Folkungaträdet - 04

Total number of words is 5033
Total number of unique words is 1496
31.1 of words are in the 2000 most common words
38.4 of words are in the 5000 most common words
41.7 of words are in the 8000 most common words
Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
utan att ens taga så mycket från dig som ett betande får. Det har varit
svårt nog ibland, ty vi få både frysa och svälta, men dig vilja vi inte
göra emot.
Trälarna skrattade hånfullt och Folke Filbyter slog ned ögonen.
--Det där är gott och väl, svarade han med en smula större hast, än han
annars brukade, men vad vill du mig nu?
--Jag vill bjuda dig vänskap och förbund. Jag har noga reda på vad som
sker här i bygderna. Jag vet att du tänker dig till Ulv Ulvsson på
brudköp. Slutar det besöket illa, då blir det osämja mellan dig och den
ädle, liksom det alltid varit det mellan mig och honom. Han och jag växa
inte på samma rot. Men då skall jag hjälpa dig och taga från honom allt,
vad han för på vägarna. Han är fattig bredvid dig och har ont om folk,
men behöver du en dag hjälp, kan jag komma på vakt till din gård.
--Och vad begär du för en sådan tjänst?
--Bara en enda sak. Men det blir en stor ära för mig och en lika stor
förnärmelse mot Ulv Ulvsson, när du friar i hans högmodiga hus för din
son. Det enda jag begär som villkor, det är, att du nu på stället ingår
fostbrödralag med mig.
Ådrorna reste sig på Folke Filbyters korta hals. Men när han så hörde
husfolkets skratt och betänkte, hur gärna han ville utmana sin granne,
på samma gång som han sökte att vinna honom, steg ett blint trots i hans
sinne. Han kände sig nog rik att icke fråga efter de lagkära bönderna,
som timvis stodo och trätte vid tingsstaden i stället att slå till.
--Husbonde, du vill inte förnedra gården ännu mer än du redan gjort,
sade bryten. Låt oss gå in efter våra huggtyg och försvara dörren.
Det var okloka ord av trälen, ty i stället att svara, vecklade Folke
Filbyter upp skjortan från armen. Genast gjorde Älg Klubbehövding på
samma sätt och kom honom till mötes.
Trälarna vände sig bort med avsky och lomade av till de upphängda
sadlarna, men vände sig ändå om av nyfikenhet.
De sågo, hur stigmannen drog sin kniv och bröt upp en torva ur jorden.
Sedan gjorde han utan många omsvep en rätt djup skåra i Folke Filbyters
framräckta arm och i sin egen. När bådas blod hade blandats i gropen,
lade han tillbaka torvan på sin plats, så att gräsrötterna kommo i
blodet.
--Väx, väx, gröna gräs, liksom vår vänskap! sade han. Folke Filbyter, nu
är du fosterbroder med den sämst ansedda mannen i hela bygden.
Därvid fattade han om hans hand och böjde sig åter lika djupt som nyss
med ögonen tindrande av tillgiven beundran.
--Du stigman, sade Folke Filbyter och förde honom en stund med sig in i
stugan för att dricka honom till. Jag har aldrig förr ingått
fostbrödralag med någon människa.
--Och jag har nu uppnått min ärelystnads högsta mål, svarade Älg
Klubbehövding. Jag begär ingenting av dig. Du gav mig mer än nog, då
ditt blod rann ned i mitt. Men hälsa Ulv Ulvsson, och kalla på mig,
ifall det blir av nöden.
När han åter reste sig och drog bort med sin skara, ledde trälarna ut
två hästar och betslade dem.
--Hur skall det till sist gå med oss alla här? viskade de.
Folke Filbyter tog nu sonen med sig och red till Ulv Ulvssons gård.
Vad Ingevald där fick se, hade han förut bara hört trälarna berätta om,
och han blev tyst och försagd, redan där han satt i sadeln. Den sista
biten av vägen var slätare och jämnare än golvet på Folketuna. I lunden,
som beskuggade den, låg en ättehög med offeraltare, och han räknade ända
till fem runstenar, uppställda till ädel hågkomst av fjärran fallna
fäder och bröder. Fotstegen hördes knappt, när han kom in i salen, så
djupt var där strött med enris och friska ängsblommor. Väggarna voro
blådragna med bonader, på vilka fullrustade vikingar seglade i sina
skepp eller rände spjutet genom gapande drakar. Bordet var täckt med en
vit duk, och runda bröd lågo bredvid vart träfat. På högsätesstolparna
blänkte vapen av urgammalt dvärgasmide, och under solljuset, som
strömmade ned mot härden, glänste till och med kittlarna alldeles blanka
i den svarta askan. Trälarna, som sutto i en ring och flätade korgar,
reste sig genast höviskt, när de sågo de främmande, och ingen av dem
hade någon piska i bältet. Framför kvinnobänken vid gavelväggen stod Ulv
Ulvssons äldsta dotter och mätte ut tråd, och hon talade glatt och fritt
med trälinnorna som med gelikar. Då en av dem tappade nystanet, böjde
hon sig och tog själv upp det.
