Leonna: En skildring ur lifvet - 11

Total number of words is 4535
Total number of unique words is 1652
29.7 of words are in the 2000 most common words
40.0 of words are in the 5000 most common words
45.8 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
lyckades hon i sina bemödanden, visserligen icke utan ansträngning och
några misslyckade försök; men hon visste att göra sig älskad och aktad
af tjenstefolket — med få undantag hade en ny upplaga efterträdt den
gamla — och det hörsammade henne gerna.
Lik karlar i allmänhet och fäder i synnerhet, kunde äfven Nordenskans ej
uppskatta hvad en ung qvinna lider, som så der handlöst måste öfvertaga
vården om ett stort hushåll, der ansvaret ligger tungt på hennes svaga,
ovana skuldror; en börda, som endast kärleken eger förmåga att göra
lätt. — — —
Likväl erhöll Leonna då och då en vänlig blick, ofta ett hjertligt ord
af sin far, som nu märkte skillnaden mot förr enär han, till exempel vid
en hastigt påtänkt resa, hade allt rent och i ordning, (ty huru mången
ledsamhet uppkommer ej ofta om en löskrage är illa ansad och de
frånslitna banden ej behörigt fastsydda o. s. v.), eller då värdinnan,
för en oförmodad gäst, alltid hade något godt och smakligt i beredskap.
Allt sådant hade varit sällsynta fall i hans husliga lif, sedan den
gamla trotjenarinnans död föregående året.
Dessa voro äfven de enda solskensblickar i Leonnas husmoderliga lif, ty
modren kunde hon aldrig göra rätt i lag; sjukdomen hade gjort henne
retlig till sinnes, hvilket jemte ett inre medvetande af egen oförmåga,
och medfödd afund öfver andras förmåga, gjorde henne nästan svartsjuk på
sin egen dotter, när det någon gång hände att mannen gjorde henne
uppmärksam på dottrens tilltagande förtjenster.
Fru Nordenskans lemnade ej mera sitt rum, med undantag af måltidstimmen.
Hon visade då god aptit, men klandrade likväl allt; sannolikt i den
mening att derigenom synas vara fru i sitt hus. Utan sysselsättning blef
tiden henne lång, och hon trifdes numera ej allena. Leonna fick ofta
uppbära orättvisa förebråelser, att hon vårdslösade sin mor, då hon för
de mångfaldiga bestyren måste lemna henne.
Ville den stackars flickan, för sitt eget nöje och för att förströ
modren, föreläsa henne något ur en god bok, så kunde denna, i anseende
till sina slöa begrepp, ej fatta dess innehåll; den muntraste,
angenämaste och lärorikaste lektyr var, enligt hennes oförgripliga
mening, bara onyttigt «munpladder.»
Julens annalkande ökade Leonnas husmoderliga omsorger, ty helgen hör
enligt gammal finsk sed till tjenstefolkets sötebrödsdagar, som
tillbringas under hvila från alla icke oundgängliga sysslor. Nordenskans
reste med son och svärdotter till Lovisa, och återkom först närmare
nyåret. Leonna var hemma, mera än någonsin utsatt för modrens retliga
lynne. Så förlefde hon några långsamma dagar, som verkade ofördelaktigt
på både kropp och själ; ingen förströelse hindrade henne att lemna sig
åt minnen och reflexioner.
Hvilka förändringar hade ej föregått på ¯ett enda år¯ — så långt i
perspektif — så kort sedan det utrunnit ur tidens stora timglas! — med
hastande steg hade hon blifvit förd från barndomens lekar, genom
ungdomens blomstergård, der hon knappt hunnit kasta omkring sig några
blickar, förrän hon måste lemna den. Nu tyckte hon sig redan öfverträdt
den gränseskilnad, som förde till medelåldrens ofta törnbeväxta bana. —
Hu! Det var att måla svart vid sjutton år!
«Så ser menniskan nästan alltid ¯verlden¯ genom känslans synglas, och
den visar sig mörk eller purpurfärgad, allt efter färgen på det glas,
hvarigenom hon betraktar den,» säger Andersen.
Leonna gjorde sig i tankarna en förteckning på det hon upplefvat. Allt
hade gjort intryck på hennes känsliga hjerta: Vänskapsförbundet med
Ottilia, sammanträffandet med Feodor; mormodrens hastiga död, vistandet
med och skilsmessan från Ottilia, Petters giftermål, och otrefligheten
med denna nya slägt, oenigheten mellan Petter och Feodor, dennes
besynnerliga bref och den ovisshet hvari hon nu lefde. — — — —
Sätta vi oss i hennes belägenhet, och genomgå vi med henne denna
förteckning, skall väl ingen finna det besynnerligt, att hon, utan annat
sällskap än denna mor, ansåg lifvet äga mera skugga än ljus.
