Leonna: En skildring ur lifvet - 08

Total number of words is 4620
Total number of unique words is 1559
34.0 of words are in the 2000 most common words
44.3 of words are in the 5000 most common words
47.9 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
qvinnsperson nästan sanslös, han drog henne ned, och sköt henne sedan ut
genom öppningen; derefter kastade han ut allt hvad han öfverkom af
kläder, husgeråd och verktyg. Han sökte till sluts berga de sängkläder
hvarpå qvinnan legat och fann ännu en mensklig varelse. Det var en
gosse. Sjelf nästan qväfd af rök och utmattad af ansträngning, bar han
barnet uppåt skogen, medan gumman, som nu repat sig, bergade sakerna
undan elden längre bort. Nu kom kyrkfolket utmed vägen; med dem Greta
Lisa. Officern lade det ännu sanslösa barnet i hennes armar. «Jag har
gjort hvad jag kunnat» sade han.
Under deras samfälta bemödande kom gossen sig åter före, några minuter
senare, hade han varit qväfd.
På någon släckning af elden var icke att tänka, vatten fanns väl
tillräckligt, men inga kärl. Lyckligtvis var det lugnt, och huset
isoleradt.
Greta Lisa var nu med sina barn på Grönskog. Herrskapet gaf henne
tillåtelse att vara der jemte löfte att hjelpa henne med en ny stuga
till vintern.
Hon tackade, men svarade: «För husrum behöfver jag icke ligga herrskapet
till last. Långa Olle som blef enkling i våras, och sen reste ut med
samma skeppare som min Gustaf, har en nätt backstuga nära kyrkan. Till
den gaf han mig nyckeln, och bad mig se efter den ibland; det har jag
gjort par gånger. Nu tänker jag bo der, och vill med Guds makt, vara
mera aktsam om det fremmande, än om vårt eget,» tillade hon tyst
gråtande.
Detta påminte Nordenskans om upphofvet till elden; med några kraftiga
kötteder, lofvade han gifva an dessa qvinnor på högre ort; de skulle,
sade han, icke allenast betala skadan, utan äfven lida straff, med flera
hotelser, som ett uppretadt sinne så lätt låter undfalla sig, men hvilka
ej äro så lätta att verkställa. — Likväl var icke Nordenskans densamma
som lät solen gå ned öfver sin vrede, så mycket mindre då Greta Lisa
anmärkte: «Hvartill skulle det tjena hans nåd! De förlorade ju sjelfva
allt hvad de förtjenat. Med vett och vilja skedde det icke, och olyckan
ropar icke för sig. Beskedliga menniskor voro de äfven. Jag och barnen
fingo mången god bit af dem. Utomdess har jag en rysse att tacka för det
att min gosse lefver, och att hvarjehanda blef bergadt: Gifver Gud
helsan och krafter att arbeta, och stora Gustaf kommer lyckligt och väl
hem i höst, går det allt för sig.» Dagen efter flyttade hon till sin nya
bostad.
Veckan gick förbi utan att Leonna hörde ett ord om Feodor.
Om lördagen sade Nordenskans till sina fruntimmer: «Laga nu en god
matsäck i ordning: vi resa till kyrkbyn i afton, och dröja der öfver
morgondagen. Jag har ännu en gång lust att vara herre i mitt eget hus,
men jag vill ha heder af middagen.»
Dessa ord klingade som musik i Leonnas öron; ja de gåfvo återljud ända
in i hjertat, ty att pappa skulle ha fremmande, det var säkert, och lika
säkert blir han bjuden, hviskade hoppet.
Lätt som en fågel, hjelpte hon den trögtänkta modren med tillredelserna;
man bakade fint bröd, «godrån» och «systerkaka,» hönsen måste släppa
till af sin hoppgifvande ungdom, en ny rökt skinka uppskars och
proberades. Dessa och andra goda saker instufvades i vagnen, och klockan
åtta var man framme.
«Har ni lust, så gå vi och se huru Greta Lisa finner sig i sitt nya
hem,» sade kapten Nordenskans, sedan han tagit en liten «aftonrisp.»
Vid porten träffade vårt sällskap tillsammans med Feodor och Schalinsky;
allt sedan vagnen körde in på gården, hade dessa gått som — ja just som
katten kring het gröt.
«Vi borde vända om, och be herrarna stiga in,» yttrade Nordenskans med
vanlig rättframhet, men hvaruti röjdes en viss hjertlighet, sedan
löjtnant Feodor blifvit tillbörligt presenterad af Schalinsky. «Men vi
ärna göra en liten exkursion hit i granskapet; gören oss sällskap, mina
herrar, och kommen sedan in på en sup och en smörgås.»
