pygmei favoritmops, Don Pedro, (äkta
Spanior till sinne) blir synlig, och nu framträda i åskådelig klarhet,
Majoren sjelf (en liten knubbig medelålders karl), jemte sin nådiga
fru, fröken svägerska samt svåger. Ännu en blick på min randiga, och nu
bar det, på Friherrinnans vink, alléen framåt. Ack! du önskvärda
medelmåtta tänkte jag, (men det hann jag göra endast en half minut,
under det ömsesidigt hälsande och complimenterande ägde rum) du
önskvärda medelmåtta, när skall din klanderfria anda af det tröga
menniskosinnet engång rätt fattas, och skattas? Jag gjorde vid detta
inpromtu en ingalunda tillfredsställande jemförelse mellan de främmande
damernas ljusa sidenklädningar, och min egen, men, som sagt, jag hann
ej med vidare, ty nu grep mig Fröken nådigt under armen, drog mig utan
omsvep med sig genom gin- och omvägar, gångar upp, och gångar ned, i
alltid lika oförminskad fart, så jag af hjertat prisade mig lycklig,
då jag efter denna marsch forcée, vid det öfriga sällskapets
återanträffande, ett ögnablick fick draga andan. "Se så", yttrade
Fröken utpustande, "nu har jag tagit lägenheterna häromkring i sigte,
jag har ofta hört talas om detta Vestanby, men ännu aldrig varit på
stället; det går verkeligen ann, vore ej gångarne så välsignat fulla
med sand, och de här tjocka alléerna så evighets långa; jag är så all,
som hade jag nyss slutat ett uthållande potpouri med Wridman." -- "Det
är intet under att fröken tröttnat", svarade jag, under högskratt, ty
de tjocka alléerna, samt Wridman, retade mina skrattmuskler med
oemotståndlig magt; "Fröken har ju också nu genom nejden anfört en
ordentlig galopade; till en dylik skulle icke heller jag, ofta finnas
hugad; men vi kunna ju taga oss hvila härinvid, se här! till exempel,
(jag visade henne en skuggrik plats) här intränger ej en enda solens
stråle." Vid dessa ord intog äfven jag en invid den henne utvisade,
"hvar? ... här --?" mumlade fröken, seende sig ikring, samt lyftande på
sin ljusröda gros de neaples klädning; "jag är rädd gräset fläckar min
klädning", tillade hon sluteligen, tvekande att nedsätta sig; "Nå, det
kan ju lätt undvikas", afbröt jag, öfver platsen utbredande min näsduk,
"se så". -- "Ack tack min goda Mamsell", complimenterade fröken, under
det hon nu varsamt nedsjönk, "jag var bra galen som ej tog min klädning
à Organdi, det jag likvisst först ärnade, den är redan något uttvättad,
och hade alltför väl dugat, då Mamsell endast är klädd i bomullstyg."
Här undföll mig åter en blick, -- men den sista -- på min drägt; "denna
skarpa malice, bästa Fröken, ehuru jag som sådan ej gerna ville anse
Frökens ord, skulle falla i god jord, om jag ej varit fullkomligt
okunnig om den lilla tillställning Friherrinnan här ute gjort; var
öfvertygad om det jag i motsatt fall ingalunda genom en mindre vårdad
klädsel skulle blottställt mig att visa Friherrinnans gäster någon
vanvördnad." Fröken bedyrade nu på "parole d'honneur", det hon ej men
någon malice, ty hon skulle, "uppriktigt sagt, sjelf önskat hafva sin
organdie, hon skulle då saklöst kunnat sitta och gått, utan goda
Mamsells näsduk." Vid slutet af vår klyftiga afhandling, hade den
trögvuxne spanjoren oförmodadt framrusat, uppgaf nu några morrande ljud
men kröp åter, lugnad, genom sin hulda matmoders smek, intill dess
varma sida, och nu framträdde de ännu saknade middagsgästerne,
Baronerne C. -- "Nå, min bästa Paul", skämtade halfhögt Friherrinnan, i
det hon vänligt närmade sig de ankommande, "huru gick det med
besvärjelsen? jag fruktar du försofvit det förslaget, eller huru?"
