Fågelskytten och andra berättelser - 5

* * * * *
80-årige Johan Lundmark i Adolfström af Arjeploug i Norrbottens län
hade på väggen till sin tids äldsta prästgård inom socknen läst
ett egendomligt tingsprotokoll, uppklistradt till tapet jämte andra
aktstycken.
Det handlade om en nomad, som af stamförvanter angifvits för ett hedniskt
offer, hvarmed de beträdt honom på bar gärning i en fjälltrakt väster om
Silbojokk. Den anklagade förnekade ej, hvad som lades honom till last,
men ville urskulda sig därmed, att han hela två års tid fåfängt bönfallit
de kristnes gud om hjälp mot stora olyckor vid renarnes kalfning. Då,
när ingen annan råd var, hade han slutligen vändt sig till sin egen gud,
och detta hade slagit bättre ut. Prästen lade också till sina besvärande
omständigheter i protokollet: »Han hade användt all flit för att lära
lappen inse sin själavåda och få honom att öfvergifva sin hedna tro, men
allt hade varit bortkastadt på detta hälleberget.» I stil med gammal
renlärig obarmhärtighet dömde rätten denna halfhedning till döden, men
ovisst är och blir om hofrätten stadfäste domen. Något årtal fanns ej på
det afrifna aktstycket. För något lätt pris kom nog den stackars lappen
ej undan.
* * * * *
Bolagsarrendatorn Edfors i Ankarvattnet af Frostviken, vår ledsagare
till Frostviks-nomadernas sommarläger å fjällheden Buona-gaska söder om
Jehta-jaure, visade oss under vägen ett ställe, som han trodde vara en
lappgraf för minderårig.
Det var en jordfylld stenkista, bildad i rektangelform af snedt nedsatta
skifferhällar midt i ett stenröse. Kistan mätte en meter i längd och
en half i bredd upptill, men längre ned, sedan vi krafsat upp jord och
stenar, blott en tredjedels meter i bottnen. Vi anträffade en del sköra
kol i den påtagligen förut rubbade jorden och nådde en orörd botten af
mergel utan att finna ben. Vägvisaren hade förut sett ben där, men medgaf
som möjligt, att det kunde vara renben.
En likadan stensättning och närmast af samma storlek anträffades längre
norrut på vår vandring efter gränslandet å en fjällhed ej långt från
öfvergången till Norrbottens län. Kistan var dock här fylld af orörd
jord af samma utseende som den öfriga fjällheden, så att det var länge
sedan den anordnades. Ett starkt åskregn och bristen på passande verktyg
hindrade undersökning.
Ett tredje likartadt ställe hade anträffats af förenämnde Johan Lundmark
i Adolfström å en utmark ett stycke söder om Laisa-älfven. Det var en
rektangulär jordhög med insjunken topp. Då högen uppgräfdes fanns där
brända refben och eldkol på en yta af omkring en meters längd och 2/3
meters bredd. Han ansåg det hela vittna om eldoffer.
* * * * *
Här och där i vildmarkerna ligga de ensliga nomadgrafvarne utströdda,
och gamla sägner bruka vakta deras minnen. De höra till en tid, då ännu
inga kyrkogårdar funnos och väl äfven till en senare tid, då sådana voro
upptagna, men på omänskliga afstånd inom de furstligt tillmätta socknarne.
Förut nämnde Per Bengtsson i Jormliden omtalade, att han för en 24 år
sedan var med som åsyna vittne, när de gräfde upp ett ställe, där gammal
sägen utpekade en lappkvinnas graf. Ett benrangel fanns där mycket
riktigt. Skallen var ända under hakan inhöljd i en mössa. Tänderna voro
ännu hvita och blanka. Bredvid den dödas öfverlefvor anträffades ej blott
knif med siradt benskaft, utan ock eldstål med flinta, alltsammans en
utrustning på färden till de dödas rike. Hvad den döda hade hos sig, fick
hon behålla, när grafven igenskottades. Detta var vid Hudingsvattnet i
Norge, efter den förut omnämnda, underjordiska Rendsel-älfven.
I mellersta Abelvattnet, som är en af Ume-älfvens källor, finnes ett
litet sund och där bredvid, på en sank äng, höjer sig en sned häll,
som under många hundra vintrar gifvit lä åt tre starkt vittrade
människoskallar. Under vårt ströftåg genom omnejden hörde vi denna
sak länge och väl omtalas utan någon därtill ansluten förklaring eller
sägen. Detta fäste vår första uppmärksamhet på en märklig egenskap hos
nomaderna. De ha någon slags obenägenhet att ge sig ut på gissningar. Att
med aningen slå en brygga mellan skilda företeelser, tycks icke häller
höra till deras benägenhet eller fallenhet. Denna sakliga fantasilöshet
gör lappen till ett utmärkt vittne lika säkert som till en klen domare.
En följd häraf tyckes också vara, att nomadernas fornsägner utmärkas
af en nykter, dokumentär fasthet utan växlingar och smyckningar. I ett
sådant fall som detta skulle en skandinavisk befolkning ej ha nöjt sig
med mindre än en hel hop förklarande sägner.
Till slut hade likväl folkskolläraren Pettersson i Tärna, Skytteanska
skolans föreståndare, erfarit af en åldrig nomad, att de tre skallarne
skulle ha tillhört en fiskarlapp och hans två hustrur, som alla tre
omkommit i Abelvattnet i långt före detta gångna tider.
Berättelsen ger en antydan om, att månggifte varit i bruk bland de
äldre lapparne liksom oftast hos gamla nomadfolk, Israels barn ej att
förglömma.


