Iphigeneia i Aulis - 3

Total number of words is 3698
Total number of unique words is 1362
27.7 of words are in the 2000 most common words
35.7 of words are in the 5000 most common words
40.4 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
Hämtade nektarns skatt,
Den Phrygiske Ganymedes.
Bredevid hvitglänsande
Sanden sig svängande 1055
Femtio flickor i khordans,
Nereus' bröllop begingo.
Med gnistrande facklor och kransadt hår _Motstr._
Hästbetande skaran kom
Af Keutaurer, till gudarnes 1060
Måltid och Bakkhos' pokal.
Men högt utropade: dotter af Nereus!
De Thessaliska flickor; och verldens ljus,
Spåguden Phoibos, och han, som sångmörs'
Slägtledningar vet, 1065
Kheiron uppnämnde honom,
Som med Myrmidoners lansväpnade sköldmän
Skall komma, att Priamos' stolta
Jord föröda med eld, 1070
Kring kroppen med gyllene,
Hephaistosarbetade vapen
Omvärnad, en gåfva utaf
Gudinnan sin moder
Thetis, som honom födt hade 1075
Lycksalig. De gu-
dar då den faderherrliga,
Första Nereidens bröllop,
Och Peleus' högtid firade,
Men på ditt lockiga hufvud en krans _Epod._ 1080
Skola Argeierna lägga, liksom på skäckig,
Utur klippgrottornas natt
Utkommande, än oskärad hind,
Blodande, Iphigeneia, din hals,
Din, som ej vuxit upp vid herdepipan, 1085
Eller vid herdarnes sus och dus,
Utan en Inakhos' ättling till brud
Af din moder bildades.
Hvad har väl blygsamheten,
Eller dygden, i anlete röjd, 1090
För kraft numera i verlden?
Här gudlösheten är vorden
Mäktig, och dygd dere-
mot af dödliga hånas,
Och lagbrott vinner lag, 1095
Och ej dödlige samfält lägga sig vinn,
Att ej drabbe dem gudars hämd.
KLYTAIMNESTRA.
Jag gått ur huset, för att söka min gemål,
Som lemnat det, och redan länge borta är;
I tårar är beklagansvärda dotter min, 1100
Och jemmersuckar följa vexelvis hvaran,
Se'n hon om mordet hört, som reds af hennes far.
Jag ögat haft på honom, som der nära går.
På Agamemnon, som rätt snart mot eget barn
Befinnas skall, föröfvande ett nidingsverk. 1105
AGAMEMNON.
Dig, Ledas dotter, lempligt just jag utomhus
Får råka, för att, skild från jungfrun, säga ord,
Som icke anstå höra den, som giftas skall.
KLYTAIMNESTRA.
Hvad är det, hvartill läglighet erbjudes dig?
AGAMEMNON.
Låt dottren följa ut ur huset med sin far! 1110
Vigvatnet redan färdigt står och välbereddt,
Samt offermjöl, att kastas uti reningseld,
Och qvigor, till att slaktas före bröllopet
Åt Artemis, och flåsa ut sin svarta blod.
KLYTAIMNESTRA.
I dina ord du talar väl, men gerningen 1115
jag vet ej, under hvilket namn jag gilla skall.
Kom ut, min dotter; ty du känner, hvad din far
Nu förehar; tag under kappan, och led ut
Orestes, lilla stackars brodren din, mitt barn!
Der är hon redan, och hörsammar dina bud; 1120
Det öfriga för henne och för mig jag säga vill.
AGAMEMNON.
Mitt barn, hvi gråter du, och ser ej gladt på mig,
och fäller ögat ned till jord, med manteln täckt?
KLYTAIMNESTRA.
O ve!
Hvar skall till dessa mina qval jag början ta?
Ty alla kan jag ställa i det första rum, 1125
Samt i det sista, ock det medlersta jemväl.
AGAMEMNON.
Hvad är dethär? J alla kommit på ett ut,
Med idelig förvirring blott och uppskrämd blick.