En inbjudning mottages merendels alltid så, som den göres, så äfven här.
Man lemnade kyrkan till höger, prestgården till venster, följde sedan en
gångstig inåt skogen, der den förr omnämnda backstugan låg.
På stenen, som utgjorde trappan, satt Greta Lisa och stickade, nära
bredvid sällskapade gossarna med en gris och några får, så tama, att de
togo bröd ur barnens händer; göken ropade i ett af de omkringstående
träden. Det var en liten idyll.
Fåren, som först varsnade vårt sällskap, rakade inåt skogen. Vid åsynen
af herrgårds-herrskapet, steg Greta Lisa upp, yngsta gossen gömde sig
blyg bakom henne, men Gustaf var icke blyg; han hade ofta sett dem.
Frimodigt gick han att «smälla hand,» och skrapa bakut med foten, men
fick i detsamma ögonen på Feodor, som höll sig något undan. Gossen
glömde nu allt annat, och sprang till modren. «Mamma! ryssen är här
också, för hvilken du ber Gud alla dagar!»
Med några varma ord och ett handslag, som sade ännu mera, tackade
Nordenskans Feodor för räddningen af tvenne menniskolif, och Leonna? — —
Har någon af mina läsarinnor sett en redan älskad person omstrålad af
den sköna gloria, ädelmod och sjelfuppoffring skänker — då, men också
endast då kunnen j fatta Leonnas sälla känsla i detta ögonblick. Kanske
uttalade sig något i den handtryckning, hon följande fadrens exempel,
skänkte honom.
Qvällen var långt framliden, och löjtnanterna, som sett fru Nordenskans
gäspa oräkneligt många gånger, togo afsked vid deras port med löfte att
infinna sig till middagen dagen derpå.
Leonnas hjerta klappade högt af fröjd; ty hon såg att Feodor vunnit
fadrens bifall. Ännu genom fönstret nickade han vänligt åt den långsamt
bortgående, som kastade en blick till den älskades boning. «Sannerligen
jag vet hvad f—n jag skall tänka om Petter, som alltid förtalar den
hyggliga karlen,» brummade han liksom för sig sjelf.
De som älska drömmar, och deras symbolik, skulle väl gerna vilja känna
dem, som denna natt gycklade omkring Leonnas läger; men de hade inga
former, endast glädjefulla aningar genombäfvade det sextonåriga hjertat.
De rörde blott det närvarande, framtiden öfverlemnade hon åt Gud, och
snart njöt hon oskuldens lugna vederqvickande sömn, ty under hennes
såkallade drömmar, låg hon vaken med slutna ögonlock.
Det kunde vara omkring midnatt när hon vaknade, och trodde sig höra
röster af menniskor jemte ett besynnerligt knakande och ruskande ljud,
men hon somnade snart ifrån alltsammans.
Det första hon kastade sina blickar ut genom fönstret, sedan hon stigit
upp, gaf henne en förklaring öfver hvad hon hört under natten. Ungefär
ett stenkast från deras hus, hade man rest upp en temligen stor löfsal.
Soldater buro nu dit ett bord. Allt manskapet uppställdes i rotar och
leder af officerarne; det såg ut som de väntat någon, ty alla voro i
full uniform och de flestas blickar riktades mot vägen som förde dit.
Leonna sprang ned för att be sin mor komma upp; hon ville ej stå allena
i fönstret, och mötte fadren i trapporna. «God morgon pappa! Hvad är på
färde?»
«Det blir stor parad i dag, min flicka.»
«Stor parad med så litet folk, pappa, och utan musik?» — —
Med ens hördes hästtraf från vägen och en klingande fältmusik; om några
minuter passerade chefen och flera officerare, ridande på utmärkt vackra
hästar, jemte musik och manskap, förbi deras port och förenade sig med
de andra på planen.
Officers-korpsen samlades i löfsaln, der en grekisk prest, i sin långa
asiatiska drägt, förrättade gudstjensten; sedan bestänktes alla
närvarande, jemte de förbi defilerande trupperna med vatten ur ett
silfverfat, hvars starka förgyllning glimmade som eld mot solen.
Det efter hand kommande finska kyrkfolket stod på afstånd och såg på
detta för dem alldeles märkvärdiga uppträde.
Nu ljöd sammanringningen till deras egen gudstjenst och alla skyndade
sig dit. Militären skingrades äfven; snart skulle man ansett allt för en
dröm, om ej träden stått qvar. När Nordenskans med fru och dotter, äfven
begåfvo sig till kyrkan, sågo de löfträd framför hvarje dörr der någon
ryss bodde. De firade sin pingst: «Löf-hyddornas högtid.»