Nyårsdagen passerade hon hos brodren. Maria klagade sig illamående, var
tyst och sluten; Leonna hade så tråkigt der, att hon med glädje
återvände hem.
Sent på en februariafton, vandrade hon ensam i den af en muntert
sprakande eldbrasa upplysta salen. Med ens hörde hon bandhunden skälla,
och äfven skall af fremmande hundar. Hvem kan det vara, tänkte hon,
pappa är borta, och mamma, som i dag varit bra otålig, sofver redan, och
jag skall så här ensam taga emot gäster! Hvad som möjligtvis i hast
kunde framsättas till en aftonmåltid, undergick revy i hennes tankar,
under det att hon tillika skyndade att öppna dörren för dem, som redan
hördes vara i förstugan.
Den första hon mötte var hennes far, som ovanligt munter utropade: «Nå
min flicka! Håll dig beredd att taga emot välkomna gäster!»
«Gud skall veta huru välkomna de äro,» tänkte Leonna inom sig, när ett
par af «Hertola herrns» stora hundar rusade in på det nyss skurade
salsgolfvet. De efterföljdes af sin husbonde. I det Leonna gjorde sig
fri från dennes välmenta, men hårdhändta omfamning, och ville skynda sig
ut, med omsorg om både två- och fyrfotingars förplägning, möttes hon
åter i dörren af, — hvem målar hennes öfverraskning, hennes fröjd! af —
onkel Ludvig.
«Nog får du sedan veta allt det der, kära Lona! Laga nu så att vi få oss
något till bästa,» manade hennes far, när hon öfverhopade Ludvig med
frågor efter Ottilia.
«Förlåt söta far,» och med af glädje bevingade steg skyndade hon ut.
En stund sednare satt «Hertola herrn» och hennes far vid sina toddyglas
i ett för oss ganska likgiltigt samtal. Ludvig tog plats vid den unga
värdinnans sida, der han njöt sin favoritdryck, thé försatt med
hallonsaft.
Direkte kommen från Petersburg, hade han tvenne dagar hvilat ut på
Rönnbacka; i dag hade han rest till Hertola för att helsa på sin bror,
och fann denne färdig att sätta sig i släden för att fara till Grönskog.
Som Ludvig i alla fall ämnat sig hit, följdes de åt; under vägen mötte
de Nordenskans, som genast vände om. De hade ätit middag hos Petter.
Utom tusende hjertliga helsningar från Ottilia och hennes man, erhöll
hon bref jemte ett paket från sin vän. Ludvig skänkte henne några goda
nyss utkomna tyska böcker, en ritlåda, blyertspennor och diverse sorter
papper.
Under sitt vistande på Rönnbacka hade Leonna inhemtat de första
grunderna i teckningskonsten, och sommartiden öfvat sig på egen hand;
brist på tid äfvensom tillbehör hindrade henne sedan från ett nöje,
hvartill hon kände sig äga både håg och fallenhet. Hon såg nu med
glänsande ögon på sin lilla erhållna skatt, men snart föll det henne in,
huru föga tid hon fick disponera efter eget val och med en tår i ögat,
åtföljd af en suck, nedlade hon alltsammans tillika med böckerna i
dessas förvaringsrum. Detta undgick ej Ludvig, som iakttagit henne; han
utforskade lätt orsaken. Han lofvade öfvertala hennes far att antaga fru
Palman att förestå hushållningen på Grönskog. Hon vore äfven ett
passande sällskap för hans fru, hvarigenom Leonna vunne större frihet.
Fru Nordenskans ville i början ej höra talas om förslaget, men när
Ludvig gjorde henne uppmärksam på att Leonna fallit af, att hennes helsa
led, och att hon var för ung att bråka med omsorgen vid en stor
landthushållning, då biföll hon, hvad hennes man genast hade gillat,
ehuru han af sig sjelf aldrig kommit att tänka derpå.
Om fjorton dagar skulle Ludvig Lurhjelm återvända till Petersburg, men
ville förut ännu en gång besöka Grönskog och då föra fru Palman dit. Att
hon icke med glädje skulle antaga förslaget, satte han alldeles ej i
fråga.