KLYTAIMNESTRA.
Säg mig uppriktigt, make, hvad jag spörjer dig!
AGAMEMNON.
Uppmaning ej behöfves alls; jag spörjas vill. 1130
KLYTAIMNESTRA.
Din dotter ärnar du och min nu slå ihjäl?
AGAMEMNON.
O ve!
Den arma menar du, misstänksam utan skäl.
KLYTAIMNESTRA.
Var lugn,
Och svara på min första fråga om igen!
AGAMEMNON.
Om du mig rimligt sporde, finge du slikt svar.
KLYTAIMNESTRA.
Ej annat spörjer jag, och annat icke säg! 1135
AGAMEMNON.
Du höga skickelse, och mine ödens gud!
KLYTAIMNESTRA.
Och mine, hennes: en de tre olyckliges.
AGAMEMNON.
Hvari har man dig kränkt?
KLYTAIMNESTRA.
Derom mig spörjer du?
Ditt fina infall utan allsköns finhet är.
AGAMEMNON.
Jag är förlorad, och förrådd min hemlighet. 1140
KLYTAIMNESTRA.
Allt känner jag, och hört hvad du mig göra tänkt,
Och just din tystnad utgör din bekännelse,
Och täta suckar; bry ej om, att säga mer!
AGAMEMNON.
Se, jag vill tiga, hvarför skulle fräckheten,
Att tala lögn jag lägga till vårt olycksmått? 1145
KLYTAIMNESTRA.
Så hör mig då! Jag saken klart framställa vill,
Och icke mer begagna gåtors slingringar.
Först således, för att dig först det förebrå,
Har du mig äktat mot min vilja, och med våld,
Se'n Tantalos, min förre man, du mördade, 1150
Och med ett dråpslag slog ihjäl mitt arma barn,
Från modersbröstet slitande med våldsamhet.
Men Zeus' två söner, mine bröder begge två,
Med hästar ståtande, anföllo sedan dig,
Tills gamle fadren Tyndareus dig räddade, 1155
Tillfota fallen, och du återvann min bädd.
Försonad sedan -- som du skall intyga sjelf --
Mot dig och gården vankfri qvinna städs jag var,
I kärleksvärfven sansad, och förkofrande
Ditt hus, så att du kunde alltid träda glad 1160
Inunder eget tak, och lycklig vandra ut.
_Högst sällsynt fångst för mannen är, att bra gemål
Sig vinna; men på dåliga är ingen brist_.
Jag denne son har födt åt dig samt döttrar tre,
Af hvilka en du ömkligt mig beröfva vill. 1165
Ifall man sporde, hvi du henne dräpa tänkt,
Säg, hvad du svarte, eller svarar jag för dig?
Att Menelaos Helena må återfå: en vacker sed,
Att brottslig qvinna lösa fri med eget barn.
Det ledaste vi köpe mot det käraste. 1170
Ty om tillstrids du far, och hemma lemnar mig,
Och dröjer borta under lång frånvarelse,
Hur tror du i palatset att mitt hjerta slår,
Då hennes platser öfverallt jag toma ser,
Samt jungfruburen tom? Vid tårar måste jag 1175
Allena sitta, och begråta henne så:
Åt dig gaf döden, goda barn, din egen far,
Dig dräpande, ej någon ann, med annor hand,
Och lemnade de hemmavarande slik lön.
Förty ett ringa svepskäl här behöfves blott, 1180
Att jag och döttrarna, som blifvit hemma qvar,
Dig skulle ta emot på sätt, som vederbör.
Derför, vid gudarna, ej må du tvinga mig,
Att vara mot dig elak, var det icke sjelf!
Låt se!
Du offrar dottren; hvilka böner gör du då! 1185
Hvad lycka önskar du, som slagtar eget barn?
En neslig hemkomst, då du brottsligt reste hän?
Och jag, medrätta kan väl jag dig önska godt?
Ovisa skulle vi ju anse gudarna,
Ifall mot barnamördare vi tänkte väl? 1190
Till Argos land, vill du omfamna dina barn?
