Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 04

Total number of words is 4682
Total number of unique words is 1705
25.0 of words are in the 2000 most common words
34.7 of words are in the 5000 most common words
39.5 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
genast antog en synnerligt vänskaplig karaktär.
-- Nå, Dagmar, började alltså svågern; din man ställer sig som
riksdagskandidat för liberala partiet.
-- Är han liberal? avbröt genast fru Dagmar, som fått repliken i munnen
utan att märka det.
-- Ja, nog kan man kalla honom det, alltid, svarade den illsluge
svågern.
-- Kalla, ja? men han är ju konservativ ...
-- Du menar i vissa frågor, då?
-- Ja, jag menar det; i kvinnofrågan är han reaktionär, och måste
bekämpas. Dessutom är han norskhatare!
-- Ånej, retade Gustav; han är ju gift med dig!
-- Ja, det är just därför jag kan döma honom! han kallar Ibsen för en
tosk och Björnson för en käring. Är inte den norskhatare?
-- Det kan väl icke vara hans allvar?
-- Stod han inte på Lage Langs fest och kallade norrmännen ett djävla
folkefärd, och så skällde han ut sin hustru; men jag har redan varit hos
advokat ...
Nu ljusnade Gustav Borg, ty det var ändamålet med hans besök, att få
veta hur långt det var gånget.
-- Varför skall ni skiljas? gentog svågern med en äldre broders hela
deltagande. -- Tänk på barnen!
-- Dem skall jag nog sörja för!
-- Är du säker han släpper dem?
-- Jag tar dem! svarade frun med en visshet, som icke lovade en fredlig
lösning på frågan.
-- Du tar dem icke, ty domstolen dömer efter att ha hört båda parterna.
-- Domstolen har intet med mina barn att göra! skrek fru Dagmar.
-- Jo, min vän; och vad din man kommer att andraga emot din lämplighet
som mor, blir ganska avgörande; ty han är läkare och känd som en
trovärdig person.
-- Han? Den största lögnare som går på jorden!
Nu var luntan tänd, och mer begärde icke Gustav Borg. Han ville dock
blåsa lite på'n innan han gick.
-- Men min kära vän, tänk på vad du gör! En skilsmässa nu skulle
förstöra hans utsikter till riksdan och det vill du inte; särskilt får
han kvinnorna mot sig, och du vet hur de liberala äro kusade av sina
kvinnor.
-- Det är just vad jag vet, och därför skall jag låta bekämpa honom i
kvinnotidningen!
Punkt! Nu brann det med låga och Gustav kunde gå. Men innan han gick,
pekade han på de små glasen och sade, vänligt, i förtroende:
-- Låt inte sånt där stå framme, Dagmar; det kan ligga emot dig vid
processen!
-- Dricker inte han också? gnistrade fru Borg.
-- Jo, min vän! men inte om förmiddagarne!
Därmed var det mötet slut.
* * * * *
Men medan detta pågick här, ägde ett annat möte rum hemma hos
redaktören.
Kamp var det på alla punkter, men vid kampen om makten den gången gällde
det bestämma vad som skulle vara liberalt. Då alla levde i
utvecklingsteorier, rörde sig äregirigheterna om att få vara med i
utvecklingen, befordra utvecklingen. Därför kämpades om att få avgöra
vad som var utveckling; några trodde, att det var allt som rörde sig
framåt, men när man såg gamla missväxter och sjukdomar utveckla sig med
hisklig fart, så blev man lite tvehågsen; och slutligen upptäckte man,
att utveckling här endast kunde betyda framåtskridande i mänsklighet,
till skönhet och lycka, befordrad genom rättvisa och billighet. Men i
partistrider tas ingen reson; man hissar flagg och säger: nu är du
fienden! Doktor Borg, som tog reson, skulle nu falla på sin resonlighet.
När norrmännen 1885 kränktes i sina heligaste rättigheter, hade doktorn
orädd tagit deras parti. Men när faran var över och de kunde hjälpa sig
själva, och till den grad att de hotade med krig, då ansåg han vidare
handräckning överflödig; och efter han var mantalsskriven som svensk,
tyckte han det var oriktigt gå med fienden. När han i sin familj från
hustrun aldrig hörde annat än norskt bondskryt från morgon till kväll,
och hur dumma och obegåvade svenskarne voro, så tröttnade han ändock
icke att giva rätt där rätt fanns. Men denna svenska ridderlighet,
vilken även yttrade sig i demonstrativt hyllande av norska stormän,
förstods icke, utan man hade till och med sett norska tidningar håna
svensken för att artisterna hade festat Lage Lang.