Ottilias bref ingaf Leonna den renaste glädje och tacksamhet mot
Försynens styrelse, som gjort hennes vän så lycklig i dess äktenskap och
husliga lif. Hon såg häruti en borgen för sin egen kärleks framtid, som,
ehuru mörk den nu äfven syntes vara, äfven en gång säkert skulle klarna,
om det vore den Allgodes vilja.
Den farhåga, som stundom velat innästla sig i hennes tankar, att Ottilia
en gång kunde ångra sitt val, var nu fullkomligt skingrad. Feodor hade
visst sökt ingifva henne ett högt begrepp om Ivanoffs karakter och
själsegenskaper, men hon fruktade likväl att denna manliga
sjelfständighet lätt kunde urarta till hårdhet mot den milda,
eftergifvande Ottilia. Nu lärde hon sig inse skilnaden mellan en ädel
sjelfkänsla — och sjelfvisk halsstarrighet. — Dess representanter voro
Ivanoff och hennes halfbror Petter.
Leonna hade ofta försökt tänka sig in i de personers äktenskapliga
förhållande, som hon antingen kände eller hört omtalas; och intet af dem
motsvarade det begrepp, ett ungt, oskyldigt och känslofullt hjerta gör
sig om en sådan förening; men genom den teckning, Ottilia med så ljusa
färger, så enkla drag, gjorde om sitt trefliga husliga lif, sin make och
dess moder, såg hon sin föreställning realiserad i verkligheten. Hon
jemförde detta med sina egna iakttagelser ur sin brors och svägerskas
husliga lefnad och nu fann hon denna förbindelse dubbelt olyckligare än
förut, och beklagade dem å ömse sidor. Sjelfkära båda, ägde de ingendera
undfallenhet för den andras svagheter.
Samma ljufva förhoppning, Ottilia genom halfva ord lät henne ana, och
som hos dem var ett ämne för den renaste glädje, borde äfven hafva
funnits i hennes broders hus. Det sistanförda vore ingalunda i de
torftiga omständigheter, som kunna föranleda föräldrar att med oro motse
ankomsten af en ny tärande medlem. Huru många i fattigdom stadde
betrakta icke ett barn såsom en rikedom, såsom en dyrbar gåfva af Gud!
Denna tidpunkt syntes här afvaktas under knot och missnöje å ¯hans¯ —
med nyckfullhet och tvärhet å ¯hennes¯ sida.
När Leonna dagen derpå undersökte sitt paket, innehöll det utom diverse
små presenter ett manuskript af Ottilias egen hand, jemte dessa ord:
«Som jag vet huru lifligt du intresserar dig för hvad som är ädelt och
godt, har det varit mig ett kärt nöje att göra dig närmare bekant med
den mans ungdom, som gör mitt lif till en himmel på jorden; äfvensom med
min goda svärmors upphöjda sinne och ädla hjerta. Med bådas samtycke har
jag för dig tecknat upp vissa tilldragelser i deras lif, och skickar dem
nu i form af en liten roman, som enligt min öfvertygelse kan bära
namnet:
"=Sådan mor, sådan son.="
Constance de —villes fader och närmaste anförvandter föllo offer för
folkraseriet i början af fransyska revolutionen. Efter många faror
anlände slutligen hennes mor, med sin blomstrande dotter Constance, till
Petersburg; der sökte och fann hon en tillflykt i —ska envoyéns hus,
hans fru var hennes kusin och barndomsvän.
Hittills hade moderskärleken förlänat styrka åt den svaga, fint bildade
qvinnan; nu dukade hon under för den sorg hon lidit, jemte fruktan,
brist och ansträngningar under den långa resan; äfven ombyte af klimat
gjorde sitt till, och döende anförtrodde hon sitt barn åt sin rika
kusins ömhet och ädelmod.
Denna fru, en dam af stora verlden, trodde sig fullkomligt uppfylla den
aflidnas önskan, då den unga Constance fick fullända sin uppfostran
under ledning af guvernanten i huset. Äfven sina behof saknade den unga
flickan icke, men väl deltagande och moderskärlek; hon begret smärtsamt
och länge sin oersättliga förlust. De af modren från spädaste åren
inplantade dyrbara lärdomar till gudsfruktan och dygd, hade slagit djupa
rötter i hennes unga hjerta, och ju mera hon omgafs af köld och
liknöjdhet samt yttre flärd, desto omsorgsfullare fostrade hon sina
dyrbara minnen.