* * * * *
Middagsgästerna bestodo af pastorn med dess fru och ett par äldre herrar
possessionater, som Nordenskans träffat i kyrkan, äfvensom de båda
löjtnanterna.
Samtalet vände sig omkring den ståtliga paraden, de vackra hästarna och
brunsdrickningen vid landtmätarbostället, dit öfversten anländt dagen
förut.
«Är hans fru och svägerska äfven komna?» med denna fråga adresserade
pastorskan sig till Feodor, hennes vis-à-vis vid bordet. Han låtsade
icke höra frågan.
Hon vände sig då till Schalinsky, grannen till venster: «Det är oss
alldeles obekant,» försäkrade han, och antog en högst förvånad min.
«Han sjelf såg ganska hygglig ut, och förde sig bra, men hurudan är
frun? Hon skall, efter hvad jag hört sägas, tala temligen god svenska.»
Dessa ord voro så bestämdt riktade till Feodor, att han ej kunde undvika
att svara och detta skedde med en viss tonvigt: «Jag har icke den äran
att känna vår öfverstes fru eller någon af hans familj.»
«Umgås löjtnanterna icke i hans hus?» frågade prestfrun förundrad.
Feodor var ifrigt sysselsatt med sin vackra granne, för att höra — på
annat öra.
Schalinsky tog en egen min, men svarade sedan skämtande: «Hvad ha vi
subalterner för anspråk att närmare umgås i chefens hus. Vi känna
hvarandra; men endast i tjensten. Vi göra våra uppvaktningar och dermed
väl.»
«Nå annorlunda gick det till hos öfverste Dunkers, der jag var som
ogift,» utbrast frun. «Han gaf både frukostar och middagar, der alla
hans officerare, räknadt från den första till den sista, voro bjudna,
och alltid voro hans fruntimmer närvarande vid bordet. Er öfverste —
förlåt mig det — måste vara en smulgråt.»
«Förlåt, jag förstår ej sista ordet.»
«Det betyder snål —»
«Ah! Det är han icke, nog hedras vi äfven någongång med en bjudning, men
inga fruntimmer äro närvarande.»
Leonna, ehuru oerfaren, insåg likväl det undvikande i deras svar, och
för att bry Feodor sade hon, likväl så att ingen annan gaf akt derpå:
«Öfverstinnans syster syntes ej vara kusin Feodor alldeles obekant, ni
studsade vid hennes möte hos Smitts i vintras.»
Han rodnade lätt: «Menar kusin Leonna den person, som vann inträde der
under denna benämning, så har jag väl sett henne förut, men känner henne
blott af ¯ryktet¯.»
Leonna ångrade, utan att veta hvarföre, det hon sagt.
Utan sökt anledning, och utan att ådraga sig någon uppmärksamhet, blefvo
Feodor och Leonna mer än en timme för sig sjelfva i salen; ty efter
kaffet hade de äldre herrarna slagit sig ned vid ett spelbord i ett rum,
de båda fruarna pratade tillsammans i ett annat. Våra unga tre roade sig
först med en kortlek: Schalinsky var en tusenkonstnär; men han
utkallades snart af sin «passopp» och när han återkom, träffade han alla
så, som han lemnat dem.
Äfven Leonna och hans vän stodo ännu allt vid samma fönster, men hennes
hand hvilade i hans, och blickarna, de hade ett helt annat uttryck! med
en den vackraste purpur på panna och kind, drog Leonna undan sin hand
och skyndade ut; Feodor tryckte vännens hand med ett sakta, men
uttrycksfullt «tack!»
De skiljdes sent. Nordenskans, belåten med sin dag, anmodade de båda
löjtnanterna att snart helsa på vid Grönskog.
Detta kunde likväl icke ske förrän nästa söndag, när paraden var förbi.
De inträffade middagstiden.
Leonna såg med allt högre glädje, huru upprymd och treflig fadren blef i
umgänget med «sina unga bröder.» Det var något, som återförde honom
sjelf i det förflutna.
Vårt lilla sällskap hade för att njuta af det fria, suttit ute på den
med doftande rönnträd omgifna trappan. Feodor hade underrättat dem, att
hans far var död, sedan mer än ett år; att hans mor njöt pension, och
ärnade under denna sommar resa till sin födelseort, Hamburg, der en
syster ännu lefde. «Jag hoppas» tillade han, «att mitt bref ännu skall
träffa henne i vårt fordna hem. Jag skref för några dagar sedan, då jag
ännu ej visste, hvilken lycka skulle hända mig. Kunde jag ej underrätta
henne om mitt intressanta granskap och den vänskap, hvarmed jag här
omfattas?»
