Folksångerna om Robin Hood: Akademisk afhandling - 7

Sålunda upplöser sig folksången om Robin Hood; han förlorar sig i
lyriska utgjutelser eller i tokroliga sceniska föreställningar, och
der han fortlefver i sin ursprungliga form har han upptagit, å ena
sidan ett grofkornigt lefverne, å den andra ett fremmande erotiskt
element. Men äfven genom dessa spillror af den ursprungliga sägnen
går ett ljud af den gamla grundtonen; ty hvar helst Robin Hood
nämnes, klingar alllid refrängen: "_Oh merry, merry England_."


Fotnoterna:

[1] Dessa notiser äro hemtade ur: brochyren Evans' Music and Supper
Rooms; Robert Bell, Ancient Poems, Ballade and Songs of The Peasantry
of England, London 1857; samt Dissert. upon The Morris dance etc. hos
Gutch, A lytell Geste of Robin Hoode, London 1857, vol. 1.
[2] Ofvanstående framställning är ur källor anf. af _Ritson_, Robin
Hood, a Collection of ballads, poems and songs, London 1832; samt
_Gutch_, anf. arb. passim.
[3] -- -- famosissimus ille siccarius _Robertus Hode et Littill
Johanne_, cum corum complicibus, etc. se _Gutch_, vol. 1 pag. 113.
De foregående notiserna stå att ses hos _Ritson_, anf. arb. vol. 1.
XLIX, samt Warton, History of English poetry, vol. 1, pag. 81.
[4] De quo eciam quedam commendabilia recitantur, sicut patuit in
hoc, etc. Anekdoten hos Fordun finnes anf. af _Ritson_ vol. 1 pag.
LI, och återfinnes i balladen _Robin Hood and the Monke_, Ritson,
vol. II, Appendix.
[5] Anf. arb. vol. 1 pag. VI & XV; notes A, B, C.
[6] Vol. 1 pag. 60.
[7] Se en artikel i Revue des deux Mondes för 1858, Historiens
modernes de la France; Augustin Thierry, sa vie et ses oeuvres par
Edmond de Guerle.
[8] Anföres nästan i sin helhet af Mr Gutch.
[9] Se brochyren, Evans' Music and Supper Rooms, pag. 34, jemte M.
Étiennes uppsats, pag. 92.
[10] Tillvaron af ett sådant ställe bevisar Mr Spencer T. Hall,
hvilken i åtskilliga arbeten med yttersta samvetsgranhet uppsamlat
alla möjliga qvarlefvande spår af Robin Hood och hans män I nejden af
Barnesdale finnas sådana talrikt, både i namn, traditioner, grafvar,
byggnader och reliker.
[11] Sådan är M. Thierrys uppfattning af Beckets historiska karakter,
och det anstår oss knappast att betvifla dess riktighet; men vi måste
dock, für att hafva fredadt samvete, tillägga att mästarens bevisning
här icke synts oss tillfredsställande.
[12] VI hafva anlitat Mr J. A. Giles' öfversättning, tryckt i London
1849. De citerade ställena äro tagne pagg. 480 och 504. -- Jfr
Thierry, vol. II, pag. 237.
[13] Ibid. pag. 493 & 4.
[14] Item foris facit, a tempore qvo utlagatus est caput gerit
lupinum, ita ut impune ab omnibus interfici possit. Bracton, anf. af
Ritson.
[15] Anföres af Ritson. pag. L.
[16] Rltsou, pag. XLII.
[17] Lityll Geste, the seventh and eigth fytte.
[18] But alway went good Robyn
By halke and eke by hyll
And alway slewo the kynges dere,
And welt them at his wyll.
Halke återges af Ritson såväl som af rev. John Eagles (se hans
version af the lityll Geste hos Gutch, vol. I, pag. 283) med haugh,
d.ä. ängd vid en flod.
[19] Thierry, vol. IV, pag. 86.
[20] Dialogus de Scaccario. "Sic permixtae sunt nationes, ut vix
discerni possit hodie (de liberis loqvor) qvis Anglicus, qvis
Normannus sit genere, exceptis duntaxat ascriptitiis qvi villani
dicuntur." Anf. af Lingard, vol. II, pag. 77.
[21] Thierry, vol. II, pag. 270.
[22] Anf. ed. pag. 462.
[23] Anf. af Thierry, vol. II, pag. 237.
[24] Lincomt-green eller Lincum licht är den pitoreska kostym, hvari
de äldsta skottska ballader, t.ex. the Outlaw Murray, kläda sina
hjeltar; gamla franska fabliaux'er känna henne äfvenledes, så att man