INNEHÅLL:

_Fågelskytten._
Tre besatta äfventyrshistorier 5
Första Äfventyret.
_Larslund, profet och hämnare._
I. Larslund presenteras. -- Andligen vacker,
lekamligen den värsta fuling 7
II. »Tjäderprästen». -- Larslund predikar
på torget 13
III. Efterkast. -- Larslund förbannar och
tillspillogifver staden 17
IV. Från ord till handling. -- Larslund
samlar tuktorisen i sin hand 22
V. Tjufbandets högkvarter. -- Larslund
återser två gammalfästmör 28
VI. Tillspillogifvelsen. -- Dem enom till
straff, dem androm till varnagel 40
Andra Äfventyret.
_Larslund smusslar med brännvin._
I. Larslund samvetsöm. -- En välsignelserik
brännvinsstöld 49
II. Fortsatt byteshandel. -- Än mer flödande
välsignelse 61
III. Bäst af allt. -- Larslund får gratifikationer
för brännvinsstölden 65
Tredje Äfventyret.
_Larslund som fåratjuf._
I. Ovälkommet besök. -- Larslund störes
i sin julefrid 73
II. Ett litet knep. -- Larslund förkortar
sitt besvär 77
III. Fårtjufven angifves. -- Ett fasans bryderi
för åklagaren 81
IV. Oförmodad vändning. -- Hvem som
upptäcktes vara fåret 89
V. Slutet. -- Larslund dyr vid förlikningen 99
_Inför de tre excellensernas domstol._
Minne från trolldomsräfsternas dagar 105
I. Järker-Mäldare 107
II. Rike-Järker 110
III. Båtsman Getings onda körfärd 114
IV. Rannsakning och dom 122
_Från gränslandet i nordväst._
Minnesreliker från ett ströftåg 133


_Åhlén & Åkerlunds 25-öresböcker._
Originalromaner af svenska författare för 25 öre.
Öfver en och en half million volymer äro hittills utkomna.

_Hvad pressen säger om dessa böcker_:
Åhlén & Åkerlunds förlag i Göteborg, hvilket inom parentes sagdt, var
det första svenska förlag, som började med enkronasböcker af svenska
författare, har, som bekant, i dagarne startat ett 25-öres bibliotek af
svenska författare.
De böcker som utgifvas, äro nästan uteslutande af svenska författare.
_Härigenom ha både författare och allmänhet fått en fördel, som ej kan
skattas nog högt._ Det blir intet dödvatten, författarne behöfva ej
längre frukta att ej få sina manuskript sålda till anständiga priser,
och hvad som är det bästa af allt, _det svenska folket och de svenska
författarne lära känna hvarandra_. Äfven en debutant kan, om hans arbete
anses förtjänt häraf -- och häröfver kommer naturligtvis en sträng
kontroll att utöfvas -- med ens gå ut bland de bredare lagren.
_Nya Dagligt Allehanda._
Utstyrseln är synnerligen vårdad och tilltalande.
_Skara Tidning._
Ett steg som är afsedt att råda bot på det missförhållandet att
inga _svenska_ författares arbeten konkurrera med de utländska inom
25-öreslitteraturen.
_Örebrokuriren._
På den yttre dräkten har ju detta förlag alltid nedlagt stor omsorg. Så
ock beträffande dessa förvånansvärdt billiga böcker. Det konstnärliga
omslaget i flerfärgstryck, det goda papperet och det utmärkta trycket
bidrager allt att ge det nya 25-öresbiblioteket en _förstklassig_ prägel.
_Norrköpings Tidningar._
Hvad den yttre dräkten angår, få vi erkänna, att vi häpnat öfver, att en
så _gedigen_ och i allo _förstklassig_ utstyrsel kunnat åstadkommas för
så prisbilliga böcker.
_Västra Dagbladet._
25-öresbibliotek ha vi godt om i våra dagar, men detta sistnämnda är i
mer än ett hänseende förtjänt af allmänhetens särskilda uppmärksamhet,
och det torde utan öfverdrift kunna betecknas som en _vändpunkt, en epok
i billighetslitteraturens historia i vårt land_.
_Norra Bohuslän._
Åhlén & Åkerlunds förlag var det första som införde den _svenska_
billighetslitteraturen i vårt land, och när därför firman åtog sig det än
svårare uppdraget att föra den mångomtvistade 25-öreslitteraturen in på
rätt bog, var redan namnet tillräcklig garanti för en lycklig lösning.
Ur alla synpunkter ha såväl allmänhet som författare anledning att med
sann tillfredsställelse hälsa Åhlén & Åkerlunds 25-öresböcker.
_Blekinge Folkblad._