«Ett grannskap som alltid skall glädja sig öfver herrarnas besök,»
svarade Nordenskans vänligt, «men apropos af bref — så måste ni ursäkta
mig, god' vänner. Jag har ett ganska angeläget, som måste expedieras,
budet far till staden i afton. Jag öfverlemnar er åt mina fruntimmer så
länge.» —
Leonna föreslog att visa dem trädgården. Fru Nordenskans följde icke
med.
Aldrig hade denna trädgård, der hon kände hvarje träd, buske och planta,
visat sig i det fördelaktiga ljus, som nu, då hon vandrade der med den
älskade.
Hennes rena själ kunde knappt fatta, att en högre lycka skulle finnas,
än att så der hand i hand få vandra med honom i sitt barndomshem.
Schalinskys närvaro brydde henne ej, han var ju Feodors vän, alltså ägde
han ju rättvisa anspråk på hennes vänskap och förtroende.
Njuten denna stund af ren oblandad sällhet, j unga älskande! innan solen
gått ned, faller en droppe malörtssaft i er glädjebägare.
Mot aftonen sutto de åter på trappan, sedan de förtärt en landtlig
«aftonvard.»
Hästen var redan förespänd och Schalinsky hade två gånger manat på
afresan, då en karl kom ridandes, hvilken sedan, med hatten i hand,
nalkades trappan, helsande från befallningsman. «Han kom redan i
middags» fortfor han, «och skulle sedan resa hit; men jag vet ej hvad
som «fallerat,» ty se'n befallte han mig spänna ifrån och rida hit med
det här brefvet.»
Nordenskans bröt sigillet, brefvet innehöll ej ett ord, endast
bjudningskort till brölloppet Johannedagen.
Utan att rätt göra sig redo hvarföre, kändes det liksom en samumvind
dragit förbi, alla blefvo mer eller mindre förstämda; utan att vexla
många ord, reste herrarna bort. De andra sutto tysta en stund.
Nordenskans gaf sig luft genom några uttrycksfulla hm! hm!
«Bröllopsdagen blir således om thorsdag, hm!» — sade han vänd till sina
fruntimmer. «Vi måste ha några dagar på oss, ty alla tre behöfva vi
något nytt; i morgon afton resa vi. Jag tar skjuts, och vi resa genom
natten, för svalkans skull. Laga er således i ordning!»
Utan att uppehålla sig, genomreste de kyrkbyn; vid högvakten träffades
Feodor. ¯Han¯ var icke bjuden på brölloppet, men väl Schalinsky, och
ännu en annan af kamraterna, bekant i Smittska huset. En ryckning på
axlarna var Nordenskans' hela men uttrycksfulla svar.
Om onsdagen kom herr Smitt till deras logis i staden, för att, som han
sade, få vara en stund i lugn hos sina tillkommande slägtingar, ty hemma
hos honom var ett förfärligt väsende, «der vändes upp och ned på allt
hvad som finnes i huset,» klagade han, «och ändå får jag icke ha det,
som jag vill. —»
«På min dotters hedersdag,» fortfor han, «önskade jag se alla mina
bekanta tillsamman. Vi hade kunnat sätta upp ett tält på gården, som är
stor nog, ehuru en löfsal äfven är der. Ungdomen hade då kunnat roa sig
och dansa i salen; men pass på, det behagade icke fästmannen — och
således icke bruden heller.» — —
«Apropos af dans och ungherrar» inföll Nordenskans, «skall jag säga
bror, att hvarken löjtnant Schalinsky eller Boldakoff kunna ha den äran
att komma.»
«Det var ledsamt det — men Karlowitsch kommer väl han?»
«Han? han är ju alldeles icke bjuden.»
«Ta mej tusan d—r, blef han icke det, ehuru Petter var topprasande
fördenskull. Bror skall benäget ursäkta min hetta, men då brölloppet
står i mitt hus, och på min egen bekostnad, bör väl jag också ha ett ord
i laget om bjudningen. Mer än ett halft år har Feodor Karlowitsch bott i
mitt hus, och alltid uppfört sig väl. Jag gaf derföre icke vika för
Petters kapriser, utan skickade invitationskort åt alla tre
löjtnanterna. Det berodde visst på dem, om de ville komma eller ej, men
höflighet måste vara.»
Som Petter var hans son, lät Nordenskans saken falla.