Du får det ej; och hvem vill väl anblicka dig
Bland barnen, att du åter må nedgöra ett?
Har du den sak besinnat, eller tillhör dig,
Att bära spirans glans, och blott anföra härn, 1195
Men icke föra bland Argeier rättvist språk:
Akhaier, lyster er en färd till Phrygers land?
Så dragen lott då, om hvars dotter, som bör dö.
Det rättvist varit; men du aldrig hade bordt
Åt Danaïder ge till offring eget barn; 1200
Fastmer Menelaos bordt slagta sin Hermione;
Ty hans var saken. Nu skall jag, som helig höll
Din äkta bädd, mitt eget barn beröfvad bli,
Men hon, som brutit, skall sin dotter bringande
Till Sparta åter, vara den vällottade. 1205
Mig svara, om jag icke riktigt detta talt,
Och, om jag riktigt talat, o, så döda ej
Din och min dotter! Då är du en sansad man.
KHOREN.
Gif vika! Rättvist är, att rädda egna barn,
O Agamemnon; ingen dödlig säger "nej" dertill. 1210
IPHIGENEIA.
Ack, fader, om ändock jag egde Orpheus' röst,
Och kunde sjunga, att mig följde klipporne,
Och kunde tjusa med min stämma hvem som helst,
Jag flydde dit; men nu är all min talekonst
Blott tårar, och dem frambär jag; dem har jag nog. 1215
Bönfallande, till dina knän anfogar jag.
Den kropp, som modren der åt dig till verlden födt,
Att du i otid mig ej döde; ljufligt är,
Guds dager skåda; sänd mig ej till mörkrets hem!
Först har jag far dig nämt, mig första dotter du, 1220
Först har jag, uppå dina knän mig lägrande,
Dig kyssar gifvit, som af dig jag återfått.
Då föll ditt tal: "skall jag väl nånsin, dotter min,
Dig lycklig skåda uti egen makas hus,
Mig värdigt lefvande, och friskt uppblomstrande?" 1225
Mitt svar, idet jag tryckte pannan till ditt skägg,
Som jag med handen vidrör nu, var följande:
"Skall jag väl dig, som gammal gubbe, möta få,
O fader, i mitt eget hem, med smekningar,
Och återgälda min uppfostrings mång besvär?" 1230
Af dessa ord ännu jag eger minnet qvar,
Men du har glömmt dem, och mig ärnar slå ihjäl
Ack nej, vid Pelops, och din far Atreus, gör icke det
Och vid min moder, som med smärtor födde mig,
Och nu af samma smärtor andra gång hemsöks. 1235
Hvad angår mig väl Alexandros' frieri
Och Helenas? Och hvadan kom han, till min ofärd, fader, hit?
Se på mig, älskade, och gif mig blick och kyss,
Så att, derest jag måste dö, jag eger qvar
Det minnet, om du ej beveks af mina ord! 1240
Ack, broder, du är visst en liten bundsförvandt,
Men gråt ändock med mig, och fadren ödmjukt bed
Att han ej syster dräper; hos småbarn också
Om orättvisan visst en känsla innebor.
Se, tigande, o fader, han anlitar dig 1245
Varkunna dig, och far barmhertigt med mitt lif!
Ja, vid ditt skägg, vi käre två, anrope dig,
Den ene liten en, och syster hans fullvext.
Uti en tanke vill jag sammanfatta allt:
_Att se guds dager är för menskan ljufsta lott, 1250
Ej underjordens mörker; hvar som önskar dö,
Är narr; slemt lefva bättre är, än vackert dö_.
KHOREN.
Osälla Helena, för dig och din kurtis,
Stor strid Atreiderne ha fått mot egna barn!
AGAMEMNON.
Jag vet nog, hvar barmhertighet behöfs, hvar ej, 1255
Och älskar egna barn; jag eljes rasade.
Svårt derför, o min maka, är, att våga slikt,
Och svårt, att icke våga, ty det måste ske.