Ingevald hade aldrig trott, att en sådan prakt kunde finnas annat än i
de vakna drömmarna hos någon träl, som låg i halmen och satte ihop
sagor. Han kände sig styv och stel i den nya blå klädnad, som han i dag
hade fått till skänks, och han höll sig bakom fadern. Steg för steg
följde han efter honom och försökte att i allt göra på samma vis som
han. Men när Folke Filbyter bredde ut sig i gästbänken och lät sin röst
eka genom rummet, märkte Ingevald, att det icke var rådligt att härma
honom i allt. Han trängde sig in bredvid honom och behöll envist sin
hopklämda plats, därför att han icke vågade flytta sig, knappt se upp,
men han blygdes över honom, så att han skulle ha rodnat, om han hade
kunnat det. Smal och tyst satt han på den mjuka bänkdynan och längtade
hem till trälarna på Folketuna.
Ingenting i hela salen ingav honom dock en sådan fruktan och vördnad som
Ulv Ulvsson själv. Han satt i högsätet och glättade pilar. Men så fort
han fick syn på gästerna, gick han dem till mötes och vinkade på sin
dotter Holmdis och sina båda söner. De voro honom båda ganska lika,
endast mycket yngre, och Ingevald kände på deras fasta handslag, att han
hälsade unga hövdingar, som voro vana att handla och råda. Holmdis bar
fram mjödhornet, och sedan gästerna blivit välkomnade, satte sig Ulv
Ulvsson på nytt i högsätet och förtäljde kämpasagor. Stundom tog han
också harpan från stolpen och spelade.
Han hade också en yngre dotter, som hette Ulva, men hon satt för sig på
kvinnobänken och lekte.
Alltemellanåt återkom Holmdis med ett nytt horn. För var gång var det
ännu större och präktigare än den föregående, men Ingevald visste varken
hur han skulle mottaga det eller hur mycket det var anständigt att
dricka. Han litade icke längre på fadern utan försökte att skicka sig på
samma sätt som Holmdis' bröder, men det var en svår konst. Hon talade
flera gånger till honom frimodigt och ljust, men hans tunga var liksom
bunden, så att han ingenting kunde svara. En gång kom hon honom så nära,
att hennes hår strök över hans händer, och därvid blev det alldeles
genomstrålat av solstrimman. Hon log och vände sig om.
--Akta dig för mitt hår, sade hon, ty det är starkt nog att tvinnas till
en bågsträng.
En lätt rynkning med ögonbrynen flög hastigt över hennes öppna blick som
ett eko av det sista ordet. Först då blev den tanken fullt klar för
honom, att det var hon som var ämnad att bo med honom på Folketuna. En
sådan gränslös lycka tycktes honom omöjlig att tro på och fåfäng att
begära, och han blev ännu räddare för henne. Han såg uppåt ljusöppningen
i taket, och hon förstod icke, att han gjorde så i förlägenhet, utan
sade till honom:
--Du lyssnar efter något.
--Vad är det som brusar i luften? frågade han och kände sig befriad av
att äntligen finna något att säga.
--Vet du inte det heller? svarade hon. Det är den stora linden, det är
vårdträdet. Det är nu så gammalt och år för år grenar det allt mer ut
sig över huset. Den första av Ulvungarnas ätt satte det för länge, länge
sedan, och lövdisen, som bor i den höga stammen, vakar över oss alla
här, ända från det vi äro små. Därför vaka vi också över henne och
hennes träd. Kom ut med mig, så att jag får visa dig kring på gården.
Han tog fatt om bordshörnet för att kunna resa sig och göra sig fri ur
sitt trångmål på bänken. Folke Filbyter pekade med huvudet efter de båda
unga, när de gingo ut, men Ulv Ulvsson fortsatte att spela på harpan.