Huru det tillgick vid brölloppet derom säger jag ingenting, utan
hänvisar dem som önska veta det till fru Snabbeck.
* * * * *
Åtföljda af herr Smitt och Hedda, reste unga paret till sitt hem, på
samma gång som Grönskogs herrskapet; de inträffade fredags aftonen.
Efter en timmes uppehåll fortsatte sistnämnda resan till Grönskog.
Schalinsky mötte dem på vägen; utan att vexla ett ord, helsades blott i
förbifarten.
Leonna, som satt baklänges i vagnen, gjorde sin fader uppmärksam på att
han ännu stod der och såg efter dem, med en förundrad uppsyn.
«Det kan jag besitta mig icke hjelpa,» svarade han, «huru kunde jag tala
vid en menniska, som jag så nyss försäkrat alltid vara välkommen i mitt
hus, och den jag likväl icke kan se hos mig i söndag tillika med de
andra, när jag icke kan bjuda Feodor, utan att upplefva förargelse genom
Petter. Det får gå denna gång! men sedan lofvar jag, Petter skall stå
mig till svars för sitt «barocka» uppförande mot en person, som är
omtyckt af alla andra.»
Enligt löfte tog han äfven vid första lägliga tillfälle Petter i förhör,
men vann ingenting dermed. Denne ville ej ingå i någon förklaring, men
det var nog af, mente han, att han för sin del aldrig tänkte bemöta
honom annorlunda än nu.
När fadren meddelade honom löjtnantens familjenamn; svarade Petter att
han icke trodde ett ord; det var endast en hopspunnen saga, och varnade
sin far i anseende till Leonna.
Nordenskans litade visst icke på sonens synbart partiska omdöme, och
ville, för sin del, icke ändra sitt uppförande mot löjtnanten. Likväl
blef deras umgänge mindre otvunget, ty uppmärksam blefven genom Petters
framkastade varning, såg den i sådana fall eljest icke skarpsynta
mannen, att en lifligare känsla, än vanlig bekantskap, yttrade sig både
hos Feodor och Leonna. Icke nog med de ledsamheter Petter skulle väcka,
om en sådan förbindelse kom i fråga, hyste Nordenskans den önskan, att
få behålla sitt barn på hemorten. Detta gjorde honom försigtig. Vid
deras allt mera sällsynta besök på Grönskog, var antingen far eller mor
närvarande, utan att lemna de unga allena. Likväl voro dessa öfvertygade
om hvarandras känslor, ty kärleken har ett schifferspråk, ofattligt för
andra.
Deras ankomst hade likväl alltid en välgörande verkan på Nordenskans'
lynne, och alltid yttrade han oförstäldt sin glädje när de händelsevis
sammanträffade.
Sommarn led, hösten nalkades; slägten umgicks föga; när Leonna någon
gång var med sina föräldrar till kyrkan och tillbragte eftermiddagen hos
sin bror och svägerska, hade hon blott i förbigående helsat på Feodor,
och genom Schalinsky, som då alltid gjorde visit, fått en helsning,
eller några kärleksfulla ord af hans hand.
De allt mera sällsynta besöken hade alldeles upphört, ty nya rekryter
ankommo dagligen, som skulle inöfvas; till och med söndagarne voro
upptagna dermed.
Familjen Nordenskans skulle en eftermiddag på ett fadderskap hos en
rusthållare, boende en half mil på andra sidan om kyrkan neråt
skärgården. «Gamla frun» blef likväl hemma, hon hade en tid varit hvad
folket så träffande benämner «hängsjuk.» Vagnen var i olag och Leonna
for med fadren i schäs, först till brodren, der de skulle äta middag,
derifrån skulle de följas åt till Löfsala.
Hedda Smitt hade dagen förut kommit hit ut, men hon var ej inbegripen i
bjudningen; äfven sade hon sig vara så trött efter åkningen på en
bondkärra, att hon var ganska nöjd att bli hemma.
Innan de reste, gick Leonna upp i sitt rum. Hon såg Feodor gå förbi
uppåt planen, men han såg icke upp. «Han vet icke att jag är här,»
tänkte hon, och gaf honom tecken med en röd schalett, som hon höll i
handen. Då öppnades nedra fönstret med buller. Feodor såg sig om,
helsade höfligt, men kallt; ovillkorligt kastade han äfven en blick
uppåt. Han såg henne; hans blick och rodnad talade tillräckligt, men han
såg sig observerad, och fortsatte sin gång.
Några ögonblick sednare såg hon honom tala vid Schalinsky, hvarefter
denne skyndsamt begaf sig nedåt.