Under den senaste månaden ha utkommit följande intressanta nyheter.
Samtliga original af Svenska författare.
_Gurli Hertzman-Ericson: Högsommar._ Roman. Pris 25 öre.
Gurli Hertzman-Ericson, har, fastän en af de yngsta, redan sin trogna
publik, som tycks bli större för hvarje bok. Upplagornas storlek och
antal har växt för hvarje nytt arbete, och det är väl intet tvifvel om,
att, när hon nu skickat ut en ny roman till ett så billigt pris, den
första upplagan af denna icke blir gammal på förlagets hyllor. Orsaken
till förf:s popularitet är icke heller svår att förstå. Hon har alltid
något på hjärtat, något som måste sägas, och hon säger det trovärdigt,
flärdfritt och just därför gripande. Det gamla problemet om konflikterna
mellan man och kvinna ställes i ny belysning och hon låter ljuset falla
skarpt öfver lifvets mångskiftande scenerier. Kärleken är tyngdpunkten
och kärnan i problemet. Där den ej finnes, finnes ej häller lyckan.
Det vore önskligt om denna präktiga bok kunde finna vägen till många hem.
_Maria Rieck-Müller: Stor-Sigrid._ Pris 25 öre.
Maria Rieck-Müller står utan gensägelse bland de främsta i den stora
falangen af våra skrifvande kvinnor, hennes berättelser torde väl
tillhöra det bästa modärn svensk novellistik åstadkommit, och om man
härtill lägger, att »Stor-Sigrid» måste räknas till den berömda förf:s
mest utmärkta alster är väl berömmet i det närmaste uttömdt. Fru
Rieck-Müller använder ofta ett lifligt tempo i sin berättelse. Stilen
skälfver af blod och nerv, det är lefvande lif från början till slut,
taflorna rullas fram färgstarka och omväxlande och man tjusas med eller
mot sin vilja. Det vore önskligt att hvar och en i sin stad ville taga
detta tillfälle i akt att förvärfva sig en bok, som från första sidan
till den sista är stor och äkta konst.
_Hans Jost: Fyra Spaderess._ Roman. Pris 25 öre.
»Fyra Spaderess» är säkerligen en bok, som kommer att väcka uppseende.
Visserligen är det dystra drama, från hvilket förf. hämtat sitt stoff
icke längre aktuellt, men alla minnas vi dock ännu den snillrike
uppfinnaren-affärsmannen, som lät sin lidelse och ärelystnad leda sig
in på brottets bana. Romanen är emellertid ingalunda anlagd som någon
skandalbok. Den är fastmera en lugnt och säkert gjord psykologisk
analys öfver brottet, med alla dess motiv och konsekvenser. Vi få följa
sorgespelet från början till slut och se, hur hjälten slungas som en
lekboll för ödet och sin egen natur, och man kan knappast undgå att
känna medlidande. Vi hoppas, och säkerligen icke förgäfves, att den
intressanta boken skall bli spridd vida omkring.
_Bertha Theorin: Det återfunna järnskrinet._ Roman. Pris 25 öre.
Den omtyckta författarinnan, som med sin redan populär vordna roman »Ett
samvetsäktenskap», skaffade sig en stor läsekrets, framträder med denna
utomordentligt spännande och fängslande bok delvis från en ny sida men
alltjämt lika intressant och underhållande som förut.
»Det återfunna järnskrinet» kommer utan tvifvel att hälsas med
förtjusning af en hvar, som älskar en rolig och spännande, men på samma
gång verkligt god bok.
_Nya volymer utkomma hvarje vecka_