Det var det präktigaste solväder. Ett sådant sken flög genom hennes hår
och från söljan på bröstet, som hade ljusfloden samlat sig just omkring
henne och följt henne. Skuggan ringlade sig i kapp med vart steg och
försvann under hennes fötter. Alla blommorna i gräset stodo vidöppna,
och genomträngda av solelden hade löven en ännu klarare grönska än
annars. I var källa och var bäck låg en sol. Till och med i de
vattenfyllda fördjupningarna på hällarna lågo små och stora solar, och
alla kastade tävlande sina strålar tillbaka upp mot den lysande modern
på himlavalvet.
--I dag sitta Oden och Frigg i tornet Lidskjalv och se ut över världen,
sade Holmdis. Vad månne det vara, som så kan fröjda det högheliga
gudaparet, att de låta allt skapat glimma så härligt just nu?
Hon pekade upp i det brusande vårdträdet och visade Ingevald, att det
skulle behövas tre eller fyra människor för att med armarna nå om
stammen. Och hon beskrev, hur hon och trälkvinnorna under vinterfesten
prydde grenarna med äggskal och hanefjädrar för att glädja lövdisen och
tacka henne för ett gott år. Sedan skyndade hon sig några steg före
honom, efter det var hon, som kände vägen. Det förvånade honom icke, att
hon var glad, då hon gick i ett sådant ljusglitter, men han skämdes över
att ingenting ha att säga.
--Jag har hört, att du skall vara snabb i att svara, sade hon och
frågade honom vilka blommor, som voro de fagraste, de vita eller de blå.
Därpå kunde han icke svara. Först när de kommo in i stall och fäbodar,
tyckte han sig mera hemmastadd och modig.
--Den här oxen har för långa klövar och blir aldrig någon god dragare,
begynte han och blev genast en smula säkrare på rösten. Och rid aldrig
den här hästen. Han har opålitliga ögon. Hästar äro besynnerliga djur
och det är svårt att bli klok på dem. Att tämja hästar är som att tämja
kvinnor, säger far.
--Det är gott, att man inte kan döma efter hästhåret, svarade hon med en
hastig blick åt hans eget huvud. Jag var så nyfiken på att få se dig,
Ingevald. Jag trodde så säkert, att du skulle ha på dig den där långa
skjortan av granna lappar, som far talade om, när han kom från
Folketuna. Nu fick jag bara se de stora silverringarna i dina öron. Är
det sant, som trälarna påstå, att du ibland brukar ligga på knä över en
källa i skogen och spegla dig?
Han märkte, att hennes glättighet icke var så alldeles harmlös, som han
först hade trott, utan att hon gäckades med honom. Han stod kvar inne i
spiltan och fortsatte att hålla upp hästens öga och granska det.
--Nu vet jag svaret på din fråga om blommorna! utropade han plötsligt
och vände sig om. De vita äro fagrast, ty vitblommig är porsen, och ett
kallt porsöl på en het dag går över allt, säger far.
--Nej, det är de blå, för dem sätter man i brudkransen, svarade hon lika
tvärt. Och nu skola vi inte längre stanna här inne utan gå tillbaka ut i
solskenet.
--Den som får sätta brudkransen på dig, Holmdis, blir nog för yr i
ögonen att se färgen på blommorna, sade han.
Han sökte henne med en fast blick, ty nu var han själv nöjd med sitt
svar. Hon hade skjutit upp dörren och gick åter ett par tre steg framför
honom.
--Den som får sätta brudkransen på mig! Ja, Ingevald, kanske lekte jag
med honom en gång som liten. Men nej, därpå törs jag inte nu tänka.
Kanske har jag ännu inte mött honom, men jag har hört mina bröder tala
om många ädla och hugstora kämpar. När den stoltaste och mest berömda av
dem rider in genom min fars grind, då kunna vi börja tala om min
brudkrans.
--Övermodig mö får länge sitta och vänta.
--Och medan hon väntar, spinner hon gladeligt och sjunger om sin kämpe,
som styr snäckan långt ute på havet. Ack, hon hör så klart, hur han
också sitter och sjunger om henne, fast han ännu kanske varken vet var
hon bor eller vad hon heter.
--Och så sätter hon till att gråta... och tar bonden i granngården!
Hon böjde sig och bröt en dunig maskros och blåste på den.
--Nej, till bonden i granngården säger hon: akta dig, bonde, för mitt
hår, ty fast det inte är hästtagel, är det starkt nog att tvinnas till
en bågsträng.
Han tvärstannade också och sökte ett hatfullt ord för att kasta det
efter henne som en kall stenkniv, men hon reste sig upp och sade lugnt
till honom:
--Det är orätt av mig att föra dig omkring här ute så länge, då far ännu
spelar på harpan. Du kunde ha större glädje av att höra på honom, ty
säkerligen ha ni ingen harpa på Folketuna. Vi ha nu fått talas vid, och
jag tycker nu bäst, att vi gå tillbaka igen till de andra.