tillade hon, vid hvardera handen framledande sine gäster. "Ach! den
fördömda subordination, min Tante! Gud skall verkeligen veta, jag
heldre velat bortsofva min dag, än som en arm pikpost hela Guds långa
sköna förmiddag stå och svettas blod inne hos en gammal förhusen
trätgirig Chef, den olyckan ville, ej sjelf skulle ha lust att titta ut
i Guds herrliga sol-ljus; det hör allt till Adjutantskapet, min nådiga
Tante, och måste med ofta pröfvadt tålamod fördragas." -- "Hä, hä, hä,
ja, ja!" instämde grinande den lille Majoren, hvilken förmodeligen
uppfattat Baronens sista mening, "Adjutantstiden är visst en profvotid,
Gud vare lof, hon nådigt vardt öfvervunnen, likvisst tycker jag du
Baron har just intet skäl till klagan, f--n vet huru du svänger med
gamla Herrn, men ständigt står du i smöret, oaktadt dina mångfaldiga
skolfuchs-upptåg." -- "Allt i sin tid, Major", raillerade Baron, "gubben
älskar vid godt lynne skämt och muntra infall, och som jag ej heller
finnes hatare till dylika, händer ej sällan att hans ekande våning
skallar af våra högljudda jublande skrallsalfvor, jag tycker min bror
ej heller lägger finger emellan vid dylika tillfällen." -- "Finger
emellan Baron, finger emellan, hä hä hä, nej min själ jag det gör,
skämtet är i våra skraptorra dagar en så väl smakande behöflig krydda,
så man vid dess altför rara anträffande, väl icke skulle hafva hjerta
lägga finger emellan, hä hä hä." Men nu tillsades om serveringen, och
alléen framåt, till intagande af den trefliga middagen vandra nu par om
par, arm i arm, Friherrinnan och Majoren, Majorskan och Baron Paul,
Fröken Doll och Baron Victor, samt Fändrik Doll och underskrifven.
Majoren sväfvade, oaktadt sin corpulence, så lätt och vig, som skulle
han tänkt: så vandra vi lifvet igenom, och, Gud vet hvad han väl tänkte
med det läckra middagsbordet i perspectiv; men hvad Majorskan tänkte,
hvad Fröken Doll tänkte, hvad jag sjelf tänkte, det är och förblir en
oafslöjad hemlighet hvilken, (ifall det verkeligen var någon) icke
torde löna mödan utfundera.
Under hjertlig trefnad försvann middagstimmen; man åt, man drack, man
skämtade, det sistnämnde af hjertans grund, i synnerhet Majoren och
Baron Paul, hvilken verkeligen bevisade att munterhet och ett gladt
sinne utgöra den vesenteligaste krydda, så väl i ett godt lag, som för
resten lifvet igenom. Majorskan admirerade den präktiga jäs-mjölken,
hvilken säkert var gjord i ugn, eljest hade den ingalunda befunnits så
finpipig och delicat; Fröken tyckte platsen för middagstillställningen
vara obegripligt väl vald, ty huru lätt kunde icke nu uti ån, fat,
tallrikar etc. åter rengöras; Baron Victor hade slagit sig ned öfver
ett par hjerpar; dem han nu obarmhertigt sönderdelade, och bit för bit
massakrerade emellan de perlhvita tandraderna. Herr August gjorde sin
syster åtskillige kostlige propositioner, till exempel: att till motion
på maten kasta krok efter småfisken, hvilken han påstod, lockad af
steklukten, nu ifrigt sågs sprättla ofvan vattenbrynet; men
Friherrinnan, hon syntes ett uppmärksamt välvilligt öga öfver hvarje
gästs obetydligaste önskningar, uppmuntrande dem genom sitt eget lätta
otvungna sätt till trefnad och förnöjsamhet. Nu var den sista
afdelningen, den delicieusa fruktbuddingen, samt item, kanderade
mandeltårtan, lyckligen inpasserad, och man frånsköt ändteligen
stolarne. "Söta du", sade, i det hon rätte ut sitt stolta bröst, min
under middagen oförtänkt vordne Du-syster, fröken Doll, gripande mig
åter under armen; "söta du! kom, så skola vi i den här alléen på tantes
superba middag, af hvilken jag verkeligen lät förleda mig äta för