deraf kan sluta till dess ålder och utbredning.
[25] Bedes Ecclesiastical History pag. 217. -- Jfr Percy, Reliques
etc. vol. I, pag. LXII samt LXXI; samt Strutts framställning af
anglosaxiska marginalmålningar, anförd af Sharon Turner, History of
the Anglo-Saxon, book VII, chap. VII.
[26] I ett nyligen i svensk öfversättning utkommet arbete Språken,
skaldekonsten och skalderna i Europa. -- Se Sharon Turner, anf. arb.
vol. III, book IX, chap. VI.
[27] Sharon Turner, anf. arb. och ställe.
[28] Be the luef, be the loht, sire Edward,
Thou shalt ride sporeless o' thy lyard
Al the ryhte way to Dovere-ward,
Shalt thou nerer more breke foreward;
Ant that reweth sore
Edward, thou dydest as a shreward,
Forsoke thyn emys lore.
Percy, Reliques, vol. II, pag. 3.
[29] Thierry, vol. IV, pag. 265.
[30] Af ceorl, hvilket vid eröfringon var namnet på den
osjelfständiga landtbrukaren. Hvilket enormt framsteg, då folket nu
redan kastat från sig denna sin egen karakter, såsom en benämning på
en föraktlig, rå och lumpen man, en villanus! Folket talar nu om sin
fordna ställning, ungefär som Normanderne vid eröfringen plägade tala.
[31] Detta är ett besynnerligt misstag af folksången, som väl
bordt veta att denna gamla, af Romarne anlagda stora stråkväg gick
mycket sydligare än Sherwood genom Northampton och Leicester-shire.
Erming-street är vägen som här menas.
[32] Ecclesiastical History, pag. 95.
[33] Sharon Turner, anf. arb., vol. III, book VII, chap. VIII & pass.
[34] Trystyl är ett oförklaradt attribut till detta i fribytarelifvet
så betydelsefulla träd; sannolikare härledes det dock från trusty, då
det innebure ett tacksamt erkännande af det skydd de fågelfrie under
detsamma åtnjöto, än från franska ordet tortillè, till antydning
att trädet var vridet af flere stammar, såsom det ock afbildas i
manuskripternas marginalmålningar.
[35] En liten visa, som jublar öfver den vackra årstidens ankomst.
Som bilaga till texten och som ett språkprof må den här hafva sin
plats.
Sumer is i-cumen in,
Lhude sing cuccu:
Groweth sed and bloweth med,
And springeth the wde nu
Sing cuccu, cuccu.
Awe bleteth after lomb
After calue cu;
Bulluc sterteth, bucke verteth:
Murie sing cuccu;
Ne swik thu nauer nu;
Wel singes thu cuccu.
Warton, vol. I, pag. 30.
[36] Så öppnas första sången af the Lityll Geste:
Lytt and lysten, gentylmen,
That be of frebore blode;
I shal you tell of a good yeman,
His name was Robyn Hode.
-- -- -- -- -- -- -- --
Robin stode in Barnysdae,
And lened hym to a tree,
And by hym stode Lytell Johan,
A good yeman was he;
And also dyde good Scathelock
And Much the millers son; etc.
[37] lntroductory remarks on the popular poetry uti Minstrelsy of the
Scottish Border.
[38] Detta ämne, som i hundrade variationer ingår i den svenska
folksången, återfinnes, såvidt vi känna, inom den engelska endast
i den vackra balladen the Childe of Elle, hvilken åter tyckes vara
af skottskt ursprung. Skulle väl detta ämne vandrat öfver Färöarne,
samma väg som Sven i Rosemgård (vår finska Welisurmaaja och skottska
Edward, Edward), från Skandinavien till England och så upptagits af
Robin Hood-sången?
[39] Minstrelsy af the Scottish Border, Edinburgh, 1807, vol. III,
pag. 208.
[40] Warton, vol. II, pag. 27 och Gutch, vol. I, pagg. 314 & 15.
[41] Af cordelier, namnet på tiggaremunkarne, eller, såsom Mr Ritson
vill, af courtault, curtall dog, efter de stubbsvansade hundar
hvarmed denne munk alltid är försedd. -- Se om Frier Tuck hos Ritson,
vol. I, pag. XXXI samt Gutch, vol. I, pag. 316.
[42] Jfr Notes to Ivanhoe by sir Walter Scott.