När de kommo i salsdörren, avbröt Folke Filbyter sin värd mitt i
harpspelet och ropade:
--Du leker för omständligt på strängarna, Ulv Ulvsson. De unga äro redan
tillbaka, och ännu har fästningastämman inte begynt. Det är inte sed,
att de själva skola vara närvarande och därigenom hindra oss att tala
fritt vid en så allvarlig förhandling.
Ulv Ulvsson hängde upp harpan på högsätesstolpen. Till tecken att
fästningastämman begynte satte sig alla med fötterna i kors och med
händerna korslagda framför sig på bordet.
--Det är sant, sade han och hans röst lät icke lika klar och bestämd som
annars, att de unga inte själva bruka få vara inne. Men jag ger dem lov
därtill, så att vi också få höra deras tanke. Må de sätta sig ned på
sina tillbörliga platser, så att jag får min dotter hos mig och du din
son hos dig. Låt oss nu höra ditt ärende, granne. Jag frågar dig först
efter gammalt bruk: vill du köpa mark?
Folke Filbyter steg upp.
--Nej.
--Då frågar jag dig, om du vill köpa säd?
--Nej, jag vill köpa en av dina döttrar, Ulv Ulvsson, och helst den
äldsta. Jag spörjer inte om hennes mor, ty hon är död. Din dotters frida
väsen talar bäst för hennes eget värde.
--Det är väl sagt, svarade Ulv Ulvssons söner. De visade sitt
instämmande genom att slå ett hårt slag över den vänstra handen, som
fortfarande låg utsträckt på bordet.
--Så långt äro vi då eniga. Jag ber er att inte heller spörja om
Ingevalds mor, ty hon har rymt tillbaka till skogarna och kan därför
också kallas död. Lika mot lika.
Ulv Ulvssons söner mumlade något om »finnkvinnan», men Folke Filbyter
skyndade sig att fortsätta, ty han hade på förhand noga lagt upp sina
ord i minnet.
--Törhända förundrar det er, att jag med ens blivit så ivrig i en sak,
som ännu för några dagar sedan inte fanns till för mina tankar. Skulden
är i så fall din, Ulv Ulvsson. Du kom till mig. Du talade i mycket som
en klok granne, men på samma gång så skymfligt, att jag bara ser en
utväg till försoning. Och det är ett avtal om gifte mellan våra barn.
Ulv Ulvsson nickade eftertänksamt.
--Blev du skymfad av att höra sanningen, Folke Filbyter, så måste du
veta, att det dock finns många sätt att få en uppgörelse. Anser du, att
vi båda suttit för länge hemma för att rätt kunna sköta ett svärd, ha vi
ju söner, som äro unga nog till ett envig. Det oaktat får jag inte
glömma, att du i dag som gäst står under mitt särskilda skydd och att
det var jag själv, som från början kom att tänka på ett gifte. Ja, jag
sätter en lugn klokhet så högt, att jag för min del vill taga tillbaka
mina häftiga ord och åtminstone inte motsätta mig ditt förslag. Jag
råkade i vrede, när jag fick se dig och din son och ditt Folketuna. Det
får du tillgiva, om du vill vara klok liksom jag. Men på samma gång
måste jag påminna dig, att vid en fästningastämma är var och en fri att
säga sin mening rätt fram, utan att den andra får misstycka. Och nu
vänder jag mig till er, mina söner. Betänk att jag börjar bli gammal och
att jag sitter ensam här hemma, när ni äro ute på skeppen. Jag behöver
någon, som hjälper mig att värja gård och grund. Ingen vet snart rätt,
vem som är herre över Svea välde. Valkyriornas hästar skria efter en
blodsåker.
Holmdis sprang upp från dynan bredvid honom. Och nu var all sol borta
från hennes ansikte, fast hon ännu en gång stod mitt i solstrimman.
--Far, sade hon, giv mig ej till den mannen. Aldrig följer jag honom
godvilligt, om han också rågade din sköld med guld. Och till er, goda
bröder, vänder jag mig för att få hjälp.