mycket, taga oss liten motion; det hör, oss emellan sagt, vet machere
Mathilde, ej lill gymnastikreglorne, att äta så mycket; det åstadkommer
tunghet och ovighet, påstår Herr Wolymus (Gymnastik-Direktören), jag
undrar rätteligen hvad Herr Wolymus sagt, om han vid middagsbordet
varit närvarande och sett min appetit." -- "Om han varit närvarande",
vidtog jag, som vid namnet: "Wolymus" alltför lifligt drog mig till
minnes Direktörens välmående figur, den der ingalunda talade om svält
och sparsamhet, "tror jag nästan han låtit förleda sig till samma
förbrytelse, hvartill du goda Curiosa nu påstår dig skyldig", -- "men,
låt oss nu gå." Med kring alla sidor uppskörtad klädning, hoppade nu
invid min sida "ma chère" Curiosa, den tjocka alléen framåt, drog mig,
likt ett af stormvinden svigtande röö, hit och dit, i tusende bugter
och svängningar, ty, än skulle en större myckenhet sand undvikas, än
kunde hennes rosa-klädning på de sträfva, skrofliga trädstammarne
rifvas; än vore bäst att undvika bladen, hvilka ännu ej vore säkra för
kåda; än kunde de odrägligt lågt nedhängande qvistarne derangera hennes
hår; jag började nu verkeligen i mitt hjerta önska, det Herr Wolymus
kunnat vara till hands vid den stränga appetiten hvilken jag oförsynt
gaf skuld till all denna otålighet; men, som jag en gång var utsedd att
blifva Frökens följeslagerska, icke genom lifvet, nej Gud bevars,
endast och tillräckligt nog, genom den tjocka alléen, så fick jag äfven
i tysthet tillgripa min för rån blottställda egendom, -- mitt tålamod,
och proponerade således (att för vår osäkra vandring vinna ett bestämdt
mål) till en början en promenade till det i dag tillgängliga Kejserliga
orangeriet, samt sedermera en ditto, till beskådande af de smakfulla
nya anläggningarne kring det lilla palatset, lofvande på förhand Fröken
en kär lön, för den lilla möda hon vid att komma dit, möjligen kunde
sig göra. -- "Nu, uti solbaddet", skrek Fröken och släppte förskräckt
min arm; "Nej Gud bevars, nej nej jag tackar, om också lönen blefve
ännu kärare än betraktandet af några cirklade sandgångar, halfmånar,
ått- eller fyrkanter. Nej jag tackar min söta du; dessutom skulle jag
ju rakt förbleka min klädning, nej det går ej ann." Fruktande att
möjligen sig ovetande komma ått-, eller fyrkanterne för nära, gjorde
hon nu en snabb sväng, styrande i hast sin kosa tillbaka samma väg vi
kommit. Nå Gud ske lof, tänkte jag, det var ett ypperligt påhitt; jag
ägde nu mina armar lösa och lediga, och följde i triumf efter. Vi kommo
just väl till pass, ty kaffebrickan passerade som bäst sällskapet
emellan. -- "Herrskapet har varit och botaniserat", yttrade Majoren, i
det Fröken med ett i ögnablicket uppfångadt klöfverblad inträdde i
tältet; "hä hä hä! tror jag icke svägerskan Curiosa sökt sin lycka
bland Trifulium flexuosum, hä hä hä?" och härvid grinade den muntre
Majoren åter rätt godt. "Bland Trifulium flexosum?" inföll Fröken
snäsigt, "nej jag tackar, ett klöfverblad är det, och ingen Trifulium
flexosum; dessutom, vete Gud jag väl ingalunda ville söka min lycka på
så osäker hand." -- "Nå nå, nolens volens min lilla Innocensa, liksom
man ej skulle känna flickhjertan, såg sjelf huru lilla Caroline Genie,
för sex år sedan jemt nyprade om prestkragar och Cavaliers-paroller,
hvar gång hon kom öfver några, hä hä hä, eller huru var det Caroline
Genie lilla?" och härvid förde den lille majoren handen till en vänlig
smekning på den nådiga Caroline Eugenies axel. Denna låtsade likväl
icke höra sin muntre Majors skämt, men smuttade härunder blott ifrigt
på sitt rykande kaffe, samt krossade sockersmulor till sin älskling,