J skåden denna stora här, på flottan stängd,
Och dessa Hellas' konungar, i kopparskrud, 1260
Som icke finna någon väg till Ilios' torn.
Om jag ej offrar dig, så siarn Kalkhas sagt,
Vi Troias stolta fäste aldrig toge in.
Ursinnig lust påkommit de Helleners här,
Att skyndesamast segla till Barbarers land, 1265
Och qväsa våld emot Helleners äkta bädd.
Visst mina döttrar uti Argos dräpa de,
Och er och mig, om jag ej lyder gudsord.
Ej Menelaos, dotter min, mig kufvat till sin slaf,
Ej heller hans godtycke jag hörsamma skall; 1270
Men dig för Hellas, vill jag eller vill jag ej,
Jag måste offra, och åtlyda dess befäl.
Fritt måste Hellas vara, hvad på dig, mitt barn,
Och mig ankommer, samt Helleners äkta säng
Utaf Barbarerna med våld ej härjad bli. 1275
KLYTAIMNESTRA.
O, mitt barn, o, J fremlingar,
och ve mig, arma, då du måste dö!
Din fader går, och lemnar dig i dödens våld.
IPHIGENEIA.
O ve mig, moder, moder! densamma
Visan har fallit uppå bådas lott 1280
Ej mer för mig är guds dag,
Ej solens ljus der skiner.
O ve!
Ve Phrygers snöhöljda lunder,
Och Idas berg, der Priamos fordom sitt späda 1285
Barn utsatte, dess mor beröfvande det,
För säker död bestämdt,
Paris, som Idaios, Idaios hette.
IPHIGENEIA
Hette i Pbrygers stad; 1290
Ack måtte han aldrig, vid hjorden
Uppfostrad till herdatjenst,
Alexandros, fått sig en bostad
Vid klara vattnet, der nymphrens
Källor välla, 1295
Och ängen frodas i friska blommors prakt,
Samt rosors kalkar och hyakinthers gudinnor få plocka åt sig!
Pallas en gång dit lände, 1300
Och sveksinnt Kypris och Hera,
Och Hermes, Zeus' sändebud,
På kärlekens allmakt trotsande Kypris,
På sitt spjut Pallas, och Hero på Zeus', förstens, kongliga läger.
Till förhatelig dom, till fägringstvist,
Och mig till död, som skall bringa
Danaïderna mycken ära. 1310
J tärnor, mig tog, till ett förstlingsoffer,
Till Ilios Artemis.
Men han, som födde mig arma,
O moder, o moder,
Mig svikande öfvergifver.
Ack, jag olycksaliga, som såg 1315
Den vidriga Olyckshelena,
Jag dräpes och jag förgås
Genom min skändlige faders skandlige mordarsvärd.
O, hade ej kopparbogsprötige 1320
Skeppens stammar Aulis tagit emot
Vid dessa kuster, men till Troia
En gynnande flägt oss fört!
O, hade ej motvind
Uti Euripus blåsa låtit
Zeus, som åt dödliga skänka förmår 1325
Nu kultje, att dukarne svälla upp,
Nu sända ångst, nu åter nöd,
Nu fri utfärd, med lustig fart,
Men dröjsmål snart.
Mångmödofullt är isanning, 1330
Mångmödofullt dödliges slägte,
Och för olyckan måste vi menniskor råka ut.
O ve!
Hur stora smärtor, hvad qval utan tal
Danaïderna tillsändt dottren af Tyndareus! 1335
KHOREN.
Jag ömkar dig, som drabbats utaf olycksfall,
Som aldrig någonsin dig hade drabba bordt.
IPHIGENEIA.
O du moder, som mig födde, jag en skara männer ser.
KLYTAIMNESTRA.
Ja, gudinnans son du skådar, för hvars skull du kommit hit.
Öppnen salarne, J tärnor, att jsg gömmer min person! 1340
Hvarför flyr du?
IPHIGENEIA.
För Akhilleus; ty jag blygs att honom se.
KLYTAIMNESTRA.
Och hvi så då?