Folke Filbyter slog vredsint i bänkkarmen. Som han stod där i sin vilda
styrka och hälsa med Ulv Ulvssons nedfläckade mantel ännu häktad över
bröstet, liknade han närmast en jättelik vildman. Hans tafatthet i alla
åtbörder och hans obehärskade och mullrande stämma tycktes också snarare
stamma från klyftor och skogsstigar än från det fredliga vardagslivet på
en gård. Ändå var det omöjligt att ej genast igenkänna den storrika
bonden. Den svällande fetman tyngde hans gestalt som en börda. Magen var
mer framskjuten än bröstet, så att rocken framtill tycktes för kort. Han
stod brett isär med fötterna, och linhåret hängde blankt och slätt på
båda sidorna om det runda, kvinnligt skägglösa, skärhyade ansiktet. Det
löje, som så envist alltid mötte och följde honom var han kom och gick,
kringrände honom åter ett ögonblick på alla sidor, utan att han själv
märkte något därom.
--Ulv Ulvsson, tämj din dotter, ropade han. Lär henne, att ett klokt
avtal är det enda, som grundar barns lycka. Jag är man att göra ett
frikostigare brudköp än någon annan. Säg henne, att hon skall få två
hundraden vadmal och tjugu alnar linne... och femtio mark bränt silver
med flämskt stadsmärke och...
Ulv Ulvsson satt förlägen och såg i askan på härden.
--Lugn, lugn, granne! sade han. Det är inte mer än billigt, att också
hon får ett ord med, ty frågan om ett brudköp är mera invecklad denna
gång än den brukar vara. Din son har aldrig varit ute med något skepp
och har inte den glans omkring sig som en viking. I tre dagar har jag
redan talat med henne om din rikedom och ditt anbud. Men det är blyga
ungmörs sed att neka i förstone. Kanske lyssnar hon därför hellre till
sina bröder än till oss gamla.
Nu reste sig Holmdis' bröder och talade. Den yngste nickade vänligt till
henne och talade först.
--Min syster får ingen tvinga, sade han kort.
Folke Filbyter tog ett par steg fram över golvet som för att gripa fast
var och en som han talade till.
--Ni äro från vettet, unga människor! ropade han. Åt er, bröder, har jag
lovat var sin tröja med silverknappar. Men jag är villig att bjuda ännu
mer. Vet ni vad, Ulvungar! Bonader ha ni på väggarna och blomster på
golvet, men ni äro fattiga. Om också er gård, näst min, har de största
ägorna, så äro ni ändå fattiga, fattiga!
Den äldre brodern tänkte sig för länge. Sedan sade han:
--Jag kan inte giva min yngre broder rätt. När två unga flytta ihop bara
för sitt tyckes skull, ha de inte mycket att bygga på. Kärleken är ett
mjöd, som snart surnar, men ett klokt och rikligt avtal ger något att
gemensamt akta om. Äro de också i början kalla i sinnet, märka de med
tiden de goda sidorna hos varann, och då glädjas de däråt och bli nöjda.
Därför skola aldrig de unga själva sysselsätta sig med sitt gifte utan
överlåta den angelägenheten åt andra, som se klart och lugnt och ställa
allt till det bästa. Kära syster, jag kan en gammal visa. Gifte av
kärlek, det blir sorg, men gifte av klokhet, det blir fröjd i borg.
Folke Filbyter ljusnade upp och gjorde sig i ordning att åter sätta sig.
--Holmdis, där kan du själv höra, sade han. Din äldre bror har ärvt Ulv
Ulvssons försiktiga klokhet.
--Väl om så vore, fortsatte den äldre brodern, men ännu har jag inte
talat till slut, granne. Det är sant vad du säger, att vi Ulvungar äro
fattiga vid sidan av dig. Näst din gård är vår den, som har de största
ägorna, men det växer inte guld och silver i skogar och kärr--annat är
när du går förbi med ett hål i säcken. Nog bruka vi bröder annars om
somrarna ligga i västerviking, men där ha vi mest fått handskas med järn
och sällan med andra metaller. Vi ha följaktligen skäl att lyssna på
ditt anbud men få därför inte glömma det enda rätta svaret. Och nu
vänder jag mig till dig, Ulv Ulvsson, min fader och husbonde. Illa höves
det oss, vi som äro av gammal lagmansätt, att knyta förbund med
Folketuna. Guld når långt, men inte längst. Från Folketuna kommer aldrig
någon son, som med makt och anseende kan bli vår broder och glimma som
ditt svärd i din ålderdom. Ur ett förskämt frö växer intet träd. Kan du
tänka dig Folke Filbyter som stamfader till en mäktig ätt? Folketuna är
en föraktad gård, uppförd av en främling, om vilken vi inte veta annat
än ont. Må han gifta ihop sin son med trälfolk eller finnfolk. Det
anstår den, som efter en mansålder skall ligga glömd utan minnessten. Vi
tro, att du menade väl, fader, då du fick din olyckliga tanke på denna
sak, men frimodigt säger jag dig, att i den stunden svek dig din vanliga
förtänksamhet. Tiden står molnig och hotande, det är sant, men åt en
avkomling från Folketuna är min syster för god. Vi bröder säga nej och
resa förbud, ty vi vilja att vår ätt skall stiga uppåt mot höjderna.