Don Pedro. Efter slutad förfriskning föreslog Baron Paul en färd öfver
den lilla ån, för att derefter kunna taga utsigten ifrån det midt öfver
liggande berget i åskådning. "Man njuter der ifrån en alldeles makalös
anblick", bifogade Baronen, "behaga ej herrskapet?" -- "Nå Mathilda",
sade Friherrinnan gladt, "nu yppas ju tillfälle till din ifriga önskans
uppfyllande, sänd blott genast bud till gossen som skall föra eder
öfver." -- "Öfver ån?" inföll Majorskan, "då får jag lof att stadna
qvar här hos Tante, jag förmår verkeligen icke med uppgången för
berget." -- "Icke heller jag", undanbad sig fröken, "den der jullen ser
sannerligen så rankig och malpropre ut, så den ingalunda inger lust att
probera." Friherrinnans ansigte mulnade. -- "Kors, du tror väl ej
heller hon sjönke till botten för det du kom deri?" gäckade Fändriken,
"men, kläd sig ej en annan gång i flor och siden, då man res åt
landet", tillade han högtskrattande, och skuttade nu utöfver några
tufvor, hvilka lågo i väg. "Hä hä hä", grinade Majoren, "nå Mamsell
Sommer lilla, hvad uppger hon för skäl? En gammal landsbo får ej skylla
på trötthet, och rankiga jullar, allt sådant bör hon vara vand vid, hä
hä hä." -- "Jag tror icke heller hon föreger något, bäste Cousin",
afbröt Friherrinnan, "i synnerhet då jag nu uppmanar henne till
antagande af detta trefliga förslag; Låt ej Mathilda lilla, Herrarne
längre vänta;" med dessa ord räckte hon mig min halmhatt, hvilken
härtills hängt fästad i tältväggen öfver hennes hufvnd. Nu sågs äfven
båten färdig att skjuta ifrån strand, och snart gungade i den, öfver
den smala åns lugna yta, din Mathilda, jemte våra fyra herrar. -- "Se
så mitt herrskap", yttrade Majoren, sedan båten åter landat, "ni som
unge och vige, begifven Eder nu frimodigt der J det bäst kunnen,
branten uppföre, jag deremot, som så fatalt corpulent, måste gå sakta
till väga, och vill nu kring bergets underhjelpande sidor leta mig en
väg. Na leva!" commenderade han, gaf med pipslangen sin sjelfsvåldige
Herr svåger en liten vänskapsknäpp, och nu bar det af. "Får jag lof att
räcka Er en hjelpsam hand, Mamsell Sommer!" bad Baron Paul, sedan de
bägge andre ungherrarne, likt stengetter, börjat kila berget uppföre,
"jag har så oräkneliga gånger klättrat mig här fram, så jag med
säkerhet skall leda er, om ej den beqvämaste, åtminstone den ginaste
vägen upp." Jag emottog naturligtvis den hjelpande handen, hvilken nu
verkeligen fast och säkert qvarhöll mig, på de mest slipriga,
brådstörtande ställen. Efter en tjugu minuters mödosam ansträngning,
upphunno vi höjden. Gud! hvilken anblick; det stora vida försilfrade
hafvet låg, likt ett sofvande lejon, stilla inför våra fötter; icke en
enda flägt krusade dess blå spegel, uti hvilken solen i sin fullaste
prakt kastade glödande strålar. Stolte och orörlige stodo de herrlige
tremastade fartyg, med mångfärgade fredligt nedhängande vimplar, och
tycktes, likasom under triumf i vattnet återspegla sina välbildade
jättelika kroppar. Här framsköt på något afstånd, utur den grönskande
skogen plötsligt en och ann treflig herregård, med sina odlade fält och
slätter, der betade, under skuggan af några lummiga träd, en talrik
hjord, der höjde sig i den luftiga skyn en drillande fogelskara! men
nej, en sådan syn låter ej beskrifva sig, den var öfver all, öfver all
tanke skön. C. hade, sedan vår ditkomst icke yttrat ett ord, han lät
mig, hvilken grannlagenhet jag högt värderade, fullkomligt ostörd,
njuta af detta skådespel. Då jag sluteligen alldeles hänförd med
förtjusning vände mig till honom yttrade han: "Nu har ni sett, hvad jag
länge önskat kunnat bli i tillfälle ensam visa Er, säg, är det skönt?