I tanke att gå ner, mötte hon i trapporna Hedda, som berättade att hon
genom fönstret helsat på Karlowitsch. «Svåger och Maria voro icke inne
och så passade jag på,» sade hon. «Tycker du ej som jag Leonna, att det
är synd och skam, när man måste liksom stjäla sig till en helsning af en
bekant menniska.» Leonna qväfde en suck. Hedda fortfor: «Om jag nu under
det ni är borta, kan träffa honom eller Schalinsky, skall jag be dem
passa på i morgon, så gå vi båda upp dit till backstugan på andra sidan
kyrkan. De kunna gå den andra vägen dit. Vi träffas der och få då prata
bort en stund med dem, menar du inte,» tillade hon med ett illparigt
småleende, «att jag vet, att du och Schalinsky äro vänner. Jag tillstår,
att jag misstänkte dig i början för Karlowitsch, men sedan jag
varseblef, huru den förra i sist, när jag var här, smög dig en biljet i
handen, har jag ändrat tankar.»
Leonna rodnade; detta bekräftade Heddas förmodan, och gjorde den till
visshet.
«Nej, goda Hedda, ett sådant möte vore opassande,» svarade Leonna. —
«Ehuru roligt nog,» tillade hon sedan, när hon såg, huru illa
anmärkningen upptogs. «Vore Greta Lisa hemma, gick det nog för sig, men
hon var ju här i dag, när vi kommo hit, för att säga till, att hon med
båda barnen reste till staden, i afsigt att träffa der sin man, och att
hon blir borta i flera dagar.» —
«Det är sannt, men jag vet också, att hon gaf dig sin stugnyckel, när
hon hörde att du ärnade för min skull dröja här några dagar. Du lofvade
ju, att i morgon se efter gossens grönsiska. Allt det der hörde äfven
både svåger och Maria. Du ser huru allt går som det vore smordt,» sade
Hedda skrattande.
«Afgör ingenting, goda Hedda, vi få talas vid i morgon. Pappa väntar
mig.»
«Och en viss löjtnant äfven, ser du!» Hedda hade rätt, ty Schalinsky
talade vid Leonnas far på gården, när han sedan hjelpte henne i schäsen,
smuglade han behändigt ett hopviket papper i hennes hand. Hedda, som
stod bredvid, syntes ingenting märka; men Leonna, som kände huru hon
sjelf rodnade, vände sig hastigt bort. När hon sedan vid en krökning af
vägen såg sig tillbaka, stod Hedda qvar på gården och talade vid
löjtnanten.
Sedan de lemnat prestgården till venster och farit ett godt stycke utåt
landsvägen, togo de af åt en vacker skogsväg, som förde till Löfsala.
Här mötte de oförmodadt Feodor; han red en vacker eldig häst,
tillhörande majoren. Feodor fick ofta begagna den på små promenader, ty
han var en utmärkt skicklig ryttare.
Han helsade och höll in tyglarna, emedan han såg att kapten Nordenskans
äfven var sinnad att stadna, för att säga honom några ord, sedan denne
först sett sig om.
Befallningsmannen med sin fru hade lemnat sig ett långt stycke efter,
men nu kom han med ens körandes, och det med en sådan fart, att Leonna
skrek till af skrämsel, då hon vidrördes af deras häst. «Det är ingen
tid att prata bort,» sade han, och gaf ryttarens häst ett slag af
pisksnärten, som (med eller utan afsigt, är svårt att afgöra) äfven slog
af dennes mössa. Hästen, liksom ömtålig för skymfen, stegrade sig, och
Feodors ansigte öfvertäcktes af vredens mörka färg. Han höjde redan
handen för att med ridspöet hämnas den skymf han lidit, när en blick på
Leonna kom honom att sänka den. Skickligt tog han upp sin mössa med sitt
ridspö, och sedan han kastat en blick af det djupaste förakt på sin
ovän, red han bort i sporrstreck.
De andra fortsatte äfven resan. Fadren alldeles förbluffad öfver sonens
vilda otillbörliga uppförande. Leonna satt blek och darrande. Petter
antog väl en stolt, men ingalunda frimodig uppsyn; ty allt som
eftertanken efterträdde ögonblickets uppbrusning, började han besinna,
att om löjtnanten vore lika hatfull som han sjelf, detta tilltag kunde
för honom hafva de vådligaste följder. Han hade på öppen väg förgripit
sig på en officer. Äfven vittnen funnos. Hans fru gjorde honom äfven
uppmärksam på tvenne soldater, som plockade svampar i skogen; de voro så
nära vägen att de nog kunnat se tillgången.