Hon infördes i sällskapslifvet lika okonstlad som skön och väckte en
uppmärksamhet, som ådrog henne sina kusiners afund; den köld, hvarmed
hon af de sina der bemöttes, väckte till och med fremmande personers
uppmärksamhet.
Mamsell Dublance, guvernanten, skulle nu lemna ett hus, der hon icke
mera behöfdes, och såg sig derföre om efter en annan plats. Men trött
vid en underordnad ställning; utomdess i brist af grundsatser och
intrigant af naturen, blef hon med glädje varse, att grefve * * *, som
nyligen hemkommit från en utländsk resa, i hemlighet betraktade
Constance med passionens ögon. Som han var ganska rik, beslöt hon
använda denna upptäckt till sin fördel.
Med gifven anledning å guvernantens sida, gjorde grefven henne till sin
förtrogna, under det att han skickligt dolde sin passion för alla andra,
och visade sig vara häftigt intagen i envoyéns äldsta dotter, ehuru det
allmänt var bekant, att hon var förlofvad med en annan.
Ett möte ställdes till, hvari den oerfarna Constance endast såg slumpen
råda, ehuru hon, med qvinnans egna fina instinkt, länge sett sig vara
ett mål för den ömmaste kärlek, det mest grannlaga uppförande på hans
sida. Nog af, hon öfvertalades af den enda person, som bevisat henne ett
slags deltagande, och den hon som uppfostrarinna varit van att hörsamma,
ännu mera af sitt eget hjerta, som talade för grefven, att ingå ett
hemligt giftermål.
Grefve * * * förenade äfven i sin person allt, som kunde eröfra en ung
oerfaren flickas hjerta. I sina bästa år, med det fördelaktigaste
utseende, hade han en verldsmans lätta och intagande manér. Af gammal
familj, rik och oberoende, var han ansedd och oumbärlig i de storas
salonger, och utmärkt i alla afseenden. Dessa allmänt kända förhållanden
angaf han som lika många orsaker, hvarföre han ej öppet vågade erkänna
henne som sin maka. Dock svor han henne evig trohet, och att hon aldrig
skulle ångra en förbindelse, som utgjorde hans fasta hopp om
lefnadssällhet.
Samma dag, som guvernanten lemnade sin befattning i ministerns hus, var
äfven bestämd till att förena de älskande. Mot aftonen afhemtades hon
och Constance genom grefvens kammartjenare, förklädd som hyrkusk. De
fördes till grefvens praktfulla hotel, der först en fransysk reformert,
sedan en grekisk andelig förrättade vigsel-ceremonien, i ett dertill
ordnadt huskapell, ehuru den endast försiggick i tvenne vittnens
närvaro; det ena vittnet utgjordes af mamsell Dublance.
Ännu samma afton förde grefven sin unga maka till en väl inredd våning i
en aflägsen förstad. Smaken och elegansen i deras hem hade kunnat
tillfredsställa en mera anspråksfull qvinnas önskningar än Constances,
som endast byggde hela sin lycka på sin mans kärlek.
Ingen af familjen hade varseblifvit, att Constance följde bort med
guvernanten, och domestikerna fäste ej något afseende dervid. De förra
trodde, att hon inneslutit sig i den bortrestas kammare, då ingen fann
reda på nyckeln. Men när man ännu saknade henne dagen derpå, gjordes en
undersökning, och man fann då ett bref, som Dublance dikterat, och det
både hon och grefven haft den största svårighet att förmå Constance att
skrifva af.
I detta bref sade hon sig vara drifven af en oöfvervinnerlig längtan att
återse sitt fädernesland, Frankrike, och då hon tillika fattat en häftig
kärlek för en ung artist, hade hon med honom under mamsell Dublances
beskydd rest till Paris, deras gemensamma födelseort, för att der blifva
den unga mannens maka. Hon tackade sin tant och onkel för all bevisad
godhet; bad dem förlåta ett steg, hvartill, — det hade hon nog insett, —
de aldrig skulle bifallit, o. s. v.
I förstone ville onkeln uppröra himmel och jord för att efterspana och
återföra den obetänksamma flickan, men då fru och döttrar syntes, om
just icke med nöje, dock ganska likgiltigt anse den händelse, som gjort
dem fria från en ung person, som nästan odeladt fästade allas
uppmärksamhet, lemnade han saken derhän. Ett rykte spreds ut, att
Constance som sällskap åtföljde en förnäm dam af deras bekanta, på dess
resa till det italienska Sweitz.