»Den fege svensken», hette det, »svensken kryper», »Norge tar ledningen»
och så vidare. Så länge detta var osant, verkade det icke på doktorn;
men när en dag kryperiet blev verklighet, då de avundsjuka, lågsinnade
svenskarne, käringarne i synnerhet, började systematiskt upphöja _allt_
norskt, även det medelmåttiga, på sina egnas bekostnad, och i bestämd
avsikt att nedsätta sitt eget, då sa han stopp! Men då föll han och
kallades norskhatare. Hans familjefrid var ute och hans kandidatur till
riksdagen var i fara. Brodren Gustav var av naturen storsvensk och i
hjärtat fientlig mot norrmännen, men han lät bestämma sig av politik,
intressen och passioner, och därför begagnade han norska frågan mot sin
bror. Denna falska taktik retade den ärlige doktorn, och han gick mitt
in i broderns fästning för att spränga honom i luften.
Det var hos fru Brita han gjorde sitt besök, medan Gustav opererade hos
fru Dagmar.
Fru Brita satt i sin villa; hon kallade den för _sin_ därför att hon
medfört pängar i giftet, men Gustav kallade den vår, emedan lagen
stadgade makars egendoms-gemensamhet. Det var ett stort trähus med
femton rum och två kök. I det ena köket hade Brita sitt skrivrum, där
hon skrev sina föredrag, sina artiklar, sina brev, det enda rummet, där
hon kunde få vara i ro för sina många barn; hon hade sju stycken.
Med sin otroliga godmodighet tog hon emot svågern Henrik trots hans
brutala konversation på ångbåtsresan.
-- Hör du, min gumma lilla, började han; om jag säger dig, att vi måste
neutralisera Gustav, så betyder det inte att jag ämnar kompromissa med
dig.
-- Vad har han för sig nu då?
-- Jo, för det första motarbetar han tidningen; för det andra vill han
hindra min kandidatur, och för det tredje spelar han på börsen med era
pängar.
-- Med mina pängar?
-- Nej, med era; men det är lika klandervärt!
-- Spelar han på börsen?
-- Ja, de ha lärt sig, de här gamla gökarne!
-- Hur ska jag kunna hindra det?
-- Du ska skiljas!
-- Menar du det?
-- Ja, det menar jag. Ert äktenskap har spelt ut sin roll, och ni ska
inte sitta och ruttna tillsammans; ungarne äro flygfärdiga och boet ser
inte trevligt ut.
-- Så du talar!
-- Ja, så talar jag! Ni ha upphört vara makar för länge sen, och nu
gäller det barnen, att de ska få leva och andas. Fadren har gjort sitt,
och nu trycker han bara, förtrycker, hindrar, förkväver! Weg med honom!
-- Och du är far själv!
-- Ja; just därför vet jag ...
-- Spelar han på börsen?
-- I kaffe och socker!
-- Jaså? I kaffe och socker? -- Jaså?
Här gjorde fru Brita en paus, och som hon var snabbtänkt, hann hon under
den pausen fatta ett beslut. Hon reste sig och gick till ett obegagnat
isskåp, där hon förvarade viktiga papper. Hon letade, och när hon
funnit, återtog hon samtalets tråd:
-- Jag har icke äktenskapsförord visserligen, men jag har något annat;
jag har brev.
-- Akta dig för brev, Brita; inför domstol svänger de sig ifrån brev; de
säger antingen att de inte skrivit dem, eller att de inte menat så och
så, att det var skämt bara. Nej, du skall ha ett faktum, hälst ett
flagrans delictum.
-- Va ä de?
-- Det är den brottsliga handlingen begången i två bergfasta vittnens
närvaro.
-- Nej, det vill jag inte!
-- Inte i dag, men om du låter händelserna utveckla sig, kanske du vill
senare.