IPHIGENEIA.
Jo, olyckan af mitt bröllop bringar skam.
KLYTAIMNESTRA.
Icke du på rosor vandrar uti detta ögonblick.
Stanna dock; grannlegenhetens verk ej är, hvad vi förmå.
AKHILLEUS.
Arma qvinna, Ledas dotter! 1345
KLYTAIMNESTRA.
Icke osannt talar du.
ACHILLEUS.
Skräckligt bland Argeier pratas.
KLYTAIMNESTRA.
Låt mig veta hvad det är.
AKHILLEUS.
Om din dotter.
KLYTAIMNESTRA.
Slemt jertecken ligger uti dina ord.
AKHILLEUS.
Att man måste henne dräpa.
KLYTAIMNESTRA.
Säger ingen deremot?
AKHILLEUS.
Sjelf jag i tumultet råkte.
KLYTAIMNESTRA.
Fremling, uti hvilket då?
AKHILLEUS.
Uti det, att stenad blifva. 1350
KLYTAIMNESTRA.
Räddande min dotter, säg?
AKHILLEUS.
Just så!
KLYTAIMNESTRA.
Ho var väl så dristig, att han tordes röra dig?
AGAMEMNON.
Samtlige Hellener.
KLYTAIMNESTRA.
Var ej Myrmidonske härn tillhands?
AKHILLEUS.
Förste fienden var denne.
KLYTAIMNESTRA.
Barn, med oss är ute nu.
AKHILLEUS.
De mig kallade ovärdig frieri't.
KLYTAIMNESTRA.
Hvad svarte du?
AKHILLEUS.
Bed dem, att min brud ej dräpa. 1355
KLYTAIMNESTRA.
Det var äfven ganska rätt.
AKHILLEUS.
Som åt mig dess fader lofvat.
KLYTAIMNESTRA.
Och från Argos eftersändt.
AKHILLEUS.
Jag besegrades af skrålet.
KLYTAIMNESTRA.
Pöbeln stor olycka är.
AKHILLEUS.
Och likväl jag skall dig bistå.
KLYTAIMNESTRA.
En mot många strider du?
AKHILLEUS.
Ser du dem, som bära vapen?
KLYTAIMNESTRA.
Må du glädje få deraf.
AKHILLEUS.
Ja, vi skole alla glädjas. 1360
KLYTAIMNESTRA.
Och min dotter slagtas ej?
AKHILLEUS.
Icke med mitt goda minne.
KLYTAIMNESTRA.
Skall väl någon fresta på?
AKHILLEUS.
Många, dem Odysseus anför.
KLYTAIMNESTRA.
Ynglet utaf Sisyphos?
AKHILLEUS.
Just densamme.
KLYTAIMNESTRA.
Egenmäktigt, eller utaf härn befalld?
AKHILLEUS.
Vald frivillig.
KLYTAIMNESTRA.
Val är dåligt, att nedsöla sig med blod.
AKHILLEUS.
Jag skall honom hejda. 1365
KLYTAIMNESTRA.
Vill han röfva henne härifrån?
AKHILLEUS.
Ja, vid blonda håret släpa.
KLYTAIMNESTRA.
Hvad bör jag då företa?
AKHILLEUS.
Qvarhåll dotter din.
KLYTAIMNESTRA.
Och blir hon på det sättet icke dräpt?
AKHILLEUS.
Jo; derhän det dock skall komma.
IPHIGENEIA.
Moder, hör på mina ord,
Som jag säger; ty förgäfves jag dig dock förgrymmad ser
Mot din make; hvad omöjligt är att göra, ej försök! 1370
Alltså för sin goda vilja denne fremling prisas bör;
Men du må dig äfven akta, att ej klagas an hos härn,
Då vi icke mer uträtte, men Akhilleus får förtret.
Hvad mig fallit in, o moder, under, grubbleriet, hör:
Dö hos mig är fast beslutet, och det vill jag föra ut 1375
Ärofullt, samt klart bevisa, af hur ädel ätt jag är.