Som grefve * * * allt fortsatte sina besök i huset, och alldeles
förträffligt spelade rolen af en olycklig älskare till den förlofvade
fröken, kunde ingen skymt af misstanke falla på honom; om man också ej
varit öfvertygad att hennes bref innehöll sanning.
* * * * *
Den lyckliga Constance bar redan första panten af deras kärlek på sina
armar, när grefven åtföljde en ärofull beskickning till ett fremmande
hof.
Skilsmessan var lika smärtsam för dem båda, och varade i tvenne år; men
nästan hvarje postdag erhöll Constance de mest kärlekslågande bref, och
allt hvad hon behöfde i öfverflöd.
Grefvens bankier var den som besörjde brefvexlingen.
Hon och Dublance lefde tyst och stilla under antagna namn, undvikande
hvarje bekantskap; de besökte endast kyrkan, och någon gång de mindre
theatrarne, af farhåga att igenkännas.
Grefven återkom ännu mera intagen i sin unga fru, som syntes honom ännu
skönare. Gossen öfverhopade han med en ömhet, som förtjuste den unga
modern. Han skänkte dem hvarje stund han kunde göra sig lös från göromål
och den verld, i hvilken han lefde.
Så förgingo några år, under hvilken tid grefven ofta reste bort, men
frånvaron var aldrig långvarig; under tiden blef Constance moder till en
dotter, och när den lilla Anna var två och Konstantin sju år, dog
mamsell Dublance, som en längre tid varit sjuklig.
Ehuru Constance, under en närmare bekantskap och kännedom af hennes
åsigter om lifvet, ej kunde skänka Dublance sin fulla aktning, var hon
dock hennes enda sällskap, ett slags beskydd inför verlden.
Grefven hade under guvernantens sista sjukdom varit bortrest; återkommen
öfverraskades han synbart vid nyheten om hennes död. Icke utan en viss
oro, sporde han efter hennes sista ögonblick, om hon då haft
sinnesredighet, och syntes lugnad när han hörde, att hon först yrat,
sedan varit mållös. Icke då, men väl efteråt, kunde Constance tyda de
oroligt forskande blickar, hvarmed han under dessa frågor iakttog henne
sjelf.
Några dagar sednare, lemnade han sin fru en större penningsumma, och
beredde henne på en längre skilsmessa; ty den stora egendom, han egde
nära polska gränsen, fordrade hans personliga närvaro; ett år kunde
säkert gå om, innan han kunde komma tillbaka.
Denna underrättelse var henne så smärtsam, att hon bönföll att få resa
med, såsom en ersättning, att hon försakade namnet af hans maka inför
verlden. «Dess dom bekymrar mig föga. Jag följer dig under hvad namn du
finner för godt,» sade hon. Rörd af detta bevis på hennes uppoffrande
ömhet, afböjde han det dock, ty vägens längd och barnens späda ålder
gjorde det «ogörligt.»
Mera än ett år hade gått förbi, och Constance hade endast erhållit
tvenne bref; i det sista hade han sagt sig vara så öfverhopad af göromål
och rättegångar, så väl med grannar som med dem, som förvaltat hans
egendom, att hans återresa till Petersburg ännu var obestämd. Detta var
antagligt nog; men det förekom henne som låge något oförklarligt svalt i
uttrycken, hvilket ej bådade något godt.
Så förgingo åter några månader under oroliga aningar, hvilka oaktadt
allt hennes bemödande ej ville låta kufva sig; de skingrades väl af
barnens smek och joller, men Konstantins anletsdrag, som liknade
fadrens, kommo ofta hennes hjerta att klappa af oro öfver hans tystnad,
hans långvariga frånvaro.
Sedan Dublances död, hade hon varit i saknad af ett nöje, på hvilket hon
satte ett stort värde. För att söka förströelse ville hon besöka
fransyska operan. Hon kunde nu göra det, utan fruktan att igenkännas, ty
hennes slägtingar hade lemnat Ryssland, och hvilken skulle också erinra
sig henne efter så många års förlopp!
Under en mellanakt varseblef hon att de flestas blickar vände sig mot en
loge i granskapet af den Kejserliga. Hon lyssnade till sina närmaste
grannar för att erfara orsaken. De talade om den «vackra polska
grefvinnan,» och hon följde deras blickar; då såg hon en dam, lika
utmärkt för sin strålande skönhet, som för sin dyrbara toilett. Ännu
intagen af denna vackra syn, hörde Constance en af de bredvid henne
sittande damerna säga till en annan: «Publiken tröttnar aldrig att
beundra henne, ehuru de redan sett henne många gånger.»
