Genom Canada: Reseskildringar från - 6

myckenhet. Ännu idkas också guldvaskning. Man beräknar värdet af guld, som
togs i British Columbia 1901, till öfver 4 millioner dollars. Men guldet,
som där är att taga, är dock intet att räkna i jämförelse med de oerhörda
rikedomar i jordbruksland, skog och mineralier af alla slag, som provinsen
har att bjuda på. En blick in i dess skogar kan läsaren få af bilden på
sid. 97. Canadas träexport under 1903 uppgick till nära 41 millioner
dollars och hade på fyra år mer än fördubblats.
En annan källa till oerhörd rikedom äro British Columbias fiskerier. De
stora fjordarna och floderna riktigt vimla af lax och andra fisksorter.
Tillgången på vildt i skogarna är också utomordentligt rik.
Man frestade mig att bli grufägare i British Columbia. En svensk grufagent
-- förut baptistpastor -- som jag hade sällskap med mellan Revelstoke och
Vancouver, ville att jag skulle köpa 5,000 aktier i ett nytt grufbolag. Jag
borde passa på nu, ty i nästa månad komme priset att höjas; och så rik som
jag var, borde det vara en småsak för mig att köpa 5,000 aktier. Han visade
äfven prof på rika malmer. Aktierna skulle icke kosta mer än 60 cents per
styck, om jag minnes rätt. Nå ja, det är mycket möjligt, att stora
rikedomar där äro att vinna. Men icke blir jag delägare där vare sig för 5
eller 5,000 aktier. Ty ett tu tre händer det, att en grufarbetare där super
sig full, och då telegraferas till alla tidningar i Sverige, att jag
blifvit brännvinsbrännare och krögare, att jag säkerligen har spritaktier
för 100 tusen dollars, som jag samlat genom mina predikningar. Så ritas
gubbar i Söndags-nisse och Svenska Dagbladet m. fl. På detta sätt förstöres
utan gagn en massa trycksvärta, som kunde bättre användas i »den
vetenskapliga bibelkritikens» tjänst, samt en massa munväder, som annars
kunde lämna kraft nog till att drifva en stor väderkvarn. Och till en så
stor förspillning vill jag icke vara orsak. Däremot tänkte jag skarpeligen
på att lägga mig till med en farm i Canada. Man får, såsom jag förr
omtalat, homesteadland, så kalladt, 160 tunnland för 10 dollars, och
dessutom för samma pris flera tusen fot virke till att bygga sig ett hus.
Det var lockande. Men så sade jag till mig själf: »Hvad skall det tjäna
till? Gör du det, blir du säkerligen så rik, att en oändlig mängd hederliga
svenskar både i Amerika och Sverige få ondt i magen vid tanken därpå. Men
ett sådant lidande skall du icke vålla dem, allrahelst som de torde hafva
tillräckligt ondt i magen ändå.» Alltså lämnade jag kvar i Canada den
»million», som jag nog annars hade kunnat förtjäna där.
Först året 1871 slöt sig British Columbia till Dominion, of Canada.
Victoria blef dess hufvudstad. Där ligger nu ett nytt, ståtligt
parlamentshus. Staden Vancouver är en raskt uppblomstrande stad. Dess nu
pågående uppsving daterar sig från år 1887, då Canadian Pacific järnväg
nådde fram dit. Samtidigt inrättades ångbåtslinjer från Vancouver till
Japan, Kina och Australien, allt af järnvägsbolaget. Bolaget har ock här
byggt en järnbanestation, som hör till de ståtligaste i världen, äfvensom
ett järnvägshotell, som i lyx och bekvämlighet täflar med det yppersta, som
man någonstädes ser. Staden har en befolkning af 30 tusen invånare, men
växer alltjämt. Dess gator äro belagda med asfalt till flera engelska mils
längd och elektriska spårvägar löpa åt alla håll.
Och nu säger jag Canada farväl för första och sista gången. Det har blifvit
kalladt ett framtidsland, och sannare titel kan det ej få. Med växande
rikedom skall det snart i industriellt afseende göra sig oberoende af
Förenta Staterna. Redan nu växer industrien i Canada på ett sätt, som
ingifver Uncle Sam respekt, där han ej blundar för verkligheten.