Petter låtsade väl sedan om ingenting, men undvek fadren; ty dennes
blickar lofvade honom en skarp lexa. För att undvika denna, och till en
början hålla sig undan, föregaf han en resa i tjenstegöromål till en by
några mil derifrån, och for samma afton bort med en af gästerna, hvars
hem låg åt detta håll. Hans fru erhöll en af gårdens drengar till kusk
på återfärden.
När Feodor återkommit till sitt hem och lemnat från sig hästen, uppsökte
han Schalinsky. Om få ögonblick skulle exercisen åter begynna.
Schalinskys glada ansigte förkunnade goda nyheter, Feodors idel storm
och oväder. Den förre, som kände vännens något häftiga lynne, ansåg det
vara bäst att låta det brusa ut. Han bad honom berätta hvad som händt.
Detta skedde; Feodor sade, att endast Leonnas närvaro afhållit honom att
tukta den oförskämde; nu ville han tvinga honom till offentlig afbön
genom att låta arrestera honom, ty äfven Feodor hade varseblifvit
soldaterna, som kunde tjena till vittnen; men slutade med att anse en
«så rå, så obildad lymmel» under sin hämd, i synnerhet då han derigenom
sårade hans anhöriga, som på intet sätt rådde för hans uppförande.
Schalinsky delade helt och hållet denna sednare åsigt af saken, och
omtalade nu, huru behändigt han under brodrens ögon lemnat Feodors
biljet i Leonnas händer, hvaruti denne bad om några ögonblicks samtal,
medan hon var här.
«Nu känner jag äfven att hon dröjer här några dagar» fortfor han, «men
osäkert vore ändå huru den i brodrens närvaro så försagda flickan kunnat
åstadkomma ett möte; men en tredje person har blandat sig i saken, och
nu går den bra.»
«Var tydligare, jag förstår dig icke. Hvilken tredje person?»
«Hedda Smitt.»
«Henne vill jag ingenting, hon erhåller aldrig mitt förtroende.» Feodor
vände sig missnöjd om för att gå. Den andra qvarhöll honom.
«Också icke mitt, det kan du lita på; men väl kunna vi betjena oss af
henne för att uppnå vårt ändamål.»
«På hvad sätt då?»
«Jo ser du, Hedda har ingen aning om ditt och Leonnas förhållande.
Tvärtom anser hon mig att vara den, fröken gynnar; ty hennes spionerande
ögon ha sett mig smyga papper i frökens hand. Detta har hon sagt mig
sjelf. Hon är mycket ledsen öfver Petters uppförande mot dig, och tror,
hvad tycker du väl, att detta är för hennes skull. För att nu bevisa
dig,» tillade han skrattande «att hon ej delar svågerns åsigter, och för
att skaffa sig och Leonna någon förströelse, lofvade hon sjelfmant
öfvertala fröken att komma med till den hustruns koja, hvars gosse du
räddade undan elden.... Der kunna vi träffa dem i morgon. Hedda vill
bara veta, hvilken tid vi kunna möta dem der.»
«Men huru kan jag i hennes närvaro få tala med Leonna?»
«Ja deri består egenteligen konsten. I förstone måste du litet gyckla
och göra dig litet till för Hedda, under det jag talar med Leonna.
Känner jag då mamsell Hedda rätt, blir hon blind på begge ögonen, och du
har vunnet spel.»
«Detta spel förefaller mig visst lumpet, men hvad skall man göra, nöden
har ingen lag,» svarade Feodor. Ett sofisteri, hvarmed menniskorna
vanligen betäcka sitt lättsinne.
* * * * *
Andra dagens förmiddag satt Hedda vid det fönster, som låg närmast
ingången till planen och stickade. Fönstret stod öppet, ehuru Maria, som
satt vid ett annat, påstod, att det var drag, samt bad henne draga igen
det. Sent omsider syntes Hedda vilja efterkomma systerns önskan, men se
der, föll garnnystanet ut; lyckligtvis kom Schalinsky gående, hon måste
ropa an honom, för att be honom taga upp det. Allt det der var ju så
enkelt och naturligt.
«Skall löjtnanten nu åter ut och handskas med sina dumma rekryter?»
frågade hon, sedan han återlemnat nystanet.
«Det förstås, Karlowitsch och jag få nu hålla ut i två timmar,» svarade
han.
«Ni ha då vissa timmar för detta tråk?» Hedda blinkade.
«Hur vore det eljest, både vi och folket blefve i annat fall
uttröttade.»
«Kommer turen till er båda äfven på eftermiddagen?»