«Hon visar också allt större lyx,» invände en annan; «men hvar har man
grefven i afton?»
«Han står ju der i logen näst intill, och talar vid den feta furstinnan
D—, som alltid för sitt fullmånsansigte till torgs,» sade en tredje
skrattande.
Constance följde äfven denna anvisning, litet nyfiken att se den
lycklige, som var förenad med en sådan skönhet, och såg — sin man.
Vid denna kära syn, glömde hon allt hvad som omgaf henne, och fästade ej
en tanke mera på den vackra grefvinnan, endast på honom såg hon. Han var
således återkommen. — — —
Ridån drogs upp; för att undvika uppseende måste hon vända sig till
skådebanan lik alla de andra. Aktörerna gjorde sitt bästa; sjöngo och
spelade förträffligt, men Constance hörde dem utan allt deltagande. När
akten var slut, flög hennes blick åter till logen, för att skåda sina
egna tankars hjelte, men han var icke mera der. Då sade hennes granne:
«Se der står grefve * * * och talar vid sin sköna fru! Ack, ett
vackrare, charmantare par har man aldrig ännu sett!»
Ja det var han; der stod han, och skänkte ett annat föremål sin
hyllning, han betraktade det med samma förtjusning, samma lågande
kärleksblickar, som han förr egnat henne sjelf. Constance kunde ej mera
tvifla om sin mans otrohet. Hon som aldrig vetat hvad svartsjuka ville
säga, led nu på en gång af alla dess qval.
Hon måste samla hela sin styrka för att uthärda till det ögonblick, när
hon, utan att väcka sina grannars anmärkningar, kunde aflägsna sig. — —
Efter en i qvalfull smärta tillbringad natt, fattade hon det beslutet
att skrifva till sin man, likasom hon ännu vore okunnig om allt. Hon,
som aldrig hyst en tanke dold för honom, skulle nu förställa sig! Efter
många fruktlösa försök, var hon i stånd att sammanbinda orden till
mening.
Hon skref, att händelsen underrättat henne om hans återkomst, och
frågade hvarföre hon ännu ej fått se honom hos sig. Inom några timmar
bekom hon ett ganska vänligt svar: Hitintills hindrad, skref han, ville
han dagen derpå tillbringa aftonen hos henne och sina barn.
Detta svar kom henne nästan att tro det allt endast varit ett
missförstånd, ett foster af en febersjuk fantasi. Ack den olyckliga, i
fara att drunkna, fattar ju så gerna i ett halmstrå, i tanke att finna
räddning! Tyvärr blef hon snart tagen ur denna korta villa.
Grefven kom, och medförde som vanligt skänker för henne och barnen. För
den fyraåriga Anna var fadren fremmande, men Konstantin gjorde honom
frimodiga frågor, hvarföre han varit borta så länge.
Han bad Constance aflägsna barnen, emedan han hade något att säga henne
i förtroende. Lik delinqventen som afhör sin dom, fästades hennes stela
blickar vid hans läppar.
Icke utan att en stor förlägenhet röjdes i hela hans väsende,
underrättade grefven nu Constance, att han varit tvungen att ingå ett
giftermål, som varit en så bestämdt uttalad önskan från högre ort, att
han ej vågat vägra den. Men derigenom skulle hvarken hon eller hennes
barn blifva lidande. Hon hade ännu främsta rummet i hans hjerta. Åt
henne ville han anslå ett rikligt underhåll så länge hon lefde; för
barnens uppfostran och framtid ville han hafva all omsorg ospard.
På det hon ej skulle göra sig några skrupler öfver hans tvegifte,
erkände han, eller rättare sagdt upplyste han, det deras vigsel endast
var ett gyckelspel, för att tillfredsställa hennes dåvarande barnsliga
fördomar. Den ena af presterna var en klockare, den andra hans fransyska
lakej. «De utförde begge sina roler så väl,» tillade han, «att om
mamsell Dublance ej varit med om komplotten och den som uppgjort planen
dertill, hade mamsellen ej anat detta bedrägeri.»
Utan afbrott af Constance hade han fått tala från början till slut. Hon
satt der likblek och stum, med hopknäppta händer och stela blickar.
I medvetande af sitt omoraliska uppförande mot henne, hade grefven tagit
plats i soffans andra hörn, för att undvika hennes på honom fästade
blick, men nu när allt var sagdt, närmade han sig deltagande; bad henne
icke oroa sig, allt skulle blifva som det varit; hans ömhet för henne
och barnen vore sig alltid lik och hvarje stund, han kunde komma ifrån,
skulle han skänka åt dem.