Ulv Ulvsson var den enda, som ännu förblev sittande. Han vände sig åt
sidan och tog sin dotter om armbågarna.
--Skåde min goda fylgia i mitt sinne, ty rent är mitt uppsåt! Och du,
min dotter! Friboren är du liksom jag. Tre frejdade ätteled kan du räkna
bakom dig i tiderna. Hjältenamn, som ärats i Svitiod, kan du läsa på
stenarna i minneslunden. Glädjefullt kan du drömma om de bröder, som
skönt fingo somna på sina sköldar under drabbningar i främmande land.
Därför bjöd jag dig också att närvara i dag och föra din egen talan. Hur
högt min granne värderar dig, kan du bäst döma av hans anbud, och jag
har ödmjukat mig inför klokheten hellre än att skryta om ättetal. Det
oaktat bör du också lyssna på dina bröder. Bestäm nu själv!
--Jag har bestämt. Aldrig lämnar jag mig godvilligt åt Ingevald
Folkesson.
--Då återstår mig bara att räcka dig handen, granne, sade Ulv Ulvsson
och gick ned ur högsätet. Glöm mina förnärmelser sist och mina söners
ungdomliga häftighet i dag, så att frid får råda mellan gårdarna. Dina
gåvor skola ärligt återskickas till Folketuna. Vill du, så uppsätta vi
gemensamt en väpnad skara till vårt försvar, ifall konungen skulle komma
för att döpa oss med svärdsmakt. Här står jag och väntar på dig med
handen framräckt.
Nu tilldrog sig något, som ingen hade väntat. Det skulle ha förefallit
alla vida rimligare och tryggare, om Folke Filbyter brusat upp och
slagit i bänkkarmen som nyss, men icke ett drag förändrades i hans
ansikte. Han stod där lika klippfast orörlig och tyst, som hade var
blodsdroppe i hans kropp mist sin värme och stannat. Uppfödd bland
bönder, girig och grym av ovetenhet och vana, men godmodigt förnöjd med
litet eller ingenting, blev han en helt annan, när det gick honom emot.
Han stelnade då till den sega kraft, som ödesdiserna just bruka förläna,
där de ämna att lägga på de största olycksbördorna. Ulv Ulvssons
skymfliga besök hade väckt hans lust att skaffa mer anseende åt sonen,
men han blev enträgen och envis först därigenom att han mötte motstånd.
Ett brudköp, som en annan kanske genast skulle ha fått till stånd,
visade sig för honom mot hans förväntan nu som en omöjlighet. Han kände
sig stå i ett hål djupt nere i jorden, inklämd mellan milstjocka och
ogenomträngliga jordväggar. Det föll honom icke in att grubbla över, om
han själv bar skulden och om det fanns något sätt att taga sig upp ur
trångmålet. Han blev endast tvär och stum, och de, som nyss hade dragit
på munnen åt hans otymplighet och skryt, blevo oroade och själva
tystade.
--Din hand? svarade han efter lång väntan i salen. Nej, Ulv Ulvsson,
nej! Besutte jag din kloka förtänksamhet, skulle jag kanske svara
annorlunda, men bonden på Folketuna är ingen klok man. Han är ingen
passande vän för dig. Känner du Älg Klubbehövding?
--Jag önskar, att jag hade den nidingens huvud på golvet här framför
mig.
--Sedan i morse är jag hans fosterbroder... Ulv Ulvsson, har du sagt
till, att hästarna bli framledda?
Trälarna sprungo till och hjälpte honom upp på hästen. Fet och tung som
han var, red han sin väg i långsamt gående, och sonen red bredvid lika
tyst.
Om kvällen satt Ingevald efter vana inkrupen bland trälarna och viskade
släpande och klagande om dagens händelser, men till fadern vågade han
ingenting säga. Folke Filbyter dröjde länge vid grötfatet. Ända till
dess det blev sent talade han lugnt med bryten om den följande dagens
nödvändigaste göromål på åkern.
Först om natten kände Ingevald med sig, att han icke längre kunde bära
tystnaden. Utan att veta det hade han lagt sig i halmen alldeles bredvid
fadern.