-- Jag har blundat, jag har förlåtit; jag kan sägas ha medgivit, men när
det gäller mina barn, deras arv och framtid, så är jag inte att leka
med. För övrigt; man kunde tänka sig, att han samlar till -- -- -- ett
nytt äktenskap med _henne_.
-- Efter dina tankar gått i den riktningen, så: håll ögonen öppna och
skriv framför allt ingenting på papper, som han lägger för dig! Du vet
jag inte är någon blind anhängare av er kvinnor; men rätt skall vara
rätt!
-- Du hatar din broder?
-- Det är väl lite för mycket, men jag väpnar mig mot en fruktansvärd
fiende ... Rörande det; vet du om Gustavs kontrakt med Holger?
-- Ja, Holger skall betala ett stort årligt arrende till Gustav för
tidning och tryckeri.
-- Vet du hur stort?
-- Nej!
-- Nåväl, det är så stort att han icke kan gå i land med det.
-- Har Holger ingen hållhake på honom då?
-- Jo, han har sin amerikanska fräckhet!
-- Hur skall det där gå?
-- Vi få hjälpa honom! svarade doktorn och räckte svägerskan handen. För
nu blir det strid, på liv och död!
-- Vill du inte stanna till middan? frågade fru Brita, jag vet inte vad
jag har, för jag sköter inte hushållet?
-- Nej, tack min vän, jag kan inte sitta till bords med den mannen, som
just nu har inträngt i mitt hem för att mörda mig.
-- Är han hos dig?
-- Ja, han skyr inga medel; vilka han begagnat härvidlag, får jag veta
när jag nu kommer hem. Adjö med dig! Brita.


FEMTE KAPITLET.
Kung Lear och Patern.

Förre redaktören hade funnit sig i sitt öde, levde på landet och skrev
sina artiklar. Nu en sommarmorgon satt han på sin veranda och väntade
tidningen för att få läsa sin sista ledare. Det var en listig bit, som
han hoppades mycken effekt av; den handlade om det liberala program, som
kandidaterna skulle besvärja vid valmötena, och den hemliga
underförståelsen var att peka ut brodern Henrik såsom konservativ. Det
var skottet i vattenlinjen, som skulle sänka slagskeppet. Gustav satt
och njöt i andanom, hörde sina giftiga ord i örat, såg i syne hur
brodern öppnade bladet för att leta sin artikel, och hur han fann den
andres, vilken kom som en stjärnsmäll mitt i pannan. Han njöt i tankarne
så att han log; rullade en femtonöres-cigarr vällustigt i mungipan,
tände många tändstickor och fnös.
Slutligen kom tidningen.
Han reste sig och tog en fäktarposityr under det han vecklade upp
bladet, krängde ut och in på det, för att läsa sin godbit på andra
sidan.
Den fanns där icke! Han sökte på tredje sidan. Den fanns där icke!
Med tidningen sammankramad rusade han till telefonen och fick upp
redaktionen. Sonen Holger satt vid apparaten och tog emot stöten:
-- Varför är inte min artikel inne? frågade fadren med fräsande stämma.
-- Nej, vi kunde inte trycka'n, svarade sonen.
-- Men jag såg den uppsatt; läste korrektur på'n, och ...
-- Vi kan inte trycka sånt där nonsens! svarades från sonen igen.
Då slocknade fadrens röst; han försökte ryta, men blev stum. Och stum
gick han ifrån telefonen, tog hatt och käpp för att komma ut i skogen.
När han gick förbi Britas köksfönster, såg han henne sitta med bladet i
ena handen och pennan i den andra; hon skrev, skrev mot honom, sin man,
under det sonen ryckt pennan ur hans hand vid självförsvaret.
Han krympte ihop, han förintades. Han som grundlagt denna tidning,
skrivit upp den till en maktställning och förmögenhetskälla, han
förvägrades att skriva i den, av sin egen son. Och han tänkte på Kung
Lear, på undantagsmannen, på den avsatte. Han började gå, ut åt ägorna,
genom hagar och ängsmarker.
Vad hjälpte leva länge och lära, då slutligen erfarenheterna icke dugde?