«Naturligtvis.»
Hedda blinkade ännu mera, och visade osedd af sin syster åt den sida
mötesplatsen låg. «Vid hvilken tid?»
«Från klockan fem till sju,» och han skyndade bort.
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Leonna: En skildring ur lifvet - 09
  • Parts
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 01
    Total number of words is 4365
    Total number of unique words is 1660
    28.9 of words are in the 2000 most common words
    38.7 of words are in the 5000 most common words
    43.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 02
    Total number of words is 4552
    Total number of unique words is 1650
    31.7 of words are in the 2000 most common words
    42.6 of words are in the 5000 most common words
    48.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 03
    Total number of words is 4679
    Total number of unique words is 1634
    32.2 of words are in the 2000 most common words
    42.7 of words are in the 5000 most common words
    47.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 04
    Total number of words is 4482
    Total number of unique words is 1688
    29.3 of words are in the 2000 most common words
    39.1 of words are in the 5000 most common words
    44.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 05
    Total number of words is 4648
    Total number of unique words is 1660
    31.1 of words are in the 2000 most common words
    42.4 of words are in the 5000 most common words
    46.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 06
    Total number of words is 4555
    Total number of unique words is 1597
    30.9 of words are in the 2000 most common words
    42.4 of words are in the 5000 most common words
    46.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 07
    Total number of words is 4470
    Total number of unique words is 1684
    30.2 of words are in the 2000 most common words
    40.4 of words are in the 5000 most common words
    45.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 08
    Total number of words is 4620
    Total number of unique words is 1559
    34.0 of words are in the 2000 most common words
    44.3 of words are in the 5000 most common words
    47.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 09
    Total number of words is 4633
    Total number of unique words is 1488
    31.8 of words are in the 2000 most common words
    42.4 of words are in the 5000 most common words
    46.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 10
    Total number of words is 4558
    Total number of unique words is 1605
    30.2 of words are in the 2000 most common words
    40.0 of words are in the 5000 most common words
    44.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 11
    Total number of words is 4535
    Total number of unique words is 1652
    29.7 of words are in the 2000 most common words
    40.0 of words are in the 5000 most common words
    45.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 12
    Total number of words is 4504
    Total number of unique words is 1659
    30.8 of words are in the 2000 most common words
    41.0 of words are in the 5000 most common words
    46.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 13
    Total number of words is 4484
    Total number of unique words is 1563
    31.4 of words are in the 2000 most common words
    40.9 of words are in the 5000 most common words
    46.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 14
    Total number of words is 4587
    Total number of unique words is 1672
    30.1 of words are in the 2000 most common words
    39.6 of words are in the 5000 most common words
    43.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 15
    Total number of words is 4599
    Total number of unique words is 1563
    31.1 of words are in the 2000 most common words
    40.6 of words are in the 5000 most common words
    44.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 16
    Total number of words is 4531
    Total number of unique words is 1616
    28.6 of words are in the 2000 most common words
    38.4 of words are in the 5000 most common words
    43.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 17
    Total number of words is 4561
    Total number of unique words is 1679
    29.2 of words are in the 2000 most common words
    40.8 of words are in the 5000 most common words
    45.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 18
    Total number of words is 4667
    Total number of unique words is 1647
    31.6 of words are in the 2000 most common words
    42.0 of words are in the 5000 most common words
    46.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 19
    Total number of words is 4661
    Total number of unique words is 1592
    32.5 of words are in the 2000 most common words
    42.6 of words are in the 5000 most common words
    46.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 20
    Total number of words is 4646
    Total number of unique words is 1678
    31.2 of words are in the 2000 most common words
    42.1 of words are in the 5000 most common words
    47.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 21
    Total number of words is 4608
    Total number of unique words is 1513
    33.8 of words are in the 2000 most common words
    45.1 of words are in the 5000 most common words
    49.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 22
    Total number of words is 4702
    Total number of unique words is 1590
    30.4 of words are in the 2000 most common words
    41.3 of words are in the 5000 most common words
    45.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 23
    Total number of words is 4662
    Total number of unique words is 1632
    32.2 of words are in the 2000 most common words
    42.7 of words are in the 5000 most common words
    47.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 24
    Total number of words is 4586
    Total number of unique words is 1545
    30.9 of words are in the 2000 most common words
    41.2 of words are in the 5000 most common words
    45.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Leonna: En skildring ur lifvet - 25
    Total number of words is 3001
    Total number of unique words is 1204
    33.0 of words are in the 2000 most common words
    45.2 of words are in the 5000 most common words
    50.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.