--Far, du ligger vaken, sade han. Det finns ingen människa, som jag
hatar så som Ulv Ulvsson.
--Han är min värsta fiende, Ingevald. Det är hans försiktighet och
klokhet, som gör, att man hatar honom.
--Beständigt skymfar han oss, far. Vet du varför finnkvinnan smög sig
bort i skogarna och lovade att aldrig mer komma igen? Jag råkade henne
om natten och vi gingo ned i Jorgrimmes hög och togo från honom hans
mjödhorn. Det är det som står där i vrån. Då talade hon om dig. Hon
kände att hon måste förgiva dig, om hon stannade i gården. Hon kunde
inte längre tåla en husbonde, som underlät att hämnas hela gårdens
skymf. Kom ihåg, att jag har hennes blod, far. Du får mig aldrig lugn
igen och kan aldrig en natt förlita på mig, förrän du tager hämnd på Ulv
Ulvsson och hans söner.
Ingevald hörde huru trälarna togo fram yxorna. Ingen hade befallt dem
därom och de bullrade mer än nödigt. Han förstod, att de gjorde så för
att mana husbondfolket att tänka på gårdens heder. Han intalade sig, att
det också uteslutande var skymfen, som sved och brände, så att han icke
själv kunde sova. Men han mindes knappt längre något av det, som hade
blivit sagt hos Ulv Ulvssons. Det var för honom en storordig bondeträta,
som han hade väntat på, redan då han färdades dit. Han mindes bara
Holmdis, och han såg henne mycket tydligare för sig nu, än då han satt
framför henne i salen. Då hon mätte ut tråden åt trälinnorna, var det
ljust omkring henne, så att arbetet blev en glädje. Då hon gick, lutade
hon på huvudet som en sjungande, fast hon strödde omkring sig de
hånfullaste ord för att visa honom ifrån sig. De hade träffat honom mitt
i bröstet, så att han från den stunden icke kunde tänka på annat än på
henne. Hon förföljde och plågade honom under det han kastade sig i
halmen och inbillade sig att han upprepade brödrens långa och
förnärmande tal. Genomlyst av solstrimman strök hennes hår över hans
händer, och han kände hur starkt det var och hur härligt det skulle vara
att sno det till en bågsträng.
--Jag säger dig, far, viskade han med osäkrare röst. Ingen annan kvinna
än Holmdis vill jag någonsin taga till Folketuna. Jag skall sätta henne
framför mig på hästen och hämta henne hit med våld, därför att hon
trotsade oss och därför att jag hatar henne. Jag skall tämja Ulv
Ulvssons dotter att krypa fram över golvet till matskeden.
--Det är manligare talat, än jag väntat av dig, Ingevald, svarade fadern
hastigt, liksom med en känsla av äntlig lättnad. Är det nu också bara
sant, som du säger, så att du inte förställer dig och ligger och pinar
dig med längtan efter den kvinnan? Då ville jag inte akta dig mycket.
Jag är rik nog att köpa dig en husfreyja, som skall rosa sig lycklig att
få bära nyckelknippan på Folketuna.
--Du skall tro mig, far, att jag hatar henne. Och varför heter hon
Holmdis? Det var i solstrimman hon stod första gången, och Soldis skall
jag kalla henne. Soldis! Soldis! skall jag ropa över hela Folketuna.
Folke Filbyter vände sig om med ryggen mot honom och drog bättre ihop
halmen under huvudet.
--Du är en stackare, sade han och lät åter trög och likgiltig. Jag kan
nog höra, hur pass mycket du hatar henne. Du vill hämta dårskap till
gården! Det är, vad du vill. Men gör som dig lyster. Jag hade tänkt att
följa med och hjälpa dig, men nu får det vara. Tag med dig bryten och de
starkaste trälarna, om du inte kommer på förnuftigare tankar och stannar
där du är. Jag råder dig blott att under vägen offra en vit höna vid
skurdtemplen för god medgång, änskönt jag intet föraktligare och
ömkligare känner än gudarna.
Ingevald sprang upp och skakade av sig halmen. Bryten och de yngre
trälarna hade redan snört på sig skorna och stodo beredda, fast ingen
hindrat dem att gå till sömns. När han kom bort till dem, svingade de
med yxorna i halvmörkret, ty de kände sig skymfade samman med hela
gården.
You have read 1 text from Swedish literature.