När han var ung, fick han alltid höra, att visdomen först kom med åren,
_efter_ de många åren i livets skola. Han hade gjort sin skola; han hade
sett allt detta uppkomma som nu var; därför förstod han det bättre än de
andra, menade han, och likafullt slängdes han som en utnött viska,
behandlades som en gammal idiot.
När han gått sig svettig, lugnade han av, steg upp på ett berg, varifrån
han såg ut över havet i fjärran. Detta svalkade honom, och det oändliga
rörliga därute gav honom kraft. Han satte sig på hällen och tänkte över
sitt öde. Ännu kunde han leva i trettio år, en hel mansålder; han kände
krafter att upptaga strid, att kunna hålla ut, att i nödfall vänta på
fienderna, som uttömde sina krafter i en lönlös jakt efter det blåa
intet och vilka tidigt måste vara utslitna, i synnerhet som de icke
förstodo spara och förnya. Om tio år, sade han sig, har en ny ungdom
vuxit upp med nya ideal, nyktra verklighetssträvare, som skulle bättre
förstå honom och i sin tur avsätta dessa utopister, som nu grasserade
med sina påhitt om ett socialistsamhälle, teorier dem han var med om att
pröva och kassera i sin ungdom. Dessa unga trodde sig vara framför
honom, och de voro dock så långt tillbaka i tiden som 1830- och
40-talen. Han hade ju nyss firat franska revolutionen och i sitt tal
förklarat sig som en konventets son, trogen traditionerna, oförsonlig
mot monarkien, republikan i livet, intill döden. Och nu utnämnde de
honom till konservativ! En konservativ revolutionär och konungamördare!
Detta var nonsens om något! Men det var en röra man levde i, en
färgsnurra där alla regnbågens färger blandades till en vit ton; alla
strömmar och motströmmar hade lupit ut i havet, och där hade de blandat
vatten, huller om buller. Socialismen, som egentligen var kristendom,
hyllades ju av ateisterna, och de kristna voro kapitalegoister; bönderna
voro rojalister, men försvagade konungamakten; rojalisterna lekte
liberala, och monarken var frihandlare, frikyrklig, och ansågs
frisinnad. Det var babyloniska förbistringen, upplösningen av alla äldre
begrepp. Anarkisterna voro aristokrater; de frisinnade arbetade för
kvinnotyrannit, på orättvisans grunder, och för frihandelns rätt att
förkväva de egna näringarne; tullskyddarne ville hjälpa näringarne, men
tvinga de egna landsmännen köpa dyrt och dåligt.
Det var ett långkok, ur vilket det mesta skulle avdunsta och slutligen
lämna en liten bottensats av fastare substans, tjänlig till
näringsämnen. Möjligen bevittnade man här ett konstant moment i
utvecklingen, som påminde om gasers diffusion där allt genomträngde
vartannat; eller försiggick nu syntesen av det bästa ur allas analyser;
de olikartade krafterna satte an på många punkter och stenen rörde sig
slutligen.
Kanske det var rätt, det som skedde; kanske denna fällning sedan skulle
upplösas igen, och ett nytt stort krafternas samarbete skulle ske genom
nya strider, så att även den ringaste kunde sägas ha deltagit i
framåtskridandet, och att den segrande meningen vore ett sammanskott av
allas, emedan det var en legering av ädla och oädla metaller. Detta vore
rättvist som Gud själv, och endast äregiriga partichefer kunde harmas
däråt.
Under dessa betraktelser hade hans blickar vilat på några gråbruna skär
längst ut i havet. Han hade trots sin närsynthet funnit dem något
ovanliga i formen och icke känt igen dem, han som kunde alla kobbarne
därute. Nu -- just nu -- började de att röra sig framåt, och i denna
hemska färgton som nattfjärilars, med en tydlig avsikt att göra sig
osynliga. Samtidigt stego tre rökpelare upp mot himlen, och han förstod:
det var franska eskadern, som kom från Kronstadt och styrde in mot
Stockholm. Trikolorer hissades, och den gamle revolutionsmannens hjärta
klappade, ty den tyska politik, som Sveriges regering anslagit efter
Sedan var icke trevlig och hade haft en bismak av underkastelse och ett
övergivande av en nödställd. Frankrike hade nu blivit löst ur
isoleringens band och åter inträtt bland Europas stormakter för att vid
sekelslutet få uppträda bland de europeiska makter, som skulle dela
jorden. Frankrikes återuppståndelse, det betydde rörelse framåt igen, ty
från Frankrikes motor överfördes alltid kraft på de andra nationerna, så
snart ledningar förefunnos. Trekejsarförbundet var upplöst, och de
starkaste motsättningar, tsarriket och Europas republik skulle utjämna i
fjärran Östern vad Englands supremati i Egypten och Medelhavet hotat
rubba.