Så välan, betänk, o moder, huru rätt jag talat har;
Hela stora Hellas fäster på mig ensam blickarna,
Skeppens aftåg, och de Phrygers nederlag af mig beror,
Och att framdeles ej låta, om barbaren vågar det, 1380
Ifrån sälla Hellaslandet röfva äkta hustrur bort,
Sedan Helena man hämnats, hvilken Paris röfvade,
Med min död allt detta vinna ärnar jag, och mitt beröm
Sedan Hellas jag befriat, i lycksaligt minne blir.
Icke heller bör jag lifvet hafva öfvermåttan kärt; 1385
Du åt samtliga Hellener, ej åt dig blott, födde mig.
Skyddade af sköldar skola flere tusen krigare;
Och med årar flere tusen; efter fosterlandets skymf;
Våga fienderna tukta och för Hellas tappert dö.
Bör mitt lif då; detta enda, sätta hinder deremot? 1390
Vore detta väl det rätta? ha vi något svar härpå?
Nu en annan sak: Akhilleus bör ej gifva sig i strid
Emot samtliga Argeier, för en qvinnas skull; och dö.
_Mer än tiotusen qvinnor är en man att lefva värd_.
Har nu Artemis beslutit, att mitt lif beröfva mig, 1395
Mot gudinnan skulle strida jag; en dödlig, rimligen?
Det omöjligt är: åt Hellas jag uppoffrar min person.
Offren mig, förstören Troia! detta blir min minnesvård
I lång framtid, blir mitt bröllop, mina barn och min triumph.
Att Hellenerne barbarers herrar varda, det är rätt; 1400
Men motsatsen ej, min moder: slaf är ej friboren man.
KHOREN.
Du unga mö, hur skönt är ej ditt tankesätt!
Men hela felet slumpens och gudinnans är.
AKHILLEUS.
Agamemnons dotter, någon ibland gudarna 1405
Mig salig gjorde, om jag kunde få din hand.
Jag Hellas prisar för din skull, för Hellas dig;
Du detta rätt, och fosterlandet värdigt talt;
Afstående att strida mot en mäktig gud,
Du pröfvat har, att hvad nödvändigt är, är godt. 1410
Dess mera, att din bädd få dela, längtar jag,
Då jag ditt sinne skådat, aktningsvärda mö.
Betänk, jag önskar blifva din välgörare,
Och hem dig taga; ledsen, vete det Thetis!
Om jag i strid mot Danaïderne, dig ej 1415
Kan rädda; tänk dock: stor olycka döden är.
IPHIGENEIA.
Jag detta säger, ingen nämd och ingen känd.
Nog Tyndaridskan gitter med sin skönhets makt.
Uppväcka kämpars trid och död, du, fremling, ej
För min skull någon döda bör, ej heller dö, 1420
Tillåt mig dock, att Hellas rädda, om jag kan.
AKHILLEUS.
Hvad herrlig föresats! Jag har ej deremot
Invändning, då dig synes så; ty ädel är
Slik tanke; bör man icke tala sanningen?
Kanhända du förändrat tankesätt likväl. 1425
Att derför riktigt du må fatta mina ord
Jag dessa vapen lägger vid altaret ned,
Tillåtande dig ej att dö, men hindrande.
Kanske du kommer ock att följa detta råd,
Enär du varsnar svärdet, mot din nacke höjdt. 1430
Jag vill ej låta dig så obetänksamt dö,
Men strax jag väpnad till gudinnans tempel går,
Och fäster vid din ankomst der uppmärksam blick.
IPHIGENEIA.
Hvi, moder, fuktar du ditt öga tyst med tårn?
KLYTAIMNESTRA.
Jag, arma, eger goda skäl till hjerteqval. 1435
IPHIGENEIA.
Mig lugna bör du, ej anklaga. Gör du så?
KLYTAIMNESTRA.
Säg ut, min dotter; utaf mig skall dig ske rätt.
IPHIGENEIA.
Ifall så är, du denna lock ej klippa må,
Ej heller sorgens svarta skrud kringsvepa dig!