kan man någonsin, efter åtnjutandet af denna naturscen, ångra den möda
man möjligen sett för dess ernående." -- "I sanning nej, Herr Baron,
denna är verkeligen en så sällsynt tafla, så tvärtom man lockas att
ofta underkasta sig en så rikt belönt möda." -- "Men säg mig, hvad kan
det vara, som så vålnadslikt hvitdimmigt uppstiger der långt bort i
fjerran, se dit!" Baronen fästade nu sin blick på det obestämda något,
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Murgrönan - 10
  • Parts
  • Murgrönan - 01
    Total number of words is 4417
    Total number of unique words is 1863
    25.7 of words are in the 2000 most common words
    36.1 of words are in the 5000 most common words
    41.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 02
    Total number of words is 4640
    Total number of unique words is 1747
    27.6 of words are in the 2000 most common words
    37.1 of words are in the 5000 most common words
    42.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 03
    Total number of words is 4559
    Total number of unique words is 1737
    26.2 of words are in the 2000 most common words
    36.0 of words are in the 5000 most common words
    41.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 04
    Total number of words is 4524
    Total number of unique words is 1686
    28.2 of words are in the 2000 most common words
    37.5 of words are in the 5000 most common words
    42.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 05
    Total number of words is 4524
    Total number of unique words is 1773
    26.5 of words are in the 2000 most common words
    36.7 of words are in the 5000 most common words
    41.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 06
    Total number of words is 4538
    Total number of unique words is 1792
    26.7 of words are in the 2000 most common words
    36.0 of words are in the 5000 most common words
    40.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 07
    Total number of words is 4517
    Total number of unique words is 1753
    26.8 of words are in the 2000 most common words
    36.3 of words are in the 5000 most common words
    41.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 08
    Total number of words is 4437
    Total number of unique words is 1901
    25.4 of words are in the 2000 most common words
    35.4 of words are in the 5000 most common words
    40.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 09
    Total number of words is 4467
    Total number of unique words is 1856
    26.2 of words are in the 2000 most common words
    34.8 of words are in the 5000 most common words
    39.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 10
    Total number of words is 4449
    Total number of unique words is 1787
    26.6 of words are in the 2000 most common words
    34.8 of words are in the 5000 most common words
    39.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 11
    Total number of words is 4366
    Total number of unique words is 1889
    23.5 of words are in the 2000 most common words
    32.2 of words are in the 5000 most common words
    37.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 12
    Total number of words is 4567
    Total number of unique words is 1721
    27.7 of words are in the 2000 most common words
    36.9 of words are in the 5000 most common words
    41.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 13
    Total number of words is 4482
    Total number of unique words is 1732
    27.4 of words are in the 2000 most common words
    36.4 of words are in the 5000 most common words
    41.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 14
    Total number of words is 4564
    Total number of unique words is 1620
    28.1 of words are in the 2000 most common words
    38.0 of words are in the 5000 most common words
    41.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 15
    Total number of words is 4639
    Total number of unique words is 1622
    29.1 of words are in the 2000 most common words
    39.0 of words are in the 5000 most common words
    44.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 16
    Total number of words is 4493
    Total number of unique words is 1811
    25.7 of words are in the 2000 most common words
    34.6 of words are in the 5000 most common words
    39.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 17
    Total number of words is 4628
    Total number of unique words is 1560
    27.4 of words are in the 2000 most common words
    38.0 of words are in the 5000 most common words
    42.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 18
    Total number of words is 4412
    Total number of unique words is 1634
    28.0 of words are in the 2000 most common words
    37.1 of words are in the 5000 most common words
    41.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 19
    Total number of words is 4499
    Total number of unique words is 1589
    26.2 of words are in the 2000 most common words
    36.4 of words are in the 5000 most common words
    41.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 20
    Total number of words is 4467
    Total number of unique words is 1741
    25.3 of words are in the 2000 most common words
    35.3 of words are in the 5000 most common words
    40.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 21
    Total number of words is 4622
    Total number of unique words is 1651
    26.2 of words are in the 2000 most common words
    35.6 of words are in the 5000 most common words
    40.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Murgrönan - 22
    Total number of words is 809
    Total number of unique words is 438
    40.1 of words are in the 2000 most common words
    49.7 of words are in the 5000 most common words
    53.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.