Glad och upprättad, reste han sig och vände hemåt, men tog nu vägen åt
höger över prästgårdens ägor. Han hade ett behov råka någon och få prata
bort morgonens obehagliga intryck.
Prästgården syntes snart mellan lindarne; ett oerhört rött trähus i två
våningar; utgånget ur svenska bondstugan var det flankerat av logar och
lagård. När nu redaktören först inträdde i boställets förstuga och i
dörröppningen mottagits av Fylax, som till hälsning torkade av sina
fötter på den besökandes kläder, underrättades han av en tjänare, att
pastorn var i lagårn och provmjölkade.
Han begav sig alltså till ort och ställe, där han fann sin svåger i full
verksamhet. Iklädd en kaschett och en solbränd överrock satt han och
förde mjölkjournalen samt hade en länsad frukostbricka bakom sig i
fönstret.
Gustav Borg brukade gärna skämta med svågerns själavård i lagård och
mejeri, men i dag var han inte hågad, ty han ville vinna honom för sig,
och pastorn avväpnade honom dessutom med en blick, som bad om nåden bli
skonad inför tjänarne.
-- Vi ha arbetat sedan fyra i morgse, och därför måste jag ha lite mat!
Härmed ville han parera stöten mot frukostbrickan, som var försedd med
öl- och brännvinsflaska.
-- Jag ville bara _hälsa_ på dig! svarade svågern och tittade icke åt
brickan.
-- Vi ha just slutat! Vänta ett ögonblick, så kommer jag med dig.
Gustav väntade och tog en överblick över de hundra feta nöten som
tuggade och svängde på svansarne.
Pastorn summerade litrarne och var nöjd med resultatet, ehuruväl han
förvånades över att alltid provmjölkningen under uppsikt visade bättre
resultat än den dagliga mjölkningen.
-- Si det är husbonds öga! sa han! Om man inte ser efter sitt, så vet
man hur det går. Och jorden ger endast åt brukaren. Skulle jag arrendera
ut det här, så fick jag aldrig se arrendet. Arrendatorn beklagar sig
alltid, och när det lider till betalningen, skickar han hustru och barn
för att gråta honom ifrån arrendesumman. Nej, själv är bästa dräng, nu
ska vi bara _titta_ i mejerit. Har du sett min nya separator? Det är en
baddare den här turbinen att arbeta.
Han öppnade en dörr i fonden, och de voro inne i mejeriet.
-- Här göres guldet! fortsatte han med en iver som om han ville hindra
alla otillbörliga frågor och spetsiga anmärkningar. -- Se bara på det
smöret! Se på't! Nej, du ska smaka också! Va? -- Det är förstklassigt!
-- -- -- Nå, det kan ju inte ha något vidare intresse för dig!
Och så gingo de.
När de kommo i farstun, mottogs Gustav Borg återigen av Fylax, vilken
torkade av nosen på hans ljusa kläder. Som djuret nyss ätit, tyckte den
inträdande gästen illavara, men han måste tiga och lida, ty han ville
vinna något.
Prästens bostad var i den gamla stilen, med skinnsoffan, brädspelet,
piphyllan, och bokhyllan med kyrkofäderna i kvart, samt stiftstidningen
och författningssamlingen; denna underliga blandning av världslig makt
och andlig.
Möblemanget var av mahogny, och såg ut som om det aldrig varit nytt,
utan uppstått genom självalstring på en husauktion vid världens
begynnelse. Mahogny ser icke ut som ett växtämne, utan det liknar torkat
kött, och kan svettas flott. Därför ser man alltid spår av finger, och
det är inte trevligt. Stående på trasmattor i sillsalatens eller
lappskåsens färger, bildade möblemanget en ensamble av ett hemtrevligt
halvsnusk, som doftade Gyllenhaals blandning.