KLYTAIMNESTRA.
Hvi säger du mig detta? När jag mistat dig -- -- -- 1440
IPHIGENEIA.
O nej! jag räddats, och din ära genom mig.
KLYTAIMNESTRA.
Hvad säger du? bör jag ej sörja din förlust?
IPHIGENEIA.
Visst icke; ty min graf ännu ej gräfvas skall.
KLYTAIMNESTRA.
Hvi så? är döden ej och grafven samma sak?
IPHIGENEIA.
Zeus' dotters altare min grafvård blifva skall. 1445
KLYTAIMNESTRA.
Min dotter, jag hörsammar dig; du talat väl.
IPHIGENEIA.
Som Hellas' räddarinna, hur jag lycklig är!
KLYTAIMNESTRA.
Hvad tidender skall jag tillföra systrarna?
IPHIGENEIA.
På dem ej heller svarta mantlar kläde du.
KLYTAIMNESTRA.
Skall ej ett vanligt ord jag bringa dem från dig? 1450
IPHIGENEIA.
Jo, ett farväl. Omhulda du Orestes min!
KLYTAIMNESTRA.
Omfamna honom, som du sista gången ser.
IPHIGENEIA.
Dyrt älskade, som, hvad du kunnat, vänner hjälpt!
KLYTAIMNESTRA.
Säg, får jag göra dig i Argos någon tjenst?
IPHIGENEIA.
Min fader, som din make är, du hate ej! 1455
KLYTAIMNESTRA.
Han svåra strider måste kämpa ut för dig.
IPHIGENEIA.
Emot sin vilja han, för Hellas, offrar mig.
KLYTAIMNESTRA.
Med list, på nedrigt, icke Atreus värdigt sätt.
IPHIGENEIA.
Hvem följer mig, förrn jag vid luggen slites hän?
KLYTAIMNESTRA.
Jag går med dig. 1460
IPHIGENEIA.
Du icke; det var illa sagdt
KLYTAIMNESTRA.
Jag fattar i din mantel tag.
IPHIGENEIA.
Mig, moder lyd!
Blif här! för mig ock dig det vida bättre är.
Men en bland fadrens tjenare till Artemis'
Invigda park mig följe, der jag slagtas skall.
KLYTAIMNESTRA.
Du går, min dotter? 1465
IPHIGENEIA.
Och jag kommer aldrig mer.
KLYTAIMNESTRA.
Du lemnar mor din?
IPHIGENEIA.
Som du ser; och oförkyldt.
KLYTAIMNESTRA.
Blif qvar, och mig ej öfvergif!
IPHIGENEIA.
Gråt ej! jag ber.
Instämmen nu, J alla, unga tärnor, högt
Uti en festsång till Zeus' dotter, Artemis,
Vid ofärd min! dock gånge Danaïder väl! 1470
Framtagen så mjölkorgarna, och tänden eld
För rena förstlingsoffret, och min fader sjelf
Beröre altarrunden, ty jag hastar hän.
Att seger bringa åt Hellenerna och hjelp.
Nu följen mig Ilios' 1475
Och Phrygers eröfrerska!
Rikligen kransar gifven och brin-
gen, att sira mitt hår dermed!
Med tvagningars vattenflod
Dansen templet omkring, 1480
Kring Artemis' altare,
Den mäktiga Artemis',
Den saliga; ty, om dét behöfvas, med min
Blod och mitt offrande 1485
Oraklet jag plånar ut.
Vördade, vördade moder, hur
Gerna åt dig mina tårar skänker jag här;
Ty vid offret ej passar det, 1490
O, J ungmor,
Besjungen med mig Artemis,
På Khalkis motvänd strand,
Der fiendtliga lansar bida, 1495
För mitt namns skull, uti Aulis'
Trångbanade ankarplats.
O du Pelasgiska jord, min moder,
Mykeniske slafvinnor J!
KHOREN.
Anropar du Perseus' stad, 1500
Kyklopiska händers verk?