Dessa ord åtföljdes af en smekning, men med ett utrop af fasa sköt hon
honom bort och vred, ännu allt stum, krampaktigt sina händer.
Då han såg att hennes smärta var för djup, för ny, att iklädas ord,
ringde han efter hennes båda qvinliga domestiker, sade att deras fru
hade blifvit sjuk, och anbefallte dem den största omsorg. Han sade sig
vilja återkomma dagen derpå, ty han var fullkomligt öfvertygad att hon
då besinnat sig.
Men dagen derpå erhöll han ett bref, hvarpå Constance arbetat hela
natten. Hennes oryggliga beslut var, att aldrig mer emottaga hans besök.
Hon som knappt lemnat barndomen, oerfaren och hänförd af den ömmaste
kärlek, hade, förlitande sig på hans heder, ingått denna förbindelse,
som hon trodde vara helgad af religionen. Väl visste hon hvad hon
derigenom försakade. Men det var ju honom sjelf hon älskat, ej hans
namn, icke hans rang, lycklig och säll hade hon satt sig öfver
menniskors omdömen; inför Gud var hon dock hans lagliga maka. Men nu —
sedan han sönderrifvit den slöja, som betäckt hennes ögon, — var deras
förening ett brott. Hvad hon omedveten brutit, skulle en nådig Gud
förlåta, men nu måste den upphöra. —
Löftet om underhållet antog hon för barnen, emedan hon ej ägde rätt att
beröfva dem, hvad de hade rättighet att fordra, men för sin egen del
afslog hon det bestämdt. Allt hvad hon fått i en lyckligare tid, ville
hon dock behålla såsom ett minne af denna tid; med arbete och sparsamhet
vore det nog för hennes behof.
Om gossens framtida uppfostran ägde han som far rätt att besluta. Hon
önskade blott att ännu några år få behålla honom hos sig. Men från Anna
ville hon aldrig skiljas; hon ansåg sig hafva skicklighet nog, att
meddela henne de kunskaper, som fordrades.
Grefven svarade skriftligt: det han för närvarande ej ville motsäga
henne, men hoppades, att hon framdeles torde ändra sin åsigt. — —
Han sände tillika en anvisning på sin bankir, hos hvilken hon hvarje år
hade att lyfta intresse af ett betydligt kapital, insatt för barnens
räkning. Detta kunde användas efter behag.
I erfarenhetens och olyckans stora skola kunna få dagar utveckla mera
tankekraft och sjelfständighet, än under hela år, tillbragta vid det
vanligen så kallade lyckliga lifvets passgång.
Så hade äfven dessa dagar förändrat den glada bekymmerslösa Constance,
hvars lif i många år förflutit som vårdagar, endast skuggade af de moln
hennes mans frånvaro förorsakat; men då hon aldrig tviflat på hans
kärlek och trohet — dertill var hon sjelf alltför renhjertad och
oskyldig — motsågs alltid återseendet med förnyad förtjusning. Nu såg
hon sig på en gång beröfvad alla de illusioner, som förljufvat hennes
ensliga lefnad. Bedragen af den man hon afgudat, var hon sårad i sina
heligaste känslor, och det i samma ögonblick, då hon offrade honom allt.
— —
Men i stället att under overksamt pjunk bortgråta sina dagar, utvecklade
den unga qvinnan en själsstyrka och beslutsamhet i handling, som
omedveten af henne sjelf härtills legat i dvala. Hon hyrde sig rum i en
helt annan trakt af den stora Kejsarstaden; sålde alla henne nu
öfverflödiga blefna möbler, och behöll blott hvad som fordrades till
trenne enkla, men trefligt inredda rum. Hon höll blott en piga samt en
ung gosse i sin tjenst. Denna gosse var son till en af grefvens lifegna,
och endast två år äldre än Konstantin. Hon behöll honom, på det att
grefven, hvars aktning hon likväl aldrig ville förlora, alltid igenom
gossen kunde erfara huru hon lefde.
Innan hon beträdde sin nya boning, hade hon anlagt sorgdrägt för sig och
barnen, och gaf sig ut för att vara enka efter en militär, död på en
aflägsen ort. Hon beslöt att här lefva lika skild från umgänge som
förut. Hon ingick dock sedermera bekantskap med sin värdinna, en enkefru
med tvenne uppväxande döttrar. Snart öfvertalades hon att lemna dem och
några andra unga flickor lektioner i språk, teckning och musik.