Vid närmare betraktande urskiljde man vid dörren en samling käppar under
ett museum av flottiga hattar och mössor. Där bredvid en hylla med
glasmensurer för mjölkprovning, det rationella landbrukets nya symboler.
Svågrarne slogo sig ner, och som båda voro pratsjuka, gick samtalet som
en oljad blixt.
-- Du är ute tidigt och kliver, du, sade prästen.
-- Jag har inte annat att göra, sedan jag blivit försatt i
disponibilitet, svarade redaktören.
-- Ja, ungdomen tränger på! Det är världens gång!
Här höll Gustav Borg på att falla för frestelsen att beklaga sig, men
höll igen, ty han visste, att svågern bara skulle ha skrattat ut honom,
som alltid fört ungdomens talan. Han stoppade därför och backade:
-- Ja, ungdomen; du vet jag alltid fört deras talan så länge deras
fordringar voro rimliga och förnuftiga, men när de överskridit
gränserna, så måste jag vända mot dem.
Som även pastorn var i en fredsälskande sinnesstämning, ställde han sig
artigt på sin antagonists ståndpunkt.
-- Och du har gjort rätt. Därför får du beröm också.
Han tog en tidning från brädspelsbordet; men när Gustav Borg fick se
rubriken _Fosterlandet_, så var det slut med freden, och masken föll.
-- Får jag beröm i den? I den? -- Då är jag slut!
-- Du älskar inte ditt fosterland? inföll pastorn avböjande och
skämtsamt.
-- Inte just vidare, för det är icke älskvärt, och vad din tidning
beträffar, så, tycker du själv att det är kristna människor, som skriver
på det sättet? Det är andans män likvisst, och de skriver som djävlar.
Lögn, väld, våld, orättvisor, hat, falskt vittnesbörd, det är tidningens
program!
Nu tog pastorn eld, och han reste sig, började trava på mattan så att
dammet rykte:
-- Tycker du inte det är bättre, att folket ledes av statskyrkans humana
bildade präster än av okunniga fanatiska lekmannapredikanter?
Nu tyckte Gustav Borg så, i vardagslag, men här gällde icke vara
svarslös, och därför fick han i vredesmodet en annan mening helt
hastigt:
-- Lekmannapredikanter? Vad är du annat? Du, som har lantbruket till
yrke, låter din tjänst skötas av komminister och adjunkt. Och vad gör
din komminister? Han äter när han icke sover, och dessemellan dricker
han och spelar kort. Vilar i sex dagar och arbetar på den sjunde. Och
din adjunkt, som är medarbetare i Fosterlandet och försvarar
giftermålsbalken; vet du vad han har för sig därute på sin ö? Du vet,
att han lever som en turk och har varit synlig spritt naken med en naken
flicka i en båt, och du blundar, därför att du behöver honom till din
vira! Men församlingen överger kyrkan och bygger bönhus, som ni
förföljer! Ja, gamla Sverige håller på att bli en prästrepublik som
Paraguay, och statskyrkan är lika rutten nu som år 1527. Den andliga
makten har ni förlorat, men den världsliga han I kvar. Era biskopar äta
visitationsmiddagar, sitta i riksdag och landsting, i kommittéer och
akademier -- vi hade nyss en biskop med 80,000 kronor om året och
analkräfta -- (han hade ätit sig till den!); han översatte poem och
skrev humoristiska visor, men själavården gav han fan. Jag hade en
kusin, du kände, som var komminister norrut i en stad. Han åt ihjäl sig;
ty vid varje förrättning, bröllop, barndop, begravning, måste han äta
och dricka; och den sista söndan han levde, utförde han aderton
förrättningar, det vill säga, han åt och drack aderton gånger på den
dagen; därför fick han slag och dog! -- Du talar om er humanitet. Det är
bara fördomsfrihet grundad på otro! Ni tror inte på era läror, det begär
ingen heller, men då ska ni avgå, annars sitter ni som hycklare! Men ni
vill inte lämna brödet och makten! Präster och officerare, de tu äro
ett, och ni stöder tronen, som bara är en gammal stol med ett hål i ...
Nu hade båda rest sig och de travade om varandra på mattorna som lejon
och björn. Men Gustav Borg lämnade icke ordet ifrån sig.