Next - Folkungaträdet - 05
  • Parts
  • Folkungaträdet - 01
    Total number of words is 4868
    Total number of unique words is 1771
    24.0 of words are in the 2000 most common words
    32.3 of words are in the 5000 most common words
    37.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 02
    Total number of words is 5024
    Total number of unique words is 1617
    26.8 of words are in the 2000 most common words
    36.8 of words are in the 5000 most common words
    41.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 03
    Total number of words is 4951
    Total number of unique words is 1594
    27.5 of words are in the 2000 most common words
    35.8 of words are in the 5000 most common words
    40.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 04
    Total number of words is 5033
    Total number of unique words is 1496
    31.1 of words are in the 2000 most common words
    38.4 of words are in the 5000 most common words
    41.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 05
    Total number of words is 4976
    Total number of unique words is 1546
    28.1 of words are in the 2000 most common words
    36.6 of words are in the 5000 most common words
    40.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 06
    Total number of words is 5032
    Total number of unique words is 1557
    28.0 of words are in the 2000 most common words
    37.5 of words are in the 5000 most common words
    41.5 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 07
    Total number of words is 5017
    Total number of unique words is 1580
    29.2 of words are in the 2000 most common words
    38.8 of words are in the 5000 most common words
    43.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 08
    Total number of words is 4880
    Total number of unique words is 1662
    27.7 of words are in the 2000 most common words
    36.8 of words are in the 5000 most common words
    41.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 09
    Total number of words is 4944
    Total number of unique words is 1574
    27.4 of words are in the 2000 most common words
    36.8 of words are in the 5000 most common words
    41.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 10
    Total number of words is 4925
    Total number of unique words is 1620
    28.7 of words are in the 2000 most common words
    38.1 of words are in the 5000 most common words
    42.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 11
    Total number of words is 4828
    Total number of unique words is 1704
    25.6 of words are in the 2000 most common words
    34.6 of words are in the 5000 most common words
    38.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 12
    Total number of words is 5043
    Total number of unique words is 1590
    27.8 of words are in the 2000 most common words
    37.4 of words are in the 5000 most common words
    42.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 13
    Total number of words is 5085
    Total number of unique words is 1561
    28.2 of words are in the 2000 most common words
    35.9 of words are in the 5000 most common words
    40.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 14
    Total number of words is 4795
    Total number of unique words is 1775
    25.3 of words are in the 2000 most common words
    34.6 of words are in the 5000 most common words
    39.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 15
    Total number of words is 4858
    Total number of unique words is 1787
    25.9 of words are in the 2000 most common words
    34.5 of words are in the 5000 most common words
    39.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 16
    Total number of words is 4753
    Total number of unique words is 1662
    27.1 of words are in the 2000 most common words
    36.8 of words are in the 5000 most common words
    41.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 17
    Total number of words is 4792
    Total number of unique words is 1652
    27.6 of words are in the 2000 most common words
    37.5 of words are in the 5000 most common words
    41.8 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 18
    Total number of words is 4880
    Total number of unique words is 1621
    28.8 of words are in the 2000 most common words
    38.1 of words are in the 5000 most common words
    42.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 19
    Total number of words is 4782
    Total number of unique words is 1639
    27.9 of words are in the 2000 most common words
    36.9 of words are in the 5000 most common words
    41.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 20
    Total number of words is 4890
    Total number of unique words is 1532
    29.1 of words are in the 2000 most common words
    38.0 of words are in the 5000 most common words
    42.6 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 21
    Total number of words is 4786
    Total number of unique words is 1748
    26.0 of words are in the 2000 most common words
    34.3 of words are in the 5000 most common words
    38.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 22
    Total number of words is 4834
    Total number of unique words is 1674
    27.8 of words are in the 2000 most common words
    36.3 of words are in the 5000 most common words
    41.1 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 23
    Total number of words is 4753
    Total number of unique words is 1737
    25.5 of words are in the 2000 most common words
    35.8 of words are in the 5000 most common words
    40.7 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 24
    Total number of words is 4775
    Total number of unique words is 1745
    24.5 of words are in the 2000 most common words
    33.5 of words are in the 5000 most common words
    38.4 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 25
    Total number of words is 4752
    Total number of unique words is 1660
    27.8 of words are in the 2000 most common words
    37.9 of words are in the 5000 most common words
    41.9 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 26
    Total number of words is 4757
    Total number of unique words is 1718
    25.9 of words are in the 2000 most common words
    34.8 of words are in the 5000 most common words
    39.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.
  • Folkungaträdet - 27
    Total number of words is 3560
    Total number of unique words is 1365
    27.8 of words are in the 2000 most common words
    36.4 of words are in the 5000 most common words
    41.2 of words are in the 8000 most common words
    Each bar represents the percentage of words per 1000 most common words.