Härigenom vann hon sin bergning, och kunde spara räntan af sitt
hopsamlade kapital för en oviss framtid.
Efter tvenne fåfänga försök af grefven, att vinna inträde i hennes
boning, hörde hon ej af honom på flera år.
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Leonna: En skildring ur lifvet - 12
  • Parts
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 01
    Total number of words is 4365
    Total number of unique words is 1660
    28.9 of words are in the 2000 most common words
    38.7 of words are in the 5000 most common words
    43.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 02
    Total number of words is 4552
    Total number of unique words is 1650
    31.7 of words are in the 2000 most common words
    42.6 of words are in the 5000 most common words
    48.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 03
    Total number of words is 4679
    Total number of unique words is 1634
    32.2 of words are in the 2000 most common words
    42.7 of words are in the 5000 most common words
    47.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 04
    Total number of words is 4482
    Total number of unique words is 1688
    29.3 of words are in the 2000 most common words
    39.1 of words are in the 5000 most common words
    44.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 05
    Total number of words is 4648
    Total number of unique words is 1660
    31.1 of words are in the 2000 most common words
    42.4 of words are in the 5000 most common words
    46.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 06
    Total number of words is 4555
    Total number of unique words is 1597
    30.9 of words are in the 2000 most common words
    42.4 of words are in the 5000 most common words
    46.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 07
    Total number of words is 4470
    Total number of unique words is 1684
    30.2 of words are in the 2000 most common words
    40.4 of words are in the 5000 most common words
    45.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 08
    Total number of words is 4620
    Total number of unique words is 1559
    34.0 of words are in the 2000 most common words
    44.3 of words are in the 5000 most common words
    47.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 09
    Total number of words is 4633
    Total number of unique words is 1488
    31.8 of words are in the 2000 most common words
    42.4 of words are in the 5000 most common words
    46.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 10
    Total number of words is 4558
    Total number of unique words is 1605
    30.2 of words are in the 2000 most common words
    40.0 of words are in the 5000 most common words
    44.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 11
    Total number of words is 4535
    Total number of unique words is 1652
    29.7 of words are in the 2000 most common words
    40.0 of words are in the 5000 most common words
    45.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 12
    Total number of words is 4504
    Total number of unique words is 1659
    30.8 of words are in the 2000 most common words
    41.0 of words are in the 5000 most common words
    46.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 13
    Total number of words is 4484
    Total number of unique words is 1563
    31.4 of words are in the 2000 most common words
    40.9 of words are in the 5000 most common words
    46.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 14
    Total number of words is 4587
    Total number of unique words is 1672
    30.1 of words are in the 2000 most common words
    39.6 of words are in the 5000 most common words
    43.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 15
    Total number of words is 4599
    Total number of unique words is 1563
    31.1 of words are in the 2000 most common words
    40.6 of words are in the 5000 most common words
    44.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 16
    Total number of words is 4531
    Total number of unique words is 1616
    28.6 of words are in the 2000 most common words
    38.4 of words are in the 5000 most common words
    43.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 17
    Total number of words is 4561
    Total number of unique words is 1679
    29.2 of words are in the 2000 most common words
    40.8 of words are in the 5000 most common words
    45.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 18
    Total number of words is 4667
    Total number of unique words is 1647
    31.6 of words are in the 2000 most common words
    42.0 of words are in the 5000 most common words
    46.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 19
    Total number of words is 4661
    Total number of unique words is 1592
    32.5 of words are in the 2000 most common words
    42.6 of words are in the 5000 most common words
    46.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 20
    Total number of words is 4646
    Total number of unique words is 1678
    31.2 of words are in the 2000 most common words
    42.1 of words are in the 5000 most common words
    47.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 21
    Total number of words is 4608
    Total number of unique words is 1513
    33.8 of words are in the 2000 most common words
    45.1 of words are in the 5000 most common words
    49.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 22
    Total number of words is 4702
    Total number of unique words is 1590
    30.4 of words are in the 2000 most common words
    41.3 of words are in the 5000 most common words
    45.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 23
    Total number of words is 4662
    Total number of unique words is 1632
    32.2 of words are in the 2000 most common words
    42.7 of words are in the 5000 most common words
    47.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 24
    Total number of words is 4586
    Total number of unique words is 1545
    30.9 of words are in the 2000 most common words
    41.2 of words are in the 5000 most common words
    45.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 25
    Total number of words is 3001
    Total number of unique words is 1204
    33.0 of words are in the 2000 most common words
    45.2 of words are in the 5000 most common words
    50.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.