IPHIGENEIA.
Du mig fostrat till Hellas' ära;
Dock ej jag vägrar att dö.
KHOREN.
Dig äran ej öfverger.
IPHIGENEIA.
O ve! 1505
Du fackelbegåfvade dag,
Du ljus från Zeus, ett annat lif, ett an-
nat öde skall möta mig.
Farväl, du väne guds dag!
KHOREN.
O ve!
Skåden J Ilios', 1510
Och Phrygers eröfrerska,
Framtågande? Kransar kring hufvut
Hon bundit, med vigvatten bestänkt,
Och vid gudinnan Artemis' altare
Dess hals, drypande utaf blodperlor, 1515
Den dejliga, skördas från kroppen.
Men utur sköndaggiga källan din far
Sköljvatten åt dottren hämta låter,
Och Akhaiers krigshär längtar,
Att komme till Ilios' stad. 1520
Nu Artemis, dottren af Zeus,
Åkallom, bland gudar en drottning,
Att lyckosam blefve vår lott!
O du, vördnadsvärda,
Som gläds åt menniskooffer, till Phrygers 1525
Land ledsaga Helleners här?
Och till Troias svekfulla fäste!
Och Agamemnon, med Hellenka
Kämpar, den stoltaste segerkrans
Tillåt, kring hjessan sin, 1530
Till everdelig ära, binda!
* * * * *
SÄNDEBUDET.
O Klytaimnestra, dotter utaf Tyndareus,
Träd fram ur huset, för att höra mina ord!
KLYTAIMNESTRA.
Förnimmande din kända röst jag kommit hit,
Jag, arma, bäfvande, och utom mig af skräck, 1535
Att du medbringar något annat olycksbud
Till det jag eger.
SÄNDEBUDET.
Om din dotter nu alltså
Jag stora, underbara saker orda vill.
KLYTAIMNESTRA.
O, dröj då ej, men säg mig allt i största hast!
SÄNDEBUDET.
Ack, bästa fru, du idel sanning höra skall, 1540
Från första början, derest min förvirring ej
Gör tungan stapplande uti berättelsen.
Ty knapt vi kommit till Zeus' dotters, Artemis',
Invigda lund, och blomsterrika ängar fram,
Så var der samlad de Akhaiers krigarhop, 1545
Din dotter bringande; påstund Argeiers folk
Hopskockades; och när nu Agamemnon drott
Sin dotter såg till lunden vandra, för att dö,
Han suckade, och vändande sitt hufvud bort,
Utbrast i gråt, och manteln höll för ögonen, 1550
Då trädde hon intill sin fader närmare,
Och talte detta: o, min fader, här jag står,
Och denna min person jag för mitt fosterland,
Samt för den vida Hellasjordens sjelfbestånd
Frivillig till gudinnans altare nu strax 1555
Som offer låter bringa, om det så bestämdts.
Det vare för er välgång gjordt; med segerkrans
Förvärfvad, kommen till ert fosterland också?
Mig derför röre ingen bland Argeierna;
Ty tyst och modigt fram jag nacken räcka vill. 1560
Så talte hon; enhvar, som hörde, häpnades
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Iphigeneia i Aulis - 4
  • Parts
  • Iphigeneia i Aulis - 1
    Total number of words is 3797
    Total number of unique words is 1522
    25.2 of words are in the 2000 most common words
    33.7 of words are in the 5000 most common words
    37.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Iphigeneia i Aulis - 2
    Total number of words is 3858
    Total number of unique words is 1396
    27.2 of words are in the 2000 most common words
    36.6 of words are in the 5000 most common words
    40.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Iphigeneia i Aulis - 3
    Total number of words is 3698
    Total number of unique words is 1362
    27.7 of words are in the 2000 most common words
    35.7 of words are in the 5000 most common words
    40.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Iphigeneia i Aulis - 4
    Total number of words is 488
    Total number of unique words is 323
    39.8 of words are in the 2000 most common words
    48.5 of words are in the 5000 most common words
    53.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.