-- Kor och svin kan du vårda, men kommer en människa i själanöd till
dig, då har du ingen barmhärtighet, ingen hjälp, ingen tröst; ty du är
hård, snål, obarmhärtig! Och 28,000 sådana där pjäser som du och
underlydande skall riket föda. Sju millioner kronor äter ni upp, och
medlen tagas ut med godo eller ondo, av bekännare och icke-bekännare,
och på ett sätt som påminner om penningutpressning. Vad ni tror på, det
vete fan, men ni liknar närmast djävulsdyrkare, då ert organ dyrkar Carl
XII, Sveriges förstörare, vilken icke var en människa utan en djävul.
Och när vid sista jubelfesten för detta odjur, som saknade all storhet,
till och med den sedliga, en grupp studenter opponerade, så kallades de
till rektor och voro nära att bli vanärade med relegation. Är det
dårhuset eller tukthuset ni förtjänar? -- Och du, med din pastoralvård.
Det sägs, att du slåss med rotting, när du borde tala till förstånd och
hjärta. Och din kyrka, vad gör du i den? Det samma som metropoliten
gjorde i sakristian! Du skröt nyss i en anständig kalasfylla med att du
aldrig går i kyrkan, att du inte varit i kyrkan på ett år! Och du, som
håller på nattvardstvånget, när var du till nattvarden sist? För tjugo
år sen, när du prästvigdes! Fy fan, säger jag, och nu skuddar jag
stoftet av mina fötter på din trasmatta! Det är synd om dig, för du har
aldrig tänkt på vad du gör, eller på vem du är! Men om du vaknar, så
gå inte i din gamla kåk, vars altarskåp du nyss sålt åt
antikvitetshandlaren, i parentes, utan gå i bönhuset, om du törs; där
råkar du kristna människor åtminstone; som _bjuda till_, om de också
icke lyckas, att hyfsa sin invärtesavdelning!
Pastorn var ingen ond man, ingen hycklare heller, men han hade som alla
levat sitt liv sådant det erbjöd sig, oreflekterat; tagit en dag om
sänder, och aldrig skådat tillbaka eller gjort upp detta trassliga konto
av ut och in, debet och kredit, som kallas livet.
När han nu fick höra det och såg sin räkning, kunde han inte förneka ett
enda faktum. Han såg sig själv, sin Fylgja, för första gången, och han
trodde sig skola dö. Han blev mållös sittande i soffan och var svart i
ansiktet lik en slaktad svart tjur.
Svågern, som genom detta utbrott och denna seger återfått sin på
morgonen förlorade självkänsla, började svälla ut ur sin förkrympning,
och som han ville avgå med äran innan fienden hunnit samla sig, lossade
han sista bredsidan.
-- Du är en pater, men icke en andlig; du börjar morgonbönen i lagårn
med öl och brännvin, därpå sover du frukost och spelar bräde till
middag; sen du ätit middag med tre rätter mat och berusat dig för andra
gången, går du att sova middag mellan lakan, eller som det kallas i
Uppsala trissa middag; därpå spelar du bräde till aftonvarden, då
toddarne och viraspelet ta vid till kvällsvarden, som var afton består
av en kallsexa med varm rätt. Har du lagt dig nykter någon kväll; har du
varit nykter på tjugufem år med dina tre rus om dagen? Läser du nånsin
din aftonbön? Nej, du är icke en människa utan du är ett svin! Det är
vad du är!
Han hade visserligen inte vunnit det han åsyftade, men han hade fått
något annat; och han önskade bara, att _de_ hade hört honom, så skulle
de inte kallat honom konservativ.


SJÄTTE KAPITLET.
En oklar situation.

Franska eskadern kom och sprängde för ett ögonblick de enskilda
koalitionerna och några allmänna. Det svenska lättsinnet visade sig från
sin älskvärda sida att kunna glömma. Trots den nyss antagna tyska
politiken såg man medlemmar av regeringen bevista festerna och hålla tal
för Frankrike.
Gustav Borg fick en stor dag, när Tivolifesten hölls, ty han var en av
värdarne; och när han tillika kunde franska perfekt och var en utmärkt
talare, gjorde han sig alldeles förträffligt.
Frankrike hade varit något sprött mot Sverige efter kriget 1870, då dess
urgamla bundsförvant vände ryggen, både åt republiken och den besegrade
vännen; men nu var allt glömt. Franske ministern i Stockholm, en livlig
intelligens, republikan, och som det påstods, för detta kommunard, hade
förut fraterniserat med Stockholms liberala salonger, umgicks i
borgarhus och uppträdde med föredrag i klubbar, som icke voro precis
comme-il-faut. De övre måste hålla till godo med honom, ty han var
ambassadör för den stora nationen, så att hans person var okränkbar.
Hans våning och norska ministerhotellet voro centra för allt vad
politik, vetenskap, konst och litteratur ägde av framstegspartiet; och
dit drogos av både nyfikenhet och tvång många av de övre, som endast
genom börd och ämbeten voro bundna däroppe. Dessa försökte nog sticka ut
och misskreditera de röde, men märkte snart att de stött på patrull.
Sålunda råkade en svensk envoyé ut för följande qui pro quo hos norska
ministern.
_Envoyén_ (till franska ministern). Vad är det för en slusk den gode
Blehr infört i sin salong?
_Franska ministern._ Vem då? Den där! Det är min specielle vän, målaren
X.
_Envoyén._ Hå kors, men han ser faslig ut!
_Franska ministern._ Vad gör det, han är offcer av hederslegionen, och
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 05
  • Parts
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 01
    Total number of words is 4379
    Total number of unique words is 1657
    24.8 of words are in the 2000 most common words
    33.2 of words are in the 5000 most common words
    37.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 02
    Total number of words is 4550
    Total number of unique words is 1637
    25.8 of words are in the 2000 most common words
    34.2 of words are in the 5000 most common words
    38.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 03
    Total number of words is 4570
    Total number of unique words is 1730
    25.4 of words are in the 2000 most common words
    34.1 of words are in the 5000 most common words
    37.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 04
    Total number of words is 4682
    Total number of unique words is 1705
    25.0 of words are in the 2000 most common words
    34.7 of words are in the 5000 most common words
    39.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 05
    Total number of words is 4750
    Total number of unique words is 1713
    25.6 of words are in the 2000 most common words
    34.4 of words are in the 5000 most common words
    39.0 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 06
    Total number of words is 4548
    Total number of unique words is 1806
    25.2 of words are in the 2000 most common words
    33.1 of words are in the 5000 most common words
    37.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 07
    Total number of words is 4888
    Total number of unique words is 1646
    29.1 of words are in the 2000 most common words
    39.9 of words are in the 5000 most common words
    43.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 08
    Total number of words is 4730
    Total number of unique words is 1673
    27.4 of words are in the 2000 most common words
    38.0 of words are in the 5000 most common words
    42.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 09
    Total number of words is 4706
    Total number of unique words is 1619
    28.4 of words are in the 2000 most common words
    36.9 of words are in the 5000 most common words
    41.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 10
    Total number of words is 4713
    Total number of unique words is 1600
    28.4 of words are in the 2000 most common words
    37.2 of words are in the 5000 most common words
    41.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 11
    Total number of words is 4687
    Total number of unique words is 1649
    27.3 of words are in the 2000 most common words
    37.0 of words are in the 5000 most common words
    41.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 12
    Total number of words is 4656
    Total number of unique words is 1729
    25.6 of words are in the 2000 most common words
    35.1 of words are in the 5000 most common words
    39.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 13
    Total number of words is 4876
    Total number of unique words is 1657
    26.8 of words are in the 2000 most common words
    36.3 of words are in the 5000 most common words
    39.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 14
    Total number of words is 4685
    Total number of unique words is 1669
    24.2 of words are in the 2000 most common words
    32.8 of words are in the 5000 most common words
    36.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 15
    Total number of words is 4726
    Total number of unique words is 1670
    26.8 of words are in the 2000 most common words
    36.1 of words are in the 5000 most common words
    41.3 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Götiska rummen: Släktöden från sekelslutet - 16
    Total number of words is 3953
    Total number of unique words is 1456
    27.2 of words are in the 2000 most common words
    35.6 of words are in the 5000 most common words
    40.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.